Senaste kommentarerna i forumet

@Irrbloss Hej och välkommen hit! Här är du inte ensam och på helt rätt plats!Skriv mer om dina planer och tankar. Kanske får det både ungen och tanten att bli lite mindre på en gång.
Kram❤️🙏🏻

@Kirskål Grattis till allt. Känner igen så mycket. Särskikt minns jag det där fladdret som kunde fara förbi i hjärnan i början. Suget som plötsligt dök upp. (Nu händer det så gott som aldrig. Hjärnan har tydligen fått annat att pyssla med…😀)
Heja dig och lycka till på väg mot dag 70 och 80. !

Jag skriver i förhoppning om att någon känner igen sig i min berättelse och kan dela med sig av erfarenhet och/eller kloka råd. Hur bygger man upp förtroendet igen efter ett ödesdigert återfall men med fortsatt total och ärlig motivation att lämna alkoholen bakom sig för gott? Det här är delar av min historia.
Jag tog mig ur ett långvarigt missbruk upphackat av kortare och längre nyktra perioder. Efter att ha försökt stoppa mitt missbruk själv så insåg jag till slut att jag - den viljestarkaste som finns enligt de runt omkring mig – inte klarade det. Så jag sökte hjälp och träffade regelbundet en behandlare i öppenvården, besökte beroendemottagningen och gick till AA-möten. Det gick bra, min behandlare kallade mig den starkaste hon arbetat med. Jag själv kände mig allt annat än stark, bara viljestark i just detta - att ta mig ur missbruket. Jag lyckades någorlunda bygga upp förtroendet hos min man och mina barn (en son och en dotter i tonåren), och andra runt omkring som visste om mitt missbruk, igen. Så fick jag ett par fall på vägen, som handlade om en dags/kvälls onykterhet. Ur det igen med stort självförakt och ny beslutsamhet. Det gick bra ett par månader igen. Men sedan gick jag rakt in i den så kallade väggen – det är en historia i sig som jag avstår att avhandla här men kortfattat hände för mycket att hantera samtidigt på olika plan och jag hamnade i ett lååångt mörkt återfall på tre veckor med bara någon alkoholfri dag. Jag höll mig borta från min familj, det var väl det enda som kunde liknas med ett uns av ansvar från min sida.
Jag tog mig dock samman och tog mig ur detta svarta hål på egen hand. Det var en fredag och jag åkte hem. På måndagen ringde jag beroendemottagningen och sa att ”nu vill jag ha antabus”, för uppenbarligen har jag inte lyckats avstå min självmedicinering (mot många svåra saker att hantera i livet – saker som jag bara stoppat i lådor, ställt undan och gått vidare). För antabus behövs ju levervärden som är ok och det var mina. Så i fredags tog jag min första tablett. Nu ska här banne mig inte finnas en chans att ta till alkohol igen när jag får svåra tankar att hantera. Den där brustabletten kändes som en befrielse. Och för att reda i de där lådorna med olika trauman ska jag även regelbundet gå i terapi. Min familj, och framförallt mina barn, är mitt allt och jag vill aldrig nånsin svika dem igen!
Till saken hör att min dotter tampas med en ätstörning. Hon behandlas för den och det gör såklart att jag förbannar mig själv ännu mer. HUR är det ens möjligt att jag inte kunnat klara av att vara den friska starka mamma som hon, och såklart min son, behöver!!! Det frågar jag mig själv hela tiden. Det är som att jag står utanför mig själv och tittar på en idiot. Men nu, med antabus, kommer jag inte att kunna falla tillbaka i återfall i en självmedicinerings-impuls igen. Jag vill inget hellre än att vara frisk och finnas där för familjen. Min man har fått dra ett stort lass, inte minst med ätstörningen.
Men nu, när alkoholjävulen äntligen är ute ur tillvaron – för det måste den vara, jag tänker inte svika antabus – då vill min man skiljas och ingen i familjen vill att jag bor hemma. Det djupa återfallet var droppen. Bara nån vecka innan återfallet pratade han om sin kärlek till mig och om målet att bli en hel och frisk familj igen. Utan alkohol och en ätstörning som ska bekämpas.
Jag har nu tillfälligt flyttat till en väninna och behöver landa innan jag vet vad som händer. Jag gör korta besök hemma och jag går ut med hunden.
Jag vill vinna tillbaka mitt äktenskap men framförallt vill jag vinna tillbaka mina barns förtroende. Deras tillit. Det som var på god väg tillbaka innan återfallet. Jag förstår naturligtvis att de är fruktansvärt besvikna, sårade och oroliga. Oron för alkoholen i framtiden tror jag dock att jag lyckats dämpa när jag berättat om antabus. Och de vet att jag har full motivation att bli frisk. Men de har blivit för svikna efter tidigare löften. Självföraktet, skammen och skulden är som sagt ett faktum men också övertygelsen att jag nu inte kommer falla för impulsen alkohol igen. Jag kommer inte våga äta ens en punschpralin med antabus i kroppen.
Jag när en förhoppning att någon känner igen sig och kan dela med sig av sin erfarenhet. Finns det en formel för hur man kan återuppbygga förtroende och tillit igen efter något som liknar det jag beskrivit? Utöver den fasta övertygelsen att alkoholen aldrig mer ska få en chans.
PS – för de som vet om mitt missbruk är jag ”Va! Inte du – du är väl den sista jag kunde tänka mig”. Så är det. Men här är jag. Och min högsta önskan är att bli nykter, stark och en mamma som man tror på och kanske nån gång till och med kan vara stolt över igen.

@vår2022 Tack bästa, du var en av de första som välkomnade mig i när jag tog tag i en egen tråd och vet att du skrev om den trevliga stämningen som finns i forumet - och det är helt fantastiskt hur stöttande och hjärtligt det är här inne! Att våga lita på nykterhetsprocessen och att få ta den tid det tar - kändes svårt där i början - ville vara "lång-nykter" NU. Men nu står jag faktiskt här, med två månader av tre i mitt första delmål - så stolt!

Så jag håller fast vid forumet och använder min tråd som en egen dagbok/som egenterapi precis som du tipsade om för sisådär sextio dagar sedan.

Valpisen - kärt besvär - tokglad under promenaden tidigare och skuttade runt, hit och dit och nafsade sönder mina regnbyxor när han hoppade förbi mig ... Så blir till att få tejpa dem nu - hahaha.

Ha en fin eftermiddag du med!

@Memmy åh, jaaa - den där känslan är ljuvlig - när man vaknar nykter - den är så stark!

Grattis till sju nyktra dagar och din första alkoholfria lördag - woop, woop! Bra jobbat!

Ältandet - jag har behövt älta - det har varit mitt sätt att bearbeta saker på. Det blir mindre ältande i takt med att dagarna tuffar på - men det blir lite reflektion i ältandet känner jag, så fortsätt med det tänker jag och var uppmärksam hur/om det förändras över tid.

Solen strålar här också från en ljuvligt blå himmel med enstaka vita fluffmoln, håller med om att det ger energi. Njut av goa vädret idag och fokusera på dina barn när de nu kommer.
Idag ska vi inte dricka det där första glaset.

@Kirskål Det är så glädjande att få följa din resa och ser hur den utvecklas, att få läsa om dina insikter och reflektioner, om hur bra du mår och om hur bra det går för dig😁. Dagarna som tickar på och nu är uppe i 63! Grattis!🥳.

Mysigt med valpen💕. Jag har två hundar, varav en fortfarande är lite valpig fast han närmar sig 2 år. Han var nog det ”busigaste” valpen jag haft, som tog längst till för att bli rumsren, men också på många sätt den charmigaste. Ha en fin eftermiddag!❤️

@Irrbloss Så bra du tänker - ensam må vara stark men tillsammans blir vi urstarka!

Den där griniga surkärringen känner jag väl igen, den obstinata ungen i baksätet på bilen som skriker hon vill ha glass NUUUU också ...

Motivation kommer och går - det är "bara" bestämma sig och ta en stund i taget.
Ha en plan, göra/ta sig an självhjälpsprogrammet, fylla i alkoholkalendern, läsa böcker, lyssna till podar och läsa, läsa, läsa och skriva av sig här i forumet tror jag är framgångsverktyg.

Nu bestämmer vi oss för den dagen vi har idag, de andra tar vi när de kommer - idag ska vi inte dricka ett första glas vin! Heja dig, heja mig, heja oss alla!

@Andrahalvlek Taaack! Jag minns så väl den där första tiden hur du svarade och gav tips och berättade om när du berättade för din dotter och hennes respons "Bra, jag tycker bättre om dig när du är nykter." Sorgligt hur vi frivilligt låtit oss bli en sämre version av oss själva - och hur våra barn fått se oss i detta bedrövliga skick. Men kloka är de - våra telningar! :) Kram till dig!

@åträtthåll
Ja, det är mycket drömmar, märkliga sådana. Men så skönt att få vakna utan att veta att man gjort något galet. Jag hoppas att du har haft en fin helg och att huvudvärken ger med sig . Det verkar vara ganska vanligt när man slutar med a?

@B.Å Jag tog mig inte iväg någonstans igår, men det blev en bra dag ändå.

Ja, ångesten..jag vet ju att den försvinner, försöker påminna mig om det ofta. Jag försöker tänka att fortsätter jag med att undvika a, så mår jag kanske bättre och har fått mer distans bara om 3 veckor till. Jag har ju mått bra tidigare.

Ja, det hjälper mycket med något så enkelt som en dusch, fixa lite tvätt eller att dammsuga för att komma tillbaka. Små mål men ack så viktiga 🩷

@Kirskål Grattis till 63 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Och ett nytt liv! Och lilla valpis ❤️

Kram 🐘

@Victory1 Ja det hände mig i fredags.Tänkte åh vad gott det skulle vara med lite vin.Och vad skönt det skulle vara att slappna av i kroppen & slippa myller i huvudet.Men kom på mig själv och fick påminna mig själv.Nej nej du kommer inte att dricka lite vin.Du kommer att dricka mycket vin sen kommer du att vakna mitt i natten & inte kunna somna om.Vara bakis & ha ångest & känna dig misslyckad och vilja fortsätta…Tog kommando över mig själv & sa ikväll ska du laga mat.Läsa lite.Lyssna på en podd ,lösa korsord.Äta efterrätt och kolla film.Så nöjd över att jag lyckades manövrera mig själv.Somna & vakna nykter.Som någon skrivit härinne.Man ångrar aldrig en nykter dag/kväll.Förstår att det kommer att komma fler såna kvällar/dagar då jag måste öva & ta kommando över mig själv.Vi ska klara detta.

Dag 7 ..eller 1 lördag (det är normalt när jag faller dit) utan alkohol! Åter igen så tacksam att vakna upp utan att ha förgiftat sig själv med alkohol. Den känslan är obetalbar, faktiskt. Man känner sig stolt, stark och duktig! 💪

Gårdagen gick bra, inte det minsta sug på alkohol eller fest - det blev netflix och godis med trevligt sällskap av min man. Märker att jag ibland faller in i mitt ältande stundvis, även då jag sysselsätter mig med annat, men jag intalar mig att det går över tids nog.

Idag skiner solen åter igen, vilket gör underverk för måendet. Idag ska jag ta mig iväg och handla, det blev inte igår ändå, skammen satte stopp. Men jag fick annat hushållsarbete gjort, så jag kände ändå att jag gjort något bra.

Mina barn kommer idag (varannan vecka) och det känns skönt, fokus blir på dom och inte på mig. Vet också att nästa helg kommer att vara lugn, då helgerna med dom alltid har varit fri från fest/alkohol. Är åtminstone stolt att dom hittills aldrig (och för alltid) har sett mig full eller påverkad av alkohol. Det har alltid varit en helig regel för mig, att aldrig vara full inför dom. Jag minns så väl hur rädd jag var som liten om min mamma festade till (hände ibland) - hon tappade alltid kontrollen och blev aspackad. Så äpplet faller inte så långt från trädet.

Vill återigen lyfta till er alla hur fantastiska ni är! Hade det varit möjligt hade jag kramat om er allihopa.🩷 Hoppas ni får en fin söndag 🙂

Har försökt att motivera mig själv att bli alkoholfri men misslyckas hela tiden. Var nykter i 2 veckor. Sedan dök det upp en sur och grinig kärring i huvudet. Eller kanske mer en unge som inte får som man vill. Onsdagen tyckte jag så jäkla synd om mig själv och ingenting var roligt. Jag föll dit och drack torsdag och fredag. Lördag var jag så besviken och trött på mig själv. Plus att jag mår uselt fysiskt. Nu har jag ännu en gång bestämt mig och genom att starta en tråd har jag satt ord på det. Har fram till nu bara haft det som en tanke och tänkt att det räcker. Men såklart är inte ensam stark...

@MärtaMaria Så glad jag blir att höra från dig!! :) Det var ditt inlägg som fångade mig och som gjorde att jag vågade ta det där första steget in på forumet - STORT TACK! Jag hade skaffat mig medlemskap redan förra året men hade inte modet då, eller viljan ...

Ja, vi har haft hund under lång tid och när vi var tvungna ta farväl av vår älskade fyrfoting i somras så var valet inte helt lätt - det ÄR en hel del jobb med valp!
Men det har hjälpt mig med vad jag kan göra istället för att häcka i soffan och pimpla vin :D

Kram tillbaka - det gläder mig du också lyckas hålla dig från att ta det där första glaset.

@Kirskål Heja dig, heja oss! Visst har det varit jobbiga stunder men fan vad starka vi är tillsammans. Vi slipper dricka vin idag också och det är så skönt att konstatera det.
Låter jättemysigt att ha en liten valp att förgylla din nyktra tillvaro med. ❤️🥰
Kram och fin söndag. 💕

@Victory1 Åh, ja det där lismande hjärnspöket som bor i beroendehjärnan, som hoppar upp och fram när man tror att man har rodret! Så bra jobbat av dig att du knäppte alkoholdemonen på näsan!

Känner så väl igen det där - jag tänker och tror jag har koll på läget och känner mig trygg, att jag befinner mig mitt på vägen och har målet i sikte - så upptäcker jag plötsligt att det är snorhalt underlag där mitt på vägen och jag gliiider - då gäller det att ha planerat strategi och har rätt skor på mig så att säga. Skickligt gjort att hålla dig kvar och inte glida ner i diket!

Hurra för den nyktra känslan nu på morgonen! Den är oslagbar!

Nu tar vi oss an den här söndagen - och vi ska inte ta det där första glaset.

@Victory1 ja absolut känner jag igen mig, vissa tankar är väldigt snabba, säger att jag ska dricka. Vissa är sugande på ett väldigt jobbigt sätt. Som jag förstår det kan detta hålla på ett bra tag. Att vi behöver vara förberedda och ha strategier i förväg så vi kan slå ner denna sk alkoholdjävul. Vi är ungefär lika, jag har inte druckit på exakt 44 dagar. Tycker iaf att det blivit lättare med tiden.

Bra jobbat du!

Jag slipper dricka vin idag. Visst är det en fantastisk insikt!? På något oförklarligt (!) sätt har jag hamnat på min 63:e alkoholfria dag!? Lycklig över det! :)

Suget är borta, tankarna på vin och bubbel tar inte över längre - de fladdrar förbi ibland men då kan jag bara låta dessa passera, jag slavar inte under tvång att kolla om jag har tillräckligt med vin hemma för att klara kvällen/helgen eller vad det nu är. Jag behöver inte känna ångesten krama om mig över var jag gömt tomflaskor, vad jag gjorde/sa morgonen efter. Jag har inte minnesluckor och vaknar av mig själv utsövd. Härligt! Men jag ska aldrig glömma.

Efter att sug lagt sig och jag lyckades ta mig an dag för dag utan att ta det där första glaset så kom en känsla av att vara nykär - det var en ljuvlig känsla, den är inte så himlastormande längre men finns absolut kvar och har på något sätt djupnat och börjat etsa sig fast - så här vill jag må, känna och få vara! Jag är värd den här känslan.

Jag är så otroligt glad över att jag lyckades hålla i den där första perioden när suget drog i mig, alkoholdemonen lurade runt varje hörn och tankarna bara jobbade kring att hålla mig nykter.
Att skriva här och läsa vad så många med mig kämpade med varje dag, timme - minut ibland - gav mig beslutsamhet, mod och energi att göra jobbet. För så är det, stöttning/pepp och tips här, i böcker, på pod:ar osv, i alla ära, jag/du/vi måste göra jobbet själva - och det jobbet låter så j-a enkelt "ta inte det där första glaset alkohol" men är tungt som ett kvarnhjul runt halsen att manövrera. Så då får vi vara extremt malliga över varje dag vi kan fylla i den där Nollan i vår Alkoholkalender - heja oss!

Idag har jag tagit mig en riktigt långsam morgon och förmiddag - hur härligt är inte det när man lyckas få till det! :) Härlig tid nu när det är klar, lite kylig luft, ute, ömsom sol ömsom regn hos mig är det idag och snart ska jag dra på regnställ och stövlar för att ta mig ut på en lång runda över fält och genom skog med vår valp - vårt lyckopiller! Ren och skär kärlek är det med valpisen. Det hjälper också till i tillnyktrandet och i den läkande processen.

Tack till er alla som läser, stöttar och finns här för mig! Från er som har kommit en bra bit längre än där jag är - som outtröttligt stöttar, ger råd och hejar på. Till er som tog beslutet om alkoholfritt liv ungefär samtidigt som jag - det var så otroligt hjälpfullt att få läsa här och känna igen sig, förstå jag inte var ensam om tankar, skam/skuld och att kämpa med att inte dricka det där första glaset. Vi gjorde/gör det här tillsammans. Jag gläds över varje inlägg och för varje dag jag ser era uppdateringar.

Ha det bäst idag - nu gör vi oss vars en go söndag - och vi ska inte ta det där första glaset!

@Se klart Visst är det knäppt? Man både kan och orkar så mycket svårt, verkligen problemlösning på hög nivå, och sen failar man med att betala räkningar i tid, eller något liknande. Det är som det finns ett speciellt batteri för just sådana åtaganden, och när det är tömt efter en lång jobbdag/vecka är man bokstavligt talat besluts-och-problemlösar-slut. ”Jag orkar inte ta ett beslut till”.

Och när man blir utmattningsdeprimerad lyckas man inte ens ladda det där batteriet ett endaste dugg, eller det tar lång tid innan funktionen att fylla batteriet piggar på sig åtminstone. Månader. År för vissa. Och sen måste man öka mängden ansträngning väldigt långsamt (med fokus på att klara av för att stärka självförtroende/självförtroende) för att inte tömma batteriet i botten och få rejält bakslag.

Och sannolikheten är stor att man får ett kvarvarande ärr som man måste vara fortsatt varsam med. Livet ut. Livet blir aldrig helt som förr igen. Ärren vi får förändrar oss. I början är det en sorg över det att bearbeta, men när man fullt ut kan acceptera att det är så, då sker utveckling. Till det bättre. Bättre än innan. Då vill man inte vara utan den erfarenheten som skapat dessa insikter, som tacksamhet och förnöjsamhet tex.

Nu har jag fan hittat likheter mellan alkoholmissbruk och utmattningsdepression också 🤣

Kram 🐘

1 månad drygt har gått!!
Bra månad bra val...men igår kväll kom en riktig ärlig tanke på...
åh vad gott med lite Rött vin till maten Vad fa..iken hände där???
Ärligt, det skrämde mig mycket, jag vacklande rekäkt likdom stannade i steget, fy ,så obehagligt att inte känna mig lika säker som innan...blev lite
rädd,ville ju inte sabba det jag påbörjat.
Otäckt att känna att liksom någon annan i mitt huvud sa just de orden ja men lite alkohol skulle smaka såå gott!!!
Har någon annan haft samma " snabba"
Tanke som totalt överraskar och hör en ärligt skiträdd att trilla dit igen?
För jag är bestämd att inte dricka alkohol igen .
Ska säga att jag drack inte,känslan idag är skööön. ...har svårtatt känna glädjen dock, som tidgare. .men också har det gått upp för mig att även jag , med mitt mål , min vilja , får tankar huvudet som att dricka.,,( Fattar att jag måste förbereda mig på sådana här saker)
Jobbigt men ändå gott slut på helgen.

@åträtthåll Vaknade ofta med huvudvärk i början, och har vaknat med huvudvärk idag. Mina ovetenskapliga tankar om det är att kroppen läker. Vad som är skillnaden är att jag trots huvudvärken är allert i mina tankar. Ska ta en huvudvärkstablett nu och sedan möta den fina höstdagen.
Toppen att du tänker ta tre nyktra månader. Hjärnan behöver tid för att ställa om sig/återställning. Jag har också tre månader som delmål.
🥰 🍂🍁🥰

Åh, jag fattar grejen @andrahalvlek
Det är nåt i det omedvetna som nästan ”jag vägrar” när det kommer till såna saker. Jag har hållit på så med mina hemskt enkla deklarationer- men dragit och dragit på det tills det blivit sent och kostat pengar/förseningsavgifter.
Som nån märklig protest som drabbat ingen annan än mig själv.
I år- inte en enda dag försenad.
Keep up the good work! Du kan ju dessutom sköts din egen (och din mammas) ekonomi u a, så det handlar faktiskt inte om kognition tänker jag.
Det är också en sorts självbestraffning har jag funderat på mitt håll. Bekräftar hur ”dålig” man innerst inne är? Om man nu skulle inbillat sig något annat.
Kvasi-teorier från mitt håll som nog inte håller för granskning men tänker ändå att man kan vända och vrida på de där sakerna.
Önskar dig en fin och lätt-som-en-fjäder söndag! Kram 🥰

Tack för fina hälsningar @geggan, @sattva @vår2022 @himmelellerhelvette
Jaa, livet levs.
Ett tema på min terapi är detta med ett sorts ”medberoende” jag utvecklat som barn, eg inte så kopplat till missbruk utan till vuxenvärlden som ofta kändes osäker och svajig och hur jag blev himla bra på att känna/lyssna av, när som helst på dygnet. Lite förenklat har väl de där tentaklerna levt sitt eget liv och jag håller på mycket med att underlätta/fixa/dona sånt som jag kan förutse- och i första hand för andra än mig själv. Det är tröttande att vara en sorts bläckfisk-mamma och dito arbetsledare. Lämnar så lite åt ”slumpen” eller vad man ska säga. Hjärnan ständigt igång för att ha koll.
Nu går det riktigt bra att öva mig på att ta en sak i taget, allt i sin linda förstås. Men det ger mig också små glädjeskutt inombords, vilket väl är en bra vägvisare.
Inatt drömde jag en rolig dröm- som gick ut på att jag hade NOLL koll på andras känslor. Jag gick mitt i en middag med förklaringen ”jag har hört det här babblet förut så ursäkta mig men nu går jag till en annan fest”.
Blev full i skratt när jag vaknade- såna STORA bokstäver som det undermedvetna skriver med.
Idag är en ”fixa för andra”-dag, en rest från förr då jag sagt ja till en sak för mycket, för att vara en god mormor. Nästa gång förklarar jag nog att det blir lite för tajt för mig.
Haft mycket barn på landet, mycket mysigt men i morse sa jag och mannen att vi skulle ha besöksförbud nästa helg😊 Å andra sidan- så härligt att de vill vara med oss, det är verkligen något att vara tacksam över.
Idag vaknade jag till en strålande sol och lite frost över de sista gurkorna.
Nästa helg får hösten börja tänkte jag.
Imorgon terapi och det ska bli bra.
Har ni inte sett säsong 4 av Född 2010 då rekommenderar jag den varmt! Livslärande, poetisk, underbar.
I veckan blekte jag mina tänder, det var kul. Inte för att man vill se ut som Anna Book men skönt att rensa bort allt kaffe och all snus som snusats de senaste åren.

Kram från tåget denna väldigt fina dag! 🍂🥰🤗

@Himmelellerhelvette bra! Grattis! För varje dag blir det lättare. Kram!