Senaste kommentarerna i forumet

Ge upp,lämna släpp taget,kapitulera och gå så långt du kan och dit näsan pekar.Det finns alltid en väg tillbaka om du känner att du inte orkar fullfölja.Men det första klivet måste vara ditt.Han kommer inte att ta det,för han har det för bra med dig kvar i sin närhet.

Ville bara tacka alla som peppar här på forumet så himla skönt att höra. är ny här och har idag tagit min första antabus dos. Jag är 34 år, har man och tre barn som jag ska leva nykter med resten av livet. Trevlig lördag kväll på alla er där ute.

J***la skit! Är så less. Jag krossas . Nu ger jag upp snart. Inget jag säger spelar någon roll :-(. Såååå ledsen

han har börjat dricka igen, det var en rejäl chock för dig. Återfall är tyvärr vanligt, min mann höll upp ca 1,5 år och så var det på'n igen. Jag hoppas han gör ett nytt försök att sluta snart, ju snabbare desto bättre. Ta hand om dig själv nu, kram till dig.

Det är som att stånga huvudet i väggen när man ska få en som dricker att sluta. Det går inte om dom inte vill det själva. Man provar allt, men vill dom inte så är det lönlöst. Hoppas du kan få henne att prata med dom på alkohollinjen, kanske du och din pappa borde kontakta Al-anon, där kan ni få stöd och hjälp. Jag har inte så många råd att komma med, men fortsätt att sätta gränser för henne och berätta att du är orolig för henne och att hennes drickande plågar dig och resten av familjen. Hoppas du vet att det inte är ditt ansvar att få henne till att sluta, det kan vara att hon aldrig slutar att dricka.

Tackar, det värmer! Som sagt, den sköna känslan går inte att beskriva med ord!

Som Elisabeth och flygcert skriver så är det inte så mycket du kan göra. Din pappa måste själv välja att få hjälp, och han måste göra det för sin egen skuld. Det kan vara att han aldrig slutar att dricka och det kan vara svårt att inse. Var där för honom utan att du blir utbränd. Akseptera att det bara är han som kan sluta att dricka och att du inget kan göra åt det. Hoppas han en dag väljer att sluta med alkoholen.

skyddar honom längre. Att han dricker och uppför sig illa är hans ansvar. Det är också viktigt att du får stöd från din omgivning. Bra att du berättar hur du har haft det. Ser ut som du inte sitter i medberoendefällan. Hans motivation för att sluta måste vara han själv, inte för att han ska få dig tillbaka, så det är bra att du har sagt det till honom. Annars börjar han dricka igen om det inte blir er två, och det är ju ett jä... ansvar att ha för att någon ska hålla sig nykter, att man måste vara i ett förhållande med personen. Du har lämnat honom, och har bestämt dig för att få en bättre framtid, håll fast vid det. Lycka till, det låter som du är en stark tjej, och detta klarar du:-)

Du kommer att bli starkare av att låta bli alkoholen. Det är jag helt övertygad om. Din självkänsla och styrka kommer att växa så du orkar att ta dig ur en dålig relation. Styrke kramar.

Nu är jag tillbaka här igen. Det har blivit för mycket vin i januari och nu har jag bestämt mig för att det får vara nog. Jag har gått upp i vikt och känner mig sliten och trött. Det räcker nu! Jag vill hitta tillbaka till mig själv igen. Det blev inget vin till lördag middagen i dag och på den vägen ska jag fortsätta. Hur har jag hamnat i det här pimplandet? Den största faran för mig är maken. Han köper hem och häller upp åt mig. Jag har pratat med honom om att jag inte vill dricka så mycket och helst inte alls. Det hjälper inte så mycket, för han vill ha sällskap att dricka. Då kan man tycka att det är väl bara att säga nej tack. Men så enkelt är det inte. Jag måste bli stark och ta hand om mig själv. Det är faktiskt min skyldighet mot mina barn. De är visserligen utflugna, vuxna och har inte en aning om att mamma dricker för mycket. Vi har en god relation och den vill jag inte riskera.

I en destruktiv relation sedan många år, flera gånger har jag försökt ta mej ur denna relation och när jag inte lyckats har självkänslan åkt ner ett pinne hål och jag har ökat alkohol konsumtionen och därmed fått höra att jag aldrig kommer fixa att vara själv för då kommer jag dricka mer och detta har jag trott på. Nu har jag bestämt att bli nykter, 4:e dagen och hoppas detta ska göra mej starkare och stabilare att skapa mitt nya liv.

Jag har druckit i flera år och har inte förrän nu insett att jag måste göra något. Du har alla chanser att lyckas denna gången, en dag i taget och försöka hålla ut när suget slår till, inte lätt men du kommer fixa detta! Du e stark och har insett att du måste förändra. Kram du fixar detta

Jag har också tagit till vinet för att orka och ta paus, tyvärr växte behovet och känslan efter mer och mer. Förstår att det är tungt, kanske det går att få avlastning från kommunen eller vi a arbetet. Ta hand om dej

som att du blivit grundlurad.
Ta så stort steg tillbaka som du klarar och försök se situationen utifrån så gott du kan.

Det kan vara jättesvårt och framför allt vill man så gärna förstå och förlåta speciellt med en bakgrund du har.
Du kan ha stor hjälp av detta forum genom att titta runt och läsa.Ta till dig det som passar dig och fortsätt skriva av dig dina funderingar.Det kan vara bra om du kopierar in ovanstående text och skapar en egen ny tråd.Då blir det lättare att följa dig och ge kommentarer och svar.
Och sist men inte minst,välkommen hit!

Jag valde namnet Olga då det påminner om Vodka.... Är inte ryskt och gillar inte heller starksprit. Jag är en sådan " vin-tant ".. Har alkoholismen i släkten och insett att det sitter väl också i mina gener.. Shit... Jag vill gärna sluta " koppla av " med vinet, då jag fattar att det inte fungera..
Jag lever ensam med två barn,har ett jobb och bra boende... Flera misslyckade relationer bakom mig...

Mitt liv är kämpig: Har ensam vårdnad och släkten bor i ett annat land, tunt social nätverk.. Barnen är små och jag har långa dagar... Jag hämta,lämna,fixa mat... allt själv.. Året runt...
På kvällarna dricka jag rödvin och det känns som det bästa på hela dagen...

Jag känner att jag befinner mig på väldigt tunt is... :-(

En dag i taget och att även hålla ut tills systemet stänger är jättebra!
Plocka fram allt som är positivt med att inte dricka.
Och känslan av att må bra!
Skickar en styrkekram och jag kämpar på vid din sida, du är inte ensam.

Låter nog som det

Vinkärringen verkar krympa när hon inte får vin när det gått ett tag. Tänker att det är lite som att hon på samma vis växer till sig och hämtar kraft så fort hon blir lite "matad". Så det är nog som du säger bra att börja tänka så, inte dricka alls.
Ikväll har sambon köpt zingo till mig.
Så imorgon kommer det kännas bättre, igår var en patetisk och misslyckad dag. Dag 34 dök hon upp, kärringen.
Avskyr att vakna och kolla om jag gjort nåt dumt, skickat sms eller lagt upp nån fylleuppdatering på Facebook.
Som tur var så var det inget sådant men huvudvärk och kymighet i kroppen påminner mig om gårdagen.
Kram

Stort grattis till dej!

Är nu inne på fjärde dagen utan alkohol och har hjärt klappning och ont i bröstet och svettas och känner mej yr? Hänger det ihop är det det här som kallas abstinens?

Jag var ute en sund igår, ventilerade till 2 av våra gemensamma vänner, de verkar ha fått höra att mannen vart elak, o det var så skönt att de tog upp det, jag berättade kortfattat vad jag fått höra för skit av mannen, och de verkade fatta att jag vart ensam. Jag har ju skyddat det här från dem, o de är pga att mannen känner dem med.

Jag börjar prata om det, inge skitsnack, men sanningen måste fram... tycker inte han ska få komma undan med det, det ska inte vara nån hemlighet som jag måste hålla ifrån andra....
jag ska tala om om mannen frågar om det han kanske får höra nu att jag måste ventilera o det du gjort är npt du får ta ansvar över. Konsekvenserna kommer nu

De ska jag börja prova omedelbart! Får inhandla lite mint och frukt samt börja nyttja det där gym kortet, Bra att boka in tid för att reda ut min trassliga relation som är totalt upp och ner. Svårt att ta mej ur den då jag är osäker på om jag klarar mej själv. Usch vad mycket jag har rört till i mitt liv

Hej!
Jag är en kvinna i 50-års
åldern som är nygift och precis köpt ett hem med min man. Vi dejtade i 14 månader, dvs bodde ihop på helgerna, innan vi flyttade hit. Jag var antingen hos honom, de helger när han var tvungen att jobba, eller så var vi hemma hos mig. Under hela den här tiden drack min man högst 2 glas rödvin en av kvällarna, antingen lördag eller söndag kväll. Vi pratade mycket om relationer och bakgrunder.
Min bakgrund är relativt tung då nära på samtliga i min biologiska familj varit missbrukare av knark, alkohol eller kombinationen av de båda. Jag är fortfarande den enda i hela släkten på 3 generationer som inte alls rör något av dessa, just för att jag inte ville riskera att hamna i träsket med dem. Det har alltid funnits press på mig från andra att ta en drink, de vet ju alltid den perfekta drinken för mig. Men vänner inser att jag gjort ett aktivt val och stöttar mig i det. Jag är inte en som föraktar eller ser ner på folk som dricker alkohol men väljer att vara med de som har kontroll på sitt intag.
Min man vet allt om mig, jag har inga hemligheter. Vi har pratat mycket om alkohol och hur vi tänker kring detta. Lite med glimten i ögat frågade jag honom hur det kändes att dricka alkohol och om han någonsin blivit redlös osv. Så på en skala från 1 till 10 kom vi fram till att hans två glas vin var nog på en nivå 4 för honom. Redlös hade aldrig hänt honom men vi räknade detta som en tia. En sjua var hans personliga gräns då han resonerade att han fortfarande ville kunna stå och gå, samt ändå föra konversation.
I slutet av juli förra året flyttade vi in i vårt gemensamma hem. I augusti märkte jag att det blev mer alkohol i form av vin och öl och skalan var oftare 6 - 7 än 4. I september frågade jag honom om han kände att han hade kontroll över sitt drickande och sa att jag kände oro eftersom han drack mer än förr. Jag sa att jag frågade eftersom jag själv är nykterist och vet inte hur det känns att bli full. Det var en lugn konversation och han sa att han kände sig lite påhoppad men fattade att jag bara var orolig. Allt var ju nytt för oss.
En natt i oktober vaknade jag och märkte att min man inte kommit till sängs, så jag klev upp och hittade honom i sitt kontor, sovande i sin stol med datorn på. På bordet stod 5 tomma starköl och en oöppnad. Ja, ja, en rolig kväll för honom tänkte jag och gick och la mig. Ett par timmar senare hade han fortfarande inte kommit så jag kollade igen. Den här gången hade han druckit upp den sista ölen också. Nu började jag känna obehag men lät det hela vara. Några nätter senare letade jag efter honom igen. Där satt han igen men den här gången med en halvdrucken grogg framför sig. Spritlukten var mycket mer påtaglig dessutom.
I min förtvivlan blev jag helt panikslagen och kunde inte ens titta på honom dagen därpå. Han försökte prata med mig men jag gick undan. Först sent på natten hade jag bearbetat känslorna och skrev ett brev. Helt fel approach men jag ville vara klar och tydlig. Vi hamnade givetvis i gräl och jag tog på mig skulden. Jag hade ju klantat till det hela. Efter tre dagar fick jag honom att prata med mig. Nä, han skulle minsann avgöra själv hur mycket han drack. Efter ytterligare en dag då det var lugnt och han var nykter så kom han till mig och sa att han själv tänkt en del och kom fram till att han behövde kontrollera sitt drickande. Han lovade att jag inte skulle se honom i det skick jag reagerat på.
I november upprepades proceduren.
I december hade vi båda ledigt en del och då drack han lite oftare men mer på en 4 - 5 skala. Nyår skulle vi fira med goda vänner till mig, varav mannen där är alkoholist och dricker tills han slocknar. Min man visste om detta. Nyår blev en ren katastrof. De söp ihop, stora mängder sprit och öl. Båda var redlösa och vi fick plocka upp dem från golvet flera gånger. Man förstod inte ens vad de sa till slut. Men jag var fast besluten att inte klaga, det var ju nyår trots allt.
Nu är det januari och min man dricker både fredag och lördag kväll. Han stannar uppe efter jag lagt mig och lägger sig sent på natten. Jag somnar sällan om efter att han kommer till sängen och mår enormt dåligt av allt detta. Vi hade ett gräl igen men jag tog upp det från en annan vinkel, hans påtagliga humörsvängningar. Grälet varade i en vecka. Det har nu gått en vecka och vi pratar igen men jag har känslomässigt stängt av. Vi har inte rört varandra i sängen sedan en månad tillbaka.
Nu känner jag att jag vill ta upp allt detta, jag har bokfört hur mycket han druckit sedan jul, minus nyår, när och på vilka kvällar. Det är påtaglift för mig att han har ett problem, ett problem jag inte känner jag orkar vara kvar i. Men skulle en diskussion med honom resultera i att han skärper sig förväntar han att jag stannar. Men jag vet inte om jag litar på honom eftersom det ändå är ett resultat av mitt gnäll och inte en egen inre önskan från honom. Sviker jag honom om jag gör detta?
Tack för att du orkat lyssna.

Grattis till 3 dagar!

Det är naturligtvis väldigt olika för olika mänskor, men för många är det alkoholen som ger den där ångesten och oron. Det goda med det är att den försvinner av sig själv när du inte dricker. Det blir ofta bättre rätt fort i början, men processen fortsätter länge. Det tar flera månader bara för hjärnan att reparera de rent kemiska skador, som alkoholen förorsakat den. Sedan har också väldigt många alkoholister andra orsaker till ångesten. Då kan terapi eller mediciner behövas. Psykmediciner vill väl många undvika, men de är nog väldigt mycket bättre än att försöka självmedicinera med alkohol.

Att träna fysiskt dämpar ångesten för många. Inte äta mycket socker kan vara bra för en del. Yoga. Avslappningsövningar hittar du på nätet... Jag funderade själv mycket på avslappning de första månaderna, men började egentligen aldrig göra övningar på allvar. Synd, för nu är behovet redan så mycket mindre att det kan vara svårare att hitta motivation och det skulle nog kunna vara en bra vana att ha byggt upp.

Örtbitters (Fernet Branca osv) var en stor grej för mig, då de var så väldigt bra efter att man ätit för mycket. Så när jag slutade blev jag tvungen att hålla stenkoll på att inte äta för mycket till middagarna, annars gick det just som du beskriver, kunde inte sova för att jag ätit för mycket. Om du springer mycket till kylskåpet, eller äter mycket godis, så försök hitta sådant som inte gör dig för mätt eller har för mycket kalorier. Frukt, små mintpastiller, gärna sånt med mycket smak... Möjligheterna är många, själv tuggade jag alla kvällar på små bitar av chili under de första tiderna.

Lycka till!

Det där stärkte verkligen, tusen tack! Du har helt rätt i att det är märkligt att det i allmänhet är svårt att ta ett nej tack till alkohol -och det är väl också lite där rädslan ligger att någon ska truga och efter ju fler "det är klart du ska ha" blir det enklare att säga ja. Nej nu ska dag nummer fyra börja och det är jag glad över. Känner dock en konstant oro och svårt att sova sedan äter jag vrål mycket! Lite osäker på varför? Men helt klart har ångesten och oron koppling till sug i alla fall verkar det vara en anledning till att dricka för att ta bort dessa känslor. Hur dämpar man ångest och oro utan alkohol?