Senaste kommentarerna i forumet

Förut var fredagen min "bästa" dag.
Arbetsveckan slut och äntligen ledig, hem till god mat och såklart vin, vin och vin.
Nu känns det så tomt och tråkigt.
Sitter vid köksbordet, kollar resor på nätet och har druckit kaffe, ätit macka, druckit te och ätit godis, men jag saknar vinet.
Det är känslan av "ahh-det-är-helg" som jag saknar. Känslan av att få ha lite tid utan ansvar, lite tid utan mig själv och alla dessa tankar och måsten.
Måste handla i helgen, måste städa i helgen, måste prata med mannen om renoveringen, måste skjutsa till träningar, måste jobba, måste göra läxor med barnen, måste laga mat, borde träna, borde gå ut och gå.

Alla dessa måsten och borden fick ju vänta förut och jag fick på fredagkvällen bara vara i nuet och fly iväg från denna eviga vardag som bara upprepas och upprepas.

Funderar faktiskt på att strunta i det här nu. Senaste tiden har det känts som att jag helt tappat lusten för allting, känner inte igen mig själv längre. Känner mig som en hundraårig tant som bara vill sova och ligga i soffan. Vart tog jag vägen som kom hem glad och förväntansfull inför helgen, som bakade bröd och lagade god mat, köpte goda ostar och njöt med vin och prat med mannen?

Den tjejen är helt borta, har helt tappat intresset för allt sådant, äter smörgåsar, godis och yoghurt med söta flingor istället för mat.
Har tröttnat på keramiken, kommer hem från jobbet och lägger mig i soffan efter jag värmt nåt halvfabrikat till middag. Sover i soffan tills det är dags att gå och lägga sig, lägger mig, sover dåligt, mardrömmar, tar mig igenom arbetsdagen genom att bita ihop så hårt att jag har haft huvudvärk i flera veckor. Längtar inte till någonting längre, drömmer inte om något längre, härdar bara ut....

Vet inte om jag vill fortsätta leva om jag ska leva så som jag gör nu...

...för din sorgliga historia. Det är sorgligt när människor blir bortglömda. Människor "finns" så länge vi minns dem men när vi inte längre gör det så är det som om människan ifråga aldrig funnits!

Idag har jag inte gjort många knop på jobbet, mest suttit och letat nytt boende. Drömmer mig bort till eget litet radhus utan karlslok. Nästa vecka ska vi gå första terapisessionen. Jag vet inte riktigt vad jag vill, vill jag att det ska bli bra? Försöker med Dompas "test": vill jag vakna upp brevid den här mannen resten av mitt liv? Imorse vaknade jag, sträckte på mig och min första tanke var gud vad skönt jag har sovit!! - igår natt var han förpassad till annat rum med sin hosta som höll mig vaken föregående natt...

De senaste turerna in i porrträsket går på temat "hjälplösa muskelknuttar". Manliga sådana. Jag känner mig äcklad över både honom och över mig själv som inte kan låta bli att snoka. Jag känner mig hjälplös för att jag inte vet hur jag ska nå honom i detta. Och arg för att jag tar på mig ett ansvar i detta. Och arg på mig själv för att jag inte vågar ställa mig själv de rätta frågorna eller agera på svaren som min magkänsla försöker signalera. Jag har en gång ställt mig frågan kan jag acceptera detta? Svaret är Nej! Och sagt att händer det igen blir jag tvungen att agera. Det är inte bara mitt ansvar att reda ut frågetecken mellan oss men samtidigt kan jag ju inte påstå att jag gör min del. Och samtidigt vet jag inte om jag vill. Jag vet varken ut eller in.

Det är i sådana här stunder jag tidigare druckit, för då far tankarna till andra platser och jag behöver inte ta något ansvar eller lyssna inåt längre... Jag vet idag att det inte hjälper och idag ska jag inte missbruka annat än den här godispåsen som strax är slut. Suck.

...karaktär att du lyckades handla åt din kollega utan att köpa något till själv. Starkt av dig.

Att ersätta ett beroende med ett annat är mycket vanligt och något vi måste se upp med. Kan rekommendera boken "Jaget och missbrukaren" av Craig Nakken ifall du är intresserad av att fördjupa dig i ämnet (det borde du vara).

Se upp imorgon då resten av familjen är bortresta! Jag har själv tagit mina återfall uteslutande vid liknande tidpunkter så jag vet hur farliga de är.

Önskar dig en nykter och därmed trevlig helg!

/H

hoppas på det bästa och vara beredd på det värsta: vredesutbrott, fylla, flykt, anklagelser och hot som du själv beskrev det. Har du planen klar vad du gör ifall det blir enligt det värsta? / mt

läsning ! Helgkram till dig markatta !!

en rejäl styrkekram till dig Framtidsdrömmar !!

Jaha. En uppdatering då. Tro det eller ej, men kommer precis från systembolaget, utan att ha handlat till mej själv. En kollega bad mej handla när jag var ute på stan. Paff som jag blev sa jag bara javisst och slank in. Inte dagens plan att hamna där men det gick bra. Sneglade lite på det alkoholfria, men det kändes för dramatiskt. En ganska skön känsla att bara köpa EN flaska vin, så brukar sannerligen inte mina inköp se ut.

Idag blir en lugn dag. Har jag bestämt. Lättöl och kaffe. Börjar önska att jag rökte igen. Femton år sen sist- varifrån kom det suget? Att ersätta ett beroende med ett annat?

I morgon en utmaning då frugan och barnen är bortresta. DET, mina vänner, ska bli intressant. Klarar jag morgondagen torr blir jag stolt. Men det får bli lördagens problem.

En skön fredagskväll önskar jag alla vänliga själar härinne!

...har funnit sitt kall och sin plats i livet nu? Hoppas det! Helgkram & så från mig.

...har funnit sitt kall och sin plats i livet nu? Hoppas det! Helgkram & så från mig.

Ja, något hände inom mig när jag skrivit brevet.
Han har fortfarande inte läst det, tyvärr. Jag vill inte att det ska gå förlång tid. Troligtvis så laddar han inför att orka läsa för jag tror ändå att han någonstans är medveten om vad som står i brevet, på ett ungefär iallafall.
Sanningen gör ont.

Idag känner jag mig ganska tom och sorgsen men ändå en viss framtidslängtan och hoppfullhet inför framtiden. Jag har börjat fylla i min almanacka inför år 2013. Har börjat sätta upp mål för mig själv och jag har bokat in en massagetid för mig själv nu på måndag. Jag måste börja ta hand om mina värkande axlar och rygg på allvar. Det känns just nu hoppfullt men jag är livrädd för vilka reaktioner brevet kommer att framkalla. Jag förbereder mig på det värsta; vredesutbrott, fylla, flykt, anklagelser och hot. Då är jag iallafall beredd...... Typiskt medberoendesyndrom, att redan ha bestämt hur det blir....

Tack Harry dina ord stärker mig. Jag har bestämt mig för att
avstå, för min egen skull. Ska inte kasta bort det jag byggt upp.
I morgon kommer jag att må bra. Vet ju som du skriver att jag kan
inte stoppa vid ett par glas vin och vill ju inte uppleva den hemska
ångest jag får efteråt.
Snälla du ha en bra Helg
Kram
USKA

Tänker på din fru i det du skriver. Det är så vanligt hos medberoende att känna skam inför drickandet och sitt eget beteende att skammen liksom kan sitta i även när alkoholisten slutar att dricka och fasaden rämnar, även om man egentligen borde känna sig stolt. Det tog jättelång tid för mig att kunna säga med stolthet att min pappa är nykter alkoholist. I början så skämdes jag också, om vi var på middag någon gång och han tackade nej till ett glas vin.

Tipsa henne om al-anon eller om det finns något anhörigstöd på det beroendecentrum som du har kontakt med. Då kan du släppa det och fokusera på din nykterhet. Så får hon ta ansvar för sina känslor kring det hela. Förhoppningsvis kan hon i slutändan säga; "min man är nykter!" och känna glädje och stolthet över det.

Starkt av dig att kämpa på även om du möter motstånd!

Kram

Ta nu och tänk igenom hela händelseförloppet. Stanna inte vid hur det kommer att kännas när du tar första klunken, eller första glaset. För det stannar inte där, det vet både du och jag. Och även om det skulle stanna där just idag, så kommer det inte att göra det nästa gång eller gången efter.

Kasta nu inte bort allt det du lyckats bygga upp under flera månader. Tänk långsiktigt.

Ha en nykter helg!

/H

Det han gör mot dig är brottsligt, inte bara ur ett mänskligt och moraliskt perspektiv men också ur ett rättsligt. Misshandel(psykisk), olaga tvång, olaga hot, förtal, förolämpning, allt detta är olagligt och straffbart. Jag är ingen jurist, bara en medmänniska som har följt flera vänner genom liknade processer. Prata med din advokat. Det finns en poäng i att polisanmäla, som Lelas skriver. Dels för dokumentering inför en eventuellt kommande vårdnadstvist, men också för din egen skull att du kan markera att han får faktiskt inte göra såhär! Det är inte du som överdriver eller slår på stora trumman, han bryter inte bara ner dig, han bryter också mot lagen och det måste få konsekvenser.

Kontakta en kvinnojour. De har mycket erfarenheter av sådana här processer och kan ge råd och stöd. Du ska inte behöva vara rädd!

Ta hand om dig och den lilla!
Kram

Tack för ditt svar så sant som du skriver, jag
har redan spelat upp en liten film i mitt huvud.
Nu känns det bättre och det är bara att vänta ut
suget för det försvinner. Vill ju inte sabotera
det man byggt upp, bara för att vara social för
en kväll. Vem vet jag kommer kanske att ha riktigt
kul med mitt bubbelvatten. Tack snälla det betyder
mycket för mig att du och ni alla finns här.
Tänk att man kan gå in här och hämta styrka.
Fint tycker jag
Kram Kram
USKA

Hej igen Miss K!

Jag fastnar för en sak du skriver: "Om han nu väljer alkoholen, vad gör jag då?"

Det är precis det du måste bestämma dig för. Du behöver ha en konkret plan, detaljerad. Jag förstår det som att det är din sambo som får flytta om det blir nödvändigt och inte du. Eller? Hur skall du göra för att verkställa det? Byta lås (hur? När? Vem?), sortera ut hans saker (var gör du av dem?).... Sånt behöver du tänka igenom, väldigt noga. Annars är risken stor att du backat från ditt ultimatum när det blir dags att göra allvar av det.

Dessutom behöver du tänka igenom exakt vad det är som du räknar som att han bryter mot villkoren i ditt ultimatum. Handlar det om en enda droppe alkohol? Är det för evigt, eller hur länge i tiden gäller ditt ultimatum? När kommer du till punkten då du "aktiverar" din plan?

Kort sagt, du behöver vara konkret i dina tankar kring det här.

Kram!
/H.

Stopp USKA!
Hur är det? Det är inget av HALT?
Känslan av "jag är utanför" annars..?
Eller måhända det vanligaste.. Ja, men så, har det ju gått så bra...?
Nej, jag tror att du redan har spelat filmen i ditt huvud och stoppat.. Ja, ja, "suget" kommer att finnas en liten stund..
Men jag VET att du klarar det eller hur?
HUr som helst, vi FINNS här OAVSETT!!
Styrkekram / trollis

Hej alla vänner
Det är så här att maken och jag ska på en fest ikväll,och
nu har papegojan tagit över hela min dag och säger att lite
vin kan du unna dig så här på fredagen. Jag vill och får inte
dricka för jag vet hur det går. Nu är kl. 14 och jag är precis
slut av allt ältande fram och tillbaka. Jag vill bara ha lite pepping.
Vet ju hur bra jag mår utan. För jag har varit nere i svarta hålet
förut. Tror jag behöver bara någon som skriver ta inte första glaset
så kommer jag att låta bli. Vet egentligen inte varför jag har sånt
sug idag har ju varit nykter sedan slutet på juli men tog ett återfall
i oktober. Idag känns det som en svår resa man påbörjat.
Känns redan lite bättre när jag skrivit några rader.
Vilken makt A har över mig.
Kramar
USKA

Successivt ökande av intaget vilket gjorde det svårt att urskilja exakt när gränsen passerades.

Varningsklockorna har nog alltid funnits där, mitt drickande har som jag skrev tidigare alltid kantats av incidenter.

Länge såg jag dessa incidenter som det perifera i mitt drickande, kärnan ansåg jag var av godo. Det skulle bara vara önskvärt om jag kunde skaka av mig de negativa händelserna och konsekvenserna, inte mer. Kanske hoppades jag att det skulle ge sig med ålder och mognad. Jag bettade på fel häst där...

På senaste tiden har jag svängt i hur jag känner när jag tänker på alkohol. Incidenterna och de negativa konsekvenserna har rört sig mot mitten, erövrat centrum och knuffat ut de positiva aspekterna mot utkanterna.

Rollerna är således ombytta nu och jag tycker inte längre att det är lika jobbigt att tänka mig ett liv utan alkohol. Tvärtom börjar det kännas som en befrielse.

Bjussa på lite uppdateringar, vi vill veta hur det går för dig.

Jag tycker dina inlägg varit korta, koncisa och kärnfulla. Funkar för mig och jag kommer läsa det du skriver.

Nykter helg!

Torsdagen avlöpte bra och jag fick en mysig kväll med min dotter då min man var iväg på affärsresa.
Något stöd från mannen kan jag nog inte räkna med i helgen. Han går fortfarande och är förbannad över helgen för två veckor sedan som jag förstörde. Han går i sin egen värld och jag får väl bara bita ihop och ta det. Han har ju all rätt att vara arg. Jag kan dock inte säga om han riktigt har förstått vad jag går igenom med alkoholen. Han tror nog att det är hur lätt som helst att bara sluta. Han tror nog inte att jag har problem med att sluta. Som han ser det så har jag "bara" problem när jag dricker så att jag får minnesluckor och flippar ut och blir vansinnig. Jag tror helt ärligt inte att han inser helheten. Eller så vill han inte se helheten. Sen är jag inte redo att ta dem diskussionerna med honom just nu när han går och är arg.

Tack vare att han är så förbannad och frånvarande nu så känner jag inte för att dricka i helgen för då tappar jag kontrollen och kommer inte kunna diskutera om han känner för det. Måste vara klar i knoppen då. Något positivt med hela den här jäkla härvan.

Önskar alla därute en trevlig helg!
Kramar N

Nej jag har inte fått någon kallelse till samtal än men jag klarar mig ändå rätt så bra. Bara det att jag vet att jag ska få en tid snart gör att det inte känns lika hopplöst.

Jobbar med mig själv på många olika plan just nu. Tror till och med det var du Trollis som frågade mig om mina kontrollbehov inte fanns där långt innan den här mannen, de orden vände runt mycket i mig ska du veta. Först blev jag nog lite stött, "men vaddå, det är ju hans fel att jag mår skit!". Men nej, han har gjort mig illa men mest illa har jag gjort mig själv, även före jag träffade honom.

Går på al-anon möten och har kontakt med en kvinnojour. Jag har också släppt in mina vänner mer i mitt liv, har slutat vara den som bara lyssnar och kommer med goda råd, nu får de också lyssna lite på mig:) Förut trodde jag att det skulle stjälpa vänskapsrelationerna, det där med att sätta gränser är svårt i alla relationer, kärlek, vänskap, familj, arbete. Men nu har jag upptäckt att det faktiskt har blivit tvärtom, de har stärkts och jag känner att jag börjar komma närmre människor i min närhet som jag tidigare hållit lite distans till. Det har liksom legat hos mig och det är så jävla skönt att inse att när man sänker garden lite så kommer inte alltid en smäll, utan en kram!

Jag fick till och med ett utbrott på jobbet för några dagar sedan, den plats som jag aldrig tar av masken annars. Det finns en mobbarkaraktär där, en energitjuv som kan sitta hela dagarna och komma med elaka pikar och skämt på andras bekostnad som sårar. Alla är medvetna om detta och påverkas men den tysta överenskommelsen har varit att bara ignorera. Men så en dag brast det för mig, efter att ha försökt att prata lugnt med den här personen och förklara att folk blir illa till mods och jag bara fick ett hånleende tillbaka så kom de mest fula ord ut ur min mun. Jag skrek och stormade ut därifrån, lika förvånad över mitt eget beteende som alla andra tror jag.

Fick värsta ångesten över vad jag sagt och gjort, att jag ställt till en scen inför mina kollegor och chefen till och med. Det visade sig att alla tyckte att det var bra gjort, även chefen. De hade förståelse för mina val av ord i och med att det hade fått gå så långt och vi kom överens om att nästa gång den här personen sätter igång att vi tillsammans ska säga ifrån istället för som tidigare ignorera, som inte funkade.

Så kan det gå, när inte haspen är på!

Kram!

Bara m å s t e ut i en strålande sol idag.. Så länge den skiner..
Känner som så många andra att jag blir oerhört trött av gråväder..
Katt-a-strofen, känner det på sig, så för tillfället har han gjort sig osynlig.. snöbollkrig och snöänglar är inte riktigt hans grej..
Nåja, han kommer nog ut, när matte "hängt upp bete".. Dvs talgbollar till småfåglarna..
Han är ju trots allt katt, och att talgbollar hängs ut enkom för att m a t a fåglar, har han ingen förståelse för.. Möjligen går det att knapra lite på dem, men det finns ju så mycket annat som är godare.. hmm..

Som vanligt, slinker jag nog in och läser lite i trådarna när jag hinner..
Ha en underbar helg och drick med förstånd som Dompa brukar skriva ;-D
Gud vare med er, för nu har jahg verkligen inte tid.. / trollis

Men än så länge vill jag inte lämna svedala.. Hör garanterat av mig, om jag måste sätta plan C i verket..*skratt*(risken är att jag vid det laget, har en gubbe i ett väldigt kort koppel, i släptåg)
/ trollis

Hej Miss K..
Har lite brådis, men vill i alla fall ge dig pep!
Nej, Det är INTE ditt fel.. Många alkoholister försöker ge omgivningen "dåligt samvete" och skulden för allt som händer i deras liv..
Jag tror att du redan har genomskådat den här delen av den känslomässiga utpressningen!
Visst, det KOMMER att bli TUFFT! Men det blir det ju för honom också.. Hur det än blir, för jag tycker mig se att du är trött på hans alkoholistfasoner!
Tala du om, att det finns billiga boenden i form av vandrarhem (jodå, man kan göra upp ett pris, per vecka/månad som är avsevärt billigare än för dygn och under högsäsong. Vet det, då jag gjort det på jobb) lägenhetshotell eller härbärgen..
Det är helt enkelt hans problem! (många kraschar ju på soffan hos vänner under kortare perioder)
Vad du gör, så BACKA INTE! Inte från ditt ultimatum i alla fall, för då fortsätter han bara som förut..
Tyvärr, tror jag att du kommer att få se pjäsen " Det är så himla synd om mig" spelas upp närmaste dagarna, försök att bara lugnt påminna om er överenskommelse!
HANS "fria viljas" yttersta gräns, går nämligen vid DIN fria vilja!
I värsta fall, får du själv ordna ett tillfälligt boende och sedan se till att få honom avhyst om bostaden står på dig!
Stå på dig, (annars gör han det) Ta gärna hjälp av familjerådgivningen (de brukar ha lite hum vid tvister..)
Och Nej, jag tror inte att han tänker göra allvar av sitt hot om att ta livet av sig. Du får helt enkelt tala om, att om han hotar med det, så ringer du Polis, psykiatrin och myndigheter, som i så fall kommer att "ta hand" om honom.. ( det tror jag inte att han vill, men om så är fallet, så finns det ändå inget DU kan göra)

Vad gäller barnen, så ring socialen! Om det inte är dina barn, kan du försöka kontakta mamman..
DE ska INTE befinna sig i detta "kaos" just nu..
Styrkekramar / trollis