Senaste kommentarerna i forumet

...tack, jag är så tacksam du finns här, du helar mig genom att jag får vrida runt saker ett extra varv inuti. Både det som är/var ren tanke eller intuition, minnen, praktisk erfarenhet, hjärtesaker, tragedier, glädje...allt som händer/hände inuti och utanpå, synligt och osynligt. Det som händer inuti mig genom dig förklarar att jag har INTE några lik gömda och förträngda. Det finns inte fler skrymslen inuti att öppna. Anhörigveckan och här har bekräftat det jag hoppades var så. Befriande! En dag kommer du känna detsamma, kroppen är en finurlig manick ;)

Jag har märkt att min historia har fått ett rött sidenband runt sig och det är tydligt för mig att det är just historia. Det finns, det har format mig, jag har förlorat saker och mist tillit men jag har vunnit styrka, insikt, vidgat ramarna och blivit mer rädd om mig själv. Att jag, genom erfarenhet, vet att min magkänsla är min vägvisare och största tillgång. Däremot går jag inte in och råder om missbruk i sin helhet. Där är jag mitt i en ny erfarenhet och mitt i ett känslohav, vet för lite....än...lär och vill bli bättre.

Jag har lämnat situationen men inte relationen. Men, det kan ändras, både från min sida eller hans. Han har ju mentalt redan skilt sig och den snara framtiden kommer visa om han sätter det i praktik. Gör han det inte nu blir det inte om en månad.

Jag tror generellt folk om gott, annars blir det dagliga livet tungt. Jag har däremot fått så många kommentarer från alla möjliga människor under alla år jag jobbat med det jag gör. Människor inom och utom kan komma med väldigt många frågor, allt från "insatta" journalister till läkare och symötestanter i kyrkan. De frågorna visar mer om deras tankar och förutfattade meningar än vad mina svar informerar. Det har gjort att mina ramar är väldigt vida och jag rör mig lika gärna utanför ramarna som innanför. Behandlingen ifrågasätter jag inte på något sätt men jag är inte främmad att ställa frågor. Alla passar inte på alla ställen och jag är rädd att behandlingen kan vara för snäv. Att mannen har en problematik som kräver något mer, något som han själv är för sjuk för att söka. Han gör det han blir tillsagd, så har han sagt. Punkt.

Flygcert, tack igen för dina ord. Jag flummade iväg långt utanför men vill du ska veta att jag tänker på dig. Håller om när du behöver.
Lycka till i ditt kaos, jag finns i samma röra...lika bra vi håller hand så vi inte blir för yra ;)

Kram
,

Nu avslutas denna delen av vår resa, jag kommer att sakna er. Jag önskar dig all lycka och att du följer ditt hjärta.Många kramar Kalla

det var jag som rekommenderade den. Köp gärna hennes lilla bok på vulkan.se, bättre tankar och insikter om alkoholism finns knappast. Borde läsas av alla som utbildas till läkare och terapeuter.
kram
Fenix

och jag skickar dig varma kramar!! Ta hand om dig!!
Kram

Sorgsen, vilka fina ord du gav mig: "Du gör rätt för du gör precis det du vet du måste".

Jag är säkrare nu, på att jag gör rätt, men barnen hamnar emellan, han "matar" den stora med konstiga saker, jag märker på sättet hon uttrycker sig att det inte är hennes ord/tankar... Och han håller fortfarande på att göra mig galen med alla sina mail, samtal och sms...

Tack mt. Har tänkt mycket på det du skriver om att abrnen kan vara med som en del i boandet, och det håller jag med om. Jag pratar mycket med mina små prinsessot om var vi ska bo, att vi ska flytta om ett litet tag, vi har varit där och tittat osv, men jag vill nog för både min och deras skull att det ska kännas fridfultl från början - jag ahr haft nog av att leva i osorterat kaos, både fysiskt att saker ligger överallt, men också psykiskt - att jag inte fått ha det som jag velat - nu vill jag att det ska bli som jag vill ha det och tror att det är bäst för barnen, inte att det ska stå 15 flyttlådor som ger oro i mig.. Ja, det låter rörigt och som att jag är totalt kontrollfreak, men jag menar nog bara kort och gott att jag vill lägga stort fokus under kanske två dagar för att röja i ordning som jag tror det blir bra och finna frid i det.

Lelas, <3!!!

Jag har dig att tacka för så mycket den senaste tiden, att du berättat om dig och dina erfarenheter, att du stöttat mig när jag berättat och jag är dig evigt tacksam.

När jag läser dina inlägg från helgen och fram till idag så känner jag igen mig i flera saker - och tänker på alla gånger du stöttat mig i att jag måste lämna. Nu vill jag stötta dig i detsamma: lämna!

Du har kämpat, och det är något väldigt fint och bra att göra, men inte om det betyder att du äventyrar ditt liv, din säkerhet, ditt välmående och din lycka! Du är värd så mycket mer och så mycket bättre!

Du är så bra på att uttrycka dig och en del av det du skriver känns som det är precis det jag velat säga/känt/upplevt, men jag ahr itne haft orden/språket att uttrycka mig klart - sambon har varit aggressiv mot mig, men sedan ahr det funnits många stunder av det du skriver "ren okontrollerad hysteri". Och att han alltid varit ilsk mot mig i fyllan har varit fruktansvärt att leva med, men det fortsatte ju även efter att han slutat dricka - precis som du beskriver!

Ta hand om dig, ta vara på dig och ditt och var rädd om dig.
Jag tänker på dig och önskar dig en god natt och frid!
Kramar

så kände jag också. Men nu har jag valt att inte göra det. Jag kommer inte träffa honom mer än över ett antal timmar under våren. Då tar jag med mig någon. Jag har skrivit ner här, långt ifrån allt, men tillräckligt för att visa att det hänt om något skulle inträffa i framtiden.
Jag var också orolig han skulle göra sig illa ute mitt i natten i ett sånt raseri. Men det behövde jag ju inte tänka länge över eftersom han kom hem. Hel och nykter!
Akutpsyk var också ett telnr jag googlade fram...

att läsa och att tänka att du var där emd honom. Den mannen mår inte bra - men det har du ju klart för dig. Klokt att du i konkret och tydlig form sätter ner i text och bild vad han åstadkommit.

Så som det framstår när du beskriver det nu hade det varit befogat att kontakta polis.

Ta hand om dig och vila! Kram, kram / mt

jag saknar gänget så jag måste logga in i alla fall och ser att den ena efter den andra lämnar! Vi får väl titta in här ibland ändå. Du är en av dom som gett mej mest här, bland andra förstås. Kanske man skulle skriva på Det vidare livet i alla fall nångång. Jag har inte sökt upp er på FB, ska titta efter det.

Tack till dej också!

I helgen byttes det aggressiva mot hysteri, ren okontrollerad hysteri.
Mannens första ex,det enda ex jag har kontakt med, bodde många år med mannen. Hon har sett hans utbrott och vet att det inte är "vanlig" ilska. Hon bodde med honom när han gjorde sinförsta behandling, då dryga 20 år gammal. I en av fyllorna hade äldste sonen sett hur han full och galen puttade mamman ner för en yttertrappa, vid någon överlämning av barnen åt ett eller annat håll. Tror sonen var runt 12-13 år då, efter det tog det år innan de hade kontakt. Sen blev det lite "tufft" va med pappa som bodde i stad, fixade jobb och sprit. Sonen berättade omhändelser som jag inte hade förväntat eller trott, gammalt men främst det som hänt där och då nu i november -12. Mycket mycket har gått förbi mig, klart han är full av irritation nu när allt kommer till ytan(hoppas det är så då kan han ju komma vidare) och jag är den ende levande som han kan spy över.

I fyllorna var/är han odräglig,vidrig, men det är förhoppningsvis förbi, alkoholen menar jag. Ilskan finns ju kvar och jag uppfattade den som betydligt värre. Som i helgen har jag inte upplevt honom, i fyllorna har han ju druckit vidare och tappat kontrollen på ben och armar innan han däckat.
Jag har ju sen i somras låtit bli prata med honom full,sista gången på en jobbresa där hotellets strykjärn for i bitar.

Nu var han skogstokig, utan alkohol och jag har bilder på det somhan slog sönder i helgen. Vilka krafter!

Önskar alkohol var förbjudet!

Jag vet gården fokuserar på missbruket och programmet, som de ska, men jag tror inte de kan föreställa sig hur illa det är. Det sätter jag ord på nu efter vad jag fick uppleva/höra i helgen.

och tack för det du delat! Allt gott! / mt

Stigsdotter ! Tänkte på dig precis nu när jag fick ett nyhetsbrev från Destination Gotland :-))

Mer måbragrejer som hände helt av en händelse idag ! Jag var in i en butik för att handla och gick fram till tjejen jag brukar handla av och sa vad jag ville ha. Hon sken upp och frågade...Åååå gör du sånt ?? Och så kom det en svärm frågor och vi for in i lunchrummet och hon visade grejer för mig och jag kunde hjälpa henne. Och helt plötsligt hade ett gäng funderingar löst sig för henne och hon blev jätteglad. Och jag stegade ut och kände mig själv som en vinnare för att jag hade kunnat hjälpa till.

Jag gillar skarpt när såna positiva saker händer utan att jag ens försökt få till nåt sånt utan bara "följer med" !! Och jag känner att jag behöver den typen av påfyllning i min självkänsla.

Och ja, jag är sannerligen i ett vägskäl nu. En rad beslut har tagits som innebär skilsmässa och att jag måste fixa nytt boende i närheten. Motivationen är väl inte på topp men jag är tvingad att jobba på nya boendet under ca 8 månader efter gemensamma huset är sålt. Vid fyllda 60 är väl inspirationen inte 100-% men vad fan, jag är ju hyfsat frisk och är så lyckligt lottad så jag har valmöjligheter. Det jag inte kunde se för ett år sedan men som nu smugit sig fram som en framkomlig väg.

Och att jag kan se det är också en måbragrej :-))

Tack alla ni som hjälpt mig att förbli nykter, utan ert stöd skulle jag garanterat inte klarat detta. Men nu går jag vidare, känner att jag inte har ngt att tillföra längre. Mina bekymmer handlar inte om alkoholen längre.
Kanske (förmodligen ) tittar jag in igen men behöver nu ett långt uppehåll för att bara vara jag och inte Fylle Maria.

Tack igen, ta hand om er, vi syns på Fb!

Kram!

Du kommer att vara saknad men förstår ditt beslut. Tack för att vi fått följa dig en bit på vägen.
Kram!

att du är borta från lägenheten och mannen nu. Jag läste alltså "rätt" - fast ändå fel - när jag inte tänkte "stryptag" - jag tänkte inte alls på den saken i den mån det är möjligt... Du är bra på att distansera (säkert på gott och ont, som det mesta) när du konstaterar att ordet stryptag har du varken använt eller tänkt. Jag hajade också till av att du verkade helt klar över att det var meningen att du skulle hamna under sängen = bli platt... Otäckt - och så skönt att du är borta därifrån.

Dock känner jag respekt för att du inte ville överge (det ord som kommer för mig) en människa som förlorat allt - för så är det väl? Han har kanske förlorat mer än både han och du trodde i första hand då det verkar vara så att det inte yppar sig erbjudanden om arbete... Oberoende - du har gjort mer än de flesta både har lust, ork och möjlighet till.

Jag tror att du har en stark poäng i att vissa saker lönar det sig inte att försöka förklara... Det är svårt att förklara för en som int´ begrip´ sa Ingemar Stenmark i en intervju...

Ha det gott i det kontext där du trivs och där jag antar att du får bruk för din fulla potential. Hoppas du får sova riktigt gott i natt!
Kram, kram / mt

Sorgsen, usch vad du har haft jobbigt i helgen! Ibland svänger det snabbt. Tur att du har din bror som hjälper dig. Det verkar som att din alkoholist har nått så långt i sitt missbruk att de aggressiva sidorna kommit fram. Det är inte det minsta lönt att snacka då. Du funderar över att ringa polisen, det kan du göra om du vill att de ska förstå att det är allvar om du ringer igen. Egentligen kan de inte göra så mycket om han "bara" skriker. Så bra att du inte går dit själv.

Det gör mig ledsen att läsa hur du har det. Hoppas du kan koppla bort det hela när du är ute och reser!

Massor med kramar
Miss K

Det är så himla skönt! Det är inte synd om mig, jag kan dricka om jag vill men gissa vad? Jag vill inte! Visst är det en jädrans skillnad, skillnaden som gör allt tror jag! Grattis :-)

P.S. någon här ovan rekommenderade bloggen Torrdockan. Jag har själv läst den och kan bara hålla med, mycket igenkänning och hon skriver mycket bra, den finns visst som bok också.

Låter nästan som ett skämt, om det inte var någon du träffat tidigare! Nå, jag bor i Stockholm och här finns alla möjliga skummisar... Lycka till på intervjun, håller tummar och tår för din skull!

..tack...trevligt att höra, att jag är klok. I helgen hörde jag att jag var den största idiot som existerar. ;)
Jag är "sjuk" sen barnsben, enligt mannen. Och visst, mycket har hänt i mitt liv men att nå framgång krävs mer än bara talang ;) Jag har människor av alla ytterligheter runt mig i mitt dagliga liv. Blir dagligen bedömd och kritiserad i allt jag företar mig. Ett jobb ger nästa, tillhör inget sjukvårdssystem och det betyder, inget jobb=inga pengar. Med åren lär man sig sätta saker i andra perspektiv. Det an säkert aalyseras ner i någon bokstavskombination och att behöva prata och finnas tillgänglig med 100 flexibilitet är ju inte heller normalt. Men, en sallad i ett hörn är sånt som får vågskålen i balans... ;)

Slutat ge mig in i förklaringar, det finns så få referensramar. Som i alanon och här...med likasinnade behöver inte allt förklaras...

Kram

.

...tänk om jag hade varit en sån som inte tycker om parfymer men jag älskar goda dofter på flaska (fast jag har svårt att hitta en som sitter!!!). :-)

Åh, du är så klok, Sorgsen. Du kommer att klara av det här, även om det kommer att vara en tuff period nu.

Kram. <3
/H.

Säger jag som bara smugit in lite då och då här. Du lämnar oss! Ja, jag är ju själv inte så aktiv längre men det går i vågor. Tack för dina klokheter vill jag säga och önska dig lycka till. Det kommer att gå bra för dig och jag blir så glad av att läsa ditt inlägg här ovan där du beskriver glädjen. Och visst är det ingen idé att sörjda brända broar, det är bara att bygga nya!

Kram från mig!

- det är något speciellt med att dela... säger jag som inte går på möten:) Men när jag skriver här skriver jag för mig - och så ibland kommer det respons att det jag skrivit är till hjälp för nån annan. På samma sätt lär jag mig av det jag läser i andras trådar, på mitt sätt och från mitt perspektiv. Och när jag skriver i andras trådar har jag många gånger fått egna insikter som berör mig. Det är stort.

Stigsdotter - jag är glad att du tittar in ill forumet fortfarande. Jag är väg mot huvudstaden snart och lägger nog en vink till dig då så kanske vi kan ta en fika - eller en glass i solen på nån trappa vid nån bro när Strömmen. Om du vill. Vi behöver ju inte presentera oss men jag skulle gärna ge dig en kram. Här kommer en virtuell sådan! Kram i solen / mt

...jag kunde inte göra annat. Hade inte sängen varit för tung för honom hade jag legat under den, det var syftet.

Jag hade denna helgen som min "ultimatumshelg". Det blev så efter de sista mötena och bristen på kommunikation. Jag är inte den som bara lämnar, i några lägen (diskussioner eller utvecklingssamtal) och därför ville jag få sagt mitt utan aggression eller baktankar. Bara så, rakt på! Så som jag är!

Att den helt spårade ur fanns inte som första alternativ i min hjärna precis...skriver jag med ena ögonbrynet lyft.
Jag har ringt till hans mamma, hon är från nu, den ende som pratar med honom. Eventuellt skulle hans döttrar hälsa på nästa helg, långväga, och från våren ännu längre. De träffade han senast på sensommaren förra året.
Efter snatteriet blev en umgängeshelg inställd pga socmöte.

Hans mamma var riktigt orolig, och nu vet jag att han aldrig ringer henne och far med lögner om sin vardag, jobb osv, ljuger om oss-att allt är normalt och att han, enligt tidigare plan, ska till mig under våren. Nu lever han alltså enbart med sina lögner och ingen skulle fråga efter om han ruttnar i lägenheten, iaf inte innan stanken skulle få trappstäderkan undra, om ens hon. Mamman har hälsat på honom 3-4 ggr under vår tid och utöver de gånger jag kört dit har han inte varit i sitt föräldrahem mer än ett par gånger. Han svarar inte altidnär hon ringer så det skulle ta tid innan hon reagerade också. Hans bror har han ingen kontakt med. I skrivande stund tror jag jag ska kontakta has söners mamma och säga läget. De tror ju allt är bättre nu....

Jag är helt i linje med dina meningar.
Det finns ingen kontakt från mig från och med nu. Som jag skrev tidigare.

Han har mitt nummer om mina grejer är i vägen. Då får jag släkten att åka dit och plocka dem och hämta bilen. Detta läget är inte svårt.
Han har sin efterbehandling och AA, söker förmodligen jobb. Vi har ingen gemensam ekonomi mer än att jag betalat del i lägenheten och renoveringen.
Så om en skilsmässa är aktuell i dagarna löser det sig men det är inget jag kan initiera här och nu, av rent praktiska själ. Min kalender planeras många år före och jag kunde inte förutse detta för 3-4 år sen.

Jag fortsätter med min litteratur, fjärde steget, alanon, familj och jobb.
Skriver igen att jag har gjort vad jag kunnat nu.

Hoppet, däremot, har inte lämnat mig. Jag är obotligt positiv, inte konfliktskygg men söker alltid efter lugnet. Har en timmes paus nu, använder den till att dra mig undan och tugga på min sallad helt för mig själv. Så lugnt och skönt.

Kramar