Senaste kommentarerna i forumet

Har varit utan alkohol i snart en månad. Dagarna bara trillar på. Har definitivt inget sug i veckorna. Tvärtom. Det är plättlätt att tacka nej och stå emot förvånande nog. Har inte haft en tanke på att röra vinflaskorna jag har hemma eller att gå till bolaget för att köpa något.
Det är på fredagen och lördagen som suget och tankarna kommer... Måste verkligen stålsätta mig och resonera förnuftigt med mig själv för att inte ta det där glaset...
Det förrädiska första glaset som definitivt leder till ytterligare ett glas och sen är loppet kört.
Vill inte trilla dit igen. Måste komma ihåg att jag inte kan dricka normalt. Även om jag kan det en första period så vet jag att förr eller senare kommer den dagen när jag blir redlöst berusad och självföraktet och ångesten kommer som ett brev på posten. Orkar inte med det ännu en gång...
Måste komma ihåg att jag inte kan dricka normalt. Någonsin......

Jag tror att onyktra människor blir provocerade av nyktra för att innerst inne vet man hur man blir när man är full och oftast är det inte vackert. Om då en spiknykter person är med hade i alla fall jag kännt mig osäker..

Vi kommer i alla fall må bra på söndag utan ångest! :)

Jodu, ni är fina ni som läser mitt. Själv känner jag mig som jag sparkat ett barn rakt i ansiktet. Jag var grym. Min älskade man gav mig dock det jag behövde. Jag kom hem och här låg papprena redo för mig att fylla i. Det hade varit så mycket svårare om han bönat, bett eller försökt rädda oss. Jag ska fylla i dem idag men jag känner mig långt från att ha vunnit något. Jag har förlorat mannen i mitt liv, min stöttepelare, min allra bästa vän. Sorgen tar jag, som sagt tidigare, senare. Nu är det de praktiska detaljerna steg för steg som gäller. Erkänner att det känns en viss lättnad över att han också flyttat ut ur mitt sovrum. Ikväll ska jag bädda rent, sova första natten under nya förutsättningar. Han kanske aldrig kommer att förlåta mig för min grymhet och det måste jag leva med. Vissa saker kan inte sunt förnuft sudda ut.

Lycka till alla andra också...

Hej.

Är helt ny i detta forum. Har insett (egentligen för flera år sen) att jag och alkohol inte är en bra kombination. Ligger just nu och mår apdåligt. Har bestämt mig för att nu är det NOG. Det här går inte längre... Men jag är rädd, Jätterädd! Hur ska jag överleva de första dagarna, veckorna när suget kommer??
Hjälp...

/Trassel

Tack snälla!

Du har inget nytt att komma med skriver du. Det är precis det du har i mina ögon. Du påminner mig och säkert fler här på forumet att vi kan inte dricka normalt. Jag är jätterädd för att hamna i just den situationen när det gått en tid att jag börjar tänka: - idag kan jag dricka lite, -dag är jag värd det osv.
Jag vet innerst inne att det kommer aldrig att gå. Ett glas blir inte ett glas utan flera och sen är bollen i rullning.
Försök att inte klandra dig själv för mycket nu. Upp på hästen igen och nya tag. Önskar dig lycka till! Kram H

Stödet måste man tyvärr hitta inne i sig själv även om man är helt stödlös invärtes.Och när det skramlar tomt så tycker jag att forumet har hjälpt mig jättemycket.Tvivla inte på att ditt beslut är korrekt. Vi är många som kan skriva under på det.

Det känns bra:)

sanningen????
Jag tror att jag kommer att säga precis som det är. Jag drack för mycket och för ofta i höstas och behöver ta en paus från alkoholen. Det får räcka!

Känner inte riktigt för att berätta HELA sanningen men det behöver jag ju inte heller. Gött!!
Det är så otroligt skönt att vara nykter. Känner att mitt minne blivit bättre och det är så underbart. Förr undrade jag om jag började få alzheimers men nu vet jag att så är det inte. Det var spriten och den dimma jag jämt var i.... Glädje. :)

Ikväll ska jag sjunga i kör och det är så roligt. Kan rekommenderas som skön ersättning och avkoppling till A. //mod60

Hej sjöstjärnan.
Det är samma här . Stor fest till helgen och jag bävar för det men det är bara att bestämma sig. Och det har jag gjort.
Nu blir det nyktert och jag ska må som en drottning på söndag morgon. Träna och ta hand om mig och familjen och om det är fint väder så ska jag ut i naturen. Så på söndag är vi två som mår riktigt bra :)
//mod60

Jag ska dricka gott a-fritt bubbel!!!! Vännerna får tycka vad de vill. Vet att de dricker rejält flera av dem så vi får se om de blir provocerade av nykterheten.

Bjuden på fest. Stor fest. En vän som fyller jämt. Har redan ångest. Vill också ha "kul". Men eftersom jag faktiskt ALDRIG gått på en fest nykter så ska det bli rätt intressant. Eller tråkigt. Eller jag vet inte. Alla frågor. Usch. Men jag ska gå. Jag ska gå och ha kul. Prata. Äta gott. Köra hem och må som en kung dagen efter. Och dagen efter ska jag träna. Så som jag gjorde förut. Det är min plan.

Jag såg ett väldigt bra citat jag måste dela med mig av. Känner igen mig tragiskt nog haha.

"Dear WINE,

we had a deal,
you were to make me funnier, sexier, smarter and a better dancer.

I saw the video.

We need to talk"

Ha en bra dag alla! :)

Underbart att läsa,fantastiskt starkt gjort.Inte en tår till nu för gubbskrället.Skickar en bakelse till förmiddagskaffet åt dig. :)

Köpte ett par Erdinger alkoholfria öl igår kväll, ett alldeles utmärkt alternativ. Drack en av de till middagen. Gillar för övrigt Erdinger, Mariestad, Mikkeller och Nanny State alkoholfria öl. Hört mycket gott om Fentimans Ginger Beer, så den får jag prova framöver.

Idag är det en sk Defcon 4 igen, men så fort jag börjar röra på mig så mår jag alldeles utmärkt - det vet jag.

Ser fram emot att våren snart är i annalkande och då att kropp och själ kommer må så mycket bättre jämfört med tidigare. Ska bli så underbart. Men dagens töcken känns även det skönt på sitt sätt, då jag vet att det i grund och botten handlar om en reningsprocess från tidigare alkoholmissbruk. Myntet har ju alltid två sidor.

Du är modig och stark ! Önskar jag hade lite av det du har. Heja heja! Skickar styrka :-)

Ha!

Idag tog jag mod till mig och gjorde något jag inte kan ändra, och bra det! :)

Min man, som är ledig idag, valde att dricka igår. Såg att det tullats på flaskan. Hörde inte när han la sig men vaknade av alkohollukten och fyllesnarket vid halv tre i morse. Sista gången jag förlorar sömn de nätter jag måste jobba tidigt dagen därpå. Så jag skrev ett brev:

Jag får tacka för mig. Vårt liv och relation lever inte upp till förväntningar jag hade. Har du tid idag kan du väl skicka efter skiljsmässopapper samt ringa banken och fråga hur vi gör med huslånen. Kanske du eller jag kan ta över hela lånet? Du får väl ställa dig i bostadskö, själv letar jag efter något att hyra där katterna kan bo. Hur som, vi lär ju inte kunna ordna flytt (och en eventuell försäljning nu) så kan du välja vilka två rum du vill ha? Jag vill ha eget sovrum ikväll. Själv tänker jag inte slösa mer tid på negativa känslor så det är upp till dig hur trevlig stämning vi har tills allting är ordnat. Jag antar att allt kan flyta på, eventuellt fortsätta som vänner. Ha det gott :)

Detta brev la jag på köksbordet med en av hans flaskor starksprit samt min vigselring...

Klappat och klart! Idag ska jag hänga upp min kalender där jag antecknar, med en leende gubbe, varje dag framöver tills den dagen kommer då jag bor själv, tituleras 'fröken', och lever mitt liv 100 % som jag vill.

Någon annan som vill ta steget med mig? :)

Kämpa på alla ni som läser, skriver och stöttar varandra...:):):):):)

O tycker samtidigt att det är bra att du funderar på vad du kan säga om någon skulle råka tjata om ditt val av måltidsdryck.

M

Att du är i en svacka betyder inte att du är patetisk. Även om det känns så. Jag kan också använda det ordet om mig själv. Visst osar det självförakt?
Fortsätt och kämpa för din hälsas skull, ta en liten bit i taget.
Jag vill också gå till aa. Snart. Men känns som en stor grej.
Undrar vad som kan få oss att ta det steget?
Styrkekram!

Vi har det bra igen, jag och Mannen, men det känns inte alldeles på riktigt. Ett enda fel ord och jag hamnar i botten igen. Jag har så dålig självkänsla! Behöver hela riden bekräftelse. Det är ju inte klokt. Måste ta tag i det här. Mitt liv kommer inte att fungera annars. Patetiskt!
Och tankar på att dricka, bara lite, återkommer hela riden. Euforisk tidigare, nere i svacka igen... Bläh!
Funderar igen på att gå till AA. För att få lite styrka. Men är feg. Törs inte ta steget. Ännu. Vad är jag rädd för?!

Vad härligt att läsa. Det hjälper och ger lite skjuts åt en som tog beslut om nykterhet för bara ett halvår sedan.
Bra gjort och stark karaktär!

Tack mod60, känns bra att man faktiskt delar sina problem med många andra. Vet inte hur jag ska ta mig vidare, hur gör man på middagar där det serveras alkohol? Skäms över mina problem och vet inte hur jag ska förklara för andra :(

skrivande att jag inte såg ditt inlägg.Visst är det precis som du beskriver.Leta rätt på dom där starka sidorna som finns därinne.Men ibland glider de bara undan och det är bottenlöst tomt där man famlar.
Men jag jobbar på det och det går bättre och bättre.

när jag läser ytterligare ett inlägg från en förtvivlad anhörig så tänker jag:
Vad inbillar vi oss?
Hur ser det ut här inne?
De allra flesta,bortsett från mulletanten och några till så har de vi lever med valt flaskan om och om och om igen.Ibland(oftast) har vi stannat kvar i relationen i förtvivlat hopp om att något ska hända som förändrar situationen till det bättre.
Hur ofta händer det?
Redan den paradoxen borde ju få oss som läser härinne på anhörigsidan att reagera och tänka att varför ska just min gubbe/gumma välja den rätta vägen?
Men gör vi det, ack nej.
Vi väljer att tro på promillehistorierna härinne där alkoholisten vaknat upp,tagit tag i sitt liv och förändrat allt till det bättre och alla lever lyckliga i alla sina dagar.
Dessutom vittnar en del inne på beroendesidan om att de bryter den relation de lever i pga att den är dålig och otillfredsställande.
Hoppsan hur kan det komma sig?
Men finns det bara en enda vinkling kvar för oss anhöriga,ett enda hopp så stannar vi och väntar och hoppas och tror.

Varför i hela friden gör vi på detta viset?
Jo för att vi i vår tur vill tro på den vi valt och lagt ned så mycket energi och ork på.
Ska det vara förgäves,dessa uppoffringar och alla tårar?
Och sen äntligen,när vi börjar fatta att min historia kanske är likadan som de flesta andras så börjar vi ta våra små steg mot befrielse och frigörelse av oss själva.Först då kanske vi kan se lika klart på oss själva och det liv vi väljer att leva som omgivningen gör.

Jag säger inte att man borde ge upp om den man bryr sig om.Men tänk om det fanns en lagommedicin att ge oss anhöriga så vi fattade på riktigt att inget vi gör kan påverka den som dricker att förstå och inse det vi alla runt hen gör.Om vi kunde förstå långt tidigare att släppa taget och backa ut ur det sjuka i relationen bara gör den som dricker friskare.
Men nejdå,ju längre ned i dyngan de åker ju längre ner gräver också vi anhöriga oss själva.I någon sorts konstig sympati som inte gagnar någon.
Gonatt alla därute,hoppas morgondagen ger fler nyktra människor än idag.

...i dag, efter över 6 månader. Hade det besvärligt på jobbet, stressad av för många öppna trådar och kom inte igång någonstans. Vid lunch hade jag bara gjort oviktiga saker och kände mig verkligt nere... och tanken seglade till att dricka. Hursom, så lyckades jag komma igång och få in några riktigt effektiva timmar på eftermiddagen. Sedan när jag promenerade hemåt så bara njöt jag av hur lätta stegen kändes och hur säker foten var på den ishala vägen. Ingen rädsla för att falla. Väldigt annorlunda än förra vintern, då det kändes både tungt och osäkert att röra sig i vinterhalkan.

Tanken är inte farlig. Så länge vi inte agerar på den, så försvinner den nog och ersätts med andra och bättre tankar.

Så det finns de som också känner att man har så stark önskan att behålla sin relation att man tar i halmstrån. Jag med, usch vilken känsla. Ullabulla, det finns ju inget enkelt sätt för någon av oss. Många av oss har dock falska förhoppningar, jag, absolut också. Du har kommit några steg längre, eftersom du letar efter nya sätt att kunna fortsätta hitta dig själv och vara stark. Råd? Hitta lite 'fan anamma' och stå på dig. Visst, det är inget annat än synd om karln. Alkoholen är ett gift och få inser och tar sig ur dess klor. Han rår inte för det. MEN, har han inte fan anamma i sig och verkligen slåss för att göra sig tillräckligt fri att han kan leva med giftet, då dras du bara tillbaka och blir mer förgiftad själv. Så hitta fler bitar av ditt nya jag, fler bitar som har betydelse och som gör att du peppas och mår bättre. Vi som får 'second hand' förgiftningen borde också få sånna där mynt/plastbrickor för varje dag vi inte ger upp eller halkar tillbaka till våra gamla beteenden. Tänker jag ska ta till någonting konkret, kanske en tändsticka varje dag så jag kan få ihop min egen lilla hög av påminnelser. Eller som när jag var liten, hitta en enda orsak varje dag som gör livet värt att leva. Inte choklad, då blir man bara fetare. :) Soooo, hang in there...

Jag och min sambo har varit tsm i 12år och i alla dessa år har han haft problem med alkohol. Vi har fått tre barn tsm och jag har försökt att lämna honom flera gånger men varit dum att tro på hoppet att han ska förändras och har då tagit tillbaka honom igen. Nu senast i somras lämnade jag honom och han flyttade, jag var beredd att gå vidare med mitt liv med barnen, men ca för 2 månader sedan frågade han om vi skulle prova igen, han lovade då att han skulle förändras men nej han drack flera gånger förra veckan och idag fick jag nog han drack i smyg här hemma med barnen, jag kastade ut honom med huvudet före och tog min nyckel.Nu behöver jag kraft och hjälp att gå vidare och stå emot en gång för alla