Senaste kommentarerna i forumet

Snabbare dippar och snabbare uppgångar vid varje möte/tillfälle som jag sjunker ned i dyn.
Det verkar som att verktygen börjar fungera eller att mitt inre jag håller på att bli lite starkare.
Men när jag tar in att det faktiskt är 1 år sedan vi separerade i verkligheten så blir jag lite rädd för mig själv.
Att det skulle ta sån tid att krafsa ihop sig själv och bygga på sig själv, det trodde jag inte.
Kanske just för att orsaken till separationen är så sorglig och skapar så mycket om, men och kanske.

Nu så vågar jag tänka tankarna framåt och med en ljus framtid utan exet utan att få ångest eller dåligt samvete.
Jag börjar nysta i mitt boende, mitt arbete och min fritid med en optimism som känns realistisk.
Jag bygger inte längre luftslott där exet är ständig huvudrollsinnehavare.

Idag ska bli en bra dag :)

Jag har också reagerat och känner mig rätt nöjd med mig själv att jag inte sitter där och dräller. Var på stan idag och köpte fina kläder i stället. Du, skit i vikten, det rättar till sig! Kram

Hej Li-Lo, jag saknar fortfarande fakta som kan vara bra och som jag efterfrågade tidigare. Efter x antal dagar har du ett sug, gör det o det för att minska suget, efter x antal veckor, månader kan du känna detta, gör si o så. Ni är proffs på detta, varför inte försöka hjälpa dem som vill testa på egen hand? Ni har all kunskap men tyvärr tycker jag inte att ert engagemang finns som tidigare. Många vill inte hamna i register, att man sökt för alkoholproblem, vet att ni kan blockera men är det bara journalen eller hela instansen? Det har en stor betydelse, jag kommer aldrig att söka hjälp om jag vet att min lokala läkarstation ser att jag varit på ett beroendecentra.

Såg ngt inlägg om att de som försvinner från chatten troligen börjat om med sitt risk/missbruk igen, det är inte sant. Det kan bero på att man inte vill höra talas om alkohol varken här eller på all reklam på tv. Jag är en av dem som inte loggar in men läser offline när jag har behov.

Vad glad jag blir av att läsa detta! Mitt mål är just sådan måttlighet, vilket framgår av namnet på min tråd. Läser mycket på forumet och får en massa bra tankar och infallsvinklar. Ibland kan det kännas lite nedslående att de allra flesta är så inriktade på ett liv helt utan A, vilket jag har svårt att tänka mig för egen del. Ska följa din tråd!

I morgon blir det en prövning med alkohol i samband med jobbet och jag får inte bli full och göra bort mig, ännu en gång. Känner mig inte fullt lika stressad inför detta utan mera beslutsam. Är övertygad om att jag fixar det. Högst 4 glas vin och ska vara hemma senast kl 20 och äta middag med dottern. Har nu satt detta på pränt och kan inte komma undan mitt löfte till mig själv. Nu gäller det. Gå det åt h-e är det färdigdrucket för min del.

Dharma Seed

Ibland lite klurigt om budda och sådant, men många kloka och stärkande tankar. Särskilt om du lyssnar på Tara Brach. De andra kan man vänta med.

Skönt på bussen, i soffan, på promenaden.

Sköt om dig.

Santorini......
Blir alltid glad av dina ord...
Gäller att minnas hela tiden och där är forumet och att vi har varandra ett enormt stöd ! Nu lite sömn :)
Kram på dig//mod60

Ja att både ge sig på en kamp med vikt ihop med en kamp mot alkohol (och de två är dessutom kontraproduktiva) är ju en utmaning som heter duga!
Låter som om du gör klokt att bara släppa alla krav, minska pressen, ta ett djupt andetag och bara andas. Om du sedan bestämmer dig för att göra något, så se det inte som att du _måste_ göra det. Se det mer som att du kanske vill göra det. Lustigt nog så påverkar det hur mycket man stressar sig själv. Styrkekram till dig!

Det är antagligen bara högst temporärt, för det tar bra med tid för kroppen att lagra in större mängder fett om det nu vore det. Kroppen din kommer dock att reagera för metabolismen och allt behöver ställa om. Kroppen blir nämligen van av att behöva bryta ner och ta hand om etanolet i första hand. Du kommer säkert att uppleva både viktuppgångar och viktnedgångar medan kroppen ställer om och hittar tillbaka till en normal balans. Det finns för övrigt en intressant studie som visar på att någon som missbrukat alkohol en längre period, får hjärnan att ta energi från acetat istället för socker som hos övriga individer. När man då klipper alkoholintaget helt, så står hjärnan och undrar var energikällan tog vägen. Acetat är nämligen en biprodukt från när etanolen bryts ner. Nog med nördigt dravel, men kort och gott så är det rätt mycket i kroppen som behöver återfå balans för många av oss här på forumet :)

Hellre fokus på en sak i taget än allt på en gång, men det är bra att du vill ta tag i den stora boven med alkoholen! En fundering, har du övervägt eller provat att ta medicinsk hjälp? Antingen för att dämpa depressionen eller alkoholsuget? I sådana fall, hur har det gått? Jag tänker bland annat på serotoninåterupptagshämnare, som ofta ges ihop med terapi för att man ska komma på fötter under en depression och som även har visat sig kunna vara en hjälp för att stävja alkoholsuget för en del.

Att inte förakta sig själv, där tror jag det viktiga är att acceptera att det som var igår var just igår och göra allt man kan för att istället tänka på imorgon och hur man vill att livet ska se ut och vara då. Likaså om det är något man skäms för, så våga berätta om det, prata om det. Ibland tenderar vi människor att straffa oss själva lite för hårt och så bara man pratar ut på riktigt så är det en enorm sten som lättar.

Vi får kämpa på, keep it up!

Gick en sväng på stan efter jobbet och såg alla människor med glas framför sig på uteserveringarna. Såg knappt någon som INTE hade vin eller öl i glaset. Först kände jag sug och avundsjuka, men det gick över när jag tänkte på att flera av dem säkert kommer att dricka för mycket och vakna bakfulla med ångest i morgon.
Ha ha, det slipper jag!

En lite mindre trevlig upptäckt är att jag ökat ordentligt i vikt under min nyktra vecka! Trodde faktiskt att det skulle bli tvärtom eftersom jag inte konsumerar en massa tomma alkoholkalorier, men tydligen har jag fått i mig mer än jag trodde av annat. Nåväl, det är överkomligt. Hellre nykter och tjock än full och smal!

Tror det är viktigt det du skriver om ångesten, Valeria, att våga stanna kvar och känna den fast det gör ont, istället för att så snabbt som möjligt försöka dämpa den med något. Det är väl det många av oss gjort i alla år, försökt dränka allt obehag i alkohol. Fast det slår ju som vi vet tillbaka förr eller senare...

Härligt och bra gjort! Min helg gick mycket bra, hade möjlighet att dricka mycket men tog ett glas vin en kväll och 2 den andra kvällen. Mycket nöjd med mig själv. Gick faktiskt över förväntan. Men idag var jag väldigt sugen på vin men har som tur va inget hemma. Skönt och bra för imorgon gäller det att var 100 % på mitt jobb. Synd med ett bottennapp men det händer oss alla.... Ångesten är hemsk men bidrar till minskat drickande? Mån, tis, ons många dagar utan A, grymt av dig. Kram

Hej Grodhopp!
Bra att du börjat skriva, här finns som du redan sett mycket stöd att få. Tycker det verkar klokt att ta en sak i taget och börja med alkoholen.
Tror att alla som börjar skriva här känner skam och självförakt, så det är du verkligen inte ensam om. Ta en dag i taget! Självföraktet kommer att minska för varje nykter dag,
Och det nog klokt att du inte utsätter dig för situationer med alkohol de närmaste dagarna.
Styrkekram!
PS Kanske för mycket att försöka sluta snusa samtidigt?

Jag har gått omkring och känt mig så eländig och kärlekslös idag. Loggar in här och möts av två underbart fina kommentarer.

Tack, kära Murlan & lill-G.

♥

Tack för att du bjuder på ett så underbart och klokt inlägg!

Jag tycker att du gör helt rätt. För oss lättstressade och lättpåverkade individer kan det snarare stjälpa ens sinnesro än hjälpa, detta med sociala medier. Och let's face it; fb är så in i bängen andefattigt. Bilder på barn, husdjur och måltider ackompanjeras av olika test, nån som gillar nån sida och nån som gallskriker "Kaffe!" rätt ut och får 20 lajks.

Du är bra, Blomman. En fin människa. Det ska du vara rädd om. Stor kram! (Och så kan jag komma förbi senare med lite växtnäring för ömtåliga blomster.) ;)

Nu orkar jag inte mer. Jag försöker banta hela tiden. Jag försöker kontrollera dryckandet. Jag försöker konstant med allt möjligt men lyckas aldrig.

Nu har jag tagit bort facebook från telefonen för nån vecka sen. Idag tog jag bort "sluta dricka" appen där jag registrerade när och hur mycket jag drack.....jag insåg idag att den har stressad mig ännu mer.

Jag bär på 17 kilo övervikt och jag väger mig MINST 1 gång per dag. Alltid på morgonen och får ofta ångest om jag inte vägt mig den dagen. Vågen gått den senaste tiden stadigt uppåt med cirka 4 kilo. Idag väger jag 80 kilo till mina 167 cm. Och för MIG är det för mycket. Jag försöker hela tiden banta. Jag frossar inte i kakor, godis eller skitmat men uppåt går det ändå. Så nu har jag kvar att slänga ut vågen, viktappen och instagram. Samt sluta läsa bloggarna under en tid.

Men nu känns det som jag borde sluta. Bara sluta helt enkelt. Jag slutar försöka banta. Jag slutar försöka sluta dricka. Jag slutar följa världen.

Jag vill bara vara. Känna efter vad MIN kropp säger. Vad MIN känsla säger.

Jag vill bara vara utan alla krav.

Ps. Jag tänker inte dricka A idag :-)

Och tack för ditt inlägg här hos mig.

Det du säger stämmer delvis i alla fall.

Ja sant ullabulla
det sitter för löst än
får försöka komma ihåg alla stunder me ron som kommer o hålla fast vid det så gott det går

Du kommer kanske att falla,kanske inte.
Men dag läggs till dag och ron kommer mer och mer ofta på besök.

Hej Segra,

Tack för att du delat din fina text här. Innehållet är väldigt sant. Numera sitter jag på beroendesidan, men har i levt i ett tidigare förhållande som medberoende av ett lite annat slag. Jag kände igen mig i varje ord du skrev och jag har nog inte kunnat sätta ord på hur det var själv tidigare heller. Tack!

Kram

Du kanske är som mig, lite otålig när man vill något och gärna vill att det ska hända NU! Sedan är det klart ;) ... att i huvud taget göra ett erkännande för sig själv om att det här sättet att leva är inte bra för mig eller de i min omgivning, det är ett stort steg att ta och så otroligt många orkar och lyckas aldrig någonsin ens ta det steget! Att sedan, om än anonymt, berätta om det på ett forum som detta, det är ju ett minst lika stort steg! Plötsligt gör du ett erkännande och blottar dig, även om du är anonym. Det är ändå tankar och känslor du plötsligt läcker ut. Jag tycker det är strongt av dig! Det kan bara leda till något bättre, absolut inte sämre!

Hade en låååååång diskussion med mig själv om jag skulle åka till systemet eller inte. Jag vann över mig själv och åkte hem och tog en kopp kaffe istället. Nu är jag mallig över mig själv

Hej Ullabulla!!

Jag skrev denna text som svar till en förtvivlad kvinna, som jag inte känner men följer på FB.
Och när jag hade skrivit klart den kände jag att den inte bara skulle stå där utan även publiceras här, för den kändes bara så himla rätt på nått vis.

Vet ju att det är många medberoende, inklusive mig själv, på den här sidan och jag tänkte att denna text kanske kunde förmedla det som vi alla skulle behöva kunna säga till våra nära och kära eller åtminstonne ge lite tröst!

Jag vet ju exakt hur det känns att inte bli förstådd och iständigt vara ifrågasatt för mitt dåliga val av partner. Och när jag läste hur en som stod utanför upplevde det att vara vän till en medberoende, kom svaret direkt och rakt i från hjärat!

Så sprid och dela hur mycket du vill! Kan det hjälpa en enda person är jag glad! =) Å det kan ni andra som vill, också göra. ;-)

Varm kraaam kommer från

Segra

Tack, känner mig inte så fantastisk, inte än.....Har svarar dig på din tråd