Senaste kommentarerna i forumet

har jag läst på forumet och skrivit nästan lika länge. Min ingång var medberoendesidorna men jag upptäckte snabbt att jag hade lika stort utbyte av missbrukarsidorna. Periodvis har jag varit uppsugen av forumet och engagerat mig i alla "alla" - nu följer jag min "familj" och de nya som "talar till mig". Kollektivet var en oförglömlig sommarlek, miljonprogrammet är den vackra skogen där Mulleholken är granne med Pianorow och Kallas stiliga holk. I Filosofiska rummet sjunker jag ner när jag behöver vila och kanske lyssna på musik. Här möter jag ofta en vän eller spår av en vän.

Forumet har varit mitt andningshål, en plats där jag fritt både kan överlämna bördor och hämta näring. Det finns teorier om det här, jag ska inte trötta er med dem. Verkligheten överträffar ibland både teorierna och dikten.

Tidig morgonkram! / mt

Vaknade av att han var på övervåningen och stökade runt.
När jag frågade vad han höll på med så svarade han något
osammanhängande som jag inte förstod.
Kan inte sova, kan inte sova.. Jag blir tokig på hans jäkla
snarkande och öldimman i vårt sovrum!

tack trollis och vill.sluta =)

ja tycker det har vart lite märkligt med hans reaktioner då jag gått ifrån han o varit glad.. det gillar han inte, det är som att då kan han inte styra mig... det är då han kommit med alla möjliga kärleksförklaringar... sen när jag hamnat vid han igen då försvinner han, kan uppehålla allt med nåt telesamtal lite då o då, tills jag då tröttnat o sen har de vart igång igen...

det är rätt intressant beteende det här må jag säga.. på nåt sätt en träning för mig, som en sa han går in i en lek nu men jag styr detta....

tror nog det blir omvänt och att det kommer vara han som lider.... det behövs, o det sa våran vän med... han ska få må dåligt nana, u ska bara avisa han nu hela tiden...

...så jag kokar sopppa och passar på att titta in igen. Ja, du frk Nynykter. Uppgiven och håglös? Jag förstår vad du menar...det är inte utan att jag känner detsamma. Samma historia upprepas till förbannelse...man blir less. Inte på alkoholisten...men på historien. Själv hänger jag kvar för att jag behöver fortfarande påminna mig om vad/vem jag är. Min historia är även den densamma...men ngn tröst finner inte jag heller längre. Bara en slags tristess och sorg.

Tycker inte du är egoistisk. Vi poängterar ju alltid att man ska vårda sig själv först...innan man är redo för nästa eventuella steg. Det är ju det du gör. Nu vet jag iaf. att du lever och mår bra. Det var skönt! Forsätt att ta hand om dig så ska jag fortsätta med att vårda Dompa. Krisar du, jag eller ngn annan familjemedlem...så finns vi andra kvar. Nästan som riktig familj/vänskap...man behöver inte alltid finnas där...men veta att det finns stöd vid behov. /R

PS: Det är nog skratten i kollektivet jag saknar mest...vi fick varandra glada. Nu sitter gapskratten ganska långt in. DS

Jättebra idé, detta skal jag börja med!
/A

Lycka till mannen!
/A

Vad du skall göra.
Flytta, ta erat barn med dig. Nu kommer säkert få
delad vårdnad. Men han är sjuk, efter vad du berättat. Du gör dig och honom en björntjänst
om du stannar.
Lycka till, tuffa beslut/A

Är du som håller i taktpinnen, och vill
han vara med och leka så är det
du som bestämmer.
Lycka till, tror på dig girlie!
/A

Jag orkar inte riktigt med forumet just nu. Blir uppgiven och håglös när jag tycker mig läsa samma historia om och om igen. Men det är olika människor som skriver. Och jag vet att just detta hjälpte mig en gång - att vi var så många i samma situation.
Mitt liv har blivit så bra sen jag slutade dricka. Samtidigt har jag självmant försatt mig i en situation där jag både jobbar heltid och studerar på halvtid. Några saker måste prioriteras ned ett tag och då blir det bland annat forumet. Jag kommer nog att titta in då och då för att läsa om hur det går för familjen. Och om jag får för mig att börja sukta efter alkohol kommer jag att återvända bums.
Så egoistisk är jag just nu. Jag tar hand om mig.
Ta hand om er!
Nynykter

Dialogen i huvudet pågår för fullt, ögonen dras mot vinet i flaskorna här hemma. Tankarna på att nu har jag hållt upp ett tag kanske skulle ta ett par glas vin framåt helgen osv ...... Kan jag det? Eller är mitt problem så stort att jag ska avhålla mig helt för all framtid? Kräver inga svar men vet själv inte svaret. Vågar jag prova . Rätt skönt att varit nykter ett tag. Varför kommer tanken på att dricka ändå? Jo jag vill ju kunna njuta av alkohol på ett sunt sätt. Oh dessa kvällar när tankarna brottas är tunga. Jag ska försöka sova och hoppas att mitt resonerande imorgon är klarare. Finns ni där som " bara" behövt ett break och sedan kunnat dricka mer vanligt utan dessa misslyckanden som för mig kommit ibland. De man vill undvika. Är det bara en dröm och vision som ej går att uppnå när man har dåligt "öl-sinne"?

vilken fin dröm:)
Kram från medresenären

som du beskriver det trollis upplevde jag med kisse. Kanske ½ timme innan han dog var blicken tom och jag kände att han lämnat oss fast kroppen var vid liv. Jag har ett långt förflutet inom vården och började tidigt hävda att ansvaret för någon som ska dö är lika viktigt som ansvaret för liv. Det gör så gott att få ta hand om och göra... det är en väldig kraft i ritualer och riter i situationer som går bortom det vi kan förkara med förnuftet. Livet är stort - och det är fint att få dela.
Kram / mt

Kära A, läser ikapp här om dig och kisse. Vilken sorg min vän. Sänder de varmaste kramar. Jag drömde om dig härom natten. Vi satt mitt emot varandra på ett tåg. Vi klev på på varsin station men skulle till samma destination visade det sig. Som på forumet tänker jag, vi klev in på varsin sida - anhörig och missbrukare - men skulle nog åt samma håll ändå. Du finns i mina tankar ofta ofta.

Bra artikel om SOCKERBEROENDE!!
Enligt Bitten Jansson finns det en koppling även till alkohol, då hjärnans belöningssystem triggas av samma signalsubstans (dopamin) som frigörs vid intag av socker/alkohol...
Vet fortfarande inte om jag jobbar eller ej imorn, så jag önskar er alla en trevlig vecka!
Drick med förstånd! Ta hand om er och varandra! / kram trollis

http://www.expressen.se/halsa/sotsugen-sa-blir-du-fri-fran-sockerbegare…

En snabbtitt bara..
AA, eller anonyma alkoholister (även Al-Anon) brukar ha regelbundna möten.. Goggla, så hittar du säkert något i din närhet..
De har möten både för oss medberoende (eller anhöriga, som en del väljer att kalla sig)
Ring alkohol linjen, så tror jag att du kan få fler tips om ännu fler ställen/grupper för anhöriga..
Vad jag vet, finns inga direkta "väntetider", utan det brukar bara vara att gå dit..

Kanske ska du föröka med någon beroendemottagning,där du bor..?
Och tack Harry, utrycket tough love sitter som en smäck ;-D
Håller tummarna!/ kram trollis

Tack för peppande ord vill.sluta.

Har tagit mig ganska lång tid att inse att jag är en av dem som inte kan dricka alkohol och jag har blivit bättre och bättre på att inte göra det.

Känns som att jag i 95% av fallen klarar av det nu men tyvärr är det fortfarande 5% av gångerna jag tar fel beslut och börjar igen.

Det är de där 5 procenten som är min utmaning nu och jag ska ge vad jag har för att klara det!

Tough love, var ett bra uttryck. Håller med om att mycket kretsar kring alkohol i samhället.

Hur gör du när du när du försöker sluta?

Du vet att du kommer må piss och ha ångest.
Men du verkar även stark i din tro och övertygelse, när suget sätter in ut och spring, ta en promenad istället.
Intala dig själv att:
-NEJ!!!
Inte idag, INTE NU!!!
Käka en antabus, om du har.

Men STÅ EMOT, NU DJÄVLAR! Du fixar detta.
Tyvärr är det du själv som måste ta dessa beslut.
Men om det är någon som fixar det så är det DU!

Tack, tack Trollis
Det går fort utför nu. Han har "missat" en läkartid och funderar nu på att fly härifrån.

Tyvärr har han inget jobb, det är en del av problemet. Måste nog ta tag i och berätta för mina anhöriga nu. Har alltid haft svårt för det. Mina tankar cirklar bara kring allt detta nu, vet inte hur jag ska orka jobba. Kanske AA skulle vara bra, långa väntetider?

Jag känner igen din sambos symptom, en ond cirkel är precis vad det blir och den är svår att ta sig ur.

Min egna erfarenhet är att det inte går att dricka alkohol alls när man väl passerat gränsen. Det går givetvis under korta perioder - men förr eller senare åker man dit igen (jag tog själv ett återfall i helgen). Det är som att balansera på en knivsegg.

Det är dock svårt att sluta helt, vårt samhälle är oerhört fokuserat på alkohol och sinnebilden av en trevlig kväll med vänner inbegriper nästan alltid alkohol av något slag. Det är svårt för oss problemdrickare att acceptera att andra kan hantera alkoholen men inte vi.

Din sambo måste själv inse att han har problem, annars kommer det inte bli någon förändring, tyvärr. Du måste också se till att skydda dig själv, i synnerhet eftersom du har haft problem själv tidigare i livet.

Vill du hjälpa din sambo är det bara "tough love" som gäller, precis som Hösttrollet påpekat.

Hej Miss K!
Välkommen till MEDBEROENDE-delen..
För det är just det vi är?!
Egentligen, så vet du likväl som de flesta av oss, att vi måste sätta gränser, men det vi har svårt att klara/klura ut(?) är hur.
Mitt råd, är att DU tar kontakt (som anhörig) med en beroendemottagning, för DIN skull!
Gå på AA:s möten, de har sådana för oss medberoende. eller Al-anon om de finns där du bor, så kan du kanske få lite mer handfasta råd.. Och naturligtvis stöd och hjälp för egen del!
Din man/sambo verkar befinna sig i ett ständigt förnekande och så länge han är det, så finns det väldigt liten chans att han söker hjälp självmant..
Som du redan kostaterat, befinner han sig i ett ekorrhjul, där alkoholen avlöser ångest och vice versa..
Jag vet inte om du vågar vänta på "den totala kollapsen" för den verkar inte vara långt borta..
Det enda du kan göra i det läget, är att inte göra någonting för att "rädda" din alkoholist, som du gjort förut.. Dvs dölja, släta över, bortförklara och försöka "gömma undan" bevisen..

Det låter nämligen som om han behöver vård, och för att han ska komma så långt, så måste han nå botten! (Utan att du "dämpar" fallet, för då tar det bara längre tid.. Han hamnar där ändå)
Har han ett jobb? En idé, är att för det första, inte "backa upp" hans sjukskrivningar som beror på fylla.. en annan, att ringa arbetsplatsen och be dem koppla in företagshälsovården..

Hur mycket han än bedyrar, kommer han inte att klara av att trappa ner, om han inte tagit tag i sina problem.. (du skriver att det pågått en tid, och eskalerar..)

Det du kan göra, är egentligen bara att ta hand om dig själv!
Bestämma dig för VAR dina gränser går och hur de ser ut!
DU kan inte få honom att bli nykter, såvida han inte själv kommer till insikt..

Om du tänkt ställa ultimatum, var säker på att du tänker genomföra det du hotar med.. annars blir det bara ett tomt hot..

Ha gärna en plan B, ifall du känner att du inte står ut längre.. (ibland måste vi överge den vi tror oss älska..) Ibland fungerar det, men vägen är inte lätt.. Ibland inte..
Vi måste fråga oss, om VÅRA liv är värda att förstöras, eller om vi kan ta ansvar för oss själva..

kram / trollis, en tillfrisknande medberoende

Ja, ibland är suget svårt att stå emot när det är så mycket att det bara snurrar. Det är svårt att varva ner utan alkoholen, en känsla av frustration och rastlöshet innfinner sig hos mig. När jag är någorlunda pigg går jag oftast till gymmet eller sticker ut och springer, det är väldigt bra återhämtning.

Men tyvärr är man alltför trött ibland och avslappningen via alkoholen känns som det enda man orkar med. Det är då det går åt helvete för mig.

Höst trollet, det ligger nog mycket i det du säger. Jag har behova av att vara duktig och att folk ska tycka att jag är att räkna med. Tyvärr verkar det som att det slår tillbaka mot mig själv, som en ventil som brister när trycket blir för högt.

Har nog dessutom någon form av kontrollbehov, jag behöver ha fasta rutiner och tid för mig själv för att känna att jag har kontroll. Det är när jag känner att jag inte riktigt har kontroll som jag flyr till alkoholen, dvs jag släpper kontrollen fullständigt och låter alkoholen ta mig dit den tar mig.

Hejsan Carp..! ;-D
när di klickat in dig på forumdelen, så finns det (i blått) en mening upp lite till vänster..där det står "skriv nytt diskussionsämne". klicka på det!
Sedan kommer en "ruta" (den första, långsmala, är för rubrik till ditt ämne..)
Där skriver du det du vill. sedan skriver du i den större rutan och klickar på "spara"..(under)
Jag har undvikit "förhandsvisning", för det har hänt att mina inlägg försvunnit;-)
Lycka till / trollis

Skulle fixa en egen tråd som ni kallar det.
Men jag klarar inte av det. Är en datoridiot.
Kan någon förklara enkelt för mig hur man gör.
USKA