Senaste kommentarerna i forumet

till din tråd nu A med min undran på vilka grunder du tror att jag är arg? Just det är ett exempel på att läsa mellan raderna, göra egna tolkningar och dra egna slutsatser... Jag skrev att det var dina ord som triggade mig och att jag kände obehag över en del av det du skrev.

Jag vet inte om vi känner varandra särskilt väl... Jag antar att du, som jag, skapar dig bilder av dem som skriver här. Det händer att bilden fördjupas, i ärliga dialoger och under tidens gång, och många dimensioner av människan bakom nicket framträder.

För mig är du fortfarande till många delar ett mysterium... det är synd att du verkar ha upphört att reflektera över dig själv i din egen tråd. Den hade sjunkit en bit ner på sidan ... Eller kanske jag har fel? Hoppas det. Jag vistats inte så mycket här nu och följer inte med så bra.

Jag önskar dig goda mänskliga möten och ett fortsatt gott och nyktert liv! Det ligger i dina händer! / mt

Vad skönt det kändes att få svar från dig idag! Ja, nu gäller det att kämpa vidare. Jag har alltid tyckt mycket om godis o fikabröd så det blir svårt att avstå det just nu i början. Får minska på det längre fram. Många beskriver känslan av att vakna pigg på morgonen istället för bakfull o darrig. Det njuter jag av just nu... Och man kan sitta på balkongen o njuta av solen utan att dricka rose'. Jag har hällt upp en kanna med bubbelvatten med citron.
Sen tänker jag mycket på hur det ska bli när semestern är slut o vardags stressen sätter igång. Men jag får väl se till att det fungerar på nåt sätt!!
Ja, tankarna yr omkring just nu och jag föreställer mig olika situationer som jag måste ta mig igenom UTAN alkohol i kroppen.

Ha en skön söndagskväll!
/L

Bra att du hittat hit. Din historia är väldigt lik min (och många andras). Det blir mer och mer att dricka och allt svårare att dölja sitt missbruk. Så bra att du har klarat nästan en veckas uppehåll. Klarar man första veckan/veckoslutet så blir det lättare sen. Bättre med godis men samtidigt så hänger sockersug starkt ihop med alkoholsug så om möjligt så minska det också. Själv är jag en stor anhängare av LCHF, alltså minska kolhydraterna så minskar suget. Så bra att du tagit tag i problemet, livet blir så mycket lättare utan all ångest och oro över missbruket. Det går bra att sluta men du behöver vara uthållig i början. Sen blir det lättare, tro mej.

sade "jag tycker" såhär känner jag inför det du beskriver....

Självklart vill/kan man inte döma någon ohörd.
Och inte ställa diagnoser utifrån endast hörsägen.

Men i mitt svar till Flygcert gör jag MIN bedömning utifrån vad jag vet och känner.

Och JAG tror/tycker att efter vad jag fått veta/höra att han är ett psyko.

Visst kanske förtal av en ohörd, men jag tycker och tror att han är det.
Be han ringa mig och jag kommer säga att jag tycker han är det!

Byggt på mina erfarenheter så är han en sjuk människa.

Oavsett om man dömer eller inte så kan man inte bara ta ställning till det man själv sett/hört/upplevt.

Jag bedömmer flygcert som trovärdig efter flera månaders tid och skrivande här.

Kanske har jag fel, men då tar jag problemen då.
Han är i mina ögon en psykopat. En idiot, han skulle behöva få veta att han inte är okej i huvudet.
Låter magstarkt kanske. Men än så länge håller jag på flygcert.

Tack för utrymmet i din tråd flygcert.

M.T. Var inte så arg nu!
Vi känner varandra rätt väl nu?
kram i sommarnatten.........

/A

.

Jag skrivet allt gånger tre.....

Jag borde förstås inte blandat mig i men kunde inte låta bli. Kanske borde jag riktat mig direkt till dig A – för visst var det dina inlägg som triggade mig. Nu blev det som det blev och jag ska också be om plats att försöka förklara mig.
En amatör är just en amatör och saknar således förutsättningar att bedöma om en annan person är ”psyko”. Att sätta etiketter och göra bedömningar om en person genom att jämföra en annans beskrivning med vad man ser hos en bekant är just amatörmässigt. Samma gäller beträffande slutsatser om ärftlighet på basen av vad man sett hos några i sin omgivning. Även om man kan konstatera att en person som skriver här varit utsatt för/beskriver grova kränkningar och till och med våld; psykiskt, fysiskt, ekonomiskt, sexuellt, så vet vi inget mer om den som utövat våldet än den skrivandes berättelse - som helt säkert är sann, det betvivlar jag aldrig. Och det räcker.
På intet sätt tar jag våldsutövande av något slag i försvar men jag känner obehag över spekulerande med grova ord över personer som inte rör sig här och hörs med sin egen ”röst”. Min uppfattning om vad vi kan göra här är att berätta om oss själva, våra personliga erfarenheter, och stötta dem som skriver. Inte fördöma dem som beskrivs och finns med i de skrivandes berättelser. Skillnaden är hårfin och jag har säkert också överskridit den – därför behöver vi, som jag ser det, hjälpas åt med att hålla en respektfull ton. Min erfarenhet är att det räcker bra med att skriva om sig själv och dem man riktar sig till utan fördömande ord om dem som finns med i beskrivningarna.
Nu är ju det här forumet en plats för personliga erfarenheter. Det står var och en fritt att skriva som man tänker liksom det står var och en fritt läsa och tolka det som står både på och mellan raderna. I de absolut allra flesta fall är tankeutbytet här stödjande och respektfullt.
Detta är mina personliga åsikter och jag gör inga anspråk på att de skulle vara mer sanna eller av större värde än nån annans.
Tack flygcert för utrymmet som nu råkade bli i din tråd! / mt

Jag kanske inte är en bra "amatör" men om jag förklarar såhär.
Självupplevt och 100% igt .
Jag har en nära bekant som har exakt samma beteendemönster som flygcerts waiko ex.
Hur bra och trevlig som hellst out among public.
Men är sjukt kontrollerande med sina tjejer/kvinnor.
Hans far var exakt likadan och gav min vän grymt mycket spö/stryk under hela hans uppväxt.
Detta gör att jag vet att det sjuka beteendet går i arv. Inte bara hans beteenden, nä om man läser i vetenskapliga tidsskrifter så håller alla med.
Vi ärver vårat beteenden.

Allt jag skriver och berättar är självupplevt men för den delen vill jag inte alltid säga;

-Jag har varit med om.........
Men hädanefter är det väl lika bra att starta mina inlägg med:

-Jag har varit med om en likadan händelse och då ...........
Självklart ställs det inga diagnoser men sunt förnuft norde fungera.

Har hållt tillbaka att skriva detta men känner att många ifrågasätter mina inlägg.
Läs mellan raderna........
/A

Är ny här! Har följt era inlägg i några dagar nu och det har gjort mig starkare i mitt beslut att sluta dricka!
Har hållit på i många år nu och det har bara blivit mer o oftare vardag o helg som vinet kommit fram på bordet.
Orkar inte längre med att dricka så här. Min familj blir lidande o jag skäms inför maken o barnen.
På jobbet mår jag ibland så dåligt så jag mår illa. Min stora skräck är att nån där ska känna att jag luktar alkohol sen kvällen innan!!!
Nu har jag iallafall låtit bli drickat i 6 dagar och det är längre än nånsin tidigare under de senaste 10 åren.
Jag har alltid varit en godisråtta och nu blir det ännu mer sötsaker för att stilla alkoholbegäret!
Är så tacksam för alla era kloka inlägg här och finner stor styrka i det ni framför!!

/L

går det för er? Jag hade en mardröm i natt om att jag blev för full på en fest och jag oroade mig över hur jag skulle klara av att inte bli fullast av alla och det var ett otroligt stresspåslag hela tiden för att behålla kontrollen. Det var bara outhärdligt och jobbigt och sen när jag vaknade så fanns känslan kvar. Och sen insåg jag att om jag INTE dricker ALLS så slipper jag hålla sån jävla koll på andras glas och hur mycket som är kvar och hur mycket jag har druckit och... ja ni vet. Jag kan slappna av då. Om jag INTE dricker. Det låter så oerhört motsägelsefullt och så självklart på samma gång. Slappna av genom att inte dricka!

att fråga efter och ta till dig av andras personliga erfarenheter av missbruk - för visst finns ett gemensamt mönster. Cecilia Svensson skriver i sin bok "Det är hur enkelt som helst, det är bara att förändra hela sitt liv" http://vaja.se/affar/ att det är bättre att fråga en med egna erfarenheter än en lärd och det tror jag stämmer. Läs gärna boken, den är bra för att få insikt i missbrukets makt. Igår såg vi filmen Flight som flera på missbrukarsidorna rekommenderat för att beskrivningen är så "sann"... Filmen ger en stark bild av kraften i missbruket och av förnekelsen... och vad man är beredd att ge avkall på så länge flaskan står mellan en själv och livet. Se den! Den passar ju dessutom perfekt till ditt nick:)))

Jag har försökt avhålla mig ifrån att skriva det jag kommer att skriva nu - men jag kan inte låta bli: det är inte möjligt (och inte rätt, anser jag) att (i synnerhet som "amatör") ens försöka sätta en sjukdomsetikett (diagnos) på någon utifrån en annans beskrivning. Däremot kan alla dela med sig av sina egna, personliga erfarenheter och de är alltid "sanna" och värda att ta till sig reflektera över.

Du flygcert jobbar på bra och flyger själv nu. Fortsätt fokusera på dig och ditt liv! Honom kan du inte förändra - men er relation (som ni alltid kommer att ha pga barnen) kommer att förändras. Också en (1) persons hållning påverkar (makt)balansen i en relation.

Flyg vidare mot dina livsmål! Du har visat att du kan!
Kram/ mt

har rekommenderats här tidigare. Såg den med min numera nyktra make igår. Visar kraften i förnekelsen och missbrukets makt.
Och - slutligen - också människans seger över sig själv! / mt

Det är bara vi själva som sätter höjden på hindren.
Men vad ska hända då, vad tänker folk då???
Sanningen är den att folk har så fullt upp med sitt så dom bryr sig inte.

Kommer få en härlig dag idag!
Grattis/A

Nyss hemkommen från fantastisk kväll och spik nykter.
Det känns SÅ BRA!
Det var ingen förutom mitt sällskap som ens noterade att jag inte drack någonting. Efter mycket trugande från senast nämnd sa jag kort och gott att det verkligen blivit för mycket på senaste tiden. En halvsanning kanske men jag var så ärlig jag klarade och det räckte för oss båda.

Jag ser fram emot den dagen / kvällen jag kan göra om detta och vara precis lika "glad, kul och självsäker" som jag tidigare brukat vara på fester då jag haft vinet som närmaste bundsförvant.
Jag är inte riktigt övertygad att det går men nästan. Tänker att nykterister (som aldrig haft problem med alkohol) festar de med och inte lär dem göra det för att de har tråkigt.

Måste dock erkänna att det var svårt att stå emot under de första kanske 2 timmarna men när jag väl var över den tröskeln gick det förvånansvärt bra och jag funderade inte över alkoholen.

Absolut vill.sluta; barnen är det viktigaste vi har, det är sant. Han får höra det ofta. I framtiden; de kommande dagarna f.o.m nu hoppas jag även att han kommer att se det i min handling. Börjar med cykeln i morgon.

Jag önskar er alla den sinnesfrid som jag just nu känner.

/F

Du har redan fått många svar men kunde inte låta bli att skriva ett litet inlägg. Jag vill tacka dig också för att du delar med dig av dina tankar. Tycker du gör ett jättejobb!

Jag har ju skrivit i din tråd tidigare att jag också upplevt en person med liknande beteende under min uppväxt. Eftersom jag inte längre befinner mig i den situationen och saker och ting har ändrats så är det väldigt sällan som jag reflekterar över det längre. Men dina inlägg får mig att minnas hur det var känner igen allt du beskriver nästan exakt. (Kanske låter konstigt att det skulle vara positivt att bli påmind men i nuläget känns det faktiskt så då det har gått så lång tid och jag kan använda minnena till att bearbeta mig själv)

Samtidigt så känner jag så med dig då jag förstår känslan av maktlöshet i din situation. Men du gör som sagt ett jättejobb och har lärt dig att ta hand om dig själv osv. I min situation fanns inga alkoholproblem med i spelet överhuvudtaget, därför har jag ju också svårt att tro att det går att skylla problemet på det. Att det gjort allt ännu värre kanske men inte mer än så.

Bara mina tankar =)

minsann att det är en ny tjej som skriver här :-)
Jag kan nog inte helt koppla ihop hans kontrollerande, nedlåtande, beteende till alkoholen och vad den gör med människor. I viss mån kan jag koppla det nedlåtande sättet med hur jag själv gjorde (ibland) för att få folk att bli osäkra på sig själva och på det sättet vända blicken från mig själv. Men det verkar ju bara vara förnamnet på det "din" alkis gör. Men ändå lika ??? *Same same but different* ??? Jag blir osäker nu när jag skriver ?
Och jag undrade aldrig vem min fru pratade med eller var hon varit, jag var nöjd om hon höll sig borta. Det du beskriver låter inte alls sunt utan som ett väldigt osäkert beteende som kräver totalkontroll för funka i vardagen.

Vill.sluta nämner en stad i vilken AA och Al-anons Landsmöte går av stapeln första helgen i augusti, varför inte vika minst en dag till det ? Ett nytt underbart steg till det nya livet :-)

Kram !!

Kommer aldrig hända igen hoppas jag!
Men klappa dig själv på axeln.
Det är en djävla resa du gjort
Beundrar dig!
Du är min favvo i Göteborg kramartill dig!
/A

Mina hypoteser.
Exet och kexet är en väldigt osäker "man" som vet inte vet hur han skall hantera nederlag.
Hur var han i skolan? I mina ögon var han någon som inte stack ut, kanske mobbad, sviken.
Skrev det tidigare, hut är hans förhållande till föräldrarna ?
Hur är han pappa?

Sådana där sjukliga beteenden går i arv.
Han kanske oxå fick stryk hemma?

Vi som gillar spriten, gillar spriten.

Vara med andra är liksom inte det viktiga, trevlig bonus kanske. Men dey är full man vill bli.
Och då är man inte kung i sängkammaren, nä man är KUNG i baren.

Exet är ett psyko.

Pröva att vara kvar här även om det löstse sig för dig.
Du kan hjälpa personer som kommer efter med din historia.
Jag är glad för din skull
/A

Nu när du vänder dig direkt till mig vill jag tacka dig. Blir glad och kommer precis som Adde pröva att förklara ditt ex.

Han är! Sjuk. Inte bara en alkis, nä efter vad du skrivit och berättat så är han sjuk.
Med min amatörpsykologi har det hänt honom något under uppväxten.
Har han bra förhållande till sina föräldrar/far och morföräldrar?

Hans beteende är inte normalt.
Jag själv har inte haft problem med kina tjjer/kvinnor.

Kan även tillägga att jag har varit tillsammans med min fru i 20 år.
Det är inte alltid nedförsbacke och medvind.
-Nä ibland är det en riktig berg och dalbana.
Men ALDRIG att jag skulle slå henne.
Jag har ett brett kontaktnät där jag nämnder massor med tjejer.
Men att ta steget till sängen vore lika med att ge min fru en spark i magen.

Out of order om du förstår...........

I alla svåra situationer skall du för din egen skull tänka:

- Vad kan jag lära mig av det här?

Du gör helt rätt som lämnar, du skall aldrig tveka om något annat.
Och till din "VÄNINNA" or e what so ever?

Fråga henne rakt ut om hon ärligt tror att hans handlande beror på att han är alkolist?
Jag tror inte du varit helt ärlig mot dina nära och kära när du berättat om honom?

Jag tror eller jag vet att du inte berättat allt av rädsla och atr du verkar skydda barnen.

Skit i det, berätta hur DU har upplevt det när han har hotat, slagit, vänstrar och baktalat dig.

Hur han använder era barn som slagträn.

Hur du känner dig förudmjukad och många gånger maktlös.
Tala om för ALLA vilket svin han är.
Berätta för barnen hur pappa gör och be han berätta varför?

Sluta vara den där snälla fromma stimm inte tar plats.
Röjt din egen skull, slå tillbaka med samma
mynt.

Med hänvisning till att du trodde det var så han ville ha det, för det är exakt då han gör.
Nu är du ute på startbanan, flyg flygcert flyg!!!

Blev långt detta, riktigt glad att du vände dig direkt till mig.

Fått en känsla av att inte passa in.
Hoppas det bara är en felaktigt känsla?

Jag kör mitt race, läser allt men skriver mer sparsamt.
Men du flygcert har kommit en bra bit på väg...............
Jag är fantastiskt glad för din skull!
Du har gjort helrätt, men åter igen.
Psykot har grava problem, slå fort han krånglar, tänk!

-Vem ÄGER problemet, är det du då är alla medel tillåtna.

Är det han, ryck på axlarna.
Om det skulle innebära att barnen blir lidande. Inte DITT problem.
Ytterligare en sak att lägga till exets "värdelös konto".

Bara le och fråga

-Men hur tänkte du nu?
Lös problemet

Blev en bit detta.
Ha en bra kväll nu, du är mitt val. ALLTID!!!
/A

Ja, du Adde, vilken samvetsfråga va... ;-)
Blir så glad av att ni tagit er tid att svara mig, men blir också så ledsen - fy faaan, j-a alkohol. Jag vet att många dricker och klarar att göra det utan att det går överstyr, men hjälp vad jag ser, hör och förstår att det är problem för många. Och ändå fortsätter så många att se det som något fiiiint. Jag kan dricka ett glas vin numera, vilket jag aldrig gjorde när jag levde med sambon, men det händer sällan och jag har en oerhörd respekt för alkohol och vad det kan ställa till med...

Adde, jag förstår det du skriver, men hoppas att det är ok att jag frågar lite mer:
med kontrollerande så menar jag så som min sambo gjorde - han blev ofta arg om jag pratade med andra män, han tyckte att jag flirtade med män om jag log, skrattade eller tittade på dem och kunde då få myyycket skäll, han ifrågasatte ofta varför jag var borta så länge om jag träffade en kompis (det kunde ibland räcka att jag var borta under 2 timmar, resa inräknat) och ifrågasätta om jag träffat en man istället, han lämnade mig titt som tätt och kom inte hem förrän upp till ett dygn senare och så fick jag veta i efterhand att han bott på hotell (men idag, med tanke på hans porrvanor så vet jag inte om han åkte hem till någon av sina sex-kontakter eller om han faktiskt bodde på hotell - han har aldrig betalat kort för alkohol, hotellnätter eller liknande och jag litar inte på hans ord i detta), han kunde bli vansinnig för att jag sa fel sak; tex att jag inte berömde något han monterat eller så i tillräcklig utsträckning, om jag sa emot om han pratade illa om någon så blev han arg för att jag försvarade dem, han kunde bli arg för att jag åkte till fel affär osv osv. Det förekom ofta hot om att han skulle ta livet av sig och så försvann han och stängde av mobilen och kvar satt jag som ett nervvrak. Han har anklagat mig för, och berättat för andra, att jag slår barnen, att jag är sinnessjuk mm.
Jag kan förstå det som du skriver - att kontrollera för att få styra att alkoholisten ska få dricka. Det beteendet kunde jag också se hos sambon, men det jag beskrivit ovan upplevde jag alltid som att han hade en sida som var "psykiskt sjuk" - han ser sig som att han är bättre/mer värd än tex hantverkare för "han har minsann universitetsutbildning" (och jag som kommer från en lastbilsfamilj ingick då och då i hans bild av dåliga yrken), att han gör så bra saker att han alltid förtjänar beröm, att han har rätt att göra det han gör för att han gör så många andra fina/bra saker...

Tack Adde, för bra ord "för att få egen sinnesro kan man förlåta och gå vidare med sitt egna liv" och att du bekräftar att du ibland ångrar saker du gjort på fyllan - min exsambo påtalar ju fortfarande ofta att han inte gjort fel, vare sig sexkontakter, alkoholintag, hot osv - han menar att om jag tycker att han gjort fel så är det fel i mitt huvud och då får jag ta tag i det...

Tack igen, Adde! Jag beundrar dig. Jag förstår att dte måste vara ett oerhört stort och många gånger påfrestande jobb att bli nykter på allvar. Jag hoppas att du kommer att leva ett långt, härligt liv trots din kroniska sjukdom.

Mammy Blue, jag vill säga som Markatta: var stolt över att du kan erkänna! Du vet ju att det var fel och genom att erkänna det så kan du ju undvika att göra om det! Tack för att du står upp för dig, och för att du svarar mig!

Markatta. Tack.
Jag blir så tårögd av dina ord "Du lämnade precis i rätt tid för du lämnade när din gräns var nådd och du hade inte haft råd att vänta in hans eventuella tillfrisknande". Jag trodde ju att vi skulle elva hela livet ihop, jag trodde att allt skulle lösa sig om bara tiden gick, jag trodde ju att jag skulle kunna hjälpa honom med min kärlek - men så blev alla de där dagarna fler och fler; de dagarna som jag gick igenom hela dagen och trodde att jag inte skulle överleva en sekund till. Jag höll ju på att gå under.

Det är ju så sant: "Alla alkisar använder inte våld och alla kvinnomisshandlare är inte alkoholister" - men jag tror ju egentligen att min exsambo har både missbruksproblem och något psykiskt...

Kram till er, så många kramar!!

vanligt håller jag med Markatta.
Att skämmas kommer man inte långt med, gjort är gjort och det absolut bästa du kan göra för att återvinna förtroendet är att vara nykter med alla sinnen i behåll och väl fungerande. Barn förlåter snabbt och har stora hjärtan med kärlek och det bästa vi kan ge dem är vår närvaro. Kom ihåg att lasta av dig din ryggsäck Mammy så kommer du in i matchen igen :-)
Kram ♥

Härlig läsning, antar att Isac är din son.
Även han kommer bli glad och lycklig!
Du är än så länge hans idol.
Var en sådan där kul rolig förälder som du kan vara.
Skit i vin eller öl till grillkvällen eller vad det nu var.
Säg tack men nejtack med hänvisning till att du skall hjälpa din son med lite grejer imorgon.
För att du lovat.
Det man lovar håller man. Speciellt BARN.
Alla kommer förstå och se dig som en bra ansvarstagande förälder.
Du är inte en ful ankunge, du är på väg att bli en svan......
Visa atr barnen är det viktigaste du har, förklara även för Isac att han är så viktig för dig för det kan du aldrig säga för sällan.
Kram i sommarkvällen, du fixar detta!
/

även om ditt ex kanske någon gång i framtiden kommer lyckas ändra sina destruktiva beteenden så betyder det ju inte att du nu lämnade för tidigt. Du lämnade precis i rätt tid för du lämnade när din gräns var nådd och du hade inte haft råd att vänta in hans eventuella tillfrisknande. Det är möjligt att han har betett sig som han gjort p.g.a. sjukdomen alkoholism men det är ju också en oerhört "smittsam" sjukdom som du drabbades av på olika sätt. Hade du stannat hade du inte kommit så långt i ditt tillfrisknande som du gjort.

Dessutom är alkoholism och våld i nära relationer inte samma sak. Kanske har din vän som sa så inte tillräckligt med kunskap om de olika områdena. Alla alkisar använder inte våld och alla kvinnomisshandlare är inte alkoholister. Självklart minskar impulskontrollen i.o.m. alkoholintag och det blir svårare med känsloreglering. Men har man ett så invant mönster av, vad jag förstått mest psykisk misshandel, som ditt ex har så räcker det inte bara med att sluta dricka. Han måste också söka hjälp för sin våldsproblematik. Men som allt annat så ligger det ju hos honom att vilja en sådan förändring och söka upp en mansjour och absolut inte ditt ansvar att gå och vara rädd och vänta/hoppas på att han ska bli bättre.

Du gör det som är bäst för dig och du verkar göra det jävligt bra nu!

Kramar!

att våga berätta! Det är ett steg i rätt riktning för att kunna göra upp med skammen. Att man gör allt i sin makt för att bli en bättre person mot sig själv och andra och därmed se till att man inte gör samma misstag igen, är ju långt mycket mer effektivt och hållbart än straff.
Var stolt Mammy!

Det känns som om jag spenderar nästan varje ledig minut inne på sidorna här.
Läser runt eller skriver själv.
Då är det väl så, och hellre här och virrig än i dimman.

Jag tycker så mycket om att läsa, framförallt om alla er som har lyckats så bra, men även ni som kämpar. I det känner jag min mindre ensam, inte lika dålig eller konstig. Det är skönt. Tack.
Jag behöver det verkligen; dela.

Idag tränade jag för första gången utan alkohol i kroppen, känns bra.
Vad beträffar den kommande bjudningen i kväll tänker jag helt enkelt säga att jag inte vill dricka.
I morgon ska jag försöka hjälpa Isac med cykeln, han har bett så länge och för första gången på jag vet inte när så har jag vågat säga " i morgon" för jag vet att jag kommer vara pigg, ha ork, våga vistas ute på gården bland andra föräldrar.
Det gör ont att skriva det och samtidigt så är lite av smärtan lycka. Lycka över att jag vet att jag så gott jag kan är på väg åt rätt håll för både hans och min skull.

/F