@Varafrisk. Wow! Så väl formulerade känslor och tankar. Stor igenkänning i många delar. Orkar inte skriva mer just nu, är i en tuff identitetskris, men vill att du ska veta hur avundsglad jag blir över din förmåga till reflektion. Kram

@Varafrisk så fint nedtecknat av dig. Reflektion blir så mycket enklare när man inte dricker. Och när man reflekterar har man också möjlighet att ta viktiga och kloka steg vidare i livet.

Jag har själv funderat på att jag drack mycket under de sista åren när jag fortfarande var gift. Med alkoholen försvann orden - allt blev bara en känsla (av obehag). Exmaken är inte jättemycket för kommunikation och jag själv blev bara sämre och sämre på det. Till slut blev allt uppgivet och bara en enda stor ilska och där skildes vi. Sedan har det inte blivit bättre vilket är dåligt för barnen så klart. Skilsmässa hade det blivit oavsett men mina funderingar handlar om att skilsmässan i sig och relationen efter skulle kunnat bli bättre om jag inte druckit. Jag tror det. Exmaken har självklart sin del av ansvaret. Men jag har ju mitt och jag tycker inte jag tog det. Babbel om mitt men dina texter fick mig att fundera. Tack.

Kram!

Fint skrivet VaraFrisk! Och fint reflekterat. Jag tror att nykterheten möjliggör den där typen av reflektioner. Se sig själv utifrån och i sitt sammanhang och kanske inte känna sig så hotad i det. Jag läser din tråd med bävan. Den situation du befinner dig i är så oerhört svår, tänker jag. Ett barn som mår dåligt och skadar sig själv är nog bland det svåraste man kan uppleva som förälder.
Det är inte lätt att vara förälder, inte alls, och jag tror att det är lätt att upprepa föräldrars misstag, för det är ett inlärt beteende. Sen tänkte jag på det där du skrev om att hon skämdes… när min pappa dog skrev hans kollegor en dödsruna, där de betonade hur tolerant han var mot andra som var annorlunda. Hmmmm jag blev faktiskt rätt arg av att läsa det. Jag och mitt syskon förväntades befinna oss inom vissa ramar, jag är rätt säker på att han kanske skämdes ibland, men det handlade ju mer om honom och att han inte hade separerat oss från honom själv. Vi var en förlängning av honom och då var han inte särskilt tolerant mot olikheter. Jag tror att det bottnade i hans bristande självkänsla. Jag jobbar en del med det själv nu i förhållande till mina barn, för jag fattar ju att jag har vissa sådana tendenser jag med. Jag försöker agera annorlunda.
De där reflektionerna som har kunnat göras eftersom jag är nykter har tagit mig längre. Jag förstår mitt sammanhang mer och mina känslor och ageranden. Jag tänker att du kanske har funnits för andra så väldigt mycket VaraFrisk, först för mamma, säkert något som inte hon heller önskade riktigt, men att ringa/höras dagligen är ett stort ansvar och omöjliggör att koppla bort på riktigt.
Jag tänker att du faktiskt kan fylla ditt tomrum med VaraFrisk och att du har börjat redan. Titta inte utåt och se vad du saknar. Du räcker till som du är, både som dotter och som mamma. Du är i början av en spännande resa. Lycka till!

@Varafrisk Jag tror att känslorna sköljer över dig nu lite för att du slappnat av en aning i allt kaos?

Jag tror du kommer finna dig själv, dina intressen och vad livet har att erbjuda dig när du börjar känna efter vad DU vill, inte anpassa dig till någon annan. Det finns bokcirklar, yoga i grupp, kanske syjuntor?

Bra att du låter dig sörja, det är en viktig del i läkningen.

En stor varm kram❤️

@Blenda @Charlie70 @Sisyfos @Himmelellerhelvette @Mormor2023 @Helahea Tack för värmande ord och tankar🙏🏻❤️

Min lediga dag idag. Att vara ledig innebär inte för mig att vara helt avslappnad utan en viss stress finns där. Det känns dock enklare att trivas i mitt egna sällskap vilket beror mycket på att min dotter börjar må lite lite bättre. Fast bipolär sjukdom är lurigt för det kan vara lätt att tro att det har lugnat sig för individen utifrån att hen inte är manisk men vi vet inte vad som pågår inom individen. Vår dotter är skör. Känns lugn och inte arg. Håller på att ändra hårfärg kanske inte den vackraste färg just nu men hon har visat hur slutresultatet ska bli. Jag tänker att hon vill göra en förändring som inte påminner om den maniska perioden. Fyra månader är en lång tid som den maniska perioden pågick. Jag är hennes mamma men försöker släppa taget lite grann. Försöker tänka på vad jag kan släppa, vad bör jag släppa och vad vill jag släppa. Men det kommer ta tid och jag kommer alltid vara en mamma som är lite mer dels för att det finns i min personlighet dels för att jag har varit tvungen att vara lite mer. Så det finns vissa saker som kör igång adrenalinet direkt som okända telefonnummer el om hon inte svarar på ett sms…men jag diskuterar med mig själv…för att lugna mig.

Något som tar mycket energi är mitt arbete. Jag vill verkligen byta arbetsplats men det finns knappt några jobb att söka. Känner mig oerhört ensam. Tappar lusten t jobbet. Har pratat m min chef men jag tycker inte att hon lyssnar. Jag vet att det även handlar om mig själv och jag tänker vad kan jag göra?

Har börjat fundera på att jag behöver fylla på mitt liv m ngt. Ska försöka jobba lite mer aktivt i stegarbetet igen. Går på ca ett till två NA- möten i veckan samt eftervården. Träffade min sponsor i söndags. Känns bra. Har inget sug efter alkohol men stoppar i mig onödigt mycket chips, sött och för mycket mat. Och jag vet att det beror på tröst…jag skulle så gärna vilja bli omhändertagen, bli bjuden på mat el ja …vad sjutton som helst…att någon bryr sig om mig. Så jag tröstar mig själv. Idag blir trösten lunch ute på stan och manikyr. Men jag har funderat på om volontär på Kvinnojouren skulle vara ngt för mig. Det verkar intressant …ska spåna lite mer vad det innebär, hur mycket tid man bör lägga ner på det. Behöver bli lite aktiv i sökandet på ngt nytt att göra för annars blir jag en bitter tant vilket absolut inte passar mig.

Kram❣️🍁

Mår inte riktigt bra…vet inte om jag har en förkylning på gång eller är det stress🤔
Idag är det 29 år sedan som jag blev mamma🙏🏻 Min son var då endast sju veckor❤️ Vilken lycka❤️ Idag har jag även varit nykter i 292 dagar! 73 dagar kvar till mitt första nyktra år! Det är fantastiskt mitt i allltihopa🙏🏻

Godnatt🥰

Har läst dagens texter. Bytte ut NA-boken mot AA’s Dagliga reflektioner. Läser Var morgon ny. Ber Sinnesrobönen. Försöker tänka efter vad kan jag göra med denna dag då jag egentligen inte vill gå till jobbet. Tycker tiden som kommer känns tung…advent, min födelsedag, jul och nyår….I år känns det väldigt tungt! Och vad är det med handeln egentligen?!?!? Det känns som de redan tror att vi är i december….Kan inte var sak få ha sin tid och sin smak….Usch, vad jag låter tråkig men så är det…ska försöka göra mitt bästa iaf.

Ha en fin torsdag alla🍁❣️

@Varafrisk Engagera sig i kvinnojouren eller något låter givande. Tänk att få hjälpa andra, så bra man kan må i det.
Det låter som en bra idé att jobba lite mer intensivt i stegen, nu kan jag inte dom mer än allt jag lyssnat på genom poddar och böcker men det låter väldigt viktigt och givande.
Det är lätt att känna sig lite vresig nu i denna trista månad då behöver vi gaska upp oss med manikyr, kanske spa eller en helg på retreat, jag är väldigt sugen på något sånt.
Du har varit så upptagen med att oroa dig så nu kanske det känns lite tomt, fyll tomrummet med något givande❤️

Anonym31513

@Varafrisk Jag är inte särskilt aktiv här på forumet, men jag är minst en gång i veckan inne och läser. Din tråd är en av dem som jag oftast läser och det gläder mig så att det går så bra för dig i ditt nykterhetsarbete, trots oron för din dotter. Kram från mig!

@Varafrisk tänker på vilken skillnad det är på dina inlägg. Du söker och har konkreta tankar på hur du ska ta hand om dig själv på ett helt annat sätt nu. Nykterheten ger verkligen utrymme för reflektion och dessutom tid att ta hand om sig själv. Att dricka konsumerar så otroligt mycket tid vilket vi slipper nu. Så fantastiskt många dagar du har nu och snart 1 år!

Kram!

@Varafrisk Att bli en bitter tant ligger absolut inte för dig! Tvärtom! Och jag hoppas du finner något givande men fortsätt att sätta Varafrisk i första rummet, alltid. Tänker på sinnesrobönen och att den kav vara vägledande i all sin enkelhet. Önskar dig en underbar söndag i höstrusket. Snart är det iaf advent och man kan sätta fram lite ljusstakar som motvikt till mörkret. ❤️🥰

@Himmelellerhelvette Tack för ditt inlägg. Att hjälpa andra att må bra är något jag gör i mitt arbete men det är något jag även skulle kunna tänka mig att göra ideellt. Det ger så mycket❤️

@Lavendelblomman Tack❤️Jo men det går väldigt bra att vara nykter. Såg att du skrivit i din tråd. Hann inte läsa just då men hann läsa att det är inte helt enkelt att vara nykter. En dag kommer det gå💪🏻

@Charlie70 Ja, snart är det 1 år! Å det känns så himla skönt! Nu är det bara att stå ut i svåra känslor inte dränka i alkohol. Tänker att det kommer bara bli bättre…❤️

@Ny dag Nej, jag tror inte heller att jag kommer bli en bitter tant. Så tråkigt livet blir då! Ja man verkligen efter lite mer ljus…🕯️❤️

Min dotter är nästan sitt helt vanliga jag❤️ Men livet är tufft för henne. Hon berättar att hon känner ingenting. Säger även att hon har varit m personer som inte är bra för henne men att hon blir väldigt ensam. Rädd för att bli deprimerad. Alldeles för trött för att jobba. Tacksam för att hon vill berätta. Jag tar det försiktigt försöker känna av att jag inte blir för mycket på. Inatt sov hon h sin bror och jag hämtade henne vid 7-tiden för att hon skulle hinna hem t när boendestödet kom m medicinen.

Jag är så otroligt tacksam över att vår son bjöd oss alla på Farsdagmiddag. På ett hotell ute på landet. Så gott! Varm i modershjärtat❤️Så länge sedan hela familjen var samlad. Även om vår dotter var jättetrött och blev rastlös var hon med. Och en så fin gest av vår son❤️Firade även mannen som fyllde år i augusti, vi orkade inte då. Träffade min bror och min svägerska.

Så jag känner mig tacksam över dagen🙏🏻Nu kommer arbetsvecka igen så jag måste hitta en strategi för att inte gå under på jobbet🤔

Kram och godnatt❣️

Fredagskväll och när jag skrivit färdigt detta inlägg så blir det sängen. Så skönt att sova samt att inte behöva ställa larmet utan sova tills jag vaknar💤 Känner att jag behöver några vilodagar. Min lediga dag i veckan ägnades åt att åka 11 mil tur och retur för samtal, besök h distriktssköterska på vårdcentralen tog en timma därefter vara behjälplig med skjuts till mataffären för min dotter. Det är mycket som försvinner under en manisk period däribland cykel därför kan det vara gott att få skjuts för att kunna handla lite mer. Dottern är skör, mår nog inte så bra fastän vi inte märker av det så mycket. Hon har det inom sig. Fast hon har kloka tankar och försöker hitta tillbaka till ett bättre liv. Hon frågade mig om hon aldrig mer kan dricka alkohol och jag svarade att ”nej det kan du inte”.

Jag berättade för min terapeut om eftervården som var i måndags. Vi alla har beroendet gemensamt men vår aktiva period skiljer sig avsevärt åt vilket gör att vägen tillbaka t ett nyktert liv ser så olika ut. Om man lever på försörjningsstöd, åkt fast för rattfylla, har stora skulder, har ingen familjen kvar, inga vänner och inget jobb då är det lätt att ta ett återfall eller göra ett suicidförsök.
Ibland när jag är på eftervården känns det som om jag har flera roller inom mig….klient, anhörig och professionell. Tycker om eftervården men ibland tar den även energi.
Min terapeut frågade mig vad det var som gjorde att jag slutade dricka. Jag svarade att jag var urless på alkoholen men ändå drack jag. Jag gick på samtal h kuratorn på Rådgivningscentrum fick råd som jag nickade till men visste ändå att jag skulle dricka. Råd som tex motionera, läsa, gå på AA-möte var liksom tomma råd för mig för jag skulle ju ändå dricka. Men from min fjärde nyktra dag har jag inte tvekat att jag vill vara nykter. Jag har kunnat känna sug i början och nu någon enstaka gång men har ändå aldrig tvekat om att jag vill vara nykter. Jag slutade dricka för att jag var urless på drickandet som bidrog t att jag levde i min bubbla, jag ville vara närvarande i mitt liv, med mina barn och med min man. Jag var rädd för att drabbas av en allvarlig sjukdom vilket jag i och för sig kan fortfarande bli men jag ville göra en förändring mot det bättre. Jag vill leva🙏🏻

Till en helt annan sak som jag reflekterat över….och det är mitt yrkesverksamma liv. Under rubriken Det vidare livet så handlar det då och då om arbete utav olika anledningar vilket fått mig att fundera.
I samhället idag pratar sällan någon om att man arbetat lite snarare tvärtom man arbetar mycket. När jag tänker över mitt yrkesverksamma liv har jag nog aldrig jobbat mycket. Jag har jobbat både del- och heltid. Så jag kommer inte behöva ångra mig att jag jobbat för mycket. Så ekonomin kunde ju varit bättre. Jag behöver heller inte ha dåligt samvete för att jag inte funnits för mina barn. Men känner jag mig tillfreds över mitt yrkesverksamma liv?? Det är visserligen inte slut än men det börjar närma sig. Visst, hade jag önskat att jag hade utbildat mig tidigare t socionom. Fast…jag vet och förstår varför det har blivit som det blev…och det handlar om självkänsla och självförtroende. Så jag är inte bitter på ngt vis utan tacksam över hur det har varit. Funderar nu istället på var jag skulle kunna hitta ett nytt jobb, ngn volontäraktivitet ….

Tio månader nykter på tisdag…

Nej, nu blir det sängen….

Godnatt 💤❣️

Fantastiskt med 10 månader @varafrisk
Heja dig att klara att hålla i nykterheten med allt du går igenom.
Vad gäller jobba mycket eller lite- så tycker jag ser svänger över generationer. Mina vuxna barn vill på något vis både göra karriär- och hämta tidigt på förskolan. Jag känner mig gammeldags. Att rafsa ihop till en bra pension och villkor, kostar på.
Ibland tycker jag att vi är generation ställer upp- alltid på plats, medan generation yngre kanske gör kloka livsval- genom att vara hemma mycket, gå med på alla simskolor mm. Men det kanske inte genererar samma löneutveckling.
Jag ska inte jobba så himla länge till, och har min ”karriär” bakom mig. Men jag ångrar inte att jag jobbat mycket, jag har ofta haft så roliga jobb. Många av mina vänner är tidigare kollegor. Jag har fått reda och uppleva mycket.
Men nu, nej nu är jag inte sugen på att jobba så mycket, vill ha tid till annat.
Allt har sin tid. Och ju äldre jag blir ju mer lever jag med min ”biologi”. Nu är tid för mer långsamhet och eftertanke. Där tycker jag vi befinner oss, många av oss här?
Kram 🤗

Det är så ofattbart och jag kan knappt tro att det är sant att jag skulle komma till den dagen då jag verkligen inte har någon lust att dricka alkohol. Den önskan och längtan har gjort att jag idag firar 10 månader som nykter💪🏻🙏🏻❤️

Något som jag strävar efter är att nå den känslan som jag kunde känna efter de första klunkarna vin då känslan av oro, ensamhet inte existerade. Den känslan strävar jag efter att få känna utan ett minsta uns av bedövningsmedel/beroendemedel, bekräftelse av vänner, kollegor utan en känsla som kommer ifrån mig själv från mitt inre, från min egen styrka🙏🏻

Mitt förnuft vet att jag har styrkan att kunna komma dit. Nu övar jag mig på att hitta någon form av ”normal” föräldrarelation t min dotter där rädsla har varit en känsla som har varit befogad att känna utan att överdriva. Det är inte enkelt men som sagt var jag övar….

En hälsning från en mycket stolt och tacksam Varafrisk🙏🏻🥰