Senaste kommentarerna i forumet

Att somna före nio på kvällen är en lyx. Att vakna halv två på natten är inte det. Försökte jobba lite...men det gick ju inte. Läser lite forum. Kokar lite soppa, kanske kan det få mig att somna om? L är också vaken...hon är en riktig vän min lilla katt. Men jag ser vad hon tänker " Men vad f.. Kan vi inte lägga oss gubbdjävel?".

Nej inte än. Tänker på relationer här på forum. Tänker på att jag stundtals tänker för mycket på forum. Det kommer i skov. Ibland måste jag hänga här...ibland vill jag bara ta avstånd. Tänker för mycket. Det får bli en skål soppa och en bok.

Mitt i natten/R

Dompa, jag är inte arg förbannad eller stingslig.
Jag har ett sätt att vara och uttrycka mig på som inte är lämpat för att skriva på.

Om man ser den man pratar med så ser man och hör tonfallet och kan tyda in det också i kontexten.
Detta går inte när man skriver på nätet.

t. På samma sätt att det inte går att vara sarkastisk på nätet.

Det blir fel hela tiden, jag vill INTE mena att vara så mot någon. Ingen tjänar på det, finns ingen vinst what so ever.

Till ALLA som blir ledsna, sårade,stötta.
FÖRLÅT!

Jag ä 39 år, född i juli, för dom som kan lite om horoskop så är det i Lejonets tecken
Jag å är ett eldLejon!
Villervalle, att det blir så korta texter är för ö jag textar med mobilen.
Nu jobba!
Älskar er alla, VILL INTE SÅRA NGN, FÖRLÅT!!!
/A

Detta är inte kritik kompis, men jag ser ett otäckt mönster. Först är du hur nice som helst. Delar, slänger ur dig en fråga. Sedan när inte svaret "passar" så hugger du. Som nu med Victoria "trodde jag inte om dig". Varför är/blir du så stingslig mellan varven? Är du likadan IRL? Förstår du inte själv hur det skadar relationer? Ingen orkar umgås med en krutdurk...hur trevlig än krutdurken är. För underliggande så finns hela tiden den där känslan där. " Vakta dina ord, passa din tunga. Säger du fel så får du en verbal käftsmäll". Inte kritik...bara en tanke. Som Trollis skrev...man får känslan av att man skriver till ett barn. Fast jag tar tanken längre än trollis. Jag får känslan av att jag skriver till en otrygg, instabil unge. /R

...för att du delar med dig. Har läst igen några sidor nu och... shit vad du har varit med om mycket. Man känner sig som en jäkla amatör i jämförelse ju...

Men visst - rastlös och understimulerad, så har det ju varit från tidig ålder. Lätt för att lära hade jag också, men blev aldrig satt i någon OBS-klass, utan gick ut högstadiet med skolans bästa betyg...

Man måste försöka hitta sätt att dämpa tankeverksamheten på, hjärnan går på högvarv hela tiden och det blir inte mindre ju längre jag är nykter, snarare tvärtom. Det är inte så mycket alkoholtänk längre utan handlar om allt möjligt, men jag blir trött som fan av det. Blundar jag i tio sekunder så sover jag liksom... haha.

Har man klarat sig igenom allt som du har berättat om så borde det ju vara en enkel match att låta bli att dricka kan man tycka - om man inte är som vi som hänger på det här forumet... det är så svårt så svårt, men vinsten med att avstå och lyckan att vakna nykter och pigg varje dag triggar iaf mig att fortsätta!

Otack är världens lön... Ibland önskar jag att man kunde byta hjärnor med varandra så man fick uppleva hur det är att tänka som någon annan. Skulle gärna testa min frus hjärna nån gång, så jag förstod varför man ska leta efter små små prylar som man har missat. Man kämpar och försöker att göra så gott man kan, men ändå... det ska hackas på något som man har "missat".
Min fru kan störa sig på att jag inte har bytt soppåsar i köket. Jag tycker inte att det behövs, hinkarna är ju inte ens halvfulla...
Å andra sidan så stör jag mig på att hon inte kan vika tvätten snyggt... fast inte fan gnäller jag på det.

Nä, skit i det nu. Kämpa på! :)

Jag har också försökt slutat tusentals gånger men faller alltid efter vanligtvis tre dagar! Jag tror ingen i min närhet skulle tro på detta om jag berättade hur verkligheten ser ut för mig.
Jag ska försöka att göra ett försök igen också så jag är gärna med på att göra det tillsammans!

//Kristie

Nä såklart inte. Är helt övertygad om att du och jag lever på väldigt olika sätt, du ställde iallafall en fråga och jag tog mig friheten att slänga ur mig en teori. Ska inte upprepa det i din tråd fortsättningsvis. Önskar dig lycka till med vad du eftersträvar hursomhaver. Ha det gott!

Solong suckers, on my way........
Maria jag är inte så lastgammal som din gubbe.
Vad heter han, umgicks han med Liam också?
Du måste berätta mer!
Kram/A

Viktoria, tagga ned nu, allt är inte som hemma hos dig. Folk kan ha kul utan sprit!
Vi körde nollbira..........

Så trött, trodde jag inte om dig knappt man vågar skriva så.
Älskar e alla!/A Eee

allvarligt talat nu, kan det vara så att hon är taggig av helt annan anledning än dukningen? Vet inte, vad jag förstod har hon inget att säga om ditt drickande? Så är det ju dock sällan faktiskt. Kan det vara så att den stundande bastun med kompis får det att knipa lite i magen på henne, tankar kring om det ska drickas eller inte i bastun? Åh vad jag kan leva mig in i den känslan. Kunde öppna ytterdörren och känna i luften att det var på g så att säga...en tanke bara. kram

aldrig ensamma vettu :-))

Och "konfettiregn" ger mig massor av småfnitter :-)) Tack för den !

jag gissar att du är mycket yngre än mej eftersom du har barn hemma och jag redan har barnbarn. Du får ändå många fler år tillgodo som du kan vara glad för! Så bra att du nått dit du är redan! Fast jag är ändå jätteglad för vad jag uppnått nu och ingen idé att fundera på hur det kunde ha varit.

En sak som jag kan glädja mej åt är att jag till all lycka inte upptäckte vinets "glädje" förrän mina barn var i tonåren så sammantaget har jag inte varit fast så länge ändå.

Varför gjorde vi inte det här tidigare, fast försök har jag iallafall gjort men då gick det inte. Vi får vara glada och stolta att vi gjorde det till slut.
Bättre sent än aldrig.
Kram!

och helgen har gått väldigt bra. Maken köpte lite vin men han har druckit väldigt behärskat och inte blivit berusad. Skönt, borde vara självklart men så ser ju inte livet ut för alla andra heller. Det här kommer nog att bli bra med tiden. Det som fortfarande känns och stör mej är varför vi inte gjort det här för länge sen. Varför jag slösat bort flera år, många år, på att dricka för mycket. När jag nu mår så bra. Men kan det vara så att man måste igenom det här för att uppskatta nuet? När man nu är en beroendepersonlighet. Alla har vi ju vårt. Jag läste just i söndagsexpressens bilaga om författare Monika Fagerholm som är nykter alkoholist sedan 10 år. Hon sa: "Att vara alkoholist är något bra, i alla fall när man är nykter. Egentligen borde alla vara det, för ett så bra liv kan man nog inte få på något annat sätt."
Bättre sent än aldrig då!

Fick du fan för att du bad henne duka?, låter isåfall som om hon överreagerade, och då kan man ju undra vad hon är arg på egentligen.
Det vet ju inte jag, men pratar ni om sånt?

Jag var inne på att du är ca 42, precis som Dompa trodde, fast var du i Kungsan när Paolo härjade kanske du är som min man, han är 45 och han var där då.
Hoppas, du fick en skön och avslappnande bastu.
Kram!

Trivs så jäkla bra härinne med lånegitarren och värmen från elden. Det dunkla ljuset gör att jag vågar släppa fram det ljusskygga i mig. Vill få färdigt musiken innan jag släpper texten ifrån mig och det är gjort nu efter en god stund härinne. Jag trivs bra bland vänner och det känns tryggt att ha några sådana att skriva för. Försöker ge röst åt fler än mig själv, vet inte hur jag lyckas med det, men det är en strävan ivart fall. Nåväl, här är, utan vidare krusiduller:

Svart Bensin & Gravitation

Och nu sitter du där igen
Ingen ser och ingen hör
Du längtar efter nåt du inte får
Sånt där som andra människor gör

Om jag bara vågar ta ett steg tillbaks till dig igen…

Betraktandets förbannelse
Nån sorts inbyggd ensamhet
Vi tror gemenskapen kan knyta band
Fastän ingen av oss vet

Om jag bara vågar ta ett steg tillbaks till dig igen…

Titta rakt fram mot din morgondag
Lämna frestelsen därhän
Man kan ta sig framåt krypande
Men man får så nötta knän
-
Svart bensin i mina ådror
Cigarettglöd, andas svagt
Träffar nästan aldrig målet
Fastän siktet känns så rakt

Om jag bara vågar ta ett steg tillbaks till dig igen… (2ggr)

Som en satellit i kosmos
Snurrar runt i rumlarring
Känner av gravitationen,
Men utöver… ingenting
-
Ta mig bort från intigheten
Möt mig nykter, fri och hel
Kom och hjälp mig knäcka skalet
Så jag kan sluta spela spel

Då kanske jag kan ta ett steg tillbaks till dig igen… (4ggr)

Häller upp en kopp java till och spelar sedan för er i det lugna, lunkande tempo som den här sången smyger fram i. Vilken utomordentligt trevlig söndagssysselsättning jämfört med bakfylla och snart-är-det-dags-för-jobb-igen-ångest. We're NOT only in it for the drugs!... anymore.../NM

Men hjälp, det finns alltså andra som ägnar sin tid åt att fundera på lika viktiga saker som jag! Som shild-tvålen!

Vad du ska göra har jag inget svar på, MEN du ska inte dricka självömkans-öl i bastun! Så synd är det inte om dig! Och ingen belöningsöl får du heller, vad trodde du? Att man får ett konfettiregn för att man sköter hem och barn?! Ain´t gonna happen dude;-)

men jag kunde inte låta bli : http://www.alltforforaldrar.se/forumarchive/vbForums/viewPosts/54558

för ditt fina inlägg Sorgsen !! Jag blir glad och berörd över vad du skriver ♥

Spontan reaktion, ja, den fick du ju själv när du väl slog ner tangenterna i rätt ordning :-) Helt krasst är det väl så att är jag beredd att själv slanta upp pengar på en behandling då är beslutet väldigt väl motiverat och jag har funderat många varv på en lösning men inte funnit den. Jag var avgjort i den sitsen att jag behövde hjälp, det fanns inga utvägar kvar för mig.

Ett företag kan (det finns inget tvång här) hjälpa till med en behandling (alltså på ett behandlingshem). Många företag gör också så om de har ekonomisk möjlighet till det och när de gör det så ställer de allra flesta krav på aa-gående och en nykterhet på minst 2 år. Ett kontrakt brukar skrivas på det och däri brukar också ställas krav på provtagning om arbetsgivaren misstänker att det börjar spåra ut. Detta kontrakt brukar vara till stor fördel för alkisen efersom det sätter lite press och att man måste börja ta ansvar för sitt liv.

Och ofta brukar man förhandla fram att den anställde ska betala en egen del av sin behandling just för att få delaktighet. En vän jag hjälpte i somras valde att betala 30% själv trots att hans arbetsgivare är en rätt tät sådan :-) Men han insåg ju själv att det skulle få honom att inse att detta var hans egna val. Jag hade en behandlingskompis som var tvångplacerad och han var lite småsur i början :"Ingen bryr sig om mig" !! Efter 2 veckor och strax innan jag försvann därifrån stod vi och pratade ett par timmar i kylan utanför våra rum. Han hade haft ett antal olika konspirationsteorier om varför just han var där och vi andra gav honom ett flatskratt varje gång. Morgonen efter vårt samtal presenterade han sig som alkoholist vid morgonsamlingen ! Lycka !

När vi är aktiva i missbruket så ligger alltid ansvaret hos nån annan, vem som helst, bara inte hos oss. Din alkis "förväntar" sig att nån annan ska lösa hans problem och då är det lätt att sura om "De Andra" inte gör det. Det var inte förräns det sista halvåret som jag insåg att jag ägde problemet och det var upp till mig att välja väg. En behandling är inte ett universialmedel för att uppnå nykterhet men det underlättar nåt grymt när jag får lära mig hur det fungerar. AA uppstod ju en gång med folk direkt från gatan och än idag är det många som kliver direkt in.

Och just nu är DU huvudpersonen i detta sammanhang !! Det är ditt väl och ve som nu ska formas och du får en bra start på din Familjevecka :-) Och då har du ju kvalat in till vår förening på Gården med vår- och höstmöten :-))

Jag vet inte riktigt om du fick svar egentligen men skriv igen så kan jag försöka förtydliga mer :-)

Kram !!

Maskiner, hängt och fixat här hemma. Skjutsat frun till jobbet vid nio. Tuffast här hemma. Gör inga underverk. Men jag fixar.....
Jämte frun på jobbet, fixar nu middag. KloockN fem kommer det kompis och vi skall basta.
Har satt igång bastun, har en vedeldad på baksidan. Roddar med middag nu.
Blomman behöver inte göra nåt.
Ändå får jag faaaan för att jag bad henne duka.
Jag som gör INGENTING!
Jag har handlat, tvättat vart med pojkarna i pulkabacken.
Vanligt plock, fixar så hon INTE skall behöva göra ngt få hon har arbetat. Fixar bastu, middag ALLT.
SKALL upp 02:55 inatt.jobba, hem, träna, på rrpskapsmöte imorgon.
Det är det högsta beslutande organet inom facket.
Är jag då dålig som hon får mig att känna?
Tycker jag gör mycket, inte allt. Det gör blomman enligt henne själv.
Skall berätta hur tungt jobb hon har i ett senare brev.......
Nu basta snart.
Fast jag är förbannad, ledsen och besviken...........
Vad skall jag göra?
/A

Jag gissar på 42 år...kanske lite yngre. Detta bygger jag bara på ledtråden Paolo Roberto :-). Såg honom och hans anhängare i Kungsan när jag var ung. Närmade mig dock aldrig. Jag var min mors son och hon hade petat i mig och syrran att " Umgås inte med korta män eller fula kvinnor. De har alltid en issue som du kanske inte vill ta del av" typ. Läskigt det där...hur föräldrar påverkar för jag lever mer eller mindre efter den devisen än idag.

När det gäller skolgång så är vi nog lika. Själv hamnade jag i OBS-klass i tvåan. För här fanns ngt som man skulle hålla ögonen på. Observeras. Där fick jag sitta med barn som hade fysiska handikapp eller var rent av sinnesslöa. Jag gillade mina klasskamrater men inte stämpeln jag fick, så nästa år putsades fasaden till och jag blev "normal" Underbara 70-tal. Precis som du och VV så kunde jag...men agerade kanske ännu mer fel. När mina uppgifter var lösta så gick jag ut! Ibland bara för att läsa en bok i korriodoren, ibland hem (nyckelbarn) om jag visste att pappsen/fyllgubben inte var hemma.

Idag hade jag antagligen fått en bokstavskombination stämplad i min journal.

Så vart vill jag komma? Jag tror mig se ett mönster hos oss som hamnat i alkoholfällan. Jag tror verkligen inte att vi är varken smartare eller dummare är resten av omvärlden. Men kanske känsligare? Mer hudlösa (Trollis?). Bara en tanke...som vanligt kan jag vara helt fel ute. Yrslar lite...det känns gott. Ja, fan det gör det. Jag kan yrsla i min kompis Andreas tråd ;-). /R

...med min lusiga katt under armen. Om och om igen läser jag NyMans text. Förundras över hur han kan sätta ord. Det är gott att leva...att få ta del av detta. Nu ska jag slinka in till till vännen Andreas. Stärkt i själen är jag...och hoppas på att jag kan dela med mig. /R

...premiär att skriva i en annans tråd...känns lite famlande men här är jag...

Adde, jag tror jag läst igenom det mesta du delat med dig av på detta forum.
Tack för dina ord av klokhet, de klingar bakom pannbenet mitt när hjärtat frestar ta över mina handlingar mot min trasige make.
Utan att veta så känns det som att du spelade i samma division som min make nu är aktiv i.

Du behöver inte svara men jag har en undran...here we go....

Du frågade på min tråd om maken kan stå för behandlingen själv.
Han vill sköta detta själv, vilket är sunt någonstans i sörjan han sätter sig i. Jag vet nu att han blivit utkörd från tidigare arbetsplats pga alkohol och i samband med det vidrigt beteende. Ha har tydligen genomgått 2 behandlingar i början och slutet av 90-talet. Utöver detta inlagd på olika psykavd. Han har flyttat i samband med separationer från sina ex. Han har gott rykte inom sin profession och får därför nya jobb utan större ansträngning.

Situationen nu är att arbetsgivaren inte hjälper med behandling, vad jag vet. Han vill ha hjälp, eller ville, vet inte riktigt var tankarna ligger just nu.
Jag undrar...om han har det i sig, att han tycker att 'någon annan' ska hjälpa ekonomiskt, uteslut mig, är han då inte tillräckligt motiverad till behandling?
När jag nu skrev ner det känns det solklart att det är så det ligger till...
Tar tacksamt emot din spontana reaktion...

Han vet att jag har kontakt med Nämndemansgården och att jag finns på ett forum. Det stör honom...han sa:
"är väl han som är huvudpersonen i detta " och att jag "går bakom hans rygg".

Jag går inte in i diskussioner runt dravel utan svarar som jag menar, i detta fall som i alla andra sammanhang,
" att informera sig själv för sin egen skull är inte att gå bakom någons rygg"

Han har få gånger bett om ursäkt för sina vidrigheter mot mig och nu är han helt tyst sen 3 dygn. Jag tänker inte ta kontakten, den blir naturlig när jag far tillbaka till vår gemensamma lägenhet. Vilket kommer bli ett par gånger fram till jul. Vi ska fira jul i min oas och jag har semester till dess. Denna tiden skulle vi haft tillsammans och nu är jag här utan honom. Han skulle jobbat men tillbringat all annan tid här med julförberedelser i gammal tradition med korvstoppning och pepparkaksbak...
Nu kör jag det racet själv. Jag är inte bitter men ledsamt är det. Har levt så här många år som ensam förälder så korven kommer stoppas på scan och kakorna kan kvitta. Blir den reviderade utgåvan med senapen, skinkan och knäcken ;) kommer fler jular!

Du har, på mina månader som läsare och nu som delaktig, gett mig en insikt och kunskap jag aldrig skulle hittat hos min trasige man. Förhoppningsvis vill han läka sig inifrån...omplåstring utifrån är ju ett ogjort evighetsarbete, oavsett hur väl det är menat...

Tack för din generositet.

Jag är imponerad över din resa, din styrka, att orka vända och hålla dig kvar med blicken vänd åt ett tillfrisknande.
Tack för jag får ta del av din historia.

Ta du väl hand om lilla Andreas då han gör sig påmind där inne i dig. Alla våra små Andreasar, Viktorior, SmåDompisar och Mullepigor finns kvar innom oss. Jag tar hand om flickan Victoria då hon dyker upp och söker tröst eller bekräftelse, det hon tycker sig saknat då kan jag ge henne nu. Förstår du vad jag menar? Jag tar henne i handen och lovar att allt är okej, jag är den vuxna och hon kan lita på att jag tar henne och det hon känner på allvar. På så vis är det mycket lättare nu då jag själv inte är lilla flickan längre (nej kan inte alls identifiera mig med de orden, vare sig liten eller flicka) utan vuxen kvinna, vuxen människa i flera bemärkelser.
Ps, när jag är 86 kommer jag att vara en go och stolt tant, lite tjock utan att bry mig och bära blommig tältklänning och förkläde som min farmor. Mina barnbarn ska titta imponerat på mig och stolt tänka att jag är den mjukaste och rynkigaste tant de sett och jag ska lukta jäst kanelbulledeg och shieldtvål (kommer ni ihåg? Den där marmorerade vackra grön-blå tvålen på bit? Finns den kvar??)♥

Andreas! Jag är lite som du och behöver en oerhörd massa stimulans och kickar för att kunna fungera normalt. Intressant att också se att vi var lika i skolan. Jag hade också lätt för att lära och blev fort uttråkad och började då att pyssla med annat i klassrummet medan dom andra snällt stånkade på i sina böcker. Det blev genast psykolog utredning redan i andra klass och en vända till specialklass för vanartiga barn redan i trean med upprepning ett par gånger till. Fart och fläkt med motorcyklar och extremsporter har alltid legat varmt om hjärtat och det är ett under att jag inte har råkat lika illa ut som du, men det är bara en tillfällighet.

Jag tror att det i våra fall kan vara bristen på stimulans som gör att vi börjar bedöva vårt belöningssystem med alkohol. Det måste hända något hela tiden annars blir det leda, även om allt omkring oss är toppen. Därför har jag alltid varit bra på att starta upp olika arbeten och projekt och se till att allting fungerar men att fortsätta att bara övervaka så att arbeten flyter på och administrera, är inte min grej. Jag har också alltid stått upp för dom svaga, (precis som du), och hatar orättvisor och har därför inte varit rädd för att sticka ut hakan även om man skulle åka på en snyting. Det har varit både min största tillgång, men också största problem här i livet, att inte kunna hålla käft när något är snett.

Du har en fin familj runt dig och det borde göra det lättare för dig att kunna ta dom första stapplande stegen, men det är inte enkelt. Du har tagit ett stort steg här genom att dela med dig och då är det också enklare att få bra feed back. Tidigare skrev du ju bara några peppningar här och där, (och det är ju inget fel i det), men du var lite svår att få kläm på.

Jag har blivit lugnare med åren och det kommer du också bli och då blir det lättare, men det hjälper dig ju inte just nu.

Vi får hjälpas åt så gott det går!

VV

ärför trött för att lämna vettig kommentar så jag lämnar en kram bara. Du behövs här bland oss! Kram från mig