Som nykter med en helt klar hjärna förstår jag nu varför jag hamnade i alkoholmissbruk så tidigt. Det gick inte för mig att som liten och sedan ungdom väl att förstå varför jag mådde som jag gjorde. Nu vet jag att det hela har med arv och miljö att göra och att jag väl formades tidigt av de första erfarenheterna av att tidigt få klara mig helt själv i princip. De tidigaste intrycken som lagrades inom mig och den otrygghet som exempelvis det innebar att ha en mor som inte var helt psykiskt stabil, men annars snäll och trevlig på alla sätt. Samt min ordningsamme lite strikte fars oförmåga att väl kunna lära ut saker om livet som han väl inte riktigt kände till något om bidrog väl också kan jag tänka. Det är väl sådant som läkare har sagt kan ligga till grund för psykiatrisk problematik med dystymi som inte så sällan bland annat trist nog kan leda till missbruk av substanser av olika slag. Men idag mår jag så bra som jag väl i stunden bara kan göra, och är helt nykter sedan tre månader tillbaka vilket jag ändå är lite stolt över faktiskt. Förresten, @Se klart @Andrahalvlek @hoppfull2024, kul att ni tittade in och skrev några ord, sånt uppskattas.
Ha det gott mina vänner!

@Flarran Ja, vi påverkas och formas stark av vår miljö och av arv. Får vi inte med oss det vi behöver och olika verktyg för att klara av livet så blir det svårare att hantera det. Vi behöver bli guidade som barn, få känna trygghet och omsorg när vi prövar oss fram. Troligen fastnar man annars lättare i ett drog eller alkoholmissbruk för att slippa känna och fly bort från livet. Det är sorgligt att behöva gå igenom en barndom där det saknas en trygg vägvisare som gör färden i livet lättare. Men livet kan vända från ett mörker till något annat, något bättre, när man lämnar alkoholens förgörande och destruktiva inverkan och påverkan på sitt liv. Kämpa på kompis, vi är med dig❤️

Den här dagen har trots att jag väl varit rätt orkeslös och lite nedstämd på nåt sätt ändå varit positiv då jag till och med en stund pysslat lite med att göra lite instrumental musik som terapi vilket jag tycker är rätt avstressande när jag väl kommer igång med sånt.

Börjat på ett grundspår som kanske kan bli något om jag får lite mer inspiration framöver tror jag. Men något jag har märkt inte passar mig alls just nu det är då att se på nyheter. Sånt blir jag bara splittrad, störd och stressad av. Det kände jag nyss då jag fick en lättare ångest utan anledning.

Behöver nog mer se på roliga grejer som man inte behöver tänka så mycket på. Är faktiskt rätt så stresskänslig. Måste förutom att fokusera på fortsatt nykterhet även bli lite mer positiv i tänkandet känner jag. Det är mycket att arbeta med om man ska må bra. Borde även komma i säng före tolv och inte sitta uppe och fila på något musikspår som jag ofta har gjort om nätterna i flera år. Men det är knepigt att stänga av datorn då man fått inspiration att skapa grejer tycker jag.

När jag tänker på alkohol som sådan så har den inte givit någon inspiration eller glädje utan mer en avstängning av oroliga tankar liksom. Men det har ju tyvärr följt med så mycket negativt samtidigt. Så fortsätter nyktert att kämpa på. Tack för att ni tittade in idag @vår2022 @Himmelellerhelvette, det är bra med ett forum som detta där man kan skriva av sig och rensa lite bland ofta malande tankar.

Ha det fint mina vänner!

Nyktra rutiner behövs vare sig man vill eller ej, sade en liten röst försynt inom mig alldeles nyss. Hade fallit in i ett lite slarvigt beteende som dröjt sig kvar sen man endast var trogen rutinen att dricka alkohol både dag och natt, och lite överallt och i stort sett när som helst. Ja, precis som andra normala människor väl dricker vanligt vatten. Något som jag för övrigt måste komma i gång med rutinmässigt känns det, då jag nu tar mig en en slurk kallt kranvatten som funkar utmärkt faktiskt. Kolsyrat vatten i all ära, men naturligt är nog bäst i alla fall.

Hur som helst, fick lite inspiration igår att syssla med min hobby, som inte är att dansa jazz som det väl sjunges i nån gammal schlager från förr. Nej, men lite nära är det allt eftersom min hobby mer är musikskapande av instrumentala låtar med midi-keyboard, syntar och sånt. Men musiktrollen om man så säger, och här är musiktroll menat i en positiv bemärkelse liksom. Dessa kan ju inte få härja när som helst och hur som helst. Tror till och med att det finns en kul liten visa som handlar om just musiktroll, men i alla fall. Någorlunda ordning och reda måste det allt vara på torpet.

Tänkte på det då jag vaknade klockan nio, en hel timme innan väckarklockan skulle ringa. Vet inte ens varför jag ställde den då jag inte har någon tid att passa, och kom i säng vid en så knasig tid som fyra i morse, på grund av nattsudd med musiksnickrande, tv-tittande och godisätande mitt i natten. Men oj! Börjar man tänka som vanligt folk liksom. Håller man på att nyktra till så här efter tre månader som helt alkoholfri... Mycket märklig upplevelse, tänk kroppen vill tydligen ha vettiga rutiner.

Men så är ju hela vår värld egentligen rätt så rutinstyrd om man tänker efter. Årstider kommer och går, och varje art inom djur och växtriket riket har väl normalt sin speciella plats och utbredningsområde, och jorden går runt sin tänkta axel som ett urverk. Där morgon avlöses med middag, sedan kväll och natt och så håller det på året runt medans vi alla får följa med liksom. Har öppnat fönstret för en liten stund sen och sett lite tidigt solljus och kollat termometern som visade att det var fyra grader varmt. Kändes nästan lite som tidig vår när man nu så här på tisdagsmorgonen även hörde någon fågel kvittra. Tänk såna här tankar fanns inte när man för det mesta gick omkring i alkoholdimman.

Kanske livet inte är så uselt och värdelöst som man har trott i så många år som berusad dysterkvist. Vem vet kanske finns det nån mening med allt som sker. Nu börjar man tänka som det låter i banal dansbandsmusik. Tänk, att man idag redan före klockan tio hade ätit sin frukost med mjölkchoklad och tre limpsmörgåsar. Som för övrigt var riktigt gott och trevligt faktiskt. Kanske är det som det har sagts, bra med lite goda rutiner, vem vet...

Ha en fin dag!

@Flarran När det gäller livet så tänker jag ibland; Relax and Enjoy the Ride! Du skriver väldigt fint om hur livet finner en naturlig rytm, oavsett om vi försöker bängla emot.

Visst var det lite vårkänslor i naturen idag!

Man är nog inte så värdelös som man har trott i alla dessa år som korkad alkoholmissbrukare och väl bara mest gått omkring och tänkt destruktivt och hoppats på att döden snart skulle infinna sig. Har så många gånger tänkt så mörkt att min redan låga energi och rätt svaga livsvilja i det närmaste knappt existerat inom mig. Lite som ett svagt flämtande ljus som knappt har lyst över huvud taget.

Jag har jämfört mig med sådana människor som har varit på en helt annan nivå än jag själv. Men det är inget man ska göra sade nyss en röst inom mig. Du ska utgå ifrån dina egna förutsättningar och bygga upp dig fysiskt och psykiskt på det sätt du klarar av steg för steg och bli lite bättre på allt som du känner att du behöver bli lite bättre på. Fick en ingivelse att börja träna spontant bara för att jag ville det för en stund sen, jag tog fram min handstärkare och körde med den i en minut på var hand.

Det kändes en hel del faktiskt. Men gav även inspiration till att göra en enkel träning där jag använde min köksstol och reste mig upp, och satte mig ned en trettio gånger i följd. Det kändes i både lårmuskler och vader samt fick pulsen att gå upp en del. Det gav även lite extra energi så nu har jag även kört en minut med armstärkaren och böjt ihop denna fjäder en trettio gånger.

Håller jag på så några dagar i följd ett tag så har jag nog snart lite bättre ork och muskler till att få på det där bångstyriga cykeldäcket som jag har brottats med i några dagar. För jag har verkligen lust att få min cykel i bra skick inför våren. Då jag ju alltid tyckt om att cykla då det aldrig har känts som något slags tvång eller ens träning utan bara riktigt kul och givit mig en frihetskänsla som jag verkligen tycker om. Vill cykla som förr då jag ofta åkte två mil om dan bara för skojs skull.

Promenader som alla har tjatat om så länge är väl något jag ska försöka att börja med också inom kort då det ju höjer nivån på min förskräckligt usla kondition. Man får inte mycket muskler av att bara lyfta ett glas eller en burk med öl och kanske vin och sprit så att säga. Men ett steg i taget och fokus på alkoholfrihet är det som är prioriterat och den rutin jag nu följer fast det är svårt stundtals. Kul att du skrev några ord @Denlillamänniskan. Det är nog lite vårkänslor som så sakteliga börjat vakna som du var inne på.

Ha det gott!

@Flarran Det lät som en riktigt genomkörare fysiskt idag! När det gäller jobbiga tankar så tror jag att det funkar lite såhär;
Man känner en obehaglig känsla. Genast är tanken där och ska analysera känslan. Det gör att den börjar leva sitt eget livet eftersom det blir "följdkänslor". Den sortens känslor leder lätt till nya tankar; att man är bristfällig. Att man mår dåligt för att man själv är då dum i huvudet/ ful/ töntig..... Så är man inne i snurren!

Jag försöker ta tag i den första känsloimpulsen. Bara vara där och nyfiket observera och andas lugnt. På så vis kan jag (klart jag tränat på det, för det är svårt att bryta ett invant känslo-tanke spår) bara låta det flyta förbi och i bästa fall till och med vända till en mer trösterik och snäll känsla. Jag har också varit sådan att jag bemästrar dåliga känslo/tankemönster genom att göra något duktigt som att städa eller göra annan nytta. Det har tyvärr inte hjälpt med duktighet mot misstanken att man kanske är knäpp och värdlös. Inte för mig. Men när jag nu har lärt mig att hejda den negativa speldosan, så har jag också kommit loss från duktighetskomplexet. Vad du vill komma loss ifrån vet du bättre än jag.

Uppenbart är att det är omöjligt att komma åt negativa tanke/känslomönster om svaret är att dricka alkohol. Eller om man är bakis. Oavsett om man dricker för att muntra upp sig/ döva eller belöna sig. Det är helt fel väg att gå, men det vet vi ju!!

Fortsätt framåt, Flarran. Jag tultar efter dig, kompis!

Har funderat lite på det här med promenader, vilket är rätt nytt då jag aldrig varit mycket för sånt ens som liten. Men måste väl som jag har skrivit tidigare försöka att komma igång med sånt också. Men som tidigare i stort sett daglig missbrukare av alkohol så är det mycket nytt att tänka på. Då det mesta är rätt så förknippat med alkohol. Som att ”där brukade man stanna till och öppna en burk” och så vidare. Hade ju alltid öl, vin och hemkört med i väskan vid utflykt och kortare promenader.

Brukade exempelvis alltid ha vin i en festisflaska av plast med mig när jag åkte buss och sånt där. Men får väl försöka skapa nya och bättre vanor där man i stället ser till att har någon god saft eller läsk med sig i väskan har jag funderat på. Kanske någon snackspåse i ett inte allt för stort format med en massa onödiga kalorier då man ju inte heller vill sätta igång och skena iväg i vikt liksom. Men behöver nåt med mig att kunna tugga på som gör mig lite glad då jag ofta är en dysterkvist.

Har ändå trots en hel del läsk, chips och godisätande inte gått upp i vikt sen jag slutade att dricka alkohol för tre månader sen och det är man då tacksam för. Som sagt är det mycket nytt att tänka på när man försöker att arbeta bort invanda mönster att dricka alkohol jämt och ständigt som jag tyvärr faktiskt har gjort i så himla många år. Man tröttnar ju i längden även på att ständigt vara berusad.

Har då inga vänner som vill släpa iväg en på triggande fester och sånt som en del på forumet verkar ha en del problem med liksom. För satt ju alltid ensam och drack för att slippa tänka och känna så mycket mörka och nedstämda malande tankar. Men det gick ju inte att dricka sig lycklig. Man blev ju bara mer och mer eländig i sinnet fast man inte fattade det när man var helt inne i grejen liksom.

Det är mycket nya vanor som måste skapas för att man ska må så bra kroppsligt sett som det går. Kom just på att man istället för chips och godis kanske kan göra som så att man har ett liten påse mandelbiskvier, eller ett paket russin, kanske en banan eller några goda klementiner med sig som man kan sitta och pyssla med och skala och ha sig i stället för ett kostsamt och onödigt drickande.

Har tänkt att får man väl in vardagsrutiner som man gillar, så blir det väl som så att man rätt snart förknippar kanske en viss parkbänk med att ”där ska man sitta och äta klementin”, här ska man stanna till för att ta sig ett par russin och så vidare. Hur som helst, kämpar nyktert vidare.

Ha en fin kväll!

Hej @flarran
Ja det är mycket som händer i ditt liv på kort tid! En nykter ketchup-effekt rentav.
Jag tror (vilket du ju också skriver och vet) att vägen framåt kan erbjuda en massa olika saker, vanor, rutiner och glädjeämnen.
Och vägen bakåt- är ordentligt låst och reglad.
@Denlillamänniskan sätter fingret på något viktigt, att det är omöjligt att komma åt negativa känslomönster- om man dricker eller är bakis. När den insikten blir stadig som tyngdlagen- så är det mycket som lättar i en tung packning av både tankar och frågor.
Jag tror på dig! Och även om det visst är nyttigare med frukt än bulle, så tror jag att förstå året som nykter, då är det självsnäll som gäller. Om man säger nej till alla olika impulser att dricka- som man ju måste. Kan det vara skönt att få säga ja ibland.
Kämpa på kompis!

Ja, tror också på vanans makt. Och vanor kan som tur är ändras, så snart är clementinbänken den första tanken. Låter trevligt! Ett ledord för mig i vardagen är nyfikenhet. Det ger mig lust att ta mig an dagen och se vad den har med sig. En snygg ackordföljd, kanske, en intressant tidningsartikel, en oväntad vy på promenaden. Idag mötte jag samma dam två gånger på min morgonpromenad där vi båda gick och parerade halkan. Vi bytte några ord om väglaget, och fortsatte åt varsitt håll. Jag gillar såna möten -ett vänligt ord bara, ett jag ser dig. Önskar dig en fin kväll och fortsättning på veckan.

Hej! @Se klart och @Kennie, Kul att ni tittade in min på min sida. Ja, nog är det mycket som pågår inom en nu när man är helt nykter och alkoholfri sen en tid fast man bara sitter själv vid ett köksbord dagen lång som jag gör. Men det känns inte som något direkt problem just nu. För ensamhet är inget som jag lider av då jag är van vid att alltid ha varit mest för mig själv varje dag i princip så länge jag kan minnas egentligen.

Blir även stressad av folksamlingar, restaurangbesök och åka att buss och liknande. Det har gjort att jag inte har besökt någon kvällsöppen bar eller krog heller vilket ju har varit bra i all fall. För det är som så att jag lätt får panikångest ute bland folk. En eller två människor åt gången i en lugn miljö det klarar jag liksom av att hantera och fokusera mig på rent socialt. Då kan jag vara öppen och språksam precis som de flesta. Men är det flera då får jag lätt stresskänsla, blir tyst och får ångest.

Min sociala begränsning har väl varit både en fördel men också en nackdel då jag inte har haft kraft och energi att nykter bekanta mig med folk i stökig miljö. Det har väl genom åren varit tillfällen då jag varit i princip någorlunda nykter, eller åtminstone känt mig vara så. Och en del velat bjuda in mig att hälsa på, men då har jag brukat få ångest och tackat nej och sagt att jag haft något annat för mig just då. Kanske någon inbyggd spärr på något sätt för rädsla av att bli för bekant på nåt sätt...

Sen har jag känt mig tom och ödslig inombords, då jag väl egentligen paradoxalt nog är rätt social om jag bara kunde bli grundlugn i mig själv liksom och hitta till ett sammanhang som passar mig fullt ut liksom. Vet ju att man måste våga för att vinna. Men har ju psykiatrisk problematik med social ångest som är rätt så handikappande om man som nu tänker nyktert på det hela.

Psykiatrin har ju försökt att få en till att gå på olika aktiviteter med andra som har diverse psykiatriska diagnoser, men jag har svårt för att orka vistas tillsammans med folk som inte är någorlunda balanserade. Det har väl att göra med mina erfarenheter av sånt slags folk då jag sett det mesta då jag växte upp med min mor som var bipolär, och jag då som liten såg en hel del människor med diverse problematik när jag besökte henne på sjukhus för psykos som hon kunde få ibland.

Men jag får även ångestattacker för mig själv också och då har jag ofta kastat mig över en flaska eller burk med alkoholhaltig dryck för att liksom snabbast möjligt få lugn snabbt och kunna pusta ut på något sätt. Men sedan så har jag inte kunnat sluta dricka utan jag har då bara fortsatt dag efter dag utan någon broms. Har då psykiskt sett känt lättnad först, men varit väldigt instängd i mig själv. Drickandet har alltid varit en balansgång på gränsen till det omöjliga. För över en viss nivå berusning så blir jag mycket självdestruktiv och mörkt deprimerad.

Ibland har jag ju varit tvungen att exempelvis ta mig till sjukvård för fysiska besvär och då kunnat styra drickandet ”logiskt” till kanske bara lite portvin under en natt inför kommande besök. Alltså ett mer ”kontrollerat” drickande till ett minimum om det har känts oerhört viktigt att göra något speciellt som att besöka specialistläkare för medicinsk kroppslig undersökning som i somras.

Ibland har drickandet varit en räddning från att hoppa framför ett tåg, men ibland har drickandet gått till överdrift så att det även varit triggande till samma slags känsla. Jag har varit rätt öppen med hur jag fungerar psykiskt till läkare och de har väl landat i att de inte kan se vad de väl har att erbjuda i form av mediciner och sånt liksom. Har nu sömnmedicin och lugnande jag får ta vid behov, men mår inte så bra av sånt där heller då jag lätt får mörkare nedstämdhet av sån medicin.

Den ständiga lågintensiva nedstämdheten som dystymin ger är även mycket energikrävande och gör att jag blir orkeslös och väldigt djupt mörk stundtals och får då inte sällan rätt så jobbiga tankar. Då har jag sökt mig till flaskan. Det hela är mycket krångligt alltså. Men ekonomiskt har jag inga problem numera. Så lyckas jag bara fortsätta att vara nykter så kan jag säkert trampa på ett tag till. Har då inget alkoholsug just nu och mår väl kroppsligt sett bättre än på länge, så om jag fortsätter att fokusera på att inte dricka alkohol så kanske det allmänt blir lite bättre längre fram får man väl hoppas. Men psykiskt sett så mår jag väl ungefär som innan jag började dricka för första gången. Har ju även övervikt och högt blodtryck som jag tar medicin mot och fått höra av allmänläkare att det bästa för hjärta och kärl väl är om jag går ned en 20 kilo ungefär och äter mera hälsosamt, råkost och sånt där. Får väl när jag orkar, även försöka att röra på mig lite mer som ju ska vara bra rent allmänt.

Men orkar inte göra måltider från grunden utan det blir i bästa fall färdigrätter, och det är ju bättre än chips i alla fall. Jag har tänkt att vara lite självsnäll om en stund och äta en pizza som jag värmer i hushållsugnen. Tar nog även faktiskt lite färdig burksallad och en cola. Helt nykter är jag i alla fall och kämpar vidare fast jag har svårt att just nu se någon mening i det hela då jag tydligen mår så här som helt nykter. Men nu går vi ju mot ljusare tider och det känns då i alla fall bra. Ha en fin kväll mina vänner!

Tänk, det var julafton för en månad sen. Funderar lite över det här med hur det fungerar med förväntningar på saker och ting. Som hur man hoppas, tänker och tror kring livet i stort och kanske framtiden i eventuellt en annan dimension om man tror på ett liv efter detta. Tro förresten, tänker här på vad någon väl lär ha sagt om saken kanske. Har man inte en tro på att man klarar av det allra enklaste som att andas, är det lätt hänt att man övertygar sig om detta och då slutar med den saken.

Man ska nog inte grubbla för djupt om sånt man inte har nytta av här och nu. För då är det lätt hänt att man tappar fotfästet i det som vi kanske kan kalla för realiteten. Vad det nu är för något om man tänker lite djupare på den saken. Vilket man nog inte ska göra om man inte vill riskera att tappa tron på varandet i nuet. Detta som kan vara det som håller hoppet uppe så pass att man orkar att ta sig ett steg i taget framåt mot ett mål som man kanske tror och hoppas kan finnas där bakom runt knuten. Målet vad det nu är, det kan ingen i dag levande säkert definiera, så där kommer tron in igen.

Det var julafton för en månad sedan i alla fall, och jag minns att jag några veckor innan den tiden inte hade någon större tro på att jag skulle kunna klara av att ta mig förbi förra årets jul och nyår som nykter helt utan någon alkohol i form av tidigare års favoritdrycker i den produktkategorin. Men det gjorde jag alltså, och det firar jag i denna stund med lite kvarvarande julmust. Men hur ska det gå med nykterheten i dag, i morgon, kommande helg och under sommaren liksom. Tänker här nyktert att det är nog ingen fara, om man inte gör sig bekymmer i förväg. Men att tänka på att inte dricka alkohol och dagligen fokusera på den tanken är då viktigt att hålla fast vid.

Kom just på att man inte kan sitta och dricka läsk så här på en onsdagsmorgon precis som om det vore dags för lördagsgodis eller något sånt. Nej, någon ordning på torpet får det allt vara som man väl brukar säga. Söta drycker är gott, men man blir ju så tjock av, åtminstone jag. Men nu känns det faktiskt som att det nog är dags för lite vettig frukost av något slag. Har ju försökt att använda mjölkchoklad som rutinskapare för att styra upp mitt nyktra tänkande om utformning av min dag. Men man behöver ju inte helt låsa sig vid någon viss slags måltid alltså.

Man kan ju börja dagen med ett glas mjölk och ett par skinkmackor, där skinkskivan på smörgåsen kanske vilar på en grund av en god mjukost av något slag. Det tar man sig allt en slurk julmust på. Men oj, har jag inte korkat igen den burken och satt in den i kylen än. Det är inte konstigt att man lätt kan dricka för mycket av saker och ting om man inte tänker sig för. Kom på att jag ju kan börja den här dagen med en god klementin. Upptäckte just nu att jag är fri att välja precis vad jag vill äta och dricka. Nog är det allt en lyx och en gåva som man inte tänkt så värst mycket på tidigare...

Hur som helst, när man nyktert tänker på gångna tiders jul och olika paket som man har öppnat genom åren. Drömmar man har haft, tankar som har funnits, önskningar och förhoppningar som har kommit och gått och givit lite olika resultat. Då ser man snart att man nog inte vet så värst mycket om kanske nånting egentligen, och då nog borde vara lite ödmjuk och väl kanske tacka sin skapare lite oftare än vad man nog gör. Det tror jag att jag tar mig en slurk gott vanligt vatten på liksom.

Ha en fin dag!

Har funderat lite kring fenomenet om att grubbla och vela kring saker och ting vilket man har varit slav under rätt så länge faktiskt. Men som nyligen alkoholfri och förhoppningsvis kanske lite mer nyktert tänkande rent generellt har jag upptäckt att det lättaste sättet att veta vad man vill ha och behöver när det gäller saker och ting det är att lugnt och i stillhet tänka efter ordentligt före och skriva ned sina önskemål först innan man bara rusar iväg och kanske införskaffar olika prylar.

Något som i mitt fall tidigare år tyvärr ofta har handlat om ett spontant och rätt känslostyrt tvångsmässigt införskaffande av alkohol. Detta utan att man kanske ens egentligen visste varför man ville ha eller kände sig behöva sånt i stunden. Det handlade när man nyktert ser på det hela lite som i en backspegel, nog om en tro på att man kanske om en stund eller lite längre fram kanske kunde komma att behöva sånt som man egentligen inte alls behövde eller och hade nån nytta av.

När det handlar om inköp av prylar och kanske mat och dryck säger väl de lite mer psykologiskt vise även att man inte ska vara hungrig och trött utan i lite mer balans när man handlar så att säga. Har funderat på hur man har fungerat genom åren då man liksom bara stressat följde med en tanklös känsla i stunden utan att egentligen tänka det minsta logiskt.

Men om man sätter sig ned först och tänker igenom vad man verkligen vill uppnå, ha och behöver innan man kanske bara plötsligt finner sig ståendes i en knepig valsituation. Då blir det mycket lättare att veta vad man verkligen vill ha och kan då nyktert lättare hålla fast vid sånt som att åtminstone som av en tillsynes oförklarlig impuls inte rusa iväg och skaffa sig någon form av skadlig alkohol.

När det gäller mat och alkoholfri dryck är det dock inte fel att vara en vanemänniska om det handlar om att man köper mat och dryck som man vet att man gillar, är gott samt väl även helst lite nyttigt. Sen kan det ju vara kul att variera lite så att man kanske hittar nya favoritsmaker. När det gäller sånt som till exempel val av kläder och kanske skor är det då viktigast att man går på vad de vise kallar för magkänsla om vad man upplever vara bra kvalité, eller känns som bekvämt. När det gäller kläder och skor kan det väl även vara bra att inte bara fastna i ett onödigt och ofta kostsamt märkestänkande. Men när det gäller sånt som färgval och mönster har väl alla sina favoritstil.

Ha det gott!

Det kan ibland vara svårt att bestämma sig för det tillsynes enklaste som vilken frukost man kanske vill ha. Men då kan man ju dricka några glas vatten tills man har bestämt sig. Man måste lära sig att var lite lugn i stunden och verkligen tänka till logiskt innan man gör som jag har gjort så himla många gånger genom åren som helt tanklös missbrukare av alkohol.

Det är så ofta som man deppat och druckit sig dimmig och även mätt på starköl samt kanske gnagt i sig ett gäng salta jordnötter. Men så har man blivit fet, svag och rätt slö också. Men det ska man väl kunna ändra på om man ger sig sjutton på det var en tanke som sakta tog form i morse. Kunde dock inte på flera timmar först fokusera och bestämma mig för vad jag ville göra och om jag ens ville hålla fast vid nygamla rutinen att ha en kopp varm mjölkchoklad och tre limpsmörgåsar till frukost.

Det var nästan löjligt omöjligt att komma fram till ett vettigt beslut fast magen knorrade och sade till om påfyllning av bränsle snabbt liksom. Men till sist så sade en känsla inom mig till,om att det nog verkligen var dags för ett glas mjölk i alla fall. Sen vips liksom så satt man vid bordet och hade ordnat sig tre limpsmörgåsar med makrill i tomatsås som pålägg. Det är inte dumt att ha en hög med makrillburkar i skafferiet, man känner sig riktigt rik på något sätt när man tänker efter.

Men det var ändå något som fattades, var känslan man hade efter att ha ätit upp mackorna, och det gick inte riktigt att placera den känslan. Tog då och skalade ett grönt äpple och gjorde små klyftor och tuggade i mig. Jag som inte varit mycket för frukt tidigare utan ofta väl förutom vin och sånt väl levt mest på pilsner och skräpmat. Nu har man ätit årets första äpple och tagit sista slurken av mjölk som fanns i glaset. Tänk att man kan bli mätt på så pass enkla grejer liksom.

Ingen som helst längtan efter berusning i stunden heller. Men fick ett litet sockersug som nog ropade efter bullar, kakor och glass. Men den känslan kan jag då sätta mig då över. Tur att det inte var alkoholsug för sånt är inte att leka med. Men en extra klementin om en stund kan man väl kosta på sig sade den mer logiska delen av hjärnan som idag fick styra kostvalet. Har öppnat fönstret nyss och stått och andats lite frisk luft en stund och tänkt på det här med promenader, men då sade den otroligt slöa sidan av mig, men nu får vi väl allt ta och ge oss alltså.

Efter överläggning med mig själv så beslutades det om att det var dags för en minuts träning med handstärkaren på var hand. För man kan inte vara hur slö som helst sade någon känsla inom mig. Himlar vad drygt det var. Skämdes inför mig själv hur svag man har blivit då jag tänkte på mitt cykeldäck som står där nere i källaren och liksom ropar på mig om att fixa till hojen inför våren. Men vet ju att jag måste få upp lite muskelstyrka snart så tog och plockade fram min armstärkare. Har idag kört med denna fjäder 35 gånger och det var då inte det lättaste om man så säger.

Satte mig sedan ner på stolen här vid datorn och tänkte slölyssna på lite popmusik. Då fick jag en knasig känsla av att träna ännu mer genom att i rask följd resa mig upp och sedan sätta mig ned på stolen ett antal gånger som jag gjorde här om dagen. Måste väl idag ha drabbats av nån sorts märklig träningsmani jag som vanligtvis avskyr att anstränga mig mer än vad jag måste. Hur som helst så satte jag en timer på en minut och tränade på detta sätt.
Blev lite flåsig en stund, vem behöver gym när man kan träna med så enkla grejer som en köksstol...

Kämpa på vänner!

Har ätit en god fiskgratäng och fått i mig lite mjölk kollade lite på tv, men det var ingenting som var det minsta intressant eller sevärt idag heller. Så gick tillbaka till detta forum för att skriva, att trots att man väl inte gjort mycket annat än att bara fundera och skriva av sig idag mår helt okej och inte har nåt alkoholsug alls vilket man är tacksam för. Funderade just nu på om man skulle försöka att lägga sig i en vettig tid denna dag som är. Vore ju intressant att se om man kan ta sig utanför dörren i morgon för en promenad. Har ju en soppåse som ska ut ur huset.

Blev direkt lite stressad och fick en lättare släng av ångest när jag skrev orden om att gå ut och gå. Undrar vad detta kan bero på, har man blivit en sån stugsittare. Måste nog börja med att gå utanför dörren bara för att inte sitta still så att man rostar fast liksom. Så här tänkte man då inte för ett år sedan vid den här tiden såg jag när jag tittade i förra årets almanacka som jag först tänkte kasta bort, men nog inte gör då jag nog behöver påminna mig ibland om att det var en ren galenskap att som man då gjorde att hela tiden tillverka tioprocentig mäsk för dagligt vätskeintag. Precis som om det hade varit vanligt kranvatten som man dricker just nu.

När jag ser på saken med nyktra ögon idag så känns det hela ju inte riktigt klokt. Skrev till och med med blyertspenna tiden för när första pluppet från dunken hade hörts i jäsröret veckovis för att då kunna beräkna när brygden ifråga skulle vara klar. Mycket märkligt beteende som man då tydligen var stolt över. Nu har man har inte varit dålig i magen en dag på tre månader och två veckor drygt. Alkoholfrihet har allt sina fördelar har man börjat upptäcka. Dessutom spar man en massa pengar på att inte jämt kuta in på bolaget vilken är en lurig butik som jag dock ännu inte törs gå i närheten av så att man råkar trilla dit igen är känslan faktiskt.

Ha en fin kväll!

Godmorgon @flarran
Ja du det låter inget vidare med förra årets kalender och ”höjdpunkter”, så skönt att du tar steg för steg till ett gott liv, och garanterat ett längre liv.
Jag läser om hur du beskriver en viss oro kring umgänge med människor och även att vara i större sammanhang. Det är ju något som kräver rätt mycket av oss. Jag har i perioder tyckt att det har varit jobbigt med stora grupper människor, men det har nästan försvunnit sedan jag blev nykter. Jag är mer stabil inne i mig själv- även om jag inte älskar långa köer eller konsertarenor (vem gör det?)
Önskar dig en fin dag, kompis- och kämpa på! 🤗

Började att tappa kämpaglöden i natt. Varför ska man bry sig om att vara nyktert medveten och helt alkoholfri och då dagligen försöka att vara duktig på konsten att bara vara när inget tycks bli något bättre trots att väl kroppen och ekonomin fungerar. Detta medans man ändå mår psykiskt dåligt och känner sig att inte passa in i något sammanhang. Ett sammanhang där man alltså fullt ut kan säga att man trivs, utvecklas och kan vara sig själv utan att tvingas ta på sig en slags mask och göra sig till för att få vara en i gänget liksom. Just så kan man ibland tänka vilket väl är mänskligt.

Nu har jag haft tre lärorika alkoholfria och nyktra månader på mig att analysera mitt liv som det varit, eller väl rättare sagts upplevts att vara enligt mig själv. Har även förstått varför jag en gång började att dricka alkohol som bedövningsmedel. Det handlade om att jag inte var nöjd och glad i den situation eller tillvaro som jag befann mig i, först som liten, sedan ungdom, och sedan vuxen. Jag upplevde mig att existera, men inte på ett sätt som gav mig en inre själslig tillfredsställelse om man så säger. Jag upplevde mig att befinna mig i ett intighetens meningslösa tomrum.

Jag har sovit fyra timmar i natt och är inte speciellt trött, inte överdrivet pigg heller. Har denna dag vid sjutiden på morgonen ätit min enkla frukost och fått de vitaminer, mineraler och proteiner som kroppen behöver för att fungera rent biologisk någorlunda bra. Jag har även öppnat fönstret och fått mig lite frisk morgonluft för att fylla mina lungor med syre för att vakna till. Sitter nu återigen och skriver ned lite tankar om just min unika livsväg fri från distraktion av stressande åtaganden för att få det ekonomiska att gå runt. Jag har inga nära vänner eller bekanta eller daglig kontakt med den yttre världen i den verkliga världen , ingen att tala med då ork till sådant oftast saknas. Jag är helt i sällskap dygnet runt med mig själv vilket fungerar då jag är van vid att ha det så, det är enklast.

När det gäller min bakgrund och hur jag har druckit och på vilket sätt, det har jag i stort beskrivit från dag ett på detta forum. Jag har delat med mig av mina tankar, minnen, förhoppningar och fantasier och även känslan av en egen andlig övertygelse om en högre största allmakt. Jag har sett och förstått att det finns många människoöden knutna till beroendeproblematik som tycks bottna i kanske psykiatriska funktionsvariationer eller upplevda sådana samt erfarenheter som givit som resultat att människor inte klarat av att nyktert möta sin vardag och kunnat leva fullt ut i en harmoni och balans på alla plan för att känna en verklig personlig andlig, psykisk och fysisk harmoni.

Tänkte när jag vaknade i morse att nu vet jag hur det känns att vara just jag och att man nog aldrig kan känna att man nog ens är nöjd med att bara vara nykter. För när man väl är nykter och befriad från berusning och bedövning då ser man saker för vad de tillsynes nog verkligen är. Har förstått att man kan ha vänner och kompisar i mängd och ändå känna sig helt ensam ändå. Man föds till denna värld ensam och vi lämnar denna värld på samma sätt även om det kan vara folk vid ens sida vid det sista andetaget som man tar. Man kan ha samlat på sig en mängd kunskap och jordiska tillgångar men ändå inte känna sig nöjd och glad. Man kan aldrig resa ifrån sig själv hur långt man än färdas på alla de sätt som jordiskt är möjliga skulle man utan tvekan kunna säga.

Jag har sett människor som sagt sig vara troende på olika sätt, men när jag granskat deras sätt att tro så har jag sett att de ändå inte har varit nöjda och glada och trivts i sin situation. Det har ändå trots deras nyktra sinne alltid varit något som har saknats. Det har inte ens hjälpt att de kanske har varit medlemmar i någon stor intressegemenskap av vilket slag det än har handlat om. Människans öde tycks vara att gå endast sin egen väg och försöka göra det bästa av situationen tills de slutar att andas. Skulle här och nu trots total avsaknad av alkoholsug om man så säger nog tagit ett rejält glas av sinnesförändrande substans i form av alkohol men gör inte detta då det känns rätt meningslöst.

Detta då man ändå några timmar senare återigen sitter och funderar över varför man mår som man gör, dock väl kanske med en lättare huvudvärk och ångest på grund av väl vätskebrist och kemiska restprodukter som en kropp inte mår bra av. Kanske ska man arbeta och träna så hårt man kan för att slippa tänka så mycket och då mest fokusera på att bara vara. En slags arbetets meditation för att vara i ett ingenmansland bortom hjärnans logiska tänkande och strävan av en högre insikt kanske. Detta år och denna dag kanske kan vara början på något nytt och bättre får man väl hoppas.

Började att tappa kämpaglöden i natt. Men nu finns inte tid för mer eftertanke. Det känns som att jag är klar med att skriva av mig det mer basala då det mesta precis som detta jordklot nu mest tycks gå runt i samma slags bana för att med kanske någon mindre differens komma tillbaks till startpunkten igen så att säga.

Människor lever för karriär, sällskap, familj, ungar och husdjur för att slippa vara ensamma med egna inre ofta jobbiga tankar. Många fyller sin vakna tid och vardag med sport, musik, film, diverse meditation, religion och gud vet allt. Har dock inget att klaga på som mätt och någorlunda utvilad, borde gå ut med soppåsen som står där i hörnet känns det som. Så tar nog faktiskt och gör det nu. Stänger nu av datorn och önskar er alla en fin dag.
Tittar nog in på forumet snart igen, vem vet... Förresten @Se klart, kul att du skrev några rader, sånt uppskattas.

Kämpa på!

Hej igen,
Jag förstår att du ibland hamnar i dessa svackor, att det kan kännas meningslöst och tungt. Du har en bakgrund och diagnoser som du beskriver och som förståeligt är svåra att leva med.
Jag skulle ändå vilja bända upp för lite ljus i mörkret- och det handlar förstås om ditt beslut att vara nykter. Men jag tänker att det också möjligen innebär möjligheter för dig att må bättre på sikt?
Att du också medicinskt kan få läkemedel som kan ha större effekt när du inte dricker?
Snart kommer ljuset och våren. Kämpa på 🤗

@Flarran Jag förstår att det är tungt att se livet rätt i ansiktet, när du under lång tid tidigare lullat ned dig med alkohol. Just nu kanske det inte känns så muntert, låter det som. Att se livet som det är och fortsätta sin väg framåt, kan ibland tända en lite låga av hopp.

Ta hand om dig!