Senaste kommentarerna i forumet

Är en konst, och jag kan tala om för dig att det inte ingår en droppe A i det. Alla dagar med A försvinner bara i en grå gröt. Nä, livets gåta är (enl. mig) att hitta det jag innerst inne drömmer om att göra och verkligen göra/leva det. Och det kan vara många olika saker och önskningarna kan ändras efterhand också. Många drömmar är så inkapslade att de är svåra att få fram. Ett enkelt sätt är att fundera på vad man ville göra/uppleva som barn. Många gånger har man de drömmarna kvar i någon form. (T ex Djungelboken fick mig till Indien). Andra sätt kan vara brainstorming eller associationslekar. Sen är det bara att sätta upp mål, ev spara och genomföra det. Gör det du längtar efter nu och skit i att bli smal/få nytt jobb osv först. Det är bara ursäkter. Det finns massa runda människor med tråkiga jobb som lever sina liv fullt ut.

Ps! Det här är inget svar på ditt inlägg men det är en personlig association till frågan hur du vill njuta av ditt liv? Jag är övertygad om att njutning är något lustfyllt som man kan göra oavsett vikt/jobb men att om man tillåter sig att göra det så kan det förändra både vikt/jobbsituation till det bättre utan att man behöver anstränga sig. (Tristess, krav mm dödar lusten och kreativiteten och gör livet tråkigt, och då lockar A som tröst/bedövning).

Lycka till med nykterheten och fortsätt skriv här :)

Du kommer att klara detta! Bry dig inte så mycket om var andra tycker och säg bara nej eller skyll på något: bantar, vit månad, hälsoperiod et c. Idag sa jag på frågan: "När man äter LCHF kan man väl ta ett glas vin?" "Jo, om man håller sig till ett, men det brukar ju inte jag göra" sa jag med ett skratt. Sen sa jag allvarligare att jag verkligen försöker ge mig själv en ärligt chans att gå ner. Det var ingen som sa emot. Så oroa dig inte, de fattar nog om du vill vara ifrån det. Sen hur länge det är din ensak. Mitt tips till dig är att utforska någon ny aktivitet som är oförenlig med drickande. Du kan behöva ersätta saknaden efter A med något kul, som bara är för dig. En del nöjer sig med att brodera eller läsa böcker. Båda är svårt att göra på fyllan. Andra hittar på något som kräver bilkörning. Någon börjar med fallskärmshoppning eller något annat som ger adrenalnkickar. Lycka till och skriv här så får du pepp!

Fantastiskt bra jobbat!! Jag tänkte på det där med rastlösheten, den är nog till för att man ska röra på sig men är lätt att missta för något annat, typ att man behöver "lugna sig". Men det bästa lugnande medicinen är faktiskt motion. Så viktigt anses det numera att det skrivs ut på recept. Så bra att du håller igång, fortsätt med det och fortsätt vara en inspiration :).

Det var trevligt. Jag drack vatten. De andra tre drack 2-3 öl, sammanlagt! Typ de delade på ett par mellan/starköl. Ja där ser man vad lite folk dricker även en grillkväll. Jag kände öldoften men blev inte direkt sugen. Hade det varit vin kanske det varit svårare men jag hade ju redan bestämt att köra så jag tyckte det kändes helt ok. (Sen får jag ju påminna mig om hur jag mår av vin också... bläää). På det hela taget är jag nöjd med kvällen. :)

Ha det så fint alla!

Oj den där pussande emojin skulle inte vara där. Lite malplacerad....

Såg en bild. En målad/tecknad bild. Ni kanske också har sett den.

Den föreställer en person som dricker ur en flaska. I flaskan ligger ett flöte med en fiskekrok i. Kroken är på väg mot personens mun. Ja vi kan ju alla gissa vad flaskan innehåller. Ruskigt värre.

Ett tag tyckte jag att jag såg alkoholromantiken överallt men det har plötsligt ändrats. Jag tycker jag ser motsatsen hela tiden. Men det handlar väl om fokus. Nu tycker jag visserligen att ett foto på ett vinglas är läskigt nog ? Allt fungerar avskräckande på mig ?

Godnatt! ?

känner väl de flesta till. Det funkar som vit lögn tills du känner dej stabil. När slutet på den vita månaden närmar sej är det bara att klämma till med att den första vita månaden kändes så bra,så jag tar en till.
Men själv fick jag be om hjälp. När jag halkat runt i mina nykterhetsförsök i fyra månader och inte lyckats, så la jag ut en status på fejan om att jag är alkoholist. Efter fem minuter ringde den förste och ville hjälpa mej... <3
För övrigt - läs, läs, läs! Finns så oerhört mycket samlad kunskap och erfarenhet här på forumet, de andra har gjort all research så vi behöver inte uppfinna hjulet igen, typ.
/MB

på din story och den blir min. Drack mej själv till alkoholism, klurade ett par år på om jag var alkis eller inte, blundade med båda hjärnhalvorna tills efter sista katastrofsemestern när jag inte var nykter en endaste dag. Hjärnan tog stryk, fick problem med minnet. Ett par veckor efter semestern googlade jag och hittade hit. Det bästa jag gjort.
Steg ett är nog att faktiskt acceptera att man är alkis. Alkis med allt det innebär, lögnerna som flödar, och att det är just sej själv man ljuger allra mest för. Där tror jag den allra viktigaste startpunkten ligger. Sen är det absolut bästa med det häringa forumet att man kan skriva upp vilka anledningar man har att sluta, hur man mår av alkohol, att skiten inte har den effekt längre som man tyckte var så trevlig i början (och nybörjareffekten kommer aldrig mer att återkomma, alkoholism är som en rutchkana, lyckas man kava sej ur nånstans på mitten i nedförsbacken så innebär ett återfall bara att man kliver på rutchkanan ungefär där man klev ur den - och resan utför fortsätter...)
Ju mer man kan skriva ner om sitt havererade förhållande till alkohol, desto mer har man att läsa själv när man kommit en bit i nykterheten, man kan "vaccinera" sej mot ett återfall, många gånger räcker vetskapen om att man faktiskt skrivit ner en del dumheter man gjort att man kommer ihåg dem bättre. Om man ger sej till att förtränga eländet med alkoholen kommer snart den där rosaskimrande föreställningen som tar en raka vägen till Systembolaget.
Ojdå, det var inte meningen att "kapa" din tråd, blir bara så engagerad...
/MB

Haha, mitt semester-jag hade glömt att jag hade skrivit att jag ville gå i terapi. Men det är ju en himla bra idé. Korrtid tror jag, med någon man har en bra personkemi med.

Jag är just nu i ett varmt land och har inte druckit alls. Som det ska vara. De runt omkring stöttar till 100, känns så skönt! Du verkar också superstark, kämpa på där ute!
Kram

Hej klariknoppen!
Ville bara säga att jag känner igen mig i så mkt av det du säger! Särskilt när det gäller beroendepersonen du talar om, jag kallar mig själv addict fast bara så jag själv hör.... har många gånger bestämt mig för att sluta de senaste 7 åren men har inte klarat mer än ett par dagar i sträck.. idag har jag visserligen bara varit nykter i två dagar men på något sätt känns det annorlunda den här gången. Den där måbra känslan som för mig varar max en timme är inte värd de följande 23 timmarna av ångest... precis som du önskar jag att jag var en av dem som kan dricka två glas vin och sen sluta men jag tror jag passerat den gränsen för länge, länge sen. Eller jag har egentligen aldrig kunnat dricka måttligt sedan allra första gången nu när jag tänker efter...
När jag läste ditt "wow jag har koll" var jag tvungen att skratta för det hade lika gärna kunnat vara jag som skrivit det! Hur många gånger har jag inte belönat mig själv för att jag haft sådan självkontroll att vara nykter i typ två dagar med en el flera vinare?? När sedan ångesten kommer över att jag misslyckats fortsätter jag att dricka vidare för att döva...
Jag tror inte att jag är ett hopplöst fall och det är jag övertygad om att du inte heller är! Fortsätt kämpa, det måste finnas ett sätt att leva utan att beroendepersonen i oss tar över!! Ibland känns det som om jag inte bestämmer över min egen kropp, jag har någon som tagit över min hjärna men jag tänker kasta ut den jäveln?

Nä vi har inte varit på fr. Hade vi gått i tidigt skede kunde vi kanske räddat detta.
Men han har sagt & gjort så mycket så nu har bägaren runnit över & nu känner jag verkligen att jag vill inte leva såhär mer.
Avslutar jag inte denna relationen så kommer jag att gå under!

Tack Sannah, vad snällt av dig!!

Detta blir inlägg 173 i min tråd. Passande nog är detta också dag 173 utan A!! Det måste väl vara ett gott tecken ?

Nu är det mörkt ute. Jag är sugen på en promenad men får ta det imorgon istället. Jag är lite rastlös. Tror det är dags för mig att ta tag i lite träning nu efter en skön och lat sommar. Känner att kroppen behöver det nu. Behöver ta ut mig lite fysiskt.

Ha en god natt alla! ❤

..det är svårt i vissa lägen. Du ska göra som du känner just nu. Tids nog blir man starkare och mer beredd att stå upp för sig själv.

över att allt, precis allt blir kvar här på forumet. Det går liksom inte att "glömma" hur jämmerligt livet som alkoholist är. Det är bara att logga in, läsa lite och vaccinera sej. Att jag fick med mej en "övervakare" till det riktiga livet utanför forumet är ju inte heller fel. Du vet vem du är... <3

Att ta sej tid att fundera, kontemplera, sjunka in i sej själv, lyssna på sina tankar, känna sina känslor... det är nog det viktigaste man kan göra när man står inför en stor förändring. Hela kroppen, hela huvudet - ÄVEN stenåldershjärnan!- ska med på tåget. Det ÄR en stor förändring att sluta dricka. Det GÅR, men man behöver kunskap. Man behöver veta en hel del om hur beroendet fungerar, man bör ha en bra kunskap om sej själv - att inse att man är en stor lögnhals är ett måste! - för att på så sätt veta hur man själv ska bemöta sin lille jäkel som sitter på axeln och mumlar om alkohol. För min del funkade tanken om att "min andel" av livets tilldelning av alkohol har jag redan gjort slut på nu. Mamma som inte druckit nånting värt att nämna kan fortfarande vid 82 pimpla så mycket hon vill, hon har sparat sitt. Jag valde att dricka allt före femtio års ålder. Färdigt. Slut Finito. Och skönt är det, slippa alla problem som kom som ett brev på posten med ett missbruk. Skönt att slippa vara ursur och tvär när något (t.ex barnen...) hindrar mej från att dricka, slippa ljuga på längden och tvären, slippa planerandet, hålen i plånboken, dåligt samvete, bakfylla, sabbad hjärna (sista semestern var jag inte nykter en enda dag, fick problem med minnet efter det...)- men skönast är att slippa alla lögner! Värsta lögnhalsen i stan kändes det som när jag väl började skärskåda mej själv. Tror att jag ska vara glad över att jag har det jobb jag har.Perioder av stilla lunk gör att man kan fundera mycket, gå in i sej själv och verkligen göra upp med sina tankar och framför allt: ha givande samtal med den lille f-n på axeln.
/MB

...huvudvärk...första dagen efter semestern... inte så värst inspirerad att ta tag i arbetet.
Tror jag insett att jag inte behöver vara så duktig denna höst...jag ska ist lägga fokus på att bli nykter...
Fick ett sms nyss av en kompis..."snart kan vi träffas å dricka vin o ha en tjejkväll" ....öhh...nä tror inte det !

Gunda !!
Att vara sårbar kan också vara en fördel, då är det lättare att påminna sig och vara rädd om sig själv ! Den dagen jag tror att jag är osårbar då är jag inne i mitt återfall. Att acceptera min sårbarhet och att jag är maktlös inför alkoholen för mitt liv framåt.
Ta hand om den känslan !!
Kram och en dag i taget !

Ja det kanske kommer en dag då även jag kan hålla någon
under armhålorna som du gjorde med mig.
Kram finaste du!

Var naturligtvis imorron. Sitter på en bar och har lagom mkt ångest
Tog ngra xtra preparat som gör det hela värre (tror jag). Tror att jag får fängelsestraff igen för det jag gjort. Ångesten gör sig påmind i takt med alkoholproblemen.

Vi har hjälpt varandra :) Och om ett tag, när du är "hyfsat" safe kan du ta tag i någon annan som behöver det. På samma sätt. Hålla någon under armarna den första tiden. Peppa för att komma över den höga tröskeln som finns där i början....Man kan ju inte hjälpa alla, men kan man hjälpa en människa en bit på väg ut ur missbruket så är det ju underbart.

när folk frågar mig varför jag inte dricker. Förut så svamlade jag lite på anledningen, får huvudvärk, får ångest, äter medicin. Blah Blah .... Svaret har alltid varit: Men lite kan du väl dricka? Alltså inte full respekt. Också en liten dörr på glänt....

Nu när jag har erkänt för mig själv, mamma och pappa, på jobbet, familjen, Gud (?), vänner och jag pratar med sköterskor/läkare flera gånger i veckan.

Om det så om någon frågar nu om jag vill dricka så är det alltid samma svar: Nej tack jag kan inte. Jag har problem med A.
OJ. Vilken skillnad i respekt. När vi går ut så är mina kollegor de första som ropar ut efter A-fritt till mig. Dörren är stängd.
Inget snack det är dags för vin/spritprovningar. Jag får en enorm respekt när jag talar om det, rakt ut. Och folk lyssnar
intresserat. Många yngre på jobbet lyssnar och drar öronen åt sig.

Ingen har någonsin dömt mig. Tvärtom så anser man att jag är stark och att jag tar ansvar för mitt liv.

Ju mer man pratar om det ju mer förminskas problemet och hyschet omkring det. Många många många har A-problem men gör ingenting åt det. Det finns i var och vartannat hem om man börjar granska under luppen.

Så vi har inget att skämmas för. Tvärtom så ska vi vara stolta över oss själva, att vi tar tag i våra problem.

Ett nästa steg vill jag också ta med ärligheten som ni beskriver. Just idag mäktar jag inte med det. Tar det med mig.
Tack för era ord och välkomnandet. /Kram

Dags att fixa middagen. En vana sen långt tillbaka är att smutta/dricka nåt när jag lagar mat. Vin brukar det vara men med min första man var det en whiskypinne när man stod i köket och trivdes.
Ikväll har jag hällt upp en Non Alkoholic Carlsberg. Köpte även Fransk Limonade och Maxi Cola. Saknar vinet och ändå inte.

God kväll alla ni som kämpar på. Tänker på er alla och mig själv. <3

och det är väll lika med det som med A, lätt att falla ner i
samma beteende som innan man gör ett uppehåll.
Men du har styrka och en järnvilja så du kommer att fixa det, helt klart!
Stor kram <3 <3

Dina ord värmer.
Ja jag känner verkligen att jag kommit en bit på väg, du är en av dem som
hjälpt mig hit! Du drog med mig och vi hjälpte varandra, det känns så fint för mig,
du hjälpte mig att ta ett stort kliv!
Ja jag har verkligen inte velat ta hjälp utan jag skulle fixa det, jag kan ju se nu
att det hade flera syften. Dels skammen att ha hamnat i träsket, sen även egot
att kunna ha bakdörren lite på glänt och att inte vilja bli kontrollerad.
Men nu har jag kommit en bit på väg och jag är så oerhört glad för mannen
och dottern, de stöttar mig till fullo.
Älskar min fina familj och känner verkligen stor tacksamhet till alla er fina här.
Stor kram!

Tack. Det går bra. Jag håller mig ganska bra tycker jag. Inget vitt socker, inte stärkelse (pasta, ris etc) Men äter frukt och bär igen. Mycket smoothisar blir det. Inte speciellt sugen på socker heller. Har haft lite dadlar istället för socker, där det har passat in. Dock ej i kaffet :)
Vet dock att det kommer att komma att jag vill ha en STOR på med godis. Vi får se då om jag faller eller inte.