Senaste kommentarerna i forumet

Ikväll är vi bortbjudna t bästa vännerna. Nu gäller det!
Ska klara att tacka nej. Min kompis dricker inte mkt så hon höjer inte på ögonbrynen om jag tackar nej, utan det är JAG som i vanliga fall dricker (och gärna några extra klunkar i smyg när ingen ser, och lite innan vi ens gått hemifrån...). Men inte idag, SKA dricka vatten. Klarar jag det är det ett stort steg för mig, att tacka nej!

Håll tummarna...

Jag lider med dig nu. Vet hur jobbigt det är att gå och hoppas och hoppas för att sedan dras ner igen.

Du vet du är inte misslyckad för att han valde att dricka. Jag fattar att du känner dig ensam, jag kände mig många gånger mer ensam när jag fortfarande bodde med "min" alkis än vad jag gjorde efter jag lämnat honom och bodde själv. Vi människor har ett så stort behov att att bli sedda och bekräftade av människor i vår omgivning att vi mår sämre av att vara runt människor som inte ser en(och en alkis ser ju till sig själv främst) än om vi skulle vara helt ensamma.

Kram på dig!

Att försöka nå fram till en alkoholist är oerhört svårt och energikrävande, som att försöka hjälpa en drunknande som kämpar emot. Till slut riskerar man att dras med ner under ytan eller att bli så utmattad att man inte ens själv orkar simma in till stranden.

Dina känslor är för viktiga för att ignoreras. Du förtjänar att må bra. Kanske får du acceptera att det inte är din man som kan hjälpa dig med det just nu och söka stöd någon annanstans, som här på forum men jag tänker också på anhörigstöd på beroendeenheten hos din kommun, al-anon, samtalskontakt hos öppenpsykiatrin.

Läs också igen vad Lelas skrev den 2:a december om ultimatum och vart dina gränser går. Har du funderat något mer kring det?

Stor kram till dig!

sägs det, men ja, vi ses i morgon, arga och nyktra! Tack vännen!

Kramar till alla vänner här! <3

det blir här. Jag åker med av bara farten.

Tack för att jag får smyga med och kika över axeln på dej, Fia!

Kramar! /MB

En klapp på andra axeln från mej, och jag hoppas du inte tog illa upp av det jag skrev, jag tänker med värme och saknad på krogägaren, och jag tänker med värme på dej.

Var rädd om dej! Kram. /MB

Du har skrivit att familjen är med dig i ditt vita 2013, antar att du pratat om det hemma. Du har även skrivit detta: Gör nu såhär för att gentemot barnen kunna behålla sin auktoritet.
Och så dricker du en flaska skumpa själv, även om inte flaskan står på bordet så märker alla att du dricker. Vi förändras när vi dricker, det märker man tydligt som nykter bland några som dricker.

Jag har frågat dig förut hur din familj har reagerat på ditt drickande, har de haft synpunkter, tycker de att du dricker för mycket?, har din fru eller dina barn någon gång bett dig sluta?. Men du har inte svarat på dem frågorna, det gör du ju självklart som du vill men jag blev inte själv nykter på riktigt förrän jag tog in på allvar att detta drabbade inte bara mig utan i hög grad familjen. Det var först då jag klarade av att bli nykter.

Den insikten kanske du också behöver för att klara att bli nykter. Om det nu är så, det kanske bara är du som tycker att du dricker för mycket, din familj kanske inte tycker det, vad vet jag?

Kram!

vem åt du ost och kex med? Din fru som tackat nej? Dina barn? Du sa ju att du dragit i dig en flaska skumpa ensam?

Fia

När drickandet får konsekvenser som i ditt fall en uppsägning, du mår inte bra av det och mängden som ni dricker. Självklart är det ett missbruk, minns när jag läste om gränsen för en kvinnas bruk. 9 små glas i veckan är gränsen då ligger man högt. Herregud där var jag redan på tisdagskvällen, det jag sedan drack onsd-söndag vill jag inte ens tänka på hur för mycket det var.
Be din man göra självtestet här på alkoholhjälpen, det kanske blir en ögonöppnare för honom
Kram!

känner så igen mig eller känner så igen din man och min egen. Rädslan för att vara kvar i alkoträsket ensam. Befrielsen i när även den den andra trilla dit. Men vet du vad? Jag ska försöka att inte bjuda på den. Inser att det blir tufft för dig med bjudning ikväll och alltehopa. Men då ses vi i morgon kanske? Arga och nyktra?

Fia

Hoppas verkligen att du får en bra dag, helgen är inte förstörd, ta ett nytt beslut idag, idag ska jag inte ta första glaset oavsett vad som händer.
Känner verkligen med dig, förstår hur svårt det måste vara. Blir arg på din man som inte vill förstå allvaret med ditt beslut, han ska stötta dig, inte stjälpa dig.
Du bör verkligen prata med honom igen och få honom att förstå att han gör som han vill men att du kräver att han stöttar dig i ditt beslut och under inga omständigheter köper alkohol till dig, förklara att det då är jättesvårt att stå emot och att du behöver hans hjälp i detta. (Män vill ju gärna känna sig behövda).

När jag får sug så går jag in här och läser och ibland skriver, det hjälper, och har fått mig att låta bli glaset.
Ibland tänker jag att ok, jag dricker inte idag men imorgon då jäklar ska jag. Tack och lov så har inte suget varit lika starkt dagen efter så då har jag avstått ändå.

Ger dig en stor Styrkekram!!

en annan sak som stör mig förutom diskandet efter hans middagar är dansen. När alkohol intas så vill han dansa. Till punk för det är hans generations musik. Jag avskyr punken men när jag super till själv kan vi varva det med lite gammal disco. Min man är god, vi kan tala om allt utan missbruket för enligt honom missbrukar vi inte. Två vinflaskor per kväll? Det är väl ett missbruk. Sparken för att jag har sjukskrivit mig för ofta. Missbruk blir det i mina ögon.

Fia

och så finns ju Adde o Berra och de andra pojkarna:)

- vilket jobb du har framför dig! Följ Stigsdotter, viktoria (med c ska det eg vara har jag lärt mig), Maria, santorini och andra jag glömt nämna - vilken samlad styrka det finns där! Också i många trådar längre bak i tiden... Kram och håll ut! / mt

usch ja. Medberoende, har jag även blivit en medberoende? Tror det men orkar inte tänka tanken ut. Jag har den sista tiden sedan mitt egna fylleri faktiskt slutade i arbetslöshet verkligen försökt att tänka till. Jag är nog inne i det där stadiet att jag inser att jag kan inte dricka. Jag vill inte dricka ska väl följa sen. Men det är tufft när jag hasar in i köket och ska diska upp efter mannens gourmémiddag och vindunken står på köksbänken. Ölen ligger i kylen. Så lätt det vore. Men jag kan inte. Jag vägrar. Mannen sover fortfarande. Lotsade honom från soffan till sängen när jag själv steg upp. Hoppas vi kan prata när han vaknar. Prata på allvar. Giraffspråk! Läser om medberoende och nickar igenkännande samtidigt som jag inte är där. Jag vill ju också ta ett glas. Ett glas skrev jag men menade ju minst en flaska. Men jag vägrar ge mig. Inte så konflikträdd skrev MB. Visst är jag konflikträdd ibland men inte till absurdum. Eller kanske. Hade jag haft en egen ekonomi hade jag hastat ut igår kväll. Bara scheckat in på ett hotell. Tur att jag inte kunde det eftersom jag älskar min man. Ska försöka prata igen när han vaknar men tror inte vi kommer så mycket längre. Jag kan ju se glädjen i hans ögon när jag bara slutar tjata och lyfter mitt egna vinglas. Men jag kan inte.

Fia

"He int´lätt att förklara för en som int´ begrip´" sa Ingemar Stenmark

Det kan ju verkligen vara så att "en int´ begrip´" - och då är båda lika hjälplösa.

Med anledning av evighetsresonemangen. / mt

Forts: har länge tänkt på en diktsvit (av D.I) Väljer nu en av dikterna och tar mig friheten att ändra ordet "kärlek" till omsorg

Utanför

i vår omsorgs fina spröt
darrningar av din ensamhet
tafatt sträcker vi händerna mot dig

men innesluten
i din egen virvlande spiral
ser du oss inte

*****

... hör du oss inte - inte ens när människor ropar...

Reflektionen handlar närmast om att inte nå fram ... och om starka energier. Energier som inte skadar mig - men fascinerar och gör mig lite ledsen. Tror att jag formulerat mig rätt då. / mt

Boken "Anfäkta" av Peter Jungerfelt.
Finns på Adlibris, Bokus osv, men man kan även ladda ner den här: http://www.medveten.org/

Att läsa den var den trigger som fick mig att börja tänka efter, och i förlängningen börja söka efter mer vilket ledde till att jag hittade detta forum.
Jag har läst mycket här, det hjälper.
Kommer kanske med en egen tråd så småningom.

//Buzzz

Svårt att passa in i mallen sist men säkert
Inte det sista.
Viktoria, så tydligt och korrekt.
Vad gör jag här?

Klubben borde ha mallar hur man skall vara!
Annars blir det ingen inbördes beundran.

Klapp på axeln, JAG ÄR BRA!
/A

Läns i min tråd vad jag skrev om att det tar energi från er, ni på forumet, från MIG.

Har aldrig trott det var ett forum för att skaffa nya polare.
Lade min tråd i "att förändra sitt drickande"

DET tycker jag mig gjort.
Ja jag kanske skriver ofta, jag kanske inte är lika välartikulerad som vissa här.

Men även om det är andra som skriver mer och oftare och många gånger inte alls har inläggen någon relevans om alkohol.

Så verkar det gå bra???
Nu med offerkoftan PÅ, kanske man inte passar in i mallen om hur det skall vara när man älskar alkohol.
Vad gör jag här? Ja ibland tvekar jag, tack för du så TYDLIGT bad mig vara tyst och ge mig av.

Ja, du är ju inte först....... Ställ dig sist i kön!

Känns skönt, men inte oväntat att det skulle vara du!
TACK!
/A

Även jag väljer att skicka ljus och kärlek till situationen med önskan att det ska lösa sig på bästa sätt.
Jag tror på tankens och bönens makt och läkande inverkan / trollis

Åter igen somnade han sittandes framför TV:n...

Jag talade om för honom igår hur jag mår av att han dricker. Jag tror nog inte att han tog in så mycket av det jag sa.

Suck...

//Grön

det har jag också tampats med. Han är inte alkoholmissbrukare i den bemärkelsen men dricker för mycket så jag är en typiskt medberoende också. Jag har nog varit i den fälla som mulletant beskriver att hon höll på att falla i. Jag drack mer för att vara på samma nivå. När jag slutade kom vi i obalans. Det har tagit tid och varit både hårda ord och böner men nu börjar det nå fram. Maken är så glad över min förändring och jag har gjort precis som mulletant beskriver, berättat vad jag känner och vad jag önskar. Utgående från MEJ. Jag har sagt att han får fortsätta dricka för mycket om han vill men då får han acceptera att jag inte vill ha med honom att göra DÅ, under fyllan. Inget annat ultimatum. Jag vill inte umgås med honom då för han blir en annan person, snäll fortfarande och kärvänlig men fånig, lite dum i huvudet:). Liksom Fias man så lagar han gärna mat då men den smakar bättre när han lagar mat nykter! Jag sa också att han får då bädda åt sej i gästrummet. Det har tagit ungefär ett halvår med upp och ner men nu har det varit riktigt bra över jul-och nyårshelgen. Jag ser att han inte fyller på sitt glas och att han inte köper hem samma mängd. Det finns hopp. Han märker förstås också att jag är gladare och att allt blir trevligare om han håller sej nykter. Han får dricka, det stör mej inte, men han får inte bli BERUSAD. Det är skillnad på det. Budskapet från mej är att det kan ta tid men det går att få det bättre. Man måste börja med sej själv och ställa krav har man också rätt till när man bor ihop. På samma sätt som väl ingen längre accepterar att en rökare sitter inne och blossar. Jag säger lycka till och kämpa på!

tack!

som lever med en missbrukare samtidigt som ni själva kämpar och vill skapa ett nyktert liv... För länge sen var jag på väg dit men satte stopp för mig själv och lyckades dra ner min egen a-konsumtion. Här på forumet är jag alltså renodlad medberoende och numera nykter. Oftast "tror" jag - det är så svårt att säkert veta. Dock är jag rätt säker på att den enda man kan förändra är sig själv och nästan lika säker på att när man bestämt och envist förändrar sig själv så påverkas de i ens omgivning.

Man behöver inte bli elak (det är inte nödvändigt) för att säga ifrån och göra sitt eget val. Man behöver inte säga något om den andre heller. Det räcker långt att klargöra för sig själv
hur det egna livet ser ut
vad "jag" tänker och känner inför det
vad jag behöver och
vad jag önskar av dig för att det ska kunna bli så

och tala om det!

Ni ser att jag är i "giraffspråkstagen" (heter eg NVC) - kan inte låta bli för det finns en sån styrka i det. Sina egna tankar, känslor, drömmar och önskningar äger man alltid rätten till och ingen annan kan säga att de är fel. Var och en väljer själv sitt liv. Det är faktiskt så i grunden även om livet är olika för oss alla.

Kram på er - ta hand om er, stå på er (annars gör nån annan det) och tack för plats i tråden FF! / mt

Andreas, kan du inte tona ner dig själv lite? Jag blir helt jävla dränerad av ditt tugg varje gång jag loggar in och försöker läsa någon av tjejernas trådar. Du är överallt men ingenstans. Precis som Fia uppfattar jag det som att du mest är intresserad av att synas och hojta och tjoa själv, för du verkar knappt ha tid att läsa och definitivt inte ta in, vad andra skriver, utan har mest bråttom att svara...vad som helst. Hur kan du komma med så mycket råd? Du har ju inte hittat lösningar som funkar för dig själv till att börja med. Du tycker att andra ska fokusera på sig, och vara sunda egoister för att klara av att sluta dricka, men du då? Du fokuserar ju på ALLT utom din egen alkoholproblematik. Eller, det är kanske ingen problematik, du har ju ostar och marmelader!? Vad gör du isåfall här? Detta är inte en plattform för att hitta nya polare. Att det skrivda ordet skulle vara problemet tror jag inte ett dugg på. I det här fallet har det bara blivit en ursäkt att ta till. Jag ber dig nu, på allvar, att varva ner, för du förstör faktiskt en massa diskussioner som skulle kunna leda någonvart om de inte alltid avbröts av ditt babbel.