Senaste kommentarerna i forumet

(symboliskt) Västerut och utbringar en födelsedagsskål till din ära.
Att det är ett glas kvällsmjölk hoppas jag du tycker är ok?! Hoppas dykningen går bra, och att semestern fortsätter på bästa sätt. Du fixar nog frestelsen. Blir kanske klurigare med humöret :-)

Stor kram Tant-Fia!

Du gjorde det jag borde gjort - loggade in och bad om hjälp. Hade jag inte trott att jag klarat mej själv, så hade förmodligen mitt återfall inte blivit av...

Har fullt upp att försöka mota en förkylning i dörren, vi ska nämligen ut och resa. En vecka till lite varmare nejder. Tur för mej att jag inte rest med någon större ordning, så det där med att göra som ett par bekanta - börja med en "svensk frukost" bestående av öl och snaps redan på flygplatsen - är inget jag är inkörd på. Det är första gången jag ska flyga...

Ha det bäst, Fia, för det är du värd!
Kram!
/MB

Fundera ett tag är du snäll.
Läs svar till dig i Askans tråd.

//Buzzz

Man kan ju inte komma överens med alla på ett forum, så är det ju bara.
Jag häckar på flera andra forum som är relaterade till mina fritidsintressen och det är samma sak där, man råkar i luven på varandra.
Det sägs ju också att det skrivna ordet är det nästan sämsta sättet att kommunicera på, på grund av att det är så lätt att missförstå.
Att man sedan sitter i anonym trygghet bakom en skärm kanske också triggar folk att vara lite mer kaxiga än vad dom skulle vara i levande livet, ansikte mot ansike.

Tycker det är tråkigt om du lämnar, det behövs folk som "tar hand om" oss nybörjare i nykterheten och jag tycker du verkar klar och sansad i dina inlägg.
Om det är så att du stör dig på någon, kan du inte helt enkelt bara scrolla förbi de inläggen?

Hoppas du stannar och bidrar fortsättingsvis också.

//Buzzz

och med råd om vart jag kan hitta hjälp. Det har ju mer och mer blivit tydligt för mig att min sambos alkoholproblem bara är toppen på ett isberg! Det var det som blev droppen för mig, det att allt alltid eskalerade och blev så mycket värre när han hade druckit vilket har varit väldigt ofta, i princip dagligen fram tills mitt sk "ultimatum" i början av december, när jag började skriva här. Han har druckit ett flertal tillfällen de senaste veckorna men det har inte blivit riktigt så illa som tidigare.

Under den här tiden har det blivit så tydligt, först hans spelmissbruk och sedan hans fruktansvärda humörsvängningar och ilskeutbrott. Och även den sidan när han tiger och ignorerar mig helt kallt i flera dagar. Vi har en så tråkig stämning här hemma. Vi gör ingenting längre på dagarna. Tittar på tv, läser böcker och...ingenting mer. Jag är så glad att jag har mitt jobb i alla fall, det är min räddning.

Ska ringa kvinnojouren imorgon och försöka få komma dit och träffa någon i nästa vecka. Har ju haft hjälp av dem en gång när jag lämnade honom förra hösten. Det var bra, tyckte jag, fick mycket stöttning för både mig och yngsta dottern då. Han hånade mig för det i efterhand, när jag efter intensiv uppvaktning gick tillbaka till honom. Han menade att det inte alls handlat om att jag var rädd för honom utan att jag bara ville ha drama och uppmärksamhet. När jag läser om olika personlighetsstörningar så kan jag i princip bocka av vartenda kriterie som han uppfyller. Hans förnekande av mina känslor, hans förvridna syn på allt ingår i paketet. Det är en sån person han är och han kommer aldrig att ändra sig, av den enkla anledningen att han totalt saknar insikt om att hans beteende inte är normalt.

Nu har det återigen gått 4 dagar sedan han drack sist. Märker att han blir rastlös, låg, irriterad och isolerar sig i ett rum. Gissar att han dricker imorgon. Och om så är fallet så kan jag inte vara här med min son. Då får vi sova någon annanstans.

Har också tänkt som du, Flygcert, det här med att inte ha ett ordnat boende, hur ska vi dela upp gemensamma inköp osv. Har förstått att allt det där inte betyder någonting. Ingenting. För barnens skull så måste jag göra det här, oavsett vad som händer med allt. Det får lösa sig, helt enkelt. Idag skriver jag kallt, utan att känna. Men jag kan inte förmå mig till att tänka på själva uppbrottet. Då får jag ångest direkt. Jag önskar att jag kunde vara iskall och mekanisk och "bara" genomföra det. Jag vet inte vad jag är mest rädd för, hans eller min reaktion. Mina känslor. Min separationsångest. Jag vet inte. Jag vet bara att när jag gör det här så MÅSTE det vara sista gången. Ingen mer kontakt. Och jag vet att jag skulle behöva hållas fast och spärras in när mitt eget system svarar upp mot hans övertalningsförmåga...

Ta det lite piano med att avregistrera dig är du snäll. Vi är nog många som tycker det vore trist och en förlust för Forumet!
Så ta och sov på saken!

/PP

"klubb för inbördes beundran"? Var har du fått det ifrån nu då? Vari består den beundran? Skulle vi beundra varandra för att vi blivit alkoholister? Alkoholhjälpen heter det väl?? Om det inte var rätt för dej så håll dej härifrån då! Men det ska jag göra nu, tack för hjälpen! Jag blir så trött på dina konstiga inlägg så jag står helt enkelt inte ut längre. Men bry dej inte om att svara för nu avregistrerar jag mej.

Tack för era svar Buzzz och Abel! Vanans makt e stark men denna gång måste jag klara det!
Har ju som så många andra försökt ett otal gånger tidigare, som mest hållit upp typ i tre veckor!
Just nu bara led mig själv o ser allt i moll.
Blir massor med tid över som borde fyllas med ngt annat, är rädd för tristess!
Druckit länge bara för att jag upplevt det, mår nästan dåligt av att sätta det på pränt såhär!
Familjen har tack o lov inte tagit ngn skada av mitt drickande, ett välbet jobb har jag, som jag dock
vantrivs med! Många gånger tror jag att det är en bidragande faktor till mitt drickande.
Måste ta tag i livet och det jag har kvar av det.

Må väl!

//S

Och även om det är en klubb för inbördes beundran så vadå?
Den funkar.
Absolut INGET med det, för en del är det jättebra.
Ett andhål i vardagen.
För vissa mer än så, och för en del, läns mig, fungerade det inte just nu.
Men jag tror oerhört mycket på forumets possetiva inverkan.
Men för mig var det inte rätt.
Men jag kommer vara här.

Och du är, trots diverse snedsteg, på rätt väg.
Som tusculum skriver, se det inte så deprimerande.
Det var ett gupp i vägen.
Det var alles.
Du har gjort en härlig förändring, håll fast vid det istället.
Kram och lycka till.
/A

Femte dagen nykter. För en gångs skull fint väder och en långpromenad i solen stärkte kropp och själ. Ja, juletider är inte bara förenat med glädje. Jag vet inte hur många jular som supits bort. Man har sett fram emot en lång ledighet efter höstens slit. Alla förväntningar, julbord, släktbesök, mat i massor och alltid en helsikes massa alkohol. Mysigt korta stunder men på det stora hela har det nya året alltid börjat med en massa ångest över hur mycket man druckit, saker man sagt och gjort etc. Sist jag hade en riktigt lång nykter period för flera år sedan tog jag mitt återfall en julaftonseftermiddag. Det kom som en blixt från klar himmel. Hade inte en tanke på att dricka. Kände mig lite hängig och törstig. Allt som fanns i kylen var en folköl. Utan att tänka efter en sekund svepte jag denna folköl och innan kvällen var slut hade en flaska whiskey också slunkit ner. Det är väl det som är det otäcka med vår sjukdom. Man kan aldrig riktig helt slappna av utan alltid vara lite på sin vakt.

Till turen 73 kan jag bara säga. Gläd dig över ditt nästan ett års långa nykterhet, knyt näven i byxfickan, tänk tillbaka hur bra du mått när du varit nykter och fortsätt där du var. Se det som ett litet, litet hack i kurvan.

Kör hårt alla ni där ute.

Tjalle

Hoppas du får ett bra slut, bättre start på nya året kan du inte få!
Lev gott
/A

inte prova nån av dessa ?

http://www.namndemansgarden.se/vara-enheter/goteborg-oppenbehandling

http://www.valet.se/

turen73 :-)

Du har uppdaterat din nykterhet helt enkelt, ville kolla om du kunde hantera den, och det funkade inte...
Nu vet du det ett tag till framöver, och kan lugnt ligga stilla i båten oavsett hur det stormar runt omkring dig.

Ingen dömer dig, kanske du själv möjligen, men jag ser det som en ny erfarenhet att lägga till historien, det funkade inte helt enkelt.
Kan vara bra att minnas när suget trugar på, det funkar inte ens att prova igen, du vet ju nu hur det slutar...

Istället för att kämpa emot, låt dig följa med i stormen och med den stora vetskapen att alltid lugnar ner sig efteråt, du behöver inte slåss mot vågorna.
En dag i sänder, det stormar inte för evigt, när det lugnat ner sig så sitter du inte med mjölksyra i armarna kvar för att du slet som ett djur när det stormade.

Efter stormen spricker det oftast upp, och en solstråle kanske söker sig till dig, luta ditt huvud och låt solens strålar värma ditt ansikte,
Njut av det finns små små saker i livet som får dig att vilja ta vara på tiden som är fin, istället för att motarbeta det som är jobbigt.

Att orka leva istället för att bara försöka överleva...

I morgon är det en annan dag, se fram emot den istället för att bära ryggsäcken med det tunga förgångna.

Berra

Kloka ord:)Tack

Tack för ditt svar.
Även om jag tror att vi aldrig blir ett par igen,så är det skönt att höra från någon med erfarenheter att man kan komma ur dåliga vanor om man bestämmer sig o erkänner.
För hur jävlig han än är o varit så har han varit mannen i mitt liv,far till mina barn.
Så jag hoppas han rycker upp sig.Så sorgligt att se honom förfalla.
Han har ju varit min vän också i 30år som vi känt varandra.
Men beslutet känns så rätt,om än jättesvårt.
Vet att han kommer dricka när han sitter i lägenheten nu.

till dig och det du går igenom. Jag har själv tagit mig ett rejält återfall efter att ha klarat av senaste året väldigt bra. Jag blev nog för trygg och nu i jul så hällde jag i mig allt som jag kunde komma åt. Inte så bra... jag jobbar mig tillbaka nu. Det går så fruktansvärt illa när jag dricker så nu bör jag kunna hålla mig igen. Jag hade som mål att klara av hela året men det gick inte så nu kör jag på nästa år. Jag kommer ihåg att vi kämpade förra julen också. Styrkekram till dig!

har det gått åtta dagar sen jag blev kanonfull och åtta dagar sedan jag senast drack alkohol. Jag har svårt att frigöra mig från minnet bara. Är så ledsen hela tiden. Besviken. Orolig. Julen är alltid en komplicerad tid för mig, fylld av barndom och vuxendom och förväntningar och besvikelser.

Ni är alltid så vettiga. Hur kommer det sig att man kan vara så förstående och förlåtande mot andra men inte mot sig själv?

Askan. Jag tror att jag valde det för att det kändes så. Som att det bara fanns aska kvar. Att elden brunnit ut och att jag ville resa mig ur den. Askan alltså, och som en fågel Fenix bli fri. Och jag är helt övertygad om att jag vill och jag tror att jag kan. Måste lära mig att ta hand om mig själv men jag vet inte hur. Ett bra sätt är i alla fall att aldrig mer dricka alkohol.

De senaste månaderna så har jag ju dragit ner oerhört och kanske bara druckit vid ett handfull tillfällen men vid alla de tillfällena så har jag ju druckit mer än förut, alldeles för mycket och på ett sätt som stärker mig i min övertygelse om att jag lyckats finvindricka mig till en klassisk bona fide alkoholism. Så är det bara. Det är vad jag är. Bland annat. En tilltufsad person som är oerhört tacksam över att ha hittat denna klubb, inte för inbördes beundran utan för stöd och förståelse för ingen i min närhet vet eller skulle förstå hur det känns.

God fortsättning vänner.

Hej.
Det är det enda man kan tänka när man sitter där med ångesten;
framtiden, dagen och morgondagen är det enda jag nu kan påverka. Nya
möjligheter till ett bra och värdigt liv. Jag har varit utan alkohol
ett år nu sedan jag kraschade rejält förra december. Men på juldagen
och annandagen tog jag mig ett återfall; drack hejdlöst av den
starksprit som fanns hemma. Maken var allert den här gången och
gömde genast undan det som fanns kvar. Jag har sedan dess varit på
ica och köpt 3,5:or och druckit upp den folköl som funnits kvar. Nu
har jag inte druckit något sedan igår och vet att det går att komma
tillbaka, i små steg. Känns väldigt onödigt att åka dit när det nu
har gått ganska bra hela året att avstå från alkohol. Jag började väl
slappna av och tänka att ja så farligt kan det ju inte bli. Men det blir det när jag dricker alkohol...
Hoppas att det går bra för dig, kämpa på!

Hoppas det är lugnare idag och att du kan njuta av din semester.

Tänker du efter så kan du säkert komma på något annat sätt att fira din födelsedag på. Tänk storslaget! Gör något riktigt jävla kul, något som inte hör till vardagen. Hur storslaget är det att dricka ett glas av något som du ändå tycker är äckligt och tror du kan fara illa av? Det är din födelsedag, gör den till din dag! Fuck Tradition!

På tal om tradition förresten kom jag att tänka på förra nyår. Jag hade en sådan där jumboflaska Pommac att poppa vid tolvslaget. Den gick åt snabbt kan jag säga. Många som stod traditionsplikttroget med sina skumpaflaskor kom fram och ville smaka för de tyckte det var mycket godare, de tryckte bara i sig champagnen "för det är ju tradition". Jag har också gjort så även om jag aldrig gillat bubbel eller ens vitt vin men jag tycker idag att jag då var en idiot. Varför ha på sig skitsnygga kläder, laga den godaste och lyxigaste maten på året, för att sedan tvinga i sig något man tycker smakar jätteilla? Vissa tycker på andra tider det är tradition att äta surströmming men inte gör jag det heller.

Kommer inte ihåg hundra men visst är du i Thailand? Nu när du börjat med kickboxningen så varför inte boka in ett pass på någon thaiboxningsklubb på din födelsedag eller gå på någon stor gala? Det är en häftig upplevelse att gå och se professionell Muay Thai i ursprungslandet. Eller bara gör vad som helst som du tycker är roligt.

Kram på dig!

Tack Santorini för att röt ifrån och bad mig skärpa mig, precis vad jag behövde få veta. Kanske inte ville men BEHÖVDE. Det är min definition på en sann vän. Håller dessutom med Victoria om att det var ett brilliant inlägg. Tack även Victoria, m-m och vill.sluta för er tro på mig när jag själv vacklar. Jo, m-m, mannen är med mig i min kamp. Men han är inte alkoholist (bara riskkonsument än så länge) och kan därför omöjligen förstå till fullo att hans fru är ett fyllo. Idag känns det bättre, men jag helgarderar mig. Fick en antabus igen igår morse efter att ha läst Santorinis och Victorias texter. Skrev även ett långt tack då, men allt försvann är mobilen ringde. Efteråt ville jag kasta maskinen i havet. Jag börjar tro att mitt humör inte bara är alkoholbaserat utan att jag faktiskt har ett olyckligt temprament. Kort stubin är INTE attraktivt och något jag också behöver bearbeta. Så där har du fel vill.sluta (igen! Försökte skoja nu ;-)), jag är långt ifrån att klara mig utan ddtta livsforum (mt) än. Vilket även m-m vittnar om, i nöd på hennes resa så sökte hon/du sig/dig hit. För här förstår folk vad man slåss emot. Och vi bygger både oss själva och varandra i denna unika klubb. Förstår Victorias dilemma/tankar inför sin födelsedag. Hur rodda ihop så att både värdinna och gäster blir bekväma? Men jag har inga vettiga förslag. Res bort?

Tack för att ni finns. Nu ska jag ut i världen och fylla 50, inte fyllna 50.

Förstärkt Fia

Hej Berra!

Kanske inte riktigt samma sak som du menar, men jag hittar saker.
Flaskor och burkar på de mest konstiga ställen...
Vekar som de finns överallt, i skåp, garderober och allehanda skrymslen. Väcker en hel del dåliga minnen och skam.

Men jag hittade också en liten undangömd sak som kanske kan jämföras med din morgnrock.
Ett litet måttglas på 6cl som jag använde för att dosera med på vardagar. Alltså, beroende på vad klockan var när jag började körde jag med principen att man förbränner 2cl i timman. Sedan räknade jag timmarna fram tills jag måste sitta bakom ratten igen och multiplicerade dom med 2. Smart va? Eller kanske inte.
Det där djäkla måttet framkallade nog min ångerrock... Så sjukt tankesätt.

Tänkte på din morgonrock, känns som om den vore ett bra offer i en vårbrasa eller nå't? Markera att det dåliga måendet är över?

Buzzz

Klanka inte ner på dig själv.

Barn tänker ju inte som vuxna så säkert analyserar de inte alls situationen på samma sätt som du. Då separationsångesten släppt så tänker hon säkert inte ens på det, utan busar runt och har det mysigt.

Jämför med att lämna ett barn på dagis. De kan skrika och gråta sig förtvivlade utan att det för den skull alls behöver betyda att de på något sätt har det dåligt eller inte trivs på dagis. Har de dessutom haft det rörigt hemma med ledsna/arga föräldrar som separerat så är det ju inte konstigt att hon reagerar som hon gör och ser separationer (även kortvariga) som något "farligt" och skrämmande. På det sättet kanske det var bra att hon åkte så hon får se att det inte är farligt och att hon kommer över den där separationsfasen.

Att du tänker att du är en vek mamma som inte kan skydda dina barn är nog verkligen bara en tanke och känsla hos dig och inget som ligger hos tjejerna. Jag fattar att du känner dig överkörd då svägerskan inte respekterade vad du sa däremot men det behöver inte betyda att flickorna ser dig så.

Kram på dig!

...jag har en sådan men i en annan form, en fysisk sådan...

Ångestrocken!

Å va' f-n är nu det?

Jo det är min gamla morgonrock som hänger på baksidan av sovrumsdörren på sin krok, fick den av frugan i julklapp för kanske 10-15 år sedan.
Den är jättefin med tjock frotté i ljusblått med små röda ränder, den var nog skitdyr...
Har bara använt den på helgmornar att lomma runt i de första timmarna.

Men jag kan absolut inte bära den längre, det bara går inte..

Den är så fylld av bakfylleångest att jag bara mår dåligt varje gång jag sätter på mig den en helgmorgon, trots att det är mer än sex år sedan.
Jag mår dåligt av den när den tynger mina axlar, hela dess miljö skriker ut bakfylla och ångest, det finns ingen frukost som smakar bra i den.

Jag får nog kasta bort den, eller möjligen spara den som ett fysiskt exempel på min ångest, orsakad av bakfyllan.

Men visst är det läskigt hur en känsla sitter kvar i ett objekt, och jag kan inte säga exakt vad som gör det.
Ytkänslan, tyngden, lukten eller bara formatet på en morgonrock, för mig är det höljt i kval vilketsom...

Har ni andra någon "sak" som ni projicierar eran negativa erfarenhet med alkoholen till?

Berra

Jag kan få sådana tankar oxså. Ett gott rödvin det var ju mitt favoritvin.
Men nu kan jag styra om tankarna och det går inte lika trögt som i början.
Så jag hoppas dom försvinner men det går nog inte av sig självt.
Julen gick bra, ibland visade sig A-jävulen men jag puttade bort.
Jag kan inte slänga bort 3 och en halv månad. Okej det går en eller två
gånger sedan är det kört för mig. Köpt hem lite cider till nyår på ICA.
Har aldrig hänt i mitt vuxna liv. Så nu får jag pröva något nytt.
Vi var bortbjudna nyårsafton men jag har tackat nej då jag vet att dom
som är där blir mer eller mindre aspackade. Klarar inte det just nu och
dom sura minerna bjuder jag på. Nyår är en vanlig dag för mig numera,
äta lite gott visst njuta av min cider och framförallt ingen bakfylla
på nyårsdagen. Minns förra nyårsdagen, fy faan var så dålig tog en åter-
ställare och fortsatte.
Det värsta som jag kan göra just nu är att ta första glaset och jag ska
inte det.
Ha ett Gott Nytt År
Konstnären