Senaste kommentarerna i forumet

inte helt enkelt så att du nu har släppt taget, lämnat över ? ".....grubblat särskilt mycket på VARFÖR...." Ligger inte svaret där ? Jämför sinnesrobönen :

...ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra..Eller med andra ord : Så är det.
...mod att förändra det jag kan.....Eller med andra ord : Jag kan bara förändra mig själv.
...och förstånd att inse skillnaden....Eller med andra ord : Fatta det !!

När jag väl insåg att jag var helt maktlös inför alkoholen blev allting så mycket enklare, jag behövde ju inte slåss mot väderkvarnar, slösa energi på nåt jag inte kunde förändra, bara acceptera.

Enkelt ! Ja, när jag väl kom på det :-)

Jag tror att det absolut kan fungera för vissa. Men det är än mer balansgång än för den som bara behöver hålla reda på att INTE dricka. Då har man liksom bara en gräns att förhålla sig till. Den nyblivne måttlighetaren behöver bra mycket bättre balanssinne. För mig slog ångesten till med full kraft vid första återfallet. Du verkar ha sluppit, skönt!

Jag tror det är viktigt att hitta nya vägar i livet samtidigt som man lagt av med alkohol. Det ger ju dig också möjlighet att fokusera på nya spännande saker i stället för att trampa på i gamla hjulspår och komma hem till det gamla invanda alkoholspöket, men det är ju viktigt att ungarna tycker det åtminstone tycker det är nästan lika spännande. Nu vet jag ju inte om du kommer att flytta till en annan landsända eller bara en bit bort.

Ja, man kan väl diskutera andra saker här om intresse finns, alla har vi väl erfarenheter av lite av varje och inte minst äktenskaps problem. Sitter själv i ett val eller kval om jag vill fortsätta att leva med min fru eftersom vi liksom lever parallella liv och då kan man ju lika gärna fortsätta med det fast utan att vara gifta.

Ha det Gött

Det är sant, man kan inte göra något åt att andra dricker. Bara låta bli själv. Det jag har problem med är inte att folk dricker, utan att de blir påverkade :-) (eller ibland både och, är inte helt glasklart i tankegångarna).Fast när vi var ute i lördags blev en vän till mig ganska berusad, men det gjorde mig ingenting. Vi stod ute och rökte och pratade och jag hörde hur hon sluddrade och tänkte bara att hon är full. Samtalet blir inte helt hundra men det gör inget. Värre är det med dem som står närmare. Förmodligen är det väl för att jag märker förändringen tydligare när de dricker. Vill att dom ska vara som vanligt, inte dra ner den där alkoridån mitt framför näsan på mig. För det blir ju så, det är som om man pratar med en annan person eller att det ligger en dimma emellan som du skriver LillaMy. Fast när jag tänker efter tror jag det ligger i mig, i min dagsform. I fredags blev jag irriterad på pojkvännen som drack två öl, kände mig utanför, tyckte det kunde räcka med det han druckit tidigare i veckan. Semester för honom är att dricka öl varje dag tydligen. Nu hade han bara en vecka och jag hoppas att det inte skulle bli så om vi hade fyra veckor ihop. Han dricker inte mycket, inte så att det märks på honom, men ändå. Det kan väl inte vara bra för kroppen? Fast när jag tänker efter...varje chartervecka jag haft har jag ju druckit. Varje dag. Kastar jag sten i glashus kanske? Ja. I lördags drack han sig berusad, då gjorde det mig ingenting. Tyckte det var kul att han hade roligt, jag hade jättekul jag med. Alla i sällskapet drack, var mer eller mindre märkbart påverkade, men det spelade ingen roll. Så det ligger ju i mig själv. Och jag kan ju inte bestämma över andra, bara över mig själv. Får väl helt enkelt dra mig undan när jag inte trivs. Att börja kämpa över något jag inte kan påverka är ju som att slåss med väderkvarnar, för att använda ett slitet uttryck. Det kommer bara trötta ut mig till ingen nytta eftersom jag inte kan vinna. Men man kan ju hoppas att man sätter ett bra exempel, kanske påverkas våra nära av att vi håller oss nyktra? Det är ju inte kul att vara den nyktra med någon som är full, men hur kul var det att vara full med någon som var nykter? Och LillaMy, tror du inte vi vänjer oss? Jag tror att alkoholen är så laddad för oss som har problem med den, men inte för dom som inte har det. Därför blir vi mer känsliga, det är så många känslor som väcks i kroppen när någon blir full. Kanske blir man provocerad av att något som är så destruktivt för oss används så ledigt av någon annan? Fast att bli en slags barnvakt för att man inte dricker är såklart inte okej. Inte heller att alltid vara fyllechaufför. Eftersom jag är nykter kör jag ju såklart, men jag sitter inte och lider mig igenom ett fylleslag. Tröttnar jag åker jag, så får folk (oftast pojkvännen) välja att åka med eller ta sig hem på annat sätt. Det är som att vi har samma spelplan men olika regler. Det gäller att komma på de nya reglerna bara. Glöm inte LillaMy att sätta dig själv främst, du bestämmer över dig. Det är skitsvårt ibland, jag vet. Men man måste ge sig själv det, vara stenhård.

Väninnan förresten, "försvarade" min nykterhet inför en gemensam bekant. Han ansåg att det måste finnas en anledning till att jag inte dricker, att jag är gravid eller något annat. Nej, sa hon. Ibland vill man bara inte dricka, är det så jäkla svårt att förstå? Fina fina hon. Jag hörde det inte själv, hon sa det sen. Och så sa hon det jag själv grubblar på, att det är konstigt att det måste finnas en anledning till att inte dricka, men ingen till att dricka. Har väldigt sällan, förmodligen aldrig fått frågan varför jag dricker. Det är normen helt enkelt, bara att foga sig. Jag var så rädd för det där förut, vad man skulle säga när någon frågade. Men det blir allt lättare, och jag håller mig allt mer till den rena sanningen. Jag mår inte bra av att dricka, och jag har svårt att sluta när jag börjat. Svårt att argumentera emot, om man inte är gravt ointelligent alt. full.

Det slog mig precis att jag inte har grubblat särskilt mycket på VARFÖR jag inte kan dricka. Jag har liksom bara köpt läget och handlat därefter. Kan det vara därför det fungerar den här gången? Det känns ganska meningslöst att fundera över bara, jag tror inte jag kommer komma fram till något vettigt. Det bara är så. Livet är så stort och komplext att det inte går att se klara mönster, speciellt om jag ska analysera mitt eget. Och vad som bidragit till vad kan jag ju inte riktigt veta. Det är skitsamma.

Har börjat uppleva små lyckorus som bara poppar upp i kroppen då och då. Samma som jag kände i början, som jag var rädd skulle försvinna. Kanske är det för att jag rör mig mer, är ute mer. Eller kanske är det kroppen/knoppen som börjar fungera som den ska? Härligt är det iallfall. Och jag har så mycket mer energi, gör så mycket som jag bara funderat över förut. Är kanske inte så mycket piggare i kroppen, men jag har mer...livslust. Känner mer glädje.

Jag ser att många har svårt just nu, kämpar och vacklar, faller och reser sig. Tycker det är så jäkla starkt att inte ge upp, imponeras av envisheten och styrkan. Hoppas att ni som kämpar så hittar motivationen och det där lugnet, får känna känslan av det där lyckoruset. Jag vill inte verka självgod, känner bara att jag haft det oförskämt enkelt och önskar att alla kunde få ha lite medvind i allt det motiga.

Ha en fortsatt skön semester!

Det blir så platt med bara snack om alkohol. Det som hjälper är att se hur andra trasslar runt med sin liv utan alkohol. Inte bara själva alkoholen. Tack!

Vad spännande det låter med nya utmaningar. Är riktigt avundsjuk. Nu har jag det dåligt igen med frugan. Våra totalt olika drömmar om hur framtiden ser ut stör mig något så enormt. Och då stör jag mig på allt hon gör. Vill bara säga åt henne att sticka iväg och leva sitt liv som hon vill någon annastans, med någon annan. Men jag vet att det går över...

För din tro på mig. Vet du? Jag fick faktiskt jobbet...bara rakt av sådär. Trodde jag skulle få plågas i minst en vecka. Men jag fick det direkt. De imponerades av mina "språkkunskaper" för att jag kan finska och svenska. För mig blir det lite festligt; Kan inte alla människor svenska? Men det underliga är att direkt efter mötet ville jag verkligen "belöna" mig själv. Sneglade på uteserveringarna i storstan...men där skulle jag väl få sitt nu? Jag som landat ett jobb? Så sjuk man är. Tog mig iaf. samman och åkte hem till farmor. Men det är tokigt hur knäppt jag tänker. Jag vet ju att jag inte kan belönas med en drink på uteservering...men ändå blommar tanken upp. Nu är jag ännu mer övertygad om att jag behöver AA-mötet ikväll. Skit samma om de andra vill kramas...det blir ju ändå nyktra kramar. Jag får ta det. Men livet? Anar att jag gör allt fel. Alldeles för många förändringar under mitt stapplande första halvår. Precis emot regelboken. Men samtidigt känner jag att jag behöver dem...förändringarna. Ska inte sälja hus och hem än...men åker upp en vända till Sverige med dottern Strawberry nästa vecka. Nu fan ska vi packa. Killarna vill inte hänga med. Det finns inte ord för hur jag älskar min lilla tuffa tjej...vilket djävla lass hon drar trots sina ynka 11 år. Men jag vill ändra på det...ge henne en barndom igen. Att hon ska behöva rodda för mig och även J är så sjukt. Anar att det är kvinnans lott. Nu spånar jag om allt annat än alkohol...men detta är ju min dagbok...så jag får ta det. Ja,ja livet flyter på. Nu blir det lite beach, lite AA och imorgon börjar jag leta bostad. Det ska väl gå det med. Ta hand om er mina vänner. Ni betyder mkt för mig. /R

Tog ett stort steg i helgen. Var ute i farsans stuga och hjälpte till med lite trädfällning. Efteråt bjöd han på kall öl, och jag blev tvungen att säga som det var: jag dricker inte alkohol eftersom jag mår dåligt av det, främst efteråt. Innan har jag helt sonika skyllt på att jag kör bil, men nu skulle jag ju vara kvar över natten. Men det hände inget, ingen blev frågande, besviken eller chockad. Jag nöjde mig med kallt vatten i värmen. Så nu är det helt officiellt, om man säger så.

En skillnad nu mot innan återfallet på midsommar är att jag inte ens tittar åt de alkoholfria varianterna av öl eller cider längre. Jag trodde det inte då, men de där dryckerna höll mig kvar i alkoholkulturen på något sätt. Det var enkelt att byta 0,5-ölen mot en 3,5-öl och sedan en starköl. Nu är öl en dryck jag inte nyttjar, punkt. Enklare så. Jag är en blivande vattensnobb däremot.

Hoppas att ni alla har haft en bra sommar även om inte alltid väderguden är på vår sida. Nu har jag jobbat långpass igen och äntligen gått av. Så bilen är packad för par dagar i Skåne innan nästa långpass.

Jo, Maria jag kände mig stolt, men spöket fick vatten på sin kvarn och tyckte att det här gick ju bra och då kan man ju testa igen. Men än så länge har jag lyckats att hålla bort de flesta sådana tankar och knallar vidare på min väg.

Kram Kalla

Jag har bostad i Sverige men bor utomlands i långa perioder och just nu bor jag under ett år i detta avlägsna land. Här finns förstås Pepsi men inte så stor tillgång på alkohol, men som utlänning kan man förstås köpa hur mycket som helst.

Håller tummarna för framgång i din intervju. Jobba med det man trivs med är en viktig hörnsten för att må bra och då är det också lättare att klara av vardagen. Du får jobbet. Jag är lite synsk också ;-)

Ha det Gött!

Ja. Jag erkänner...spanska är inte mig grej! Satan vad trist att även du torskade. Men jag tror vi är på rätt väg. Vi har iaf. insett att vårt drickande är destruktivt. Alltid en början tänker jag. Så upp igen...stappla vidare som Kalla skulle säga. Själv närde jag en vansinnig tanke om att jag inte skulle "behöva" denna sida i sommar. Jo,jo...nu vet jag bättre. Vi hörs Paron, ta hand om dig...ut och träna! /R

Klok är du Villervalle. Jag gillar dina inlägg. Anar en mycket smart man bakom alkoholisten ;-). Tack för komplimang by the way. Exakt så uppfattar jag Stigsdotter. Hon stöttar alla...kloka formuleringar. Att jag skulle kvala in i samma liga är en riktig boost för självkänslan. Den självkänsla som jag kommer behöva mycket av idag. Ska nämligen på intervju...se om jag kan omvandla min plan om att rädda ongar från Norrland till verklighet. Nu är det iof. sig samma koncern som jag redan jobbar inom...men nervig är jag. Som satan. För ett halvår sedan hade min tröst/belöning varit en stor whisky när jag kom hem. Nu blir det ett AA möte...men jag -envis som den åsna jag är- hävdar att detta kan bli det sista AA mötet. Någonting på mötena lämnar en sur smak i munnen...och blir det inte bättre denna gång så kanske jag ger upp. Jag skulle vilja påstå att en känsla av självgodhet frodas där. Eller så är det jag som är självgod...som tror mig klara mig utan dem. Inte en djävla aning...som vanligt fattar jag noll.

Håll iaf. tummar och tår för mig idag. Vill ha denna tjänst. Hur det blir sen med J och barnens avstånd till henne...ja, det har jag ingen tanke på. Självisk? Yep!!! Men det kanske ger sig? Sköt om er därute! /Dompa

PS: Eftersom jag ser allt i "bilder" så ser jag även Villervalles väska i tullen. Pepsi för en storfamilj! Men det är rätt tänkt. Nu blir jag ju nyfiken på vad det för håla du jobbar i...där inte Pepsi finns.

är väl med dig! Skriver några rader och "lyfter upp" din tråd.
Sommarkramar / mt

Tack för kommentarerna angående AA, Stigsdotter. Du och Dompa är några av mina favoriter här inne, dels för att ni skriver kloka saker men också för att ni verkligen engagerar er och är inne och stöttar de flesta om ni kan.

Angående AA så har jag som sagt inga erfarenheter själv men jag har inga som helst problem med att Gud är med på ett hörn eftersom jag själv är troende, (dock såg han ut att ha övergett mig sist, eller också hade han tröttnat på mig ett tag :-) )

Just nu har jag ingen möjlighet att gå på några möten eftersom jag jobbar i ett land där man inte konsumerar särskilt mycket alkohol och då finns det inga AA, så jag får försöka klara mig själv. Jag har dock gjort ett stort framsteg. Jag jobbar mestadels ute i väldigt avlägsna trakter i 3 veckors perioder och då brukar jag bunkra upp med ett par buteljer whisky och ett par flak öl. Det gjorde jag inte denna gång. Jag tog inte med mig något alls, men i takt med att avfärden nalkades så började kroppen tala till mig och sa; "Men det fattar du väl själv att detta inte kommer att gå. Du kommer ju få spader om du inte kan ta ett par whisky och några öl på kvällen". Men då började jag resonera med kroppen och sa: "Ja det kanske är sant min vän, men denna gången bestämmer jag och så får det bli".

Sedan funderade jag på vad jag tyckte om att dricka när jag inte drack alkohol och då brukar det bli Pepsi, så sagt och gjort. Nu är jag på treveckors jobb tur med bagaget packat med Pepsi och hitintills har det fungerat förträffligt.

Sköt om er och Ha det Gött!

Tack brorsan! Tack för livstecknet. Du vet att jag är en orolig sate...men nu är jag nöjd :-) Du lever och du simmar...det gör mig glad. Visst är det ngt fantastiskt med vatten? Tänker på din sjukdom. Givetvis ska du simma! Varför listade vi inte ut det tidigare? Skönt att du lever och lever bra... Enjoy Helsingborg! Nu får du en äkta bamse cyberkram. Haha /Dompa

Har tagit mig ner till mitt älskade Helsingborg. Sitter
och ser ut över havet nu nere på Råå efter att ha simmat
några hundra meter. Kände mig så oerhört rörlig i vattnet!
Har strosat i hamnen och bara
njutit! Att vara här i mitt paradis är som balsam för själen.

En liten semesterhälsning från gamle TP

Lite seg idag, men det är en vanlig bakfylla om man kan benämna den
så. Ingen ångest osv. Skönt. Ikväll skall det lagas middag och drickas
vin. Jag själv har köpt 3 champis :) Ha det gott och lycka till på
vägen mot era nya liv ! Kram fr Mr drama..

Tack för att du delar med dig, det hjälper mig att se ljust på framtiden. Även om det är motigt måste jag ju tro på att det går att leva helt vit, annars funkar det inte! Så fortsätt skriva, du är en inspiration för mig. Tack för det!

glaset tar du ju inte! Tack för ditt inlägg! / mt

skrivit det förr men..........att se vänner och bekanta dras ner i missbruket eller nyktra alkoholister som är på väg mot ett återfall är djävligt jobbigt !!

Hela känslan av maktlöshet är så fasansfullt kompakt att den blockerar mycket av det fina som trots allt finns runt om mig själv. Att inte kunna nå fram eller se att de inte söker hjälp själva kastar mig tillbaka i minnet till den tiden då jag också kunde allt själv, utan hjälp. Trodde jag.

Alla mina undanflykter och bortförklaringar kommer tillbaka och jag kan se så sjuk jag var innan jag valde nykterheten. Att medvetet hälla i mig ett av de lagligaste farligaste gift som finns är en sjukdom och jag är glad att jag blivit varse att det finns ett bot mot den.

Med den takten jag hade i mitt drickande på slutet hade utan tvekan slutat i en för tidig död för mig. Med den medvetenheten så är mitt nuvarande liv både i uppförslut och i "räkmackeåkning" en riktig glädjetid för mig, jag har ju liksom fått ett förlängt liv, en bonustid ! Visst är mitt liv dystert som fan ibland men jag har ju fått gåvan att försöka göra det jag kan för att gå vidare.

Jag har lärt mig att ropa högt och ljudligt på hjälp om livet blir för tufft.

Jag har också märkt att jag har slarvat att gå på mina möten det sista året och det är en farlig väg att vandra för då går jag helt plötsligt ensam och en alkoholist som drar sig undan och går sin egen väg är ute på helt fel väg och går helt plötsligt vilse. Jag har varit så totalt vilse i mitt tidigare liv så dit vill jag inte nu. Jag vill inte glömma, jag vill leva i nuet, men komma ihåg vem jag är och det bästa sättet för mig är att göra som jag blivit upplärd : Gå på mina möten och lasta av mig mina spöken.

Nu är det semestertid och förhoppningsvis kommer det goa AA-vänner på besök och stannar några dagar. Killen är jag bekant med sen några år och han är en sån sanslöst trevlig människa så jag vetefan om jag träffat nån så fin karl tidigare :-)) Hans sambo har jag inte träffat än men ser självfallet fram emot det med. Blir det inget nu så ser vi fram mot Gullbranna då vi möts igen !

Så det kan bli i ett nyktert liv om jag bara inte tar det första glaset !!

med familjen runtom, mycket kommande-och-farande, mat och samvaro.
Mannen och jag har rett upp "golvsilen" och gjort rent hus om den saken:)

Nu blir det lugnare liv här i hemmet men fortfarande en hel del evenemang och aktiviteter.

Jag blir så upprörd när jag läser om kränkningar och våld på forumets anhörigsida. Ser så klart hur mänskor låter det fria utrymmet krympa till ingenting, har stark lust att svära & gorma - inser samtidigt att det kunde vara jag - men kanske ändå inte? Jag har låtit begränsa mig i vissa avseenden men inte i andra. Jag funderar hur mitt medberoende ser ut - i mina och i andras ögon. Hur långt skulle jag kunna låta mig dras ner? Jag satte punkt i ett skede när jag uppfattade att kurvan lutade brant neråt i och med att det kom starksprit in i bilden. Tänkte nog inte så systematiskt just då - det var bara att jag nådde en punkt, samlade ihop det viktigaste och lämnade. En av de bästa saker jag gjort! I det skedet lät jag mig inte hejdas av familjemönster längre - tidigare lät jag olika familjetilldragelser hindra mig, särskilt våren-sommaren 2009 då jag aktivt tittade på bostäder men inte kom till handling.

I år är sommaren annorlunda än förra året, mannen är redo att bege sig ut i sommarlivet igen. Han har varit på olika ställen och utforskat det alkoholfria utbudet. Förra sommaren var det mycket vila, sömn, och ett slags undandragande. Känns spännande att se hur det som återstår av denna sommaren kommer att gestalta sig.

Jag har konstaterat att det inte verkar finnas någon Al-anon-grupp i min omedelbara närhet. Vet att det har funnits tidigare. Ska forska lite i den saken. Kan ju starta en om inte annat - finns säkert deltagare... en annan sak är om människor skulle våga sig fram. Nu ska jag ha sommar och ta det lugnt. / mt

Vill bara skicka en morgonpuss till min favvogirl! Puss puss. Nu drar jag iväg till kyrkan som vi anständigt folk gör på söndagarna ;-). Puss puss/R

Givetvis har min ljuva duvfa så rätt. Ursäkterna man hittar för att inte gå. Jag hakar upp mig på orden allt för lätt. Jag ser GUD när det är meningen att att jag ska se den högre makten som jag uppfattar den. Givetvis är det ett alkisknep...här nere i Italien går jag i kyrkan varje söndag utan att störas av GUD. Visst är det pga av farmor men jag gillar det faktiskt. Sitta och inte lyssna på latinet...bara låta tankar fara. Rofyllt på ngt sätt. Så att jag inte pallar den anglosaxiska guden är är ju en lögn...det med. Det är ju bara ord. Men fortfarande frånsett GUD. Något hos AA skaver i mig. På de möten jag har varit på så vill folk slänga sig om halsen på mig. Anar att jag bara hamnat i "fel" grupper. Precis som Dufvan skriver; Ursäkterna är många. Ska iaf ge det en chans till. Nytt engelskpråkigt möte imorgon...och jag ska gå. De inhemska däremot...folk där har problem med alkoholen...men i mina ögon dricker de inte. Två tre glas vin. Vad är det? Men jag fattar ju att det stör deras världsbild och är för mycket för dem. Men bland framför allt engelsmännen passar jag...fy fan vad de har supit. Kanske är det känslan av att inte vara värst som jag gillar.
Nej...jag vet inte. Men en chans till ska jag ha/ta. För jag vet inte mycket men jag fattar att jag är sjuk.

Givetvis ska vi som "känner varandra" cyberkramas. Hade jag inte fått en kram av Dufvan hade jag antagligen blivit förnärmad! Vi är ju för fasiken trolovade ;-). Ta hand om er mina vänner! /R

Jag förstår precis vad du menar! Har varit likadan innan, men nu helt plötsligt bryr jag mig inte längre om varken prylar eller produkter. Fokus inifrån, inte utifrån. Är det kanske självkänslan som börjat växa? Bra där förresten, ta ingen skit! Gubbar som gnäller om bilkörning är det värsta jag vet! Nejdå det finns värre, men inte ska vi ta skit längre väl? Lättare att stå upp för sig själv när självkänslan har vuxit lite. Ibland far orden bara ur mig utan att jag hunnit reflektera, ifrågasätter och sätter gränser. Det är bra.

Ha det gott så länge!

Olla = hej på Spanska!
Tråkigt att höra Dompa, Ennu en bekräftelse på att vi har samma problem
Visst fan åkte jag dit så det stänkte om det! I Spanien..... På semester inget bra för en sådan som mig. Nu är det bara att börja om:-(
Kunde nog ha sagt detta innan.
Ska göra som du Dompa, borsta av dammet och ta nya tag, vara med här varje dag,

Hörs!

O