Senaste kommentarerna i forumet

den där operamusiken tystnat så man kan våga sig in här:-) Det får bli Esbjörn Svenssons trio och lite sinnesförändrande jazz. Har varit svajigt i humöret till och från, mer godis än tänkt ibland men också många fina stunder. Fortfarande är jag lika tacksam varje kväll jag lägger mig nykter och varje morgon jag vaknar nykter. Inser verkligen att det är det viktigast, och att allt annat är prio 2. En morgonpromenad med friskhet i luften och solen som silar genom lövverken är upplevelser i en helt annan division än kemisk påverkan. Så enkelt är det ibland!
Ha de,
Fenix

härligt! Högsta vinsten varje morgon!!

...har jag hamnat lite i nu också. Det är ju så ibland. Slipper i alla fall huvudvärken som jag drogs med nästan hela förra veckan. Undras om det är något med lågtrycken som far runt!

Ska också sova strax, god natt!

Någon sa att det här med att sluta dricka är lite som att genomgå sorgens alla stadier. Det är förnekelse, ilska osv. Till detta hör också att man måste gå igenom alla årets dagar utan den eller det man saknar. En midsommar, en födelsedag, en jul osv.

Idag var jag extra irriterad på min make, jag ska inte tråka ut er med detaljer. Jag funderar ofta på hur det skulle vara att inte dela mitt liv med honom, eller snarare mina utgifter, jag delar nog mer av mitt liv med er än vad jag gör med honom. Sådana här dagar när jag blir extra irriterad tänker jag mer och mer på vårt lilla radhus där vi ska bo, tjejerna, katterna och jag. Ikväll blev det så illa så jag satte mig och surfade runt på Hemnet.

Men så helt plötsligt dyker tanken upp: "vad härligt det vore att bo där, då skulle jag sitta på den där lilla uteplatsen med ett glas rosé. Då skulle jag kunna göra allt vad jag vill utan att ta hänsyn till någon". Och nästa tanke: "jaha då skulle jag sitta där i min ensamhet, vara ledsen och supa ned mig varannan vecka. Det går ju inte."

Och sen funderar jag över om den här drömmen om någonting eget i själva verket är alkoholdjävulen som försöker få mig till ett läge där jag trillar dit igen? Försöker säga till mig själv att det ju är här, här i den här s.k. tvåsamheten som jag har försökt dricka mig glad, så min vilja att vara alkoholfri kommer inte att ändras.

Nu vet jag varken ut eller in. Jag är inte sugen på att dricka men jag vill återta mitt liv på något sätt! Eller, jag vet inte...

Jag försöker läsa mina gamla positiva inlägg men det känns som ngn annan har skrivit dem, jag känner bara BLÄÄÄÄ på allt just nu.
Har även huvudvärk och det får jag alltid när jag är bakis, nu får jag det fast jag är nykter.
Ska sova nu, hoppas verkligen det börjar kännas lättare imorgon. Kram

...livet är ju inte en enda rak linje utan toppar och dalar. Jag känner igen den där sorgen och vemodet. Det är nog lite som att skiljas från en kär vän, man kommer ihåg det som var bra och sörjer över att man inte kan träffas igen, över att man inte kan umgås normalt - aldrig mer. Det är OK att känna så men också viktigt att vara medveten om att det är en fas, en period man skall igenom. Du kommer inte att känna såhär alltid! Gå tillbaka och läs några av dina positiva inlägg!

En dag i taget är bra. Många kramar från mig!

Semestern slut för denna gång, jobbar nu 5 veckor till innan jag blir ledig igen. Var på stor fest i helgen och känner nu sedan några dagar ett stort vemod. Känner mig inte glad, ingen, jo 2, blev full på festen men jag var ändå utanför. När folk börjar bli lite på lyset är det inte kul att snacka med ngn som minns allt.
Kände sådant fruktansvärt utanförskap på festen och sån sorg över att det är så här det kommer att vara framöver. Jag vill också vara som alla andra.
Läste om PP och att han kände samma sak och bestämde sig för att prova igen, det går ju inge bra det vet jag också men känslan vill inte släppa.
Jag tar nu en dag i taget, kram från en nedstämd Maria

Håller helt med, mamma/dotter relationer är komplicerade. En mamma betyder så oerhört mycket och ställer gärna höga krav på sina döttrar liksom de har på sig själva. Det gäller att bryta det mönstret som jag har jobbat på jättemycket de senaste åren. Mamma behöver inte veta allt! Min mamma kan ringa mig dan efter hon vet att jag har varit på fest och vill att jag ska redogöra för henne hur mycket jag har druckit. Duktig dotter som jag är så har jag känt att jag måste svara och då säger hon ofta "drack du sååå mycket, jag visste det. Du måste må jättedåligt idag"
Har lärt mig nu att det är mitt liv och jag som måste sätta mina egna gränser! Och precis som du skriver MissH så lägger vi de största förväntningarna på oss själva. På jobbet, i relationer, på gymet - you name it, vi måste vara bäst! Jag kommer ihåg när jag va yngre så var det viktigt att presenten jag köpte till en kompis var den "bästa" att personen gillade min mest. Helt galet, det är ju inte vad att ge handlar om, hur det påverkar mitt ego...
Varför detta stora bekräftelsebehov? Ett behov som blir ännu starkare med alkohol i kroppen. Har vaknat upp med killar bredvid mig som inte ska vara där. Spriten får min moral att stängas av i mån av att bekräftelsen tar över. Som att slå ner min egen självkänsla. Som en alkoholläkare sa till mig för några år sen: "Gör du dumma saker för att du dricker eller dricker du för att göra dumma saker"? Ibland tror jag det är det sistnämnda...
Önskar Er en trevlig kväll och imorrn ska det bli 25 grader så ut och njut av värmen. Kram!!

5:te semesterdagen och det känns bra!
Härligt att vakna Klar i knoppen,ingen bakfylla och inga funderingar på vad som hände eller sades i går!
Hade jag inte gått med i forumet hade jag inte klarat detta.

Kämpa Nu på alla där ute i Semesterfrestelserna!

Kan verkligen stressa upp en. Med sina förväntningar och våra förväntningar som vi lägger på oss själva. Precis som du nu upptäckt och sagt ifrån till dig själv. Bra där!!

Dem skall man vara rädd om, bevara och ta fram när det behövs lite goda känslor. Du är på rätt väg, härligt!

Jag har ägnat en god stund nu åt din tråd och jag har läst det mesta av det du skrivit. Du är härlig! Jag känner med dig, jag blir ledsen med dig när du misslyckas och jag skrattar ibland för du skriver så himla roligt. Skriv en bok, Stigsdotter. Du skriver så inspirerande och från hjärtat så jag tycker jag känner dig lite grann. Jag tror många skulle ha glädje av att läsa om ditt liv och den kamp som det innebär det alla här är med om (och många många fler...) Det är skönt att känna igen sig, för det gör jag... många likheter.

Jag måste bara inse min verklighet och försöka sära på saker och ting i mitt liv... vad hänger ihop, är det ena orsaken till något annat eller vilket är orsaken till vad... var ska jag börja. Det blir mitt jobb givetvis, men skönt också att börja denna vandring.

Jag tror jag lurat mig själv.

Jag har inte varit helt rak med varför jag slutat dricka när jag berättat för mina vänner, bara några få vet. Finns säkert många som inte tycker att jag är alkad, men dom har ju aldrig behövt vara med och ta konsekvenserna av mitt drickande (förutom de gånger jag betett mig idiotiskt mot dom). Många vet ju inte heller omfattningen av problemet, har bara sett en del. Men det spelar ju ingen roll så länge JAG vet att jag har problem. Folk har en tendens att vilja väl och säger det man vill höra och det har jag sugit åt mig av innan. Sedan är det ju så som sagts tidigare att man är väldigt tacksam att festa tillsammans med eftersom man alltid är värst. Kan se nu att jag valt att festa med en viss typ av människor som har samma alkoholbeteende som jag själv, ett smart sätt att rättfärdiga sitt eget beteende. Jättesmart.

Igår fick en kollega en flaska vin som tack för att hon hjälpt till i ett projekt, hon blev jätteglad. Lite bittert tänkte jag att så där kan det ju aldrig bli för mig, få en flaska vin som bara ger ångest, helt meningslöst. Varför kan jag inte bara vara normal? Sedan tänkte jag efter och kom fram till att jo, jag kan visst få en flarra vin, bli glad för gesten och sedan hälla ut den eller ge bort den. Svårare än så är det inte, om jag inte väljer att göra det till en stor grej. Jag är normal, jag kan bara inte, får inte och vill inte dricka vin. DÅ blir jag nämligen onormal.

Jag måste hela tiden påminna mig om varför jag slutat, men inte överdramatisera mitt beslut. Det är ingen ide' att få panik över hur jag ska klara ett helt liv utan alkohol, gå igenom varenda situation. Jag vet ju inget om framtiden, får ta det då. Jag vet bara att jag mår skitbra just nu, det får räcka.

Imorgon kommer mamma och hälsar på, kände direkt när vi pratade förut hur jag började stressa över vad jag måste fixa, organisera och planera. Har alktid känt att jag har ett stort ansvar för henne, lite knepigt att förklara. Fick ryta till ordentligt inombords, SLUTA! Det är ingenting hon kräver alls, sitter i mitt huvud. Så nu låter jag agendan vara blank, vi tar det som det kommer. Så kan hon få umgås med en lugn glad dotter istället. Och jag slipper gå och trycka ner min ilska och stress som bottnar i något jag skapat alldeles själv. Det är lustigt hur man funkar om man bara låter hjärnan gå på autopilot!

Tack för din hälsning - jag önskar dig en riktigt skön semester Nynykter! Jag ska med nöje vattna rosorna och duscha dem med diskmedel ifall de blir angripna av löss. Jag tittar till här inne också. / mt

Min tråd här på forumet heter "vägen tillbaka till mig själv". Det du skriver påminner om mig. Påminner om många andra av oss härinne.

En sak vill jag ge dig på en gång: försök tänka bort det där med svaghet osv. Det är inte ett bevis på att man är en sämre människa bara för att man inte kan hantera alkoholen "normalt". Det är en sjukdom, en allergi om du så vill. En del av oss kan inte dricka normalt, en del av oss luras att tro att vi får någon slags tröst ur glaset. Och det får vi kanske, i början, men sedan är det glaset som ger oss sorgen istället.

Vi känner oss dåliga när vi trillar dit igen men detta är ju en del i lögnen. Innan jag hade problemet själv tyckte jag det var svagt att inte klara av att "bara sluta". Men det är ju inte så lätt.

Hoppas du får en riktigt skön semester. Klart vi grejar detta. Jag finns här om du behöver (utom kanske näst-nästa vecka för då sitter jag i en stuga). Ha det så himla gott och släng en kotte i huvudet på ressällskapet om det börjar trugas. Superkram!

Helt rätt av dej Berra att "spy upp all skit" inom dej i detta forum. Kan själv ibland känna tillvaron meningslös där alkoholen för min del varit en rejäl uppiggare men bara gjort att jag dagen efter känt mig än sämre. Önskat jag kunnat ge dej råd om hur du skall tackla ditt problem men får erkänna mitt tillkortkommande. Hur som helst, vi är många som tänker på dej och önskar dej allt gott. Kom precis på en fråga till dej. Är jobbet så viktigt? Kan du inte hitta ett annat förhållningssätt till arbete där du nedvärderar det på en´skala över vad som är viktigt i livet? Försöker själv göra det och istället uppvärdera min familj, vänner,fritid m m.

En fin sommar önskar jag dig kära fru Ledsen. Till hösten byter du kanske nick:-)
Husmålning är bra, men låt nu inte de praktiska bestyren inkräkta på din resa även om det innebär att du får lämna ett halv-målat hus.

Nu loggar jag ut för semester.

Stor kram från Frk Nynykter

Hej igen kära syster!
Nu loggar jag ut för semester. Vet knappt hur jag ska klara mig utan dig och alla andra härliga människor...
Jag ser fram emot att få läsa om din nyktra sommar när jag kommer tillbaka. Du och jag Stigsdotter, vi fixar det här!
Jättejättekraaaam!
Buhu, jag saknar dig redan...
Nynykter

Käraste Dompa!
Du fattas mig. Jag skriver lite i din fantastiska tråd ändå så att den åker upp och fler får läsa om din imponerande resa.
Nu loggar jag också ut för semester. Jag har för vana att tillbringa semestern på diverse otillgängliga el-fria ställen, så jag kommer att pausa från forumet ett tag. Kan också vara nyttigt för mig att träna på att vara närvarande i nuet och umgås koncentrerat ansikte-mot-ansikte med mina älskade eftersom jag oftast är en flippig, uppkopplad och teknikälskande typ (den kärleken är dock obesvarad...)
Vi "ses" i augusti!
Kram från Nynykter

Jag tittar in här till min käraste Smålandsfiskare och önskar dig allt gott i sommar. Jag kommer inte att vara uppkopplad på ett tag, men du finns i mina tankar älskling ;-)
Håll i nu, TP. Du är på rätt väg även om stigen är knagglig, smal och bitvis nästan övervuxen...

Jättekraaam!!!

Nynykter

Det drar ihop sig till semester. I stugan finns ingen el, så jag får pröva Dompas recept att vara dator- och mobiltelefonfri ett tag. Fast i det fallet har jag inte avgett något löfte till mig själv, så kanske tittar jag in här om abstinensen blir för svår...
Stay sober vänner! Det är ni värda!
Nynykter

Jobbigt med spegling - ja! Men så skönt att det finns fler och att vi kan stötta varandra. Även jag är en duktig flicka som försökt fylla ett tomrum...Jag vet inte vad jag kommer att fylla det med framöver. Kan det minska kanske om man lever balanserat och närvarande? Jag vet inte, men det känns spännande att utforska en nykter framtid.
Kram på dig och njut av solen!
Nynykter

Där missade jag något! Attans! Baileys är nämligen en av de få alkoholhaltiga drycker som jag aldrig gillade. Det kanske förklarar ett och annat..? Jag gillar min kropp som den är, så världens snyggaste...nä... Och nu är det för sent för Baileys!Det får duga med småsnygg och nykter :-)

Jag är alltid uppmärksam på bilder och sedan jag slutade dricka har jag börjat lägga märke till hur ofta alkohol förekommer på bild. Till och med i de trista matvarukedjornas tidningar! Så fort det ska vara gott eller festligt är det kvälssol som lyser genom något j-a vinglas.

Kram från Nynykter

Tank sa manga vi ar... Kanner igen mej i allt ni skriver, har alltid varit sa otroligt duktig, ordentlig och aldrig aldrig aldrig nojd med mig sjalv, har alltid forsokt fylla tomrummet med mat, ingen mat, traning, vin, glass och godis.... Jobbigt med en spegel som detta forum ar.