Senaste kommentarerna i forumet

...kan man ha för olika saker. Just nu sitter jag här och skriver på forumet så att tangentbordet glöder och lusar ned allas trådar. Istället borde jag ju arbeta. Det är så typiskt mig, nä nu är jag inne i detta. Nåja, idag mår jag i alla fall bra. Hej å hå, upp och ned.

Nå, jag har sett att det är flera forumvänner som gillar att simma. Jag har alltid velat kunna crawla och för några år sen deltog jag i en kurs i frisim - jättekul men svårt. Tränaren gillade att sända oss små filmer med duktiga simmare och tips och jag tänkte dela med mig av en, det är en "porrfilm" för frisimmare - jag önskar att jag kunde simma sådär lugnt, snabbt och fint, vattnet skall knappt krusas

http://youtu.be/dt2Zf0bylHE

...kan man ha för olika saker. Just nu sitter jag här och skriver på forumet så att tangentbordet glöder och lusar ned allas trådar. Istället borde jag ju arbeta. Det är så typiskt mig, nä nu är jag inne i detta. Nåja, idag mår jag i alla fall bra. Hej å hå, upp och ned.

Nå, jag har sett att det är flera forumvänner som gillar att simma. Jag har alltid velat kunna crawla och för några år sen deltog jag i en kurs i frisim - jättekul men svårt. Tränaren gillade att sända oss små filmer med duktiga simmare och tips och jag tänkte dela med mig av en, det är en "porrfilm" för frisimmare - jag önskar att jag kunde simma sådär lugnt, snabbt och fint, vattnet skall knappt krusas

http://youtu.be/dt2Zf0bylHE

...Ärligt talat så vet jag inte. Jag själv förstår inte problemet utan detta verkar vara något som pågår bakom min rygg.
Men jag kan tänka mig att man inte riktigt kan ta min framgång i nykterheten, utan försöker hitta alla tänkbara fel som jag eventuellt gör. Och chefen står emellan och vet inte hur han ska tackla det hela.

Jag vet inte om det är så, men det är min teori.

frågor Pm. Det skulle intressera mig också att veta. Jag drog snabt kopplingar till min värld och gjorde det vanliga misstaget att tro att det är "samma hos dig". Nu vill jag gärna veta lite mer hur det verkligen ÄR från din synvinkel sett. Varm hälsning / mt

...under tiden tycker jag. Inte skall du byta för bytandets skull som sagt.

Vill du / ni berätta vad problemet är, varför blir det motvind? Klarar inte folka av att en arbetskramrat visar prov på denna styrka som det väl ändå är att ta sig ur ett fel/missbruk?

Tack till Vildvuxna rosor. Det känns bra att någon läser och reagerar, kramar behöver jag många känner jag!

I lördags var vi på födelsedagsfest, det var min tur att köra så jag drack inte en droppe. Det var barn som firades så det var inget fylleslag, men det serverade en hel del dricka.

Ganska sent på kvällen ser jag mig själv på något vis utifrån. Jag ser hur jag aktivt deltar i samtalet, säger vettiga saker och har trevligt. Jag är på något vis med, deltar. Det slår mig att jag, när jag dricker, oftast sitter lite som i en egen bubbla.

Visst pratar jag då också med folk men det slog mig att jag vid dessa tillfällen inte deltar riktigt helhjärtat utan att syftet med min existens just då är att dricka. Ofta känner jag mig lite utanför i sociala sammanhang, även med vänner. Det är som om jag är där men ändå inte. Kanske är det jag som drar mig undan? Det känns ofta som om jag inte har något vettigt att tillföra, att jag bara lyssnar på andra. Eller också deltar jag men istället för att diskutera vettiga saker brukar jag fixa med musiken eller säga dumma saker.

Kanske den känslan kommer sig av att jag är så upptagen med att fylla mig att jag inte riktigt engagerar mig i andra människor? Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara, det var mer en känsla som slog mig, hur olika jag är i olika situationer.

Jag känner mig stark när jag inte dricker. Jag drack inte igår heller och skall inte dricka idag. Kanske inte på hela veckan?

Den kommande helgen blir jobbig, jag är inte van och trivs inte riktigt med att vara så uppbokad. På fredag ska jag på tjejmiddag med obligatoriskt vinpimpling. På lördag ska jag ut med andra tjejer, det skall drinkas och kanske dansas? På söndag ska vi ha kalas för min lilla tjej - det duger ju inte att vara bakis då. Tänk om jag kunde låta bli glaset helt från o med nu? Känns läskigt...

Javisst sover man bättre! När man druckit somnar man fort men sömnen är inte bra och sen vaknar åtminstone jag i vargtimmen och får ångest. Nu kan jag ligga vaken om så är utan ångest. Jag vet vad jag gjort och inte gjort. Idag känner jag sug av och till men det finns inget hemma och jag ska för övrigt inte ha nåt heller. Sug får man räkna med och man behöver inte ge efter. Vi kämpar på, vi har så mycket att vinna!

Härligt att du "hittat" simningen igen. Idag har jag min 4 :e dag sedan jag valt att ta en dag i taget, känner mig utsövd och idag ska jag vara nykter. Det har gått förvånansvärt bra, och jag sover bättre och känner mig lugnare än på länge. Jag har inte druckit varje dag, men jag har svårt att inse när jag ska sluta, så ångest och minnesluckor, svikna löften har följt med som ett brev på posten. Men eftersom jag flytt ifrån mig själv hela livet så känns det bra att jag idag iaf inte längre flyr. Jag vill vara med i livet, och inte förspilla bort det på flykt. Tack igen för att ni delar med er av era erfarenheter.

Gommoron! Jag kommer just från simhallen där jag simmat 800 meter! Så glad att jag återupptagit det, vatten är mitt rätta element. Det är viktigt att skaffa nya(nygamla) goda vanor när man slutar dricka för då har man mindre lust att förstöra det goda man uppnått. Varför har jag inte simmat på söndagmornar på flera år? Tja gissa det, har inte varit i körbart skick. Lycka till alla!

När man är mitt i kaoset tror man att man aldrig kommer att glömma dessa datum... men det bleknar mer & mer för varje dag som går.
För mej är det snart 4 år sen som jag tog barnen (början på nov)& flyttade till min mamma under 2 månader.... resan därifrån var krokig under en längre tid... Nu är det mestadels lugnt även om det dyker upp saker mellan varven.
Blir glad över att du mår så bra i dej själv & har fått ett inre lugn...
Kram

Det är många cirklar som sluts nu. För det har gått ett år sedan vi mådde som sämst, jag och maken. Faktum är att jag inte har koll på datumen när saker och ting hände (det är lite ovanligt när det gäller mig, jag minns en massa "onödiga" födelsedagar och sånt), men jag vet att det var så här års... och därför upprepas också saker nu som hände då.

Som till exempel att jag nu är bortrest för ett uppdrag jag har i mitt företag. Förra året var jag här alldeles innan första advent, och då åkte jag hit samtididgt som maken åkte till behandlingshemmet. Jag var helt utmattad efter att ha gått igenom faserna "psykakuten-ingen hjälp-ultimatum-drickande-flytta hem till vänner-få besked om behandlingshem-flyttat hem igen under ett par dagar" och resan innebar mycket tid till eftertanke och bearbetning.

Och idag har jag åkt samma väg igen (8 timmar med tåg och bussar!), jag bor på samma hotell (men i ett annat rum, det kanske är lika bra det) och jag kan därför inte låta bli att göra en massa jämförelser...

Men, vet ni - det jag kommer fram till gör mig så lycklig. Jag mår så otroligt mycket bättre den här gången, och jag känner mig så tacksam över att min Pianoman fortfarande är en del av mitt liv. Den känslan är starkare än alla minnen av allt det jobbiga. Är det kanske därför som jag inte minns alla de jobbiga datumen, tro...?

Kram, alla!
/H.

att du föreslås att sluta för att andra har problem med att du är nykter. Tyvärr är jag inte förvånad, det är alltid lättare att flytta på en person än att jobba med attityder hos många. Tyvärr blir jag också bekräftad i det jag redan egentligen vet, det har ett värde att bevara sin anonymitet, åtminstone den som inte är känd som alkoholist. Jag hör ju hur det talas i mina arbetskretsar om dem som har alkoholproblem - i en bransch som uttryckligen ska präglas av värden som humanism och respekt. Det ska väl din också?:) Hoppas din chef nånstans inser att h*n fokuserar på fel problem.
Men viktigast av allt är att du mår bra, att du och ni funnit vägen till ett gott liv. Klokt att inte byta för bytandets skull, du kan ju ditt jobb och har fåt det betygat dessutom:)
Trevlig fredagskväll och god helg! / mt

I veckan som gick frågade min chef mig: "Tror du inte det är bäst om du söker en annan tjänst?"

...........

Jo, det kanske det är. Jag har själv tänkt dom tankarna. Men att höra det från chefen sådär appropå en onsdagsförmiddag var inte så kul.
Jag förstår hans tanke. Han vill inte att jag ska knäckas av att andra har problem med att jag är nykter alkoholist och att får jobba i motvind. För så är det faktiskt, just nu är det inte jag som har problem med alkoholismen. Det är andra som har, uppenbarligen. Men jag fick höra att jag är en duktig musiker och att han önskar att jag fick ny inspiration. Så anledningen är inte att jag inte sköter mitt jobb. Bara mitt välmående.

Så frågan är: ska jag söka mig vidare och under tiden bara göra det jag absolut måste eller ska jag köra på och göra massor av kul under tiden? Oavsett vilket så kommer jag nog inte stanna kvar särskilt länge ändå. Men rätt jobb måste dyka upp. Jag byter inte för bytandets skull.
Och arbetsgivaren har ändå kostat på mig många många tusenlappar för behandlingen. Konstigt då att dom inte vill jobba för att medarbetaren ska komma tillbaka till en bra miljö, utan går på den enkla linjen och be mig söka mig vidare.

Annars rullar livet på bra. Jag varken vill eller behöver dricka. Jag är nöjd med andra njutningar i livet. Jag gläds åt småsaker och gräver inte ner mig särskilt mycket för motgångar. Jag vill absolut inte förtränga eller förneka det som varit. Men jag har börjat lära mig att leva med det.
För ett år sedan mådde jag som sämst. Nu vilar lugnet i mig och jag mår bättre än på flera år!

skicka en kram till dig, att läsa det du skriver gör så ont, och du kommer att klara dig. Idag är en ny dag och även om ångesten och självkänslan är i botten så är du inte usel och patetisk. Det är din känsla och jag hoppas du ska veta att du är underbar, och värdefull. Alla kan vi behöva hjälp här i livet, ibland orkar man inte själv. Man ramlar tillbaka till självdestruktivitet, fråga mig inte hur eller varför vi utsätter oss för det. Känner igen mig i mycket av det du skriver. Så Stigsdotter, häng med här och ge inte upp. / Kram Vildvuxna rosor

Jag delar din oro för alkoholrealterade sjukdomar. Jag läste en artikel i SvD om en kvinna som drabbats av skrumplever pga (ganska) måttlig med långvarig alkoholkonsumtion. Jag har hittils inte på allvar sett denna sjukdom som en risk men artikeln gjorde intryck på mig och jag tar nu en vit period.

Ledsen att du mår dåligt men det är aldrig försent att börja om. Tänk på det värdefulla i livet, jag läste tidigare i din tråd "...jag hinner snosa på mina underbara ungar" som kanske är skäl nog att ändra kurs.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/tabusjukdom-halls-hemlig_6525208.svd

/K

...det går några dagar och jag glömmer bort hur dåligt jag mår, hur dåligt det är för mig att dricka.

Drack igår, vet inte hur mycket, öppnade en bib (efter att ha klunkat lite av diverse). Mår illa och har riktig ångest idag, svettas, fryser, vill bara gråta. Är orolig för min mage, det är klart att den inte vill ha det här giftet. Tänk om jag har cancer som mor? Varför får jag aldrig den där remissen till vidare utredning?

Hur ska jag klara av jobbdagen?!

Det är inte synd om mig, jag har själv försatt mig i detta. Men fy vad dåligt jag mår. Det här går inte. Det vore skönt att inte finnas längre känner jag idag, åkte över en bro imorse och kände att det vore skönt att bara sänka sig ned i det där vattnet och slippa allt det här.

Usch vilket patetiskt äckel jag känner mig som...

Hej Barbalala. Läser din tråd ...
... och känner så med dig i din resa. Så mycket likheter, även om du har kommit mycket längre och, såklart, olikheter också (vi har ju alla unika liv). Och vad stark man måste bli, jag läser ju hur du och andra får bära så mycket.

Det jobbigaste, tycker jag i alla fall, är att trots att man är så arg och besviken finns ju där en annan människa som man har brytt sig och ibland också bryr sig så mycket om. Du vet, ibland kan jag bli så arg och tänker (och ibland också säger): varför gör du dig så här dum. Du är ju så mycket smartare än det här! Varför gör du det här mot dig sjäv?

Och så känner jag, även om jag inte vet om jag vill leva med honom längre (och det även om han skulle bli nykter). Det har varit så mycket hårda ord och svek (även för mig, jag ledsnade så otroligt mycket ett tag... Och det var innan jag förstod vad delar av detta handlade om).

Det är som att leva med en mr Jekyll och mr Hyde. Men du har ju, som sagt, ditt egna liv att ta ansvar för nu. Jag är ju fel person att säga det här, som backar och ältar, men sätt gränser!

Jag har förmånen att både ha en kommunkurator och en jobbcoach, som jag prata med om allt. Dvs. min livssitution. Hon ritade två bilder åt mig i våras. Ett jättehuvud med pyttekropp och ett minihuvud med en jättemage.

Du är här nu, sa hon pekade på jättehuvudet. Du behöver bli lite mer av det här. Och så pekade hon på magen. "Känsla. Och lita på känslan,lär dig vad du känner. Inte vad du tänker ... Känn efter vad du verkligen känner och vill. Analysera inte."

Jag tror att du redan har greppat det där med att lita på känslan. Du har ju tagit steget! Så att sätta gränser så att du kan leva ditt liv, som du vill, det kommer! Men såklart, om jag utgår från mig själv, en och annan tårskvätt lär kanske också komma (typ Niagarafallen). Och det är väl kanske bra, för det betyder ju att man skratta också!

pianomannen! Låter intressant det där.

Vi har inte fått någon dom ännu, så jag vet inte om något alkolås blir aktuellt. Det blir i alla fall öppenvård i kommunens regi, men det kommer att dröja eftersom det är fullt. De verkar bra där ändå, och förstår att smida medan järnet är varmt. Därför ska han i alla fall gå en kväll i veckan i väntan på att det blir en ledig plats.

Jag är så glad för jag kan ta ut det avstånd mellan oss som jag behöver, varken mer eller mindre, och det visar sig då att andra saker händer honom som gör att han blir konfronterad och tvungen att ta itu med sitt missbruk. Det är klassiskt jag vet, vi medberoende står i vägen för andra insatser som bara väntar på att kliva in.

Önskar jag hade ett nyktert liv , orka möta verkligheten

Viktigt att ta hand om sig. Jag tror att jag ska gå och simma ikväll jag med och inte frestas att stanna kvar här på jobbet där det kommer att bli raj-raj...

skickade dubbelt...

Bra dag, känns skönt att ha tagit ett beslut, känns att det är på riktigt. Har läst lite av era inlägg ikväll, så mycket kloka ord. Så många kloka människor som fallit ner i beroendet men kämpar sej upp. Jag förbannar mej själv så ofta, hur kunde jag hamna i detta? Jag är ju inte dum, jag fattar att det går åt helvete att hålla på dricka för mycket. Nu känns det bäst att fokusera på det positiva istället för att älta det gamla. Jag njuter av friheten att ha klara tankar. Var på zumba igår och tröttade ut mej, skönt men inte för att jag har sug utan bara för att jag har en bra känsla av att vilja ta hand om mej och komma i form. Imorron ska jag återuppta simningen. Ser med tillförsikt på framtiden.

för ditt välkomnande! Det känns hoppfullt att det går bra för dej, jag ska också klara det. Ska checka forumet så ofta jag hinner och läsa.

Välkommen

Bor också på liten ort, känner också som dig att det är svårt att söka hjälp, eftersom det skulle komma fram på något vis. Jag har fått enormt stöd av forumet.

Att också skriva ner sina tankar både glada och lessna tycker jag är en bra hjälp att hålla sig kvar.

Det ska bli spännande att följa din resa
Kram
Lisamari

Hej klarspråk
skönt att höra dina kloka åsikter har precis varit ihop med en blandmissbrukare ja han fick återfall o åkte in ja han tjattade på mig jag skulle komma o hälsa på lovade guld o gröna skogar o det lät så ärligt o realistisk det han sa han skulle fan sluta med skiten ville leva med mig o min son o vovven sakna oss som fan o han skrev underbara brev han ringde fanns alltid där för mig tyckte jag stötta mig i allt o jag var ljuset i hans liv jag älska honom verkligen efter 5 månader kom han ut tog tre dagar sen var han på skiten så jag tog min nyckel ifrån han skulle upp på sjukhuset o hälsa på han för han måddeså dåligt då låg en tjej där jag fick en sån chock o tuff var han mot mig detta gjorde så ont jag åt inte på 4 dagar var så ledsen chockad o besviken jag tolerara inga droger ändå har han mage att ringa o fråga mig om pengar fattar nog inte hur ont han gjort mig så han har utnyttjat o manipulerat mig o jag gick på allt men men han vet hur han skall göra jag har skrivit att vissa dig aldrig mer här när jag mådde lite bättre tror du inte han dök upp o jag mådde skit igen nu har jag skrivit att jag inte älskar han så hoppas han försvinner för gott ur mitt liv tro mig fan vad det gjort ont kommer aldrig någonsin tro eller lita på en manipulearnde missbrukare min erfarenhet e att dom älskar drogen mer än kvinnan sen dom , dom har nytta av o har pengar gör dom allt för. för att få pengar till sin kärlek drogen.