Senaste kommentarerna i forumet

men finner sällan inspirationen till att skriva. Har gjort mitt på nåt vis. Gått vidare. Blir ledsen också över såna som kämpar och kämpar med dag ett. Det är bra att fortsätta kämpa men jag tänker att man måste hålla ut, ge det lite mer tid så går suget om. För mej har också forumet varit av kanske avgörande betydelse. Vännerna jag träffade här som förde samma kamp. Det allra viktigaste med forumet är att här har jag kunnat vara fullkomligt ärlig. I verkliga livet vill jag inte att nån ska veta hur illa det var men det är befriande att berätta och framför allt se att andra varit likadana och värre :). Det är också skönt att få beskriva hur underbart det är nu, det kan jag ju inte heller nån annanstans egentligen. Det är faktiskt lite som jag tror det måste vara att bli frälst!

jag tänkte inte på dig när jag "ropade" att människor ska läsa och skriva för att hjälpa sig själva och varandra. Nej, det var inte dig jag tänkte på och inte på Adde, Berra, Lelas, vana, Dompa, Pianomannen, santorini m.fl, m.fl som skrivit under långa, långa tider... inte heller på nyare forumvänner som markatta, MB, flygcert eller Sorgsen... människor jag upplever att hittat, valt sin plats och väg. Jag tänker och tror att vi (jag räknar även mig själv dit) gett och fått i ömsesidighet och respekt och med tiden hittat (också) andra hållpunkter - eller hur jag nu ska uttrycka det.

Jag tänker på och "ropar" till dem som skriver några inlägg, eller skriver ibland... Jag menar verkligen inte att döma någon jag önskar bara att människor ska inse att det kan betyda så mycket, verkligen göra skillnad om man hittar - bidrar till att skapa, att det växer fram en grupp som kan följas åt och dela förtvivlan och framsteg. Vi "gamla" är nån annanstans på vägen nu - åtminstone så länge det går bra. Förresten tror jag att jag skulle vara nån-annanstans även vid ett ev återfall... jag har en annan bottenplatta nu vare sig jag skulle tvingas överväga att stanna eller gå. Vårt liv och vår relation är verkligen inte densamma som när jag började skriva här. Och jag är inte densamma. Idag är jag på riktigt tacksam över allt som varit det har fört oss till ett närmare, ärligare och tolerantare liv än nånsin tidigare.

Den tid som är behövde den tid som varit.

Lyssna till slutorden http://www.youtube.com/watch?v=7a_8F6gflxQ

Oh yeah, all right
Are you gonna be in my dreams tonight?

Love you, love you
Love you, love you
Love you, love you

And in the end, the love you take
Is equal to the love you make

Med kärlek / mt

Här hittade jag info om detta http://www.riddargatan1.se/behandling dock hittar jag inte radioinslaget.

Vad är det som gör att du istället tror det handlar om personlighetsstörning?
Vill du vara med honom? Gick ni isär pga alkoholen?
Kan han hålla en vit månad?
Måste du handla direkt efter hans löften? Eller kan du unna dig själv tid att fundera på vad du mår bäst av, för i slutändan är den viktigaste personen i ens liv en själv.

Börjat acceptera att det kanske inte kan vara vi, men jag önskar och vill vara med honom..
Något återfall kan jag ta eftersom jag ändå väljer det här livet varje gång jag väljer honom. Men så här ofta gör att man tappar hoppet och lusten.
Gick på anhörigmöten i våras men känner att jag redan jobbat med många av mina problem. Är inte heller orolig under hans nyktra uppehåll., så det påverkar mig mest på det sätt att när det hänt vet jag inte vad jag vill, brukar säga att jag älskar halva honom eller hela honom men inte hans beteende. Vill bara ha en framtid med den personen han är som nykter, men det kanske är önsketänkande..

Jag kan för lite om personlighetsstörningar, men jag kan tala om vad som hände under de åren jag drog igång min aktiva alkoholism. Jag blev egocentrerad, började ljuga,( att jag ljög för mej själv fattade jag inte förrän jag hamnade här på forumet), och jag blev mer och mer osocial, jag ville ju hellre sitta hemma och dricka än att bli tvingad att vara för långt från mina gömda flaskor. Inte många knop där... Alla "påhopp" från familjen om att jag kanske inte skulle dricka så mycket möttes med en iskall blick och kommentar typ "Det ska väl du skita i" Det är INTE jag. Jag är definitivt mer väluppfostrad än så, men suget kunde få mej att göra mycket konstigheter. Uppfinningsrikedomen är stor när det gäller att försvara sin älskade alkohol...

Välkommen förresten! ;-)
/MB

Tanken om down shifting på prov tycker jag låter mycket intressant. Genomför du projektet skulle det vara kul med lite rapporter om hur det går. Paddla på och en stor kram ifrån mig. Var stolt, grabben, det tycker jag du verkligen har anledning till!/NM

fort går de nyktra dagarna, som nu är 64 till antalet. Tänker mer och mer på vad jag verkligen vill göra, resten av mitt liv. Folk dör runt omkring en, och det börjar gå upp för mig att tiden är utmätt. Så vad skulle jag göra om jag drabbades som en del andra, t ex av cancer? Vill gärna lista ut vad som skulle kännas viktigt för mig, och göra det innan jag drabbas. Sådant kan jag fundera på nu när inte alkohol är någon alternativ sysselsättning på kvällarna. Kan för övrigt nämna att jag aldrig har tråkigt, utan skulle helst sluta jobba och bara göra det jag vill. Kanske är det möjligt om jag sänker mina behov av pengar radikalt. Intressant att klura på, ska kanske prova ett tag att leva som om jag blivit av med en stor del av min inkomst och se hur det är.
Paddlar vidare på nykterhets flod,
Fenix

kram till er, ni är makalösa som kämpar på mot ett bättre liv, ett liv ni verkligen förtjänar, utan tvångströjan alkohol.

Kramar!!
/MB

Vad hände självhjälp programmet som fanns tidigare? Förstår mig inte på den nya! Har inget lösen till de

Man kan nog ha olika ideer om hur man som alkoholist hanterar andras drickande. För egen del tänker jag att jag inte på egen hand kan utrota alkoholen, så det är bara att acceptera att den finns och dricks.
Jag har dock blivit allergisk, så jag kan inte dricka men andra kan så låt dem göra det. Men det är jag det..

Förresten, välkommen självet, du har redan gjort dej hemmastadd här! :-)

/MB

Det måste vara jobbigt för dej att leva med en tidsinställd bomb, du vet att han kommer att dricka, men inte när. Hur länge kommer du att orka ha det så?

Jag kan bara ge dej rådet att läsa och skriva här, både i anhörigdelen och i alkisdelen (förändra sitt drickande är det mest liv i).
/MB

Vid nästa sammankomst med min mor o far m syskon har jag bestämt mig för att berätta att jag ska sluta dricka .
Att jag helt enkelt är för svag för alkohol. Ska nog berätta för mina närmaste vänner. Finns ingen mening att himmla om mitt bekymmer längre. Känns som det skulle bli lättare om de kom ut delvis! Ja vet inte!

Jag kan inte fatta hur jag styrt upp mitt liv. Bli jagad av dystra minnen och ett felsteg och jag har brännt ut hela mitt liv. Hur kan man låta det gå så långt att man inte förstår. Är jag helt enkelt bara dum i huvudet? varför bara inte hålla sig till den snälla person man är. Jag orkar inte mer
Jag bara önskar jag på nått sätt kan få vissa synder förlåtna och clown stämpeln tvättad. Gjort är gjort men kanske en dag kan jag bygga mig stark. Finns nog inget jag gjort utan öl, tragiskt. Öl, vet du vad! Jag HATAR dig, du har förstört så stora delar av mitt liv..

Inte på topp idag, ska nog åka och hyra en film

och välkommen!

Jag som skriver detta är alkis, har varit nyktet nu i drygt åtta månader, i princip helt tack vare detta forum. Jag är även anhörig, då min sambo fortfarande dricker.

Jag tror att man vinner på att som anhörig lära sej så mycket som möjligt hur en alkis tänker och fungerar, man är nog ganska chanslös annars, lögner och självbedrägeri är alkisens bästa grenar... Läs alltså gärna i både alkisdelen och i anhörigdelen, kommentarer är hjärtligt välkomna och är mycket bra för en själv också, man skriver långsammare än man tänker, då man hinner fundera lite på det man tänker. Äsch, nu blev det rörigt, men jag hoppas du förstår ändå!
Välkommen!
/MB

Vi står på samma ruta LP. Önskar själv att jag kunnat säga de var d16 nykter iaf.
Torkat tunga tårar nu i två dagar, ångesten börjar bli outhärdlig. En stor kram, upp på hästen igen
nu måste vi bli nyktra. Bra som du skrev. Inga fler lögner åt någon! /P

Blev alldeles kall när jag tittade in här i min gamla tråd och såg ditt obesvarade rop på hjälp. Letade efter dig och hittade detta inlägg - vad glad jag blir! Ledsen att jag inte svarade dig, jag är inte här inne så ofta längre. Livet går vidare. Skall ta mig tid och skriva lite i min egen tråd snart, kanske kan det vara någon till nytta. Sköt om dig nu!

Det är tydligt att han har kvar hoppet om att bli nykter.

Men jag tror att jag börjar förlora det, jag klarar kanske att må såhär om och om igen men vill ju i framtiden ha barn, skulle inte vilja utsätta någon annan för detta,

hur vet man att han kommer klara det den här gången(eller inte)
Han är underbar på alla sätt men jag börjar ge upp hoppet om att vi ska kunna få en bra framtid.

Trött på att ge honom oändligt med chanser, flytten skulle bli vårat nya liv...
Har inte sagt att jag ska lämna honom som hot eftersom jag inte skulle klara att hålla det,(rädd att inte klara det ens om vi hade barn) men nu är vi ifrån varandra för att tänka på vad vi vill.

Bra ge inte upp är själv liadan som du men jag är inte värdelös för det/självet

Jag hörde ett intressant inslag på radio (P1 tror jag) i somras, om detta att ändra sina alkoholvanor utan att sluta dricka helt. Försöken hade visat goda resultat tydligen (vet dock inte hur långsiktiga prognosen såg ut, detta var tydligen relativt nytt) människor lyckades med hjälp bryta mönstret med dåliga alkoholvanor. Fanns ett ställe i Stockholm där man kunde söka hjälp med detta (alltså inte AA). Ska se om jag kan hitta länken till inslaget. Återkommer...

Ja, könsnormer är inte lätta att bryta. Det verkar dessutom som om ojämnlikheterna blir väldigt mycket tydligare så fort det kommer in gemensamma barn i sammanhanget. Hursomhaver, jag har en god man och vän i det stora hela, och har nu tagit tag i problemet och vi har bestämt att jag nu börjar jobba mer och lämnar över större del av föräldraledigheten till honom. Med lite pusslande och bättre planering kommer det att funka trots att vi driver eget företag och jag har ett annat jobb också vid sidan om det då jag inte är föräldraledig. Känner tillit och hopp om framtiden alltså.
Hösten har kommit långt hos mig, och igår gott folk kom den första snön (som ju inte ligger kvar förstås, men ändå...). Har ett par roliga resor inplanerade under hösten, utan barn, vilket jag känner mig förväntansfull inför.
Kram till er alla fina kämpar♥

Hej Nisse, det var ett tag sedan. Förstår att du gått igenom stora förändringar, nykterheten, skilsmässan med allt vad en sådan innebär. Så starkt av dig att trots det fortfarande hålla nykterheten! Jag känner igen det du beskriver kring umgänge och alkohol. Ett tag, under första året (kanske längre) undvek jag mitt gamla umgänge, speciellt på helgerna och vid högtider, av just den anledningen. Idag är jag tillbaka i delar av det, känner inte att det är ett lika stort problem längre att umgås där det förekommer alkohol i lagom (= väldigt liten) mängd då och då.
Kanske handlar det inte bara om svårigheten att hitta nytt nyktert umgänge för vår del, utan svårigheten att skapa sig nya sociala sammanhang över huvudtaget i vår ålder. I alla fall jag har andra krav på kvalitetssällskap nu än då jag var yngre. Då spretade umgänget mer om du förstår hur jag menar. Nu är det mer reducerat. Däremot har jag faktiskt hämtat upp ett par gamla, avsomnade, vänskapsrelationer efter att jag blivit nykter. Sådana som hamnade långt ner på prioriteringslistan eftersom de människorna inte passade mig då de hade mer restriktiva dryckesvanor (dvs "tråkmånsar" - vilket de inte alls var vet jag nu). Kanske har du några sådana du skulle kunna ta upp kontakten med igen?
Har du funderat på att söka likasinnade på nätet? Alltså för att träffa irl? Nu vet jag ju inte vart du bor, det kanske är lättare om man bor i större stad förstås.
Önskar dig allt gott Nisse! På återseende o Kram/Victoria

Så klokt beskrivet, fina vän och syster. Det kanske avgörande och framförallt avlastande i att kliva in i gemenskapen - den är öppen för alla - här och på AA/Alanon. Forumet var avgörande även för mig, hittade hit 2009, känner också en nästan obeskrivbar tacksamhet mot "min" forumfamilj. Där är du mig så nära, så nära Mulletanten.
Lite skyldig är jag till att läsa oftare än jag skriver nuförtiden, inte alltid inloggad. Brottas ibland med känslan av att inte ge tillbaka lika mycket som jag fått härifrån. Har också reflekterat över hur många läsare det finns, "besökare", som inte är inloggade. Undrar nyfiket vilka "dom" är? Kanske någon av mina tidiga forumvänner som jag saknat? Sådana jag undrar en hel del över hur de har det. Måne, KvinnaManna46, Inger, Petra, Karin och flera andra...Kram, en varm, om någon av er skulle ramla förbi♥

på Berra. Om man klarar av att utan mentala problem vara nykter i tre månader så kan man börja laborera med mängderna. Så börja med det...

Tror förresten att AA skrivit just detta, vilket verkar vara ett rimligt sätt att kolla om man har alkoholproblem.
/MB

Han ska alldrig ge upp han är männska som försöker och du älskar honom det är fint han måste ta sitt drickande allvarlig för spiralen går neråt.Sjävet

Jag vill ha så många tips om hur man undviker alkohol jag vet att det sitter i hjärna men det är svårt att bli av med/Självet