Senaste kommentarerna i forumet

Det går upp och ner med känslorna både för min man och mig. Häromdagen var han helt förtvivlad och grät och sa att han kommer att hamna på psyket om jag lämnar honom. Han vill bara att jag ska stanna lite till och lite till. Varför frågar jag, jo för att försöka att få det bra igen och för att han ska bli sig själv igen. När han säger så blir jag vansinnig. Hur mår jag när han säger så. Jag har lust att bara ge upp och stanna för hans skull eller så har jag lust att bara packa och dra på stört. Vissa dagar säger han så, vissa dagar pratar han på om allt möjligt (känns nästan som han går på nåt uppåtchack) och får allt att verka precis som vanligt. Då blir jag också bara arg. Jag har kommit på att jag är mest arg på honom. Alla år han druckit, jag har suttit ensam då han somnat av alkoholen, alla bortförklaringar man har sagt för att hålla skenet uppe, fått skämmas för hans konstiga beteende har satt sina spår. Under dessa nyktra månader nu sedan jag sa att jag ville skiljas, har han inte en enda gång frågat hur jag upplevt det, inte heller lyssnat på vad jag har sagt. Utan bara avbrutit mig med orden, nu ska vi väl inte gräva ner oss i det som varit, nu ska vi se framåt och vara positiva. Är det konstigt att jag känner ilska? 20 år av drickande ska bara suddas ut och så går vi vidare bara. Jag vill bli fri. Här hemma känner jag mig kvävd nu. Sedan är han som ett plåster på mig, ska följa med överallt jag ska. På det viset var det enklare förut när han drack, då kunde jag åka iväg och göra det ena och det andra och han brydde sig inte om det. Då kunde han ju istället få tid för sig själv att dricka. Jag blir snart tokig på mitt liv!

Jo, det tror jag faktiskt stämmer för väldigt många. Eller sårade, i vissa fall, kanske söndrade också... Många behöver terapi för helt andra saker, efter att de hittat nykterheten.

Men det låter härligt vad du skriver. Just Go go go...

De där mängderna är långt ifrån normala. Normalt folk blir oregerliga och slocknar halvvägs till vad du säger gör dig "litet full". Köra fast du vet att du har promille! Du är på väg mot betydligt värre problem än övervikt om du inte gör något.

Det är tyvärr helsikes svårt att trappa ned. Vi är många här, som försökt otaliga gånger. Det kan lyckas för en kort tid, men snart är man tillbaka igen. Manges förslag på två torra veckor är en bra början, men du behöver nog en betydligt längre torrperiod, för att åstadkomma riktig ändring. De första veckorna kan bli jobbiga, men sen börjar du nog märka positiva effekter av ett nyktrare liv också.

Hej allihopa! Tack snälla allesammans för era fantastiska kommentarer, råd, er respons och inte minst ert peppande! Åh vad det betyder mycket!!!

Jag har nu inte druckit sedan 2a februari på morgonen :) Jag var full större delen av dagen den 2a så jag räknar den 3e januari som mitt nykterhetsdatum.

Har varit på många AAmöten och förvånas om och om igen att ingen av alkisarna ser ut som alkisar... Iallafall inte så som jag alltid sett framför mig att alkisar ska se ut.
Vackra människor med utstrålning, härlig energi, humor och intelligens.
KAnske vi alkisar är missförstådda genier hela högen egentligen.. Sårbara, sköra själar som måste döva våra känslosamma inren med alkoholen.
Men nu är det nog med alkoholen och "alkandet" som jag kallar det. Fan så mycket mer jag kommer kunna uträtta utan den i mitt liv!
Märker redan hur energinivån har ökat och hur mkt klarare jag är i huvudet. Jag har jobbat otroligt effektivt och bra på jobbet idag och jag känner mig mer alert och tuffare än i vanliga fall.

Det här blir inte en lätt resa men jag tror verkligen den här resan är värd att göras. Jag ska klara det den här gången och jag vet att alla ni på det här forumet kommer vara en stor bidragande orsak till att jag kommer att kunna kalla mig nykterist till 100% i framtiden.

Önskar alla en fin nykter kväll. Ni som dricker - starta om imorgon (som jag förstått det på AA så har i princip alla dom där hemska återfallen och ångrar sig lika mkt varje gång och har dödsångest i många dagar efteråt... Det är inte värt det... Alkisbakisångest är den värsta ångesten av alla)!

STOR KRAM!

Ja, det gör ont som tusan och jag haltar runt som en krympling. Kan inte böja tån alls. Men ändå så glad över att vara nära målet!! :)) Jag får helt enkelt träna på crosstrainer eller cykel framöver ett tag.

Jag beundrar din ambitiösa träning, och tycker det är orättvist att du skadade din tå på kuppen. 9 kg är bra gjort.
Hoppas du känner dig som en prinsessa (bara ett uttryck för att må riktigt bra) o att tån får läka fint!

Idag har jag hoppat kört 45 min intervall på löpbandet och 1 halvtimme situps, plankan och lättate vikter. Sen hoppade jag hopprep och kanske råkat bryta en tå. ;P hur man nu lyckas med det ?! Min vanliga otur. Hur som helst ställde jag mig på vägen. Gått ner 9 av 10 kg! Ett enda fjuttkilo kvar så har jag gått ner 10 kg på typ 2 månader.det kommer jag faktiskt fira med vaniljglass o jordgubbar! Fuskar med glass nu, för det är synd om min stackars tå :)

är förstås en viktig anledning att kämpa, och din partner, och egentligen du själv också.
Tråkigt att du inte gillar ditt jobb, men lösningen är inte så konstruktiv just nu
Låter kanske flåshurtig...

Du kanske behöver vara inlagd för avgiftning och behandling? Och gå på AA varje vecka?
Eller något annat, men upp å res dig å försök igen!

Du behöver din lever för din hälsa, och för att bli en bra pappa behöver du din hälsa.

Själv har jag god nytta av en medicin som kan ta udden av återfall, naltrexone.
Vänta inte, iväg med dig till vårdcentral eller beroendemottagning imorgon!

Jag hejar på dig!

Jag har gått och skakat på huvudet över samma sak. Helt ofattbart. Utom om partnern har ett eget beroende, då blir det svårare.

ja det blir enklare när man kommer in i rutinerna igen och allt rullar på.
Blur galet med sömn och mat när man är långledig....
Gott med mjukstart på 3 dagar.. :-)

Hoppas du har haft en ok dag. Jättebra önskar jag ju egentligen, men är man nere kan ok vara det bästa man kan få ibland tänker jag. Äsch vad jag svamlar.
Vill bara säga hej och önska dig att hitta rätt i tillvaron, vad du behöver just nu för att gå åt rätt håll.

Nån gång ska jag gå till AA, har hört att de har lite kloka deviser, bland annat "det viktigaste först"
Sköt om dig!

Det blir en del vin på bara några få dagar och sedan kombinationen med treo är nog inte så bra för kroppen heller.
Vad gör du den dagen då du åker dit för rattfylla??
Du kanske skadar någon annan eller dig själv.
Ta en paus från drickandet och låt din kropp få vila lite och se hur det känns.

O jag ser fram emot det, synd bara att till och med kvällströtta jag har vänta en aning på dygnet.
Vill försöka äta vettigt också om jag kan. Det har jag alltid tyckt varit lättast om jag jobbar.

Det finns ju flera liknande mediciner och jag tror att just 1 år bara är en rekommendation. Tror man kan kan ha olika behov efter patient. Vissa kanske bara har det några månader medan andra med betydligt större alkoholproblem behöver en längre tid :)

Jag tycker också att partners till människor som behöver vara nyktra för sin hälsa kunde stötta praktiskt, genom att inte dricka framför dem.
Man vill väl att ens partner ska må bra?

Vet inte riktigt vad jag ska svara, men om hon ligger på sjukhus så kommer hon ju inte dricka just nu i alla fall, antar jag. Jag tycker att d u gjort rätt som sagt att du hittar det, och sedan kanske ni kan prata vidare när hon kommer hem. Men - jag tycker inte du ska ta kort. Du vet vad du sett och hittat, och hon kommer säkert försöka prata bort det, förneka, dra historier osv för att hålla skenet uppe, och då är det viktigt för din och hennes skull att du inte ska "hålla koll" på henne - du måste tänka på dig och vad som är viktigt för dig att hon gör, men du kan inte få henne att göra det om hon inte själv väljer det. Du kan självklart hjälpa henne, stötta och finnas där, men som anhörig/respektive tille n alkoholist så vill vi gärna dra med dem till AA elelr behandling, men det måste man välja själv.
Däremot kan du ju vara väldigt tydlig med att du har förstått hur mycket hon dricker, att det är ett problem och att hon behöver hjälp.
Skriv gärna här - det är en oerhörd hjälp!

Lycka till!

Läste på bl.a. på Fass att de rekommenderade att änvända campral upp mot ett år.
Enligt beskrivningen så skulle jag behöva ta 6 tabletter per dygn och tror det va 265:- för 84 tabletter, då räcker de inte så länge....
Men då fattar jag på dig som att man skulle kunna ta vid behov då.. som kanske att man ska på nån fest.. .? Hade ju vart bra då och ha ett recept på lut.
Nä det är bra tänkt av dig och ha planerat nästa steg på resan så att du inte trillar dit.
Att hålla mitt blodsocker i schack är viktigt för mig känner jag.
Ha en bra kväll!!

Ja precis, luska runt på nätet. Då håller du dig sysselsatt samtidigt med nåt vettigt! :) Dämpande medicin kan ju vara jättebra att ha hemma färdigt OM du någon dag skulle få ett svårt sug. För ibland kan ju såna sug även komma om man redan hunnit vara nykter några månader eller veckor. Jag valde att inte ta campral, då ja ville ha antabus. Men ska be om de när jag slutar med antabusen. För jag vill inte vara skötsam o duktig och sedan råka slinka en kväll med alkohol bara för att jag råkar ha en dålig dag, är trött, uttråkad m.m .

Det känns så sjukt när man tänker efter men jag har nog aldrig kunnat hantera alkoholen på ett bra sätt,redan från första början drack jag alldeles för mkt på fester. Jag minns att jag gärna ville bli riktigt full för att våga flörta med tjejer. Så himla patetiskt nu när man tänker efter och strategin var ju inte direkt vinnande även om det fanns tillfällen då det gick bättre...

Poängen är dock att jag ser ingen större skillnad på mitt drickande jämfört med för 17 år sedan. Skillnaden kan ifs vara att jag verkligen ville bli aspackad då och nu vill jag inte riktigt det men det blir oftast för mkt ändå. Upplever också att konsekvenserna blir större och folk runtom blir oroligare..

Kan man vara alkolist från dag 1? Känns orättvist.

Nåväl, jag mår ganska bra just nu och har börjat träna lite lätt. Har en massa saker som jag vill hinna med under våren så det känns jäkligt bra att slippa fylla och ångest.

Inser dock att jag kommer att behöva sätta mig med de personer som betyder mest och be dem säga allt som de stör, funderar och vill reda ut. Känns skiiiitjobbigt. Men det är nog ända vägen för att nånsin på riktigt börja tycka om mig själv igen och finns det personer där vi inte reder ut allt så får det vara så. Jag har gjort det jag kan och sedan får man hoppas att tiden läker såren.

Jobbigt! Men jag försöker förändra mig och förbättra mig, kan inte göra så mycket annat.

Hoppas allt går bra för er därute!

Kram

Du verkar ju ha ett kemiskt beroende som kan eskalera till missbruk, som det av vad jag läser ligger ganska så nära. Att laga mat och som svepskäl att dricka ex vin till är vanligt. De signaler du skickar till din hjärna är att det är ok att dricka fast förnuftet säger något annat. Jag hade själv alltid korkade skäl till att få det ok för min hjärna att dricka. Prova att inte dricka på 14 dagar. Fundera på hur det känns då, att inte behöva åka småvägar till jobbet, att inte behöva ta dina treo, att inte må dåligt, att inte ha ångest. Fundera lite på detta. Är a värt detta?

Jag har precis nu i dagarna hittat resterna av min kvinnas alkohollager. Jag har varit totalt ovetande! En hemsk trafikolycka har nu hänt, och hon är nu misstänkt för bla rattfylleri. Hon förnekar att hon varit alkoholpåverkad vid olyckan. Fyndet gjorde jag ett par dagar efter olyckan när jag letade efter en väska för att packa när jag skulle till sjukhuset och hälsa på henne. Mängdeen tomflaskor jag hittade (vinflaskor,öl,vinbibar,spritflaskor, ja allt) motsvarar lätt 2 vuxna mäns årsförbrukning. Eftersom hon fortfarande är på sjukhus och har det mycket svårt har vi inte pratat så mycket om det, men jag har sagt att jag hittat en massa tomflaskor. Vad ska jag göra med fyndet? ta kort, låtsas som inget, låta henne ta hand om det när hon kommer hem?

Ni har inte varit tillsammans länge och han har redan allvarliga problem. Det finns över tre miljarder män därute. Du lever bara en gång och han älskar en annan mer än dig, alkoholen.

Kul att du uppskattar kommentarerna! =) Sedan får du ju såklart sålla bort saker som inte är vettiga osv.. :) Men håller med, det är kul med feedback på sin egen tråd också där man får andras åsikter/synvinklar på saker och ting.

Nu kämpar vi på och gör 2015 till det bästa året ever!! =)

Jag fick idag ett email från min pappa. Givetvis förnekar han att det finns något alkoholproblem. Och han skrev saker om hur mycket mer harmonisk min dotter är när inte jag är med. Kändes lite lågt att hoppa på mig i min roll som mamma bara för att han vill få som han vill.

I alla fall så blir det inga fler email av detta slag. Jag ska skriva till honom att han kan komma hem till mig när han vill prata om detta och fram tills dess så diskuterar vi det inte, för det löser inget.

Har blivit så förbaskat irriterad de senaste gångerna jag varit här inne och läst. Jag har funderat på vad det kommer sig och igår ramlade poletten ner. Och nu är det inte meningen att någon ska känna sig specifikt utpekad, utan det är något som jag reagerat på sen jag började läsa här. Men det är de enerverande partners/sambos/makar som insisterar att dricka sin alkohol hemma trots att deras partners bönar, ber och KÄMPAR för att hålla sig nyktra och överleva, de får mig att se rött. De ska minsann dricka sitt vin för DE kan ju faktiskt hantera ett glas eller är inte redo att ge upp sin alkohol. MEN VAD FAN. Är det inte meningen att man ska hjälpa den man älskar på alla sätt och vis?Är det så mycket begärt att någon inte dricker sprit framför den personen vågat att säga rätt ut att man inte kan hantera eller behöver hjälp. Jag förstår inte.