Senaste kommentarerna i forumet

Tack snälla ni för det ni skriver, kloka och värmande ord, blir lite tårögd här. Igår tog jag mod till mig och ringde vännen jag var ute med men hon såg inte vad jag gjorde eller exakt var jag var under kvällen/natten. Dock är hon en klok person att prata med och ångesten släppte lite. Vi kom väl fram till att jag trots allt nog skulle ha kommit ihåg fragment om jag hade gjort något galet. Den här ångesten/tvångstanken var borta ett tag och det kändes som att jag släppt det, men den kom tillbaka i samband med min mors besök och det säger väl nånting. Min mamma har varit deprimerad i flera år och provat olika mediciner, ingen hjälper riktigt. Hon är väldigt ensam, har inga vänner och är beroende av mej. Det är en stor livssorg det här med min mamma. Och nu vill jag gråta men sitter på bussen så det blir inga tårar. Får samla ihop kjolarna och streta vidare.

Det var ett tag sen jag skrev här, och mycket har hänt. Det gick så bra så bra att vara nykter, men dag 26 flög fan i mig... Alltså, vad är det som händer inom en? Antar att många av er känner igen sig. Det är som att jag har en destruktiv kraft inom mig. Är det Beroendepersonligheten månn tro?! Hen som samarbetar med A-djävulen. Jag valde dock att förlåta mig själv för mitt snedsteg med ölen. Inte var det gott, och jag slutade innan jag blev direkt berusad. Wow, alltså har jag koll, tänkte mitt beroendejag. Problemet är "bara" att nästa dag spökar denna ynka påverkan lik förbannat och sår ett frö om en fortsättning... Det är väl detta som kallas beroende.

Sedan dess har jag pendlat mellan motivation och nykterhet kontra ambivalens och nya snedsteg. Är jag ett hopplöst fall? Vill inte tro det! Kanske handlar allt om motivation? Inte vill jag sluta dricka helt, bara få ordning på konsumtionen, men befarar att jag klivit över gränsen till beroende. Det är i alla fall vad mina "experter" säger. Jag sökte hjälp på egen hand, så någonstans vill jag ju bli kvitt skiten. På gott och ont har mitt drickande ännu inte fått några allvarligare konsekvenser. Tur är väl det, men å andra sidan inbillar jag mig att jag ska kunna hantera öl och vin som "de andra", de ca 85% som nöjer sig med ett par glas.

Jag går i behandling. Valde att säga som det var till min chef. Kanske det bästa jag gjort, men samtidigt befann jag mig plötsligt i en helt ny situation. Inom AA har jag funnit en massa värme och hopp, men så kommer tvivlet över mig. Först var jag totalt skeptisk, sedan "frälst" och nu vet jag varken ut eller in. Det är tack vare mitt jobb som jag får gå på behandling, och vill jag behålla mitt jobb så får jag göra vad som krävs. Å andra sidan var det jag som drog igång allt detta. Det fanns inga som helst misstankar. Dr Jekyll och Mr Hyde gjorde ett bra jobb!

Det var bara så skönt att säga som det var! Som att något inom mig släppte. Det som bekymrar mig just nu är min ambivalens... Någon som känner igen sig kanske?

Att du har denna vän! Så skönt att ha sådana! De är riktiga vilorum där man kan återhämta sig och få ny kraft! Du skriver så fint och känslosamt! Hoppas du får riktigt härliga dagar med din vän!

Jag tror det enklaste är att bara tacka nej till alkohol. Eventuellt att säga att det blivit lite för mycket på sistone. Att hitta på ursäkter är inte det bästa i långa loppet. Det är vad jag tror iaf. Själv tackar jag bara nej ifall någon erbjuder mig något.

... är två bra sätt. Att byta livsstil kan också handla om att avsluta relationer och kanske hitta nya sammanhang eller en ny hobby som du kanske försakat p g a alkoholen.

Flera steg idag.
1) leta upp detta forum
2) söka kontakt o faktiskt våga berätta för nån
3) tömma förråden på all alkohol, ut i vasken
4) läst jättemycket här på forumet

Det känns svårt, men oändligt tack alla ni som gjort de första timmarna lite lättare

Kram

Hej och tack Morgondag! Har ingen koll inser jag. Alla råd och verktyg välkomnas varmt. Att planera för hur jag ska hantera risksituationer känns just nu svårast. Så fort det är middag eller träffar ska alla ha NÅT, öl eller vin. Som jag skrev först är min enda strategi att först tacka nej och vara "upptagen" vid dessa sammankomster. = isolera mig. När jag sen stabiliserat mig får jag gå på linjen att jag "Bantar" och vill slippa spritens kalorier...

Kram o tack

Tack Lim! Ja jag ser fram emot att få känna att det är underbart med nykterhet. Just nu tungt dock, men med ett spirande hopp.
/Kram

Tack Våran sort! Trodde inte att jag så snabbt kunde få respons... känner redan nu hur viktigt det är att inte vara ensam med surret i huvudet. Dag fem låter som en evighet just nu.
Kram

.... är ingen bra idé. När jag nu summerar semestern och mitt försök att provdricka så kommer jag helt klart fram till att det inte var värt det. Fick allt det där jag drömde och längtade till och vad gav det mig? Egentligen ingenting. Man kan ju tro att de bästa stunderna jag minns skulle va dom med A, men det är det inte och sanning och säga så försvinner liksom det vanliga normala i vinracet. Det blir sådan fokusering på när, hur och var jag ska dricka att allt annat emellan försvinner. Märker att mina två tonårskillar inte känner igen sin mamma i detta. Så tillbaks på den väg jag försökt vandra de senaste åren, förhoppningsvis lite klokare och många erfarenheter rikare. Jobbet jag sökte gick till en annan så det är tillbaks till samma jobb om två veckor. Hmm, när jag funderar på vad jag egentligen behöver så är det att någon gång bara kunna vara i det livet jag har och inte alltid vara på väg någonstans. Typ, om jag bara gick ner i vikt, om jag bara fick ett nytt jobb, om jag bara kunde dricka igen.....

Att prata öppet med familjen är mycket bra och har hjälpt mig väldigt mycket. Stödet från min familj betyder så mycket.

Lycka till!

Låter som en bra idé det där med staplarna. Plus sidan vinner säkert.

Frågade han om jag kunde hämta ut mina linser.
Hans svar: du är redan i shithole så du kan likabra sjunka längre ner där.

för många äldre att vi dricker mer än förut.
Jag blev pensionär förra året och mitt drickande har eskalerat.
Jag skyller inte allt på pensionen, men på min magsäcksoperation det mesta i alla fall.
Jag har nyttjat alkohol i hela mitt vuxna liv, men jag har kunnat behärska det och druckt
med måtta.
Men för 3 år sedan eskalerade det kraftigt, det var efter gbp.
Nu är jag här och kämpar för att bli a-fri.
Vi kämpar tillsammans, det känns skönt.
Nu nykter i 5 veckor förutom en dag, du är också lika långt som jag.
Kram på dig!

Återfall har nog de flesta tagit nångång under försöken att bli nykter. Jag har ju många gånger hållt upp flera månader men likväl fallit. Men jag tror och hoppas att jag liksom fallit klart nu och att denna gång är gången jag inte faller. Men jag har ju i flera år hållt på fram och tillbaka innan jag landade här.

Hoppas du får en fin och nykter dag idag ❤ kram!

att ta bilen till jobbet och att prata öppet med familjen.
Hejar på dig samtidigt som jag hejar på mig.
Ska vid tillfälle läsa från början i din tråd, men nu ska
jag skriva ner lite för och emot, bra och dåligt med alkoholen, får se vilken stapel
blir längst.
kram på dig!

med fullständigt ! Vi blir kvar, mentalt, i tiden före missbruket och det på gott och ont. Mest märks det på drogfria narkomaner, de är stillastående i tonåren :-) Jag kan tycka att det finns vissa fördelar med "barnasinnet" då vi fortfarande var nyfikna och tyckte livet var spännande att upptäcka och för egen del så har jag nog utnyttjat det för att göra ovuxna grejer på gamla dar :-))

Jag föredrar att umgås med yngre då jag har svårt för det snack som blir hos äldre där sjukdomar och defekter ska diskuteras och där ett nytt, fräscht, synsätt med nya ide'er lyser med sin frånvaro. Tids nog blir väl även jag sittandes i en stol medan dödsklockan tickar men till dess så gör jag vad jag kan för att ha roligt för min alldeles egna skull !

Så bra att du fixade en egen tråd, då blir det lättare att följa dig.
Välkommen hit och du har redan tagit en massa bra beslut!
Nu är det här, nu och framåt!
Vi är många här som bär på ångest över vad vi gjort, sagt och druckit. Men att slå
på sig själv är ingen bra ide, då det skapar mer ångest och därifrån kan det bli ett återfall.
Nej klappa dig på axeln och beröm dig, du har tagit ett jättekliv i ditt kommande liv.
Vi följer varandra och ger varandra stöd för att vi alla ska må bättre
och få vara stolta över oss, att vi kämpar en dag i taget!
Kram

Bra våransort! Fortsätt såhär. Det låter härligt att du var till stranden med din dotter. Ommöblering har jag också ägnat mig åt. Ville liksom återta mitt hem från alkohollivet. Jag har aldrig druckit alkohol i mitt vardagsrum i den möbleringen jag har nu. Inte heller i köket.

Ha en bra nykter tisdag. Kaffe är bra! ?

Här är vi många som gjort knasiga saker med nervgiftet i kropp och knopp. Du har tagit ett viktigt steg i att både börja läsa och även skriva. 'Ritualen' att hälla ut kan vara en tydlig signal till dig själv att: Nu räcker det! Nu vill jag slippa bedöva och förgifta mig!
Du kanske redan har koll på lite viktiga verktyg i detta, om inte kan jag dela med mig av ett par.
1 Se till att tillgodose basala saker som hunger, törst, sömn. Missar man dessa är det lätt att halka av banan.
2 Hitta någon rolig motionsform, vi är gjorda för att röra på oss, vi får endorfinkickar efter träning.
3 Identifiera risksituationer och planera för hur du ska hantera dessa
4 Skriv ner hur alkohol påverkar dig negativt.
5 Läs (och skriv) i detta forum dagligen. Här finns många cyberänglar som stöttar och även ställer bra och ibland utmanande frågor.

På återhörande och stort lycka till. Det andas beslutsamhet om dina rader!

har jag aldrig tagit sen den där sommaren jag slutligen bestämde mig för att göra nåt åt min situation. Oklart just då VAD jag skulle göra men letade efter en lösning samtidigt som mitt drickande eskalerade ännu mer. 13e januari har jag sen min första nyktra dag och den dagen slår min fysiska födelsedag, inte många som får födas 2 gånger. Jag antar att det underlättade för mig ifrån första början att jag själv letade och slutligen bestämde hur jag skulle göra, villigt påhejad av min då lagvigda, eftersom jag aldrig efter den första nyktra dagen tagit ett återfall.

2 ggr under första året blev jag dock påmind om hur lätt det är att hamna fel. Första gången satt jag på tåget hem efter en efterbehandlingsdag då det kommer en man från restaurangvagnen och har handlat 2 små flaskor rödvin. Jag blev överrumplad eftersom jag inte hade väntat mig alkohol i den situationen och jag tror att jag satt där med stora, tiggande, hundögon medan han drack upp det inhandlade. När jag fann mig själv efter en stund så smålog jag inombords åt den fåniga min jag förmodligen hade !

Andra gången var jag också väldigt nynykter och hustrun var bortrest ( Familjevecka ?) och jag skulle passa på att laga till mat som jag tyckte om men som hon inte var så överdrivet förtjust i. Som en blixt från en klar himmel kom tanken på vilket gott vin jag skulle dricka till. Jag avbröt all matlagning, satt mig i fåtöljen och tog fram de 2 telefoner jag då hade och tog upp de "akut"nummer jag hade till bekanta i Gemenskapen ( AA). Jag funderade över hur min hjärna hade hoppat från "säkert" läge direkt till "fara". Det var ju inte så svårt att fatta när jag funderat ett tag, Mammy Blue beskriver väldigt bra hur hon uppfattar saken i sin tråd. Allt hos mig slog över på gammal rutin : Mat = dricka.

Efter de 2 incidenterna har det varit lugnt. Jag har hittat mitt sätt att vara och se med öppet sinnelag på vad som händer och "tack vare" vänner som tagit återfall så har jag undvikit de värsta och största fällorna. Den farligaste fällan för mig är om jag nån dag skulle tro att jag är frisk nog "att smaka lite". 3 vänner som har tagit återfall har dött i sjukdomen, en är på väg och det är ingen som helst tvekan om att jag inte skulle överleva om jag "smakade lite" nu. En vän som 2 ggr fallit för 7-års gränsen är nu så rädd att falla tillbaka att han tror sig ha ett bra liv med hjälp av mediciner, mannen är som en zombie och jag undviker honom i all hans tragik, jag klarar inte att kommunicera med honom.

Min vän från behandlingen som jag skrev om tidigare har ju återgått till att dricka "vid lämpliga tillfällen" och ett försök att få honom att titta bakåt är helt meningslöst. Hans återfall började långt tidigare i och med att han började förhandla med sig själv och intala sig själv att han klarar att dricka "normalt" och lyssnar därmed inte på nån som helst argumentation. Och idag är han inte intresserad av att ha nån kontakt alls, jag har ju blivit en fiende till hans kompis alkoholen. Tesen att alkoholen är "listig, falsk och stark" har nog härmed bevisats.

Alkoholism är kronisk, progressiv och dödlig MEN fullt behandlingsbar om jag inte tar det första glaset !

Hej och välkommen!

Vad BRA att du hällde ut allt du hade hemma. Det ger så mycket bättre förutsättningar att stå emot sug som kan komma. Då hinner du känna efter ordentligt och tänka till innan du gör något du ångrar.

Vilket bra datum att starta också.

Lycka till. Du har tagit ett beslut som kommer göra ditt liv mer harmoniskt i slutändan. ? Det ÄR underbart att vara nykter!

Vi är många härinne som vet vad du brottas med och här kan du öppna dig. Själv är jag inne på dag fem utan alkohol efter ett år av dagligt drickande mer eller mindre. Lycka till!

Seg! Jobbar som en galning nu sista veckorna innan semestern. Suget har inte varit så jäkligt den sista tiden, men tankarna på alkohol finns där lite då och då.

Jag har ju valt att pendla med bil de senaste månaderna för att på så sätt hålla mig från alkohol. Skulle inte riskera andra människors liv inkl mitt eget för min egen "njutnings skull". Det kostar fan så mycket mer än att pendla med tåg, men så får det vara.

Jag är så tacksam för älskade familjens stöd och att de tror på mig. Vi har pratat mycket om varför det händer, vilken anledning? Jag har även fått frågan flera gånger om det är något som jag inte orkar med i hemmet som har gjort att mitt begär inte har kunnat stoppas. Nej, nej, nej! Ingenting i hemmet mer än jag själv som hittar/hittade en anledning till att dra ut svängarna. Kan inte ens skylla på "Fräsen".

Detta "förbund" med alkoholen har jag själv fixat till från början och varför jag startade finns redan i denna tråd eller i den föregående. Minnet av hur skönt det kändes i kroppen de första åren finns liksom kvar i mina celler, men det var länge sedan. Efter det var bara begäret och suget på plats. Svårt att förklara men det finns ett före och efter, eller innan och under begäret.

Nu finns något nytt och spännande i mitt liv. Klarheten i skallen och kroppen känns ren. Vetskapen om att jag kan och kommer troligen att ge efter för alkoholen fler gånger finns i mina tankar. Jag är inte mer än människa, men nu njuter av livet och de människor som delar det med mig.

Attack mot fler nyktra dagar

Har sovit bra inatt igen, bättre än på mycket länge men har väldigt konstiga och intensiva drömmar. Det känns som att jag börjar hitta tillbaka till en normal dygnsrytm med aktiv vakentid och vila och återhämtning när jag sover. När jag har druckit har jag varit loj och passiv på dagarna, Druckit och suttit vid datorn tills jag blivit trött, sovit sedan druckit igen tills man somnar för natten. En natt som varit ryckig och jobbig, Upp och pinka flera ggr, vaknat på konstiga tider utan att kunna somna om osv.
Igår möblerade jag om i vardagsrummet till det bättre, lagade god mat och gick till stranden med dottern på eftermiddagen så hon fick plaska bada och leka av sig. Drack mer kaffe än vanligt isf öl eller vin. Var hungrigare än i vanliga fall också så jag gick och smååt på kvällen. Är inte direkt sugen på alkohol. Någon enstaka gång dyker tanken om att dricka upp i huvudet men den får inte fäste. Än så länge går det bra!!