”Lev nu, dö sen” med Miss Li passar mitt humör perfekt idag ?
Det känns idag som om jag faktiskt kan våga tro på att andra halvlek i mitt liv kan bli riktigt bra.
Jag känner mig mer och mer redo för nya utmaningar. Nytt jobb? Ny relation? Ny bostad? Bring it on. Var sak har sin tid förstås, men tankarna kan behöva snurra runt ett tag.
Jag tror ju på ödet. Det som ska ske det sker. Huvudsaken är att man är öppen för nya utmaningar och tar emot de chanser som ödet lägger i knät på en. Vågar chansa. Orkar satsa.
Annars har det varit en helt vanlig jobbmåndag. Eller ovanlig i dessa tider kanske eftersom jag har varit på kontoret och jobbat.
Det är inte samma sak att åka till jobbet längre. Det är helt ödsligt. Det gamla fika- och lunchgänget som jag brukar hänga med är skingrade för vinden.
Det funkar bra att jobba hemifrån, men jag saknar jobbet också. Men mest saknar jag den tydliga kontrasten - och den sköna känslan när man kommer hem.
Min nya plan är att jobba 2-3 dagar på jobbet varvat med hemifrån. Den här veckan blir det mån-ons på jobbet och sen är jag ledig tor-fre.
Planerar dagarna utifrån vilken typ av möten som är inbokade, vecka för vecka. Det här lär bli långvarigt. I vårt län har vi precis landat på 103 konstaterat smittade.
Kram ?
PS. Apropå låten så går det utmärkt att skåla i alkoholfritt också ? Minns en man som alltid var festens medelpunkt. Snapsvisor var han grymt duktig på, han tog alltid ton och sjöng högt. Flera år senare fick jag veta att han var nykterist sen många år. Sannolikt hade han vatten i sitt snapsglas. Coolt.
Vilket fint och inspirerande inlägg. Jag har försökt tänka på det där med att locka till sig positivitet i sitt liv, det ligger nog verkligen något där.
Fy i helvete vad jag har drömt i natt. Det känns som mitt undermedvetna liksom fick ett utbrott, eller kräktes kanske.
Det är mest en känsla från drömmen som jag kan förmedla nu i vaket tillstånd. En känsla som i sin tur väckte minnen.
Känslor som både får mig att rysa av obehag, krypa ihop i fosterställning - och skrika vrålhögt eftersom det känns som skallen ska spricka om jag inte lättar på trycket.
Jag drömde att jag hade levlat upp mitt alkoholmissbruk ytterligare en nivå. Till det stadiet då man inte dricker för att bli full utan för att ”bara bli normal”.
Det stadiet som får folk att köra bil onyktra och gå till jobbet onyktra. Det stadiet som de tror att ingen märker, inte ens familjen. Jo, tjena.
Jag har aldrig upplevt det stadiet i verkligheten tack och lov. Men jag har fått en försmak av det varje gång jag har tagit en återställare.
Jag har när jag tagit en återställare upplevt hur jag med hjälp av ett enda glas vin kan gå från kolmörker, illamående, ångest, rastlöshet och skakningar till att känna mig rätt chill. Ibland krävs två glas vin. Plättlätt.
Jag har upplevt förstadiet till det helvetet. Att inte kunna göra någonting ”normalt” utan att ha druckit litegrann.
Det minnet som drömmen väckte var när jag 20 år gammal skulle komma hem till föräldrarna en helg. De skulle få träffa min pojkvän första gången. Han som sedan blev barnens pappa.
Så fort jag kom in i hallen och min pappa sa ”hej” visste jag. Han hade druckit. Mitt humör störtdök. Jag blev taggig och fientlig. Min pojkvän märkte inte att min pappa hade druckit. Inte just då. Han undrade mest över mitt humör.
Jag minns att jag tänkte: ”Kunde han inte ha låtit bli att dricka denna enda helgen då vi skulle komma.” Det är klart att han inte kunde det. Det förstår jag nu.
Jag utvecklade en enorm lyhördhet och framför allt hörsel för onykterhet i mitt barndomshem. Det räckte med ett ”hej” på telefon för att jag skulle veta, och samtalet blev sen därefter.
Min mamma drack också för mycket i perioder, och jag utvecklade en lyhördhet för minsta tonfall som tydde på onykterhet även där. Direkt blev jag taggig och fientlig.
Jag förstår verkligen vad äldsta dottern menar när hon säger: ”Jag tycker om dig bättre som du är när du är nykter.”
Hon har aldrig varit tydligt taggig och fientlig mot mig då jag har varit full, så som jag var mot mina föräldrar, men det hade väl bara varit nästa steg i hennes medberoende.
Att höra din fina beskrivning av din kamp, dina drömmar som skakar om dig, problemet med medberoende...
En tår trillar ner för min kind... Arg och ledsen på vad a-djävulen kan ställa till med. Själv har jag en bror som förlorat typ allt, fru, barn, barnbarn och mig.. Hans syster. Bara för att kunna supa. Så mycket sårande kommentarer, hur han hatat mig.... Hur han vill kontrollera mig, vill veta vem jag pratar med, vad jag pratar om osv... Till slut bröt jag kontakten med honom. Alkohol kan förändra människor till det sämre.... Jag vet. Det är detta som har fått mig att inse att jag också har problem. Men jag tar tag i problemet nu, innan allt har rasat....
Eller en rätt bra dag egentligen jobbmässigt. Men den kändes som ett maratonlopp. Pust. Men jag hann med det jag skulle - ända in i kaklet.
Känns som jag är konstant på efterkälken, tycker verkligen inte om det. Men jag är ändå noga med att hålla mina arbetstider. Min hjärna har checkat ut för dagen.
I bilen hem orkade jag inte ens lyssna på min ljudbok. Istället satte jag på min AH-låtlista, höjde volymen och sjöng med till ”Tro”, ”En sång till livet” och ”Lev nu, dö sen” så att bilrutorna skallrade.
Först värsta mardrömmen, och sen körigt på jobbet.? Gött att du har lyckats skaka av dig det. Hög musik i bilen är grymt bra i sådana lägen tycker jag.? Märkligt ändå hur djupt rotat i det undermedvetna alkoholen kan sätta sig så man drömmer sådana drömmar. Önskar dig en välförtjänt bättre dag i morgon.
Läser just nu en bok om alkohol och hjärnan av Marcus Heilig. En sak jag läste igår fastnade verkligen.
Han skrev om stigmat när någon har sjukdomen alkoholism. Om någon har högt blodtryck eller diabetes så får de medicin. Om de slutar med medicinen så blir de sjuka igen, och måste börja medicinera igen.
Om någon har sjukdomen alkoholism så sätts i bästa fall behandling och medicin in under en tid. Sen slutar man med medicinen och behandlingen tar också slut, och patienten tar ett återfall. Blir sjuk igen alltså. Då är det individens fel enligt samhället. Feltänkt tycker Heilig, och det tycker jag också.
Vad är vår medicin? Förutom antabus och naltrexon inledningsvis för vissa av oss?
Heilig är för övrigt varm förespråkare för just naltrexon.
Läste för flera år sedan om en man på Facebook som hade alkoholproblem. Han fick hjälp, kom in på behandlingshem och blev nykter. Nykterheten varade två år å han föll tillbaka in i missbruket. Denna gången värre än den första gången. Han förlorade familj, jobb mm. Hans väg tillbaka igen till nykterheten var att han blev troende. Jag tänker att man kan bli troende eller inte men hans förklaring var att första gången som han mötte nykterheten då var det inte grundat i hans hjärta.
Jag tänker att medicin är bra för att få t en nykter period ( hur lång den nu är). Jag har testat två olika mediciner som varit t för att dämpa suget men inte hjälpt. Önskat antabus men inte fått för jag tror att det skulle varit en hjälp för mig att få till en nykter period. Jag tänker att man kan ha bestämt sig, ta mediciner men jag tror att en viktig faktor är att önskan att bli nykter ligger djupt förankrat i själ och hjärta??❤️.
Min medicin just nu är naturen..och allra mest vattnet?
Vår medicin behöver förstås inte vara traditionell medicin i form av tabletter. Det kan vara så mycket annat.
Men jag tror att vi behöver fundera över vad det är, så att vi behåller mycket av det i våra fortsatta liv.
För mig är det viktigt att skriva här och resonera med mig själv och er. Då får jag nödvändig tid för att planera och reflektera.
Det är viktigt för mig att ta ett aktivt beslut varje dag ”Idag väljer jag att vara nykter”. Jag har tagit ett beslut med hela hjärnan, det finns inte utrymme för begär till alkohol någonstans.
För att tänka så måste jag påminna mig dagligen om nackdelarna med drickandet och fördelarna med nykterheten. Och känna tacksamhet över fördelarna ??
Det är också viktigt att jag är vaksam på mina triggers (HALT) och att jag planerar in tid för återhämtning, helst dagligen. Naturen är också min medicin ❤️
Tack för inlägget angående hamstrar i min tråd i går! Antingen får vi köpa ett mindre gnisslande hamsterhjul eller så får hamstern bo i ett annat rum. Den började jogga som en galning i hjulet så dottern kunde inte somna.??
Slitit som ett djur på förmiddagen för att hinna ikapp med alla måsten. I eftermiddag sitter jag fast i en videoutbildning. Hela eftermiddagen.
Så till slut gav jag upp. Jag drog in ledigheten som jag har beviljat mig själv nu på fredag. Så får det bli. Jag får jobba. Hemifrån. Och förhoppningsvis känner jag mig lite mer i fas då.
Helgdagar och klämdagar är trevligt som sjutton. Men om det innebär att man får slita som ett djur innan och efter ledigheten så känns det ibland inte värt det.
Egentligen skulle jag ha åkt till äldsta dottern i gbg imorgon och stannat där över helgen. Vi skulle sett musikalen ”Såsom i himlen” nu på lördag. Men så blir det ju inte.
Dottern har kommit hem istället, för sommaren faktiskt. Hon börjar jobba den 1/7 som först, så vi får gott om tid att träffas. Hon bor ju hos sin pappa, men vi är ju mobila båda två.
Jag ska inte beklaga mig egentligen. Jag tänker på vårdpersonalen som kanske inte ens får sommarsemester.
Jag tycker faktiskt att du får unna dig lite självömkan. Att jämföra sig med andra är absolut viktigt men här hade du och dottern planerat för en helg och så blir det inte så.... Nej, jag känner med dig.
Kram!
Lite så är det ju alltid, det finns alltid dem som har det värre. Men man måste ändå få vara lite ledsen och besviken för sin egen skull. Ibland. Är man trött förvärras känslan.
På något sätt är det ändå skönt att sätta ner foten och säga till sig själv på skarpen: ”Nej, den här glädjekalkylen håller inte - tänk om”. Jag får spara den semesterdagen tills jag har större glädje av den helt enkelt.
Ikväll åker jag och yngsta till huset och grillar och det ska jag njuta massor av. Imorgon blir det utflykt till skogen med en vän (social distansering krävs). Nytt naturreservat att pricka av blir det. Sen är jag nog pigg att jobba igen på fredag ?
Godkväll,
Vill bara meddela från säker källa att det alltid finns de som har det värre, men trots det så är det okej att bli både besviken, ledsen och arg. Alla känslor tar vägen nånstans om de inte får komma ut. Nej, såklart ska man inte slåss eller skälla ut människor för att man har pms, men sånt där som är viktigt för en själv. Att liksom ge sig rätten att känna efter och att det är okej. I all välmening förstås.
Önskar dig en fin dag imorgon och att det inte blir alltför tuff jobbdag på fredag. Kram ?
Vissa kvällar är det värre än andra att lämna den yngsta dottern hos sin pappa och åka hem till en ensam lägenhet efter den gemensamma middagen.
De gångerna sammanträffar ofta med att äldsta dottern är där också. 3/4 av ursprungsfamiljen är samlad och den sista 1/4 åker hem till sitt hem.
Förnuftet säger mig att jag är löjlig. Storasyster har sitt ursprungliga rum kvar hos sin pappa i huset. Här hos mig får hon sova på soffan eftersom Lillasyster har ärvt hennes rum. (Jag bor i en trea och tidigare delade jag och yngsta dottern rum).
Jag vill inte ens visa den äldsta att jag blir ledsen när jag ska åka därifrån. Jag vill inte lasta henne med mina känslor. Istället åker jag hem och gråter i min ensamhet.
Det känns nästan som hon är längre ifrån mig när hon är två mil bort i huset (som också var mitt hem i 14 år) än när hon är 30 mil bort. Saknaden blir liksom mer påtaglig när hon är så nära geografiskt.
Hon flyttade direkt efter studenten och jag har tydligen inte bearbetat det ordentligt än. Saknaden första hösten var så enorm att det kändes som hjärtat slets ur kroppen.
Sannolikt ännu en känsla som jag sen har supit bort. Nu som nykter kommer den tillbaka med en oerhörd kraft.
Det är något speciellt med den förstfödda tror jag. Jag minns så oerhört väl hur lycklig jag var den första tiden. En känsla som var så stark att jag fortfarande älskar förhösten (hon är född i september).
Snart 24 år senare minns jag den oerhörda kärlek som drabbade mig nästan direkt, inom bara några timmar efter födseln. En kärlek som går utanpå allt. Hon är någon jag skulle offra mitt eget liv för.
En kärlek som inte mattas av med åren, tvärtom nästan. Hon är som en förlängning av min egen kropp nästan, som en extra arm. Som jag saknar. Som fantomkänslor.
Med yngsta dottern var känslorna helt annorlunda inledningsvis eftersom hon föddes svårt sjuk och tillbringade sina fyra första månader inlagd på sjukhus.
Det tog minst ett halvår innan kärleken växte sig riktigt stark. Den känslan fick liksom inte plats bland all skräck, oro och vanmakt. Beskyddarinstinkt kände jag, men den villkorslösa kärleken lät vänta på sig.
Den kärleken är också enormt stark, men på ett annat sätt liksom eftersom hon alltid kommer att behöva mig på ett helt annat sätt. Yngsta kommer alltid att vara en stor del av mitt liv.
Men som sagt, alla känslor är okej. Mer än okej. Känslor är bara känslor. Att jag är trött och sliten förstärker nog ledsenheten också.
Men jag känner inget sug efter vin så L i HALT (ledsen, lonely) tillhör inte mina värsta triggers.
Jag förstår att det måste kännas jobbigt och att du blir ledsen. Sedan att du själv har bott i det huset i 14 år måste ju väcka gamla minnen och känslor.
Hoppas du får sova gott och kanske lite längre än vanligt i natt.
Väcks av misstag av alarmet kl 06 en ledig torsdag. (Glömde visst att stänga av det.) Det är nu jag borde gå ut och lyssna efter göken i väster. Orka.
Att jag vill lyssna efter göken i väster beror på att ”västergök är bästergök”. Och ”södergök är dödergök”.
De andra väderstrecken har jag inte koll på tyvärr, men det har kanske någon annan av er?
Här i södra Sverige firar man så kallad ”Gökotta” den här helgdagen Kristi Himmelsfärdsdag. Det innebär att man går man ur huse (nåja) i ottan och gör utflykter i naturen.
Gemensamt i grupper (familjer, föreningar etc) lyssnar man efter göken och är tacksam över den fina naturen typ. Fikar förstås.
Det är dock en tradition på utdöende, men det är en fin tradition i all sin enkelhet som borde få nytt liv tycker jag. Allra helst i dessa coronatider, även om grupperna får begränsas till familjen.
Och man behöver inte göra det i ottan. I mitt förra liv, innan jag blev nykter, vaknade jag sällan före kl 10 en ledig dag.
Den här helgdagen kallas också i folkmun ”första utepippardagen”, men det tänker jag inte utveckla vidare. Det räcker med att jag har väckt er fantasi ?
Själv tar jag en kopp kaffe och surfar runt i mobilen och hoppas att göken är vaken även vid lunchtid då jag har en promenaddejt med en kompis i ett naturreservat.
En Kristi Himmelsfärdsdag måste i mitt tycke innehålla minst en utflykt ut i naturen, även om den inte görs i ottan.
Ja du, AH. Som jag känner igen mig i dina känslor gentemot dina flickor. Mina barn kom som dina. Först ett starkt friskt barn, efter några år kom ett barn som inte mådde bra alls i början. Du beskriver mig och min relation till mina barn. Vad bra att du har identifierat L:et!
Funderade på varför jag blev så ledsen av avskedet just igår kväll. Jag har ju lämnat 3/4 av kärnfamiljen i huset och åkt hem till mitt så många gånger tidigare.
Vi separerade hösten 2013, då äldsta gick i ettan på gymnasiet. Därefter bodde båda barnen växelvis hos oss tills äldsta dottern flyttade till gbg hösten efter att hon tog studenten. Sen dess har yngsta dottern fortsatt bo växelvis.
När barnen ”byter hem” så brukar den ”avlämnande” föräldern köra barnen till den andra föräldern och sen äter vi gemensam middag ihop på respektive ställe.
Det har varit ett svinbra sätt att hålla ihop ex-kärnfamiljen och visa barnen att vi föräldrar trivs i varandras sällskap trots att vi har separerat.
Vi kan gemensamt snacka om veckan som varit och kommande vecka, praktiskt och känslomässigt. Mest praktiskt förstås, men forumet har ändå funnits för djupare diskussioner om behovet finns.
Igår kväll, och många andra sådana middagar, deltog även äldsta dotterns pojkvän och bästa kompisen till ex-sambon. Då går tanken med att ex-kärnfamiljen ska träffas och umgås ”på tu man hand” helt om intet.
Båda dessa personer tar dessutom ENORM plats i rummet, helst när de har druckit några öl. Så var det igår. Också. Fick jag prata ”ostört” tre meningar så är det högt räknat.
Just det här är dessutom en helg som jag och äldsta dottern hade planerat att tillbringa på tu man hand. Jag skulle ha rest till gbg och vi skulle besökt museum, åkt på utflykter och gått på musikal ihop.
Nu blir det pga Corona inte så. Nu tillbringar hon den här helgen med sin pappa, pojkvän och lillasyster istället. Och jag är helt ensam.
En tredje sak påverkade också. Vi har nu när hon har blivit äldre fått växter som ett gemensamt intresse. Jag fick ett elefantöra av henne och jag planerade att ge henne något liknande tillbaka.
Jag har en porslinsblomma som är snart 30 år gammal. Moderplantan har inte blommat på många år, men den har gett upphov till många sticklingar som förgyllt mitt liv med sina blommor. Dotterplantor som jag har själv eller som jag har gett bort.
Häromdagen tog jag sticklingar på en sådan dotterplanta och ställde i en vas i väntan på rötter. Jag köpte en lerkruka och en stödställning i form av ett hjärta.
Min tanke var att låta den plantan slå sig till rot hos mig och sen ska jag ge plantan till min äldsta dotter när hon fyller år i september.
Av en tillfällighet började vi prata om porslinsblommor igår kväll. (Det är verkligen en växt som delar mänskligheten i två läger.) Då sa hon ”Den växten är ju inte ens snygg, blommorna luktar vidrigt och de klibbar och skräpar ner.”
Hon vet inte ens om vad jag har tänkt förstås, annars hade hon aldrig sagt så. Men nu ska mina sticklingar förstås inte hamna hos henne, och det gör lite ont i mig. Eller rätt så mycket ont faktiskt.
Nu har jag det på pränt i alla fall, varför jag blev så ledsen just igår kväll. Forumet fungerar verkligen som självterapi. Även om jag blev ledsen nu igen när jag skrev om det.
Fast det är väl det som är meningen kanske. Att sätta ord på känslorna och återuppleva dem gång på gång tills de inte gör lika ont längre.
Dessutom var jag igår kväll trött och sliten, vilket förstärkte ledsenheten. Idag mår jag bättre. Nu kaffe och för-frukost!
Att kärleken kan vara så olika för barnen - lika stark men olika - är nog svårt att förstå om man inte har personlig erfarenhet av det.
Kärleken till den yngsta med särskilda behov är dessutom så uppblandad med andra känslor (oro, vanmakt, sorg, uppgivenhet) att den blir lite suddig i kanterna. Av trötthet sannolikt.
Det är så tabu att prata om det bara, men jag tror att vi måste prata om det. Vi måste ut med trollen i ljuset.
Kärleken till äldsta barnet är ju dessutom besmittad med dåligt samvete, för att man vet att det barnet alltid har fått stå tillbaka för sitt yngre sjuka/handikappade syskon.
Trots att man har slagit knut på sig själv för att motverka det. Trots av vi föräldrar delade på oss redan när vi levde ihop för att tillgodose båda barnens behov.
En uppdelning som gjorde att vi faktiskt ”offrade” vår egen relation, det blev ingen tid över för att jobba på den. Inga relationer håller utan regelbundet ”underhåll”.
När de äldsta ”friska” barnen då är flygfärdiga och lämnar boet så tror jag att saknaden blir så stark av flera anledningar.
Dels känner man sig inte färdig med dem. Jag har inte hunnit lära henne allt som är värt att veta om livet. Och dels behöver man faktiskt själv i sitt liv det ”friska” för att orka med det andra ”vårdkrävande”.
Min mardröm har alltid varit att det ska hända den äldsta dottern något traumatiskt, sjukdom etc. Min krisberedskap har precis räckt till den yngsta dottern, hur skulle jag orka det också liksom? Men det hade jag förstås fixat det också.
Du är ju lite i den sitsen nu med din äldsta, som inte mår bra psykiskt och tycker att det är tufft i skolan osv.
Alla styrkekramar i världen vill jag skicka till dig för att orka med det, ovanpå allt annat ❤️❤️❤️❤️
Det känns i min själ och i mitt hjärta när du berättar om hur du åker hem ensam t lägenheten. Och även med sticklingarna....Det är klart det måste göra ont...att du får bli besviken... ledsen? Vet inte hur jag själv skulle klara av en sådan situation fast ibland har man ju inget val.
Det är så intressant att läsa andras trådar...man får ta del av väldigt mycket i den andres liv men man vet liksom inte allt. Jag undrar AH har du i ngn form av ledarposition på ditt jobb? Chef? Har du syskon är du i så fall storasyster? Anledningen t att jag frågar är att du verkar vara en person som fixar och grejar, bryr sig, tar stort ansvar skriver i andras trådar, har svar på det mesta och inte så ofta beklagar sig...jag skriver detta i all välmening..å vad jag vill komma fram till är att släpp taget och tillåt dig vara ledsen. Kanske har jag helt fel men det är min känsla❤️
Får en känsla av att du bor i Skåne..om det är så...så kom min mamma därifrån...så vackert??
Ja, jag är chef på mitt jobb. Min titel innebär att jag har ansvar för personalen. Schema, rekrytering, introduktion, rehab - rubbet som rör personalens välmående. Mitt jobb innebär att ”bädda väl” för att personalen sen ska prestera optimalt.
Min åsikt är att jag har världens bästa jobb. Personalen är ett företags viktigaste tillgång - och ska behandlas därefter. Jag hoppas och tror att jag behandlar alla lika bra - från praktikant till högsta chefen.
Jag bygger relationer med varenda medarbetare, från första kontakten och sen tar den typ aldrig slut.
Min målsättning är att jag ska kunna ta kontakt med en ex-vikarie tio år senare och de ska minnas mig och vår arbetsplats med glädje. Och därför anstränga sig för att hjälpa mig med något jag behöver, en kontakt etc. Och de ska prata väl om vår arbetsplats i sin fortsatta yrkeskarriär.
Så bygger man ett starkt varumärke som arbetsgivare långsiktigt. Tycker jag. Leva efter det varje dag, och få belöningen på sikt. Fast jag är helt självlärd på detta, jag har ingen HR-utbildning i ryggen.
I mitt jobb är jag tränad i att lösa problem, det är vad jag gör hela dagarna liksom. Jag är så tränad i det att jag hoppar över problemen och går på lösningen direkt.
Sen är jag ensambarn, och uppvuxen i en dysfunktionell familj pga missbruk. Ensam är stark, den enda jag kan lita på är mig själv. Extra tufft då att bli utmattningsdeprimerad och faktiskt inte klara sig själv initialt. Nyttig läxa.
Jag bor i Blekinge, lillasysterlän till Skåne. Inflyttad från gbg för 29 år sedan, och älskar verkligen det här pyttelilla länet med sin underbara natur. Vi som är inflyttade är de största lokalpatrioterna brukar jag säga ?
Kram ?
Ps. Släppa taget om andras behov och ägna mig åt mina egna är typ grekiska för mig.
Är du "synsk" eller bara så där "känslig" som jag är att du bara (känner på dig saker och ting)? Kul att få reda på lite personliga grejer här inne, som var man bor osv. Jag vill i dagsläget inte prata om sånt och jag vet att ni fattar galoppen?!
Naturreservat nummer 28 i mitt hemlän fick besök idag, när jag hade promenaddejt med en kompis. Efter den skogsrundan blev det ett besök i en närliggande helt underbar kustby.
Trots att där var mycket folk så fanns det ändå gott om fikabord att använda och vi fick en skön stund i solen medan ladusvalorna tjattrade runt våra huvuden. De flög så lågt så att det tyvärr känns som om dagens fina väder snart är ett minne blott.
Någon gök hörde vi inte, men det berodde nog mest på att vi tjattrade värre än svalorna ? Efter den här våren med mycket hemifrånarbete och glest kontorslandskap kändes det som om vi båda hade ett visst uppdämt behov av att just prata. Göken får jag lyssna efter en annan gång.
På vägen hem var jag bara tvungen att stanna och njuta av rapsfälten en stund. Den gula färgen är otrolig, liksom doften och lärkans sång ?
Nu känner jag mig blossande röd i ansiktet av solen och lagom mosig i skallen efter all frisk luft.
Jag känner mig också påfylld med energi igen, tack vare besök i naturen och flera timmars prat med min kompis. Åh, vad jag behövde det ❤️
Inte helt fel gissat av mig...förstod nästan av du var chef. Även om du inte var storasyster men ensambarn i en dysfunktionell familj då tänker jag att du fick klara dig själv en hel del och därmed kanske van att ta hand om andra? Kanske dina föräldrar?
Jag tänker att en lite mindre kurs i grekiska kanske inte vore fel? Var rädd om dig!!
Jag tänker att nykterheten också är en språkkurs, något nytt och framförallt bara för dig.
Tänker också att ledsenhet för såna som vi, som sällan blir besvikna utan anpassar oss efter omständigheterna med gott mod, också är nya glosor att plugga in.
När jag läser om detta att lämna barn och exman i huset och åka hem själv så spelar det ingen roll HUR rätt det än var att skiljas eller hur bra man fixat det för barnen. En mamma i medelåldern kan också komma i kläm och få ont. Det är så okej som det kan vara.
Kram! Också sol-mosig idag, härligt ?
Jag är helt övertygad om att klimakteriet har varit en stor pusselbit i mitt dåliga mående och mina utmattningsdepressioner, både år 2007 och 2018.
Jag tror att jag kom in i förklimakteriet redan då jag var 36 år nämligen. Då tror jag att mina könshormoner började svaja, och det är just svajandet som gör att man mår dåligt.
Att jag bara tror och inte vet beror på att gynvården är ungefär lika svår att få tid hos som psykiatrin, och att kunskapen generellt är ungefär lika usel hos resten av läkarkåren.
Inte en enda gång under alla mina kontakter med vården sen 2007 och fram tills nu har någon läkare, sköterska eller psykolog ens försökt att ställa frågor om varken klimakteriet eller mitt drickande.
Fortfarande är det här bara min egen hobbyteori. Fortfarande kan jag bara utgå från mitt eget mående, det är det enda facit jag har.
Nu tror jag *ta i trä* att jag äntligen har kommit till menopaus, och då bör könshormonerna stabilisera sig på en lägre nivå så småningom.
Jag har en läkartid på gyn nästa vecka (ett år sen förra läkarbesöket) och då ska jag ösa upp alla mina tankar och teorier på bordet.
Jag ska kräva att blodprover tas för att mäta mina könshormoner. Jag ska kräva UL för att få veta att mina slemhinnor i livmodern mår bra.
Efter flera år med olika hormonmediciner, som tyvärr bara förstärkt mitt dåliga mående, så är jag nu helt utan den typen av mediciner. Så ska det förbli om ingen ytterligare skit tillkommer.
En del är oerhört känsliga för hormontillskott. Jag tålde aldrig p-piller som ung. Jag var konstant deprimerad i puberteten. Hade svår nedstämdhet veckan innan mens i alla år. Känslig sort helt enkelt.
Om du tror att ditt förklimakterie, som kan pågå redan från 40-årsåldern, kanske påverkar ditt psykiska mående så vill jag rekommendera Klimakteriepodden.
Nu senast två bra avsnitt:
#124 Klimakteriet och hjärnan
#125 Synen på klimakteriet
Vad är UL för prov? Jag håller m dig jag har aldrig varit med om att någon pratat m mig om klimakteriet el frågat om alkoholen. Jag kom t gyn det året min syster fick tillbaka äggstockscancern. Tänkte att jag hade inte varit på en gynkontroll på åratal. Träffade en fantastisk kvinnlig gynekolog. Opererade bort mina äggstockar för fyra år sen.
Brukar själv berätta om mina alkoholproblem. Och kanske inte senaste gången jag var på vårdcentralen men innan dess frågade läkaren mig om jag var/hade varit utsatt för våld. Rökningen däremot brukar man ju fråga om. Har många laster men fr rökningen har jag klarat mig.
UL är vanligt ultraljud. De kollar att slemhinnorna inte är förtjockade. Det kan uppstå om man har östrogendominans, dvs mer östrogen än gestagen (gulkroppshormon).
Så var det för mig under några år, vilket ledde till oregelbundna och enormt rikliga blödningar, som i sin tur ledde till järnbrist. De förtjockade slemhinnorna måste liksom ut.
Enda sättet att komma tillrätta med det var att medicinera med gulkroppshormon. Men nu tror jag faktiskt att mensen äntligen har packat ihop och dragit för gott.
Det var verkligen skitjobbigt under flera år för mig när mensen betedde sig som en senil gammal kärring ? När jag började prata om det med äldre vänner förstod jag att det är en vanlig åkomma i klimakteriet.
Men för mig var den åkomman helt ny när den kom som en kalldusch. Det är ju ingen som helst logik i att man ska blöda MER på slutet?
En fredagstradition som jag har anammat är att lyssna på Alkispodden. Dagens avsnitt med Anna som gäst var riktigt bra!
Jag plågas ju inte av sug speciellt ofta, men om man känner sig lite orolig inför helgen så är det perfekt att genom Alkispodden få ta del av nyktra vittnesmål som påminner en om vad man håller på med.
Det är molnigt även här, men håller vetkligen med om att det är en fin sång att starta dagen med. Jag såg den föreställningen i stockholm, väldigt bra!
Hoppas du njuter av din lediga och såklart nyktra lördag. Tänker att dina språkkurser och andra funderingar och behov också är en del av resan. ?
Min AH-låtlista på Spotify kommer verkligen att spegla den här våren. Det blir en låtlista som kan stärka mig i mina känslor just nu - och få mig att minnas.
En låtlista med låttips från er forumvänner, blandat med sorgliga, glada och en del samtida låtar just denna vår.
I torsdags var jag lite låg och spelade först låtarna ”I shall be released” och ”When the party is over” i bilen om och om igen på väg till min promenaddejt med min kompis.
På hemvägen spelade jag istället ”Så gott att må gott igen”, ”Tro” och ”Lev nu, dö sen” - och sjöng med så att rutorna vibrerade.
Samtida låtar som tagit plats på listan är bland andra ”Like it is” och ”Karantän”, som också fångar upp känslor som jag känner just den här våren.
Vad är anledningen till att du dricker? Jag har en ångestsjukdom i grunden, vilken ger mig psykogen smärta och väldigt mycket oro. Jag dricker cirka en gång per månad för att stå ut och få några timmar utan smärta och oro. Men det kanske blir en ond cirkel. Nu tänker jag iallafall ge mig själv ett vitt år så inga läkare kan skylla på alkoholvanor när jag ber om hjälp. Sedan behöver jag byta arbete också. Stressen efter varje arbetsvecka är brutal. Kram Sarah
Jag kom i klimakteriet redan vid 26 år. Efter en abort som jag helst inte ville genomgå, men omgivningen och speciellt min mamma tjatade om att jag verkligen inte borde skaffa barn så ung. Fy fan. Fick aldrig fler chanser. Jag är helt utmattad varje gång det "pöser" runt gravidmagar på jobbet och hur folk SKRYTER om sina ungar. Tröttsamt. Har aldrig fått någon som helst bra hjälp från vården angående detta. Nu har jag bytt till företagshälsovården och fått lägre halt östrogen via plåster så jag iallafall slipper gå runt med muffinsmage och hormonstinna bröst. Jag har varit konstant deprimerad sedan jag var 26 år. Nu 45. Undrar hur jag har klarat mig från att
Ja, inte var det för att hantera ångesten i alla fall. De två gånger som jag har varit sjukskriven för utmattningsdepression (2007, 2018) så slutade jag dricka alkohol helt i flera månader. Ren överlevnadsinstinkt tror jag.
Jag förstod nämligen direkt att även om ångesten lindrades ett kort tag av alkoholen så kom den tillbaka etter värre mitt i natten. Som om den ackumulerades och sen exploderade.
Då valde jag att hellre ha lite lindrigare ångest konstant, än att tvingas genomlida sådana explosioner.
Jag drack för att det var festligt, för att det gjorde mig avslappnad och för gemenskapens skull. Allt det gick om intet på slutet, så då drack jag för att jag var beroende.
Kvinnliga könshormoner har en enorm påverkan på hjärnans kemi - och varför inte gyn, psykiatrin och beroendevården jobbar gemensamt med behandling av kvinnors mående och missbruk förstår jag faktiskt inte. Ingen tycks lägga ihop två och två liksom.
Trots att pms, graviditetshumör och klimakteriehumör är välkänt så tas det inte på tillräckligt stort allvar. Och man släpper ju bara ut en bråkdel av det dåliga måendet så att andra märker det. Det mesta håller man inom sig.
Har män samma negativa påverkan av svajiga könshormon? Jag har hört talas om ”övergångsålder” även för män, men inte förstått på vilket sätt det uttrycker sig.
På sätt och vis kan övergångsåren bidra till en känsla av vemod och sorg. En fas i livet är slut och vi måste förhålla oss till vårt nya jag, såväl fysiskt som mentalt. Det är en process som fortgår under flera år och är helt naturlig men inte desto mindre smärtsam - eller befriande! ?
Du har helt rätt. Man har tydligen lagt ihop två och två när det gäller alkoholmissbruk och gastricbypass iallafall, även om man inte behöver vara Ei b
Mäns övergångsålder verkar inte komma förrän vid 65, och då kopplar man ihop att de blir deppiga av pensionen. Vid 50 ligger vi dock ganska jämt i hormoner. Män blir mesigare sägs det och kvinnor tuffare. Galet mycket det sägs egentligen.. Men om man ger kvinnor könshormoner måste man ge män i samma ålder Viagra. Annars kommer kvinnorna att dra sig till yngre män verkar det som, eller?
Har varit nykter i 15 veckor imorgon, tjoho! Känns som ett av de bästa besluten som jag har tagit i mitt liv faktiskt.
Ingen behandling och inga mediciner, förutom SSRI sen tidigare.
Jag har blivit nykter med hjälp av det här forumet och mycket böcker, poddar, youtube-klipp om nykterhet. Mycket. Hjärntvätt i princip. Jag tror att man måste gå all in även vad det gäller nykterheten inledningsvis.
Vädret var trist idag så jag valde att åka till en plantträdgård istället för att åka ut i naturen. Jag kan gå runt där i evigheter och bara njuta av växtprakten.
Jag fick också möjlighet att hälsa på Julius, den ”hyrgran” som jag hade i julas och som jag ska hyra kommande jular också. Han stod där i en hörna med sina kompisar och de hade fått små späda ljusgröna skott.
Tur att jag har ett nummer nedskrivet, för riktigt säker är jag inte på vilken gran det var ? Totalt hyrde de ut cirka 120 små julgranar i kruka i julas.
Min balkong har tyvärr sina begränsningar så blå hortensia, japansk lönn, japansk lärk och hallonbuskar fick tyvärr inte följa med hem. Men det fick tre små plantor med smulgubbar. Ett mellanting mellan smultron och jordgubbar tydligen.
När jag kom hem väntade plantering av smulgubbarna och omplantering av några krukväxter.
Och det behövdes verkligen. Clivian hade fyllt sin lerkruka med sina enorma rötter. Moderplantan separerades från två dotterplantor och 3/4 av rötterna slängdes.
Jag har långa relationer med flera av mina krukväxter. Jag har tidigare berättat om porslinsblomman, där moderplantan var en stickling som jag snodde för cirka 30 år sedan.
Clivian låmnade min ex-sambo kvar när han flyttade i augusti 2017 och ursprungligen kommer den från hans syster tror jag. (Inte barnens pappa, en senare relation.)
Sen planterade jag om en liten planta av ”hjärtan på tråd” som jag fick av min bästa kompis när vår yngsta dottern föddes för 21 år sedan i juli. Den kom med blomsterbud till sjukhuset i Lund där vi var inlagda.
När vi kom hem från sjukhuset planterade jag ett paradisträd till dottern, som också fick större kruka och ny jord idag. Den står i hennes rum och ska följa med henne till hennes eget boende.
Känner mig väldigt nöjd med dagen trots att den inte har innehållit varken motion eller naturutflykt. God mat krönte dagen.
Hoppas på lite bättre väder imorgon, även om det funkar utmärkt att cykla i regn också.
Ikväll kände jag att jag behövde repetera lite, men jag orkade inte läsa en bok. Då får Craig Beck (youtube) hålla mig sällskap en stund istället.
Ikväll valde jag hans filmer ”What to do when fall off the wagon”, ”Getting the motivation to quit drinking” och ”How I became the stop drinking expert”.
Jag känner mig inte nära ett återfall på något sätt, är inte sugen alls, men jag vill ändå repetera med jämna mellanrum och då är hans filmer lite lagom att ta till.
Fasen vad häftigt, kan man hyra en julgran? det hade jag ingen aning om. Gött att du har en balkong och får plats med lite växter, skönt att kunna sitta där och njuta. Det ska pissregna här hos mig i morgon, så jag tar nog en lugn dag inomhus.
Du skriver så fint och innerligt. 15 veckor är ju helt fantastiskt! Du är en riktig förebild och att du tar dig tid till alla dessa poddar, böcker och filmer visar ju verkligen på att du hittat ditt sätt.
Tack för din pepp i min tråd, försöker skriva här när jag har tid över, blir inte så mycket av den varan med 2 små barn tyvärr ? Men idag är det lördag och jag lägger mig nykter för tredje kvällen i rad, vilket känns fantastiskt. Kram ❤
Tack för fina ord. 15 veckor är otroligt mycket. Samtidigt som jag har kämpat så har det varit oväntat lätt.
Jag har lagt en massa tid på att ta till mig fakta, fakta, fakta, men väldigt lite tid på att kämpa mot suget. Fått jobba på vanorna en del, men framför allt har jag fokuserat på fördelarna med nykterheten.
Och det kommer du att göra också! Med tre nyktra dagar bakom dig och snart första helgen till ända har du det värsta bakom dig. Nu kan det bara bli bättre! Bara du låter bli att ta det första glaset.
Kan verkligen rekommendera Craig Beck på youtube. Han har precis det tänket som jag har anammat med hjälp av boken ”Tänka klart” av Annie Grace. Sannolikt är han influerad av henne.
Naturen är det allra bästa! Bor du nära havet ....du berättade ju att du bodde i Blekinge. Min brorsdotter pluggade under några år i Karlskrona. Min familj och jag var och hälsade på henne en sommar. Tror att det regnade.m och var kallt...minns inte att vi badade?
Den känslan blir verkligen stark när man lyssnar på ljudboken ”Skål, ta mig fan!” av Torbjörn Åberg. (Finns på Storytel.) Igenkänningen var enorm för mig.
Jag vill tipsa alla mina forumvänner som funderar på att sluta dricka, dricka kontrollerat, eller precis har blivit nyktra, att lyssna på kapitel 2-3 (00:24:40-01:24:20).
Den gemensamma nämnaren på dessa två kapitel tycker jag att man kan sammanfatta med rubriken ”Du är din egen värsta fiende”.
Vi andra som har varit nyktra ett tag kan också lyssna på dessa kapitel. Repetera, repetera, repetera. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.
Kram ?
PS. @varafrisk: I Blekinge är det aldrig längre än några mil från havet. Fyra av fem kommuner ligger vid havet. Själv bor jag 3 km från havet, dvs cykelavstånd.
Tre timmar och totalt 11.000 steg blev det idag. Gick en vandringsled där man i princip följer en klippa rakt ut i havet - en enormt hög klippa med vidunderlig utsikt.
Hade en kompis som sällskap och fika på en brygga smakade enormt gott. Lite blöta blev vi, men det var det lilla i sammanhanget. Större delen av rundan var det uppehåll.
Mus, groda, ekorre, fem sångsvanar och en kvinna med hund var de enda vi mötte. Det allra bästa med Blekinge är att det inte är en massa folk överallt ??
Då har mängden folk ändå ökat enormt ute i naturen, men vi är ett glesbefolkat län och vi har mycket vacker natur att njuta av.
Lärde mig en ny växt också: Getrams. Aldrig sett innan. Tänkte både liljekonvalj och ramslök först, men bladen stämde inte riktigt. Jag älskar verkligen att lära mig nya saker ?
Känner mig mör i både ben och skalle nu. Och slö. Har precis diskat och ätit värmda rester. Borde dammsuga och sortera tvätt. Borde jobba lite så jag ligger på plus imorgon bitti. Borde. Orka.
Nä, jag ska lägga mig i badet en stund. Mina ben behöver lite värme. Kanske färgar jag håret också. Kanske.
Det är ju inte så noga att färga den grå utväxten nu när man ändå jobbar hemifrån så mycket. Plus att väldigt många låter det grå växa ut nu när man inte kan gå till frisören i samma utsträckning längre.
Vet inte hur länge jag ska hålla på med det här färgandet. Men jag är ju bara 50 år så jag får väl hålla på ett tiotal år ytterligare åtminstone.
De första enstaka grå stråna kom när jag fyllde 30 år. Nu är utväxten rätt så jämn över skallen. Med åren får jag nog sluta hemfärga och be frissan göra ljusare slingor.
Till 25 års ålder var jag blond, med hjälp av slingor. Efter barnen blev jag mörkare och började färga brunt. Den ”naturliga” färgen är nog blyertsgrå numer, men nu blir det allt mer ljusgråare och krulligare. Märkligt fenomen.
Sist jag klippte mig lite kortare trodde alla att jag hade permanentat mig. De grå håren som kommer nu är superkrulliga. Som barn hade jag blont spikrakt hår. Hormoner kan verkligen påverka allt möjligt, även håret.
Jag minns sällan vad jag drömmer. Men den här drömmen var så konstig att jag bara måste skriva ner den nu när jag minns den.
Först lite bakgrund. Jag är väldigt hemmakär. Har inte tågluffat eller rest ”jorden runt” (som man gjorde med flyg under min ungdom istället för tåg). Charterresa var femte år kanske. Väldigt bekväm. Utedass och bajamajor är det knappt att jag fixar. Hellre en natt på hotell än en vecka i husvagn. Föredrar dagsutflykter, då får man sova i egen säng. Möjligen en-två övernattningar, sen längtar jag hem. Hemester är för mig inget nytt begrepp, det är standard.
I drömmen upplever jag en stor vänthall. Som på en flygplats men med typ indiska mått mätt. Mycket folk, nästan som ett flyktingläger men väldigt uppåt stämning. Det är jag som är väntad på, av en man.
Mannen är typ övervintrad hippie, dreadlocks, färgglada kläder, mycket smycken, lite rastatypen. Eller nästan lite åt shamanhållet faktiskt, men han har nordiskt ursprung. Norrman eller dansk tror jag faktiskt.
När vi väl träffas kan vi knappt hia oss där och då trots att det är fullt med folk överallt, ja ni fattar ?
Sen blir det plötsligt matprogram. Konstiga kryddor, ris, någon form av blad att rulla in maten i innan matlagning och maten tillagas på marken, i typ vildmarken.
Lite Sydamerika, Inkavibbar. Kulturellt gammal miljö, regnskog, mycket sand. Nästan lite Robinson över det. (Jag kollar inte ens på Robinson längre, har tröttnat.)
Sen blir det riktigt konstigt. Då snackas det om att det är viktigt att man har en noga utmärkt ”ruta” i skogen. Inom den rutan har man ett system för hur man gräver så att man inte gräver upp ”för färska högar”.
Mannen med dreadlocksen påtalar, som inför en tv-kamera, att nu är vi ju två som ska dela på samma ruta och då måste vi ju ha samma system så att vi inte gräver upp varandras ”högar”. Snusförnuftigt resonemang om det, så långt från sexobjekt man kan komma är han just då.
Och jag tänker att man får väl bara dela rutan på mitten, ungefär som man gör med en dubbelsäng - din sida och min sida. Alltid lösningsorienterad.
Plötsligt är det mycket folk omkring mig igen och det går förbi en äldre man och berömmer mig för att jag har hittat ett bra ”system”. Det säger han när jag sitter på huk.
Varför det blir så detaljerat om just toalettbesök fattar jag inte. Det hade gärna fått vara mer detaljerat om vårt återförenande, om jag nu fick välja. Men det får man ju inte.
Vad säger den drömmen? Sannolikt en del om karantän, semester, sova ute, tillbaka i utvecklingen, längtan efter en man (vem som helst duger tydligen) och samboskap som kräver gemensamma rutiner osv.
Inte ett dugg om alkohol i alla fall och det är ju skönt ?
Alltid fascinerad av drömmar. Inte för att jag tror de betyder något särskilt, mer att det är rensning av hjärnan. Mycket märklig dröm du hade. En sån där man kommer ihåg ett tag. Mycket detaljer...
Har du drömt om alkohol någon gång sedan du slutade dricka? Jag har inte det, och det är på 5 månader på onsdag?
En härlig dag du hade igår. Hoppas du får en bra dag idag. Kram!???
Så glad jag blir att mitt boktips hjälpte dig att komma till skott att på allvar överväga att sluta dricka ?? Berätta gärna mer om hur det går för dig framöver!
Jag måste bara säga att jag tycker det är såå snyggt med grått hår!! Har själv inte fått det än, men har alltid sagt att den dag jag får det så kommer jag behålla det grått. Men självklart, det är en sak att säga det nu och förmodligen en helt annan sak när man står där. Då kanske jag har helt annan åsikt ?
Har varit frånvarande ifrån forumet av olika anledningar men har tittat in igen och blev så glad att se att det det går så bra för dig och att du fortsätter att hjälpa alla de som kämpar?! Såg ditt tips om Craig Becks youtube. Har tittat på hans webinar, sett några youtube avsnitt och börjat läsa hans bok. Känns väldigt rätt och något som kan funka! Är det något att satsa på tycker du, har du gått hans program? Har framförallt fått mig att inse att fakta är allt och vad jag läst i din tråd så har det varit din taktik?
Exakt så är det. Fakta, fakta, fakta och sen repetera, repetera, repetera. Hjärntvätt. Det har varit min taktik.
Min stora ögonöppnare var Annie Graces bok ”Tänka klart”. Där fick jag lära mig den stora skillnaden på det medvetna och det omedvetna i missbrukssammanhang.
Det är därför jag tjatar om att man måste bestämma sig med hela hjärnan. Inte ett uns av begär efter alkohol får man tillåta sig att ha kvar i skallen.
Vårt omedvetna är ingrott med alkoholglorifierade bilder, och för att tvätta bort dessa bilder krävs hjärntvätt helt enkelt.
Craig Beck har jag förstått har samma tankar som Annie Grace. Båda två är inte så positiva till tex AA eftersom de anser att det är individen som måste ta makten över sitt liv, istället för att lägga sitt liv i någon högre makts händer.
För mig spelar det ingen roll hur man väljer att bli nykter, men för mig har ”faktametoden” funkat. Med hjälp av den tog jag mig snabbt från ”jag får inte dricka” till ”jag vill inte dricka”.
Men man måste hela tiden jobba med sig själv - ifrågasätta, rannsaka, utvärdera, utforma strategier. Och jobbet tar aldrig slut, även om jag inte tänker på det 24/7 längre.
Men jag repeterar ändå regelbundet. Bland annat lyssnar jag på ljudboken ”Skål, ta mig fan” 30 min varje kväll när jag ska somna. För att påminna mig. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.
Problemet med grått hår när man är mörk är att det börjar växa väldigt ojämnt. En fläck här och där, enstaka strån. Först nu, 20 år efter de första gråa håren, kommer mitt gråa jämnt över hela skallen.
Men utväxt är inte kul. Ljust grått mot det mörkbruna under väldigt lång tid medan håret växer ut.
Men jag har tagit första steget och klippt håret pagekort åtminstone. Innan nådde det en bra bit ner på ryggen.
Nästa steg är att börja göra ljusare slingor och sakta men säkert få det mörka att övergå i grått. Helst utan att behöva se ut som en panda under tiden ?
Min nya frisör är inne på min linje och tillsammans ska vi transformera min hårfärg kommande år. Om tio år är mitt hår helgrått sannolikt.
Idag har jag lyssnat på podden”Hur kan vi” avsnitt #84 med gästen Moa Gürbüzer under rubriken ”Hur kan vi prata om nykterhetsnormen?”
Hennes målsättning är att vi alla i offentliga sammanhang ska få frågan ”vitt eller rött vin, med eller utan alkohol?” Precis som vi får frågan ”kaffe eller te, med eller utan mjölk och socker?”
Så hon startade företaget Oddbird som ”befriar” goda viner från alkohol. Hon säger inte ”alkoholfri” utan ”alkoholbefriad” om sina viner.
”Vi har en föreställning om att den som dricker alkohol är normal och den som inte dricker är onormal, vilket innebär att människor som inte dricker alkohol diskrimineras.”
”När vi vuxna kan sätta ett gott exempel och visa att det kan vara lätt att välja bort alkoholen och att man ändå kan delta i sociala sammanhang, förs det vidare till ungdomarna.”
Idag har jag inte ens packat upp datorn på jobbet. Möten, möten, möten. Viktiga möten, enskilda möten. Korta möten, alldeles för många möten. Knappt ingen luft alls mellan mötena.
Nu är jag helt slut. Den här känslan brukar jag dricka vin på.
Men, för att citera Se klart: ”Nu dricker jag ju inte längre, så då får jag göra något annat.”
Min skalle skriker ”stäng av mig en stund, jag behöver vila”. Så en höneblund blir det nu, även om nattsömnen riskeras ?
Jag är inte speciellt sugen, bara väldigt mentalt trött, men jag fortsätter repetera, repetera, repetera.
Ikväll ser jag dokumentären ”Alcohol will kill you” på youtube. Leverskador som leder till levertransplantation - som en skräckfilm nästan.
Min pappa dog vid 61 års ålder pga söndertrasad ickefungerande lever. När han kom in på sjukhuset tappade de honom på sju liter vätska i buken. Nästa morgon lika mycket. Efter obduktionen fick vi veta att man aldrig tidigare hade sett en så trasig lever, som slamsor som föll isär.
Efter att han dött gick min mamma till bilen som stod i ett garage. Bilen var inte körd på länge, men den var överfylld med ölburkar (10%) och alvedonpaket. Alltså FULL med ölburkar långt uppåt väggarna i bilen.
Kram ?
PS. I Sverige får inte alkoholister någon levertransplantation, men det kan man tydligen köpa sig till i England.
förstår vad du menar med att dricka vin för den mentala tröttheten... att få TYST PÅ HJÄRNAN ... jag har gått all in med mina andningsövningar nu... jag hoppas du ändå får sova gott inatt. Så ledsamt att höra om din pappa :( .. sänder dig varma tankar och kram.
Vi är många omkring dig som glädjs över din nykterhet ?
Ps. Jag köpte Oddbird mousserande förra helgen! Mycket gott om man gillar de alternativen. A-fri öl har jag nästan slutat med men desto mer cola zero. Har inte tagit mig in i kombucha-träsket än...
Finns Oddbirds vin bara på Systembolaget? Nyfiken på deras prosecco ?
Jag har varit lite fast i alkoholfri öl-träsket ett tag. Drack typ aldrig öl tidigare utan nästan enbart rödvin. Försöker avvänja mig nu med hjälp av örtte och rött te, och nu senast äppelmust och äppeljuice.
Det suger att somna redan kl 22-22.30. Då vaknar man pigg redan kl 5 när klockan ringer först kl 6.30. Sex-sju timmar tycks vara min kvot.
Det känns som om hjärnan har vilat upp sig under natten. Den är redan igång och lägger sommarschema ? Det står på mitt schema idag nämligen. Den första sommarvikarien kommer på mån 1/6.
Att jobba med sommarrekryteringen är ett jobb som jag påbörjar i januari och slutför först när alla är på plats och jag själv går på semester den 6/7. Parallellt med allt annat jag gör.
Det är en rolig men tidskrävande arbetsuppgift, som i år påverkats enormt av coronakrisen. Precis som allt annat alltså.
Först lägger jag de stora pusselbitarna, sen ska alla små pusselbitar läggas. Dag för dag, vecka för vecka. Cirka 60 medarbetare berörs totalt, inklusive vikarier.
Bakom varje beslut finns en människa som ska vara hyfsat nöjd, samtidigt som verksamheten ska tryggas. Och hela tiden uppstår nya problem förstås. Klar blir man aldrig.
Det är med andra ord inte så konstigt att jag är mentalt trött. När jag själv går på semester den 6/7 har jag sällan hunnit/orkat planera någonting.
Mest behöver jag då bara vila. Dagsutflykter och spontana resor i närområdet blir det därför mest för mig, och det är så jag vill ha det. Hemester är inget nytt för mig, det är så jag brukar ha det. Det är så jag vill ha det.
Jag har spanat in en stugby och två-tre b&b i närområdet. Får jag lite ork över ska jag kontakta dem och planera in några övernattningar åtminstone.
Yngsta dottern vill alltid besöka Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby. Hon älskar alla Astrids sagofigurer ? Sex-sju teaterföreställningar brukar vi hinna med på en dag. Men i år är det ju bara att glömma.
Jag blev nyfiken och tvungen att googla. Det fanns flera mousserande A-fria varianter på Systemet. Kanske ska jag prova nån? ?
Själv dricker jag Sommersby Secco eller Sommersby rose nuförtiden. Finns i dagligvaruhandeln. Till maten blir det Falcon A-fria öl som är bärnstensfärgad och mer smakrik än ljusare öl.
Ha en fin dag! ?
Bruna burkarna alltså. Sexpack för 35 kr på Maxi ? Smakar lite mer än ljus öl. Gillar också IPA med gul etikett och ett fartyg, NAPA från Sigtuna och Brooklyn.
Stort Grattis t dina 100
Stort Grattis t dina 100 dagar??????
Kram?❤️
Tack Varafrisk ?
Kram ?
Ny låt till min AH-låtlista
”Lev nu, dö sen” med Miss Li passar mitt humör perfekt idag ?
Det känns idag som om jag faktiskt kan våga tro på att andra halvlek i mitt liv kan bli riktigt bra.
Jag känner mig mer och mer redo för nya utmaningar. Nytt jobb? Ny relation? Ny bostad? Bring it on. Var sak har sin tid förstås, men tankarna kan behöva snurra runt ett tag.
Jag tror ju på ödet. Det som ska ske det sker. Huvudsaken är att man är öppen för nya utmaningar och tar emot de chanser som ödet lägger i knät på en. Vågar chansa. Orkar satsa.
Annars har det varit en helt vanlig jobbmåndag. Eller ovanlig i dessa tider kanske eftersom jag har varit på kontoret och jobbat.
Det är inte samma sak att åka till jobbet längre. Det är helt ödsligt. Det gamla fika- och lunchgänget som jag brukar hänga med är skingrade för vinden.
Det funkar bra att jobba hemifrån, men jag saknar jobbet också. Men mest saknar jag den tydliga kontrasten - och den sköna känslan när man kommer hem.
Min nya plan är att jobba 2-3 dagar på jobbet varvat med hemifrån. Den här veckan blir det mån-ons på jobbet och sen är jag ledig tor-fre.
Planerar dagarna utifrån vilken typ av möten som är inbokade, vecka för vecka. Det här lär bli långvarigt. I vårt län har vi precis landat på 103 konstaterat smittade.
Kram ?
PS. Apropå låten så går det utmärkt att skåla i alkoholfritt också ? Minns en man som alltid var festens medelpunkt. Snapsvisor var han grymt duktig på, han tog alltid ton och sjöng högt. Flera år senare fick jag veta att han var nykterist sen många år. Sannolikt hade han vatten i sitt snapsglas. Coolt.
?
Vilket fint och inspirerande inlägg. Jag har försökt tänka på det där med att locka till sig positivitet i sitt liv, det ligger nog verkligen något där.
Du är grym ❤️
Tack Stormenlilla ?
Jag blev verkligen jätteglad för din hälsning ❤️ Vi började ju på samma dag du och jag ❤️
Din hälsning innebär indirekt också att du tillbringar lite mer tid på forumet - och det är också en av nycklarna tror jag.
Kram ?
I natt har jag drömt
Fy i helvete vad jag har drömt i natt. Det känns som mitt undermedvetna liksom fick ett utbrott, eller kräktes kanske.
Det är mest en känsla från drömmen som jag kan förmedla nu i vaket tillstånd. En känsla som i sin tur väckte minnen.
Känslor som både får mig att rysa av obehag, krypa ihop i fosterställning - och skrika vrålhögt eftersom det känns som skallen ska spricka om jag inte lättar på trycket.
Jag drömde att jag hade levlat upp mitt alkoholmissbruk ytterligare en nivå. Till det stadiet då man inte dricker för att bli full utan för att ”bara bli normal”.
Det stadiet som får folk att köra bil onyktra och gå till jobbet onyktra. Det stadiet som de tror att ingen märker, inte ens familjen. Jo, tjena.
Jag har aldrig upplevt det stadiet i verkligheten tack och lov. Men jag har fått en försmak av det varje gång jag har tagit en återställare.
Jag har när jag tagit en återställare upplevt hur jag med hjälp av ett enda glas vin kan gå från kolmörker, illamående, ångest, rastlöshet och skakningar till att känna mig rätt chill. Ibland krävs två glas vin. Plättlätt.
Jag har upplevt förstadiet till det helvetet. Att inte kunna göra någonting ”normalt” utan att ha druckit litegrann.
Det minnet som drömmen väckte var när jag 20 år gammal skulle komma hem till föräldrarna en helg. De skulle få träffa min pojkvän första gången. Han som sedan blev barnens pappa.
Så fort jag kom in i hallen och min pappa sa ”hej” visste jag. Han hade druckit. Mitt humör störtdök. Jag blev taggig och fientlig. Min pojkvän märkte inte att min pappa hade druckit. Inte just då. Han undrade mest över mitt humör.
Jag minns att jag tänkte: ”Kunde han inte ha låtit bli att dricka denna enda helgen då vi skulle komma.” Det är klart att han inte kunde det. Det förstår jag nu.
Jag utvecklade en enorm lyhördhet och framför allt hörsel för onykterhet i mitt barndomshem. Det räckte med ett ”hej” på telefon för att jag skulle veta, och samtalet blev sen därefter.
Min mamma drack också för mycket i perioder, och jag utvecklade en lyhördhet för minsta tonfall som tydde på onykterhet även där. Direkt blev jag taggig och fientlig.
Jag förstår verkligen vad äldsta dottern menar när hon säger: ”Jag tycker om dig bättre som du är när du är nykter.”
Hon har aldrig varit tydligt taggig och fientlig mot mig då jag har varit full, så som jag var mot mina föräldrar, men det hade väl bara varit nästa steg i hennes medberoende.
Kram ?
Så gripande
Att höra din fina beskrivning av din kamp, dina drömmar som skakar om dig, problemet med medberoende...
En tår trillar ner för min kind... Arg och ledsen på vad a-djävulen kan ställa till med. Själv har jag en bror som förlorat typ allt, fru, barn, barnbarn och mig.. Hans syster. Bara för att kunna supa. Så mycket sårande kommentarer, hur han hatat mig.... Hur han vill kontrollera mig, vill veta vem jag pratar med, vad jag pratar om osv... Till slut bröt jag kontakten med honom. Alkohol kan förändra människor till det sämre.... Jag vet. Det är detta som har fått mig att inse att jag också har problem. Men jag tar tag i problemet nu, innan allt har rasat....
Tack kära Andrahalvlek. Du berör mig.
Kram Saskij ?
Tack Saskij ?
Tack för att du berättar att mitt inlägg berör dig - och att det får din beslutsamhet att fortsätta vara nykter ännu starkare.
Vi måste påminna varandra gång på gång om hur det har varit, och om hur det kan bli om vi inte är vaksamma mot alkoholdjävulens lockrop.
Kram ?
En skitdag
Eller en rätt bra dag egentligen jobbmässigt. Men den kändes som ett maratonlopp. Pust. Men jag hann med det jag skulle - ända in i kaklet.
Känns som jag är konstant på efterkälken, tycker verkligen inte om det. Men jag är ändå noga med att hålla mina arbetstider. Min hjärna har checkat ut för dagen.
I bilen hem orkade jag inte ens lyssna på min ljudbok. Istället satte jag på min AH-låtlista, höjde volymen och sjöng med till ”Tro”, ”En sång till livet” och ”Lev nu, dö sen” så att bilrutorna skallrade.
Nu mår jag bättre ?
Kram ?
Vilken dag!
Först värsta mardrömmen, och sen körigt på jobbet.? Gött att du har lyckats skaka av dig det. Hög musik i bilen är grymt bra i sådana lägen tycker jag.? Märkligt ändå hur djupt rotat i det undermedvetna alkoholen kan sätta sig så man drömmer sådana drömmar. Önskar dig en välförtjänt bättre dag i morgon.
Kram!
Vad är vår medicin?
Läser just nu en bok om alkohol och hjärnan av Marcus Heilig. En sak jag läste igår fastnade verkligen.
Han skrev om stigmat när någon har sjukdomen alkoholism. Om någon har högt blodtryck eller diabetes så får de medicin. Om de slutar med medicinen så blir de sjuka igen, och måste börja medicinera igen.
Om någon har sjukdomen alkoholism så sätts i bästa fall behandling och medicin in under en tid. Sen slutar man med medicinen och behandlingen tar också slut, och patienten tar ett återfall. Blir sjuk igen alltså. Då är det individens fel enligt samhället. Feltänkt tycker Heilig, och det tycker jag också.
Vad är vår medicin? Förutom antabus och naltrexon inledningsvis för vissa av oss?
Heilig är för övrigt varm förespråkare för just naltrexon.
Kram ?
Läste för flera år sedan om
Läste för flera år sedan om en man på Facebook som hade alkoholproblem. Han fick hjälp, kom in på behandlingshem och blev nykter. Nykterheten varade två år å han föll tillbaka in i missbruket. Denna gången värre än den första gången. Han förlorade familj, jobb mm. Hans väg tillbaka igen till nykterheten var att han blev troende. Jag tänker att man kan bli troende eller inte men hans förklaring var att första gången som han mötte nykterheten då var det inte grundat i hans hjärta.
Jag tänker att medicin är bra för att få t en nykter period ( hur lång den nu är). Jag har testat två olika mediciner som varit t för att dämpa suget men inte hjälpt. Önskat antabus men inte fått för jag tror att det skulle varit en hjälp för mig att få till en nykter period. Jag tänker att man kan ha bestämt sig, ta mediciner men jag tror att en viktig faktor är att önskan att bli nykter ligger djupt förankrat i själ och hjärta??❤️.
Min medicin just nu är naturen..och allra mest vattnet?
Kram?
Det tror jag också
Vår medicin behöver förstås inte vara traditionell medicin i form av tabletter. Det kan vara så mycket annat.
Men jag tror att vi behöver fundera över vad det är, så att vi behåller mycket av det i våra fortsatta liv.
För mig är det viktigt att skriva här och resonera med mig själv och er. Då får jag nödvändig tid för att planera och reflektera.
Det är viktigt för mig att ta ett aktivt beslut varje dag ”Idag väljer jag att vara nykter”. Jag har tagit ett beslut med hela hjärnan, det finns inte utrymme för begär till alkohol någonstans.
För att tänka så måste jag påminna mig dagligen om nackdelarna med drickandet och fördelarna med nykterheten. Och känna tacksamhet över fördelarna ??
Det är också viktigt att jag är vaksam på mina triggers (HALT) och att jag planerar in tid för återhämtning, helst dagligen. Naturen är också min medicin ❤️
Kram ?
Hamsterhjul
Tack för inlägget angående hamstrar i min tråd i går! Antingen får vi köpa ett mindre gnisslande hamsterhjul eller så får hamstern bo i ett annat rum. Den började jogga som en galning i hjulet så dottern kunde inte somna.??
Ha en fin dag!
Kram
Mm, såna är dom ?
Sover hela dagarna och springer i hjulet hela nätterna ? Hälsa henne att hon vänjer sig ?
Lukten av deras urin är en annan nackdel (hanar är värst), och att städa buren. Men det behöver du inte säga till henne ?
Kram ?
Jag ger upp
Slitit som ett djur på förmiddagen för att hinna ikapp med alla måsten. I eftermiddag sitter jag fast i en videoutbildning. Hela eftermiddagen.
Så till slut gav jag upp. Jag drog in ledigheten som jag har beviljat mig själv nu på fredag. Så får det bli. Jag får jobba. Hemifrån. Och förhoppningsvis känner jag mig lite mer i fas då.
Helgdagar och klämdagar är trevligt som sjutton. Men om det innebär att man får slita som ett djur innan och efter ledigheten så känns det ibland inte värt det.
Egentligen skulle jag ha åkt till äldsta dottern i gbg imorgon och stannat där över helgen. Vi skulle sett musikalen ”Såsom i himlen” nu på lördag. Men så blir det ju inte.
Dottern har kommit hem istället, för sommaren faktiskt. Hon börjar jobba den 1/7 som först, så vi får gott om tid att träffas. Hon bor ju hos sin pappa, men vi är ju mobila båda två.
Jag ska inte beklaga mig egentligen. Jag tänker på vårdpersonalen som kanske inte ens får sommarsemester.
Kram ?
Hej
Som svar på Jag ger upp av Andrahalvlek
Skumt det du säger
Hej
Som svar på Jag ger upp av Andrahalvlek
Skumt det du säger
Hej Ripe!
Vad är skumt?
Trist AH
Jag tycker faktiskt att du får unna dig lite självömkan. Att jämföra sig med andra är absolut viktigt men här hade du och dottern planerat för en helg och så blir det inte så.... Nej, jag känner med dig.
Kram!
Tack Charlie ❤️
Lite så är det ju alltid, det finns alltid dem som har det värre. Men man måste ändå få vara lite ledsen och besviken för sin egen skull. Ibland. Är man trött förvärras känslan.
På något sätt är det ändå skönt att sätta ner foten och säga till sig själv på skarpen: ”Nej, den här glädjekalkylen håller inte - tänk om”. Jag får spara den semesterdagen tills jag har större glädje av den helt enkelt.
Ikväll åker jag och yngsta till huset och grillar och det ska jag njuta massor av. Imorgon blir det utflykt till skogen med en vän (social distansering krävs). Nytt naturreservat att pricka av blir det. Sen är jag nog pigg att jobba igen på fredag ?
Kram ?
Rätt att ynka sig lite..
Godkväll,
Vill bara meddela från säker källa att det alltid finns de som har det värre, men trots det så är det okej att bli både besviken, ledsen och arg. Alla känslor tar vägen nånstans om de inte får komma ut. Nej, såklart ska man inte slåss eller skälla ut människor för att man har pms, men sånt där som är viktigt för en själv. Att liksom ge sig rätten att känna efter och att det är okej. I all välmening förstås.
Önskar dig en fin dag imorgon och att det inte blir alltför tuff jobbdag på fredag. Kram ?
Ledsen ikväll
Vissa kvällar är det värre än andra att lämna den yngsta dottern hos sin pappa och åka hem till en ensam lägenhet efter den gemensamma middagen.
De gångerna sammanträffar ofta med att äldsta dottern är där också. 3/4 av ursprungsfamiljen är samlad och den sista 1/4 åker hem till sitt hem.
Förnuftet säger mig att jag är löjlig. Storasyster har sitt ursprungliga rum kvar hos sin pappa i huset. Här hos mig får hon sova på soffan eftersom Lillasyster har ärvt hennes rum. (Jag bor i en trea och tidigare delade jag och yngsta dottern rum).
Jag vill inte ens visa den äldsta att jag blir ledsen när jag ska åka därifrån. Jag vill inte lasta henne med mina känslor. Istället åker jag hem och gråter i min ensamhet.
Det känns nästan som hon är längre ifrån mig när hon är två mil bort i huset (som också var mitt hem i 14 år) än när hon är 30 mil bort. Saknaden blir liksom mer påtaglig när hon är så nära geografiskt.
Hon flyttade direkt efter studenten och jag har tydligen inte bearbetat det ordentligt än. Saknaden första hösten var så enorm att det kändes som hjärtat slets ur kroppen.
Sannolikt ännu en känsla som jag sen har supit bort. Nu som nykter kommer den tillbaka med en oerhörd kraft.
Det är något speciellt med den förstfödda tror jag. Jag minns så oerhört väl hur lycklig jag var den första tiden. En känsla som var så stark att jag fortfarande älskar förhösten (hon är född i september).
Snart 24 år senare minns jag den oerhörda kärlek som drabbade mig nästan direkt, inom bara några timmar efter födseln. En kärlek som går utanpå allt. Hon är någon jag skulle offra mitt eget liv för.
En kärlek som inte mattas av med åren, tvärtom nästan. Hon är som en förlängning av min egen kropp nästan, som en extra arm. Som jag saknar. Som fantomkänslor.
Med yngsta dottern var känslorna helt annorlunda inledningsvis eftersom hon föddes svårt sjuk och tillbringade sina fyra första månader inlagd på sjukhus.
Det tog minst ett halvår innan kärleken växte sig riktigt stark. Den känslan fick liksom inte plats bland all skräck, oro och vanmakt. Beskyddarinstinkt kände jag, men den villkorslösa kärleken lät vänta på sig.
Den kärleken är också enormt stark, men på ett annat sätt liksom eftersom hon alltid kommer att behöva mig på ett helt annat sätt. Yngsta kommer alltid att vara en stor del av mitt liv.
Men som sagt, alla känslor är okej. Mer än okej. Känslor är bara känslor. Att jag är trött och sliten förstärker nog ledsenheten också.
Men jag känner inget sug efter vin så L i HALT (ledsen, lonely) tillhör inte mina värsta triggers.
Kram ?
Tack Se Klart ?
Tack för omtanken, den värmde ❤️
Kram ?
Kram❤️
Jag förstår att det måste kännas jobbigt och att du blir ledsen. Sedan att du själv har bott i det huset i 14 år måste ju väcka gamla minnen och känslor.
Hoppas du får sova gott och kanske lite längre än vanligt i natt.
Kram
Tack Torn ?
Tack för kramen, den behövde jag ❤️
Kram ?
Helgledig torsdag
Väcks av misstag av alarmet kl 06 en ledig torsdag. (Glömde visst att stänga av det.) Det är nu jag borde gå ut och lyssna efter göken i väster. Orka.
Att jag vill lyssna efter göken i väster beror på att ”västergök är bästergök”. Och ”södergök är dödergök”.
De andra väderstrecken har jag inte koll på tyvärr, men det har kanske någon annan av er?
Här i södra Sverige firar man så kallad ”Gökotta” den här helgdagen Kristi Himmelsfärdsdag. Det innebär att man går man ur huse (nåja) i ottan och gör utflykter i naturen.
Gemensamt i grupper (familjer, föreningar etc) lyssnar man efter göken och är tacksam över den fina naturen typ. Fikar förstås.
Det är dock en tradition på utdöende, men det är en fin tradition i all sin enkelhet som borde få nytt liv tycker jag. Allra helst i dessa coronatider, även om grupperna får begränsas till familjen.
Och man behöver inte göra det i ottan. I mitt förra liv, innan jag blev nykter, vaknade jag sällan före kl 10 en ledig dag.
Den här helgdagen kallas också i folkmun ”första utepippardagen”, men det tänker jag inte utveckla vidare. Det räcker med att jag har väckt er fantasi ?
Själv tar jag en kopp kaffe och surfar runt i mobilen och hoppas att göken är vaken även vid lunchtid då jag har en promenaddejt med en kompis i ett naturreservat.
En Kristi Himmelsfärdsdag måste i mitt tycke innehålla minst en utflykt ut i naturen, även om den inte görs i ottan.
Ha en bra helgledig torsdag allihop!
Kram ?
Dina flickor
Ja du, AH. Som jag känner igen mig i dina känslor gentemot dina flickor. Mina barn kom som dina. Först ett starkt friskt barn, efter några år kom ett barn som inte mådde bra alls i början. Du beskriver mig och min relation till mina barn. Vad bra att du har identifierat L:et!
Lycka till med gökletandet i dag!
Kram!
Ledsenheten
Funderade på varför jag blev så ledsen av avskedet just igår kväll. Jag har ju lämnat 3/4 av kärnfamiljen i huset och åkt hem till mitt så många gånger tidigare.
Vi separerade hösten 2013, då äldsta gick i ettan på gymnasiet. Därefter bodde båda barnen växelvis hos oss tills äldsta dottern flyttade till gbg hösten efter att hon tog studenten. Sen dess har yngsta dottern fortsatt bo växelvis.
När barnen ”byter hem” så brukar den ”avlämnande” föräldern köra barnen till den andra föräldern och sen äter vi gemensam middag ihop på respektive ställe.
Det har varit ett svinbra sätt att hålla ihop ex-kärnfamiljen och visa barnen att vi föräldrar trivs i varandras sällskap trots att vi har separerat.
Vi kan gemensamt snacka om veckan som varit och kommande vecka, praktiskt och känslomässigt. Mest praktiskt förstås, men forumet har ändå funnits för djupare diskussioner om behovet finns.
Igår kväll, och många andra sådana middagar, deltog även äldsta dotterns pojkvän och bästa kompisen till ex-sambon. Då går tanken med att ex-kärnfamiljen ska träffas och umgås ”på tu man hand” helt om intet.
Båda dessa personer tar dessutom ENORM plats i rummet, helst när de har druckit några öl. Så var det igår. Också. Fick jag prata ”ostört” tre meningar så är det högt räknat.
Just det här är dessutom en helg som jag och äldsta dottern hade planerat att tillbringa på tu man hand. Jag skulle ha rest till gbg och vi skulle besökt museum, åkt på utflykter och gått på musikal ihop.
Nu blir det pga Corona inte så. Nu tillbringar hon den här helgen med sin pappa, pojkvän och lillasyster istället. Och jag är helt ensam.
En tredje sak påverkade också. Vi har nu när hon har blivit äldre fått växter som ett gemensamt intresse. Jag fick ett elefantöra av henne och jag planerade att ge henne något liknande tillbaka.
Jag har en porslinsblomma som är snart 30 år gammal. Moderplantan har inte blommat på många år, men den har gett upphov till många sticklingar som förgyllt mitt liv med sina blommor. Dotterplantor som jag har själv eller som jag har gett bort.
Häromdagen tog jag sticklingar på en sådan dotterplanta och ställde i en vas i väntan på rötter. Jag köpte en lerkruka och en stödställning i form av ett hjärta.
Min tanke var att låta den plantan slå sig till rot hos mig och sen ska jag ge plantan till min äldsta dotter när hon fyller år i september.
Av en tillfällighet började vi prata om porslinsblommor igår kväll. (Det är verkligen en växt som delar mänskligheten i två läger.) Då sa hon ”Den växten är ju inte ens snygg, blommorna luktar vidrigt och de klibbar och skräpar ner.”
Hon vet inte ens om vad jag har tänkt förstås, annars hade hon aldrig sagt så. Men nu ska mina sticklingar förstås inte hamna hos henne, och det gör lite ont i mig. Eller rätt så mycket ont faktiskt.
Nu har jag det på pränt i alla fall, varför jag blev så ledsen just igår kväll. Forumet fungerar verkligen som självterapi. Även om jag blev ledsen nu igen när jag skrev om det.
Fast det är väl det som är meningen kanske. Att sätta ord på känslorna och återuppleva dem gång på gång tills de inte gör lika ont längre.
Dessutom var jag igår kväll trött och sliten, vilket förstärkte ledsenheten. Idag mår jag bättre. Nu kaffe och för-frukost!
Kram ?
Bra
Ut med det bara Andrahalvlek. Du låter trött och sliten. Hoppas nu du kan vila dig ordentligt under helgen trots jobb i morgon. Du kommer igen!
Kram!
Godmorgon ?
Jag förstår hur ledsen du blir och hur ont det gör i hjärtat. Hoppas du får en bra ledig dag och återhämtar dig lite. Kram❤
Kram Charlie ?
Att kärleken kan vara så olika för barnen - lika stark men olika - är nog svårt att förstå om man inte har personlig erfarenhet av det.
Kärleken till den yngsta med särskilda behov är dessutom så uppblandad med andra känslor (oro, vanmakt, sorg, uppgivenhet) att den blir lite suddig i kanterna. Av trötthet sannolikt.
Det är så tabu att prata om det bara, men jag tror att vi måste prata om det. Vi måste ut med trollen i ljuset.
Kärleken till äldsta barnet är ju dessutom besmittad med dåligt samvete, för att man vet att det barnet alltid har fått stå tillbaka för sitt yngre sjuka/handikappade syskon.
Trots att man har slagit knut på sig själv för att motverka det. Trots av vi föräldrar delade på oss redan när vi levde ihop för att tillgodose båda barnens behov.
En uppdelning som gjorde att vi faktiskt ”offrade” vår egen relation, det blev ingen tid över för att jobba på den. Inga relationer håller utan regelbundet ”underhåll”.
När de äldsta ”friska” barnen då är flygfärdiga och lämnar boet så tror jag att saknaden blir så stark av flera anledningar.
Dels känner man sig inte färdig med dem. Jag har inte hunnit lära henne allt som är värt att veta om livet. Och dels behöver man faktiskt själv i sitt liv det ”friska” för att orka med det andra ”vårdkrävande”.
Min mardröm har alltid varit att det ska hända den äldsta dottern något traumatiskt, sjukdom etc. Min krisberedskap har precis räckt till den yngsta dottern, hur skulle jag orka det också liksom? Men det hade jag förstås fixat det också.
Du är ju lite i den sitsen nu med din äldsta, som inte mår bra psykiskt och tycker att det är tufft i skolan osv.
Alla styrkekramar i världen vill jag skicka till dig för att orka med det, ovanpå allt annat ❤️❤️❤️❤️
Kram ?
Det känns i min själ och i
Det känns i min själ och i mitt hjärta när du berättar om hur du åker hem ensam t lägenheten. Och även med sticklingarna....Det är klart det måste göra ont...att du får bli besviken... ledsen? Vet inte hur jag själv skulle klara av en sådan situation fast ibland har man ju inget val.
Det är så intressant att läsa andras trådar...man får ta del av väldigt mycket i den andres liv men man vet liksom inte allt. Jag undrar AH har du i ngn form av ledarposition på ditt jobb? Chef? Har du syskon är du i så fall storasyster? Anledningen t att jag frågar är att du verkar vara en person som fixar och grejar, bryr sig, tar stort ansvar skriver i andras trådar, har svar på det mesta och inte så ofta beklagar sig...jag skriver detta i all välmening..å vad jag vill komma fram till är att släpp taget och tillåt dig vara ledsen. Kanske har jag helt fel men det är min känsla❤️
Får en känsla av att du bor i Skåne..om det är så...så kom min mamma därifrån...så vackert??
Önskar dig en fin Kristi Himmelsfärd sdag❤️
Tack VaknaVacker och Varafrisk
Stort tack för er omtanke, den värmer oerhört mycket ❤️
Kram ?
Till Varafrisk ?
Ja, jag är chef på mitt jobb. Min titel innebär att jag har ansvar för personalen. Schema, rekrytering, introduktion, rehab - rubbet som rör personalens välmående. Mitt jobb innebär att ”bädda väl” för att personalen sen ska prestera optimalt.
Min åsikt är att jag har världens bästa jobb. Personalen är ett företags viktigaste tillgång - och ska behandlas därefter. Jag hoppas och tror att jag behandlar alla lika bra - från praktikant till högsta chefen.
Jag bygger relationer med varenda medarbetare, från första kontakten och sen tar den typ aldrig slut.
Min målsättning är att jag ska kunna ta kontakt med en ex-vikarie tio år senare och de ska minnas mig och vår arbetsplats med glädje. Och därför anstränga sig för att hjälpa mig med något jag behöver, en kontakt etc. Och de ska prata väl om vår arbetsplats i sin fortsatta yrkeskarriär.
Så bygger man ett starkt varumärke som arbetsgivare långsiktigt. Tycker jag. Leva efter det varje dag, och få belöningen på sikt. Fast jag är helt självlärd på detta, jag har ingen HR-utbildning i ryggen.
I mitt jobb är jag tränad i att lösa problem, det är vad jag gör hela dagarna liksom. Jag är så tränad i det att jag hoppar över problemen och går på lösningen direkt.
Sen är jag ensambarn, och uppvuxen i en dysfunktionell familj pga missbruk. Ensam är stark, den enda jag kan lita på är mig själv. Extra tufft då att bli utmattningsdeprimerad och faktiskt inte klara sig själv initialt. Nyttig läxa.
Jag bor i Blekinge, lillasysterlän till Skåne. Inflyttad från gbg för 29 år sedan, och älskar verkligen det här pyttelilla länet med sin underbara natur. Vi som är inflyttade är de största lokalpatrioterna brukar jag säga ?
Kram ?
Ps. Släppa taget om andras behov och ägna mig åt mina egna är typ grekiska för mig.
Du skriver om igen
#834.
Kram!
Är du "synsk" eller bara så
Som svar på Det känns i min själ och i av Varafrisk
Är du "synsk" eller bara så där "känslig" som jag är att du bara (känner på dig saker och ting)? Kul att få reda på lite personliga grejer här inne, som var man bor osv. Jag vill i dagsläget inte prata om sånt och jag vet att ni fattar galoppen?!
Gökotta utan gök
Naturreservat nummer 28 i mitt hemlän fick besök idag, när jag hade promenaddejt med en kompis. Efter den skogsrundan blev det ett besök i en närliggande helt underbar kustby.
Trots att där var mycket folk så fanns det ändå gott om fikabord att använda och vi fick en skön stund i solen medan ladusvalorna tjattrade runt våra huvuden. De flög så lågt så att det tyvärr känns som om dagens fina väder snart är ett minne blott.
Någon gök hörde vi inte, men det berodde nog mest på att vi tjattrade värre än svalorna ? Efter den här våren med mycket hemifrånarbete och glest kontorslandskap kändes det som om vi båda hade ett visst uppdämt behov av att just prata. Göken får jag lyssna efter en annan gång.
På vägen hem var jag bara tvungen att stanna och njuta av rapsfälten en stund. Den gula färgen är otrolig, liksom doften och lärkans sång ?
Nu känner jag mig blossande röd i ansiktet av solen och lagom mosig i skallen efter all frisk luft.
Jag känner mig också påfylld med energi igen, tack vare besök i naturen och flera timmars prat med min kompis. Åh, vad jag behövde det ❤️
Kram ?
Synsk?
Nä, jag är inte synsk. Förstår inte heller exakt vad du syftar på faktiskt. Jag är lyhörd på min omgivning däremot.
Kram ?
Inte helt fel gissat av mig..
Som svar på Till Varafrisk ? av Andrahalvlek
Inte helt fel gissat av mig...förstod nästan av du var chef. Även om du inte var storasyster men ensambarn i en dysfunktionell familj då tänker jag att du fick klara dig själv en hel del och därmed kanske van att ta hand om andra? Kanske dina föräldrar?
Jag tänker att en lite mindre kurs i grekiska kanske inte vore fel? Var rädd om dig!!
Kram:)
Tack Varafrisk ?
Stort tack för omtanken ❤️
Du har helt rätt! ”Greek for dummies” borde jag kanske kunna lära mig ?
Kram ?
Grekiskan
Jag tänker att nykterheten också är en språkkurs, något nytt och framförallt bara för dig.
Tänker också att ledsenhet för såna som vi, som sällan blir besvikna utan anpassar oss efter omständigheterna med gott mod, också är nya glosor att plugga in.
När jag läser om detta att lämna barn och exman i huset och åka hem själv så spelar det ingen roll HUR rätt det än var att skiljas eller hur bra man fixat det för barnen. En mamma i medelåldern kan också komma i kläm och få ont. Det är så okej som det kan vara.
Kram! Också sol-mosig idag, härligt ?
Tack Se klart ❤️
Förnuft och känsla går inte alltid hand i hand och grekiska verkar vara ett väldigt svårt språk. Men lite i taget så ska det nog gå att lära sig.
Kram ?
Hormoner
Jag är helt övertygad om att klimakteriet har varit en stor pusselbit i mitt dåliga mående och mina utmattningsdepressioner, både år 2007 och 2018.
Jag tror att jag kom in i förklimakteriet redan då jag var 36 år nämligen. Då tror jag att mina könshormoner började svaja, och det är just svajandet som gör att man mår dåligt.
Att jag bara tror och inte vet beror på att gynvården är ungefär lika svår att få tid hos som psykiatrin, och att kunskapen generellt är ungefär lika usel hos resten av läkarkåren.
Inte en enda gång under alla mina kontakter med vården sen 2007 och fram tills nu har någon läkare, sköterska eller psykolog ens försökt att ställa frågor om varken klimakteriet eller mitt drickande.
Fortfarande är det här bara min egen hobbyteori. Fortfarande kan jag bara utgå från mitt eget mående, det är det enda facit jag har.
Nu tror jag *ta i trä* att jag äntligen har kommit till menopaus, och då bör könshormonerna stabilisera sig på en lägre nivå så småningom.
Jag har en läkartid på gyn nästa vecka (ett år sen förra läkarbesöket) och då ska jag ösa upp alla mina tankar och teorier på bordet.
Jag ska kräva att blodprover tas för att mäta mina könshormoner. Jag ska kräva UL för att få veta att mina slemhinnor i livmodern mår bra.
Efter flera år med olika hormonmediciner, som tyvärr bara förstärkt mitt dåliga mående, så är jag nu helt utan den typen av mediciner. Så ska det förbli om ingen ytterligare skit tillkommer.
En del är oerhört känsliga för hormontillskott. Jag tålde aldrig p-piller som ung. Jag var konstant deprimerad i puberteten. Hade svår nedstämdhet veckan innan mens i alla år. Känslig sort helt enkelt.
Om du tror att ditt förklimakterie, som kan pågå redan från 40-årsåldern, kanske påverkar ditt psykiska mående så vill jag rekommendera Klimakteriepodden.
Nu senast två bra avsnitt:
#124 Klimakteriet och hjärnan
#125 Synen på klimakteriet
Kram ?
Godmorgon AndraHalvlek?
Godmorgon AndraHalvlek?
Vad är UL för prov? Jag håller m dig jag har aldrig varit med om att någon pratat m mig om klimakteriet el frågat om alkoholen. Jag kom t gyn det året min syster fick tillbaka äggstockscancern. Tänkte att jag hade inte varit på en gynkontroll på åratal. Träffade en fantastisk kvinnlig gynekolog. Opererade bort mina äggstockar för fyra år sen.
Brukar själv berätta om mina alkoholproblem. Och kanske inte senaste gången jag var på vårdcentralen men innan dess frågade läkaren mig om jag var/hade varit utsatt för våld. Rökningen däremot brukar man ju fråga om. Har många laster men fr rökningen har jag klarat mig.
Ha en fin dag☀️?
Ultraljud
UL är vanligt ultraljud. De kollar att slemhinnorna inte är förtjockade. Det kan uppstå om man har östrogendominans, dvs mer östrogen än gestagen (gulkroppshormon).
Så var det för mig under några år, vilket ledde till oregelbundna och enormt rikliga blödningar, som i sin tur ledde till järnbrist. De förtjockade slemhinnorna måste liksom ut.
Enda sättet att komma tillrätta med det var att medicinera med gulkroppshormon. Men nu tror jag faktiskt att mensen äntligen har packat ihop och dragit för gott.
Det var verkligen skitjobbigt under flera år för mig när mensen betedde sig som en senil gammal kärring ? När jag började prata om det med äldre vänner förstod jag att det är en vanlig åkomma i klimakteriet.
Men för mig var den åkomman helt ny när den kom som en kalldusch. Det är ju ingen som helst logik i att man ska blöda MER på slutet?
Kram ?
Ja men det är ju klart att
Ja men det är ju klart att det betyder ultraljud??Tänkte inte så långt...
Kram?
Fredagstradition
En fredagstradition som jag har anammat är att lyssna på Alkispodden. Dagens avsnitt med Anna som gäst var riktigt bra!
Jag plågas ju inte av sug speciellt ofta, men om man känner sig lite orolig inför helgen så är det perfekt att genom Alkispodden få ta del av nyktra vittnesmål som påminner en om vad man håller på med.
Kram ?
Gabriellas sång
Idag flyttar ”Gabriellas sång” med Helene Sjöholm in på min AH-låtlista på Spotify.
”Jag vill känna att jag lever all den tid jag har.”
Idag skiner inte solen, men den kan alltid skina inombords förstås ?
Kram ?
God morgon
Det är molnigt även här, men håller vetkligen med om att det är en fin sång att starta dagen med. Jag såg den föreställningen i stockholm, väldigt bra!
Hoppas du njuter av din lediga och såklart nyktra lördag. Tänker att dina språkkurser och andra funderingar och behov också är en del av resan. ?
Min AH-låtlista fylls på
Min AH-låtlista på Spotify kommer verkligen att spegla den här våren. Det blir en låtlista som kan stärka mig i mina känslor just nu - och få mig att minnas.
En låtlista med låttips från er forumvänner, blandat med sorgliga, glada och en del samtida låtar just denna vår.
I torsdags var jag lite låg och spelade först låtarna ”I shall be released” och ”When the party is over” i bilen om och om igen på väg till min promenaddejt med min kompis.
På hemvägen spelade jag istället ”Så gott att må gott igen”, ”Tro” och ”Lev nu, dö sen” - och sjöng med så att rutorna vibrerade.
Samtida låtar som tagit plats på listan är bland andra ”Like it is” och ”Karantän”, som också fångar upp känslor som jag känner just den här våren.
Kram ?
Underbart
Med musik... Musik för olika stämningslägen är så skönt att förlora sig i....
Kram Saskij ???
Varför dricker du?
Som svar på Fredag nr 1 av Andrahalvlek
Vad är anledningen till att du dricker? Jag har en ångestsjukdom i grunden, vilken ger mig psykogen smärta och väldigt mycket oro. Jag dricker cirka en gång per månad för att stå ut och få några timmar utan smärta och oro. Men det kanske blir en ond cirkel. Nu tänker jag iallafall ge mig själv ett vitt år så inga läkare kan skylla på alkoholvanor när jag ber om hjälp. Sedan behöver jag byta arbete också. Stressen efter varje arbetsvecka är brutal. Kram Sarah
Ja, Herregud
Som svar på Hormoner av Andrahalvlek
Jag kom i klimakteriet redan vid 26 år. Efter en abort som jag helst inte ville genomgå, men omgivningen och speciellt min mamma tjatade om att jag verkligen inte borde skaffa barn så ung. Fy fan. Fick aldrig fler chanser. Jag är helt utmattad varje gång det "pöser" runt gravidmagar på jobbet och hur folk SKRYTER om sina ungar. Tröttsamt. Har aldrig fått någon som helst bra hjälp från vården angående detta. Nu har jag bytt till företagshälsovården och fått lägre halt östrogen via plåster så jag iallafall slipper gå runt med muffinsmage och hormonstinna bröst. Jag har varit konstant deprimerad sedan jag var 26 år. Nu 45. Undrar hur jag har klarat mig från att
Varför jag dricker?
Frågan ska snarare vara: Varför drack du?
Ja, inte var det för att hantera ångesten i alla fall. De två gånger som jag har varit sjukskriven för utmattningsdepression (2007, 2018) så slutade jag dricka alkohol helt i flera månader. Ren överlevnadsinstinkt tror jag.
Jag förstod nämligen direkt att även om ångesten lindrades ett kort tag av alkoholen så kom den tillbaka etter värre mitt i natten. Som om den ackumulerades och sen exploderade.
Då valde jag att hellre ha lite lindrigare ångest konstant, än att tvingas genomlida sådana explosioner.
Jag drack för att det var festligt, för att det gjorde mig avslappnad och för gemenskapens skull. Allt det gick om intet på slutet, så då drack jag för att jag var beroende.
Kram ?
Hormonpåverkan
Kvinnliga könshormoner har en enorm påverkan på hjärnans kemi - och varför inte gyn, psykiatrin och beroendevården jobbar gemensamt med behandling av kvinnors mående och missbruk förstår jag faktiskt inte. Ingen tycks lägga ihop två och två liksom.
Trots att pms, graviditetshumör och klimakteriehumör är välkänt så tas det inte på tillräckligt stort allvar. Och man släpper ju bara ut en bråkdel av det dåliga måendet så att andra märker det. Det mesta håller man inom sig.
Har män samma negativa påverkan av svajiga könshormon? Jag har hört talas om ”övergångsålder” även för män, men inte förstått på vilket sätt det uttrycker sig.
Kram ?
Klimateriet
På sätt och vis kan övergångsåren bidra till en känsla av vemod och sorg. En fas i livet är slut och vi måste förhålla oss till vårt nya jag, såväl fysiskt som mentalt. Det är en process som fortgår under flera år och är helt naturlig men inte desto mindre smärtsam - eller befriande! ?
Mycket sant
Som svar på Hormonpåverkan av Andrahalvlek
Du har helt rätt. Man har tydligen lagt ihop två och två när det gäller alkoholmissbruk och gastricbypass iallafall, även om man inte behöver vara Ei b
Einstein
Som svar på Mycket sant av Misselina
För att förstå att det är något man dövar när man överäter.
Precis så
Som svar på Varför jag dricker? av Andrahalvlek
Fungerar jag också ♥️♥️♥️
Men nu lägger jag av alkohol
Du mår alltså bättre nu iallafall? Härligt! Vilken läkare har du? Någon som förstår? Tips på behandling? Stor kram till dig ?
Män
Som svar på Hormonpåverkan av Andrahalvlek
Mäns övergångsålder verkar inte komma förrän vid 65, och då kopplar man ihop att de blir deppiga av pensionen. Vid 50 ligger vi dock ganska jämt i hormoner. Män blir mesigare sägs det och kvinnor tuffare. Galet mycket det sägs egentligen.. Men om man ger kvinnor könshormoner måste man ge män i samma ålder Viagra. Annars kommer kvinnorna att dra sig till yngre män verkar det som, eller?
Bra låt
Som svar på Min AH-låtlista fylls på av Andrahalvlek
"När allt det här är över" också jättebra låt. Och man kan dricka dyrt alkoholfritt vin. Kram
Allt enligt män
Som svar på Män av Misselina
Vi kvinnor borde faktiskt få gå i pension, iallafall tillfälligt om man vill, vid klimakteriet.
Jag mår mycket bättre ?
Har varit nykter i 15 veckor imorgon, tjoho! Känns som ett av de bästa besluten som jag har tagit i mitt liv faktiskt.
Ingen behandling och inga mediciner, förutom SSRI sen tidigare.
Jag har blivit nykter med hjälp av det här forumet och mycket böcker, poddar, youtube-klipp om nykterhet. Mycket. Hjärntvätt i princip. Jag tror att man måste gå all in även vad det gäller nykterheten inledningsvis.
Kram ?
Tack för tipset!
”När allt det här är över” får flytta in på min AH-låtlista pronto! Passar perfekt i dessa coronatider dessutom.
Dyr alkoholfri dryck får det bli förstås ? Inget annat duger.
Kram ?
En grön lördag
Vädret var trist idag så jag valde att åka till en plantträdgård istället för att åka ut i naturen. Jag kan gå runt där i evigheter och bara njuta av växtprakten.
Jag fick också möjlighet att hälsa på Julius, den ”hyrgran” som jag hade i julas och som jag ska hyra kommande jular också. Han stod där i en hörna med sina kompisar och de hade fått små späda ljusgröna skott.
Tur att jag har ett nummer nedskrivet, för riktigt säker är jag inte på vilken gran det var ? Totalt hyrde de ut cirka 120 små julgranar i kruka i julas.
Min balkong har tyvärr sina begränsningar så blå hortensia, japansk lönn, japansk lärk och hallonbuskar fick tyvärr inte följa med hem. Men det fick tre små plantor med smulgubbar. Ett mellanting mellan smultron och jordgubbar tydligen.
När jag kom hem väntade plantering av smulgubbarna och omplantering av några krukväxter.
Och det behövdes verkligen. Clivian hade fyllt sin lerkruka med sina enorma rötter. Moderplantan separerades från två dotterplantor och 3/4 av rötterna slängdes.
Jag har långa relationer med flera av mina krukväxter. Jag har tidigare berättat om porslinsblomman, där moderplantan var en stickling som jag snodde för cirka 30 år sedan.
Clivian låmnade min ex-sambo kvar när han flyttade i augusti 2017 och ursprungligen kommer den från hans syster tror jag. (Inte barnens pappa, en senare relation.)
Sen planterade jag om en liten planta av ”hjärtan på tråd” som jag fick av min bästa kompis när vår yngsta dottern föddes för 21 år sedan i juli. Den kom med blomsterbud till sjukhuset i Lund där vi var inlagda.
När vi kom hem från sjukhuset planterade jag ett paradisträd till dottern, som också fick större kruka och ny jord idag. Den står i hennes rum och ska följa med henne till hennes eget boende.
Känner mig väldigt nöjd med dagen trots att den inte har innehållit varken motion eller naturutflykt. God mat krönte dagen.
Hoppas på lite bättre väder imorgon, även om det funkar utmärkt att cykla i regn också.
Kram ?
Repetera, repetera, repetera
Ikväll kände jag att jag behövde repetera lite, men jag orkade inte läsa en bok. Då får Craig Beck (youtube) hålla mig sällskap en stund istället.
Ikväll valde jag hans filmer ”What to do when fall off the wagon”, ”Getting the motivation to quit drinking” och ”How I became the stop drinking expert”.
Jag känner mig inte nära ett återfall på något sätt, är inte sugen alls, men jag vill ändå repetera med jämna mellanrum och då är hans filmer lite lagom att ta till.
Kram ?
Hyrgran?
Fasen vad häftigt, kan man hyra en julgran? det hade jag ingen aning om. Gött att du har en balkong och får plats med lite växter, skönt att kunna sitta där och njuta. Det ska pissregna här hos mig i morgon, så jag tar nog en lugn dag inomhus.
Ha det bra!
Kram
Ja, visst är det häftigt!?
Den står i en kruka och var cirka 50 cm hög, toppig och fin och jag pyntade den med mini-pynt.
Trodde inte den skulle överleva, men det gjorde den. Nu står den på sommarförvaring och dec-jan får den flytta hem hit igen.
Dels tyckte jag att det var en kul idé, och dels är det miljötänk - allt slit och släng som går att undvika gillar jag.
Här har det regnat hela eftermiddagen och kvällen, och det lär inte bli bättre imorgon. Får kanske gjort lite nytta hemma istället.
Kram ?
Sov gott??
Åh, du verkar ha haft en mysig dag trots regn... Hyr du Julius i år också? Så smart?
Smulgubbar låter jättegott!
Sov gott fina du?
Så fint
Du skriver så fint och innerligt. 15 veckor är ju helt fantastiskt! Du är en riktig förebild och att du tar dig tid till alla dessa poddar, böcker och filmer visar ju verkligen på att du hittat ditt sätt.
Tack för din pepp i min tråd, försöker skriva här när jag har tid över, blir inte så mycket av den varan med 2 små barn tyvärr ? Men idag är det lördag och jag lägger mig nykter för tredje kvällen i rad, vilket känns fantastiskt. Kram ❤
Till VaknaVacker ?
Jag tänker hyra Julius så länge han får plats hos mig. Det är en dvärggran så det ska nog funka.
Den var ca 50 cm i julas och jag hade den stående på ett bord. Jättesöt ?
Kram ? och sov gott ?
Till Biggie ?
Tack för fina ord. 15 veckor är otroligt mycket. Samtidigt som jag har kämpat så har det varit oväntat lätt.
Jag har lagt en massa tid på att ta till mig fakta, fakta, fakta, men väldigt lite tid på att kämpa mot suget. Fått jobba på vanorna en del, men framför allt har jag fokuserat på fördelarna med nykterheten.
Och det kommer du att göra också! Med tre nyktra dagar bakom dig och snart första helgen till ända har du det värsta bakom dig. Nu kan det bara bli bättre! Bara du låter bli att ta det första glaset.
Kan verkligen rekommendera Craig Beck på youtube. Han har precis det tänket som jag har anammat med hjälp av boken ”Tänka klart” av Annie Grace. Sannolikt är han influerad av henne.
Kram ?
Grattis AndraHalvlek t dina
Grattis AndraHalvlek t dina 15 veckor?
Bra gjort! Starkt kämpat!
Kram?
Tack Varafrisk ❤️
Jag firar genom att dra till skogs, eller havsnära snarare ? Hyfsat väder här just nu.
Kram ?
Härligt??
Härligt??
Naturen är det allra bästa! Bor du nära havet ....du berättade ju att du bodde i Blekinge. Min brorsdotter pluggade under några år i Karlskrona. Min familj och jag var och hälsade på henne en sommar. Tror att det regnade.m och var kallt...minns inte att vi badade?
Önskar dig en fin dag??
Vi är inte så unika
Den känslan blir verkligen stark när man lyssnar på ljudboken ”Skål, ta mig fan!” av Torbjörn Åberg. (Finns på Storytel.) Igenkänningen var enorm för mig.
Jag vill tipsa alla mina forumvänner som funderar på att sluta dricka, dricka kontrollerat, eller precis har blivit nyktra, att lyssna på kapitel 2-3 (00:24:40-01:24:20).
Den gemensamma nämnaren på dessa två kapitel tycker jag att man kan sammanfatta med rubriken ”Du är din egen värsta fiende”.
Vi andra som har varit nyktra ett tag kan också lyssna på dessa kapitel. Repetera, repetera, repetera. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.
Kram ?
PS. @varafrisk: I Blekinge är det aldrig längre än några mil från havet. Fyra av fem kommuner ligger vid havet. Själv bor jag 3 km från havet, dvs cykelavstånd.
Mör i ben och skalle
Tre timmar och totalt 11.000 steg blev det idag. Gick en vandringsled där man i princip följer en klippa rakt ut i havet - en enormt hög klippa med vidunderlig utsikt.
Hade en kompis som sällskap och fika på en brygga smakade enormt gott. Lite blöta blev vi, men det var det lilla i sammanhanget. Större delen av rundan var det uppehåll.
Mus, groda, ekorre, fem sångsvanar och en kvinna med hund var de enda vi mötte. Det allra bästa med Blekinge är att det inte är en massa folk överallt ??
Då har mängden folk ändå ökat enormt ute i naturen, men vi är ett glesbefolkat län och vi har mycket vacker natur att njuta av.
Lärde mig en ny växt också: Getrams. Aldrig sett innan. Tänkte både liljekonvalj och ramslök först, men bladen stämde inte riktigt. Jag älskar verkligen att lära mig nya saker ?
Känner mig mör i både ben och skalle nu. Och slö. Har precis diskat och ätit värmda rester. Borde dammsuga och sortera tvätt. Borde jobba lite så jag ligger på plus imorgon bitti. Borde. Orka.
Nä, jag ska lägga mig i badet en stund. Mina ben behöver lite värme. Kanske färgar jag håret också. Kanske.
Det är ju inte så noga att färga den grå utväxten nu när man ändå jobbar hemifrån så mycket. Plus att väldigt många låter det grå växa ut nu när man inte kan gå till frisören i samma utsträckning längre.
Vet inte hur länge jag ska hålla på med det här färgandet. Men jag är ju bara 50 år så jag får väl hålla på ett tiotal år ytterligare åtminstone.
De första enstaka grå stråna kom när jag fyllde 30 år. Nu är utväxten rätt så jämn över skallen. Med åren får jag nog sluta hemfärga och be frissan göra ljusare slingor.
Till 25 års ålder var jag blond, med hjälp av slingor. Efter barnen blev jag mörkare och började färga brunt. Den ”naturliga” färgen är nog blyertsgrå numer, men nu blir det allt mer ljusgråare och krulligare. Märkligt fenomen.
Sist jag klippte mig lite kortare trodde alla att jag hade permanentat mig. De grå håren som kommer nu är superkrulliga. Som barn hade jag blont spikrakt hår. Hormoner kan verkligen påverka allt möjligt, även håret.
Kram ?
PS. Det är väldigt gott med Kiviks äppelmust ?
Konstiga drömmar
Jag minns sällan vad jag drömmer. Men den här drömmen var så konstig att jag bara måste skriva ner den nu när jag minns den.
Först lite bakgrund. Jag är väldigt hemmakär. Har inte tågluffat eller rest ”jorden runt” (som man gjorde med flyg under min ungdom istället för tåg). Charterresa var femte år kanske. Väldigt bekväm. Utedass och bajamajor är det knappt att jag fixar. Hellre en natt på hotell än en vecka i husvagn. Föredrar dagsutflykter, då får man sova i egen säng. Möjligen en-två övernattningar, sen längtar jag hem. Hemester är för mig inget nytt begrepp, det är standard.
I drömmen upplever jag en stor vänthall. Som på en flygplats men med typ indiska mått mätt. Mycket folk, nästan som ett flyktingläger men väldigt uppåt stämning. Det är jag som är väntad på, av en man.
Mannen är typ övervintrad hippie, dreadlocks, färgglada kläder, mycket smycken, lite rastatypen. Eller nästan lite åt shamanhållet faktiskt, men han har nordiskt ursprung. Norrman eller dansk tror jag faktiskt.
När vi väl träffas kan vi knappt hia oss där och då trots att det är fullt med folk överallt, ja ni fattar ?
Sen blir det plötsligt matprogram. Konstiga kryddor, ris, någon form av blad att rulla in maten i innan matlagning och maten tillagas på marken, i typ vildmarken.
Lite Sydamerika, Inkavibbar. Kulturellt gammal miljö, regnskog, mycket sand. Nästan lite Robinson över det. (Jag kollar inte ens på Robinson längre, har tröttnat.)
Sen blir det riktigt konstigt. Då snackas det om att det är viktigt att man har en noga utmärkt ”ruta” i skogen. Inom den rutan har man ett system för hur man gräver så att man inte gräver upp ”för färska högar”.
Mannen med dreadlocksen påtalar, som inför en tv-kamera, att nu är vi ju två som ska dela på samma ruta och då måste vi ju ha samma system så att vi inte gräver upp varandras ”högar”. Snusförnuftigt resonemang om det, så långt från sexobjekt man kan komma är han just då.
Och jag tänker att man får väl bara dela rutan på mitten, ungefär som man gör med en dubbelsäng - din sida och min sida. Alltid lösningsorienterad.
Plötsligt är det mycket folk omkring mig igen och det går förbi en äldre man och berömmer mig för att jag har hittat ett bra ”system”. Det säger han när jag sitter på huk.
Varför det blir så detaljerat om just toalettbesök fattar jag inte. Det hade gärna fått vara mer detaljerat om vårt återförenande, om jag nu fick välja. Men det får man ju inte.
Vad säger den drömmen? Sannolikt en del om karantän, semester, sova ute, tillbaka i utvecklingen, längtan efter en man (vem som helst duger tydligen) och samboskap som kräver gemensamma rutiner osv.
Inte ett dugg om alkohol i alla fall och det är ju skönt ?
Kram ?
Drömmande...
Alltid fascinerad av drömmar. Inte för att jag tror de betyder något särskilt, mer att det är rensning av hjärnan. Mycket märklig dröm du hade. En sån där man kommer ihåg ett tag. Mycket detaljer...
Har du drömt om alkohol någon gång sedan du slutade dricka? Jag har inte det, och det är på 5 månader på onsdag?
En härlig dag du hade igår. Hoppas du får en bra dag idag. Kram!???
Jo, en gång
Jag drömde en gång att jag drack tills jag kaskadspydde. Viktig påminnelse om vart jag inte vill tillbaka till ?
En gång på slutet hann jag knappt ut i badrummet och spydde sen ner hela badkaret. Tack och lov var jag ensam hemma.
Det var som om kroppen då ville säga mig: ”Idiot, sluta hälla i dig den här giftiga skiten som du inte mår bra av.”
Och drömmen påminde mig igen, ungefär två-tre månader in i nykterheten. Då minnena börjar blekna lagom mycket.
Kram ?
Har börjat lyssna på Torbjörn
Som svar på Vi är inte så unika av Andrahalvlek
Har börjat lyssna på Torbjörn Åberg. Känns som att jag kan få stöd att helt sluta dricka alkohol. Tack för tipset och lycka till med ditt liv
Tack Zukav ?
Så glad jag blir att mitt boktips hjälpte dig att komma till skott att på allvar överväga att sluta dricka ?? Berätta gärna mer om hur det går för dig framöver!
Kram ?
Grått hår
Jag måste bara säga att jag tycker det är såå snyggt med grått hår!! Har själv inte fått det än, men har alltid sagt att den dag jag får det så kommer jag behålla det grått. Men självklart, det är en sak att säga det nu och förmodligen en helt annan sak när man står där. Då kanske jag har helt annan åsikt ?
Ner med normerna
Jag trodde du var äldre ? vet inte varför. Du skulle säkert rocka grått hår! Så många krav på oss kvinnor ändå. Men men, det är lättare sagt än gjort.
Grattis till dina 15 veckor?
Har varit frånvarande ifrån forumet av olika anledningar men har tittat in igen och blev så glad att se att det det går så bra för dig och att du fortsätter att hjälpa alla de som kämpar?! Såg ditt tips om Craig Becks youtube. Har tittat på hans webinar, sett några youtube avsnitt och börjat läsa hans bok. Känns väldigt rätt och något som kan funka! Är det något att satsa på tycker du, har du gått hans program? Har framförallt fått mig att inse att fakta är allt och vad jag läst i din tråd så har det varit din taktik?
Tack April ?
Exakt så är det. Fakta, fakta, fakta och sen repetera, repetera, repetera. Hjärntvätt. Det har varit min taktik.
Min stora ögonöppnare var Annie Graces bok ”Tänka klart”. Där fick jag lära mig den stora skillnaden på det medvetna och det omedvetna i missbrukssammanhang.
Det är därför jag tjatar om att man måste bestämma sig med hela hjärnan. Inte ett uns av begär efter alkohol får man tillåta sig att ha kvar i skallen.
Vårt omedvetna är ingrott med alkoholglorifierade bilder, och för att tvätta bort dessa bilder krävs hjärntvätt helt enkelt.
Craig Beck har jag förstått har samma tankar som Annie Grace. Båda två är inte så positiva till tex AA eftersom de anser att det är individen som måste ta makten över sitt liv, istället för att lägga sitt liv i någon högre makts händer.
För mig spelar det ingen roll hur man väljer att bli nykter, men för mig har ”faktametoden” funkat. Med hjälp av den tog jag mig snabbt från ”jag får inte dricka” till ”jag vill inte dricka”.
Men man måste hela tiden jobba med sig själv - ifrågasätta, rannsaka, utvärdera, utforma strategier. Och jobbet tar aldrig slut, även om jag inte tänker på det 24/7 längre.
Men jag repeterar ändå regelbundet. Bland annat lyssnar jag på ljudboken ”Skål, ta mig fan” 30 min varje kväll när jag ska somna. För att påminna mig. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.
Kram ?
Grått hår
Problemet med grått hår när man är mörk är att det börjar växa väldigt ojämnt. En fläck här och där, enstaka strån. Först nu, 20 år efter de första gråa håren, kommer mitt gråa jämnt över hela skallen.
Men utväxt är inte kul. Ljust grått mot det mörkbruna under väldigt lång tid medan håret växer ut.
Men jag har tagit första steget och klippt håret pagekort åtminstone. Innan nådde det en bra bit ner på ryggen.
Nästa steg är att börja göra ljusare slingor och sakta men säkert få det mörka att övergå i grått. Helst utan att behöva se ut som en panda under tiden ?
Min nya frisör är inne på min linje och tillsammans ska vi transformera min hårfärg kommande år. Om tio år är mitt hår helgrått sannolikt.
Kram ?
Grått hår
Ja självklart ska du hjälpa det gråa på vägen genom färgning! Har sett vissa som bara låtit det växa ut sakta men säkert, det ser ju inte klokt ut ?
Nykterhetsnormen
Idag har jag lyssnat på podden”Hur kan vi” avsnitt #84 med gästen Moa Gürbüzer under rubriken ”Hur kan vi prata om nykterhetsnormen?”
Hennes målsättning är att vi alla i offentliga sammanhang ska få frågan ”vitt eller rött vin, med eller utan alkohol?” Precis som vi får frågan ”kaffe eller te, med eller utan mjölk och socker?”
Så hon startade företaget Oddbird som ”befriar” goda viner från alkohol. Hon säger inte ”alkoholfri” utan ”alkoholbefriad” om sina viner.
Här finns en artikel om Moa Gürbüzer och hennes företag:
https://accentmagasin.se/personportratt/moa-gurbuzer-vi-ar-udda-faglar-…
Ett citat ur artikeln:
”Vi har en föreställning om att den som dricker alkohol är normal och den som inte dricker är onormal, vilket innebär att människor som inte dricker alkohol diskrimineras.”
Kram ?
Alkoholfria alternativ
Hittade en intressant artikel om ”Alternativbolaget” också.
https://accentmagasin.se/nykterhet/alternativbolaget-satsar-alkoholfrit…
Ett citat ur artikeln:
”När vi vuxna kan sätta ett gott exempel och visa att det kan vara lätt att välja bort alkoholen och att man ändå kan delta i sociala sammanhang, förs det vidare till ungdomarna.”
Kram ?
Helt slut
Idag har jag inte ens packat upp datorn på jobbet. Möten, möten, möten. Viktiga möten, enskilda möten. Korta möten, alldeles för många möten. Knappt ingen luft alls mellan mötena.
Nu är jag helt slut. Den här känslan brukar jag dricka vin på.
Men, för att citera Se klart: ”Nu dricker jag ju inte längre, så då får jag göra något annat.”
Min skalle skriker ”stäng av mig en stund, jag behöver vila”. Så en höneblund blir det nu, även om nattsömnen riskeras ?
Kram ?
Fortsätter repetera
Jag är inte speciellt sugen, bara väldigt mentalt trött, men jag fortsätter repetera, repetera, repetera.
Ikväll ser jag dokumentären ”Alcohol will kill you” på youtube. Leverskador som leder till levertransplantation - som en skräckfilm nästan.
Min pappa dog vid 61 års ålder pga söndertrasad ickefungerande lever. När han kom in på sjukhuset tappade de honom på sju liter vätska i buken. Nästa morgon lika mycket. Efter obduktionen fick vi veta att man aldrig tidigare hade sett en så trasig lever, som slamsor som föll isär.
Efter att han dött gick min mamma till bilen som stod i ett garage. Bilen var inte körd på länge, men den var överfylld med ölburkar (10%) och alvedonpaket. Alltså FULL med ölburkar långt uppåt väggarna i bilen.
Kram ?
PS. I Sverige får inte alkoholister någon levertransplantation, men det kan man tydligen köpa sig till i England.
Sänder en kram och lite styrka din väg ...
förstår vad du menar med att dricka vin för den mentala tröttheten... att få TYST PÅ HJÄRNAN ... jag har gått all in med mina andningsövningar nu... jag hoppas du ändå får sova gott inatt. Så ledsamt att höra om din pappa :( .. sänder dig varma tankar och kram.
Tack Odette ?
Tack för omtanken. Det är 19 år sedan min pappa dog, men han känns närmare mig än någonsin nu i nykterheten.
Finns han någonstans omkring mig så vet jag att han är överlycklig för min skull ❤️
Kram ?
Glädje
Vi är många omkring dig som glädjs över din nykterhet ?
Ps. Jag köpte Oddbird mousserande förra helgen! Mycket gott om man gillar de alternativen. A-fri öl har jag nästan slutat med men desto mer cola zero. Har inte tagit mig in i kombucha-träsket än...
Tack Se klart ?
Delad glädje är dubbel glädje ❤️
Finns Oddbirds vin bara på Systembolaget? Nyfiken på deras prosecco ?
Jag har varit lite fast i alkoholfri öl-träsket ett tag. Drack typ aldrig öl tidigare utan nästan enbart rödvin. Försöker avvänja mig nu med hjälp av örtte och rött te, och nu senast äppelmust och äppeljuice.
Det suger att somna redan kl 22-22.30. Då vaknar man pigg redan kl 5 när klockan ringer först kl 6.30. Sex-sju timmar tycks vara min kvot.
Det känns som om hjärnan har vilat upp sig under natten. Den är redan igång och lägger sommarschema ? Det står på mitt schema idag nämligen. Den första sommarvikarien kommer på mån 1/6.
Att jobba med sommarrekryteringen är ett jobb som jag påbörjar i januari och slutför först när alla är på plats och jag själv går på semester den 6/7. Parallellt med allt annat jag gör.
Det är en rolig men tidskrävande arbetsuppgift, som i år påverkats enormt av coronakrisen. Precis som allt annat alltså.
Först lägger jag de stora pusselbitarna, sen ska alla små pusselbitar läggas. Dag för dag, vecka för vecka. Cirka 60 medarbetare berörs totalt, inklusive vikarier.
Bakom varje beslut finns en människa som ska vara hyfsat nöjd, samtidigt som verksamheten ska tryggas. Och hela tiden uppstår nya problem förstås. Klar blir man aldrig.
Det är med andra ord inte så konstigt att jag är mentalt trött. När jag själv går på semester den 6/7 har jag sällan hunnit/orkat planera någonting.
Mest behöver jag då bara vila. Dagsutflykter och spontana resor i närområdet blir det därför mest för mig, och det är så jag vill ha det. Hemester är inget nytt för mig, det är så jag brukar ha det. Det är så jag vill ha det.
Jag har spanat in en stugby och två-tre b&b i närområdet. Får jag lite ork över ska jag kontakta dem och planera in några övernattningar åtminstone.
Yngsta dottern vill alltid besöka Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby. Hon älskar alla Astrids sagofigurer ? Sex-sju teaterföreställningar brukar vi hinna med på en dag. Men i år är det ju bara att glömma.
Kram ?
Oddbird
Jag blev nyfiken och tvungen att googla. Det fanns flera mousserande A-fria varianter på Systemet. Kanske ska jag prova nån? ?
Själv dricker jag Sommersby Secco eller Sommersby rose nuförtiden. Finns i dagligvaruhandeln. Till maten blir det Falcon A-fria öl som är bärnstensfärgad och mer smakrik än ljusare öl.
Ha en fin dag! ?
Gillar också bruna Falcon
Bruna burkarna alltså. Sexpack för 35 kr på Maxi ? Smakar lite mer än ljus öl. Gillar också IPA med gul etikett och ett fartyg, NAPA från Sigtuna och Brooklyn.
Kram ?