Senaste kommentarerna i forumet

Igår, efter snart fyra månader, så var det snubblande nära att det blev en kall pilsner. Blev nykter efter nyårsfesten och har inte varit i närheten av gårdagskvällens sug efter alkohol, det var helt enormt. Det som räddade mig var att sambon var hemma.

Underligt att ett sådant starkt sug kan komma efter så många veckor. Häromveckan tänkte jag att öl kommer det aldrig mer bli, kanske något enstaka glas rödvin. Där ser man hur fel ute man kan vara i sina tankar.

Fina, härliga SL,

önskar att du också kunde se det vi andra "ser". En varm, härlig, rolig och skön tjej som man bara måste tycka så himla mycket om.

Men jag vet hur det är... själv ser man bara sina dåliga sidor och allt som man borde ha gjort och borde ha gjort bättre. Är likadan, men känner ändå att terapin hjälper mig. Nu kan jag (nästan) säga (lite tyst för mig själv) att jag nog är en ganska ok människa (emellanåt). Att jag också förtjänar att må bra och ha det bra. TROTS alla men och all skit man har gjort och är... Får man föreslå att du faktiskt söker upp någon som kan hjälpa dig...? Jag märker ju att terapin gör underverk för min del. Vägen är lång, men nu är jag i alla fall på vägen och jobbar mig framåt. Det gjorde jag inte tidigare. Då satt jag bara i mörkret.

Jag gick med i Viktväktarna i måndags. Funkar bra än så länge och tänker hela tiden att jag gör det för mig själv, för att jag ska må bra, att det är min tur nu osv. Och vet du. Jag tänker att den här gången har - både du och jag - alla möjligheter att lyckas. Vi dricker ju inte längre. Det pajade ju vareviga goda föresats. Först hällde man i sig kalorier, sedan överåt man och därefter dövade man alkoångesten med mat/godis och annat. Slut med det i alla fall.

Hur eller hur. Du är en kanonfin människa SL och jag önskar av hela mitt hjärta att du också ska få se och känna det. <3<3<3

Största kramen från Muränan

♥

Blomman, jag är säker på att du kommer dithän också. Hur man tänker på alkohol, vad man vill uppnå (bli nykter, nyktrare eller bara fortsätta i gamla hjulspår), alla resonemang man för med sig själv, känslorna ... det känns som att allt detta, och mer därtill, är ingredienser i en process som pågår hela tiden. Man befinner sig på en resa, i ett förändringstillstånd. Hela tiden. Ja, så inbillar jag mig att det är.

Och jösses, vad man är otålig ibland! Oj, sån lust man har att inte vara just där man är. Man vill ju ha kommit mycket längre!

Vi får ha tålamod. Kanske ta ett klokt beslut när känslan drar en i en helt annan riktning. Vara sådär vuxen som man inte egentligen har lust med. Acceptera och ha hopp och tillit. Bara stå ut i sin ökentorrhet när det känns så.

Och så har vi hjälp och tröst av varandra här inne på forumet. Det känns fint.

♥

:)

Dit vill jag komma......ha känslan av att jag vill vara nykter och inte "måste" vara nykter.

när man förstår att man själv bidragit till att dra ned relationen på en läge nivå så är man inte snäll mot sig själv.
Man inser det ena och det andra och man slår på sig själv.
Det är en jobbig insikt att ha bidragit till att den man älskar kan fortsätta med sitt missbruk längre än om man inte varit där och ställt upp och "hjälpt till".
Men låt den perioden av självinsikt vara kort och slå inte på dig själv.
Den inre resan ska du göra i kärlek och förståelse mot dig själv och vem du är.
Tillåtande och accepterande,men klarsynt.
Att fortsätta bedra sig själv precis som alkisen gör och har gjort gagnar ingen.
Att våga vara ärlig med vilka vinster man gjort och vilka roller man spelat som faktiskt också tjänar ett syfte i den egna personen.
Kanske att man varit viktigast av alla?
Duktigast av alla?
Den enda som förstår osv osv.

Själv har jag nu pratat varje dag med exet och han ska tom gå på ett informationssamtal på det ställe jag går för mitt medberoende.
Jag säger inte halleluja längre, jag säger grattis och bra tänkt.
Det känns inte längre som min seger som det gjorde förr utan enbart en tacksamhet att han har förstånd att äntligen försöka reda upp sin situation.
Jag hör i hans röst ett vi, en återkoppling till det som var vi, men jag försöker att inte lyssna på det örat.

Jag fortsätter försöka hålla mig själv intakt och inte slänga iväg mig själv och mitt hopp mot honom.Det är så oändligt lång väg innan jag kan tro på ett vi som är värt att satsa på.
Jag tror inte att jag orkar eller vill vänta. Jag har nu väntat ett helt år och sakta frigjort mig.
Ska jag närma mig honom så måste det isåfall vara när han är på väg mot rejält tillfrisknande och där är han inte än.

Tack Ullabulla!
Jag försöker nu att istället för att lägga onödig energi på att bli arg på mycket av det som hänt istället ska jag lägga energin på mig själv!
Ta och våga göra den där inre resan och bli mer kritisk mot mina handlingar och tankar.

Ja du Panda, positiv och tänka framåt är väl det som behövs!
Som du säger ang vad man tar med sig från ett förhållande och att man kanske lär sig av sina misstag man både själv har gjort och råkat ut för så blir man starkare som människa.
Ända sedan jag sa att jag skulle packa ihop hennes saker så blev hon mindre arg o villig till att försöka men jag vet inte om jag vare sig vill el orkar....rädslan jag har är att bli utnyttjad igen, jag söker min tröst och styrka även hos mina nära och kära :)

Ja, hon ser framåt men hur hon ser på framtiden vet jag ej men jag har fullt upp med mig själv....och hur hon svarat på behandlingen det får tiden utvisa!
Har inte så mkt kontakt m varandra, jag tyckte det inte var så kul att bli skälld på typ varje gång i tellen!

Tack för dina ord och detsamma :))

"Kärlek må vara gränslös men ej kravlös"

Jag vill tro på i varje svårighet man möter eller är i, så efter man har varit där och kommer sig därifrån så tar man med sig något "gott" och får en erfarenhet och styrka i det. Alltså du byggs som människa till att bli starkare individ. Nästa motgång i livet så har du styrka nog att tackla det. Låter så himla positivt nu, men jag måste bära med mig den tron och tanken nu för att gå igenom detta.
Jag känner att jag bär med mig skulder ifrån han, som har satt sig i hjärtat, men jag vet och tror på att jag själv, min fam, mina vänner är mina styrkor som hjälper mig vidare och det kommer gå framåt.
Förstår att det måste vara tung sak att bryta upp efter år ihop....Men du är viktig fortfarande och du har rätt att må och känna dig bra. Du har rätt att bli älskad DU med.
Men går hennes rehabilitering bra? Vill hon se framåt utan alkoholen?
TRO HOPP KÄRLEK ÄR SANNA ORD!! :-))

Jag tror stenhårt på att ta en dag i taget och verkligen göra det bästa av den dagen. Utan alkohol! Med tiden tänker man mindre och mindre på alkohol, det är som att man läker på något sätt. Man orkR jobba och leva!! Det blir bättre med tiden tycker jag att jag kan säga efter 4 månader nykter! Mycket bättre!
Kram
Jag tänker oxå att jag inte ska ta första glaset suget går ju över :)

vara en otroligt klok kvinna. Stå på dig! Håll på dina värderingar! Lita inte på alkoholisten-hans lögner kommer automatiskt! Varmaste lucka till!!

Ju mer öppen du är med ditt beroende av alkohol, desto mer förståelse och stöd kommer du att få. De flesta av oss smyger och vill inte erkänna knappt för sej själv. Du har tagit första steget NU! Var rädd om dej!

Det gör jag verkligen Mod60 tack för att du tar dig tid och skriver till mig.... det gör mig så varm och sätter ett leende på mina läppar så här på kvällskvisten!

Stor kram!

Du är toppen du med LN. Läser dina fina kommentarer lite här och var och tänker att det är en ovanligt klok kvinna.

Jag tänker oxå mycket mer på fördelarna med att vara nykter denna gången, vilken glädje det är att vara nykter. Surar inte eller deppar för att jag "måste " vara nykter. Tvärtom. Det är såååå härligt.
Ha en härlig kväll och i morgon en go onsdag :)//mod60

Jag läser också vad du skriver och känner med dig så mycket jag kan. Vet inte riktigt vad jag ska säga...du har ju svaret på ett sätt tror jag. Skickar JÄTTESTORA styrkekramar till dig.kram mod60

Låt inte dina hjärnspöken ta ner dig.... det låter ju så banalt att säga men jag tar chansen och gör det ända. Bli vän med dig själv och tyck om dig själv med alla fel och brister och försök tycka om den du är....

Ta en sak i taget annars kanske det blir för mycket...nu dricker du inte HURRA och du tränar HURRA ta resten pö om pö. Det kommer....
Hoppas du hör värmen och omtanken genom datorn....//mod60

Hoppade på vågen på gymmet idag. Alltså chocken (inte positiv alltså). Nu är det bara att ta tag i det. Jag är på ett sätt glad att jag ställde mig på skiten eftersom nu kan det bara gå neråt och nu kommer jag kunna veta om jag är på rätt väg. Men fy satan i gatan.

Tack för glada tillrop :) Dagen har varit ok men helgen sitter fortfarande kvar i mitt minne.

Vet inte hur jag ska hantera allt eftersom jag vet att vi kommer att träffas igen i olika sammanhang men jag har ingen lust. Har ingen lust att se hur vettet bara rinner ner i magen ihop med alkoholen. Trist.

Men det kom faktiskt en positiv sak ut av det hela och det var att jag och min man pratade om hans drickande på morgonen efter festen, när vi samtidigt pratade om de andra. Mannen tillstod att han "nog dricker lite mycket ibland" och DET var ett stort erkännande som jag blev väldigt glad över. Så har han aldrig sagt förut. Känner att vi tillsammans nog ska klara detta bara jag inte tjatar för mycket eller oroar mig :)
Tittar på solnedgången och njuter av att våren äntligen är riktigt på G......

Ha en härlig tisdagkväll//mod60

Underbara Lena, ditt inlägg var det första jag läste imorse och det har legat kvar i mig hela dagen. Nu äntligen hemkommen från jobb och gym (jorå så att...) och jag är helt övertygad om att det är tack vare dig som jag fick styrkan idag. Tack underbara du. Jag är så glad att ha dig i mitt liv!

KRAM

Så fungerar även jag, mitt vinglas blir alltid tomt först! Att dela en flaska vin blir bara pinsamt....därför är vindunkar rent förödande! När dessutom toleransen är betydligt högre än de flestas så märks det ju inte hur mycket man dricker ( inbillar man sig) Jag ser fram emot att slippa dölja mitt drickande för min kärlek, för jag ser det som ett stort svek att inte vara ärlig. Trots att vi tagit ett gemensamt beslut om vita veckor, kanske månader...köpte jag i smyg 2 dunkar och gömde!! Så gör bara alkoholister! Jag hällde ut allt förra natten. Så gör också bara alkoholister!

Efter att ha försökt minska mitt vindrickande utan att lyckas mer än någon enstaka kväll (eftersom jag inte kan räkna till 2) så är det bara att inse faktumet att det är 0 tolerans som gäller. Det låter så tråkigt...men det kommer att skapa mindre ångest över tappad kontroll. Jo jag hällde ut 2 nyinköpta vindunkar i natt just för att jag har fått den insikten. Det måste gå! Lycka till för oss alla som kämpar mot alkoholmonstret!

Tack för uppmuntran! Hade jag inte hällt ut allt vinet förra natten så hade jag garanterat hittat anledning att ta ett glas vin ikväll ( som sedan blivit 4-5) En annan ide som jag fick inatt var att spela in ett samtal med mig själv och berätta om min ångest och oro för både kropp och själ. Jag har redan lyssnat på det flera gånger för att hålla kvar min motivation! Jag har försökt minska mitt vindrickande vid många tillfällen men alltid fallit tillbaka. Jag läste att det tar 6 veckor för levern att bli avgiftad och återställd så det är mitt första mål.

Idag har jag ont. Mer ont än vanligt. Jobb + Ont=stress=katastroftankar = mera stress= ÅNGEST =
dra i mig lite vin. Tänker jag INTE göra. Andas...

Försvann min kommentar? Eller vart tog den vägen?