Senaste kommentarerna i forumet

Kanske man kan se det som? Alkohol förorsakar - när det blivit för mycket - ett stort antal felfunktioner i våra liv.
När vi tar bort den största källan till felfunktion, så vet vi kanske åtminstone att det inte var DEN som är orsaken till felet.
Det är ju skönt.

Det frågetecken som kan finnas kvar när det gäller alkoholen är om det eventuellt kan vara "efterdyningarna" av ett missbruk som sitter kvar?
Vi famlar kanske i mörkret när det kommer till hur långt vi kommit i vårt tillfrisknande. Och det är för övrigt säkert väldigt individuellt.
Beror nog mycket på "ingångsvärdet" i processen när vi slutade dricka, för att använda ett Löfven-uttryck ;-)

Men som sagt, en lättnad av att ha tagit bort den enskilt största störsändaren i livet finns ju!

Ta vara på er!

//PP

sa det jag tänkte, fast bättre uttryckt. Ok - har poängen gått fram m-m ;-)

om hur vi kan lösa detta i min låtsasvärld.Eftersom kärleken är stark,framförallt från mitt håll så kan vi väl göra såhär:Träffas max en gång per vecka och göra roliga saker,äta en middag ta en promenad se en film whatever.Dvs endast fokusera på vår parrelation som ju gått i träda de sista åren.All tid däremellan fortsätter vi leva våra egna liv och repa oss själva.Om han då väljer att dricka alla de dagarna så är det hans val.Men han måste vara nykter under den träff vi har.På det sättet så skulle vi kunna ta reda på om det fortfarande finns ett vi och om han eller jag ser fram emot våra möten eller om de bara känns jobbiga och utan framtid.Eftersom jag uppenbarligen har så svårt att släppa taget så kanske det skulle kunna vara ett sätt för mig att inse att det är över.Om våra träffar bara är bortkastade och att det enda han gör är att han sitter och längtar efter att få åka ned till stugan och dricka igen.

Eller förstås det jag hoppas,en ny låga tänds,vi känner att det är vi som hör ihop och vi börjar bygga på en ny kula.Sambo med honom blir jag nog aldrig igen.Det gör ju också att all hans frihet att dricka hur han vill finns kvar för honom.All smärta över att han faktiskt ofta kommer att göra det valet blir ju då min.Vad är vinsten för mig i detta?Jag får igen lite av mitt liv som försvann med honom.Jag får chansen att fortsätta kampen mot mitt medberoende men under ordnade former.Förlusten är ju själsplågan att fortsätta vara maktlös.Men det är jag ju i nuläget också.Frågan är,kan jag fortsätta vara medberoendenykter i en sån här lösning,tveksamt..Lyckligare än nu? Ja definitivt.
Krossade illusioner emottages tacksamt :)

Var snabbare och koncisare :)

En viktig grej, som du lyfter upp där m-m. Skönt att inte ha skuldkänslor, säger du, men är det inte ännu mycket större än så? Hade du alls kunnat öppna upp på jobbet, om du fortfarande drack, eller hade du tvingat dig vidare "för det är ju mitt drickandes fel"? Och om du hade öppnat upp, och det senare kommit fram att du dricker, så hade nog knappast reaktionen på jobbet blivit särskilt god. Alkoholen inte bara gömmer andra problem för oss, utan den gör det också omöjligt att teffektivt a i de fristående problem vi ändå ser, medan vi dricker.

Hoppas att du får det bättre ordnat på jobbet nu.

Skickar en fredagskram till dig vännen och hoppas att du får en fin dag och helg! Ni skulle vinterstänga stugan den helgen va? Njut av tallarna och skogen, så önskar jag över lite bra väder till din sida av kusten.

Stor kram

Det finns inga 'borde' när det gäller sörjande. Ibland finns inga tårar. Ibland är man så uppe i det praktiska. Ibland bär man andras känslor och orkar inte plocka fram sina egna. Ta det lugnt.

Vet du. Det kanske är lite skönt att det inte blev någon kalaspinglehelg. INTE för att jag inte tror på dig eller att du skulle klara det fint. Men det är en stor prövning... uaa! Var sak har sin tid (för att låta som om jag var 100 år).

Kram till dig idag

Men vad BRA gjort av dig att du har pratat med jobbet! Nu kan det förhoppningsvis bara bli bättre! Om du hade druckit, så hade du kanske inte orkat/vågat prata om hur du känner dig. Tänkt att du måste bita ihop. Mycket bra gjort!

Kram till dig

Tack för ditt långa, fina inlägg PP. Det är en bra liknelse med Vasaloppet, och att adrenalinkicken mattats av. Också att det inte längre är någon supporterskara som hejar. Det har det ju för all del inte varit på hela tiden (förutom ni här och mannen då (vilket inte är så bara!)). Även i början när det var supersvårt att avstå vid vissa tillfällen skulle det verka som att det var en piece of cake att låta bli. Jag mår ju så bra utan - typ. Det är väl därför som det är viktigt med forumet, eller AA, även under en längre tid.

Ja, problemen som finns nu har funnits tidigare också, och jag vill inte gå in på några detaljer här, men har nu eskalera, samtidigt som det varit högre belastning än vanligt på jobbet. Öppnade iaf upp igår, på jobbet och berättade att jag inte mår bra, att jag inte orkar mer just nu, att jag behöver avlastning. Mycket tårar, men det kändes ändå bättre efteråt. Är skönt att inte ha några skuldkänslor över att det skulle ha med alkohol att göra, att jag inte går hem och häller upp ett glas vin efteråt, eller att jag behöver tänka att stressen beror på att jag har druckit kvällen innan. Tidigare var alla jobb- och relationssvårigheter pseudoproblem, det riktiga för stunden var alkoholen. Nu är det ute ur bilden och de andra kommer fram.

Önskar alla nya och gamla kämpar en bra fredag.
/m

En del är medvetna om att de dricker för mycket men behöver hjälp att bryta som för mig. Andra anser inte att de dricker för mycket och har inte så mycket problemmed a. Man hittar ursäkter att man var trött, inte ätit, stressad för att man däckade. Inte ofta man säger jag drack för mycket så jag däckade. Din man verkar således vara i förnekelse och det gör saken mer invecklad, läs nu inte omöjligt. Om ni kan och när han är nykter så sätt er ned och gör en lusta på vad han och du dricker per vecka. Gör en lista med flrdekar med att dricka och nackdelar med att dricka. Det är bättre att ha skrivna fakta. Tyvärr om du tjatar eller klagar på hans drickande kommer det bli ditt fel. Du vet ju att det inte är så men vi som missbrukat a tar alla chanser att ge någon annan skulden och har då ytterliggare ett motiv till att dricka. Din man måste själv inse att han har alkoholproblem och själv vilja söka hjälp. Alkoholuster har i sitt missbruk ett skadat och utökat ego.

Inte har min partner problem !

...om man lyssnar till min partner.

Enligt mig har min partner problem som inte kan styra eller
kontrollera intaget, mängden per gång.Jag tycker inte det
enbart har med att göra hur ofta utan även med NÄR man
dricker hur man hanterar drickandet, rätta mig Om jag har
fel.

/Medberoende

Du tar dig tid med så många här på forumet men jag ser inte så många inlägg om hur din egen resa går?Jag hoppas och tror att den fortsätter nyktert?

Imorgon bitti flyger jag hem igen efter min korta trip med mamma. Tyvärr har det inte varit en semesterresa utan främst kretsat kring praktiska saker kring min avlidna släkting. Det har varit ganska tungt för mamma stundtals. Det ska dock bli skönt att komma hem igen och sätta tänderna i jobbet. Hur hemskt det än må låta. Funderar även om mina antideppiller gjort mig mindre berörd av händelserna. Borde jag vara mer ledsen? Snart är det begravning dessutom, jag vet redan nu att jag inte kommer gråta.

Ett tråkigt men även lyckosamt sammanträffande är att begravningen krockar med helgen med pinglorna. Då var det löst.

Tack alla ! Jag uppskattar det verkligen♥. Idag är det tungt och ensamt. Bäst att försöka sova och hoppas på en bättre dag imorgon. Kramar till er alla♡

http://www.riskbruk.se/?id=27743

Jag drack tills jag däckade. Ibland kunde jag dricka 1, 5 flaska sprit och lite öl mm. Berodde på när jag somnade. Vi tål olija mycket pga kroppsvikt, om man äter mm men mibst en 75a gick det åt. Helt sjukt men men så blur det. Luktade kiss om mig också och ja alkt det där du skriver stämmer på många? Din man har beroendeproblem och dricker för han har sug att dricka. Han behöver hjälp att sluta och du måste ta stöd eftersom du kan elker är i ett medberoende. Kolla forumdelen här om medberoende. Tycker din man att han hsr problem?

... så borde jag vara åtminstone nästan hemma. Har redan gjort check-in på nätet och borde komma igång med packandet. Skall bli väldigt skönt.

Den där middagen i går var litet väl kryddig tom för en chiliodlare och jag fick tillbringa en god del av morgonnatten på byttan. Hade det funnits Underberg eller Fernet Branka i minibaren är det nog stor risk att jag hade tagit en sådan då. Det hela gick till all lycka om på några timmar, också utan, men det var nog litet nervöst med en halv timmes tunnelbana från hotellet till arbetsplatsen, helt utan byttor.

Ytterligare en vit dag.
Fiiiint.

Kram på dig också Muränan. Vi får kämpa på tillsammans (och med alla andra naturligtvis).

God Natt på er
Tjalle

Så roligt att höra från dig. Vad stark du är som klarar dig så bra! Jag hade två solsemester-veckor utomlands i somras och det var faktiskt ganska tufft, så jag vet vad du går igenom... Men heja på - ge inte upp! Jag tänkte många gånger att 'varför ska jag börja NU - nu när jag klarat si och så många dagar'. Det hjälpte mig i alla fall.

Ja du. Det är mycket som kommer upp till ytan... Det är nu jobbet med sig själv börjar. Det kommer bli tufft, men det kommer vara värt det.

Ha det riktigt bra! Kram

Du är värdefull Moa. Du är en fin människa som är minst lika viktig som alla andra här på jorden.

Bamsekram

Vad bra att det blev bra kära du! :-)

Måste instämma med SL. Har provat samma sak när jag var yngre (myyyycket yngre). Det svider att säga, men jag testade helt enkelt hur jävlig jag kunde vara för att se hur länge den dåvarande killen stod ut. Tack gode Gud att han är lyckligt gift idag. Med någon annan. :-)

Länk: http://nyheter24.se/debatt/779576-i-dag-ar-det-fyra-ar-sedan-jag-drack-…

Jag finns här och läser och läser och blir alldeles överväldigad. Känner i gen mig i så många situationer, som ditt utbrott och sedan ångesten att bli lämnad, och känner stor oro och sorg för Ebba. Jag finner dock inga ord. Alla ord känns så små i det stora hela. Blir dock lite lugnad av att ni andra kan stötta och visa att ni finns för varandra.
Det är väl lite av mitt problem. Jag tycker att jag är för oviktig, att mina uttryck är betydelselösa...
Blir i alla fall så himla glad av att någon saknar mig! :) Tack Lena!

Det är ett tag sen jag såg till dig nu.

/L

Det är bara att känna dig som hemma.

/Lena