Senaste kommentarerna i forumet

man att han slutar köpa hem. Åtminstone boxar, bara en liten åt sig själv. Eller är det så att även han har problem ? Han behöver nån att rättfärdiga sitt drickande med ?

Pröva beslutet om en dag i taget !

Läser denna tråd VARJE dag.... och förstår att jag inte kommit till den punkten där ni andra verkar vara.
Alla berättar om sina nyktra dagar/helger/veckor/månader.... och jag kämpar vecka ut o vecka in!!!!

Varje gång jag har ångest, så vill jag sluta helt .... då jag inte kan dricka "normalt"....men tanken på att leva utan mitt vin gör att jag blir skitdeppig, o undrar om det ens är värt att leva då? Sååååååå beroende är jag :(

Förra veckan drack jag "bara" 2 ggr, med vänner på fredagen....o vinmys med sambon på lördagen ---- BRA VECKA!

men denna vecka??? HAHHAHAAAA..... bråk hemma med barnen i måndags, o jag svepte en flaska vin, för jag orkade inte ta fighten, ville bara in i dimman. sen träning i tisdags, o vatten på kvällen.... tänkte inte ens på alkohol.

MEN i går, onsdag, så köpte min sambo hem vin till helgen.... o vi skulle bara ta 1 eller 2 glas.... och det kan han ju göra.... men inte jag!! JAG VET JU DET INNAN, att det kommer att gå åt helvete, så jag hade ingen lust att åka hem, hade 100 tankar om jag skulle åka o träna, eller bara åka till badhuset o hålla mig hemifrån till sent.... för att undvika boxarna... men åkte tyvärr hem direkt från jobbet.. sambon hällde upp vin åt oss.... varsitt glas... som blev 2.... och efter 2 glas..... så blir jag som en svamp, o måste trycka i mig 2 glas till..... VARFÖR??????

så idag sitter jag på jobbet, varit bakis, har ÅNGEST, o vill inte hem, för där står boxarna till helgen... o kommer jag att kunna låta bli???? tror inte det..... :(

Förstår inte hur ni andra kan ha så karaktär, ni är så jävla duktiga!!!!!
och som nån skrev här, det här med barnen :((((( mina barn är tonåringar, o såg mig i går med vin (igen).... o vad får de för alkoholuppfattning??
usch, blir så besviken på mig själv, vecka ut o vecka in..... håll tummarna för mig, att jag kan motstå vinboxen i kväll!!!

Ja, att hjälpas åt är nog bra. Det är det som är bra med den här sidan, man kan gå in och läsa andras erfarenheter (och inte minst sina egna inlägg från när man mådde sämre!), och påminnas om varför man inte ville dricka.

Hoppas du får det bra på ditt AA-möte imorgon!
/J.

Vad fint att du också klarat dig så bra! Vi kanske ska hjälpas åt att fortsätta då! Jag har lärt mig
(eller snarare insett) att jag klarar inte att ta "ett glas"... Det blir alltid mer och sen vaknar
jag med ångest igen...
Så därför ska jag inte dricka alls! Vet ju inte hur det är för dig, men hoppas du lyckas med dina mål!

//lilla jag

Nog är det så att alla här har olika bakgrund och historia, men att alla känner igen sig hos varandra ändå på olika sätt. Som du skriver finns det ju en fara i att använda alkoholen som bedövningsmedel eller för att stressa ner. Det blir lätt att man gör det till en vana som blir till ett beroende. Jag tror många gör just det du skriver, varvar ner med hjälp av alkohol och att det i längden skapar problem.

Hej J,
Problemet med att dricka lagom - och om det lagom är ett glas vin - har för mig alltid varit att jag inte blir tillräckligt berusad.
Jag har ju druckit för att bli berusad helt enkelt. Det har varit hela poängen. Att domna bort lite, lite gladare (ett tag) och lite längre från tristess och verklighet.
Till det har aldrig ett eller två glas räckt. Jag ville alltid ha mer. Sedan att jag kunnat tvinga mig att sluta efter två glas, för att samanhanget krävt det är en annan sak, men jag har inte varit nöjd.
Därför kan jag aldrig bli en sund konsument av alkohol. Kanke är det så att det är olika, vi är nog olika långt gångna i vårt missbruk när vi hittar hit. Och kanske har vissa mer en ovana än ett beroende. Kanske spelar andra faktorer in hos vissa, som att man måste hitta verktyg för att hanter tex stress, och då behöver man inte hälla i sig vin som medicinering längre, men kan ändå ta något glas då och då, eller dricka till fest - vad vet jag.
Önkar dig en fin och nykter onsdag!

Det finns ett mycket bra liv efter alkoholen om jag gör det valet !

Faan Adde, jag vet att det är just det det handlar om, jag vet efter en lång tid här också att det är sant om man gör det valet.
Behöver se det i svart på vitt, ska skriva ut och lägga i plånboken. Ihopkokat till dess essens, så är det så. Tänker ungefär tusen gånger om dagen på det, tack för att jag såg det just nu, behövde det.
/fenix

Känner igen mig i ditt: "Nu har jag ju bestämt mig, så då är det ju det som gäller". Ganska skönt att ha det så, då behöver man inte fundera över saken. Har inte druckit på drygt en vecka nu, och är inte så sugen heller. Nu har jag i och för sig inte utsatts för så många frestelser. Det blir en annan sak när det blir middagsbjudningar, jobbfester etc. Då blir prövningen en annan.

Tänker försöka hålla upp helt en månad, sedan får jag se om jag ska fortsätta hålla upp helt eller försöka hitta ett normalare förhållande till alkohol. Ett där man kan ta ETT glas vin till maten, eller dricka "lagom" på en fest. Vet inte om jag grejar det, så det kanske är bättre att hålla en tuff linje. Fast först och främst gäller det ju att klara den här månaden jag siktar på...

Kaffe och lite solsken genom en smutsig ruta duger gott!

Hur går det för dig med allt lillablå?

Kram!

Missbruket upphäver inte det rätta bruket.

Aliis si licet, tibi non licet.
Även om det är tillåtet för andra är det inte tillåtet för dig.

Tom de gamla romarna hade en åsikt !!

Jag är av den bestämda uppfattningen att jag trivs och mår bra i min nykterhet på grund av att jag är vän med alkoholen, den som har varit och fortfarande är en stor del av mitt liv. Vi har haft mycket kul genom åren och jag kan forfarande skratta åt en del stolligheter jag gjort under påverkan av sprit.

Däremot var det inte så dj-la skoj de sista 10-15 åren. Då var det alkoholen som styrde mitt liv och jag hade inga som helst valmöjligheter även om jag ibland inbillade mig det. "Jag kan sluta när jag vill, kolla bara, en vit vecka, inga problem". Min hustru dricker sitt vin och ibland en liten starköl, det är ok för hon är inte alkis. Jag är en alkoholist så för mig innebär alkohol en snabb resa till döden om jag skulle börja dricka igen. Därför tar jag ett beslut varje morgon om att inte dricka just idag. För att jag ska uppnå en bra , stabil, nykterhet så har jag varit tvungen att göra mig av med den tunga ryggsäck med ångest jag släpat på i så många år. Och det är fortfarande viktigt att jag släpper ut alla dåliga energier som ibland byggs upp i min hjärna. Jag får inte låta något bygga bo därinne så att jag kan ledas tillbaka till mitt gamla liv. AA's 12 stegsprogram är en bra start i det nya livet, det finns andra men just inom AA finns det folk som jag kan lita på och som vet hur jag fungerar. Det underlättar.

När vi träffas, vi som varit med ett tag, är det inte ovanligt att vi skrattar och skämtar om det alkoholen har gjort oss till och hur satans konstiga lögner och hittepå- saker vi gjort. Snacka om kreativa människor när det gäller att gömma ett kvarter !!

Det finns ett mycket bra liv efter alkoholen om jag gör det valet !

hur gick ditt möte lilla du?
hoppas det gav dig styrka att gå vidare,
berätta!

Victoria vännen min
ge o ta
är vad vi finns här för
o du ger jättemycket genom att bara vara dig själv
och det är så skönt att vara sig själv efter en tids nykterhet
man läker inombords
varma kramar Måne

Helgen har passerat utan några problem alls! 1 vecka och 4 dagars nykterhet!
Har fortfarande inget sug efter alkohol... Känns på nåt vis som att "Nu har jag
ju bestämt mig, så då är det ju det som gäller" Ja, jag hoppas att det håller i sig
med den här känslan... Men är fortfarande skrämd och ödmjuk inför
styrkan som alkoholen för med sig!

Törs inte hoppas för mycket, men ska försöka hålla fast vid känslan som jag
har nu. På torsdag ska jag på AA-möte nummer 2, och det ska bli kul att träffa
alla där igen! Man känner liksom en skyldighet gentemot de andra medlemmarna
att sköta sig...

Var inne här på forumet i helgen, men det hade inte hänt så mycket på någon av trådarna.
Tänkte tanken att jag hoppas att ingen av er hade fastnat i fällan på fredag eller lördag
kväll... Hoppas att ni hade en skön och lugn helg allihop!

//lilla jag

hade jag inte haft er
hade det aldrig så bra
man blir indoktorerad när de flesta
romantiserar och pratar så varmt om alkohol
det spelar ingen roll hur långt det går
portvinsnäsor röda i hela ansiktet
halsbränna kväljningar och skiter ner sig
ändå säger han det blir värre när jag är nykter, förnekelsen är total
reflektioner från en pizzeria på söndagen
nån kanske tänker så farligt är det inte med mig
men man går ner sig snabbare än man tror
livet är inte så långt
det går ju fort
vänligen denial

Jag menar, jag vet att jag har problem med alkohol, och därför väljer bort alkoholen. För mig är alkoholen farlig.

Frågan är sen om det är grund nog för att anse att alkoholen är farlig för andra människor? Jag känner ett hat mot drogen, och vill ju ibland berätta det för andra, för att få dom också att ogilla drogen.

När jag hör andra människor säga att dom minsann vill kunna "ha kul" lite då och då, eller att det är ju såååå gott med ölen till grillen. Så ser jag bara drogen göra sitt.

Som någon annan här sa, att även fast man älskar hummer eller coca-cola, så är det ingen som så manisk ser till att ha hummer eller coca-cola till varje gång dom grillar eller myser hemma.

Det är en klok och viktig fråga Fredde, om det är så att det är din projektion av dina problem som gör att du tar avstånd från alkohol. Jag vet inte, och än mindre vad gäller mig själv fast jag har mycket kunskap om fenomenet projektioner. Det är svårt att "se" sig själv....
Å andra sidan... jag har noterat att de kvinnor jag känner som blivit slagna och utnyttjade undviker att blotta sig om de jobbar "i branchen" - för då riskerar de att bli misstänkta för att "tala i egen sak". Det är som om man tappar sin professionella trovärdighet om man bär en egen inre erfarenhet. I en slags pskoanalytisk anda...
Jag tror att det är bra att kunna vrida och vända på den här problematiken. Jag har själv gått "varvet runt" vad gäller alkohol. 1) Starkt avståndstagande pga av erfarenheter i barndomen 2) ett glas sherry på söndagkväll 3) vin till söndagsmiddagen (+ sherryn) 4) vin lördag-söndag, till middagen 5) ... och vin på onsdagen 6) vin lite när som helst... på sommaren och loven de flesta dagar... 7) vin en självklarhet på kulturella evenemang. DÄR insåg jag en gång att jag druckit mer än jag ville "visa upp mig" och därefter började jag begränsa mig. Men fortfarande drack vi självklart vin tll maten och med gäster. Länge trivdes jag med att vinet till helgmiddagen, att ha glaset intill medan jag lagade mat. Med tiden noterade jag att maken fick svårt att sluta på festeroch blev berusad vilket jag aldrig tålt. Han förändrades också på ett nästan omärkligt sätt till sitt sinnelag. Aldrig fysisk misshandel men psykisk press. De senaste åren har varit en kamp och ett accelererat smygdrickande från hans sida.
Nu dricker vi ingenting hemma, jag saknade vinet till maten en månad men nu inte ens det. Saknar däremot nåt gott till kött.
Att läsa här på forumet har givit mig enormt stöd!
Förunderligt hur vi hittat tillbaka till ett nära och gott förhållande.
Detta blev långt. Men det är bra att skriva för min egen skull och ha någonstans att rikta mig. Tack till er alla som delar / mt

Jag ser med ve och fasa vad alkohol kör med människor, jag hatar drogen mer och mer.

Men samtidigt är jag rädd för att det är mitt eget problem med brukandet som talar, projicerar jag mina egna problem på alla andra, på drogen som sådan?

Alkohol är skit.

för den inledningen på dagen ! Jag bär med mig din text idag Mulletant !

Det är intressant och sorgligt att "Vart femte barn" syntes så litet... Samhället är fullt av barn och människor som befinner sig illa pga alkohol och droger. Kanske det är för att de allra, allra flesta själva är användare som det blir så svårt att lyfta fram problematiken. I mitt arbete möter jag ständigt vanliga ungdomar som själva dricker för mycket (vilket de betraktar som helt normalt och självklart) och de som lever med missbrukande föräldrar. Det senare kommer fram (när det av någon anledning blir nödvändigt) som skam och under stor vånda. Jag lyssnar och stöder dem att söka hjälp men de allra flesta vill skydda sin familj.
Alkoholbruk är så glorifierat och normaliserat i vårt samhälle och bilden byggs på hela tiden. Det dricks vin i allt fler TV-program och det är länge sen man "kunde" bjuda på middag utan ett passande vin. I kulturella och sportsammanhang är vinet / ölen ett givet inslag.
Jag vet också från "insidan" att det inte är ovanligt att människor som i sina yrken arbetar proffessionellt med att stöda och hjälpa själva kan leva i missbruk och våldsamhet. Vara utsatta eller missbruka själva. Det blir en sorts dubbel skam. Samma gäller att ha varit sexuellt utnyttjad som barn eller ung.
En sorts lättnad att skriva detta. Att vara på en anonym plats där det inte finns (åtminstone medvetna) skäl att dölja sanningen.
Inte många min omgivning skulle föreställa sig att jag lever i vånda över alkoholmissbruk i min närhet. Och inte berättar jag heller annat än ett mycket litet antal utvalda. Däremot har jag själv aldrig låtsats annat än att jag är restriktiv med alkohol och många vet att min far var alkoholist.
Att läsa här på forumet ger en annan insikt än den jag känner från det "vanliga livet". Tyvärr också hur lätt det är att falla - låta sig falla - tillbaka.
Jag får mycket inspiration och kraft att våga bli mer synlig. De behövs sådana människor som öppet visar att man gjort ett val.
Det var morgonens betraktelse, har en extra ledig dag och tid att skriva mina tankar. Kram alla / mt

men inga svar.

Vecka 7 kampanjades för "Var Femte Barn" alltså barn som lever i risk- eller missbruksfamiljer, den var hyfsat stor på Facebook men var f-n var den kampanjen i massmedia ??

Varför törs inga av de stora tidningarna eller tv programmen ta upp en debatt eller infokampanj ?? Kommer den stundtals obehagliga informationen för nära, kryper den innanför skinnet ? Bra, det ska den göra. En del av berättelserna från ungdomar på kampanjens hemsida är ju rent förfärliga, jag som trots allt har lite insyn blir tårögd av en del inlägg. Och så djävla förbannad att vårt samhälle, alltså vi tillsammans, kan blunda för det som sker.

Tänk om alla vi kunde lära oss att ställa frågan till barn och anhöriga/medberoende : Hur mår du ? Kan jag hjäpa dig ?

Är jag rädd för svaret ? Och vad ska jag göra om svaret blir "fel"?

Det är så enkelt : Lyssna och finns till. Det är inte svårare än så.

Jag har ansvaret att finnas till hands och den "drabbade" har ansvaret att prata om det som tynger. Vad jag menar med det är att, har jag erbjudit hjälp så kan jag inte göra mer förrän jag får en mot/med-reaktion. Har jag INTE ställt frågan så ska jag allvarligt fundera över min inställning till mina medmänniskor.

Vi som läser och skriver i det här forumet har en insyn som är guld värd. MEN bara om vi använder den efter bästa förmåga.

Må gott och ställ en fråga !!

Första natten i nya lägenheten.
Har sovit oroligt... drömt konstigt, och vaknat ett par gånger av att jag
kommit åt väggen med foten, jag har ju nya tapeter, och dem måste
jag ju vara rädd om!! =)

har precis ätit frukost, vid mitt bord i köket, brukar aldrig sitta ner där
själv annars, alltid i soffan med tv:n som sällskap, men idag med min
kaffekopp, boken och radion vid min sida. Lik förbannat blir jag rastlös
och lätt orolig, kan inte sitta där och bara vara och njuta, det går inte,
tankarna far iväg och jag funderar över vad jag borde göra sen, och
vad jag måste göra sen..till råga på allt drack jag hembryggt kaffe till
frukost för första gången sedan jag lämnade honom, bryggt i den fina
bryggare jag fått av honom, och naturligtvis smög han och hans barn
in i varenda tanketråd... hur mår de, hur har de det, äter han frukost
som vanligt även när barnen inte är hemma, kokar han fortfarande sina
ägg varje lördag- och söndagmorgon i precis 4 minuter och de där
löjligt viktiga sekunderna för att de ska bli precis så som han vill ha dem?

och stolen mittemot mig var tom, mycket tom, och vart jag än tittar ser
jag lådor som skriker: ta mig först, packa upp mig innan alla andra!! NU!

Läste lite i min bok från al-anon, en dag i taget... där finns så mycket
visheter och klokskaper, som faktiskt går att tillämpa i allt!
ska försöka med följande:
- en lugn stund vid frukostbordet med kaffe, macka och bok varje lördag
och söndag, till slut kanske det inte bara blir en vana, utan också en lugn
stund för bara mig själv som jag inte bara behöver, utan också längtar till?
- en kartong i taget. en om dagen. och det gör inget om jag sen måste flytta
tallrikarna i skåpen, eftersom de egentligen ska bo på en annan hylla, det
är lättare (och mindre stressande) att flytta om lite sen än att göra allt perfekt
från allra första början.
- tålamod, tålamod, tålamod... det kan inte bli klart och färdigt och perfekt
med en gång, jag måste inse det och acceptera det och ha tålamod med
både mig själv och kartonger och påsar och frånvaron av min säng och mina
nya garderober och byråar...
- bjuda hem mina vänner TROTS att det inte är klart, trots att jag har smuts
på golven eftersom jag har lämnat sopborsten i andra lägenheten tills den
är helt urstädad, och trots att jag kanske inte har nåt att bjuda på än kaffe och
lite solsken genom den extremt smutsiga rutan...

Fast egentligen mår jag nog skit.
Vill inte. Orkar inte. Känns helt oöverstigligt!
Men jag SKA ta en dag i taget, en låda i taget, en vän i taget, en sak i sänder!
Till slut kanske mitt inre jag hinner i kapp flyttlasset och hittar hit och hem också!
Kramar till er alla, och ja, ni är välkomna på en slät kopp när som helst!
<3
/k

... jag undrar var du finns och hur du har det? Du var aktiv när jag hittade forumet och på "din" tråd är det full aktivitet. Men var är du? undrar mt

Hej alla nya och gamla! Nu var det ett tag sen jag var inne. Först var min son sjuk i en vecka och sen har jag varit riktigt sjuk i en vecka. Vi åkte på influensan båda två. När man är sjuk är det lätt att låta bli att dricka, jag har varit hemma hela tiden, knappt varit ute på hela tiden. Förr i världen hade jag tänkt att en whisky är ju bra när man känner sig förkyld. Jag låter dom tankarna komma men sen inser jag hur befängt det är och sen är det inte mer med det. Nu är det sex veckor men jag tycker tiden går låååångsamt...

lilla jag, vad roligt att läsa om dig. kul med dina framsteg, stora som små.

Hoppas ni får en trevlig lördag alla, med era med och motgångar i livet. Nu tänker jag titta på schalgern med min son..

Kram!

Och känslan lever kvar för att jag läser på detta forum varje dag!!

Dag 46 idag.

Min längsta nyktra period på 17 år har varit 51 dagar. Det var i mitten av 2008 som jag försökte på mig en vit period. Jag klarade inte så länge som jag tänkt vara vit, och efteråt tog jag igen allt med råge kan man säga.

Känner fortfarande avsky mot alkohol, och är inte sugen. Tror den känslan fått chansen att leva kvar just för att jag inte smakat en droppe på dessa 46 dagar.

Jag är rädd för när och om ett återfall kommer, jag är både glad och orolig för att jag nu närmar mig den längsta nyktra perioden i mitt vuxna liv.

Tänk på idag mina vänner!

Tack! Ja , det känns härligt! Idag skiner solen ute, och jag känner att jag
har börjat på nåt nytt! Ser fram emot en nykter helg utan ångest och illamående...

När jag kom hem igår var jag så OTROLIGT trött! Det var som om luften gick ur mig
när jag hade varit på mötet. Har sovit som en stock hela natten och det känns nästan
som om jag drömt om mötet igår.

Jag har haft så mycket uppdämt inom mig så det känns overkligt att jag
kunde sitta och bara hälla ur mig alltihop, när man försökt hålla allt hemligt
så länge!

Viktoria: Tack snälla du för kommentaren om att jag är en bra mamma! Det ska
jag bära med mig... Jag har tvivlat många gånger!