Senaste kommentarerna i forumet

Hej Nilali,

Hur går det för dig? Har läst din tråd och du verkar veta/känna vad som är rätt och fel men att det tyvärr blir fel ibland ändå.. Som för oss alla andra tyvärr :/

Hoppas du kämpar på och mot det bättre för det är du värd!

/MåBättre

Tack igen för synpunkter och förslag.

Jag vet var hon gömmer sitt vin och har konfronterat henne flera gånger om det så hon vet om att jag vet var hon gömmer. Funderar på om jag ska börja titta in till henne varje gång jag märker att det lyser hos henne under natten och se vad hon håller på med.
Det där med att "så ett frö" har jag och barnen gjort genom att i förbifarten påpeka saker vi läst eller sett kopplat till alkohol eller påpeka att hon kanske skulle gå till läkaren och kolla olika värden eller få förnyade recept. Det gäller väl att "så frön" så ofta som möjligt och på olika sätt?

Skulle inte säga att hon blir curlad eller hanterad för mjukt och mesigt, det är ingen annan som köper hem och hon vet om att vi vet om och vi påpekar att vi vet om.

Husläkaren känns för tillfället som ett passerat kapitel och vi bedömer att det inte är läge för Socialen/LVM än. Det måste finnas någon möjlighet att kontakta och få hjälp från någon annan instans däremellan?
Det verkar som om Riddargatan och liknande bara tar emot folk som kommer dit av egen fri vilja och att det inte går att boka tid åt någon annan.

Barnen har pratat om att de tror att det vettigaste skulle vara att sitta ner alla tillsammans och prata igenom det hela lugnt och stilla. Som när de har intervention i amerikansk teve, säger de. Tror ni att det skulle kunna vara bra?

Härligt !!!!
Jag håller tummarna för att det nya året blir ditt år ........jag tror på din styrka .
Bamsekram till dig <3

Också min tredje nyktra dag idag. Kanske blir 2015 "vårt år". Någon gång måste väl även vi lyckas....
Sköt om dig/Tjalle

Tack snälla muränan för din styrkehälsning. All styrka och värme också till dig.

Idag är det snöblandat regn och vi närmar oss årets mörkaste dag. I natt sov jag inte mycket. Vaknade ungefär en gång i timmen och tittade på klockan trots insomningstablett. Oerhört märkliga drömmar som jag dessutom kommer ihåg. Det var inte med någon större kraft jag klev upp denna morgon. Fortfarande svag och knäckt psykiskt men har ändå stärkts av er stöttning, bästa forumvänner.

Jag har sakta, sakta återfått lite aptit, svullnaden i kroppen börjar gå tillbaks men som vanligt är det psykiska det värsta. Håglöshet, apati, känslor av; varför ska just jag drabbas av denna hemska sjukdom som heter alkoholism. Nåväl, jag skönjer trots detta en strimma av hopp. Baserat på vad då kanske ni undrar från en alkis som trillat dit så många gånger. Jo, jag höll mig nykter i över tre månader, jag har varit nykter i perioder förr, jag vet att jag mår så otroligt mycket bättre när jag inte dricker, min självkänsla går från noll till någonting som kanske ändå kan kallas normalläge när jag är nykter. Jag VILL verkligen fira en jul och nyår helt nykter och jag VILL att 2015 ska bli mitt år, dvs ett år som ska gå i nykterhetens tecken.

Tjatigt?? Javisst men ni, om några vet vilka tuffa kamper man kan ha med sig själv och så länge man helhjärtat försöker antar jag att hoppet finns.
Allt gott till er/Tjalle

❤

You go girl! ❤

Tänker på dig ❤

❤

Skickar styrka till dig Tjalle. ❤

Jättetack till er som svarat mig. Ja, jag har nog läst lite i varje tråd här, men svårt att hålla isär. Jag har också tänkt på att det kanske vore en bra lösning att flytta ifrån varandra på prov ett tag. Då kan jag hinna bli säkrare på mitt beslut och han får vänja sig vid att leva ensam ett tag. Lite svårt rent praktiskt. Där vi bor är det svårt med lägenheter. Det bästa kanske vore att hitta en lägenhet som är möblerad och hyra för några månader, så att man slipper att köpa nya möbler. Jag har svårt att tro att jag kommer att sakna honom direkt, men det kommer naturligtvis att bli ensamt och jag behöver jobba på att skaffa mig nya vänner att umgås med. Jag är så enormt trött på allt grubblande och vill så gärna kunna släppa det och få tid och ork att göra andra saker. Jag skulle helst vilja gå i ide nu över alla helger och vakna upp i mitten av januari då det är vanliga veckor igen. Jul! Hur kul är det i år!
Tack än en gång för era svar.....är så glad att detta forumet finns.
Kram alla

Jag känner så väl igen mig i det du skriver. Jag vet inte om du har läst min tråd, men jag har levt med en man som dricker i 20 år. Jag känner igen mig precis i det där vacklandet hit och dit. Precis det här, att det kanske inte är så illa ändå. Så har jag också tänkt och bara kört på i alla år.
Våra barn är vuxna och det är sedan de flyttade hemifrån som tankarna på skilsmässa har tagit över mer och mer för mig.
När jag äntligen tog mod till mig och sa att jag ville skiljas, då blev han nykter på stört och har varit det sedan dess och det är nu 3 månader. Men mina känslor har tyvärr fått sig en törn, pga alla år i psykisk stress.

Tar mig friheten att stövla in här. Hoppas det är ok. Min egen tråd känns så troppo anni fa. Läser väldigt sällan. "Känner" inte de som skriver idag. Men jag minns dig och jag minns Santorini. Maria 42, ledsenfrun, Min ljuva Stigsdotter, Min mentor Lilla blå, mrs pianomam med make, Tvåbarnspappan. Den andre sjukt begåvade pappan ( du vet vem du är), Kalla. Min vän med barnet med den trassliga könsidentiten. Alla era historier bor i mig och så här till jul är det väl passande att tacka för att jag fick dela en bit av era liv. Min blodsbroder Wille.

Glad att du och mg fick till det. Kärlek, respekt, anything. /R

Alla här har ju så olika historia och olika bakgrund.Men likheterna är ju större.Just att vara i en kärleksrelation med en alkis är ju jättesvårt.Man har efter många turer hittat någon sorts konstig acceptans av hur livet ser ut och märker inte hur förhållandet sakta holkas ur.Till slut står man där och ser sin man och känner mest vanmakt sorg och frustration.
Det är ju endast du som kan avgöra om det finns tillräckliga känslor kvar för att orka samla ihop dig/er och tro på en förändring.

Finns det inga känslor kvar från din sida så är du skyldig både honom och dig själv att lämna.Han har inte kraften att göra det.Han kommer säkerligen att börja dricka igen och skylla allt på dig.Men om du lever kvar i relationen så är risken stor att han trillar dit ändå och då är säkert också felet ditt.Du är inte tillräckligt kärleksfull eller stöttande och därför har han då tagit återfall.
Kanske kan ni som vi gjort separera på prov?Hitta en lägenhet och försök att lägga locket på så gott det går under en tid.Då kommer tiden att utvisa,dels om han klarar att vara nykter.Det kommer också att visa sig om du ändå innerst inne känner någon form av kärlek till din man.

Då har du ju inte per definition lämnat och hoppet och motivationen hos din man får leva kvar.Han hinner också stegvis vänja sig att du inte finns där.Dvs ni börjar var och en er egen resa som gör er båda starkare.Följ gärna min tråd om du inte redan gjort det.Jag är inte alls säker på att det här slutar väl för oss.Men det var omöjligt att fortsätta som vi gjorde under samma tak.Vi har fortfarande varken satt punkt eller sagt att det ska vara vi igen.
Det är tungt att leva under ovissa förhållanden också.Men i vårt fall så känns det bättre för oss båda.
Grubbla vidare och låt känslan bo i dig istället för att försöka fly.
Det gjorde jag i flera år innan sanningen hann ikapp mig.

Men det är nog en del som läser!

Det är nog ganska vanligt - när du har fått nog, när bägaren redan runnit över, när det redan känns kört; då vaknar alkoholisten... Men då känns det redan som att man bestämt sig, alla svek, alla brutna löften, allt som hänt har redan sårat för mycket, förstört för mycket.

Det är bra att du börjat berätta för dina vänner - i okunskap tänker de på "den stackaren" som blir kvar, ensam - men de vet itne hur det är att leva ditt liv, de vet itne hur det är att vara du och vara den som måste styra upp allt, ta hand om allt, lösa allt, finna sig i allt. Du får lov att tala om det för dem: "jag orkar inte leva så mer, jag behöver tänka på mig - jag har tänkt på honom länge nog och nu går det inte längre!"

Du får tänka på dig, och ja- han kommer säkert att bli ensam osv om du lämnar, men - är det ett skäl att vara kvar?? Vad vill du, vad behöver du??
Kram!

Hej....jag ska skriva lite.....
Har ingen " lång " erfarenhet av att leva med eller bredvid en missbrukare men "känner" tillräckligt mycket för att lida med dig .
Det är inte lätt att ta beslutet om att stanna kvar eller gå .
Stannar du kvar så mår du dåligt . Lämnar du så mår du .........också dåligt , men tills slut ska du må bra igen .
Hur vet jag detta ? Nej ....det vet jag inte än, för jag har lämnat...och mår dåligt och hoppas att må bättre.
Mina tankar snurrar runt honom, jag har dåligt samvete att jag har lämnat , jag lägger skulden på mig....Men en sak vet jag ,att inget är mitt fel och jag har rätt att må bra och det är mitt ansvar att fixa det lika som ansvaret ligger hos honom för att hitta viljan att sluta dricka.
Man måste vara lite mera egoistisk och bromsa sin empati ......annars blir man uppäten ......säger jag .....ja....
Kram

Inte många som kommenterar när man skriver här, men jag kan inte låta bli ändå. Måste skriva av mig lite. Alla dagar bara rullar på här hemma precis som tidigare. Känner att det är nog svårt att komma ur den här låsta situationen, utan att någon flyttar. Men som sagt, så är det just DET som är så svårt. Svårt rent praktiskt, men framförallt så svårt att lämna min förkrossade make. Han tar till alla metoder han kan för att få mig att stanna, lovar att aldrig mer dricka, hur dum jag är som inte kan tro på honom, talar om hur väldigt dåligt han mår och han kan inte förstå hur jag kan vara så kall mot honom. Allt det här får mig bara att få skuldkänslor eller att bli förbannad. Han vill inte lyssna och förstå då jag försöker tala om hur jag har mått under alla år. Vad det har gjort med mitt mående och mina känslor för honom. Kan man verkligen inte begripa att detta drickande skadar förhållandet!!! Jag blir så arg!! När vi inte är hemma tillsammans så skickar han sms hela tiden, frågar hur jag mår och sedan berättar hur dåligt han mår av allt det här jag dragit igång. Som tur är har jag en nära vän som har levt med en alkoholist förut och skiljt sig för 15 år sedan, som förstår mig och talar om för mig att det absolut inte kan vara mitt fel. Innan var det ju ingen som visste, men nu har jag börjat berätta för mina närmaste. Det är tyvärr så att de flesta av dem ger mig skuldkänslor också när man pratar. När de t.ex säger, så jobbigt detta blir för din man, hur ska han nu klara av att vara nykter, ska du lämna en relation efter så många år osv osv. Jag har ju inte mått bra i denna relation på många år och det har gjort mig nedstämd och med ett ständigt grubblande hur jag ska göra med mitt liv, men nu är det verkligen ännu värre. Förstår inte hur jag ska få kraft att ta mig ur det här? En del säger att du kan väl ge honom en chans till, nu kanske han verkligen har förstått hur allvarligt det är. Det är bara det att jag har väldigt svårt att tro på det han lovar. Han har lovat förr. Men däremot kan jag tänka mig att det kanske blir en lite längre period av nykterhet nu. Men jag kommer ju ändå inte att kunna släppa tankarna på det. Och när den dagen kommer att han börjar dricka igen, då kommer jag nog att känna mig bitter och känna som att jag kastat bort ytterligare år av mitt liv. Jag längtar så efter att vara fri från alla tankar på alkohol.
Tacksam om ni har lite input att ge mig.

din tråd och sätt igång skrev någon, glömt vem av alla fina människor här inne som kommenterar och peppar. Så nu gör jag det. Har varit nykter rätt många dagar de senaste veckorna, men också fallit igenom. Senast i l lördags då vi hade fest hemma, men det var planerat. Och i natt vaknade jag och kände bara att det är över. Har nu varit nykter tre dagar och känner mig så hoppfull att det är slut på skiten äntligen. I dag ska jag åter träffa min sponsor, och jag känner ett lugn i mig som jag inte gjort på mycket länge. It´s over. Total acceptans över mitt öde när det gäller alkoholen. Jag har ingen chans att kontrollera detta längre så varför ens försöka en tusende gång till.
Kram alla!

Berra, varför ska just jag tillåta mig att bli påverkad just nu av något där jag tappar kontrollen gång på gång. Lurar luringen...
Follow you!

Tycker du kämpat på skitbra ,, jag är i exakt samma situation ,, klarar mig några veckor ,, sen fallerar det en kväll , 2kvällar ,,, men det är "bara" börja om från ruta ett igen fastän det är jobbigt på kvällarna. men Tänk : ja jag mår bra några timmar på kvällen ,, men ångest på morgonen ! vilket är den bästa känslan ? må bra på morgonen o resten av dagen eller må "bra" några timmar på kvällen o må skit dagen efter ?? ..

Hej
Är allt som det ska ?
Mår du bra ?

Känner mig så djävla svag o dålig.
Jag föll igår kväll.........min kära hade sina tjej kompisar på ett glas vin innan deras planerade julmiddag.........jag tog ett glas vin , kanske två...........typ en halv flaska........kanske en hel!
Kände det hejdlösa suget..........faaaan jag kunde inte hejda mig.........hakade på o mådde som en kung..
Vilket jag inte gör nu.......känner mig som en djävla sopa.
Inte så att jag gjorde bort mig, inget sludder inga plumpa kommentarer, bara min egen ångest......
Nya tag , nya utmaningar

Ja stingo. Jag VET ju det. Att man visst kan skriva väldigt personliga saker. :) men just igår tog det helt stopp när jag skulle beskriva hur skönt det hade varit med att ha förstående, milda föräldrar som är som en klippa livet ut. Många, säkert de flesta, har säkert sån relation. Någon äldre att be om råd från, söka tröst m.m. jag har ingen sån relation tyvärr. Jag vet att det är därför jag är så vaksam med nya människor och alltid känns som ett hål i hjärtat som saknar "något".

Litet tomt med kommentarer här, kan inte tala för andra, men åtminstone jag känner mig litet ställd. Du har så lång erfarenhet av alkoholen och nykterheten, så vad kan jag ha att ge dig?

Vad tror du själv? Är det den där lilla regelbundna mängden som kan ha byggt upp ett nytt sug hos dig? Skulle det i så fall hjälpa om du slutade helt och hållet igen? Finns det andra orsaker, som du kan komma på? Stora händelser i ditt liv, eller kanske små, som ändrat hur du mår till det sämre. Borde du ta ett grundligare snack med läkaren och kanske få hjälp mot deppet och inte bara sömnmedel?

Lycka till i alla fall och välkommen hit!

Tack och en stor julklappskram, villveta.
tjalle