Senaste kommentarerna i forumet

Jag är imponerad över dig. Du är en kämpe.

Kram

Hej fina ni! Tack för ert stöd och er uppmuntran. Helgen gick bättre än förväntat och jag klarade mig hela helgen utan alkohol. Innan jag åkte kände jag mig ledsen, det var nära att tårarna kom och jag kände mig så enormt nere. Det kändes som det landade i mig en nivå djupare, att jag har ett problem. Där och då, när jag satte mig i bilen så bestämde jag mig för att jag inte skulle dricka. Och det blev som en lättnad. Jag klarade att släppa loss och vara mig själv hela helgen UTAN alkohol. Jag är enormt stolt över mig själv men också utmattad av helgen. Det var den största prövning jag hittills gått igenom och jag känner fortfarande en enorm trötthet. Både pga mycket aktiviteter som vi bokat in men också av anspänning som helgen ändå givit genom alla lockelser. Jag är glad att jag klarade det, men trött. Skriver av mig mer här om någon dag när jag vilat ut mitt sinne och smält lite av det jag gått igenom. Jag höll trots allt på att lura mig själv igen. Jag klarade det ju, men känner mig ändå ledsen över hur nära jag var att gå på min egen manipulation igen. Det positiva är att jag nu vet att jag kan släppa loss och våga vara mig själv utan alkohol. Men som sagt, tröttheten tar över just nu.

Tack för ert stöd och tack för att ni hjälper mig att fokusera. Kram

Jag tror jag måste lära mig dricka te. Det verkar gott men jag liksom lyckas inte lära mig dricka det. Jag kan inte dricka kaffe. Kanske jag inte kan dricka te heller?

Kram

Alla här på forumet är underbara men just idag när jag läste så fångade Berra mig. Så jag läste mycket i hans tråd.

Tack Berra. Det kom tårar när jag läste att du finns här med mig. Jag vet att ni alla är med mig också.

Idag blev det ingen kamp nu när Berra stod bredvid mig. Inte en enda tanke på alkohol. Tur det för i morgon är det dags för ny domstolsförhandling och denna gången måste jag köra typ 5 mil i morgon bitti för att ta mig dit.

Jag känner mig lugn nu. Denna gången. Denna dagen. Försöker behålla känslan. Hur blir det när jag jobbat? Förkylningen är bättre likså hostan.

Jag vill bort från detta vidriga beroende. Jag vill bli glad igen. Det finns hopp i livet.

Så har jag även efter tips här laddat ner HEADSPACE appen och gjort första övningen. Mindfullness är svårt när hjärnan är full med skit och rastlöshet.

Förresten så fick vi 5 lamm. :-) underbart söta och gosiga.

God natt alla forumvänner.

Känner igen mig så väl i beskrivningen abstinens efter exet!

Det har inget med att göra att jag saknar HONOM att göra utan jag saknar adrenalinet och kickarna som det gav att vara ihop med någon som förmodligen kan jämföras med knark!

Har för min egen del en metafor som hjälper mig att avgifta mig och komma på bättre tankar än att fortsätta knarka på den dåliga och destruktiva relationen.

Ser framför mig att jag haft en relation som kan liknas med något som heroin. Den, enligt mig vetandes den, tyngsta drogen man kan ta.
Och jag inser att jag om jag ska kunna ha en relation framöver så ska den vara som en god kopp med varmt, välsmakande och ljuvligt doftande te!

Inga mera känslomässiga bergochdalbanor och inga mera kickar!
Bara lugn och ro och ljuvlig harmoni!

Kan jag inte hitta eller leva i en relation utan kickar kan jag alltid dricka en kopp te med mig själv och njuta av mitt inre och nyfunna lugn!

Allt är bättre och allt smakar godare när man inte är bakis eller har abstinens, och för att bli av med abstinensen måste man sluta med drogen!!

Därför dricker jag enbart te nu för tiden och jag försöker stå ut när abstinensen efter starkare grejor kommer för tids nog kommer jag vara "drogfri" och slippa suget och kunna känna lugnet och sötman av att till slut ha kunnat

Segra

Gick fint idag. Men jag märkte att suget direkt slog till när jag råkade ut för en liten motgång på jobbet. Reptilhjärnan hann till och med föreställa sig vinet jag skulle dricka sedan när jag kom hem, innan jag kom på att det ska jag ju inte alls.
Det blev te istället :)

Tack flygcert för ditt svar. Jag vaknade idag och trodde att när det nu var måndag skulle allt kännas bättre. Vardagen är oftast bättre än helgen. Men idag har det varit en tung dag. Bara en massa grubbel. Allt känns så overkligt. Vad är det jag har gjort? Vill inte ha det så här? Ska jag ändra tillbaka allting? Men hur jag än vänder och vrider på det, så går det ändå inte att återställa allt. Hur skulle det bli? Jo, precis som innan, han dricker och jag går vid sidan om och känner mig ensam och blir deprimerad. Det var ju så jag inte orkade leva.
Så länge jag hade barnen hemma var allting roligare, men när de flyttat ut blev det så innehållslöst hela livet. Jag levde för de stunder jag fick vara ensam hemma, eller då jag slapp vara hemma när han var hemma. När man kom hem möttes man alltid av den där onyktra uppsynen! Det HATADE jag verkligen!
Det var många år sedan jag kände mig riktigt lycklig. Det skulle jag vilja känna mig igen.
Det var så mycket roliga saker jag tänkte att jag skulle göra när jag hade separerat, men jag har tyvärr insett att jag har ingen att göra roliga saker tillsammans med. Här har jag all min tid för bara mig och kan göra vad som helst, men jag gör inget. Inget av det jag längtat efter i alla fall. Jag tänkte mig att resa, gå på bio och teater, gå på fest osv. Men inget av detta blir eftersom jag har insett att jag har ingen vän som vill göra detta med mig. Det är ju på helgerna jag vill ha något att göra, men då är alla upptagna med sitt. Funderar mycket på hur jag ska lösa detta och får väl hoppas att det löser sig med tiden.
Jag känner stor sorg över att livet blev så här. Varför valde jag ett liv med en alkoholist? Bara för det så står jag här ensam nu och vet inte vad jag ska göra med livet som är kvar. Han har styrt mitt liv, på något underligt vis. Skulle jag säga det till andra som känner oss skulle de säga att han absolut inte är en styrande människa. Men han har styrt mig med sina känslor. Antingen genom att bli helt vansinnig eller genom att bli orolig och må dåligt. Så har jag låtit mig styras av honom. Jag har gjort som han velat eller undvikit att göra det jag vill för att undvika att han blir vansinnig eller "mår dåligt". Kanske därför jag får sån ångest nu när jag gör vad jag vill, trots att han "mår dåligt"
Det känns som alla tycker synd om honom, även de som vet om att han druckit i över 20 år, att det är jag som ställer till det. Men vad ska jag göra när jag är totalt utmattad och deprimerad pga av hans missbruk. Jag skulle behöva någon som på riktigt stod upp för mig. Allt fokus är på honom. Jag känner mig sviken av många i min närhet som jag trodde skulle fortsätta att peppa mig, så som de gjorde innan jag lämnade.
Det är det här som jag grubblat på denna dag. Jag kände bara att jag var tvungen att skriva av mig bara. Sammanfattningsvis har dagen varit fylld av; skuldkänslor, sorg, ångest och besvikelse.
Är i alla fall glad att det här forumet finns och att det är så många som är aktiva och är inne och skriver.

Ja du borde ju defibitivt får mer energi om du är måttlig fre-lör och vit sön-tor. Du slipper ju också den stora energitjuven Ångest på det sättet.
Bra att du bestämt dig för att ta antabus nu!
Hur känns det ikväll?

Tack alla ni som läst och kommenterat!!!
Jag är inne och läser här emellanåt men hinner inte alltid skriva nått!

Att veta att det finns andra som läser och kan bli hjälpta av mina erfarenheter är GULD värt och sporrar mig enormt mycket varje dag!!

Tack för det här forumet och tack alla ni som läser och skriver!!

Kraaaam från en som håller på och återhämtar sig efter pärsen och som vet att hon till slut lyckades

Segra

I

I walk down the street.
There is a deep hole in the sidewalk
I fall in.
I am lost ... I am helpless.
It isn't my fault.
It takes me forever to find a way out.

II

I walk down the same street.
There is a deep hole in the sidewalk.
I pretend I don't see it.
I fall in again.
I can't believe I am in the same place
but, it isn't my fault.
It still takes a long time to get out.

III

I walk down the same street.
There is a deep hole in the sidewalk.
I see it is there.
I still fall in ... it's a habit.
my eyes are open
I know where I am.
It is my fault.
I get out immediately.

IV

I walk down the same street.
There is a deep hole in the sidewalk.
I walk around it.

V

I walk down another street.

Detta förstår jag precis. Blir också j-t snäv när sambon klagar. "Sköt dig själv din j-l" tänker jag. Men du, hon menar väl och älskar dig, det är därför hon är kvar......! Att man blir f-d beror på att man är medveten om att sambon har rätt. Ta en dag i taget!

Jag finns här bredvid dig, men jag syns inte, bara finns, och jag lyssnar på dig.

Berra

Jag har vid flera tillfällen klarat att begränsa mig till helgerna, vilket har inneburit rejäla fyllor fredag och lördag och lite underhållsdrickande på söndagarna. Tror du att det gör skillnad att vara helt ren sö-to och dricka måttligt fredag o lördag? Dvs inte bli full. Är det någon som vet?

Så sitter jag helt uttråkad hemma och är jävligt nöjd att jag inget druckit på hela dan. Då kommer sambon hem vid 20:00 och säger:
-Du får inte dricka idag.

Blev som en trotsig jävla unge och ville bara hälla upp ett glas vin för att bråka.

Fina LenaNyman,

"Jag känner mig inte bekväm med den jag är längre. Det är som att jag vill byta kostym. Ömsa skinn. Från vad och till vad vet jag inte. Jag vet bara att jag vill vidare. Växa. Förändras."

Vet du vad glad jag blir när jag läser det du skrivit ovan. Det håller verkligen på och hända något hos dig. Jag tror att du börjar sparka dig ur puppan och ut kommer snart en vacker fjäril. Tror starkt på den där känslan av att vilja förändras. Den där kliande otåligheten. Nä, så här vill jag inte ha det eller vara. Att vara redo att gå vidare. Vidare från ett a-liv med allt vad det innebär, till något nytt och mer livgivande. Härligt! Håll fast vid den känslan!

Kram till dig

Tack för att du peppade mig idag. Önskar att jag kunde göra detsamma för dig, men har ingen aning om hu det känns att vara nykter på fester. Jag är alltid fullast och stannar kvar till sist så länge det finns något kvar att dricka. Dagen efter har jag totala minnesluckor, ångest och är skräckslagen för vad jag kan ha gjort och sagt. Allra mest patetiskt är det att jag brukar tala med folk om mina alkoholproblem.......! Fy fan, vad skäms när tänker på hur jag har betett mig under åren. Obegripligt att det finns en enda människa somfrivilligt umgås med mig. Du får ursäkta om jag verkar oförstående men faktum är att jag blir avundsjuk på dig. Kram

Exet här,pigg fräsch glad och flörtig.Och jag min idiot går igång och tänker och känner en massa snälla tankar.
8 dagar in i nykterheten.
Var har jag hjärnan nånstans?

Sen sitter jag och pratar med arbetskamrat om att det känns lite trevligt att han är här och surrar lite runt mig..
Trevligt för vem?
För mig som sen får flimmer för ögonen illamåendekänslor och förvirring.
Eller för exet som bara han viftar lite med ögonfransarna så faller hela jag och mitt arbete som ett korthus.
Berättar dessutom i detalj om lördagskvällen trots att han inte frågar något.
Dvs lugnar han på den punkten att Ullabulla minsann inte gjort något olydigt.
Och han är inte ens den svartsjuka typen så för vem berättar jag egentligen?

Kära kära Ullabulla,när ska du vakna på riktigt ur din slummer.
Vad ska till för att du ska förstå att det är NU och inte i morgon du ska släppa taget,vända dig åt andra hållet och börja gå i marschtakt.

Häng kvar där. Jag skall gå till mitt stammställe i helgen eller nästa vecka tror jag. Skall dricka en ramlösa och kalla alla andra för alkisar! :-)

Nej, men jag vet att jag inte kan "ta två öl", det har aldrig funkat om jag inte skall vidare till något annat ställe med mer dricka. Däremot borde jag väl kunna ta en cola eller nått och ändå hänga lite med boysen liksom. Gör man det tidigt på kvällen är det ju okej att vara nykter, det är ju inte förrän lite senare de riktigt intressant världsproblemen löses och det vill man nog inte höra på nykter. ;)

En dag i taget. Ingen alkohol idag för oss idag.

Kram

Jag är likadan, vilket är HELT obegripligt. Det är förstås ett självbedrägeri i världsklass och det vet du också. Håll ut!

Ja det är sorgligt att man slängt bort så många år av sitt liv åt någon som inte alls har tänkt att förändra något. Men jag tror inte jag har varit mogen att ta steget för en nu. Det har känts helt omöjligt förut, jag trodde verkligen att jag skulle stanna hela livet. Att jag inte hade kraften el vågade gå. Det är hemskt att det tog så lång tid för hade jag gått tidigare hade säkert både jag o barnen mått bättre idag. Det känns ändå bra att jag har mitt eget nu o att jag inte behöver vara under samma tak dom honom o inte min dotter heller. Hon mår fortfarande inte bra men det är ändå bättre. Hon tycker att det är lugnt hemma hos mig ( oss) måste försöka att fokusera på det positiva som flytten har fört med sig men jag känner att jag även måste se tillbaka o minnas det som var för att påminna mig om att jag gjort rätt. Fast tårarna rinner o jag får en hemsk klump i bröstet av tänka på alla hemska minnen.
Kram

Över tre månader sen och sen jag startade "min" tråd har jag ÖKAT alkoholintaget. Helt sjukt.

Från oerhörda mängder till a-lagsparkbänksnivåer. Kroppen börjar visa det nu med diverse hudutslag etc.

Det värsta är ändå att försöka sova utan att vara i det närmaste redlös. Jag försöker hålla söndagen fri, eller rättare jag dricker slatten från lördagskvällsboxen innan familjen vaknar, det brukar vara 2-3 glas max. Det gör att jag i det närmaste går och lägger mig nykter på söndagskvällen.

Det är ingen dröm men efter att gjort det fyra söndagar i rad med svettningar, skakningar och helt förstörd nattsömn så jag jag dricker ännu hårdare mellan måndag till lördag så har jag nu bestämt mig. Jag skall helt avstå alkohol fram tills fredag iaf. Sen skall jag ta det väldigt lugnt under helgen. Det är målsättningen.

Jag tror inte jag kommer kunna dricka måttligt igen. Problemet är att jag har ju så jäkla kul när jag är berusad, jag blir aldrig arg, sällan trött utan har bara roligt. Särskilt om man jämför det med hur irriterad jag är när jag är nykter. Säkert bara något som kroppen lurar mig med men likväl är jag irriterad, trist nedstämd och absolut ingen kul farsa eller partner.

En dag i taget.

Blomman skrev: "Jag har på dessa 3 månader här på forumet druckit mig ner till botten. Det kanske behövdes för att jag ska kunna lyckas nu och i framtiden."

Själv registrerade jag mig för tre månader och två veckor sedan och har ÖKAT mitt alkoholintag sedan dess. Det kanske är en normal reaktion? Nu kan det bara bli ljusare, för oss bägge! DU KLARAR DET HÄR.

Kom igen nu, vi finns här och vi är många!

Fint att du hittat hit och fint att du tagit ett beslut som känns bra för dig! Hoppas forumet kan bli ett stöd för dig nu. Jag ser att många läst ditt inlägg, ibland tar det tid innan man får svar. Att vara aktiv i andras trådar kan hjälpa. Du är varmt välkommen hit och vi hoppas att du fortsätter skriva om hur det går för dig.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen