Senaste kommentarerna i forumet

undrade vad det handlade om när du skrev att du mår rätt skit. Nu förstår jag. Starkt av dig av genomföra utsättning av antidepressiva - jobbiga symtom och lång tid. Minns du hur det var när du började? Man brukar kunna ha rätt så häftiga biverkningar då också. Men snart är du fri och du har redan hittat dig själv, ditt sanna jag, tror jag. Du har tagit kampen och du är en vinnare! Ja!!! Lyssna på texten http://www.youtube.com/watch?v=kUK4aTz4rx0

Kram, kram finaste du! Våren väntar :) / mt

underbart! Nära till vänner, till förskolan och till familjen... dessutom inom budgetramen och trivsamt!

Det osynliga barnet är en novell av Tove Jansson - finns på You Tube i den japanska tecknade formen. Lite förbarnsligad kan jag tycka - men trevlig och den varianten är ju klart för barn. Annars vet man inte riktigt med Tove J och mumintrollen... de har bottnar för alla åldrar. Alla novellerna i samlingen "Det osynliga barnet" gick på Unga radioteatern (P4) i somras, kanske de finns att lyssna på ännu i SR´s arkiv.

Kram, kram - så härligt att du och barnen får ett eget hem! En plattform för din fortsatta livsresa! / mt

Men jag vet att vi är flera som bryr sig om hur det går för dig, hoppas att duläser, jättebra om du skriver oxå.
Tänker på dig och önskar dig allt gott!
Kram!
/A

Bävade för att komma hem efter jobbet,visste att han varit hem o hämtat saker.
Täcke o kudde borta innebar att han verkligen skall sova där inatt i lägenheten.
Ligger vaken än o klockan är 01:00 men har inga orosmoln i magen.
Har sonen snusande bredvid mig istället o det känns ganska ok trots allt.
Just nu börjar ilskan koka inom mig, vet att det är aw på hans jobb. Morrn.
Trots alla våra diskussioner ang att han haft en sms konversation och något skumt på gång med en kollega under lång tid så väljer han att gå med dom imorrn
Det visar på att han inte bryr sig ett dugg om mig o våran ev framtida relation.
Då skulle han vara Hemma hos sig o dricka cola o bevisa sin motsats mot allt jag tjatat om men som han bara förnekar .
Nej fyfan vad trött jag är på hans egoistiska tänkande,må han må pest i sin lägenhet sån ilska känner jag nu.
Jävla egoist......
Ska låta så bra men det är ju så synd om han ska sitta där ensam.
Sin bror o andra man kan umgås med existerar inte bara krogen eller pub livet lockar så är det fritt fram....
Undrar vem av oss som kommer må bäst i framtiden,synd att man blir så hatisk på så kort tid men man har tagit mycket skit under lång tid nu.....phuuuuuuuu
Ska sova nu utan sömn tablett God natt

Kram, fina fina vännen. <3

Snart är du igenom detta. Snart kan du andas.

Jag är stolt över dig, och beundrar din uthållighet i att satsa på dig själv. Du är en vinnare.

/H.

Grattis! Du ser, det löser sig nu. :)

Du har varit på botten, trampat ifrån med fötterna, och nu sätter du fart upp mot ytan igen.

Kram!
/H.

Hej Lillablå! Tror inte vi träffats här tidigare. Ville bara säga att igenkänningsfaktorn är hög. Gick igenom precis samma sak för ett par år sedan.
Speciellt det sista steget att sluta helt var hemskt. Kommer ihåg att det räckte med att röra på ögonen för att få värsta svindeln..

Visst är det bra att de finns mediciner och hade verkligen stor hjälp av dem i början också men de har ju sina sidor.

Det bästa med dem i jämförelse med alkohol är ju att jag tror att risken för återfall är väldigt liten! ;)

Aj så vackert.
Och så ont det gör.
Jag ville så gärna kämpa, bredvid min kärlek..

Men jag blir uppriktigt glad för er.
Riktigt glad.
Ni är fina.

Törnrosa har fått permis och ska med oss på dop i helgen.
Det är också fint.

Grattis till bostaden! Jag sitter här och ler, blir så glad för din skull.

Jag ändrar också obetydliga detaljer ibland. Tidigare för att jag var rädd att sambon skulle känna igen det jag skrev, ja av samma anledning som du. Men det har jag börjat strunta i mer och mer. Vissa detaljer har jag kvar, för att skydda min och mina näras integritet. Jag ser det inte alls som lögn, mina känslor och tankar är ju lika sanna oavsett hur jag målar upp miljön eller genus på vissa jag berättat om i min omgivning. Det är ju liksom inte det som är det viktiga.

Massa kramar till dig!!!

... flyttar jag in i vårt nya hem.

Lycka.

Idag har plötsligt "allt" fallit på plats (jag försökte ta en dag i taget, jag tog det viktigaaste först!). Plötsligt fick jag nys om en bostad, den är rätt liten, den är superfräsch/jättefin/charmig/med själ, den har allt vi behöver (utom det lilla som jag kommer köpa, få av vänner eller ta med mig från mitt gamla boende...), och den kan rymmas inom min budget utan problem!!!!!
Barnen vet inte ännu, men de är bekanta med platsen och... ja, jag tror på detta! Magkänslan är tillbaka, om än tillfälligt!!!!!!!!!!

Så, Mt, idag har du helt rätt: idag är det ett ljust inlägg, däremot är jag inte bekant med Berättelsen om det osynliga barnet, men jag ska lära känna den boken!

Du har så rätt: jag ska ju inte vara tillgänglig hela tiden, men jag är det av vana: han har så många gånger blivit arg för att jag inte svarat på samtal eller sms, för att jag glömt telefonen eller liknande...

Tack Markatta. Ja, jag är öppen för att jag bestämt mig för att inte ljuga för mig själv längre om hur jag har det. Men samtidigt ändrar jag vissa obetydliga detaljer ibland, av rädsla för att han ska läsa och bli arg...

Vårt nya boende... Har ännu inte sagt så mkt till sambon, men han vet lite. Kommer bli en pärs att prata om... Åh, det är så fint där, och så lagom för oss, elelr jo visst jag hade kunnat önska ett extra rum och kanske en diskmaskin, men det ligger så charmigt: ett litet hus på en stor gård och nära till vänner, nära till förskolan, nära till familj...
TACK, min högre makt, för att du väglett mig. Jag har väntat på ett tecken, jag har tagit en dag i taget, och det löser sig!!!

Abstinens... Eller utsättningssymptom, som det heter...
Fy tusan, fy för den lede, jag lider och lider med alla som behöver gå igenom sånt här, på grund av spriten, droger eller mediciner... Eller choklad! =)

I nästan sju år har jag ätit antidepressiva tabletter, men nu ska de ur systemet!
Började dra ner i november, tog två tredjedelar av den absolut lägsta dosen, och två veckor av konstant plåga följde... Yrsel, koordinationssvårighetet, huvudvärk, illamående... Ögonen hann liksom inte med, jag tappade saker, fumlade, och fattade trögt...
Japp. Kände mig full.
Konstant.
I två veckor.

Sen tog jag en tredjedel. Samma visa igen.

Och nu inget alls! Värre variant av samma visa!
Fast samtidigt lättnad! Jag SKA klara det, jag är snart utan dem!

Och jag får en helt annan förståelse för det här med beroende.
Det här är antagligen en piss i havet, jämfört med ett saftigt alkoholberoende.
Jag är imponerad av er!

Samtidigt är det medicin jag har ätit, utan den hade jag kanske inte orkat, jag hade kanske inte levt det liv jag lever idag, jag kanske hade varit sjukskriven, arbetslös och fortfarande sjuk... Fast helt ärligt tror jag egentligen att jag har min kbt-terapi att tacka för att jag mår bra idag, eller bättre... Eller åtminstone det mesta...

Och att jag har kunnat skriva här, har varit otroligt skönt och läkande.
Läsa, skriva, och få förståelse och igenkänning...
Tack!!!

Egentligen vet jag inte vad jag ville skriva idag, eller varför...
Skit samma, skönt var det ändå!!!
Ha en fin kväll, ni fina!!
Kramar!!!

Bra jobbat, så kramar, styrka och stolthet till dig// Kalla

Bra jobbat, så kramar, styrka och stolthet till dig// Kalla

Men håller med dig om konsumtionen....... Det går inte, finns liksom ingen mening med normaldrickande".
Vi kör linan ut, där har vi felet.

Big NO NO!!!

Avhållsamhet är det som gäller.
Life is like a bitch, marry one and you got her the rest of your life ........ Samma sak med alkohol!!!
/A

Jag sade en eller två saker direkt.
Ser dina inhopp hos folk och fä och blir glad!
Du gör mig glad, dina tankar och funderingar etc.
Jag känner själv att jag är inne i ett flow, och det känns jättetoppen!

Jag vet inte, men har du ett helt ÅKERBRUK hemmavid?

Skickar ett par feta kramar med all jordens kärlek och värme till dig!
Like your stile babe.........
/A

Redigerat bort dublett

kan det vara, i synnerhet om man har ett enmansföretag. Fördelen med det livet är att man styr sin arbetstid själv, den delen som GÅR att styra i alla fall, djuren och moder natur styr resten. Det går inte att skriva in i sin almanacka att man ska skörda kl 10- 16.15 om två veckor, för man kan ge sej tusan på att det regnar då. Man har mindre jobb på vintrarna när det är mörkt, och mer jobb när det är sol ute och dräller av D- vitaminer. Så visst, om någon ger mej en liten bondgård så... :-)

väntar jag också på. I bekantskapskretsen har jag hittat några stycken som skulle må bra av att läsa här tyvärr.

Ha det bäst!
/MB

Skönt att höra att du har någon att prata med. Det är viktigt och bra. Du är viktig och bra och det är modigt av dig att våga berätta så mycket här som du gör. Du skriver ofta att du får mycket här ifrån forum men jag vill att du ska veta att du ger oerhört också, just genom att dela så öppet om ditt liv, dina rädslor och tankar. Det får i alla fall mig att känna mig mindre ensam.

Och du, jag tycker visst du kan slå dig för bröstet när du känner du lyckats med något.

Kramar!

Då, när jag hade börjat tala med mannen om hans drickande sade jag ofta att jag vill leva med honom som "den sanne xx" - inte när han dricker. Efter ungefär ½ års nykterhet (med några få korta återfall) började jag känna igen honom. Vägen är lång. Vad förändringen beror på kan jag inte förklara, en del är säkert att missbrukaren är uppfylld i sina tankar av möjligheten att missbruka igen. Fokus för närvaron är någon annanstans.

Klokt av dig att lämna, att han ska flytta. Kram / mt

Helt färdig nu efter en natt på jobbet.
Tankarna bara far.
Inatt kommer jag sova jag själv i sängen,LIVRÄDD känner jag mig trots allt negativt.
En sak jag undrar är hur den som dricker får så konstigt humör.
Känner någon igen sig o kan förklara.
Barnen brukar säga ibland,pappa är så sur....
Pappa blir så arg.......
Kommer ihåg förut då kunde han knappt säga åt barnen när dom gjort något fel det gjorde jag....
Den här förändringen är så OTÄCK.......
Tack för era kommentarer gör att man inte känner sig så ensam som man ändå gör............

är en bra definition. Stänga av och gå in i sin egen värld. Det känns tryggt att du kalla som går före känner så när du tänker på ett glas vin att du ser hela bilden. Att det negativa inte bleknat utan att du kan se hela bilden fortfarande. Du vet att du vill ha mer i så fall och du vet vart det skulle leda. Det gör mej glad att det kan få vara så framöver också. Ha det så bra!

Du kanske behövde den här sista erfarenheten?

Kram, ta hand om dig! / mt

Då, den 6.12.2010, när jag kom tillbaka hem vid 19-tiden sa Mg att ytan mot det såbara är störst mot den som står en närmast. Metaforen passade direkt i min tankevärld och har blivit en konkret bild (närmast fotografisk i min tankevärld) av friktionsskada på huden där nervändarna ligger oskyddade. Igår möttes våra respektive skadade ytor (igen) när jag hade tillbringat hela eftermiddagen med vänner, träning och ett långt telefonsamtal. Han var hungrig och jag höll på att laga mat under telefonsamtalets gång.

Han - känner sig ensam, övergiven? Faktiskt ser jag NU både Hungrig, Ledsen och Trött (han hade jobbat hårt fysiskt i flera timmar) - helt säkert irriterad också - om inte Arg... både av lågt blodsocker och väntan... HALT!

Jag - var besviken över att missa ett TV-program, över att telefonsamtalet blev längre än jag egentligen önskade - men jag ville inte heller avbryta, över att han hade synpunkter (överhuvudtaget!) på vad jag gör...

Sen - upplöste sig de sakerna... men när vi skulle äta uppstod en grej till som störde mig. Så då var vi båda in a Bad Mood ... och gick slutligen till sängs. Somnade - inte som ovänner men inte i närhet... i en trist-och-tråkig-närhet kanske.

Jag vaknade kl 5 och visste att precis i den där situationen konfronterades två av våra sårbara ytor mot varandra så att det tjöt i nervtrådarna.
En timme senare kom han upp och ville bara berätta "nu är jag glad":)

Tja... så håller vi på. Alltmer sällan numera och vi hanterar det ... alldeles utmärkt hanterar vi det.

Varför skriver jag?
Kanske mest för att jag tycker om att reflektera, att skriva - min förståelse växer när jag skriver. (Typ, han var i HALT-läge, inte mitt ansvar men bra att fatta). Kanske för att någon kan få hopp eller förstå något mer av den mångfacetterade verklighet där vi alla lever våra liv. Kanske för att berätta att vägen från uppbrott-avbrott till ett gott liv i samförstånd är lång. Men värd - om man verkligen vill fortsätta tillsammans och båda bidrar. Den sortens bidrag som inte kostar - men kostar på:) / mt

får alltfler inslag i ljusa toner och vardagliga, praktiska funderingar. Det gör att du själv som person får konturer... så där som lilla Ninni i Berättelsen om det osynliga barnet. Du har väl läste den eller sett på TV? Jag blir glad och mycket lättare om hjärtat när jag läser det du skrev igår!

Ett litet förslag att fundera på: När han ringer och berättar hur roligt och mysigt de har, barnen och han - säg bara "så bra!" - för det är det ju! Inget är väl bättre än barn som har två nöjda och lyckliga föräldrar som de kan ha det bra med. Innerst, tror jag, är det varje barns önskan att föräldrar och familj ska leva tillsammans och ha det bra. När det inte är möjligt är det näst bästa två "bra" föräldrar att vara hos. Och det är verkligen inte illa!

Orsaken till han ringer, vad han egentligen vill (behöver?) kan vi ju bara spekulera om. För din egen skull vore det väl bäst om du inte skulle vara tillgänglig hela tiden men det kanske du inte fixar ännu?

Tryggt att veta att du har dina kontakter irl - dem behöver du ett tag till. Du har farit mycket illa men nu går du med våren mot ett ljusare liv! Kram, kram! / mt