Senaste kommentarerna i forumet

Men, vännen! Vad är det som har hänt? (Eller ja, du berättar ju bara om du vill.)

Vet du, jag tror faktiskt att det kan hjälpa dig att tänka att din sambo (ditt ex?) är psykiskt sjuk. För du måste sluta tro att han har rätt när han anklagar dig.

Det enda du skall fokusera på nu är att inte gå tillbaka. Ingenting blir bättre av det, tvärtom så kommer allt bli sju resor värre om du återvänder. Så, ta en dag i taget och om du inte orkar det, så börja med en timme i taget.

Det kommer att bli bra. Du är på väg mot ytan.

Kram, vännen. Du finns i min aftonbön - och min högre makt lyssnar. ;-)
/H.

Precis när jag börjar känna mig starkare så kommer den där j-a sambon som ett knivhugg rakt i hjärtat igen.

Han är galen. Jag vill bara dö.

Fy fan. Han står ju på sig: jag är galen på alla sätt och mycket olämplig som mamma, och han vill att vi har barnen lika mycket.

Allting med mitt nya lilla gryt känns plötsligt förstört.

Jag får inte säga så, men han måste vara psykiskt sjuk/störd.

Min högre makt - hjälp mig! En dag i taget.

Snart film kväll med två av mina söner.
Men vad jag saknar mannen i soffan hos mig.
Jag måste skriva av mig,känns lättare då.
Han var nyss hem o hämtade lite saker,så jobbigt o konstig känsla.
Kan inte prata m varandra heller,blir stelt o konstigt.
Åhhhh va tufft det här är,vill bara gråta men visar inget att jag är svag inför honom.
Jag måste klara det här denna gången o stå på mig.
Hoppas veckan går snabbt bara...........

när du så målande beskrev ett glas vin på balkongen eller en drink i poolbaren. Lite vemodig. Men sen läser jag vad kalla o stigsdotter säger och måste hålla med. För handen på hjärtat- när nöjde vi oss med ETT glas vin sist, eller EN sangria i baren? Vi är inte såna, därför är vi här. Därför har vi slutat med alkohol. För om vi spelar bandet till slut så vet vi att det blir flera glas på balkongen, redan på eftermiddan och sen är man halvt berusad när det är dags för middan. Till den delas det på en flaska vin och det kanhända att vi slocknar på rummet tidigt sen. Har hänt mej mer än en gång. Det låter så mysigt men är det verkligen det?

Jag var faktiskt på en veckas semester i november och det gick hur bra som helst utan alkohol. Jag drack sparkling water i vinglas. Liite sug första kvällen men jag kan nog lugnt säga att jag fick ut mycket mer av denna vecka än de senaste resorna före det. Förutom stoltheten jag kände för att jag klarade det så mådde jag bra hela tiden.

Tar dom inte med sej vinet nu så häll ut det tycker jag! Jag skulle inte rekommendera att ha vin hemma. Det blir en onödig retning att veta att det finns.

Alla balkongsittningar, poolmys mm. ALLT det där finns ju kvar och är minst lika mysigt. "minst" skriver jag för hur himla mysigt är det att sitta vid en solig pool med baksmälla? Det är en illusion att det blir så himla mycket mysigare bara för att man får ta ett glas vin till. Det är faktiskt det, det är ett inlärt beteende som lurar vår hjärna att tro att vi saknar något!!

Kram från mig som inte heller såg er fast jag tittade extra noga ;-)

..världen snurrar vidare, tågen går och det utfärdas inga katastrofvarningar om jag sjukanmäler mig.
Det står däremot ingen och tar över på kort varsel i min bransch men det behövs heller inte.
Däremot gjorde jag den nedturen i höstas. Sjukanmäld, funderade över att helt lämna och hitta något annat som sysselsättning.
Kom då fram till att det är detta jag an, detta jag vill, detta jag betalat högt pris för redan under "historietiden" med skilsmässa och annat.

Jag lovade mig själv att inte djupdyka igen och det löftet strävar jag efter att hålla.
Ögonen öppnas mer och mer nu när det akuta lägger sig i vårt äktenskap.

Hittills har jag en ok dag och kvällen ska bli bra.
Mobilen är av och det känns lugnt och skönt!

Kram kram

Även idag är jag en överlevare ;)

Härligt att höra av dig, Framtidsdrömmar!

Det märks att du har det tungt, men samtidigt läser jag om styrka och insikt i dina rader. Bra!

Kram!
/H.

Jag kramar dig varsam och länge.
Du ÄR stark, en kämpe.
Men även kämpar behöver pausa och samla kraft.

Du har gjort en sådan tuff resa, och ännu är du inte i hamn.
Du zickzackar mellan grynnorna på din färd in till hamnen. Det är jobbigt, det tar både kraft och energi.
Men det blir bättre. För din skull och för allas skull. Härda ut.

Det sägs att livet är hårt mot dom hårda, men livet är riktigt hårt mod dom snälla/goda så det är inte sant ibland.

Nu är det så att du behöver kraft och energi för att orka fortsätta din resa.
Allt jag kan göra för dig är att låta dig vila och samla kraft i min famn.
Du får en mega.virtuell kram av mig.
Ser du ljuset i tunneln, jag gör det. Jag ser hur du vuxit/utvecklats sedan du kom hit till detta underbara forum!
/A

avundsjuk... men inte gärna missunnsam :) / mt

Skickar kramar och tankar tillbaka till er som finns där ute för mig. Mitt liv rullar på i samma misär. Inget förändras, allt är som vanligt. Det som inte är som vanligt är mina tankar. Jag tror jag förstått på allvar att något drastiskt måste till innan en ev förändring sker. Känner fortfarande en stor sorg och förtvivlan över att alkoholdjävulen ska få förstöra för min familj, jag hatar den djävulen.
Jag var iallafall på banken förra veckan och gick igenom min ekonomi. Hon sade det jag redan visste, men faktiskt inte känner nån sorg över, att jag inte kommer klara av att bo kvar i huset själv. Men med förhoppningar om att alla fastigheter vi har går att sälja utan restskuld så kommer jag att klara mig bra som ensamstående. Det var skönt att ha kollat upp ekonomibiten...ett steg framåt.
Jag mår, trots omständigheterna, ganska bra. Visst finns det ledsamma dagar men nu är vårvintern här och det är ljusare ute och det gör mig gott.
En dag i taget och ett steg i sänder.

Tänk på att ljumna kvällar på balkongen, poolen, havet och allt finns kvar, men vi slipper bakfylla, ångest och vi kan köra hyrbilen vart vi vill när som helst.
Så allt är kvar bara lite bättre, kramar Kalla

Vad roligt att det blev en lyckad kväll.
Hoppas vinet försvinner för din skull, fast endå inte.

Missförstå mig rätt nu. Du skriver att du blir sorgsen över att aldrig kunna ta ett glas vin igen.

Bli inte det, tänk att du har ett uppehåll på ett tag nu.
Hur länge pratar vi inte om, och det var det jag menade när jag skrev fast endå inte att vinet försvinner.
Det är lättare att göra uppehåll och fortfarande ha ngn flaska hemma än att slå fast att nu är det för alltid finito.

Fast det där varierar nog från person till person.
Och det är ju klart som korvspad att det BÄSTA är om alkoholen inte fanns över huvud taget.

Men men, kolla mama.blue:s morsa hon har ett uppehåll med att inte röka, 25 år nu.

Fast jag kan ju tycka att era bekanta inte verkar ha några större krav, eller inga krav alls på vad dom dricker.

Antingen är dom så snåla så dom skriker när dom skiter, eller så är begäret så stort att få några droppar alkohol innanför västen.
För var det så att dom drack en veckas gammalt vin som var öppnat? Eller har jag missförstått allt?

Nä usch, NÅN måtta får det vara!

Jag tycker du är en kämpe!
Kramar/A

Det vita Natureo, vi drack det på restaurangen igår allihopa. Det är det enda vita jag hittat som faktiskt smakar nästan som vanligt vitt vin.
Vilken härlig dag ni hade!
Kram

Vet ej om vi syntes i bild, det var 28 000 i publiken, det var mäktigt. Det var riktigt kul, vi gjorde oss fina och åkte sedan in till Råsundavägen där gick vi ut och käkade innan, åt en 3-rätters vilket inte var så smart, blev alldeles proppmätt. Därefter var det dags, mina barn är inte heller överförtjusta i Melodifestivalen men det här tyckte dem var kul, och det var det verkligen. Vi satt ju så att vi såg alla riktigt nära och de är ju så oerhört små och magra allihopa. Kände mig väldigt stor och proppmätt i jämförelse, tom Carola som jag trott varit lite mulligare, var späd.

Jaja, hämtade vännerna efter det och tryckte i mig choklad när de drack sitt vin (som var kvar) så jag blev ännu proppmättare. Blev lite sugen att dricka men inte så farligt, däremot när de berättade om ljumna kvällar när de satt på balkongen med ett glas vin eller när de var i poolbaren och tog en Sangria, då blir jag sorgsen. Ska jag aldrig få uppleva det igen?, jag vill uppleva det igen.

Ska göra lite brunch åt gästerna nu och sedan åker de hemåt, får se till att de tar med det vin som är kvar, det är fortfarande en hel del kvar.

Trevlig Söndag på er!
Kram!

Undrar lite hur det går med handen? Känns det ok? Blev op bra? Hjälper ungarna till?

Läste även dina ord om MT (och Mg) i hennes tråd. Visst har dom det fint...så som alla nog innerst inne vill ha det. Man skulle rent av kunna bli lite avis...om det inte vore så att man verkligen inte missunnar Mt att ha det bra. Eller avis kan man bli ändå...om du förstår vad jag menar. Tror dock det fortfarande kan finnas hopp för de flesta. En dag kanske...det dyker upp ngn även för oss?

Tänker på dig och så! Kram/R

Tack för ditt stöd och råd i min tråd. Var jävligt skönt att höra att du inte dricker. Det är stort, speciellt om man känner sig lite livstrött/likgiltig. Hoppas den känslan har lättat ngt nu när ljuset är på väg in. Skriv gärna en rad om du vill/orkar. /R

Förstår dina känslor gentemot grannkvinnans dotter. Skam...eftersom för att för ett drygt år sen hade du kunnat vara "medskyldig"...den som satt och drack med henne och sen elda ni på varandra. Den känslan får du försöka skaka av dig.

Blir orolig för din och exmannens relation däremot. Bli inte en anhörig nu. Lättare sagt än gjort. Du har ju fortfarande känslor för honom, men låt varken känslor eller honom spela på din nyvunna frihet eller styrka.

Skickar dig en styrkekram idag! I vanliga fall brukar vi ju vara de som får av dig. Sltolthet och styrka Sylfiden! /R

men du gör i alla fall rätt val för dej. Det är vad du kan påverka och jag tycker exemplen du nämner visar att vi kan vara nöjda med våra val. Kanske grannfrun får den puff hon behöver nu, att hon inser vart hennes alkoholbruk leder. Jag har ett krokigt finger som jag kan se på om jag verkligen skulle bli sugen på att dricka eller tro att jag KAN dricka "normalt" igen.

...kan det vara så att maken slappnar av nu när det är oundvikligt. När tankarna inte bara är sådda utan börjar spira. För nu kan ju även han få det som han vill och det måste ju vara en lättnad.

Missförstå mig rätt nu. Jag tror visst att han älskar dig...och ni har ju allt tillsammans. Men du vet ju också att han har andra behov. Behov som han kanske i framtiden kan leva upp till...även om han inte medvetet ens har tänkt tanken. Tror inte han är glad att "slippa" dig...men kanske lättad att få gå vidare. Även lättnaden tänker jag är omedveten.

Då slappnar han av...och den härliga, roliga mannen du blev förälskad i är tillbaka. Men är han din man längre? Kanske snarare en riktigt god vän som du fortfarande kan älska...men inte på samma sätt. Hoppas du förstår hur jag tänker och försöker bluddra om.

I vilket fall som helst så är det gott! Att ni inte skiljs i olycka, bråk, misär och hårda ut. Utan snarare en vemodig sorg. Jag kan tänka mig att hans tankar löper lite likadant; "Men, där är hon ju...den där helt fantastiska kvinnan jag blev förälskad i och lyckades erövra. Vad hände?" Ungefär som dina egna tankar. Så bli inte förvånade och låt er luras av om ni kommer att ha en andra smekmånad nu; Med både skratt, förståelse och en fysisk närhet. De känslorna är sanna...men ändå inte. Inte längre...inte nu.

Så går mina tankar, kan ha helt fel. Förstår du inte mitt svammel så fråga vad fan jag menar istället för att bli ledsen/arg. Kram/R

Mitt i min lilla egovärld bankar verkligheten på, xets dotter ringde igår och de var oroliga för honom. Trodde att han drack för mycket eller att han gått in i en depression, han vill inte prata med någon och håller sig undan. Så idag skall jag träffa honom så får vi väl se hur det är med honom.
Grannkvinnan ringde igår och svamlade massa trams, sen när jag gick ut på kvällsrundan med hunden, hade hon halkat och troligtvis brutit armen. Fick hjälpa henne och ringa efter hennes dotter som tog henne till sjukhuset, hade jag haft bilen hemma hade jag kört henne själv. Skämdes när hennes dotter kom och hämtade sin packade mamma, hon tittade på mig som det var mitt fel.
Ingen bra lördag, så i natt snurrade många tankar och tvivel på att man gör rätt val i livet. Kram Kalla

Att skiljas är svårt och är ett sorgarbete, man måste låta sig ha alla känslor. Det pendlar fram och tillbaka hela tiden och rädslan att bli ensam kan kännas skrämmande. Så jag kan bara skicka kramar, styrka och följ ditt hjärta//Kalla

För att du finns och orkar med att sprida GODHET och visdom. Ser dig lite som askungens mormor som sitter uppe i himlen och bevakar och gläds med allt det bra.
Hopas du vet och känner att du är en av forumets stöttepelare.
Blir så glad när jag läser dina "råd", för de stämmer ju.
En stor härlig kram får du av mig.
Nu mifforadio.
/A

med städning, utevistelse med eld, kaffekorg och korvgrillning. Melodifestival med god mat, Natureo och nollöl. Den vita Natureon är god och numera tänker jag inte ens på att vi dricker alkohol"fritt". Ölet är oftast helt nollvariant. Jag vet att många inte kan dricka så - för oss har det hittills fungerat helt fantastiskt. Nu upplever jag verkligen att vi har "allt" kvar och har återfått så mycket som var förlorat.... och mer än det. på många sätt är livet bättre än nånsin. Det vi förlorat är en del umgänge och det saknar jag inte längre. I stället har jag fått nya vänner som delar mina värderingar.
Tacksamhet är ordet också idag. Tack! till mig själv för att jag hade kraften och modet den där dagen ... och de kritiska dagar som varit sen dess. Tack! till Mullegubben som visat att han valt livet och mig! / mt

- rädslan för förändring är nästan alltid stor... även i mindre frågor och beslut. Och det skulle faktiskt vara mer ledsamt om det inte vore sorgligt alls. Kram till dig / mt

får du en söndagskram! / mt