Senaste kommentarerna i forumet

Känner mig orolig för julafton. Förväntar mig redan att folk ska truga och tjata att jag ska ta ett glas vin. Varför gör folk så? Det är ju verkligen som att tvinga på folk som bantar ett saftigt wienerbröd! Ett NEJ är ett nej. Tror jag kommer bli irriterad o känna mig annorlunda i morgon. Inte alls ledsen eller avundsjuk att andra dricker lite, utan irriterad och vaksam för eventuella frågor. Tror inte ja kommer känna mig ett dugg avslappnad. Men, måste peppa mig redan inför idag att vara gladare..jag har nåt mitt mål att komma in i den snygga långa svarta klänningen som är som ett ålskinn i strl 36!!! Innan min diet och nykterhet var den alldeles för liten. Nu får jag verkligen upp dragkedjan bakom ryggen. Det är såna saker som jag borde uppskatta o va glad för :) det får bli min julklapp till min sambo. En glad, fräsch, nykter och smal sambo! Hehe

förlåt..just nu skulle jag tom gå med i sverigedemokaterna om de var för att inför alkoholförbud i Sverige.Min frustration spillde över på dig och det ska inte upprepas.

Jag är övertygad om att total avhållsamhet inte är den enda lösningen för alla som trampat snett med alkoholen. Men även jag har känt att det stundtals inte finns utrymme här att resonera kring måttfullt drickande eftersom för de allra flesta råder absolut nolltolerans. Hoppas du får en fin jul Stingo och hoppas du verkligen att du stannar. Det här forumet behöver lite mer Finland ;)

God Jul!

Hej!
vill bara inflika med att självklart är man välkommen här oavsett om målet är helnykterhet eller om man vill kunna dricka måttligt. Kanske går detta att underlätta på forumet på något sätt genom att ha en egen tråd om det eller liknande. Vi ska också fundera på hur det går att göra så alla som vill förändra sina alkoholvanor till antingen att vara helnykter eller till måttfullt drickande kan vara hjälpta av forumet.

Rosette/ Alkoholhjälpen

och önskar dig också ett fortsatt bra liv med eller utan alkohol.Jag hoppas också att min kommentar inte ska få vara den som gör att du hoppar av forumet.Då ber jag allra ödmjukast om ursäkt.Jodå vi hoppas också att han ska komma till sans och släpa sig runt och visa upp sig så alla får andas ut lite.

...men kanske det ändå vore bra att försöka hålla isär sitt eget och andras liv.

Jag har från första början berättat att jag håller en helnykter period till slutet av det här året och sedan ser hur jag går vidare. Jag har på sistone funderat en hel del på om det går att vara kvar på det här forumet om man aktivt söker sig till ett normalt liv med måttligt alkoholbruk, eller om helnykterhet är det enda målet som tolereras. Ditt påhopp (jo det känns det som) säger tyvärr en hel del om den saken.

Hoppas du kan få en lugn jul, även utan exet.

det tror jag var en av de sämre argument jag hört.Att din pappa skulle vara orsaken till att du ska ha alkohol i glaset
Att du väljer att inte ta hänsyn till dina barn,men däremot till dina vänner och att de går för dina barns välmående och ska få ha sin glögg osv.
Admi får ta bort detta om han vill.Jag vet att man ska smeka medhårs.Men att du med ovanstående sk argument tar dig rätten att ta dig vin i morgon och servera alkohol i dina barns(nervösa) åsyn.De håller inte nånstans och det tror jag du vet innerst inne.Du väntar kanske på att en arg ullabulla ska smälla dig på fingrarna.Projektion tror jag det kallas i mitt fall.Exet väljer att sitta och dricka i morgon före att umgås med mig eller sina barn och barnbarn så förlåt om jag tar i för mycket.

Jo, så får det bli. Jag kommer att ha rödvin i glaset på julafton. Några mängder att tala om blir det inte, men i alla fall. Varför? Jo för att vi firar med mina föräldrar och pappa är åldersdement och haft alkoholproblem i över 50 år. Jag bara inte vill att han med 5 minuters mellanrum skall fråga "varför har du inget vin?", skall du inte ha litet vin?". Skulle inte bli så mycket julstämning av det.

Annandag blir det andra utmaningar. Bjuda vänner hemma och servera dem vinglögg och vin, utan att dricka själv. Men ingen av dem är dement (ännu;), så det borde gå bra.

Annars skulle det här kanske inte vara så mycket att fundera om, men det är litet jobbigt med barnen. De är ännu klart nervösa om alkohol och hade egentligen helst sett att vi på annandagen hade hållit huset a-fritt. Julafton verkade de ha lättare att hålla med om, de känner väl sin farfar. Hoppas vi gör rätt här, barnen behöver också nya ofarliga erfarenheter med alkohol, om de skall klara sig i längden.

Den har väl alla här funderat över. Känns alltid svårt. Men jag har upplevt att det är mest vi med problem och andra, som kanske är halvvägs till problem, som reagerar. För dem som dricker måttligt är det ofta inte en så stor sak om någon tackar nej.

Hitta på någon nödlögn om du måste. Fast att du haft problem med magen och mår bättre utan A. speciellt då det blir så mycket mat. (Knappast ens en lögn, förresten?)

Hej mia, ja det går ok. Men nu börjar jag bli orolig inför jul. Vill inte heller vräka ut åt vem som helst varför jag inte vill dricka eller komma till olika tillställningar med A.vad ska man säga! ? -ne jag har ingen lust.. då vet dom att något är konstigt. -Ne är sjuk.. var borta från jobbet för två veckor sedan. Bästa är väl stänga av telefonen o låsa in sig.
Varför ska det finnas en sånn skamm bakom att alkohol inte är bra för mig? ??..

Nu var det ett tag sedan jag skrev här på forumet. Det har hänt en del sen sist. Jag har flyttat tillbaka till mitt hus- exsambon har flyttat ut. För det mesta känns det okej men det är väldigt ensamt och tomt. Jag saknar att vara en familj.... Men jag ser fram emot 2015 då jag ska börja tapetsera och rensa skåp och göra huset till mitt.
En separation är verkligen ingen dans på rosor- den tar tid att läka. Jag är långt ifrån läkt men jag är en bra bit påväg. Jag har lärt mig att det inte går att focera fram ett välmående. Man måste sörja klart först.
Barnen mår bra och jag vet att de tycker att det är skönt att jag är hemma igen- nu är deras hem en trygg plats alla dagar. Jag är stolt över mig själv som orkat ta tag i mitt liv. Nu måste jag bara arbeta på att få tillbaka min självkänsla.
Julen i år blev/blir annorlunda; inget/ingen julstök, julbak, julgran eller julgardiner....... Barnen åker idag med sin pappa till deras faster för att fira jul på annan ort under några sagar. Jag blir hemma och jobbar. Jag fäller en tår för att jag inte kan äta julgröten och öppna julklappar på julaftonsmorgonen som vi ALLTID har gjort tillsammans- men tiderna har förändrats och jag får göra det bästa av situationen. Jag vet att de kommer att få det bra iaf och det är huvudsaken.
GOD JUL alla mina forumvänner och tack för ert stora stöd genom åren!!
KRAM <3

God morgon.....
Ursch........jag lider med dig .
All styrka i världen till dig och din familj.

Åh vilket härligt inlägg Moa. Jag håller så med om att behållningen från kvällarna/samtalen är så mycket större när man är nykter. Och känslan på morgonen, bara den i sig är värd sin vikt i guld.

Åh mums med kardemummatryfflar, har du ett recept ;) ? De kommer göra succe i vänkretsen.

God jul och glöm inte att DU är betydelsefull och inspirerande till tusen. Hoppas du får en mysig julhelg så tar vi nyår när det väl kommer.

KRAM

Nyår närmar sig med stormsteg och det kommer att vara mitt första nyktra nyår på länge.
Jag var på en annan fest för ett par vecor sedan med bekanta från min mans jobb. Dvs människor som jag inte har så mycket gemensamt med och med vilka samtalen kan bli lite ansträngda. Normalt så brukar jag jobba frenetiskt på att vara så glad som möjligt och spänt jaga kvicka pch roliga repliker och verkligen jobba på att ha roligt. Resultatet hsr alltid varit att jag tycker det är tråkigt och att jag går därifrån med en tomhetskänsla.
Men se inte denna gång. I nyktert tillstånd så blev det en lugn kväll för mig där jag pratade när något intressant kom upp och jag kände mig ganska avslappnad. Kunde förstås se hur en del blev allt onyktrare och svåra att ta på allvar. Tänkte att "Gud, är det så här jag brukar vara!!!" Hmmm....
Och jag hade faktiskt inte tråkigt utan en lugn och småtrevlig kväll. Fastän klockan blev över 01.00 innan vi gick hem.
Kan dock inte förneka att jag saknade "festkänslan". Men en del av orsaken är förtsås att jag inte har något gemensamt med de här människorna. Det har blivit allt tydligare på sista tiden. Känns bra att helt enkelt acceptera att det bara är så.
I morgon är det jul! Funderar på att göra kardemummatryfflar och åka runt till vår vänner och lämna över med ett varmt "God Jul!" Kul att överraska och lock fram ett överraskat leende! :)
God jul alla och ta hand om er själva! Och glöm inte att ni är betydelsefulla människor och kom ihåg att respektera varandra. Och glöm inte att ha roligt!
Kram!

Försökte besvara, men det var inte helt lätt....

Jag hör till de medberoendes skara och ser att ingen har svarat dig.Välkommen hit!
Jag kan inte svara dig på igenkänningsfaktorn och hoppas att du snart får vettiga svar av någon på "drickarsidan"

att exet är i sista stadiet av sin alkoholism.På så kort tid.Hur har han burit sig åt.Hur mycket har han mörkat för mig?
Nu är det visserligen hörsägen från mig till terapeuten som på det baserar sin åsikt.Larma arbetsgivare,avgifta honom osv,var hennes budskap.Detta är nu vidarebefordrat till barnen.Nu är det upp till dom vad de gör av den informationen.
Det känns mycket tungt med denna vetskap och att jag också beslutat att åtminstone idag inte agera.

Idag var dag 2 på behandlingen, inga större konstigheter och dagen flöt på en aningens snabbare än första dagen. Tror det kommer bli kämpigare när uppgifterna börjar och man ska redovisa dem inför gruppen.. Det finns liksom en hel del att ta på, mkt som man har stoppat undan under årens gång. I och med den här behandlingen åtar man sig även att besöka AA - möten vilket känns lite jobbigt men jag ska ge det ett försök på en vecka lr två..

Efter dagens gruppövningar fick jag göra ett test och det som främst slog mig var hur lika allting varit ända sedan jag gjorde min alkoholdebut. Skillnaden nu är att man känner starkare att man verkligen försöker förändra sig men klarar inte av det på egen hand. Vidare så har man nog mer skam i kroppen och vissa halvskadade sociala relationer pga drickandet. Men just drickandet, mängden och konsekvenserna ser rätt lika ut, jag har bara plöjt på. Bakis, mått dåligt, stoppa det i ryggsäcken och gasat igen.. Sjukt att jag orkat med.... Men det känns bra det här och jag hoppas jag ska hitta ro och livsglädje utan att behöva misshandla mig själv med alkohol.

Ha en bra kväll och våga tro att även vi som har ett problem faktiskt också är värda att leva ett minst lika bra liv som alla andra!

Kram

Det var en ganska så helig princip för mig. Oftast blev starten klart senare än så, också på veckosluten, men ibland kunde jag nog snegla på klockan sådär vid 11-snåret...

:)

Har fixat skinkan och köttbullarna i helgen. Själv då?

Fenix, visst är det lustigt vilka tankar man kan få ibland?

Är ny här har just läst din tråd. Jag ser att du inte skivit något på ett tag. Hoppas allt är bra och du hittar hit igen. Kram

undra man då...

där Nyman, ligger inte direkt på morgonen och ser fram emot att få dricka så fort som möjligt. Snarare att slippa dricka alls. Men så slår klockan17... Intressant att reflektera över.
Kram

Det är du, och bara du - så stark du är!
Jag vet att det är en lång väg kvar, det är sorg, ensamhet, osäkerhet och tankar som fladdrar åt alla håll, eller var i alla fall så för mig, men det är värt det!! Några av mina närmaste vänner, och min familj, säger då och då till mig "vad stark du är som fixat detta, vi är så stolta över dig! Tänk att du klarade att lämna, att du fixar ditt egna hus och driver allt vidare som du behöver!" - varje gång blir jag lite generad och vill gärna prata bort det, för jag kanske inte hade det så illa, jag kanske borde ha stannat, jag kanske har överdrivit... Men nära två år Eftr. Att jag lämnade mitt ex så försöker jag att inte prata bort det, utan tacka och sträcka lite extra på mig och bára njuta av orden - jag lämnade, för det gick inte att leva så och det är inte meningen att någon ska leva så. Och nu säger jag till dig: vad stark du är, tänk att du lämnat och att du kämpar för dig och för barnen, jag är stolt över dig!! Hoppas att du kan sträcka på dig och njuta av de orden!

Nu sitter jag här i mitt hus, för snart två år sedan lämnade jag mitt ex, för ett år sedan flyttade jag in i mitt hus, och jag njuter! De är ensamt ibland, men jag lever, jag behöver inte oroa mig för någon annans ilska, jag sparar pengar varje månad... Jag lever, inte för att någon annan låter mig leva utan för att jag stod upp för mig och mina barn! Det är lycka! Varje gång jag gör fika till mig själv så tänker jag på alla hot, allt skäll jag fick för att jag gjorde fel fika, tog fram fel sak, inte tog ur skeden ur hans kaffe osv. Jag har det lugnt nu. Hoppas att du också känner lugn. Det är kämpigt, och framför allt när barnen inte mår bra, men det finns lösningar, allt löser sig, på något sätt.
Varma kramar