Senaste kommentarerna i forumet

Hur gick det här till egentligen kan man undra. För efter att ha ätit lite chips och druckit lite cola och tänkt att det kändes som när man var skolgrabb och det var lördag, eller om man hade festat till ändå på chips, läsk och godis nån gång. För sånt var ju faktiskt lyx förr i tiden. Ja, i alla fall, och hur som helst. Där och då, efter min helt nyktra måndagsfest utan nån alkohol på eftermiddagen.

Då fick jag helt enkelt lust att vila mig en liten stund och måste ha somnat till direkt helt spontant som en klubbad säl liksom. Men, John Blund alltså... Vad har du gjort din tokige stolle, gick du helt vilse idag... Kan du inte gå efter klockan längre, har du inga rutiner alls liksom, tänktes det.

Nej, skämt åsido. Sitter nykter och alkoholfri och gäspar här vid min dator i köket och är allt lite tacksam för att jag för en gångs skull fick sova ett tag. Sånt är då en gåva från Herren när än det sker på dygnet för en utmattad och sömnlös dystymiker som mig. Har nu dragit ned persiennerna och kom just på att jag idag inte hade ork till att koka på kaffe ens. Men det kan väl vara lika bra det, för vanligt vatten kostar då inte skjortan än liksom.

Ha en fin kväll!

Snart 92 dagar, 3 månader, om 7 dagar. Helt fantastiskt. I början gick tiden så långsamt. Nu går den fort. Jag har haft en naggande, rastlös, orolig, jobbig känsla i kropp och sinne den senaste tiden. Tankar om jag ska börja dricka igen vid 3 månader. Börjat räkna ner dagarna.. sug.. "Ska jag, ska jag inte, jag orkar inte jobba med mig själv och mina problem hela tiden, set me free". Vad händer om jag börjar igen. Även om jag inte vill att det är så så kan jag se och känna det, jag kommer hamna där jag var förut. Standardveckorna där jag på ett ungefär förtär en bib på ca 4 dagar varje vecka. Öl för att dryga ut biben. Mer vid sociala tillställningar. Ledighet och semester varje dag. Känslan att jag inte styr, det gör alkoholen och jag är i mitt sinne styrd av den. Det är den som jag ser fram emot, i allt är alkoholen huvudattraktionen. Det är en anledning till att börja dricka igen, att alltid ha något att se fram emot, hur grå än vardagen är. Men det är ju mycket skönare att kunna se fram emot saker på riktigt, som är viktiga på riktigt. Att se fram emot att träffa min pappa, som i somras som jag inte träffat på länge och som börjar bli skröplig. Det jag såg fram emot var istället i huvudsak när jag skulle få korka upp det satans vinet igen. Oro och irritation på maken som endast köpt 3 flaskor vin för 2 dagar, "tur det finns öl också". Fy fan för detta sjuka tankesätt och upptagenheten av alkohol. Jag vill ge min pappa en genuin kram som säger att det är så kul att se dig 😪❤️

Tankar om att jag som inte varit sååå illa ute i min konsumtion jämfört med "andra" väl inte borde ha något problem att bli en normaldrickare nu efter såhär lång tid utan. Men tyvärr, jag kommer inte kunna bli en som delar 2 flaskor vin fredag och lördag. Det kommer plåga mig och det kommer inte gå. Jag kommer återgå till att bli besatt, säga till mig själv "inget på vardagen", för att nästa dag hälla i mig två stark på 5 minuter efter jobbet, borsta tänderna innan maken kommer och oskyldigt ta "ett" glas vin.

Livet har inte blivit enkelt och underbart för att jag nu varit nykter. Men vad är 3-6 månader av alla de år man druckit och alla de år som förhoppningsvis återstår.

Tänker på de positiva stunderna med A. Avslappningen, glädjen, piggheten, drivet och lusten att få saker gjorda. Javisst, det var ju detta jag ville ha helst hela tiden. Men tillslut känns det inte så längre, bara meningslöst.

Jag vet fortfarande inte hur jag ska göra när jag landar på 3 månader. Jo jag kommer inte dricka då. Men sen vet jag inte. Vore det kanske lättare att bestämma sig för ett år.. Så man slipper räkna på samma sätt. Jag vet inte, vi får se.

@vår2022 så bra skrivet av dig, mycket klokt och tänkvärt. Tack för att du delar med dig 🙏 Dina rader kommer jag att ha stor nytta av, det känner jag redan nu!

@zalkin Jag har upptäckt att jag behöver lite utmaningar/motstånd och sedan ta mig igenom dem för att känna tillfredställelse. Om det tex blir för lugnt på mitt jobb blir jag rastlös och uttråkad. Jag behöver ha arbete att utföra för att må bra. Om det tar emot lite när jag sticker ut på en löpning, ska städa eller annat, men ändå genomför det mår jag gott. Sen kan det så klart vara skönt att det bara flyter på emellanåt utan motstånd, men vad jag menar är att lite utmaningar och motstånd också är av godo. Att det liksom skapar en balans och tillfredsställelse med lite motstånd mellan varven😁

Åh min nummer ett favoritlåt av HH.
Lyssnar på den ofta, i alla möjliga sinnesstämningar.
Och precis så, och Fortsätt.
Härligt att läsa om din resa, nu är du en rejäl bit på väg. Kram

@Molnet Tack snälla för pepp🥰. Ja, det var väldigt svårt att komma upp på hästen igen, men nu är dag 1 avklarad. Skakningarna och även hjärtklappningen försvann under kvällen.

@JHL Intressant fråga att fundera kring, när betraktas man som en nykter alkoholist. Jag minns att jag funderade en del kring att jag alkoholist i början, eller kanske rättare sagt när jag till slut insåg och erkände att jag var alkoholist. Att jag inte kunde hantera alkohol, dricka måttligt eller överhuvudtaget. Sedan har jag mer betraktat mig själv som att jag har en ökad sårbarhet för alkoholberoende och att det är därför som jag inte ska utsätta mig för att dricka. Det leder mig bara till fördärv.

Jag tänker inte i termer att jag nu är frisk eller botad. Så länge jag inte dricker så mår jag bra men dricker jag så mår jag dåligt. Jag kommer alltid att ha en sårbarhet för alkoholberoende, det ligger latent hos mig och aktiveras endast om jag dricker. Jag får mer självförståelse för mitt tidigare alkoholbeteende och mer självmedkänsla i mitt förhållningssätt till att jag har en sårbarhet för alkoholberoende. Det ger mig acceptans till att det förhåller sig så och det är ok, så ser det ut för mig. Sen tror jag det är så individuellt när man känner att man har en ”total” acceptans för ett liv i nykterhet och hur man känner kring det. Tankar och känslor kring alkohol förändras ju längre tid som nykter och det kan gå både ned och upp under tiden. Ju positivare inställd man är, desto lättare går det tänker jag.

Ha det gott!😁

Ja jag tror du är inne på ett spår att utforska här. Sen vet jag att många, många skäms i ”onödan” särskilt vi som druckit mycket har ofta utvecklat nån sorts inbyggd skam-vi vet att vi gör fel- men kan inte (tror vi) påverka det. Skammen dövas inte sällan med mer alkohol.
I nyktert tillstånd är det åtminstone lättare att sortera. Jag drabbades av en oväntad skam härom dagen när jag fick presenter på en födelsedag. Kunde knappt närma mig de där paketen, jag kände nån jättekonstig skamkänsla över att ta plats, över andras ansträngningar.
Pratade med min svärdotter som påminde om att viljan att ge någon något är viktig! Man ska sträcka på sig och känna sig stolt. Tacka!
Apropå hur skammen tar sig luriga uttryck.
Ha en fin kväll.

Kikar in hos dig och läser ikapp 🥰 En sak som kanske låter fördomsfull men min erfarenhet är att det är lite sant, och det är att män är lite ”trögare” känslomässigt. Förlåt alla män! Menar bara att din e man kanske håller på och ställer om från gift till skild, och att när lite mer tid går, kanske han kan vara en ömsesidig vän? Du kanske var mycket mer ”klar” över dina känslor och vad du faktiskt ville. Jag försvarar inte honom ett dugg, lyfter bara ett annat perspektiv. Fint med en liten valp! Jag när en dröm om hund så småningom. Kram och var rädd om dig! 💕☀️

Tack gulliga du @himmelellerhelvette hur ska vi kunna hålla reda på födelsedagar- här firar vi andra dagar. Rapport från andra sidan 60-årsdagen är att det är skönt att dagen är överstånden och nu återgår denna gumma till den ljuvliga vardagen! Kram 🥰

Hej
Berätta lite mer om hur ditt drickande är till vardags (och fest) så blir det lite lättare för oss att ge kanske råd eller tips? Välkommen hit!

Bra jobbat med en så ansträngande helg @andrahalvlek, att hålla fortet med matlådor och att endast falla för lite frestelser i form av semla och godis är med beröm godkänt! Och så kul med kör-upplevelsen. Jag körar ju på måndagar men just nu har vi några extremt svåra låtar- det lossnar inte riktigt tycker jag, frustrerande.
Jag är åter på sockerstopp idag efter en vecka och framförallt en helg av undantag och utsvävningar. Jag behövde det på något vis. Nu behöver jag tillbaka till rutiner och energi. Ska spana efter vilken app det är du har för socker-stoppet. I övrigt kör jag minimalt med kolhydrater o h det mår jag oförskämt bra av. Hoppas energier återvänder! Kram 🤗

@has tack för svar och råd🙏
Han verkar inte förstå varför han skulle sluta dricka innan jag tar tillbaka honom då han nu enligt honom själv dricker för att jag lämnat honom.
Jag är självklart orolig för barnen, på helgerna är jag oftast hos honom med barnen eller hos mig med barnen då jag vet att det kan bli lite mycket på just helgen.
Han säger att om det "bara" är hans drickande som är jobbigt för mig så slutar han med en gång. Det är bara det att den dagen kommer liksom aldrig och jag är trött på att vänta..

@Se klart Tack för dina uppmuntrande och kloka ord! Jag hade en liknande tanke idag när jag försökte rannsaka mina tankar på nytt. Skam kan vara en indikation på att det finns ett samvete som gör sig påmint. Jag har själv känt mig väldigt avtrubbad och distanserad från mitt samvete, med mycket självupptagenhet och bitterhet som tagit dess plats. Jag tänker att detta kan vara en speciellt viktig betraktelse för oss som försökt bedöva oss från våra innersta tankar, att lyssna på denna signal som kanske manar oss att få vårt hus i ordning så att säga.

@JHL jag kan inte svara på din fråga men jag kan säga att du är superbra som klarat 26 dagar 💪👍
För mig var den första månaden absolut värst sedan liksom flöt det på fram till fyra månader. Nu har jag det jobbigt 😩, känns som om man står vid ett vägskäl. Ska jag fortsätta som alkoholfri eller ska man inte kunna unna sig några glas vin då och då? Vet inte vad det är som gör att jag tappat sugen på att vara alkoholfri, jag vet ju att jag mår bättre utan…..
Gått tillbaka till att ta en dag i taget igen.
Fy fanken, vi får kämpa tillsammans så blir det lättare. Glad och tacksam att jag har dig och andra kloka människor här på forumet.
Hoppas du får en trevlig kväll och känner dig piggare imorgon!

Du har mycket att kämpa för. Första månaden såg jag det som omöjligt inners inne att leva resten av livet utan alkohol. Nu efter 3 mån är den tanken/ känslan inte alls lika farlig. Många vittnar om att efter 4 månader har man börjat tänka nya tankar om sitt beroende, slappna av mera i det nya. . Har du klarat 26 dgr, vilket är en mycket stor bedrift, då klarar du 260 dagar för det blir inte värre än det var initialt. Svårt ja, tomt ja, men inte lika kemiskt outhärdligt. När du klarat 260 dgr kommer du att klara 2600 dgr, osv, löövar!!!🙂

@Vinägermamman Välkommen tbx.Upp på hästen igen.Kämpa!

@Andrahalvlek Ja, hög på livet vill man ju vara jämt. Tänker att livet, varje sekund vi lever vill vi leva I en tillfredsställande känsla inombords. En sak som är säker är att A omöjligtvis är ett långsiktigt alternativ för att leva i den känslan. Så då får man hitta nya vägar. Idag blev en dag med den känslan, när man klarat en prövning som veckan inneburit, tom njutit. Det blir liksom hållbart i längden. Tack för pepp😀

@ankan123 vilken jobbig situation! Jag tänker att det kan vara bra att läsa på om högfungerande alkoholister (vilket det tyvärr låter som din man är).

Sjukdomen är progressiv och jag märkte, precis som du skriver, hur humöret blev sämre och mer ostabilt med tiden.

Till sist gick det knappt att säga något utan att det blev bråk.

Ta väl hand om dig♥️

@Anayh5 när jag läser ditt inlägg blir jag lite orolig för barnen (förstår förstås att du också är det) som är hos sin pappa som dricker.

Utifrån det du skriver är det helt klart för mycket. Att det håller någon vecka efter att du påtalat problemet tycker jag berättar att han inte kan sluta, utan har fastnat.

När jag lämnade min man och han sedan insåg att han drack för mycket avvaktade jag tills han på egen hand förstod att han inte kunde dricka mer alls och sökte hjälp.

Han har nu varit nykter i ett år och vi lever tillsammans igen, men jobbar fortfarande med det som gick sönder i relationen av hans drickande och alla märkliga beteenden som hör till sjukdomen alkoholism.

Så var rädd om dig, om du vill att det ska vara alkoholfritt så tänker jag att det är bättre att avvakta tills det eventuellt blir så och att det förändrade beteendet håller i sig över tid.

Har du själv något stöd runt dig? Det är väldigt tungt att bära på allt själv så en egen samtalskontakt eller liknande kanske vore ett hjälpsamt steg för dig?

Med omtanke♥️

@JHL och @Blidenjagvilvara77 Tack bägge två. Jag läser era texter oxå.
Helt okej dag!
Tant Sug dök upp o började att prata om Whisky den stollar. " en liten flaska o så kan du ta 4-6 cl bara för att det känns sååååå mysigt" Ja, det känns mysigt en yttepyttestund o river varmt i halsen. Men fy, vad besviken på mig själv jag skulle bli! O fy, vad dåligt jag skulle sova, och fy vad min morgonrunda till jobbet inte blivit av o där hade den negativa spiralen snurrat rakt neråt i träsket igen.
Så Tant Sug fick respass även idag. Dock tjatade hon en bra stund. Vet faktiskt inte riktigt vad som gav henne utrymme idag. Det viktigaste är att jag slog dövörat till😊

Tar en tidig kväll efter en bra kvällsmat. Jäklar vad näringsriktig , klimatsmart o billigt jag äter nu. Tar nämligen matpriserna som en personlig förolämpning o nu finns orken att hålla i det plånbokssmarta tänket.
Orken finns överlag med mest hela tiden numera. Men min kvällströtta sida försvinner nog aldrig. Men det är okej för jag gillar mitt nästan absurt morgonpigga jag.
Nästan lika mycket som mitt nyktra jag!

Ha en fin kväll!🥰

Hej! Jag har levt ihop med en man i nästan 8 år, innan jag lämnade honom. Vi har 2 barn tillsammans.
Vi har inte haft den mest kärleksfulla relationen men vi har alltid älskat och funnits för varandra.
Jag växte upp med en mamma som var alkoholist och har generellt haft många personer i min omgivning med alkoholproblem genom min uppväxt.
Nu till mina barns pappa, han har alltid sen vi träffades druckit ganska mycket folköl. Jag kan inte komma på en enda helg då han inte druckit förutom om han varit sjuk. Mängden folköl har ökats på efter tid. I början var det bara på helger, sen blev det ett sexpack även nån vardag osv. I dagsläget har han druckit i princip varje dag sen över ett år tillbaka. Ett sexpack och 2 större flaskor per dag och sen 2-3 sexpack per dag fre&lör. Det är "bara" folköl men jag märker att han blir påverkad. Jag har sagt till honom otaliga gånger att jag mår dåligt när han dricker så mycket, att jag kommer lämna honom osv osv, men det hjälpte kanske i en vecka max, sen var vi tillbaka på ruta 1 igen. Tillslut lämnade jag honom och har nu en egen lägenhet, men jag har svårt att släppa honom. Han lever på ett sätt jag inte vill leva. Men det är en omställning att vara själv och inte ha barnen på heltid. Tryggheten är liksom borta. Han säger att han ska sluta dricka, men bara om jag först tar tillbaka honom, vilket känns som alla andra gånger han lovat att sluta...
Vet inte riktigt vad jag ville med det här inlägget. Kanske lite input, tips och råd av nån som varit med om liknande. Allt känns bara förjävligt hur jag än gör.
Jag vill inte leva resten av livet med samma skit jag växte upp med. Men jag lyckas inte heller gå vidare...
Hur gör jag?

Hej gänget! Long time no see. Jag har ett par överjävliga månader bakom mig. Har alltså inte lyckats mig vit en endaste dag. Men idag börjar jag om igen. Idag hoppas jag blir dag 1 igen. För att följas av dag 2, 3 osv. Har en ganska obehaglig abstinens i skrivande stund. Darrar i armar och ben.

Anledningen till ovan fråga är att jag har tittat på mig i spegeln ganska mycket och tankarna har varit ”du är alkoholist” vilket är ganska negativt men på sistone börjat med ”tja, om du kämpar på kan du bli en nykter alkoholist vilket inte är så illa. Det kan vara sju resor värre”. Vilket givet min nuvarande situation är bra och något väl värt att kämpa för.

@Maud jag läser alla dina i lägg och liksom @ Blidenjagvillvara77 tycker jag de är inspirerande och hjälper mig med min motivation så jag ser gärna att du fortsätter att skriva.