@Sisyfos Tack va fint skrivet❤️
Det är svårt att hela vägen tänka att hon inte är mitt ansvar. Jag vet det men tycker samtidigt så synd om henne. Jag har faktiskt blivit mycket bättre på att dra gränser och hålla dom men jag känner hur lätt det är att sudda på dom när jag är trött.

Häftigt att du också tänkt på detta med att bli beroende av att komma undan.
Nu är det så skönt att inte behöva känna så mer, varken för alkohol eller ätstörningen, att inte ha något att dölja sparar så på energin!
Ha en fin vecka du med. Kram!

Hej @himmelellerhelvette
Jag förstår att det är jobbigt att vara ensam med anhörig- frågan kring din mamma. Jag tänker att det är lätt att säga eller skriva om gränssättande. Men precis som du beskriver är det en väldigt ensam människa, i nöd. De ÄR svårt att sätta gränser då. Men frågan är om det går att sätta en ”halvgräns” - dra upp garden halvvägs? Göra det- men inte det. Också för känslan av att- hit men inte hela vägen. Jag äger mig själv.
Många av oss här är himla självständiga och starka, men har också svårt med att stänga av andra, stänga ute eller låta bli att påverkas. Starka OCH känsliga? Vad tror du? Kram 🤗

Tack @Se klart. Jag tror jag blir bättre och bättre på gränssättningen. Men jag tror också att det går lite upp och ner med hur mycket energi jag har. Just nu mår jag toppen och då är jag bra på att hålla mina gränser❤️

Mycket tankar idag, känt mig lite sur och bitter på dom som dricker och inte kunnat sätta fingret på vad det är med mig. Känt mig lite utanför kanske eller bara trött på att det ska vara alkohol till allt som är firande. Jag kan ju inte förändra alla andras sätt att tänka när det gäller alkohol. Men nu efter en hel dag med alla som druckit alkohol ända sedan lunch ser jag att dom fortfarande är nyktra, det hade inte jag varit. Jag hade varit mest påverkad, jag hade haft svårt att dricka långsamt och tillslut inte längre orkar bry mig om att hålla mig till att dricka som dom andra, jag hade druckit fort för att bli full och få slut på lidandet av att behärska mig så jag bara kunde däcka. Sedan hade jag haft sådan fruktansvärd ångest i morgon….jag vet fortfarande inte varför jag känt mig lite ledsen och ångestfylld idag, kan det vara att jag varit lite ledsen över att jag inte kan som dom, att jag pajat det för mig? Nä jag tror inte det, jag älskar att vara nykter men jag älskar inte att känna mig utanför men jag behandlas inte som utanför…Jag vet faktiskt inte alls vad som skaver men det är skönt att skriva lite. Glad påsk på er kära forumvänner, hoppas ni haft en underbar dag!

Men man kan ju älska att vara nykter men ändå känna sorgen över det man förlorat.... Det är ju en sorg att sluta med ett beroende. Och ingen gång blir det väl så tydligt att man är nykter som på heldagsfester som storhelger när folk dricker hela dagen Och jag tror att även om man inte behandlas som annorlunda eller utanför så är man ju det. Man är ju i två olika världar. Men tur att du kommer ihåg och kan föreställa dig hur det egentligen hade varit..och imorgon bitti så är den sorgliga känslan över när du vaknar och mår så bra så bra...kram och tack för dina svar i min tråd

Men man kan ju älska att vara nykter men ändå känna sorgen över det man förlorat.... Det är ju en sorg att sluta med ett beroende. Och ingen gång blir det väl så tydligt att man är nykter som på heldagsfester som storhelger när folk dricker hela dagen Och jag tror att även om man inte behandlas som annorlunda eller utanför så är man ju det. Man är ju i två olika världar. Men tur att du kommer ihåg och kan föreställa dig hur det egentligen hade varit..och imorgon bitti så är den sorgliga känslan över när du vaknar och mår så bra så bra...kram och tack för dina svar i min tråd

Jag känner inte som du längre- @himmelellerhelvette men kan kände så mycket längre än vad jag trodde, och även för mig var det något förvirrande för jag älskade också att vara nykter. Att acceptera att en är en sån som inte KAN dricka, och inte en sån som de flesta- kan dricka när det passar och aldrig blir för fulla. Ja, den sorgen kommer på besök med lite ojämna mellanrum och ställer till det lite smått.
En grej som har varit väldigt bra för mig är att skapa/hitta intressen som inte hör ihop med alkohol över huvudtaget. Jag har min kör som jag älskar. Jag har min trädgård som jag åtminstone lägger ner en viss tid på att läsa om och planera för. Jag umgås med mina barnbarn mycket och där är ju nykterhet ett krav, liksom med katterna - tror jag.
Nu har det varit påskfirande i dagarna tre här på landet, två dagar var det tyst i huset vid 23, ikväll blek det spel och ett ÄNDlöst öldrickande som jag tycker är så tröttsamt att jag är med en ytterst kort stund, sen gör jag annat som roar mig mer.
Att ösa in. Och fylla på, hitta de roliga grejerna utan alkoholen, tror jag är en av flera nycklar. Kram till dig.

@Himmelellerhelvette Det är inte så ofta jag känner att jag saknar alkoholen. Ibland kan det vara vid ett sådant tillfälle då ett glas vin kunde skänka mig snabbt avslappning. Har inte arbetat fram ngt annat som ersätter den känslan. Kan sakna kanske ett glas gott rött vin. Fast känslan är snabbt övergående eftersom jag inte dricker. Om jag går tillbaka i tiden ca tio, femton år hade jag varit i oftare i miljöer m människor som dricker numera är jag inte det. Jag skulle ha svårt för att vara bland människor som blir berusade. Och jag vill inte ha det så i mitt hem. Vi dricker aldrig alkohol med barnen hemma h oss men när vår son bjuder bestämmer han fast det brukar vara ett par öl. Så jag är så tacksam över att befinna mig i miljöer som är alkoholfria🙏🏻

Önskar dig en fortsatt fin Påsk🐣🐔❤️

Tack för era svar❤️ Jag vistas inte i miljöer med alkohol särskilt ofta längre men vid högtiderna är det gamla gänget som träffas i flera dagar och gör som vi alltid gjort där alkoholen är en central del. Jag trivs inte men ser inte att jag kan göra särskilt mycket åt det. Alternativet är att sitta ensam. Mitt största problem just nu är att jag stör mig på alla som dricker. Jag önskar att dom kunde sluta också eller åtminstone hålla det till kvällstid. Det är tur att det inte är så många högtider per år. Tråkigt när jag känner att det är skönt att det är över. Hade sluppit mycket irritation om jag bara hade kunnat koppla bort irritationen… blir bättre med tiden säkert….

Så mycket ångest! Hur kan det vara möjligt att vakna med ångest varenda morgon trots att jag inte dricker alkohol?!
På jobbet är det fortfarande fullständigt vedervärdigt! Hur vanligt är det att det att man vantrivs på sitt jobb i den utsträckningen att man mår psykiskt dåligt av det?

På AA pratas det om Harm, att man ska lära sig att inte göra det på folk. Jag stör mig på nästan allt och alla nuförtiden! Det är inte jag! Jag avskyr att vara bitter och blir ännu mer bitter av att prata skit och framförallt tänka dåligt om min omgivning.

Jag sitter dessutom fullständigt fast! Hur sjutton kan jag få nytt jobb? Inom min bransch är det inte lätt kan jag lova, då får jag ta något helt annat och gå ner väldigt mycket i lön och det fixar jag inte ekonomiskt nu.

Detta har smugit sig på så sakteliga under hela min nykterhet hur dåligt jag mått av jobbet men jag har haft så många andra processer som behövt bearbetas före så det är nu först för ett par månader sedan som backen börjat luta mer och mer och jag snart anser det omöjligt att ta mig upp för att överhuvudtaget klara av mitt jobb!

Jag funderar väldigt mycket på falska människor, hur många finns det? Hur vanligt är det att människor är elaka och lömska? Kolla bara på Robinson hur falska folk kan vara och sedan applicera detta på arbetsplatser, föräldrarna på barnens förskola, folk på gatan där man bor. Jag tänker att det är folk som mår väldigt dåligt själva som utsätter andra för att må dåligt men jag blir så ledsen över att människor beter sig så, kan inte alla bara vara snälla och fina med varandra. Bry sig om och ta hand om varandra.

Jag vill leva i en snällare värld, där egot inte har övertaget och så hamnar jag själv där och tänker elaka tankar om dom som är elaka.

Har tröstätit i mängder i ett par veckor nu också, gått upp i vikt och känner mig plufsig och äcklig! Hur ska jag rycka upp mig själv när jag måste fortsätta gå till jobbet? Ska det bli bra där tillslut?

@Himmelellerhelvette Fina forumvän det gör mig ont att läsa hur du mår. Har inte mycket till råd att komma med men kanske du behöver prata med någon (typ psykolog) för att bena ut tankarna och hitta orsaken till skavet. Du skrev att detta varit så ett längre tag. Kan det vara så att nu när du verkligen är stabil sedan länge i din nykterhet kommer de skav som doldes i missbruket fram. Jag vill bara skicka ❤️🥰. Och tänk på att du inte är ensam om att känna så. 🥰

@Himmelellerhelvette På ett sätt är det skönt att prövningarna kommer till oss när vi är redo för dem. Du har haft så många andra saker att bena ut och komma till rätta med. Jag tänker på nykterheten som en stor teaterscen, med många tunga dammiga draperier. Man drar undan ett draperi i taget och gör livets scen allt större. Man får sopa och plocka undan gammal bråte efterhand.

Och nu var det jobbet-spöket som visade upp sin fula nuna för dig. Kom ihåg - det är inte bråttom med någonting, ta din tid. Det första du måste göra är att lugna ner reptilhjärnan, som triggar fight or fly. Det gör du enklast genom att sparka på vd:n i frontalloben. ”Hörru, styr upp det här nu.” Vd:n vaknar till av strategier, matte och sånt nördigt.

Börja med att göra plus och minuslistor - en lista över plus och minus med att stanna på nuvarande jobb, en lista med plus och minus över att söka nytt jobb. Jämför - finns det likheter, svårigheter, utmaningar? Med båda listorna. För kom ihåg: Man vet vad man har, men inte vad man får.

Sen listar du på ena sidan vad DU kan påverka, rent faktiskt konkret göra något åt, och vad du inte kan påverka. Jämför listorna och försök att inte bry dig om de saker du inte kan påverka. Tänk att du har en hylla i skallen där du lägger undan sånt som du inte aktivt ska tänka på just nu. Det får ligga där och osa bitterhet. Vissa saker är inte din apa.

Försök sen koka ner alla listor till 3 saker du kan göra nu, och kanske 3 saker du kan göra på sikt. Bara att få till alla dessa listor kräver att Vd:n vaknar till rejält 🤩

Och berätta för oss hur det går!

Kram 🐘

Tack fina @Ny dag ❤️ Det kan absolut vara så att alla skav jag döljt med alkohol kommer ett efter ett för att benas ut under nykterheten för dom har verkligen avlöst varandra i mina snart 20månader som nykter. Tack för dina rader, var inne och läste hos dig förut, så jobbigt du har det också, stor kram❤️

Tack fina @Andrahalvlek ❤️ Ja reptilhjärnan aktiveras då och då under arbetsdagarna och jag jobbar aktivt för att inte fastna i känslohjärnan också för att kunna komma på bra lösningar men jag fastnar mycket både i reptil och aphjärnan tyvärr. Tack för ditt stöd❤️ Det är en tyngd som släpper bara av att skriva och få respons. Jag ska försöka vila mer från negativitets tänket och göra sånt jag tycker om men energin är slut så det får bli lätta saker som att läsa böcker efter jobbet, bara slappa och återhämta hjärnan i några dagar. Kram

@himmelellerhelvette. Det är hemskt att vantrivas så på jobbet och det känns orättvist på något sätt att må dåligt trots att man tycker att man inte borde det när man slutat dricka.
Jag har själv inte mått så bra trots drygt två års nykterhet och det mesta tror jag beror på stressen i jobbet och att jag känner mig ensam i min nykterhet.
Men ibland försöker jag påminna mig om att jag i alla fall inte dricker och det förmodligen hade varit ännu jobbigare om jag druckit. Så heja oss som i alla fall inte dricker. Kram🥰

@Himmelellerhelvette Ja, det är jobbigt nu och tvivlar mycket. Tagit med hjälp och skrivit mycket här för att dels minnas dels få stöd. Forumet är fantastiskt och vi lite tilltufsade själar som hänger här har alla hjärtat på rätt ställe vilket är smått unikt idag. Kram

@Himmelellerhelvette Man tillbringar så mycket tid på sitt arbete så det är svårt att undgå att inte påverkas av dålig arbetsmiljö. Jag har skrivit mycket om min arbetsmiljö med en narcissistisk kollega som har påverkat och dränerat mig på massor av energi. Jag har lyckats få det så att vi inte har ett nära samarbete längre, men innan det skedde har jag försökt använda mig av olika strategier. Till att börja med så pratade jag med min chef om läget, som delvis lyssnade men på något sätt ändå tog kollegan i försvar. Hon kan vara så känslostyrd och nyttja det strategiskt och som blir svår att komma åt, vilket jag tror påverkar min chef. För det blir då synd om kollegan. Sen charmar hon alla, vilket man kan falla för i början. Sedan har jag även pratat med skyddsombudet om läget jag var i. Även fler på min enhet har drabbats av henne, men har mynnat ut i som ett arbetsmiljöproblem på enhetsnivå. På något sätt kommer hon undan det personliga problemet som hon faktiskt är.

Jag har använt mig av ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt”. Att om jag fokuserar på kollegan så växer det i omfång och drar in mig och mitt fokus i det. Typ vilken jävla idiot hon är och hur kan hon bete sig som hon gör. Jag flyttade mitt totala fokus på mitt arbete som ska utföras, i samtal med henne. Försökte dela upp så vi kunde göra eget arbete så mycket som möjligt. Jag ”boxade” in henne i en föreställd kub, för att hon inte skulle kunna påverka mig, såg liksom på sidan av henne. Föreställde mig även att jag satte en ”clownnäsa” på henne för att minimera påverkan😂. Att det hon säger betyder inget för mig. Hon kunde trigga mig mycket och för att få andrum sade jag att jag behövde en paus. Gick på toa och andades för att inte dras in i triggandet. Bad om utförligare svar på hur hon tänkte, innan jag reagerade. Reflekterade över vad som hon triggade i mig och kunde upptäcka att det var sådant som fanns i min ryggsäck. Försökte att inte blanda ihop dessa och tänka att hon ska inte lyckas få mig ur spel. Höll en distans till henne och satte en föreställd gräns.

Med all träning på att distansiera och göra henne obetydlig har jag blivit stärkt i mig själv. Jag försökte så många gånger att förstå, förlåta och hjälpa men det var värdelöst. Jag tänkte att det var dags för ”handskarna av” att stå på mig och förvara mig. Jag tillät att hon kunde påverka mig och det var jag tvungen att ta tillbaka makten i och inte låta mig själv påverkas. När jag tänkte att hon får mig att känna mig och så, vände jag det till att hon gör inte si och så, jag gör och tillåter det själv. Jag är så tacksam för att jag är så stabil i min nykterhet, det hade inte gått annars. Mycket av mina strategier jag använt är hämtade från min nykterhetsprocess. De liknar varandra, kollegan skulle kunna vara alkoholdjävulen😂.

Du kommer att hitta lösningar på något sätt, ge det tid och stanna upp emellanåt, allt är möjligt!
Sköt om dig❤️

Jag kom på ett skav nu. Jag blev sugen på att lyssna på alkispodden, fortsätta där jag slutade i höstas på avsnitt 65. Något undermedvetet har pockar på mig och nu vågar jag erkänna för mig själv det jag tänkte i helgen som jag ville låtsas att jag inte tänkte. Jag tänkte att ”ska jag känna mig såhär nere och utanför är det kanske bättre jag dricker” jag har blivit bjuden på flera fester både i vår och i sommar och jag har börjat känna mig utanför. Jag har varit så stolt över min nykterhet och inte ifrågasatt den men nu i helgen ifrågasatte jag den flera gånger och fattade att dricker jag så blir jag full och pinsam och det kommer sluta med att jag dricker varje dag och jag förstör hela mitt liv men jag kände att jag orkar inte må så dåligt så det kanske är lika bra eller att typ dö och slippa lidandet av utanförskapet. HUR SJUTTON HAMNADE JAG I DETTA? Jag blir helt förvånad över mina tankebanor, vad har hänt? Har jag blivit så deprimerad av mitt jobb att jag hamnat här eller är det allt alla runt om mig planerar som jag inte känner mig som en del av, alla vill hitta på grejer men dom vill dricka alkohol för dom vill ha guldkanten och jag har ingen guldkant. Jag har inte saknat den och saknar inte att vara full, vill absolut inte dricka men vill heller inte känna mig ensam.

@Ljusmorgon Jag har haft så fullt upp med alla mina processer så ensamheten har inte bekymrat mig så mycket vad jag kan komma på, jag har behövt mycket egentid för min personliga utveckling men helgen gav mig en regel käftsmäll med ett utanförskap jag inte kan förstå, jag har inte känt så innan, jag har varit osäker på hur folk ska reagera på att jag inte dricker det första året ungefär men sedan har jag varit så hjärntvättad med hur mycket jag älskar att vara nykter att jag inte känt mig utanför för valet att inte dricka är mitt men i helgen slog det mig att jag inte valt att inte dricka för att jag är hälsosam utan för att jag inte KAN dricka. Det blev en sorg, jag har kanske inte sörjt den innan eftersom jag mått så otroligt bra av att slippa dricka. Kanske behöver jag bara sörja att jag inte kan, det har dom flesta gjort tror jag. Jag har nog hoppat över den biten… eller så är jag bara totalt utmattad av jobbet så jag inte vet varken ut eller in?

@Ny dag Vi är mer sköra också bara för att vi har hjärtat på rätt ställe kan jag tro ibland.

Tack snälla @vår2022. Det är så mycket lättare att kunna alla de där strategierna teoretiskt än att använda dom i praktiken men jag ska verkligen försöka. Jag är så oerhört trött just nu med och då blir det ännu svårare och det är då jag även faller in i mitt medberoende till mamma och i tröstätande. Jag har inte gått tillbaka till bulemin men äter mängder av godis och annat onyttigt vilket får mig att må ännu sämre! Kram