Senaste kommentarerna i forumet

Känns skönt atr du hittade tillbaka mannen.
Och det som funkar är bara att lägga ner.
Svep skäl hit och dit.
-Varför?

Tack men nejtack funkar lika bra.........
/A

Inga demoner vill vi veta av.
Klapp i ryggen. Fyfaaaaan nu åker vi!
/A

Du garderar dig genom att lova vara körbar. Hallå, ringer det en klocka eller?

Visserligen en bra anledning, men själva grejen borde få dig att tänka till lite.

Du kan få en styrkekram tillbaka, men det bästa vore om du lät bli att skaffa anledningar till att vara nykter, för det gör bara att du kommer att gå "all in" när du inte har någon anledning att vara nykter.
Egentligen tror jag att ingen som har sökt sig till det här forumet klarar att dricka, allra minst jag själv - vilket jag gång på gång bevisar för mig själv. Känns bra en stund med öl/vin, sen kommer tankarna på morgondagen - vilka kan förskjutas bort genom ett par glas till.

Kallar mig för proffset, för jag har slutat så himla många gånger, typ en gång om dagen. Även längre perioder, som 6-8 veckor. Pinsamt.

Är inte nykter när jag skriver detta. Tre glas vin, en starköl och fem 3,5:or. Det räcker för att få mig ur balans i morgon.
Som tur är så kör frugan barnen till skolan och jag får som vanligt inget vettigt gjort. Är ganska less på kampen. Kråkan kraxar "drick" på min axel. Jag dricker, känner mig nöjd, vill ha mer ändå eftersom det blir så skoj. Dan efter är det dock inte lika skoj - fram tills all bilkörning och måsten är avklarade - då kan man nog tänka sig att ta en öl för att stilla behovet. Sen kan man inte stoppa igen.

Måste bli en ändring på detta.

Svävade ut en aning där, men iom att du övht har sökt dig till forumet så borde det ringa en varningens klocka.
Kan du inte fixa det själv så be om hjälp. Kanske har du någon i din bekantskapskrets som har liknande problem?
Om du funderar på dina vänner och tänker att den där personen dricker väldigt mycket/ofta så är det med största sannolikhet en själsfrände. Rafsa lite på ytan om drickandet så ska du se att ni förmodligen är mer lika varandra än du kanske tror.
Har själv flera såna vänner, men vi har en tendens att inte vilja sluta att dricka helt, för vi klarar det. Not. Nuff said. I'll be back och under tiden så kan du fundera lite till på om det är värt att dricka eller inte.

/ F

Idag har jag pratat med min hjälpande vän, vi åt lunch ihop, eller snarare hon åt och jag petade, men jag fick berätta det jag behövde, och hon lyssnade och gav mig sitt stöd. Hon hjälper mig vidare att nå hjälp. Tror det är detta som gett mig styrka idag.

Mina tankar varit rätt så spridda på mitt jobb idag, helt disträ och märker att jag inte orkar lyssna på någon någon längre stund utan tankarna far ohejdat omkring i skallen, hur ska jag kunna fungera??

Snart blir det "The talk" med min alkoholist. Han har läst mitt mail och svarat att han vill leva som jag, måste ta reda på vad han menar med det exakt.

Jag ska försöka stå på mig med nollgränsen och att han får lov att söka hjälp, jag kommer inte acceptera att han försöker hjälpa sig själv. Jag vet han kommer slingra sig att han ska dra ner, men jag kommer inte ge mig. Jösses vad envis jag nu då låter, vi får väl se hur det blir.....

Jag försöker förbereda mig på alla de argument han kan komma med som visar att jag är helt fel ute och som behöver hjälp själv att se klart. Tycker jag tänkt på det mesta men förmodligen finns ännu många knep kvar från min alkoholist är jag rädd. Försöker fundera ut plan B om plan A inte funkar.......

Sakta och med envishet ska jag klara det her.
Men hur hanterar man tankarna runt alkohol redan efter two dagar? Hur er det mojligt att vara so upptagen av det?

Man bara vill ju inte ha det so!

LP

Pixie,
Jag har forsokt men fixar det absolut inte. Det smyger sig pa som de andra nemner. Rett vad det er sa er man tillbaka pa ruta ett igen.
Min vandring uppfor har borjat pa nytt, Det finns inget som talar for att jag ska kunna vara mattlig.

Jag tror mig kunna klara att sluta nu, behover bara nagra dagar/veckor i bagaget forst for att kenna att jag er pa veg.
Har dock redan efter two dagar borjat bli orolig infor helgen. Men, som sagt....nu.

LP

Det kanske går men min uppfattning är att det är väldigt svårt.
Har man väl kommit till stadiet att man gång på gång druckit för mycket och kommit fram till att det är dags för en förändring så tror jag det är svårt att gå tillbaks till en "normal" nivå; två glas vin och inget mer.
Jag har själv försökt skärpa mig och faktiskt klarat av det en tid. Problemet är att konsumtionen smyger på en och ökar gradvis. Det börjar bra med ett par glas vin till en middag då och då. Sedan "unnar" man sig några öl en onsdagkväll. Allt är frid & fröjd. Jag grejar det här! Sedan blir det några öl på måndagen och tisdagen och vips är man där; man vaknar en lördagnatt klockan 4 och har ingen aning om vad som hänt mer än att man har tuppat av i soffan och konstaterar att man hällt i sig motsvarande 10-12 öl kvällen innan.
Vad hände med de där två glasen vin?

Sköt om dig!

Bäst är att först sluta helt under en längre tid, och sedan försiktigt prova sig fram för att se om det funkar för dig.

Det ligger i ens förhållningssätt till alkoholen, och teori och praktik är inte samma sak.
Har man lätt för att dricka för mycket så är det de första glasen som avgör huruvida du ska fortsättningsvis bli omdömeslöst eller inte.
Och då spelar det ingen roll om det i tanken räknades som att det bara skulle bli två glas, problemet blev de första glasen som satte alla dina förhoppningar på kanten till stupet.

Att långsamt sedan testa sig fram efter en längre tids nykterhet kan göra att du hinner känna ditt egna förhållande till just alkoholen.

Vi är många som efter många års träget trevande tyvärr upptäckt att det enda sättet att få ett drägligt liv är att helt avsäga sig bekantskapen med alkoholen

Trist?, nja men man sköter ju sina egna spakar i alla fall.

Lycka Till!

/Berra

Tack Mammy Blue!
Jag börjar återhämta mig och ska ta hand om mig.
Fast fortsatt mycket tungt att vara LillPer. Som jag skrev igår så finns alltid hoppet kvar hos mig och den här gången
ska jag använda styrkan i hoppet och befria mig.
Det är dags nu. Inte en dag till ska kastas bort av mitt liv.
Det har gått allt för lång tid och problemet bara eskalerar. Helgen var hemsk. Massor av gråt och jobbiga känslor som jag inte kunnat stå emot runt uppväxt, trasiga människor och mina alldeles egna demoner.

Nu är jag i alla fall på väg mot något så mycket bättre, igen.
Nu griper jag halmstrået.

LP

och jag skickar styrka till dej, en hel lastbil med styrka som du kan använda för att befria dej.

Ta hand om dej, för det är det bara du som kan göra.
/MB

och den har jag tillbringat på två olika ställen, halva dagen i stallet, en kurs i hoppning (kommer att ha träningsvärk i morgon trots att det var hästen som hoppade, jag bara åkte med liksom... ;-D ) och andra halvan av dagen ägnades åt att hjälpa en kompis som ska flytta. Packa, packa, packa.

Nu är jag trött, men glad!
Kram!
/MB

som du beskriver så bra, och min alkoholist gick aldrig till fysisk våld men visst sa han många gånger att det var mitt fel att han drack att jag var tjatig och sur, han använde alla de härskartekniker som fanns för att sätta mig på plats även inför mina och hans vänner. När vi skulle säga till vår då 17-åriga son att vi skulle skiljas frågade han ju varför såklart, alkoholisten sa att vi växt ifrån varandra och ville olika saker. Jag sa att det var för att han drack... vet inte om det var smart men det kändes helt fel för mig att ljuga för min son.

Jag förstår dig flygcert att du inte menar illa alls utan vill bara beskriva för mig hur vi alla gör misstag. Det är bra stöttning!

Jag har sökt hjälp för mitt medberoende, jag ringde en vän ikväll som lovade undersöka vilka möjligheter jag har i vår stad, hon är insatt i sådana saker.

Vilken obeskrivligt skön känsla att veta att det finns hopp om stöd inom en ganska så snar framtid.

Jag känner att jag inte klarar att hjälpa mig själv. Första steget var att vända mig hit och det är jag oerhört glad för och det har gett mig insikt att jag bör söka hjälp för min egen del. Detta är inget jag längre ska skämmas över, fast jag vet jag kommer göra det många gånger ändå.

Kram!

att läsa hela din tråd Markatta, du är ju helt fantastisk!! Du ger så mycket av dig själv och jag inser att jag på intet sätt är ensam i världen. Vill också säga till er andra här i tråden att det är en enorm klokskap ni alla besitter var och en på sitt lilla vis. Så inspirerande samtidigt som tragiska erfarenheter rullas upp.

Kram
Särbo11

Ja det är dag 1 idag. Jag gör som du säger. Alkoholen står i vägen för mig.
Det är helt enkelt så att jag mitt i allt elände nästan alltid kan känna hopp.
Det gör jag nu också även att jag mår så fruktansvärt dåligt.

Kämpar.

till dig LillPer. I dag blir Dag 1 och sedan är det bara att börja räkna. Låter som om du i grund och botten gillar dig själv och kan ha ett bra liv. Bort med alkoholen, den står i vägen för dig!
Fenix

är det Santorini, Adde och andra som menar att det alkoholfria livet helst bör bli en livsstil. I helgen var jag på en sammankomst med några vänner, med övernattning i deras hus. Hade tänkte ut ett svar om någon undrade varför jag inte drack. I det här sällskapet är det ingen som säger nej till vare sig snaps, vin, öl eller whisky. Men jag behövde aldrig använda mitt svar. Hade med mig fyra alkoholfria öl, Mariestad som är helt ok, och drack upp tre under kvällen. Ingen gick närmare in på varför jag inte drack. Men det fina jag vill förmedla är att jag hade en bättre kväll än när jag drack vid ett motsvarande tillfälle tidigare. Jag kände att jag växte, jag kunde framhäva min åsikter bättre än med alkohol i mig, jag skrattade och ju längre kvällen led desto bättre mådde jag i detta sällskap. Vi hade en trivsam och rolig kväll och jag insåg tidigt under kvällen att den skulle absolut inte ha blivit bättre med alkohol för min del. Och i morse mådde jag förstås alldeles utmärkt och känner mig glad för den väg som jag slagit in på. Brukar inte längre räkna dagar, men nu kollade jag upp historiken och det är i dag 62 dagar sedan jag drack.
I morgon kommer jag att vakna nykter och vet att jag kommer att vara glad för det.
Fenix

Jag behöver stödet och bollplanket.
Nu ska jag upp ur mitt hål och inte ljuga för någon längre.
Allra minst för mig själv.
Det börjar idag, mitt nya liv.

Helt sjukt hur jag kan förstöra mig själv så här.
Hjälp!

Jag har varit där du är nu, LillPer. Är på en helt annan plats nu och mår så otroligt mycket bättre. Livet blir inte problemfritt och helt igenom lyckligt när man har fattat Beslutet, men det är bra ändå, för det är så ett normalt liv ser ut. Ett liv som är helt ärligt mycket enklare att leva och ett liv som jag proklamerar starkt för. Så, kom igen nu och använd kraften i frustrationen och desperationen till viljan att förändra! Det går, jag lovar! Du är en värdefull människa som förtjänar att leva ett värdigt liv. Försök göra de nödvändiga förändringar som måste till för att du ska kunna börja göra det! Jag finns här om du behöver et bollplank och stöttning. KRAM!/NM

Hela jag har gått sönder på riktigt. Jag kan omöjligt vilja leva såhär.
Jag vill inte
Snälla jag måste hjälpa mig själv nu.
Önskar att jag mådde bra.

Gråt och kollaps.
Jag tror min botten har visat sig, en gång för alla.

att du haft samma upplevelser som jag, det inte bara tröstar det ger en styrka. Vad jag inte kan fatta är att man så länge hållit fast vid en människa som fullständigt skitit i hur jag mått, egentligen borde jag ju snarare avsky honom. Att ha så här kluvna känslor är ju hur förödande som helst för ens eget välbefinnande. Jag har just insett att jag kanske inte riktigt vågat ha några riktiga drömmar eftersom jag befarat att de ändå inte kommer att gå i uppfyllelse tillsammans med honom, tvivlet har ju funnits där. Insikten är svår.

Tack kerran!
Kram

Tack MB, dina tankegångar och synpunkter är precis vad jag behöver, att få liksom "fog" för att vara kvar på den bana jag försöker staka ut åt mig. Det var bra du skrev det om folköl, jag har funderat över det. Det är ju självklart för mig men för en beroende kan ju det verka som rena hallonsaften. Jag blir mer och mer övertygad om att noll är min gräns.

Jag är så tacksam för responsen!

Kram

Al anonkonvent med mullegubben i Stockholm. Fint!

att läsa och skriva - det hjälper faktiskt att få ordning på tankarna. Ibland har jag först upptäckt hur orimliga mina resonemang har varit när jag velat skriva ner dem i ett inlägg. Att förändra de skadliga tankemönstren är min första prioritet nu - lätt är det inte, men därför så oerhört skönt att ha forumet och dess änglar till hjälp! Både dagar man har återfall och dagar man tycker att man kommit en bit på vägen - för de blandas lite om vartannat ;-)

Mental kollaps.
Börjar nu på dag 1
mår så dåligt så det går inte sätta ord på känslorna.

LP

när man inte vet hur "illa" det egentligen står till med missbruket - allting är förhandlingsbart, dels när man överlägger med sig själv och dels när man försöker prata om det med partnern. Det svåraste tycker jag har varit just ovissheten - pratar han sanning eller inte idag? Bagatelliserar han eller är han uppriktigt trött på att dricka men misslyckas pga suget? Om han hade kommit till mig och berättat att han haft en skitperiod och druckit tre helrör den senaste veckan hade jag kanske inte behövt leta upp de där tomflaskorna som jag ofta kände mig tvungen att göra när han bedyrat att han minsann inte druckit på fem dar...för det stämde ju oftast inte. Och just den känslan att verkligheten inte stämde, var den som upptog hela min tid och gjorde att jag till slut tappade bort mig själv totalt!
Jag har, som du, inte heller kunnat släppa de där framtidsdrömmarna, planerna man har tillsammans, även de gånger man har så roligt tillsammans - det känns närmast omöjligt att slänga bort allt det! Men nånstans måste jag tro att det finns fler människor därute som man kan dela dessa drömmar med...och där man inte måste gå runt med hjärtat som en jojo i kroppen...
Jag önskar dig all lycka till med att komma fram till hur du vill ha det - låt det växa fram!
Kram