Dag 19, har verkligen kommit in i att träna på morgnarna nu, inte varje dag men nästan. Känner att jag mår bättre och bättre för varje dag. Igår hade jag lite sug, tog till slut och köpte lite alkoholfri öl som jag avnjöt på balkongen, det dämpade suget tycker jag. Är i processen att leta nytt jobb också, har inte trivts på ett tag och tänker att alla positiva förändringar i livet kommer hjälpa till i nykterheten och vice versa.

Åhhh, idag var ju 20e dagen. Men, jag föll tillbaka. Vettefan vad som hände, tanken om att jag hade chansen att slappna av en kort stund kom ifatt mig, jag föll! Erkände för min sambo och min extramamma. Skäms supermycket, trodde jag mådde bra. Trodde jag var på rätt väg. Men jag drack. Usch. Är ni fortfarande lite onykter och känner inte direkt av någon fördel. Förlåt.

Hej,

Läste början av din tråd och kände igen mig i delar av det. Speciellt det där med att man inte riskerar att trilla dit direkt, och med tanke på ditt sista inlägg verkar det som att vi fungerar på lite samma sätt. Att det ju är efter några veckor när ångesten lagt sig och allt börjar bli normalt risken är som högst för att dricka. Man har träffat de man hade sin sista ångestfyllda fylla med och inser att "det nog inte var så farligt, en öl kan jag ta". Men har också kommit till insikt i att det är just det som länge var problemet. Att förr eller senare så går det åt helvete igen. Kanske kan hålla mig en tio, tolv gånger med vissa regler om att inte dricka starksprit eller vad det nu kan vara. Men förr eller senare trillade jag alltid dit igen.

Något som gjorde att det tog ett par försök innan jag verkligen bestämde mig. Målade upp en bild om att jag skulle på AW med mitt jobb och min imaginära fru och barn väntade hemma. Om jag dricker alkohol kan jag inte lova att jag kommer hem i god tid när frugan ringer och frågar när jag kommer hem. Skulle lika gärna kunna bli rysk roulette och komma hem dyngrak kl 4 på morgonen en vardag. Det jag menar med det är att jag aldrig kommer kunna lita på att jag kan hantera alkoholen, den vinner alltid.

För din del så kanske du måste hitta din drivkraft, och inte slås ner av några bakslag på vägen. Du är fortfarande ung (jag slutade när jag var 27) och att det inte går på första försöket är inget att slås ner av. Antingen så behöver du kanske fortfarande nå en ännu lägre botten eller så får du ta hjälp (vilket du verkar ha gjort). Men kommer viljan inifrån så tror jag att det är lättare att bli av med beroendet.

Angående dina sömnproblem så kan det gå över bara genom att sluta dricka, det gjorde det för mig. Men där gällde det att ha lite tålamod. Första veckorna upp till två månader var ett jäkla helvete men efter det har jag aldrig haft några riktiga sömnproblem. Alkohol rubbar sömnen, det finns evidens på det. Att försöka bli av med sömnproblem med alkohol är alltså kontraproduktivt i längden då det kräver större och större mängder för att man ska somna, samt att man har sämre sömnkvalitet.

Tankeexperiment: Var nykter i tre månader för att få hjärnan att återställa sig. Räknar du upp eller ner dagarna?

Med det sagt, grymt imponerad av att du berättat för nära och kära och på arbetsplatsen, det är det nog inte många som gör i första taget, speciellt inte i din ålder. Så var inte för hård mot dig själv, självkänslan kommer bli bättre med ett längre uppehåll. Att du drack en gång på 20 dagar innebär ju också att du hade 20 nyktra dagar däremellan, det är värt mycket.

Nu känner jag dig inte personligen men jag lever med uppfattningen att vissa bara inte klarar av alkohol, och innerst inne vet om det. Är du en av dem så är målet mot ett helt alkoholfritt liv det enda rätta enligt mig. Och ta en dag i taget.

Vet inte om det här hjälper något men vill du läsa mer om någon i din egen ålder och allt vad det innebär för sociala situationer man ofta är hamnar i så kan du ju läsa min tråd.

Allt gott...Och aldrig mer första glaset! :)

/Bullret (nykter sedan 2,5 år tillbaka)

@Bullret hej! Tack för ditt inlägg. Ja som du säger, verkar vara efter några veckor det riskerar att gå åt helvete igen. Tanken om att man kan ta en enstaka öl är förödande. Jag vet ju att jag inte tål alkohol. Och jag har nått min botten. Vet inte varför det blev såhär. Det är så fruktansvärt frustrerande. När jag åkte till bolaget tänkte jag till och med på hur besviken jag och mina anhöriga skulle bli. Dag 1 idag igen, nu måste jag klura ut hur jag inte hamnar här igen. Ska läsa din tråd!

@nykteristen24 Du skriver att du åkte till Bolaget. Då var det inte något som bara hände. Kanske tänkte du att du klarar att dricka i alla fall. Kanske är det den (felaktiga) tanken som du borde jobba med. Du drabbades säkert av ett sug, din beroendehjärna slog till, men hur hanterar du det? Många här beskriver hur man ska ”se” hela filmen: du tar första ölen, du tar en till osv. ända till uppvaket med ångestsvettningar. Eller hur det nu brukar gå för just dig. HELA filmen:)
Det hjälper en del. Det finns också en del i Alkoholprogrammet som heter Sug där man får olika verktyg för att bekämpa sug. Som ngn skriver: när ångesten lagt sig är risken stor att man trillar dit då suget kan komma igen. Då bra att ha en plan för hur det kan tacklas. Kanske kan du också prata med närstående som kan hjälpa dig då. Hoppas det går bra för dig. En dag i taget.😌

Nu har jag bestämt mig för att inte grotta ner mig mer i det som hände. Ska upp på hästen igen. Dra lärdom. Ansökte om behandling via nätet på beroendecentrum i Stockholm nu, 3 månader lång behandling med stöd från behandlare. Tror det kan hjälpa. Är stolt över att jag var nykter i 20 dagar och nu ska jag slå det med råge.