Senaste kommentarerna i forumet

Tack goa vänner!
Känns verkligen märkligt, att man liksom har en släkt här på nätet, en hel del människor som man på något vis känner och har en relation till. När man som jag trillat dit igen, känner man en slags skam inför er, känner sig dum. Vill inte berätta det egentligen. Ändå har jag ingen aning om vilka ni är, har aldrig träffat er. Lite skum den här ny nätvärlden. Men fantastisk på sitt sätt.
Ha en bra dag där ute IRL.
/Fenix

Ville bara kolla hur det är med dig...
allt bra? skriv gärna en rad så vi vet!
/k

http://drugsmart.com/blog/drugsmart/artikel/koffein-kan-gora-att-man-su…

Behöver vi alla. Skönt att du är med i matchen igen, Jag kör inga tre veckors men sist blev det tre dagar. Inget jag blir riktigt sjuk av men det räcker gott o väl ändå, Upp med hakan och kämpa vidare. Så är det bara

kram

Fint att du är på tåget igen, kramar V

Så himla gott att du är tillbaka igen!
har saknat dig

Tack Snoopy!!
Behövde någon som knuffade igång mig. Som väl alla kan gissa, så tog det slut efter nästan 10 veckor. Skulle på det en helg bara. Nu blev det tre veckor i stället, men i söndags var det äntligen stopp och nu är det dag fyra och jag känner glädje igen. Skulle jag ha försökt innan att förneka hur det går, så är det ingen idé längre. Börjar jag dricka fortsätter jag, varje dag. Tack och lov bara tre veckor den här gången, brukar bli tre månader. Men jag har anammat vad någon skrev här (har varit inne mest varje dag) att klappa mig på axeln när jag gör ngt bra i stället för att kasta skit på sig själv för allt dåligt man gör. Så jag har klappat mig på axeln flera gånger de senaste dagarna, när jag tagit min antabus, när jag motionerat och så vidare. Och hur dumt den än kan verka, så blir jag glad när jag säger något uppmuntrande och ger mig en klapp på axeln. Folk som ser det kommer väl snart att ringa psykakuten:-)
Så Snoopy, vi klättrar upp igen. Visst grejar vi det, alternativet finns inte!
/Fenix

Hej Fenix... Hur är det med dig? Går inte så bra för mig, men samlar krafter för ett nytt försök!
Saknar dina inlägg, skriv fast det inte skulle va' så bra! Vi grejjar det till sist!

//Snoopy

...för ett fantastiskt fint inlägg.
Jag känner igen mig i så mycket av det du beskriver, även fast jag inte gått på AA, känslorna och upplevelserna av ett nyktert liv är ändå ganska lika.
Mitt första år nu har varit precis som du beskriver - ett samilsurium av känslor - och tvingar mig att ta små, små steg (inget kasta sig utför här!) för att behålla balansen.
Som jag skrev i en annan tråd är det så värdefullt att ha er "oldies" kvar här, att ni är generösa nog att fortsätta skriva och stötta, så att det finns en balans på Forumet. Ett hopp om att det är möjligt att förändra.
Önskar dig en fin söndag, jag har en ljuvlig vinterdag med helt snötäckta träd mot blå himmel utanför fönstret som väntar på min och vovvens långpromenad!.

är bra. "Det enda som varar för evigt är förändringen" (Buddha)

Med förlov sagt så har jag aldrig riktigt förstått tesen "att lämna över till min högre makt" vilket rekommenderas inom AA. Jag är inte religös och det närmaste jag kommer en religion är väl buddismen (som väl snarare är ett levnadsprogram?) Ok, jag kan köpa att det finns någon form av högre makt som tittar till mig ibland och ger mig en liten fingervisning till ett bra vägval. Men att från den utgångspunkten börja förlita mig på att den högre makten ska fixa mitt liv är ett för stort steg för mig att ta.

Jag är helt övertygad om att om jag ska få en bra och levnadsglad nykterhet så måste jag jobba med mig själv. Ingen annan kan göra det jobbet.

Mitt första år i nykterhet var ett sammelsurium av känslor, tankar och förändringar. Min hjärna hade så enormt mycket att jobba med och reda ut att hela mitt liv gick som i ett rus (!!!). Jag var sannerligen på de där berömda rosa molnen och jag hade en enorm trötthet i mig som gjorde att jag sov kopiösa mängder. Med små förändringar gjorde jag om mitt liv, vissa förändringar helt medvetet, andra som en följd av ett nyktert levnadsätt, ibland gick det fort och ibland backade jag tillbaka en liten bit. Jag lärde mig efter ett tag att när jag backade tillbaka i min utveckling så var det för att jag inte hade förstått vidden av just den förändringen : gör om, gör rätt.

För att kunna göra denna förändring av mitt liv så krävs det att jag är fri från alla typer av sinnesförändrande medel, jag måste kunna möta min känslor och tankar oavsett hur illa de än gör mig. Jag måste ta mig igenom smärtan för att kunna gå vidare och lägga det bakom mig i lugn och ro. I början av nykterheten dök det upp väldigt plågsamma minnen om hur jag hade uppfört mig, ångesten var stark över mitt gamla liv. För att kunna försona mig med det gamla och förlåta mig själv så gjorde jag som "di gamle" sa åt mig på AA : Prata, prata, prata. "Häv ur dig alla gamla spöken och troll, de måste ur dig för att du själv ska få plats i kroppen"

Så rätt de hade/har !!!

Idag har jag fått bort det mesta men än i dag kan det poppa upp gamla demoner från det förflutna som gömt sig långt in i själen. Jag har lärt mig nu : Bort, bort fort som fan innan de bygger bo i min hjärna. Jag försöker hinna med innan jag somnar (det går fort numera!!) att titta lite på dagen som varit, förlåta mig själv för dumheter jag gjort under dagen, kolla in allt positivt som hänt och spara det som är bra för mig. En positiv tanke på kvällen har en förmåga att möta mig när jag vaknar morgonen därpå.

Jag noterar att jag blivit lite seg i min förändringsprocess med åren därför är det så bra när nya tillkommer som kan få min hjärna att lämna gamla hjulspår. Jag tillhör ju själv "di gamle" numera och det medför ett ansvar och en fin chans till att uppdatera min ödmjukhet inför det nya, jag får inte falla in i termer som "så har vi alltid gjort" för då blir jag en förstockad gammal AA-taliban. Min förändring vill jag inte släppa ! Att lära sig nytt är att leva. Att få se och höra en ung kvinnlig alkoholist/narkoman som tagit sig ur sitt gamla liv får mig att torka tårar av glädje. Jag har ju enbart alkoholen och ett förhållandevis bra socialt liv att bry mig om men dessa tjejer har ju ofta en historia som även innebär stora integritetskränkande upplevelser bakom sig och det är definitivt inte gjort i en handvändning att städa bort sådana upplevelser. Att sen återigen kunna lita på en man och skaffa familj är så stort att få höra !! Sådana berättelser ger mig kraft att sprida budskapet vidare.

Lev väl och ge ett leende till en okänd du möter !!!

Hej Fenix, tack för dagnes första skratt!!

Lillablå, hjälte? Känner mig inte så kan jag säga. Mer om detta en annan gång, Men blir glad ändå:-)
Gunnar, jag har också en adress som kan användas i sådana här sammanhang, fenix@telia.com.
Så vi kan höras av när andan faller på. Fenix är förstås bara ett nick-name.
Och heter inte Felix heller:-)
/Fenix

Hej Felix, vi kunde kanske ge det en chans, jag har en adress som jag inte använder mycket och som jag kan kassera om det skulle komma en massa skit i brevlådan. Du kan gärna höra av dig dit, om det finns någon annan i närheten av Gbg som är intresserad av att träffas över en fika så maila gärna.
Adressen temp@westerberg.name

/Gunnar

Fenix, du är min hjälte!
Men var rädd om dig, kan ni inte skicka ett första meddelande
via Fejsboken, så att ni får behålla lite anonymitet?
vem vet, kanske du får ett av mig? nära göteborg sa du... =)
ha en go helg alla underbara kämpar!
kram!

Hej Gunnar!
Jag bor nära Göteborg, och för en tid sedan läste jag att du önskade att det fanns någon att snacka med som satt i samma sits. Kanske kan vi träffas och ta en kaffe, och se om det kan ge något. Jag känner också att jag skulle vilja ha någon att träffa som vet vad vi pratar om.
Om du är intresserad lägger jag ut en mail-adress som du kan skriva till.
mvh
/Fenix

http://www2.fhi.se/upload/Riskbruksprojektet/Tobak%20riskbruk/Artikel_a…

Jag är helt klart hypotes nummer 1

har jag vant mig vid att logga på här och läsa lite vad ni skriver, och naturligtvis skriva några rader själv. Känns som det är den ventil jag behövt den senaste tiden. Funderar mycket på helgens snedsteg och tror att det var två olika saker som skedde. Det första var ett: Äsch jag orkar inte leta efter en anledning till att jag inte ska ta ett glas vin. Faktum var att det inte var ett sug, dracks inte snabbt, och efter en liten påfyllning var det helt enkelt bra med det. Det som hände igår ger mig större funderingar.... att igen dricka öl i ensamhet, inte lika bra.

Trots allt går ju inte jorden under för det! Idag är helt enkelt första dagen på mitt andra alkoholfria kapitel. Borde ju fungera igen när det gick sist...

Imorgon kvällsaktivitet vilket kommer att gå galant eftersom jag måste åka bil en bit :-)

Fenix is back in town. Med rätt namn och allt:-)
/Fenix

...en bland många måndagmorgnar i mitt liv.

Numera har jag med mig ett beslut om att inte dricka just den här måndagen. Bara för idag för det är en tidsrymd som jag kan förstå och hantera. Den vetskapen ger mig en trygghet och tillit över att jag slipper fundera om jag ska hinna till bolaget eftersom spriten tidigare i mitt liv tog slut under helgen. Jag behöver inte bekymra mig om det eftersom jag inte ska dricka just idag.

Jag har en beroendesjukdom som det heter på fint sätt. Jag föredrar dock att kalla mig alkoholist eftersom jag inte kan svammla bort den diagnosen så jag kan börja förhandla med mig själv om att jag kanske kan ta en liten en för det var ju så länge sedan jag smakade starkt.

Jag är alkoholist och jag kan inte dricka alkohol.

Enklare än så kan det inte beskrivas.

Jag är också korsberoende vilket medför att preparat med substanser som ger likadan effekt som spriten är förödande för mig. Det finns en uppsjö av dem och jag försöker vara uppmärksam så jag inte får i mig något som kan riskera min nykterhet.. Senast var det läkaren som skulle skriva ut en hostmedicin till mig och där jag bad honom att kolla den aktiva ingrediensen, och ja, mycket riktig ingick ett morfinliknade preparat i vätskan. Det fick bli vanliga hosttabletter, receptfria, istället.

Jag har också full tillgång till mitt känsloliv vilket är oerhört glädjande. Det var en spännande och ibland orolig tid när jag nynykter skulle möta mig själv och mina känslor men jag är fantastiskt glad att jag gjorde det. Allt som jag tidigare dövade med alkohol får nu fritt spelrum i min knopp och kropp. Under helgen fick jag svar från en vän som jag saknat och en mycket trevlig fråga från en annan vän och jag måste säga att jag nog gick på små rosa moln efter det. Det är en underbar känsla att få uppleva det med alla mina sinnen och jag ser verkligen fram emot att få bejaka mina känslosvängningar och njuta av dem i en snar framtid !!

Inte trodde jag att ett nykert liv kunde vara så fantastiskt !!

om det sista inlägget kommer först !

jag har svikit er, efter dryga fyra veckor och alla glada tillrop jag fått från så många, känns det som jag har gjort bort mig, eftersom jag gjort det jag lovade mig själv, inte skulle ske. Igår gav jag vika, främst för att slippa alla bortförklaringar och tänkte - vad faan så farligt kan det väl inte vara. Tackade trots allt ja och drack två glas vin till middagen. Varken mer eller mindre, inte tillräckligt för berusning, och hade faktiskt ingen större lust till mer. Trots det så kände jag att hjärnan var på högvarv inatt, typ dåligt samvete....

Imorse var det nya tag och som jag tänkte ingen större skada skedd. Efter en jobbig urladdning med min särbo kom jag hem och tog den där ölen som legat i kylen så länge.

Kanske inte ska försöka att vara så präktig, kanske är det inte värt att sova och ha dåligt samvete för det här? Klarade ju i alla fall över fyra veckor vilket innebär en ruskigt massa odruckna glas, men man känner sig sämre till mods...

trots allt lägger mig ju inte på fyllan, även om jag hade kunnat dricka flera öl, och ser fram mot en ny HELNYKTER dag imorgon ;-)

Ta hand om er där ute, hoppas ni är starkare!

Jag tar till mej dina råd spottar i nävarna och kämpar på :-)

Jag ser dig!
håller till på sidan främst för anhöriga, mitt tips till dig är:läs, läs, läs och skriv. här finns all erfarenhet, kunskap och värme du kan behöva för att ta dig ur det, och precis som du skriver måste du göra det för din egen skull!!! =)

Fenix, byt inte nick, du är ju en NyFenix nu!!!
<3

Hej
Är ny här .....kollar runt och tycker att detta är ett möjligt forum för mej. Nykter sen ynka 4 veckor , det är berg o dal. Sug ibland och stark ibland. Visst är jag rädd för att misslyckas, men en dag i taget får det bli. Det är dj-ligt skönt att slippa baginboxen helt klart...........ändå tomt efter fanstyget om du förstår. Det gäller att fylla livet med annat och komma ut ur vindimman.....det vet jag ju.
Skönt att vakna nykter utan ångest för att boxen sinat, men varför kan inte han, min man, ge uttryck för att han uppskattar skillnaden. Han gillade ju inte mitt sörplande .
Vid nått tillfälle har han sagt att "det där verkar ju gå lätt"...........fy fasen det är ju kamp varje timme varje dag i princip. Jag ska klara det här för min egen skull !!!!!!!!!
Vi hörs

Äntligen tillbaks igen. Har varit borta mkt, men framför allt har jag inte kunna komma in på den nya forumet. Så jag heter FenixNy nu, men det är gamla Fenix som skriver. Äntligen, men nu måste jag sticka iväg. Bästa hälsningar till er alla kämpar!!
/Fenix