Senaste kommentarerna i forumet

Den frågan är individuell och inget vi kan eller får svara på över nätet. Du behöver fråga den som har skrivit ut din antabus för att få reda på vad som är säkert. Du hade troligtvis goda skäl för att prova antabus till att börja med. Det kanske kan vara bra att prata med dom om att det inte funkar för dig så att de kan hitta andra sätt att hjälpa dig.

/magnus

Jag har tagit en tablett antabus på 200 mg i måndags. Kan inte hålla mig från att dricka. Hur många dagar måste jag vänta innan jag kan dricka igen?

...fin tråd det här är tycker jag. Fenix, tycker att Mazzas råd låter som det enda rätta. Ta och trampa iväg till AA eller liknande nu. Tänk inte på "om och men och kanske..." osv, stäng ner dividerandet och gå bara! Visst är det så att det skulle vara toppen om man klarade av allt själv, och det kanske man gör tillslut - vem vet? Men till vilket pris? Hur många sår ska man behöva skaffa sig (och andra) på vägen? Hur många förluster iform av svikna löften till sig själv och besvikna närstående?
Det är skrämmande att be om hjälp, men hur skrämmande ser inte alternativet ut?
Fenix, jag tror på dig - du har rest dig gång på gång, men nu är det dags att stänga bakdörren du alltid lämnat lite på glänt.
Varma kramar till dig!

till en fantastisk värld om du ger dig själv chansen att känna in den !!

Precis som inom AA så går man aldrig tomhänt från ett möte. Jag har alltid lärt mig något nytt oavsett om jag kommer från ett AA eller Al-anon möte.

Du som nykomling är extra viktig på mötet för du ser till att Al-anon lever vidare och du för in nya ide'er och styrka till mötet.

Har precis kommit hem från ett Al-anon-möte...
vet inte vad jag tycker om det, eller hur det känns riktigt...
kanske får jag ge det ett par tillfällen till innan jag vet.

men oj vilken mix av människor, helt olika var vi allihop,
totalt olika till både sätt och utsida, men alla var vi ändå lika
i våra erfarenheter av alkisar och medberoende... DET var
häftigt och tankeväckande...

vem som helst kan hamna i ett beroende.
och vem som helst kan vara medberoende.

ska sova på saken, för spänd var jag och energin tog slut!
god natt alla vänner och bekanta!
kram!
/k

Din kommentar fick mig att undra...
hur mår du idag?
allt väl?
skriv och berätta!!!
/k

Hej Fenix och vad glad jag är att du skriver! En dag i taget är vad som gäller för mig också. Jag föll också tillbaka efter 10 veckor och i min värld är allt svart eller vitt och alltså var det väl bara att köra på. All in förra fredagen om man så säger... Nytt beslut, nu har jag varit nykter i 9 dagar och det enda som gäller nu är EN DAG I TAGET. Vi kämpar på Fenix och jag ska stötta och peppa dig allt vad jag kan. Klockan är 01.45 och jag borde somna om men tankarna far runt runt och söker svar och lösningar och de blir väldigt frustrerade för de hittar inga svar. Jo ett litet avlägset viskande långt långt där inne som säger följ ditt hjärta, men eftersom jag och mina tankar inte litar på hjärtat så virrar vi på istället... Klockrent? Nej, jag vet men det är ungefär så det känns. Många kramar till dig Fenix och till alla er andra också som kämpar på och finns här. //Monkey

Det var så lite så, lillablå.

Ja, jag tycker att det var sevärt, som sagt...

Kram och godnatt!
/H.

Tankeväckande klipp...
Tack för att du delade med dig!
kram!

Tack för kramar och sånt!
precis vad jag behövde!
kom precis hem efter en intensiv helg, precis blivit fadder åt en
underbar liten pojk, och dessutom fått sitta med en av mina allra
finaste vänner och min allra bästa fotolärare och prata fotografi,
bilder, vägar, och om livet och dess upp- och nedgångar...
och mitt i snöstormen var vi... typ 80 cm och mer på väg!

och jag ska ta mod till mig och besöka alanon snart...
kram till er alla!
/k

Åter en sån där kväll/natt när jag inte kommer till ro. Du vet vad jag menar, det bara gnager inombords. Vi har våra bakslag, då andras kommentarer träffar oss mer än annars, då världen känns rätt tung att bemöta. Jag är är där, ska ändå försöka ta mig till sängs med söta gamla kattfröken. Ibland är det tufft, ibland är det ändå tuffare. Men för det mesta är det ändå ganska bra,, Och utan de tuffare dagarna när man är rätt tilltufsad skulle man inte se de andra lättare dagarna. De dagarna kommer och går, underbart att du delar med dig till oss andra tilltufsade......

Styrkekramar Märta

Tack för det, Fenix - jag ser det som att kramen är till mig (och många fler, såklart) för jag har insett att jag är svag. :-)

Och visst är det där klippet fantastiskt? :-)
/H.

Hehe Mazza, jag gillar verkligen din stil med raka puckar!
Det där med tacksamhet o ödmjukhet e viktiga ingredienser i receptet för nyktert liv, men tror det behövs fler.
Självkännedom.
Att ha modet att gräva i sig själv, upptäcka vem jag verkligen är, o varför detta flyktbeteende.
Finns det en enda människa/ alkoholist som dricker för att det e kul att vakna med ångest o samvetskval?
O sen gör samma sak gång på gång? Som en hund som går tillbaka till sina egna spyor?
Frivilligt?
Eller e det ett sjukt beteende?
En hjärnskada?
Personlighetsklyvning?

Alkoholen e det enda nervgift som går ner på cellnivå, inte ens knark gör det.
Jag tror ju på kunskap, att läsa om forskning, o få det bekräftat svart på vitt, o sen hitta nån plattform som passar just mig.
Tror att antabus kan vara en jättebra hjälp till en början, men det i sig självt räcker inte. Inte viljestyrka heller.
Det gäller att hitta sin egen väg.
O det finns faktiskt hjälp att få, beroendecentrum i kommunen, behandling, terapi, AA.
Vi bor ju i ett land som kan ge hjälp om vi själva vill, tack o lov!

Nykterheten e en färskvara, jag fattar det nu vad det innebär, har hört så många berätta om återfall, efter många års nykterhet. Alla säger samma sak, de slappnade av i sin nykterhet, blev säkra.

Jag kör bara med nu, en dag i taget, o att påminna mig, lyssna på andra. Säker? Nej, absolut inte, hoppas jag aldrig blir det!!

Kram, Thea

Visst. Kram kram tillbaka Fenix.

Alltså, jag tänkte en sak. Likaväl som att man startar dagen med att fundera kring att just i dag ska jag vara nykter så kan man ju också, när dagen är slut, fundera på vad som hänt om man istället hade druckit. Det är klart att man kan ju inte veta i detalj vad som hänt men mitt resonemang går ut på följande: När det på kvällen är dags för bingen så tror jag de flesta av oss här, som varit nykter denna dag, känner en tacksamhet för just det. Det blir som svårt att tänka sig motsatsen. "Fan! att jag inte söp i dag! "-liksom. Att man skulle känna någon ånger över en nykter dag... nä, det finns som inte ens på kartan! Resonemanget förstärks när man tänker efter på alla dagar som varit i fyllan/alkoholens tecken och på att även den här nyktra dagen hade kunnat vara ännu en av dessa. *ryser*. Jag brukar ofta fundera i sådana banor och när dagar läggs till dagar som läggs till veckor som läggs till år. Ja, då får man en ödmjukhet som jag tror är en förutsättning för det nyktra livet som det ska levas. I DAG SKA BLI EN NYKTER DAG - I DAG HAR VARIT EN NYKTER DAG - OCH JAG ÄR OÄNDLIGT TACKSAM FÖR DET.

Tillägg till dig nu Fenix: Om du vacklar i det här så måste ju du försöka hitta alternativ, något som fungerar för dig. Jag tänker på frun - medberoende el. också beroende? AA - vet inte om du går/gått där? Kommunens beroendeenhet - Jag var där ett antal besök, men då hade jag i princip redan bestämt mig, men det var nyttigt att höra det man redan visste. Känns trist att du också har koll på vad som är bra och dåligt men inte hittar formen för hur det ska fungera. Det ser ut som en klassisk periodaridentitet. Fylla - Dåligt mående - Återhämtning - Antabus - Skriva här i forumet - Få klapp på axeln - Bättre mående - Fylla... och Volten är klar.
Ta hjälp, vilken som helst. Läsa/skriva forum tror jag inte är det som ensamt kan lösa problemen för dig - faktiskt inte.

/M

//Nykterhet - en klart underskattad del av normaltillståndet//

jag orkar inte längre tar steget nu tack för allt jag fåått läsa

Bamsekramar till alla svaga! Nu.
/Fenix

Viktoria, Lillablå, Monkey, tsandra, Gnistra, Segaletta, Adde, Berra. Mazza, Surran, Snoopy, Pia och många andra ska också ha kramar kom jag på. Behövs i den här kylan så vi håller värmen!
/Fenix

Kram själv Thea!
Ja, kanske har jag äntligen tagit in en dag-i-taget tänket på allvar. Känns så. Blir lugn på en gång när tankar far iväg om alkohol, och inser att jag behöver inte ägna mer tid åt dessa tankar i dag, för i dag ska jag inte dricka. Gör det enkelt, heter det. En dag och ett år är också skön tanke kan jag tycka. Även om det är en dag i taget, så är det en riktigt lång period man har i tankarna, och då blir det ju minst ett år om man ska hinna gå varvet runt med allt. Så vi kör på, ett dygn i taget!
/Fenix

Hej igen!
En vän visade den här för mig, apropå svaghet och sårbarhet:

http://www.youtube.com/watch?v=X4Qm9cGRub0

Se den! :-)
/H.

Det är ju just det, lillablå.... att det visst handlar om alkoholen, även om det inte verkar så på ytan.

Jag har inte kraft kvar till motgångar, inte ens om de är väldigt små. Jag tappar humöret jättesnabbt, jag skulle kunna börja gråta
för något så bagatellartat som om det inte finns några kundkorgar vid entrén på ICA, jag slår bakut så fort någon kräver av mig
att jag skall vara stark...

Dessutom är lösningen inte att vara stark - lösningen är att våga vara svag.

Kram kram!
/H.

Hej Govänner...
Egentligen borde jag vara ute och jobba, men det funkar inte med
rödgråtna ögon...

Dag en började sådär...
frågade en kollega om hon hade nåt hon behövde fråga mig om, hon
har varit ledig ett tag och vi har inte setts på en vecka drygt,
fick till svar: varför finns du till?
Kul.

Jaja, det tog jag, hon tycker om mig egentligen...
sen var det en äldre dam som mådde illa, hon kräktes lite och jag
råkade vara den närmast, hon fick en påse och ett glas vatten och
några pappersservetter... jag har extrem KRÄKSFOBI! gick därför in
och frågade om det fanns någon som inte hade så ont av det som
kunde hjälpa till och städa upp lite? Småtykna kommentarer, men jag
gick och satte mig en minut och försökte andas och låta bli och
svimma... jag vet, andra kanske inte förstår, men jag förstår inte
heller allas fobi/skräck för spindlar...

en käck kollega sa sen till mig, jag tycker inte synd om dig, jag
tycker synd om tanten... gjorde mig inte mindre ledsen, och sen
kom det: varför blev du sur? förstår inte varför du gör en så stor
grej av det...

Egentligen är det här inget att hänga upp sig på alls, men där jag
är idag, sårbar men på väg uppåt, fixar jag inte när mina reaktioner,
som är mina, och mina känslor, som är mina, blir så ifrågasatta...

var bara tvungen att skriva av mig...
har inget med alkohol eller beroendet därav att göra, mer än att
jag använde lite handsprit.. och att jag antagligen är lika röd och
plufsig i ansiktet som den värsta alkis...

nu känns det bättre!
så skönt att skriva lite!
och nu ska jag ut och köpa strumpbyxor och en liten skarf till
morgondagens dop av min blivande Gudson!
och kanske hinna med lite lunch!
kram på er alla!
/k

Hej Fenix! Kul att läsa dig igen.
Så många "gamla" borta här, pga nya forumet??? Saknar dem.

Ja det e helt märkligt hur våra tankar styr oss, ganska otrolig fakiskt. Både läskigt o uppmuntrande.
Förut var jag jätterädd o gick o tänkte mycket på "klarar jag det här?" Det tog mycket energi, men när jag la ner det helt, blev det en lättnad faktiskt.
Det var min terapeupt som sa, jamen var nykter ett år då!Sen fattar du ett nytt beslut.
Så ett kortsiktigt mål, en dag i taget, o ett långsiktigt, ett år.
Låter ganska larvigt, men alla tankar släppte helt för mig, o nu har jag inte en tanke på att dricka (ja, det e nu ja)
fastän jag hamnat i flera situationer då jag förut skulle ha druckit på det.

Imorgon e jag bjuden på en klassreunion, jag har inte träffat mina gamla klasskompisar på 30 år! Ta med eget dricka stod det på inbjudan, ingen ångest, ingenting, skönt att slippa släpa tänkte jag bara.
O jag e ingen märklig människa, jag har bestämt mig bara. Kan jag, kan du! En dag i taget alltså.
Alla har varit på dag 1, alla!

Finns nåt gammalt indiantalesätt som säger, "om du faller av hästen, så ligger du inte kvar, utan reser dig"
Så det e bara upp i sadeln igen!

Kramar från Thea

Tack Adde!
Satt och gick igenom en massa filmsnuttar på datorn, som bland annat handlade om gamla kalas med många burkar och flaskor. Fick en massa tankar om dricka, men så lät jag tankarna flyga iväg, för det enda jag behöver tänka på i dag när det gäller alkohol är att jag inget ska dricka idag.
Blev genast lugn.
/Fenix

till dagen idag, Fenix !

Ursäkta att jag varit lite frånvarande de senaste dagarna. Jag har tänkt, och jag har tänkt mycket. Inte minst på diskussionen om antabus. För min egen del inser jag att det nog stämmer att det inte hjälper mig längre. När jag använder antabus så är det befriande att slippa dividera om drickande, och det är ju en bra metod att snabbt få stopp på ett destruktivt drickande. Men så glesar intaget ut och efter x antal veckor har jag gjort ett så pass långt uppehåll att det går att dricka igen. Medvetet eller omedvetet har man planerat sitt återfall. Så för min del känns det som om jag nått vägs ände. Med antabus kan jag bli spritfri för en period, men jag lever inte nyktert. Även om jag mår för det mesta bra av inte dricka, så tickar bomben och bara väntar på att medicinen ska försvinna. Att inte ta det första glaset i dag och ta det beslutet på morgonen en dag i taget är ju genialiskt om man förmår leva efter det. Hur jag ska dricka på julafton är ju meningslöst att tänka på, jag vet inte om det blir någon julafton, kanske är jag död eller skadad eller något annat har hänt. Och så är det med nyårsafton, och semesterresan, den kanske inte bli av, kanske är det krig dit vi ska, allt kan hända. Men just i dag, det har jag lite koll på, och är jag nykter i dag så räcker det. Så i dag har jag tagit beslutet att vad som än händer ska jag vara nykter. Någon antabus har jag inte tagit. I morgon tar jag ett nytt beslut, och allt jag behöver lova mig själv är en dag, ett dygn, 24 timmar utan alkohol. Så får det bli!
/Fenix

Tack alla för att ni bryr er!