Senaste kommentarerna i forumet

Jag ska leva för min son och för min fru.

Undrar om denna missbruksproblematiken verkligen är ärftlig som det påstås.
För pappa är periodare och har varit i hela sitt liv.

Alltså fan nu att jag ska lyckas denna gången.
Är på andra dagen helt nykter och vet att i morgon är suget där och sen värre för var dag som går.
Men borde givetvis ge sig det med.
Jag var helt nykter i två månader för några år sedan och det var nog det längsta jag varit nykter på sedan säkerligen 15 år tror jag.

Som nykter gillar alla mig men som full är det tvärtom. Är fullast av alla och säger dumma saker och kräks och sen vaknar på soffan hemma och ibland med spy överallt som en present till min fru.

Men som nykter är jag proffesionell i mitt yrke och uppskattas av dom flesta där.

Mina bästa och närmsta försöker jag att undvika dom berusad just för att jag vet att det kan bli dumt där.

Men nu..... nu är nya livet.

Jag har ingen möjlighet att förändra det som varit men jag ska förändra förutsättningarna för min framtid.

Har dragit till med en ölmage utav allt supande och den ska tränas bort nu.
Ska försöka träna ca 4-6 pass i veckan så att jag inte vill förstöra framgången i gymmet med en fylla. Morot.

på alla andras lidande går rakt in i märgen på en.Där får den bygga bo och hacka hål bäst den vill.
Och vi står bara där som tomma skraltiga skelett och låter det hacka eller i vårt fall,försöker att åtminstone ringa det där telefonsamtalet,eller larma syrran eller sjukvården eller eller.Men låt bli om du kan.
Om dina barn är såpass stora att de förstår vad du förmedlar vilket jag tolkat det som.Tro också dom om ett ansvar,de är antagligen redan långt vuxnare än sina jämnåriga pga att de levt i detta.Jag håller på dig!
Stå ut bara idag.
Låt morgondagen bära sin egen plåga.

Det är just precis så som du beskriver det som det har varit; max en veckas separation sedan har det gjort för ont att fortsätta eller så han har berättat för mig att han inte orkar leva vidare och jag har fallit tillföga och valt att tro och hoppas på honom och oss och att han kan klara att sluta lösa sina problem/ångest med alkohol. Den stora skillnaden är att nu inser att jag måste lämna även om jag innerst innerst inne fortfarande hoppas. Jag vet att ska han klara av detta så är det utan inblandning av mig och 15minuter kan jag klara och sedan 15 till. Det värsta nu är att vara ifrån barnen och känna deras smärta. Jag hade så väldigt gärna skonat dem.

Är så less på allt drickande som bara förstör hela tiden.
Varenda fylla är det ända tills jag däckar.
Gör dumma saker oftast med.

Har fru samt barn och jobb och villa..... men lider av beroenden.
Har druckit alkohol sedan 12 års ålder och säkerligen varje helg sedan 16 års ålder.
Har levt med ångest samt liknande sedan jag var liten.

Har missbrukar amfetamin samt hasch och piller och alkohol under perioder med men nu är det bara alkoholen sedan ca 10 år bakåt.
Äter dagligen nu benzo samt ssri vilket gör att fyllorna är värre samt dummare med.

Jag har försökt att sluta dricka hur många gg som helst men det går bara några dagar.
Jag dricker typ två gg i veckan och varje gång ca 15-20 öl.

Är som att det river i själen och jag inte kan slappna av.

Trappar nu ner med sobrilen och ska sluta helt med dom.
Ska samtidigt sluta helt med alkoholen.

Tror jag har add eller någon annan störning för har levt ett krångligt liv hela livet.
Livet idag av ocd samt ångest.
Har svårt med gränser och har vissa gånger spelat upp 10000+ på internetcasinon och sedan legat i ångest. Har svårt att fatta konsekvenserna liksom.

Ska nu försöka att hitta stöd och kunskap här för att nu leva ett nyktert och bra liv med.
Jobba av alla onödiga lån.
Aldrig mer någonsin spela om pengar.
Ta tag i styrketräningen som varit mitt intresse hela livet.

Jag ska leva på nytt.

som de som dricker här på forumet gör-15 minuter i taget utan kontakt.Du verkar ha varit väldigt kluven tll att lämna och åka till stugan.Det gör ju också att du antagligen känner stor övergivenhet och tvekan nu där du sitter.
Men du har satt ner foten och visar att du menar allvar.

När du känner att du måste ringa och kolla/fråga ordna så håll dig 15 minuter och sen 15 minuter till.Ångesten som antagligen kommer som ett brev på posten är monumental.
Dvs att inte få ge efter för ett medberoendebeteende.
Men om du klarar att stå emot ångesten och impulserna att agera så blir du starkare.Och framför allt visar tydligt din man att du menar vad du säger.De har ju gång på gång fått se att det gör vi minsann inte.Vi håller ut att sura och stå på oss några dagar upp till en vecka.Sen lägger vi ned och resignerar ett tag för att bygga upp ny ilska och energi för en ny konfrontation.Jag förstår att du går igenom ett helvete just nu.Ladda med böcker filmer,Vad som helst som gör att du fixar några dagar.Tänk på honom som flaskan du inte kan avstå.Så kändes det iaf för mig.

Nedstämdhet, men vet inte säkert om det är en biverkan. Hoppas dock att det är övergående.

Du har verkligen problem. Jag tror dig att du är snäll mot dina barn, men det betyder inte att du inte påverkar dem negativt. Du dricker faktiskt två flaskor vin tre kvällar i veckan och däckar på soffan, Jag tror inte de ser dig som en förälder att lita på.

Du skrev att din sambo går ut och dricker och röker är han införstådd med din resa?? Jag tycker att vi är "super" duktiga som kör på !!

Tack. Du anar inte vad gott det gör att inte känna sig så ensam. Eller så gör du nog det... Tack iallafall!

Tystnaden bröts igår kväll. Mannen sa själv att han insåg att det måste bli en förändring - det är stort att det är hans egna ord.
Han ser det som att jag också måste ändra beteende, inte vara så kontrollerande och misstänksam även om han förstår att förtroendet har tagit stryk. Jag lät honom prata i en halvtimme utan några kommentarer. Sa att jag måste bli övertygad om att han verkligen Vill sluta så ska jag försöka ha tålamod och stödja honom. Han måste själv bestämma Hur det ska gå till.
Men jag måste också för min egen skull tänka att det finns alternativ om det här inte funkar. Nu har vi klargjort var vi står och nu tänker jag ta en paus från fokuseringen kring alkohol.
Vi har tillsammans tittat på Min sanning med Lars Lerin och det var mannen som sa att han ville se det. Jag tror att det gick in i hjärtat på honom när Lerin berättade om sitt liv utan droger, det kändes så.

Då förstår jag och då var det ju inte så konstigt att du åkte hem igen. Tycker inte att du ska grubbla för mkt över erat senaste gräl, det var nog det mest naturliga som kunde hända. Det svåra för en medberoende är nog att vara onaturlig, inte bry sig fast man bryr sig. Tycker du låter sund i ditt resonemang och du har ganska klart för dig att ni inte kan leva som slavar under alkoholen, för ni har ju nånstans hamnat där båda två.

Fortsätt jobba på ditt medberoende och försök må så bra som det bara går!!

En vän berättade för mig att "feedback" ska ses som en gåva. Hur jobbigt det än kan vara i stunden så måste man vara trygg i att personen mittemot säger de där sakerna för att de bara vill en väl och tycker om en. Kan svida så in i men långsiktigt är det nog bland det bästa för relationen och en själv.

Tyvärr så tror jag att man tidigt kan se på personer att de har ett osunt förhållande till alkohol. Jag var tidigt i min alkoholkarriär den som alltid blev fullast. Då var det ju bara roligt- jag drog ju igång kalaset! I efterhand känns det sorgligt. Något som jag också reflekterar över är hur mycket lugnare det är på tillställningarna som jag är på nu när jag inte dricker. Ibland kommer jag på mig själv att sitta på en middag och tänka "Om jag druckit hade jag fått igång det sällskapet rätt ordentligt". Men kanske får de äntligen vara som de vill, utan att hets-Steglitsan ska härja. Hahahaha.

En vän berättade för mig att "feedback" ska ses som en gåva. Hur jobbigt det än kan vara i stunden så måste man vara trygg i att personen mittemot säger de där sakerna för att de bara vill en väl och tycker om en. Kan svida så in i men långsiktigt är det nog bland det bästa för relationen och en själv.

Tyvärr så tror jag att man tidigt kan se på personer att de har ett osunt förhållande till alkohol. Jag var tidigt i min alkoholkarriär den som alltid blev fullast. Då var det ju bara roligt- jag drog ju igång kalaset! I efterhand känns det sorgligt. Något som jag också reflekterar över är hur mycket lugnare det är på tillställningarna som jag är på nu när jag inte dricker. Ibland kommer jag på mig själv att sitta på en middag och tänka "Om jag druckit hade jag fått igång det sällskapet rätt ordentligt". Men kanske får de äntligen vara som de vill, utan att hets-Steglitsan ska härja. Hahahaha.

På något vridet sätt tänker jag att han nog inte dricker när han är hemma med sonen själv. Och varför det-det har ju inte hinder honom förut... Dumt. Jag borde väl sluta tänka på vad, när och om han dricker. Är nog rädd för hans hot om självmord också. Större risk om han är ensam här ute och dessutom alkoholpåverkad. Borde väl släppa det med. Vad bra att få höra från dig att jag behöver släppa taget för det BEHÖVER jag verkligen. Svårt när jag fortfarande älskar honom och innerst inne hoppas att han tar tag i sitt problem och söker hjälp. Dottern for till sin pojkvän efter vi hade pratat. Hon behövde vara någonstans där man var glad sa hon vilket jag så fullt kan förstå. Jag för hem igen idag för att prata med barnen om varför jag lämnade pratade aldrig med dem när jag for igår( dottern var inte hemma och jag var för ledsen för att säga Hej då till sonen) Men jag borde ju naturligtvis inte ha tagit någon diskussion med maken igen!!! Det är jätte skönt att få höra det; Släpp!! taget!! Ska försöka bli bättre.

Hej Cissi1,

Tycker det är bra att du åkt ut till stugan även om det verkligen inte borde behöva vara du som "flyr". Däremot tänker jag när jag läser ditt senaste inlägg, varför åkte du tillbaka redan nästa dag och pratade med honom när du redan förklarat varför du åkt ut till stugan? Du lämnade över bollen när du åkte och borde nog vänta tills han bollar tillbaka. Jag vet, lättare sagt än gjort men det är behövligt. Lite som att man skickar 3 mess till en flört innan denne har hunnit svara på första. Missförstå mig rätt, han måste själv komma till insikt.

Förstår att man blir tokig av att va på annat ställe och tankarna bara snurrar runt, runt.. Men kanske kan du säga att han kan ringa eller komma på besök när han är redo att på riktigt göra något åt problemet? Under tiden kanske du kan fokusera helt på dig själv och ditt egna välmående och barnen såklart!

Hoppas ni hittar en bra lösning och att ni slipper plågas av detta något mer.

Jag vet precis hur du känner det. Har precis så hemma. Igår lämnade jag. Att läsa och skriva här hjälper mig jättemycket fast jag bara precis har börjat. Imorgon ska jag gå på biblioteket och läsa om medberoende. Tänkte att det kanske också hjälper.

Har varit inne förut på denna sajt och läst och måste säga vilken otrolig värme det är här! Glad att jag börjat skriva, det är nog bra att få skriva av sig lite. Nu ska jag sova, och i morgon vaknar jag upp utan att vara torr i halsen, utan en sur andedräkt. Det ska bli härligt!

Tomt och ensamt är det nu. Jag kunde inte fortsätta utan flyttade till sommarstugan igår. Förklarade varför till maken att det var hans missbruk jag inte kunde leva med längre. Han förstod. For hem och pratade med maken idag och det blev vad han tog som en radda anklagelser och jag förklaringar till varför jag lämnar. Slutade som ovänner. Att jag inte lär mig. Funkar ju aldrig. Men ibland vill jag att han ska Förstå vad han utsätter mig för. Fick prata ordentligt med barnen också. De är förkrossade. Jag med men just nu känns det som att lämna är det enda, sista jag kan göra för att få honom att sluta dricka. Förhoppningsvis kan han ta initiativ till att få hjälp själv men jag tror inte att han riktigt vill se problemet med alkoholen riktigt iallafall. Jo på ett plan men inte fullt ut. Och han skriver ut sin medicin själv... Det komplicerar. Det är ju hos kollegor han ska gå och be om hjälp och det är inte en storstad vi bor i.

Något riktigt stort? På fyllan alltså? Jodå spriten kan driva kreativitet. Men den kan också förstöra den. Typiskt matar den i början, det kan fortsätta i flera år. Men sen börjar den långsamt äta mera än den matar. Tills den till slut slukar allt och man står där som ett tomt skal.

Pröva utan. Om du upplever att du inte mera kan göra bra program efter, säg ett år, så kan du alltid börja dricka igen. Men ge dig tillräckligt med tid. Om du slutar idag, kommer du nog inte att uträtta några stordåd om två veckor. Om kanske ett halvår börjar du få grepp hurudan mänska du kan vara utan alkohol.

Man ångrar aldrig en nykter dag.

Hej förloradsjäl!

Bra att du nu verkar vilja ta tag i ditt problem, nu gäller det bara att visa för dig själv, din familj dina vänner osv att du vill förändras. Som beroendeperson så vill man gärna hålla dörrar öppna för att kunna dricka igen, medvetet och för stunden omedvetet. Vilka dörrar kan du stänga?

Här kommer några tips iaf:

*Bort med ALL alkohol i hemmet
*Sök hjälp, jobbigt men grymt skönt när det är igång!
*Fundera om det finns några i din omgivning som du kan anförtro detta åt
*Gå på AA
*Ta antabus
*Läs på detta forum
*osv

Livet är så himla mkt mer än fylla, skam, ångest, bakishet, konsekvenser. Välj livet, välj din familj. Gör handling av det du säger/skriver annars kommer du ingen vart.

Du har allt att vinna, hejjar på dig!

Tack för svar!

När jag kör till jobbet känner jag mig spiknykter. Jag inbillar mig själv att jag inte har promille. Vilket jag har. Det är förjävligt.
Jag har byggt upp en stor toleransnivå. Jag kan t ex dricka en liter Whiskey utan att bli jättefull.
Jag är sedan 17 år tillbaka systemutvecklare, har programmerat sedan jag var 10. Jag vill inte outa mig. Men jag har gjort appar (som säljer bra) till både iPhone och Android under på fyllan. Dessa har jag gjort utanför mitt arbete.
Jag har suttit helgnätter, druckit både sprit och vin, och skrivit avancerad programkod.
Jag är orolig att tappa denna kreativitet om jag slutar.
På 90-talet och i början av 2000-talet byggde jag några av det som skulle komma att bli bland världens största porrsajter. På fyllan.
Jag blir aldrig redlös, jag däckar aldrig, spyr aldrig.
Skulle hellre välja att bli riktigt sjuk av alkoholen. Men det jag bryr mig mest om är vikten.

Tycker det du gör är så grymt starkt och jag förstår att du ville skriva ett mail för att verkligen få sagt det du ville ha sagt. Nu ligger bollen hos honom och egentligen är det ju ganska enkelt, har han inga problem med alkoholen så kan han ju med lätthet vara nykter när barnet är där, eller hur?

Stå på dig!

Kul att medicinen fungerar som det ska! Jag ska också be om att få liknande när jag väl slutar me antabus. Har du känt av några biverkningar?

Hej du. Modigt av dig att skriva här.
Tror dock inte ditt arv ligger dig i fatet på så sätt, kanske ligger alkoholismen där och skvalpar dock.
Vi ska snart ha barn, och jag är så orolig för att kasta bort det livet genom att inte vara där då eller senare.
Bara umgås med andra med liknande problem kanske skulle kunna hjälpa ?
Vet inte vars du bor men träffar dig gärna för gemensamt utbyte.

Håller också med ang. det du sa om partners. Kan inte heller fatta hur dom tänker. Är så glad att min sambo har vett nog att t.ex resa bort med vänner när han då och då ska på galej. Så slipper man få det rakt i ansiktet.