Senaste kommentarerna i forumet

...av alla sina misslyckanden. Ett steg bakåt och sedan två steg framåt - det här fixar du!

Både "Berras bok- och föreläsningsbolag" och förslaget om en ny meny - visst läser väl alkoholhjälpen detta? Jag klistrar in förslaget på annat ställe annars!!!

...tror jag var att en del av dig skrek NEJ, tror du inte? Jag menar för ett tag sedan kanske du inte ens hade reflekterat utan bara hällt i dig vinet och "mått bra"?

Jag tror stenhårt på att det är en lååååång process och att man slutligen landar i att "inte vilja" istället för att "inte kunna". Det är mycket bättre att tänka "jag kan dricka om jag vill, men jag vill inte" istället för "gud vad gott det vore att dricka men jag kan inte". Det där "jag vill inte" glimrar till här hos mig faktiskt. Jag har ju trots allt inte druckit ordentligt sedan den 6/11, kan inte minnas hur länge sedan det var jag höll upp så länge (jo förstås, mina graviditeter för över 5 år sedan).

Har oxå svårt att veta hur man skall tänka. Känner igen mig i det du skriver om frågorna man ställer sig - VARFÖR?

Själv vaknade jag på nyårsdagen och gick raka vägen ut i garaget och svepte en halv flaska vin fast en del av mig skrek NEJ under hela tiden. Efter detta var det så klart kört...

Har ju inte så stor erfarenhet av det nyktra livet, men för min del är det som flera olika steg i vägen mot nykterhet. Först är det bara jävlarannama och det gäller att besegra det lilla monstret som tagit över. Nästa steg är att minnas det eländiga för att inte tro att man har koll på läget....tredje steget hann jag inte komma till (vad nu det är?).

Nu är det bara och försöka vinna mot det där "svinet" igen!!!

Berra det här med huruvida du ska stanna på "forumet" eller inte, jag känner igen mig i tankegångarna. Ibland är det som om jag snurrar runt, runt och fastnar i samma ältande. Har liksom inget nytt att komma med. Men så rätt som det är lossnar något, det blir en diskussion och nya tankar föds med nya insikter om mig själv. I perioder känner jag mig inte längre hemma här, men å andra sidan har jag mött ett par av de viktigaste människorna i mitt liv här, och dom vill jag inte lämna.
Har funderat lite på det här att det är viktigt att vi är en bra mix här, för att forumet ska fungera som självhjälp. Nykomlingar, de som kommit en bit på väg, de som varit nyktra en längre tid, och inte minst de anhöriga. Tror det är ett måste, men ibland får jag också känslan av att jag ska backa.

Jag håller med Stigsdotter när hon skriver att det till stora delar är din förtjänst att detta är ett livsforum, många läser dig och känner igen sig i din situation, du har nog peppat en del att slutligen ta steget att iallafall försöka, visat att det går! Vi har inte alla samma inverkan, alltid. Det handlar om igenkänning och där verkar du vara det många kan identifiera sig med utan att känna sig hotade. Hur du än väljer ang forumet, borde du använda dig av bla den egenskapen när du tar ut den nya riktningen nu. Mod, Berra, mod...Blogg i all ära (eller föresten enl min högst personliga åsikt ingen ära alls) de har ju idag en tendens att drunkna i all geggamojja som blandas till i cyber, Jag tycker du ska gå all in! Vill du skriva så gör det, gör det på riktigt! Ta dig själv och din talang att möta andra människor med din penna på allvar. Skriv bok Berra. Kolla in www.vulkan.se och www.enterpreneuren.se
Har du talets gåva liksom du skriver - varför inte hitta en väg att föreläsa om dina erfarenheter? Skolor, föreningslivet, arbetsplatser, vad vet jag...du har möjligheter. Är man en "snigel" som jag tex finns det ju mentorer/coacher att ta hjälp av på ams tex eller privat för att "komma loss". Detta innebär ju inte att du omedelbart behöver säga upp dig från ditt nuvarande jobb.

Jag tänker ibland att jag saknar en meny på forumet (som "förändra ditt drickande" och "dricker jag för mycket") och det är menyn där vi avhandlar "det vidare livet", livet som det är utan droger, för det är ju så att inläggen så småningom kommer att handla om annat än de akuta alkoholrelaterade problemen. Detta uppskattas av många nykomlingar att läsa, men som visat sig bla i reaktioner jag fått vid ett par tillfällen inte av alla. Med detta menar jag inte att vi ska separera oss från varandra, men vill man inte läsa sådana inlägg kan man helt enkelt hoppa över menyn, på samma sätt som jag inte läser speciellt mycket på anhörigsidan (ja, ljuvliga Mt då förstås; ) av mina egna anledningar.
Hur du än nu gör Berra så önskar jag dig allt gott och att du kommer vidare, Kram V

Godmorgon alla!
Har sovit som en stock i natt och inga mardrömmar, så nu är det dag 4 och det känns rätt bra. Även om det kommer en och annan svacka under dagen. Känslan av att vakna utan bakrus eller ångest är härlig och den skall jag försöka komma ihåg länge, också känslan av att slippa smussla och ljuga skall ligga i den burken.
Så jag hoppas att vi alla får en dag, där vi är starka och väljer kloka vägar i dag!

också dikten och sparade den i ett dokument där jag också la in 2 bilder som jag tog av min blåtira. Kan vara bra att ha som påminnelse längre fram om man börjar vackla och glamourisera vindrickandet:-).

kalla, och välkommen hit! Jag kopierade dikten till min tråd för jag behöver den också. Varmt lycka till på er resa ni alla som skriver flitigt nu! Forumet är till stor hjälp, håll taget! / mt

precis så är det. Så här har jag känt länge: "Jag kan inte leva med dörren stängd om mitt liv står därutanför"

så bra att du ger bort vinflaskan! Så småningom kan man säkert ha vin hemma men det är onödigt att riskera. "Tillfället gör tjuven" brukar jag tänka. Vi har öl, vodka och Jägermeister hemma men inget av det skulle trigga mej. Nåja, öl har jag väl druckit om inget annat finns men tröskeln är mycket högre än om det stod en låda vin i skåpet. Ska be maken att inte köpa det, bara för säkerhets skull.

och ni andra. Jag har också sovit riktigt bra idag och mår mycket bättre. Undan för undan så sjunker ångesten när man börjar få tillbaka tron på sej själv. Vilket fantastiskt gäng vi är här, vilken klokskap och stöd. Håller med den som sa att det är lite svårt att följa trådarna men man får försöka läsa i kapp. När jag börjar jobba igen nästa vecka kommer jag inte att vara lika aktiv här förstås. Jag önskar alla en bra dag. Det blir bättre och bättre!

Bibliotekarien, så mitt i prick, exakt så är det. Dag 4 idag, har faktiskt sovit hyfsat inatt, känns jätteskönt att vakna pigg och inte bakfull. Nu kämpar vi vidare!!

är vad det är! Ett benådat ögonblick! Kram! / mt

Kära vindåren, du skriver vad de flesta av oss redan har upplevt! Helt otroligt vad det finns många härliga ärliga kloka eller ska vi säga insiktsfulla istället ;-) människor det finns här!

Men jag tror inte ens man står ut för att han älskar en precis. Men han är väl lika fången av ens dompterande av att DETTA FÅR VI INTE SNACKA OM FÖR DÅ MÅR JAG DÅLIGT OCH BLIR GENERAD! och då gungar hela alltet och då är det bättre även för honom att låtsas som intet. Men till slut tror jag det brister. Har ni sett My Skarsgård på Skavlan? Så fantastisk! Men hennes äktenskap tog slut på grund av hennes alkoholism, eller rättare drickande. Vi nöter ner våra män tror jag och så mår vi dåligt på kuppen av det också. Vi människor känner ju av otroligt mycket mer än vi kan sätta ord på. Maken blir en seismograf. Men erkänner man och vill ändra sig, ja då växer man flera meter och alla troll spricker. Barnen är alltid beredda att förlåta, det är ett under! Kram till er allihopa och godnatt! Även om vi inte sover, är vi åtminstone inte bakis i morgon... ;-)

Kalla, Maria42, Santorini och alla ni andra, räkna med mig också! Vi VILL ju!

Jag är med i klubben. Ibland tycker jag att det är svårt att följa trådarna, detta forum borde utvecklas. Men jag jag läst er alla, och speciellt vindåren hälsar jag varmt och kärleksfullt välkommen.

Hoppas du mår bra och ett Gott nytt år!

för min del handlar om att det är genetiskt. Det riktigt känner jag, för som Stigsdotter skriver, varför, varför gör man sig själv så illa annars och dricker när man mår så djävulskt illa efteråt? Och som Kalla skriver, det blir banne mig värre för varje gång, det är som att man måste köra sig själv i botten. Stigsdotter, ja, vad ska man tänka? Att du blir starkare efter några dagars nykterhet och det är på den styrkan du får avstå nästa dag också, och nästa... Och att du - liksom jag och alla vi andra här - är hjälplösa inför alkoholen! Gud vad gött det är att få "prata" med er här!

Åh, tack, Louise!

Om mina lärdomar kan hjälpa andra så är jag mer än nöjd med det.

Kram!
/H.

Vad glad jag blir för din skull Lelas! Du är ett otroligt stöd för så många här, så jag tror det är många med mig som gläds å dina vägar.

Kram
Louise

Hjälper oerhört mycket, dricker citronvatten och härdar ut suget, det har inte gett med sig än. Hoppas verkligen att vi får sova inatt. Kram på er!

Heja dig Maria! Jag har själv haft ett långt samtal med mina närmaste och känner ett sådant stöd, men även mer krav på mig denna gången.
Så nu gäller ett steg i taget och sträcka på ryggen för ett klokt beslut.

Det sätter extra press på oss och gör det svårare att börja igen. Min man vet också att jag länge tänkt på att sluta, jag har slutat många gånger för den delen. Nu är det upp till bevis att jag menar allvar.

Sug är inte farligt, det måste vi lära oss. Sug kan inte få oss att dricka. Sug går om när man inte ger efter. det gäller att hitta annat som distraherar när suget kommer.

Kämpa på! Jag mår bättre idag som tur är. Hoppas vi får sova bra inatt.

Godafton i stugorna!

Vet ni... Hela livet faller på plats, som när man kommer till den där gränsen i pusslet när man plötsligt ser var varenda bit skall sitta och det bara är att lägga dit dem.

För ett par år sedan fanns det många bitar i mitt liv som var borttappade, eller låg med baksidan upp... Sakta men säkert har bit efter bit hamnat rätt. Och igår kväll såg jag plötsligt helheten och lösningen på hela pusslet.

Jag fick ett mail, som kändes som ett bönesvar. Det fick mig att bryta ihop och gråta, men mest var det tårar av lättnad. Lite sorg fanns det också i dem, men absolut mest lättnad.

Maken hade redan gått och lagt sig, och jag kröp ner hos honom och snyftade något om att jag behövde en kram. Och så fick jag gråta ut hos honom (men jag höll nog på att skrämma livet ur honom - vi har vant oss av med att gråta ju!) en stund innan vi somnade.

Idag har jag funderat på varför jag reagerade så starkt. Och jag kommer fram till att nu har jag inga pusselbitar kvar att hitta. Mailet var den sista. Jag har inga "om bara det där ville lösa sig också, hur skall det gå annars" kvar.

Livet är fint! :-)
/H.

Som är så lika, jag är idag 45 år, gift och 2 tonårsbarn, den ena är myndig men båda bor hemma. Jag är en riktig vintant, är nu på väg hem från jobbet och suget efter vin är oerhört, trots att jag vet att jag inte kan dricka. Jag har berättat för min familj och de är jätteglada för beslutet och det har även gjort att jag stängt en bakväg. De skulle bli oerhört besvikna om jag än en gång inte höll vad jag lovat, då skulle nog den äldsta få nog tror jag. Jag måste stå ut detta sug!!