Senaste kommentarerna i forumet

Jo jag tar antabus Johannes, jag går i öppenvårdsbehandling också och as ibland när jag hinner. Känner mig stolt över att ha tagit alla dessa steg i rätt riktning. Har också gått med i iogt också. Mina inlägg kan ibland des som moralpredikningar men jag vill dig väl Johannes. Du hsr ett starkt beroende av alkohol, sjukligt beroende och det vet du. A ger cancer, leverproblem men framför allt det förstör din hjärna. Jag hoppss du gör rätt val, vi stöttar dig.

Tack Vickan och all andra för kommentarer och stöd.

Går över. Omställning... Roligt att höra att det gör bra, Pion.

Så kände jag med och det är det som händer, när man haft ett långvarigt bruk av alkohol.... Det finns lust och glädje när vi tar bort giftet och depressionsdrycken A.

Ses!

tack ebba, skall läsa

Kändes jättejobbigt i början. Superrastlös, smådeppig, tänkte på A hela tiden. Sedan saknad och sug i alla möjliga situationer och varför inte som alla andra. Rastlös, huvudvärk, trött, irriterad då och då. Manisk, hitta saker att göra, dricka äta... Men det gick över! Så om du bara håller ut några veckor så kommer du mörka skillnaden. Man mår så mycket bättre och det blir lättare med tiden, säger jag som "bara" varit utan i sju veckor men läst allt här och de som varit utan länge, länge. ;-)

Du fixar detta. Vi stöttar! Kram

'Ond more cup of coffee'heter min tråd, när du läste den andra förstod du nog inte så mycket av hur det har varit för mig om du ville veta...

/Ebba

Hej Vickan ! Ärligt talat så drömmer jag inte om så mycket längre. Jag är ganska desillusionerad över att jag kommer skaffa någon familj eller liknande vilket man tog för givet när man var yngre. Det är heller inte viktigt för mig att göra karriär. Jag har rest ganska mycket men det är inte lika roligt längre för jag har alltid en känsla av att det kommer bli för mycket drickande och jag försöker ducka situationer som är direkt kopplade till att det kan bli alldeles för mycket.

Ändå så har man ju stunder av glädje oavsett om det är nyktert eller onyktert. Att bara få skratta är härligt. Att se oförstörda barn må bra är härligt. Det är ju sånt här man mår sämst över och har ångest över - att man inte ens riktigt vill något längre och minnen som uppstår om saker man prioriterade när man var yngre som är som dött nu :(

/J

Låter som en evighet........7 veckor. Bra jobbat! Jag ska dit jag också. Om 7 veckor ska jag glad och stolt skriva här att jag klarat det. Jag kommer i och för sig att vara glad och stolt över varje dag som jag klarar av. En dag i taget.Som idag. Jag har klarat av den första dagen! :) Utan svårighet. Jag tänker på er "här inne", hur många vi är som kämpar. Tillsammans. Allt stöd i form av goda råd och pep ni så generöst delar med er av, liksom alla svårigheter och motgångar och jävligheter. Man är inte ensam i sin kamp.
Jag är så glad att jag vågade starta den här tråden.
Tack alla!
Belinda

Har känt mig så också. Tror det hör till och det går över... Starkt av dig och låt det gå tid så att vanorna hinner ändras och hjärnan inte associerar allt till A längre.

Kram

Medskam, vilket bra ord!

Hejar på dig!

Hej Johannes!
Du är modig och verkar dra dig hit pga av att du vet att du har problem. Du har fått ärliga och bra kommentarer, redan. Finns fantastiska personer här som alla vill väl.

Jag funderar över en sak... Vad vill du med ditt liv? Vad drömmer du om? Vad skulle du bli glad av? Vad hindrar dig från att leva ditt liv fullt ut? Inga lätta frågor, jag vet men många av oss vittnar om hur vi får kontakt med vår glädje, njutning, känslor och intressen igen när vi varit utan A ett tag. Kan det vara möjligt att du också skulle kunna få ett bättre liv? Kan det vara värt att testa?

Förutom det så tar kroppen och hjärnan stryk hela tiden, sakta men säkert bryter du ner den och dödar både hjärn-, muskel-och organceller.. Det kommer att märkas och för att inte prata om depressioner och ångest som kommer som ett brev på posten.

Hade inte heller några problem utåt sett. Alltid glad och trevlig med folk men det började spåra ur och sabba mitt liv. Mycket som jag missat pga av alkoholen.

Hoppas du hittar ditt beslut. Var rädd om dig!
/Vickan

:-) min padda skriver också fel jämt...

Dumma dator, söt.......

Du är såååå sött. Gråter. Du är så duktig själv!

Du verkar engagera dig i många här och stöttar med din närvaro. Man blir lite rörd över att det finns såna som du + de övriga som är aktiva för att hjälpa och stötta

Åhh, starka Zelda skulle det stå. <3

Åhgren, starka Zelda! Vad du gått igenom. Vad du måste vara stark och fin mamma... Tack för att du berättade.

Trött av allt du måste och måste klara men också trött när giftet går ur kroppen, kanske. Många här är väldigt trötta efter att de slutat med A. Det går över!!

Var rädd om dig! Kramar

Himla bra jobbat, 7 veckor! Bara trött själv nu. Tycker egentligen inte om att gå tillbaka över vad som hänt mig. Men blir lite imponerad av alla som går in här. Alla som berättar om sina liv, händelser. Tänker varför ska jag inte berätta? Nå, jag ska försöka.
Föddes till att bli Jehovas vittne. Min pappa var visserligen inte det, men det var verkligen inte min pappa som bestämde. Han var periodare, dog när jag var 13 år, pga dåligt leverne, I mina minnen, snällaste människan på jorden, satt alltid i hans kontor på kvällarna där han höll på med sina uträkningar, teknologie doktor som han var, fick hämta hans öl, fick skummet som tack, var hans hebe, tydligen de som serverade öl på grekernas tid. Nå, som uppvuxen i en religion som inte frågar vad någon tycker, bara regler, giftenjag mig som 18-åring. Fel person, annan kultur, spel, alkohol. Men eftersom religionen förbjöd skilsmässa, stannade jag i 23 år. Då jag lämnade både religion och man. Trött ini döden, men med tre barn som Mina bästa påhejare. Alla vänner släkt, förutom men syster, slutade ens hälsa på mig,stod jag ensam, massa skulder, klarade mig ur det. Stod så rakt, lyckligt. Träffade en ny, lycklig, till jag kom på att han betett sig fruktansvärt illa, både mot mig och mina barn, men var faktiskt den första som i min världen bett om förlåtelse för vad han gjort, sökt hjälp, ändrat sig. Det enda som betyder något för mig. Att säga förlåt. Så han finns kvar, men hans handlingar finns i allas minnen, fyller år snart, 50 år. Inget stort datum i min värld, har inte firat födelsedagar annars, förutom mina barns, häftigaste dagarna i mitt liv. Så när jag fyller, min son fyller samma dag som jag, ska vi dela upp allting. En dag träffa mina barn mm. Så trött. Plus att lin yngste har problem med droger, varit på behandlingshem mm. Men trots allt elände, har jag, otroligt nog, tre barn, som alltid pratar med mig, säger att dom älskar mig. Sååååå lycklig för det, men sååå trött ändå. Tack i varje fall för alla som finns här. Första gången i mitt liv som jag haft något ställe att vända mig till, där alla förstår. Så kramar till alla.

Om jag ska försöka vara lite allvarlig så har jag faktiskt ett favoritordspråk.
"Sanningen är i likhet med moralen, det finns ingen fakta, bara tolkningar"
Och så är det väl? Allting som vi accepterat som sanning/fakta är ju pga att det är är en vedertagen tolkning av något.
Hörde kanske inte hemma här, men lite kanske. Tolka det själv.. :-)

Jag missförstod nog missförståndet som det tolkades av den som förklarade det rätt för mig!
Ursäkta.

tack för era råd ebba och Stingo. Det är extremt svårt att sitta på ett sånt här forum och säga det man faktiskt tycker om med att dricka och alla de gånger man klarat det så jag hoppar det.

Jag vill bara for the record säga att jag aldrig druckit alkohol och kört samma kväll/dag. De gånger jag pratar om är när jag vaknar bakis och kör till jobbet, det är jävligt/lika illa det med men för mig finns inte alternativet i att dricka 4 starköl och sen köra en sväng med bilen direkt efter. Därför kan aktiviteter med bilen vara ett stöd. Dvs om jag åker till Solvalla en kväll exempelvis med bil så finns det inte för mig att dricka öl. Löjligt att göra en poäng av ovanstående kanske men jag vill ändå klargöra det.

Jag upplever inte att jag älskar mig själv men tror inte det bara har med alkoholen att göra men den hjälper säkert till. Jag tror att alla har individuella anledningar till att man fastnar i alkohol där det är allt ifrån arv/händelser/depresssioner som leder till självmedicinering etc etc och det är svårt att jämföra sig exakt med en annan person hur det här problemet har uppkommit.

När man läser här så märker man ändå att när man väl hamnat i ett problem med drickandet så är konsekvenserna/ångesten/det svåra att bryta upp likartade för alla.

Det är inte konstigt tycker jag även om man har fått ett negativt slag av alkohol att man fortfarande i vissa situationer skulle vilja kunna bruka det (såvida man inte har så dåligt ölsinne att man slåss skriker och skränar varje gång) för då är det omöjligt tror jag att kunna gå på en firmafest och dricka lite etc.

Som jag sagt tidigare så kan jag knappt minnas när jag hade en helnykter dag sist, om det var i år eller förra året så jag skall prova imorgon som ett första steg.

Jag vill inte på något sätt infiltrera detta forum med att försöka påskina att det går att gå från ett problem till att man kan hantera alkohol lite då och då men det är nog vad de flesta inklusive mig hoppas i början. Kanske vissa klarar det.

Det skulle vara underbart att vara helnykter en hel månad för jag vet att jag skulle vara nöjd med mig själv, jag skulle kunna träna mig mer fit (jag älskar inte att träna men vill vara någorlunda fit). osv.

Det känns i alla fall att detta forum kan vara stöd åt varandra även om alla har olika men liknande situationer.

Som du säger Ebba så vet jag ganska mycket om problematiken och vad jag har för problem och hur jobbigt det är att hantera. Jag har dock fast jag lovat mig själv många gånger inte riktigt orkat ta tag i det på allvar. Skjuter upp det.

Jag tror det är full troligt att jag kan vara en sådan som inte blir serverad på en halvsunkig pizzeria om 10 år dvs har ett förstört liv om jag inte gör någonting åt detta.

Återigen tack för er respons

Nej, att tänka på andras olyckliga dagen-efter-mornar hjälper nog inte. Jag missunnar ingen att ha roligt och avundas inte heller dem som dricker (eller i alla fall är det inte där problemen ligger). De känslor jag har problem med då jag är nykter på fest kan kanske bäst kan beskrivas med usel tolerans för fyllsig påstridighet och oförmåga att hantera mina egna känslor av "fremdscham".

(Fremdscham är ett tyskt ord, som saknas i svenskan och betyder att man känner skam för andras beteenden, oftast då de inte själva förstår att skämmas. På finska kallas det "myötähäpeä" och skulle därifrån rakt översatt bli "medskam")

---

Betydligt bättre dag idag än igår. Mår fysiskt nästan helt bra, utom att jag blev andfådd av att cykla under 1 km. Hade ett kortare djupsamtal med frugan, som gick bra. Skall försöka komma tillbaka med några teman därifrån i ett senare skede.

Söndag, fast utan ångest faktiskt.
Skulle dock velat ha lite egentid i helgen, men det är inte ens lönt att tänka på när jag åker 150mil hemifrån i 9-10 dagar på torsdag..
Idag gick jag upp tidigt med ungarna, gjorde frukost osv till ungarns + övernattningskompis.
Sedan har dagen bestått av loppisbesök, städning och , och inte mycket mer faktiskt.
Har varit rätt slö och inte orkat göra för många knop. Den lille somna för 2 timmar sedan så jag bääävar för natten...
Egentligen e jag faktiskt sjuuuukt rastlös, men jag kommer lixom ingenstans, skulle vilja plocka svamp, fiska el. Jaga just nu. Men får givetvis prioritera ungarna såklart. Synd att man har lite egoistiska tankar ibland...
So long

Det måste vara normalt. Många skriver om det. Jag tro att jag skulle kunna sova i en vecka! Heja på dig Anna. Trevligt att råkas igen!