Senaste kommentarerna i forumet

i cyberymden. Vi har olika problem du och jag men vi har en sak gemensamt och det är ansvarstagande. För min egen del så vet jag att en del av mitt alkohol intag idag beror på bekymmer om omgivningen. Jag har tidigare sagt att jag har bestämt att jag skall lämna min fru på grund av hennes sätt att vara och bete sig. Men allt är inte så enkelt. Kan man lämna en människa som är sjuk? (deprimerad av förmodligen genetiska betingelser), eller kan man bara lämna och gå vidare? Jag vet inte, att lämna en som man älskar för att man inte orkar, för att rädda sig själv? Det är förmodligen egoistiskt och något jag kommer att ångra resten av mitt liv.

VV

några viktiga vänner och systrar här. Önskar och hoppas att de befinner sig väl och bara har fullt upp i vardagen. Vet inte om det är medberoendetendenser (som jag vill avveckla) eller äkta omtanke som jag för allt i världen inte vill frigöra mig ifrån. Så länge jag inte vet så bevarar jag det jag tror är mitt sanna jag och bryr mig... låter tankarna leva sitt eget liv och tror det betyder. Något gott. / mt

känner gemenskapen här och att du känner dig delaktig. Det är stort, större än man riktigt kan förstå.

Men det är sant och på riktigt.

Goda dagar, och lugna nätter till dig! / mt

är ett otyg liksom önskan att vara andra till lags. Det senare har jag känt ett antal gånger här (tidigare) - att jag sitter fast i mitt medberoende, att jag borde lämna - för att andra på forumet ibland varit så tydliga i det. Typ så.

Jag är rätt så säker på att man måste göra sina egna val och beslut och att det tar tid att komma till den punkten när man själv är redo. Det har att göra med att själv ta ansvaret, handlar man efter andras råd så blir det också lätt "deras fel" om det blir tokigt. Visst finns det situationer, t ex när barn far illa, där andra måste ta över ansvaret - jag tror du förstår hur jag menar.

Du är på din resa och du kommer att vika av när tiden är mogen för dig. Lelas skrev så bra till lilla blå att det "lyckliga slutet" kan se olika ut - det kan vara rätt att stanna och det kan vara rätt att gå. Och färdiga blir vi ju aldrig, ingen av oss.

Tänk om du kunde komma till Stockholm på Ahj-träffen som planeras! Förstår att det är en lång resa för dig - precis som den livsresa du är på. Hoppas du hade ett riktigt kul minglande och att din helg blir glad och fin på alla sätt! Kram / mt

med ansvar för egna och andras katter och andra husdjur. Mannen är i Göteborg på konferens, årligen återkommande. För två år sen blev jag så besviken och förbannad, det tog honom 1-2 timmar att gå till hotellrummet (några hundra meter) - där vi skulle fortsätta ett pågående telefonsamtal. Det var ett av hans typiska "påverkad-beteenden" - att fastna i all världens samtal som blev viktigare än vad vi vi avtalat för 1-2 minuter sedan och sen tappa greppet om tid och överenskommelser med mig. Mycket vanligt för många skulle jag tro. Även om han inte var påtagligt berusad så var förändringen tydlig och för mig avskyvärd - och han kunde inte ta emot min besvikelse när jag påtalade faktum. Mycket vanligt det också skulle jag tro. Förra året var det annorlunda, då var han på konferens med vita knogar - så tänker jag idag. Igår hörde jag han var helt sig själv. Han berättade att han tog den vanliga räkmackan med öl "som jag alltid gjort i Gbg" för det fanns alkoholfri Carlsberg.

En av de mest avgöran förändringarna med nykterheten är att vi hittat tillbaka till samtalet, att kunna samtala "om allt", att acceptera och respektera våra olikheter och olika uppfattningar. Att säga när det blir osäkert eller fel. Samtalen har genom åren varit en grundsten i vår relation och en av de förluster som förde till uppbrottet. Med den alltmer frekventa vinkonsumtionen försvann förutsättningarna för ett äkta samtal, redan vid det första vinglaset (eller andra) steg spänningen och vad som helst kunde bli känsligt och omöjligt att reda ut. En av mina tidiga insikter i nykterheten var att även min förmåga att verkligen lyssna försämrades med vinet-till-maten. Även om det var bara två glas. De finaste nyanserna drunkar snabbt i alkoholen, det har jag också konstaterat nu när jag varit på fler konferenser med mingel och middag och varit nykter i salongsberusat sällskap.

Hoppas innerligt att kunna fixa ledigt för konferensdagen i Stockholm så att jag kan delta. Mulletanten ska ut och resa:))) Och träffa andra nicks. Ser verkligen fram emot det. / mt

att Ahj blir kvar och får ett modernt format! Och att vi får hänga kvar på den här under tiden.
Jag ser redan fram emot dagen i januari - hoppas du meddelar datum i god tid så att jag kan ordna ledigt för den vill jag verkligen inte missa. / mt

PP, jag håller med dig till hundra procent, nykter är inte tråkigt! Snarare tvärtom, nu har man ju roligt på riktigt när man gör något, skratten är äkta. Inte sprit-syntetiska.

Dom där lyckorusen ja, vad härligt det är. Tror det är hjärnan som lagar sig, en dos tacksamhet från kroppen kanske?

Nej, nu ska jag snyta mig för säkert tvåtusende gången och sedan försöka somna om. Den här förkylningen rubbar min dygnsrytm...

Kram på er

Som sagt, korvfingrar och smartphones med autlfill är inte det bästa för att skriva korrekt.
Håll i hatten nu åker vi!
/A

Ligger vaken och skriver i sängen.
Den är full med grisar.....zzzzzzzzz.
Skall till jobbet snart, fredag och gamle El Madre fyller år.
Inga problem, imorgon klockan åtta på morgonen skall l jag och min äldste son iväg och fiska.
Snart helg nummer två, av många AVKLARAD.
Wish med luck!
/A

Skulle kunna tro att det blir svårt för dig nu?
Ja kanske, men när man ser vilken otroligt bra PAPPA du är som har insett dina barns behov av att ha en vaken pappa
Så VET jag och många med mig, LÄS ALLA!
Att du om någon fixar detta.
Barnen är viktiga, men du är VIKTIGARE!
För barnens skull i varje fall.
Du är SÅ bra, bra jobbat!
Jag lägger min röst på dig!
Du, DU FIXAR DETTA!!!
/A

Det stärker! MIG.
Mitt problem nu är denna smartphone och mina korvfingrar........
Inte kompatibla med varandra om man säger så......
Kan tro ibland att man tagit sig en djävel.......

Men icke, jag är fast i min övertygelse.
Fast besluten att nu eller aldrig!
Håll i hatten, nu kör vi, eller nu går tåget.
ELLER NU SKALL JAG TILL JOBBET:-)
/Andreas

Nog fan far du fram med stormsteg! Keep up the good work. Fortsätt bara. Liksom Maria så har jag noterat att du är både här och där och stöttar. Det är bra...för samtidigt stöttar du dig själv. Ha en bra natt! Nu ska jag rasta hunden, /R

Liksom mt har jag en magkänsla. Den säger mig att du kommer att fixa detta. Du har alldeles för mycket att förlora om du låter A ta över. Vaccinera dig dagligen och titta på pågarna. Snart är du uppe i två veckor! Godmorgon...när du vaknar! /R

Jag tål inte karln. Läste någonstans att han brukade misshandla sin första hustru...alltså inte det där våpet som tar hans hand och tassar ut nuförtiden. Vet ju verkligen inte om det är sant...men äckel känner jag.

Däremot var det ju en dj.vla bra insikt! Att låta människor göra på sitt sätt...och kanske själv pröva ett annat sätt. Och framför allt "släppa taget" om en annan människa. Ibland blir jag så knäckt när jag läser på anhörigsidan. Kommenterar nästan aldrig eftersom det enda jag oftast vill säga är; "Walk away"....och det är det sista de vill höra.

Nu lät jag lie surgubbe. Men det är "mitt" tänk. /R

Har precis vaknat. Jag och Lusekatten fick sova i över sex timmar utan att bli väckta. L (som jag tänkt taskiga tankar om) hade fixat maten (även en tallrik till gammelgubben) och alla hade gjort sina läxor, ätit och lagt sig när jag vaknade. (Lapp på bordet) Kanske har jag redan min au-pair... Att hon super till ibland hör väl till åldern (23)?

Men vad gör jag nu? Vaken mitt i natten? Förr hade jag tagit en whisky och försökt somna om. Nu får jag väl koka te. Ta en runda med Fisalisa så vi slipper det...det första vi gör imorgon bitti. Tack gode GUD ;-) för att jag ska jobba hemma imorgon, för jag anar att det inte blir mkt sömn inatt.

Ska läsa ikapp här lite grann. Sen ut med vovven. Jag gillar att bo i en stad...här är alltid ngn vaken. Ngt att titta på när man går ut. Jag mår faktiskt oförskämt bra...trots sömnbrist (i allmänhet). Mitt-i-natten-hälsar/R

PS: Vad kul med Alkoholhjälpens konvent. Vilka ska gå? Jag skulle vilja...men det kommer nog inte att gå :(. DS

Är mitt förslag, hon är ju nykter alkoholist och väldigt bra föreläsare, pratar mkt om självkänsla och det behöver vi nog alla.

Jag tänker ibland på det här med lyckliga slut. Ibland får jag höra att det har slutat lyckligt för min pianoman och mig, och det har det ju gjort.

Men, det har ju faktiskt slutat lika lycklig för dig, lillablå.

Slutsats: ett lyckligt slut är det där "huvudpersonen" mår bra. Ibland innebär det att stanna, och ibland innebär det att lämna.

Kram, båda (och alla ni som läser)!
/H.

Lillablå: <3

Dompa: så lite så. Jodå, pianosnubben verkar nöjd. :-)

/H.

Åh, Magnus - tack! :-)
Underbart alltihop - avhandling, uppdatering, mini-konferens!

En person som har betytt mycket för mig, och som är oerhört duktig när det gäller anhörigfrågor är Romana på www.aleforshemmet.se - om det är aktuellt med föreläsare om medberoende, så hör gärna med henne.

/H.

PS. När det gäller teknikutveckling så hoppas jag på en app... Det vore kanon!

Dom svar du är ute efter, men ALLT POSITIVT som nykterheten för med dig.Har endast varit helt vit i8 dagar. Varje dag är en kamp mot att INTE dricka.
När jag tänker efter så är det flera års drickande som gjort att jag hamnat här.
Någon dag skall jag ta mod till mig och skriva ner
"my life story".
Jag hälsar dig välkommen!
/A

Du har bollen, och du gör detså bra.
Jag kommer så gott jag kan följa dig.
Kramar dig när du behöver det, säger åt dig att
Stå på dig, STRÄCK PÅ DIG! NÄR du tvekar..........
Du fixar allt!
No one like you babe!
Lycka till min lilla markatta.
/A

Själv. Jag älskar att läsa och visst även att kommentera också.
Men jag tycker att jag hinner endast med en tiondel av vad jag skulle vilja läsa och skriva.
Alla är så fantastiskt duktiga.
Vi är etta dreamteam här inne på forumet.
Kram alla!/A

Du har hamnat i ett väldigt gott sällskap.
Välkommen! Hoppas du blir långvarig, här är dina NYA vänner!
/A

skriver av mig

hade tele kontakt sent inatt...
va tvungen att svara.. faktiskt bara för att se det från ett annat perspektiv... full som ett as.. snubblade på orden... sa att han mådde jäääätte bra jo eller hur hahaha tänkte jag

det va intressant att ens höra på han.. nu tänker ni kanske men nana du gör fel.. nej det hjälpte mig.. jag förstod mera nu utanför känslan...

hur han återigen ringde på fyllan... när ja sa jag har försökt o inget hjälper längre... enligt han så har ja inte det...

ja garvade i örat på han... sa du är ju helt sönder i medvetandet... ja va inte trevlig.. sa att han hade behandlat mig som en soptunna, idiot, som ett lakan....

de va sååå skönt att bara häva ur sig...o han sa att ja allt är mitt fel jajaja skrik på mig... lägg av sa ja spela inget självömkan offer.. ta ansvar för fan

ja sa det är slut nu med allt det som vart ska de va nåt är det allt eller inget... ( ja vet han inte klarar det) men i alla fall så känns det som jag ger han sitt ansvar.. jag bär inte det längre skönt''''
nu för ett tag sen ringde han o va nykter,,,,
då kom han på den briljanta iden om att om vi kunde göra nåt imorn... det vart kaos i mitt huvud.. ja tänkte att nej nana gå inte på det här nu.. ja sa åt han att det kommer inte bli av.. då vart han arg på mig=lägger över skuld på mig av alla hans avisningar som skett varje gång vi skulle setts...

vi la på.. ja skrev på sms att ja kan inte lita på det och ja vill inte ses imorn...
att ja är ledsen nu o vill vara ifred...

jag vill inte gå på de där... varför skulle den här gången bli annorlunda?? det har hänt för mycket o det är fel av honom att va arg på mig för att ja inte litar!!!! Det är väl inge konstigt att ja inte litar på den där mannen....

ja tycker det är rätt åt han... tänk om jag skulle gått med på de o sen bli sviken igen... nej den risken tar ja inte

Arton månader säger du, fast du kanske har slagits av tanken tidigare än så?
Lycka till du har hamnat i RÄTT sällskap.
Vällingen!
/A