@Tossingavis Grattis till 3 nyktra månader! 🥳🥳🥳 Kommande tre månader kommer ännu fler nyktra fördelar att ramla in på löpande band, framför allt händer det grejer med ens eget tänk. Ett nyfiket öppet sinne är bästa förhållningssättet inför typ allt som händer i livet.

Kram 🐘

@Tossingavis 🥳🥳🥳 Härlig läsning! Och härligt att du förlänger med ytterligare tre månader! Då kan vi stötta varandra på resan. Är långt efter dig men på väg. Denna (förhoppningsvis sista…?) perioden är jag nu på dag 18. 🥰

Dag 112
16 veckor

Allt rullar på. Inga sug alls. Har börjat ta itu med min kost och det känns minst lika svårt som alkoholen gjorde. Men jag kämpar på. Hade en tjejmiddag för någon vecka sedan som jag oroade mig jättemycket för. Det var stor risk att jag skulle falla dit, men fy bubblan vad grym jag var! Det var inga större problem att hålla mig från att dricka innan de kom, där det tidigare har fallit för mig. Lite social ångest gör att jag gärna vill grunda med lite flytande självförtroende. Men nu fick jag klara mig utan, och hör och häpna, det gick hur bra som helst! Sen när de kom blev jag ju tvungen att berätta att jag inte dricker mer. Det har jag också oroat mig för. Mitt "skäl" var helt enkelt att jag blivit trött på att dricka och mår bättre utan. Reaktionen blev annorlunda än jag trott. Inga frågor alls om varför jag slutat eller om jag hade problem eller liknande. Första kommentaren blev: "Men det skulle du sagt, då hade inte jag heller druckit!"
Då tänkte jag att det behöver du fortfarande inte göra. Vinflaskan är inte öppnad än... Men den kommentaren återkom nån gång till under kvällen. Jag sa inget som svar. Flera gånger under kvällen kom även kommentarer om hur lite de vanligtvis dricker, att de inte behöver dricka, att de många gånger dricker alkoholfritt, och så vidare. De drack mycket mindre än vad de/vi brukar göra, så mitt icke-drickande hade tydligen effekt på dem. Det kändes som att de blev mycket medvetna om sitt eget drickande under hela kvällen. Som om jag var en moralens väktare. Jag hade i alla fall trevligt och kände att jag kunde vara mig själv som alltid utan att tänka på alkoholen. Enda gången jag tänkte på det var när de drog upp det, hahaha.

Dag 117
Sitter i en skybar och dricker en alkoholfri drink. Känns jobbigt idag. Hade velat sudda hjärnan idag. Har mycket att tänka på, många beslut som jag känner måste tas för mitt framtida liv och hälsa.

Bra jobbat!
Intressant det där med kommentarerna du fick på tjejkvällen. Tror att många dricker lite för mycket och vet om det. Håll ut nu trots attest känns lite m. Det är just det där med att det inte går att sudda hjärnan. Jag tror att längtan efter suddantet kan ha att göra med trötthet. Du beskriver beslut som ska tas etc. Är du trött? För mig var nykterhet en process där jag fick se över många olika delar i livet för att hitta vila och ro på annat sätt. Väldigt mycket bättre långsiktigt. Så lycka till nu!

Dag 124
4 månader
18 veckor

Idag är det svårt och jag kämpar med mitt beslut att inte dricka. Mitt barn och barnbarn har åkt tillbaka till sitt hem och jag är bara ledsen. Efter att ha tagit hand om den goaste 2-åringen i fem veckor till att nu inte träffa henne alls gör ont. Dessutom har jag fått ischias efter att ha lyft henne för mycket. Min gamla rygg är inte van vid sådana rörelser. Så nu sitter jag och klurar på min egen dödlighet också, så här i vintermörkret, vinterdeppen.
Det är fredag idag och det hade varit kul, avslappnande, trevligt, upplyftande med ett glas vin ikväll med min man! Fixa nån god fredagsmat, ett glas rött och kanske spela lite kort. Så jag förhandlar med mig själv. Det har ju gått otroligt bra de här 18 veckorna. Igår var det faktiskt fyra månader exakt. Inga större sug eller problem efter första veckorna. Utmaningar har varit jobbiga innan de hände, men väldigt lugnt under tiden. Förstår att det inte är läge att börja dricka igen idag. Jag är alldeles för labil och det vore av fel anledning.
Å andra sidan tänker jag att det finns ju aldrig en "rätt" anledning till att dricka. Om man känner att man behöver, är sugen på eller vill ha alkohol så bevisar det att man är beroende. Men varför skulle jag ta ett glas om jag varken behöver, är sugen eller vill ha det? Med den logiken kan ingen ta ett glas utan att vara beroende. Detsamma borde i så fall gälla för allt som är skadligt: koffein, nikotin, socker, spel.
Jag ska i alla fall gå iväg och simma snart, jätteskönt. Sen blir det en alkoholfri öl och så får vi se hur jag känner imorgon.
Jag tror att tankar på alkohol kommer för att mitt liv nu är så tråkigt. Inte en enda tanke så länge mitt barnbarn var här och jag hade fullt upp med det. Nu är allt bara så trist och jag vill liva upp det kanske. Hatar den här årstiden överlag. Det förbannade mörkret!

Okej, så här står det till. Tog mig ett återfall i helgen. Jag såg det komma, det var medvetet och planerat på ett sätt, och helt ofrivilligt på ett annat. Jag kände ju mig ledsen och sorgsen och då kom tankarna på alkohol. Det var ofrivilligt. Jag pratade om det med min man och bestämde mig för att dricka något och se hur det var och hur mina tankar gick. Så det var planerat. Sen eskalerade det.
Så, i fredags köpte jag en flaska rött vin och drack ett litet glas. Inget sug efter mer, glömde bort det emellanåt och fick anstränga mig för att dricka upp. Okej. Fick enorm magknip. Fine, tänkte jag, det här går ju bra.
Igår ville jag testa något annat så jag köpte en flaska vitt vin. Började vid 14-tiden efter en gråtattack efter mina älskade töser som jag saknar så enormt. Organiserade även om i klädkammaren, vilket vi alla vet kräver alkoholhaltig dryck... Så hela flaskan drack jag upp, kände ingen berusning/glädje/avslappning, bara en enorm huvudvärk. Men kände mig ändå positiv till att jag inte blev påverkad.
Idag har den där rödvinsflaskan stirrat på mig och viskat mitt namn hela dagen där den står framme på köksbänken. Hade inte hjälpt om den stått i ett skåp... Har inte påverkat mitt humör jättemycket, men jag tror det är för att jag innerst inne har planerat att flaskan och jag skulle ha en dejt på tu man hand när mannen somnat. Kärlek! Kärlek?
Nu sitter vi här, rödvinet och jag, och vi har kryddat till vår tête-à-tête med att inkludera rom&cola i ett high ball-glas. Tall, dark and handsome.

Under helgen har jag tänkt konstant på hur jag har reagerat både fysiskt och psykiskt på att jag druckit efter fyra månader vit. Nu har jag svaret. Och jag gör mitt bästa för att vara så ärlig jag kan mot mig själv.
Jag mår just nu fysiskt dåligt av alkohol, huvudvärk, magknip, illamående. Men kan se att med lite god vilja kan jag "jobba mig förbi" det och dricka utan fysiska åkommor om jag vill så småningom.
Jag uppskattar inte hur fort mina tankar var tillbaka i gamla mönster igen. Tror att om jag fortsätter med tanken att jag inte ska vara alkoholfri, så är jag tillbaka i samma gamla vanor väldigt snart. Typ, om två veckor. Och fy fan vad jag inte vill det!
Jag uppskattar inte heller hur mycket tid jag spenderade under helgen på att tänka på alkohol. Det hade jag kommit ifrån under de fyra vita månaderna. Jag var tvungen att avbryta min städning för att gå ner till Systemet innan de stängde, och jag höll koll på klockan i ett par timmar innan dess! Jobbigt!

Jag ångrar inte mitt återfall. Jag förstår mitt återfall. Livet blev tungt ett tag och jag hade ett ögonblick av svaghet. Jag är inte mer än människa.
Jag väljer att se det positivt. Det var ingen positiv upplevelse, jag kom till insikt att det inte ger mig det jag vill och att jag lätt kan hamna i ett missbruk om jag fortsätter. Mitt förhållande till alkohol är komplicerat även om jag inte anser mig vara fysiskt beroende. Jag gör bäst i att hålla mig ifrån det. Jag mår bäst om jag håller mig ifrån det.
Så min plan är att börja med de Antabus jag har hemma. Som säkerhet nu när jag har väckt odjuret igen. Tänkte först vänta tills efter nyår, men tror kanske det är bättre att låta återfallet stanna här. Det kan eskalera snabbt på två veckor, om det vill sig illa. Och jag har verkligen inte lust att ta itu med att börja om från början igen! Om jag slutar imorgon är den här helgen bara en liten hick på min resa. Vet inte än hur jag kommer att hantera hicken. Känner verkligen inte för att börja räkna på Dag 1 igen. Min resa fortsätter, den börjar inte om. Samtidigt vill jag inte glömma bort återfallet, fortsätta att räkna och låtsas som det inte hänt.
Jag får väl hädanefter lägga till (-3 dagar) i mina inlägg tills jag kommer till Dag 2543 och inte orkar bry mig om det längre, hahahah.

@Tossingavis Misstag gör alla. Huvudsaken är att man lär sig något av misstagen, och det tycks du ha gjort. Du har verkligen benat ut orsak och verkan.

Mot slutet tyckte jag dock inte att alkoholen alls gav mig den positiva känslan av lugn som jag eftersträvade. Det skulle mest bara göras. Drickas. Tomheten var lika stor trots att jag drack, till och med större. Man brukar säga att missbruk är jakten på det perfekta ruset, och ju längre ner man kommer i missbruket desto mer sällan känner man något som en ens liknar en mysig stund. För att jakten tar överhanden, och hjärnan nöjer sig inte med småsmulor - den vill ha fyrverkeri. Toleransen har ökat och man kräver mer och större.

Var snäll mot dig själv ❤️

Kram 🐘

PS. Det är verkligen inget nederlag att börja om på dag 1. Det är en styrka, en målmedvetenhet. Du kommer att samla på dig många tusen dagar. Och att du börjar om direkt är en enorm styrka.

@Andrahalvlek Nej, det var ingen positiv upplevelse. Det enda positiva på hela helgen var när jag hällde upp det första glaset rödvin och luktade på det. Det luktade gott och välbekant. Men redan vid första klunken blev jag besviken. Här har jag gått och romantiserat vinet och klätt det i fina kläder, och så lever det inte upp till hypen! Bara besvikelse. Och inget skönt rus fick jag. Inte heller blev jag inspirerad, rolig, snygg eller smart heller! Minnet av alkohol lovar stort, men håller tunt...
Idag mår jag som jag förtjänar! Men mitt sinne är bestämt. Jag fortsätter på min alkoholfria resa med glädje.