Senaste kommentarerna i forumet

~bra val hörru~

Att dra in barnen är en gul sak att göra. Han vill måla ut fig som den onde men i långs loppet är det du som vinner deras förtroende. Tiden och orken kan vara jobbig men häng i.

Ja om man dricker varje kväll har han ett beroende. Jag drack inte varje kväll men varje helg. Inte så lite heller. Klart han inte ville ta antabus, då kan man ju inte dricka. Du kan inte hjälpa honom på traven, en beroendeperson måste komma till insikt själv. Det du kan göra med risk för medberoende är att bry sig men inte utnyttjas. Han verkar ju ha både spelberoende och alkoholberoende och skulle behöva hjälp genast.

... så - gör jag fel?

Jag ältar ihjäl mig...
Han är bättre nu, snällare och allt, men han kan ta med ett barn på värsta roliga grejen i några dagar, och det andra barnet får vara hemma med farmor. Och det är alltid samma barn som får det roliga... Gör ont i mig - och än så länge är de små, men vad händer när de börjar förstå?

Jag kanske borde backa...? Bara säga ok till 50/50... men känslan är så stark emellanåt att något inte är bra.
Men - jag håller på att explodera - är så ledsen, och rädd att göra fel. Strider jag för något bara för stridandets skull? Fast jag vet - hade jag inte hållit på så här så hade han inte bättrat sig. Så oavsett domen i rätten så har jag fått exet att bli snällare, mindre arg, mer aktiv osv osv. Han skulle aldrig ge mig det, men jag vet att det är min strid som tvingat honom. SÅ det kanske är bra nu... jag kanske ska backa? 5-åringen tycker att jag är arg och därför slår han mig - jag tycker att han slår mig och därför blir jag arg... Han verkar ha det mycket bättre hos pappa för pappa "blir bara besviken" och dessutom har pappa bokat en fantastisk resa till sig, 5-åringen och ytterligare en släkting, medan 3-åringen får vara hemma, igen, så 5-åringen ääääääälskar pappa. Mamma är ju bara arg och köper inga saker och åker inte på resor.:'-(

är ju bara ett sätt för honom att försöka vinna poäng - och det gör han säkert - kortsiktigt!!!!! I förlängningen kommer de förstå! Men - jag vet precis hur ont det gör...!!!!

Hur känns det med egna lägenheten? Hur mår du?
Kram

Jag har påbörjat många dagböcker genom åren, och lika många har jag inte skrivit ut. Oftast har jag tröttnat efter ett tag och så har jag lagt den på högen med de övriga oskrivna dagböckerna. Denna tråd har goda chanser att bli min längsta dagbok hittills. Tänk att det skulle skulle till ett alkoholproblem, ett forum och ett gäng okända stjärnor som fick mig att fastna.

Lyssnade på en intervju med Kristoffer Appelquist som pratade om att han minskat på sitt drickande av alkohol markant och under en längre period så drack han inte alls. Han sa något som var så jäkla sant. Att människor måste lära sig att dansa, vara ärliga, ragga, vara sig själva och leva i nyktert tillstånd. Det är så många saker som jag känner att jag inte kunnat göra utan alkohol. Slappna av, flirta, dansa etc. Igår kände jag när jag tittade på dansgolvet att jag tror att jag nog ändå skulle kunnat dansa nykter. Det har jag iofs gjort tidigare men inte känt mig helt bekväm. Nu gjorde jag det ändå inte pga ingen lust och jag kände inte tillräckligt för att jag ska skulle haft kul på dansgolvet. Men under ett par tillfällen så kände jag en berusning av glädje och det hade en väldigt förlösande effekt, inte helt olik alkoholens berusning.

Min nya utmaning till mig själv kanske ska bli att tvinga mig själv att göra allt det där nykter?! Innan jag kan lära mig att göra detta nykter så ska jag absolut inte dricka. Jag måste veta att jag kan fungera som människa till hundra procent utan A innan jag ens kan överväga att börja dricka igen. På tisdag har det gått en månad och då ska nytt beslut fattas. Jag är så glad över mitt beslut hittills.

Har funderat själv mycket vad som ska ske framöver. ibland funderar jag på att göra en total nystart. Kanske någon form av flyktbeteende som fortfarande sitter kvar. Eller är det en tanke om att nu förtjänat lite "kickback" på allt nedlagt jobb. Söker efter hur och vart vägen ska leda. Men ibland är det som kompassen gått sönder.

Ta vara på dig, alkohol är i vart fall inte vägen!
/PP

denna helgen jag mår piss rent ut sagt. Inte på grund av mannen för han har inte druckigt något ännu. Orkar ingenting. fick en akuttid hos läkaren i fredags och han kom nog sanningen närmare än vad jag har gjort. Förmodligen stresssymtom, sticker som nålar i kroppen och jag går på högvarv. Berättade om min situation sista året med mannens drickande och att jag har slutat. Min energi har tagit slut. men så faan jag ska tillbaka. Inga tabletter, fick recept på långa promenader, men det gör jag ju redan. Skulle jag döva detta med alkohol nu skulle det gå åt h-vete med allt. Ska inte dricka, men jag måste hitta mig själv. Om jag så ska sitta på en soptipp, tar jag inte ett återfall till från mannens sida. Det palllar jag inte med, förstår nu att jag är riktigt medberoende i hans drickande. Flykttankar finns inom mig och panikkänslor. Tagit en låång runda nu med vovven.
Ska sätta mig ner nu och försöka läsa.
Kram alla
Konstnären

Nu har vi bott i vår lägenhet en vecka och i helgen var barnen hos honom. Idag skrev han på så att barnen är skrivna hos mig och detta är första steget i en större process för att jag ska behålla kollen.
När jag kom för att hämta var tösen ledsen. Han hade pratat om att resa på semester till Mallorca och att jag skulle ha sagt att de inte skulle få åka med. Det har jag inte sagt, men jag tycker inte det är lämpligt. Det är dock en vuxendiskussion innan man öppnar den för barnen. I och med hon redan var ledsen blev hämtningen en tårdrypande historia. Lilla tjejen, det är inte lätt för henne.

Att du skulle komma ihåg mig Berra.Svårt att glömma en sådan "återfallsförbrytare" som mig kanske..

Jag läser här emellanåt..även när jag som nu senast hade min "dricka-normat-försök- period...för att påminna mig om hur det egentligen är...men ibland...lyckas jag liksom förtränga det..Allt är ju så bra nu? Problem? Jag?...

Som sagt är jag en mästare på att lura mig själv. Men..innerst inne vet jag..

Jag fixar det inte. Kommer alltid tillbaka till samma punkt...

Tack för att du alltid får mig att fundera och faktiskt har dina ord vissa gånger räddat mig..

Blev också väldigt berörd och glad att det jag skrev kanske hjälpte och berörde andra här på forumet. Det får det att kännas lite bättre, och det är ju det som är detta forums mening. Att vi på något sätt ska kunna hjälpa varandra. Fast vi på många sätt är ganska olika, så sitter vi i samma båt...

Och det Stingo skrev får jag väl också skriva under på...jag har definitivt druckit upp min andel...och mer därtill..

Hoppas verkligen att min illusion av att jag någonsin kan bli normaldrickare är krossad för alltid nu.

Skulle jag någon gång återigen börja tvivla, så vet jag ju var jag ska läsa..

Det är över nu.

Denna gången ska jag vinna över mig själv och inte spriten..för det är ju som sagt en helt omöjlig motståndare...

/Mic

Jag känner SÅ igen mig.
Har varit nykter sedan 3 augusti och det är helt naturligt nu att vara just nykter.
Lycka till <3

Kram

Jag sitter här med mina barn och det är fullt ös här. Vädret är tråkigt och jag själv känner mig deppig och orkeslös. Det finns så många "måsten" och jag får dåligt samvete när jag inte gör något. Det finns massor av tillfällen då jag druckit vin för att få en "kick" och sätta fart och få inspiration och lust till måstena. Bättre att vara nykter och lite sur. Det går väl över.

Hej idamia, jag känner igen mig, och avhållsamhet kan nog vara ett säkert sätt att slippa en hel del bekymmer. Jag minns hur jag sköt upp mitt senaste slut, fram och tillbaka. Hällde nog ut "resterande vin" ca 3 gånger under två veckor. Kanske bra att påminna sig nu. Själv har jag haft två vita veckor, och det är en lättnad samtidigt som jag ibland frestas att tänka att nu är allting bra.
Önskar dig varmt lycka till på din nyktra väg!

Jag resonerade precis som din kille. Jag kan ha ett problem kanske, svarade jag frugan. Då gick jag henne lite till mötes. Jaja jag fixar detta själv. Det gör jag ju inte så här i efterhand. Om han nu har ett problem så tycker jag ni skriver en lista på för och nackdelar med att dricka. Fråga honom om han kan tänka sig hjälp utifrån? Typp aa eller behandling.

Verkligen, det är som att man sparar på dagar att titta tillbaka och minnas på som inte är besudlade av vindimma. Fler klara dagar i minnesbanken. NU!

Det var så fullkomligt skönt att äta frukosten idag med vetskapen om att jag absolut inte har något att skämmas över. Kunna vara den där som jag tidigare pratade MED men aldrig var själv dagen efter. Jag var en av de pigga och fräscha på morgonen. Kunna lyssna på snacket om kvällens bravader och vara lugn i själen om att jag inte är med i det. Jag behöver inte ens oroa mig för att jag kanske råkat säga något för mycket, ingen alkohol = full kontroll.

Även om det är en dag för sent...
Den här helgen har än så länge varit rigtigt bra. Var på dop i går och träffade en massa människor som man bara träffar vid dop, bröllop och begravningar. Föremålet var helt bedårande som en söt liten svarthårig docka i rosa tylll! Till och med prästen sa, när hon drunknade i flickans ögon, att föräldrarna nog måste vara på alerten när tonåren knackade på dörren :)
Men helgen har varit bra på andra sätt också. Det känns som om sorgen över att förlora alkoholen äntligen börjar släppa. För ja, även om jag vet att det är för mitt bästa, att alkoholen bara för med sig elände, så har jag och gör fortfarande till en viss grad, sörjt över att ha förlorat det som gjort att jag mått bra, nämligen alkoholen. Och det är ju så. Man har ju en förmåga att bara minnas det som är bra och glömma, förtränga det dåliga.
Det är faktiskt en väldigt bra sak det här forumet, där man kan gå in och läsa om och bli påmind om, allt det negativa som alkoholen egentligen är.
Jag har faktiskt först nu insett att jag sörjt som om jag förlorat en god vän. Sjukt. Men jag förtår även att jag kommer att fortsätta sörja men att sorgen kommer att avta. Det känns även bra att förtå min snedvrängda sorg eftersom jag kan ta ställning till den och på allvar börja jobba med mitt problem och inte bara göra det enkla, att sluta dricka.
Känns skönt att ha satt ord på det.
Nu ska jag bjuda Mamma på kaffe!
Och Lena! Så underbart att du kommer ihåg mig! ;)

.........känner igen detta. Igår skrev jag här på forumet ett brev med samma innehållet . Mina drömmar om mig och honom tillsammans är borta och det gör ont :( .
Kram

Det finns de som säger att "jag har druckit min andel..." och så är det väl. De flesta av oss har druckit mera än medelbrukaren dricker under en livstid, bara på mycket kortare tid.

Tack snälla, fina Mic för att du skrev ditt inlägg. Du hjälpte mig verkligen igår. <3

Ta hand om dig

Kick off festligheterna är i full gång och dansgolvet fyllt av övertända människor som trånat efter varandra under året. Middagen kom igång direkt och innan huvudrätten serverats så stod fölk på stolarna och dansade loss. Ett par personer kände sig manade att visa sina moves på scenen med middagsunderhållningen. Ett par har nu funnit varandra på dansgolvet och en dam sitter och gråter. Jag har dragit mig tillbaka och slängt av mig de obekväma skorna och lagt mig i soffan. Nöjd över dagen men framför allt stolt över att jag inte druckit en droppe A! Jag gjorde ingen grej av det utan drack alkoholfritt vin till middagen och sen en alkoholfri öl. Hatar öl egentligen men de gröna flaskorna döljer hur mycket man har druckit ganska bra. Skönt att ha något i handen.

Ser fram emot frukosten imorgon. Dels för att den tydligen ska vara makalöst bra och dels för att jag inte kommer ha ångest, inte kommer må dåligt och inte behöva stressa för att jag inte kan gå upp i tid. Den lyckan.

...det var ett tag sedan jag såg dina inlägg. Har saknat dig!
Vad vill du att jag ska säga?, var var det vi sa?, nej skämt åsido.

Tja, utmana aldrig tankarna på alkoholen, den motståndaren är för mig alltid övermäktig.
Det är bara att inse', jag är allergisk mot den, och där kan jag ingenting få ogjort.
Aldrig chansa utan köra safe, jag mår bäst då.

Att möta alkoholen är som att möta en gammal vän, man behöver inte presentera sig utan man vet var man står,
Pratar gamla minnen, minns du den fyllan, haha vad kul vi hade.
Men till saken hör att vi har växt ifrån varandra, vi kan aldrig få dessa upplevelser tillsammans igen, bara minnena.
Tiderna förändras och vi med dem, jag tar min väg och utforskar den.
Smakar på livet och försöker se samspelet mellan mig och andra, en ypperligt känslig vågskål som enbart kan skötas nyktert.
Jag har börjat acceptera mitt nya livslinje, det finns inga om och men, bara utan alkoholen.

Orättvist, nja kanske, men börjar tro att det är de andra som som är den stora loosern, de vet inte vad de går miste om,
Och det är de som är förslavade till alkoholen, de klarar sig inte utan den, jag vet att jag kan, för att jag...kan!

Jo jag skulle vilja förlora tankarna i ett enda stort buzz, men insatserna är allt för stora, risktagandet för stort.
Det finns så mycket annat jag kan missbruka, förtroende hos andra, mat, sex och spel, alkoholen är bara så förstorat i vår längtan.
Vi längtar bort ifrån vårat lidande, ensamheten och tristessen, när vi borde förändra det istället, eller sluta se det som ett problem.
Är jag trist?, ja må så vara, men det trivs jag med, viktigast är det att jag trivs med mig själv, allt annat är oviktigt.

Man lägger sin energi där man behöver det, inte mer, inte överdrivet utan precis lagomt.
Det betyder inte heller att jag måste lägga samma energi på det vid nästa tillfälle, utan det är ett levande väsen, föränderligt.

Igår drack jag alkoholfritt rött vin hos grannarna som hade gjort sig till för min del, misstog mig på fel glas men hann att lukta mig till mitt egna.
Går inte alls att jämföra, mitt vin var ett surrogat, men vad var alternativet?, dricka läsk?
Nej acceptera att detta var min dryck för kvällen, inte att jämföra mot det riktiga röda vinet, utan detta var min sällskapsdryck.
Jag är glad att jag för dricka det ur ett likadant glas, och att det har samma färg, inga isbitar och inga citrusfrukter, jag skiljer mig inte från de andra.
Och det är viktigt, för min egna del att känna mig delaktig i gemenskapen.
Humöret då, tja de bestämmer jag ju redan från början, apa mig eller inte, precis som livet så är det föränderligt också.
Igår var det trevligt, inte överdrivet åt något håll, och jag mådde fortsatt bra och det var ju det viktigaste.

Att inte glömma bort mig själv i helheten har varit en viktig del, se bredden men inte tappa fokus framåt.
Ja det är en morgondag, värderar jag den det minsta så har jag ett ansvar redan idag, ta hand om mig!
Gör ingen annan det, får jag göra det själv och då sticker jag ut, genom att inte dricka det som de andra gör.

En lördagskväll i soffan med barnen, jag skäms inte det minsta, det är jag väl värd, allra helst imorgon.

Berra

Eller hur LN? Eller hur det där nu blev. Sötsaksorgien i går fortsätter i det nymanska hemmet i kväll.
:D

HAHAHAHAHAAH jag tackade mig själv istället för dig LN!!!! Sorry det var ju DU som skulle ha tack och <3. Men framför att: fan vad grymma vi är som nått v4!!