Senaste kommentarerna i forumet

Värt att ha flytväst även om man bara är på bryggan så att säga.

Keep on kämpa :)
/R

Nej! Vi ska inte äta ngt på mitt hem heller, men jag tänkte tills jag kommer dit...och kanske när jag kommer hem. Fick ut mina Naltroxen ;-) tog en direkt. Visst kan det vara lite fegt, men varför inte sanda om det är halt. Och som sagt - ongarna. Jag har inte råd att misslyckas. /R

...det måste vara svårt för dig :-(

Jag skulle vilja ge alla här värme och styrka inför helgen som kommer. Jag förstår att alla inte kommer få den påsk man önskar, men jag hoppas att den i alla fall blir så bra som möjligt.

Hade jag kunnat hade jag kramat om er alla. Men ni får nöja er med en kram i form av text.

Kramar!
/R.

Kolla med hemmet bara så att det är ok att du äter dom. (om det nu är så att du fått ut tabletter) Vi fick inte äta något sånt där jag var.

...din länk på Facebook och Twitter, det var en väl skriven text. Egentligen är det så enkelt, att se människan, men det gäller att man stannar upp och gör det. För länge sedan arbetade jag inom långvården under skollov och så. Jag försökte ibland själv titta på människan framför mig som ropade otidigheter och drog i sin blöja och försöka föreställa mig hur hon hade sett ut när hon var ung. Men, det märktes ju också att det inte var alla som stannade upp och försökte se...

Har ätit dom några dagar nu. verkar vara en super medecin. känner inte det minsta lill sug. och jag har bara varit nykter 11 dagar.

Härligt att läsa om din beslutsamhet och att du tog bussen hem och berättade vad som hänt. Jag tror att det finns stora möjligheter i att vara öppen och ärlig. Det är ju själva motsatsen till det smusslande som de flesta av oss som dricker för mycket ägnar sig åt. Så genom att vara öppen och ärlig skapar man avstånd till sitt gamla missbrukande jag.

Är uppriktigt glad för att du tar medicinsk hjälp. Det är väl inget fel med att sanda om det är halt? Jag har själv tre barn och hjärtat ömmar lätt för de där "ongarna" - mina eller andras. Du tar beslut som hjälper dig att kunna finnas där för dem.

Du fixar det här!

Nynykter

Ja sån är jag oxå Stigsdotter. Har alltid varit och var faktiskt väldigt stolt över det. Jag kunde se orsaker, inte bara döma. Jag tycker fortfarande att det är en styrka MEN jag har lärt mig att för den skull måste man sätta gränser när man väl är i en relation med människan det gäller, inte släta över. För visst handlar det om att kunna se hela människan som i den artikel jag fick av dig mulletant. Den ska jag spara o låta så många kolleger som möjligt läsa! Och ta med mig till mitt nya jobb som jag börjar på i slutet av Juni.

Inom somatiken speciellt så döms det friskt. Mina arbetskamraters miner är obetalbara när jag berättar att det "vraket" på sal 2 för sju år sedan var gift, jobbade med ett bra jobb och hade många vänner...

Tack för att ni finns att bolla med. Det är så härligt att spegla här, så många igenkänningsnickar och leenden och tårögdhet det blir.

Ps, sonen min kämpar, har börjat på terapi, ser på honom att det är oerhört jobbigt, men han är strong när det gäller så jag tror på detta. Och trots skrik, gråt, svordomar och vägran att gå dit första gången (samma dag som ett jobbigt läkarbesök) så stod jag på mig och sa lugnt att om han inte gick så fick han packa sina saker och flytta på direkten. Bevis att jag vuxit ur mitt medberoende en hel del. Håll tummarna att jag orkar hela vägen.

Kram medsystrar o medbröder i cybern.

Tack ByggareBob för dina kloka ord. Hoppas att du också kan finna lite styrka från vad alla andra skriver. Hoppas att även jag kan ge dig något i form av förståelse för de medberoende. Detta forum har för mig blivit ett andningshål när jag behöver skriva av mig, när orden tar slut och jag har tröttat ut mina kära vänner (vet att de alltid finns där för mig så det är nog bara min egen känsla att jag är en börda för dem, jag vet egentligen att jag inte är det).
Jag har egentligen allt klart för mig om jag skulle flytta, men något hindrar mig....förstår inte att det ska vara så svårt. Jag har ett tillfälligt boende om jag behöver och vänner och familj som stöttar mig. Jag är fortfarande rädd för vilken väg han tar och vad han blir för far till mina barn...Vet att det är hans eget ansvar men det är så svårt!!
Nu är påsken här.......och med den kommer magondan. Jag vill inte framstå som ett offer för jag veill inte vara det, jag vill bara bli stark i mig själv. Vill hitta tillbaka till den glada tjej jag är.

Nu ska jag gå till läkaren på morgonen och se om jag kan få Naltrexon. Har blivit erbjuden det, men tackat nej. Varit löjligt rädd för läkemedel, som om det skulle vara mer skadligt än alkohol. Även varit rädd att gå in i ett annat slags beroende. Nu vet jag att Naltrexon inte är beroendeframkallande rent fysiskt, men jag tänkte att om jag har den kryckan så kanske jag aldrig kan lägga ner den. Men nej, krycka använder man tillfälligt. Här ska inte halkas på några fler isfläckar. Jag har inte råd. Jag har tre ongar att ta hand om. Vilken djävla tur att jag har svågern. Var hade ongarna varit annars? Mamma på hispan och pappa på hemmet? Vissa människor borde inte få skaffa barn. Stigsdotter; Genialt, självklart skulle jag tagit in en Ramlösa och skyllt på bilen. Men ska sanningen fram hade jag inte en tanke på att jag hade bil...precis som i gamla dagar. Ha en bra dag därute!!! /R

På många sätt är det du berättar starkare och svårare än att bara köra huvudet i sanden och vara helvit. Du halkade till på en isfläck, men föll inte. Sträckte en muskel bara. Bara att massera och köra vidare! Men håll koll på isfläckar...

....nästa gång, tänk vad enkelt egentligen, så säger du ju som det är, att du har bilen med dig och inte vill dricka. Svårare än så är det ju inte eller hur? Klart du inte ska behöva säga till alla att du är alkoholist om du inte vill!

Du kommer igen! Kram på dig.

Du snubblade lite, reste dig och åkte hem det visar styrka. Att åka hem och erkänna tycker jag är så jäkla starkt av dig och jag tror också dina nära och kära ser det.
Efter allt vad du gått igenom så är jag så imponerad av dig och jag hoppas att du är stolt över dig själv också// Kramar kalla

Har ju själv problem med att inte kunna hantera drickandet, ibland så kunde jag kontrollera det, andra gånger så kunde jag inte det och det skapade en situation som tillsist blev ohållbar för min sambo.

Rent spontant känner jag att du bara skall tänka på dig själv och barnen, han får ta ansvar för sitt eget liv.

Att han lägger skulden på dig när det gäller ert sexliv säger ju en hel del om hur han er på det hela, han påstår att det bara handlar om vad du vill, när det i själva verket är att det skall vara som han vill annars är det någon annans fel. Att han inte inser att han kanske hade fått ett underbart sexliv om han skapat förutsättningarna för det, vara nykter, lyssna mer på dig, visa ömhet osv.

Att du varit otrogen och det är jobbigt för honom, borde ju innebära att han inser hur svårt det är att känna sig sviken, att han borde inse hur jobbigt det är att gå runt med den känslan. Det är ju inte en ursäkt att svika andra.

Som många av dom andra kloka kommentarerna du fått så tycker jag också att du skall ta reda på vad som händer om du väljer att lämna. Var skall du bo, vad händer med bolån osv.

Du är allt annat än en svag människa oavsett vad du ibland verkar intalar dig själv.

Lycka till med ditt fortsatta liv.

ByggareBob

Tack, hjärtat! :-)

/H.

Vi ska ju inte vara "druckna" här. Tittar in imorgon. Ha det bra! /R

Fick i mig två glas vin på eftermiddagen. Eller fick och fick. Det var JAG som tog det dumma beslutet.
Var inne i stan, solen sken. Folk satt på uteserveringarna och jag sket väl i det. Men så ropar ngn mitt namn. Där satt en gammal flickvän (ungdomsförälskelse) med sin vännina som jag också kände på den tiden. "Sätt dig ner och prata". "Har du bråttom?" Jag skulle ha ljugit och sprungit därifrån, men samtidigt var det ju så kul att ses. Damerna delade på en flaska vitt vin och jag fick ett glas. Sen var ju flaskan slut...då var jag ju tvungen att ta in en till. Under hela denna procedur tänkte jag; Vad fan håller jag på med? Gillar ju inte ens vin, men hade inte stake nog att säga till framför allt vänninan att jag var alkis. Exet hade nog klarat att säga det till. Vad fan är det för fel på mig? Iaf. besinnade jag mig och nu fick jag plötsligt bråttom hem. Fick ta bussen, bilen står kvar...jag förstod så mycket. Men nu skäms jag som fan. Bekände för både svärfamilj och ungar. Bekänner för er. Men vad hjälper det när jag har svikit mig själv? Hur var det då? Nej, jag blev inte full...tydligen tål jag fortfarande mycket. Men det triggade igång ngt. Jag ville ha mer. Kanske dags för Naltrexon, Campral eller Antabus. Men jag ville ju fixa det med terapi. Efter påsken ska jag till hemmet igen, får ta ett snack med dom. Skitliv. Skitfarsa. /R

...beach 2012 är definitivt körd, laddar på 2013 eller 2015 någonting...
Haha, vicket jäla fetto man är, fet men inte full...

/Berra

Det stämmer säkert att socker- och alkoholberoende hänger ihop. Men jag ser det stora godisintaget som en övergångsperiod, något jag har behövt för att komma bort från alkoholen och jag jobbar med inställningen att jag vill göra allt för att underlätta den processen. Men nu börjar det visst bli dags att begränsa sig lite så att vågen inte löper amok såhär inför beach 2012 :-)

dessa dagar, lyckligare och mer levande än på länge, länge...
http://www.youtube.com/watch?v=peqCmOBcYnc

...men det finns de som hävdar att sockersuget är lika illa som alkoholsuget, att vi ersätter ett beroende med ett annat... Men, det kan det väl vara värt, fast man kanske inte behöver äta hur mycket som helst ;-)

Hälsningar från en annan godisråtta!

De förklaringarna känns mitt i prick! Tack för det.
Om jag hade varit bakis igår morse hade jag säkerligen triggat igång på sonens dåliga humör och blivit likadan själv. Så mycket av den dåliga stämningen tidigare skapade jag säkerligen själv.
Det känns som om jag går från klarhet till klarhet här. Jag ser verkligen BARA FÖRDELAR med att inte dricka.
Äh, fast Ok då, jag erkänner att det finns en nackdel. Jag har gått upp ett par kilon under mina fem nyktra veckor. Tydligen kan man inte äta OBEGRÄNSADE mängder snask bara för att man sparar in på vinkalorierna :-) Men konstigt nog är den plufsiga magen borta, så kilona måste ha omfördelat sig på något sätt.
Kram, kram

...jag tycker mig också se att humöret är bättre när jag dricker mindre. I mitt fall är det säkert så att stubinen blir så mycket kortare när jag druckit och dåligt humör smittar ju som bekant. Om jag är lugn och tålmodig så går dåligt-humör-ovädren över snabbare hos barnen.

Det kan ju också ha att göra med att man själv blir mer uppmärksam när man inte dricker, man ser barnen på ett annat sätt. Ofta handlar det ju om att de söker uppmärksamhet eller bekräftelse och om man inte ger dem det, kanske de agerar ut på något sätt.

Att göra som du gjorde Nynykter, med din son, att först inte bry sig om det dåliga humöret och sedan krama är ju precis så man skall hantera situationen! Hade jag druckit där i början kanske jag istället hade frågat varför han är en sådan surgubbe.

"Min" tråd är öppen för alla att lägga ett inlägg i, korta såväl som långa..

Den handlar idag mycket mindre om tvivelna om att dricka eller inte,
Utan mer om att finna mina anledningar till varför jag tidigare valde att dricka.

Det har blivit en genomresa inom mig själv och söka svaren på livets gåtor.

Varför är jag som jag är, varför blev det som det blev...
Och inte minst, vem f.n är jag, den där Berra?
Hur tänker han omkring sitt liv och leverne?
Hur ser framtiden ut, hur undviker han att trampa i gamla spår och tänk?

Jag vet inte, men genom att jag läser det jag har skrivit en gång,
Så har jag lärt känna honom i alla hans olika livsfaser...

Det är en märklig prick den där Berra!