Senaste kommentarerna i forumet

...är förbi...

Måndag morgon med oro, magont, villrådig...

Ledsamt...

Nu har du tagit steget - in i din nya tråd:) och ditt nya liv!
Du kan bry dig om hur det går för honom men inte ta ansvar över hur han lever sitt liv. Släpp taget!
Ta väl hand om dig. Kram / mt

blir tydliggjord, att du sätter ord på den. Jag skriver bara kort

- Det kan bli så att sambon inte orkar med barnen och att deras kontakt glesnar ut. Det har jag sett ganska många exempel på.
- Det kan bli så att sambon lär sig.
- Det kan bli så att han snabbt hittar en annan som det fungerar med - eller inte.

I många, troligen de flesta familjer som delat på sig lever barn olika liv. Ofta blir det bra.

Du kan omöjligt veta hur det kommer att bli - och ändå vet du att du måste våga.

Det är så bra att du skriver och sätter ord på din oro. Fortsätt med det.

Styrkekram! / mt

Tack för att du delar med dig! Det väcker minnen från våra fester som var som mest intensiva runt 50 - för sisådär dryga 10 år sen. Då hade vi inte upptäckt alkoholfritt men ingen blev heller störig på de tillställningarna. Tack för dina slutord:

"Det jag mest har reagerat på i min nya nykterhet är att...

..människor är underbara i sina rätta element, sådant minns man inte med sin baksmälla.
Man bara tar det för givet, utan att ens uppleva det..

Att inte vara påverkad av sinnesfrånvaron påverkar verkligheten, markant."

Mitt-i-prick! Den tar jag med mig. Kram, ha det gott! / mt

Bortom allt lugn och alla piller finns nog den d där undersköna tjejen som ibland fick väggar och golv att skaka.
Ser vad du skrivit i andra trådar och funderar lite över livet i allmänhet.
Kan det inte vara så att gubben din faktiskt föll för riviga Maria med klös i?
Och att förhållandet gått lite i stå, med hjälp av piller?
Dessa fyllde säkert sin funktion, men välkommen tillbaks till livet/verkligheten!
Det är en riktig berg&dalbana imellanåt.
Blir liksom bara en lååååååång tågräls annars.
Jag gillar när det blir lite klös och riv, man lever liksom.
J jag säger som vanligt: Klart du har hästarna i stallet . Du är Maria, du är bäst!
Kramar/A

Födelsedagen var för en månad sedan, svärfars bortgång ställde till det, så vi fick flytta på festligheterna, och nu så här i efterhand så visade det sig att det blev en bra lösning.
Döden går före festligheterna, det finns tid för glädje och det finns tid för sorg, men sällan för dem samtidigt, det hade blivit sjukt konstiga känslor vi hade fått brottas med då..

Så hur blev det då, veckan som gick?
Tja, det mesta kretsar ju runt kalaset som tog 4 dagar att förbereda, och ett dygn att återställa.
Och vi har fortfarande några timmars jobb med att återlämna grejor, jobbigt?, jo..
Blev det bra då?, jo det tycker jag nog, har väl inte hunnit smälta alla intryck.
Det varade i 14 timmar och blev delvist väldigt intensivt, och att hamna i säng kl 04 får väl vara en bra eloge för en 50årsfest.
Jag gillar ju egentligen inte att hamna i uppmärksamhetens centrum, jag är ju inte blyger men är heller ingen som tar plats i ett större sammanhang, vill vara lite mer privat i mindre sällskap.
Hundar och ungar, folk från olika tidsepoker som blandades precis hur som helst, och precis som det ska.
Det var trångt och högljutt, och min skalle känns trång och tung efter allt slit och släp och alla intryck som lagt sig i korttidsminnet, på väg att sorteras in i sina fack med respektive anhörig.
Så visst är jag "bakis", men inte på någon alkohol i alla fall, trött och slutkörd.

Jag ska inte fördöma någon och deras sätt att dricka, alla får dricka efter eget huvud.
Ingenting gick sönder och det blev inga slagsmål, och det fanns omåttliga mängder alkohol i alla dess valörer att tillgå, gäster var allt ifrån gammal till ung och ur olika sociala skikt.
Allt gick i glädjens riktning och då måste jag ju säga att alkoholen fyllde sin funktion, då!
Jag var glad att det dracks mest av de lägre alkoholhaltiga dryckerna och mindre av de starkare varorna, kontrollen brukar bli lite bättre då hos gästerna.
Frugan drack 2,5 glas vin under hela kvällen, hon sa att hon anammade mitt sätt att dricka på,
hon drack för att det var gott som måltidsdryck, sedan drack hon annat..!

Så man behöver inte dricka alkohol för att ha roligt!, lika lite som man behöver dricka läsk för att ha det tråkigt på en fest.

En ung kille satt lite moloken vid middagen, kände igen uttrycket på killen..
Fyllchaffis?, frågade jag honom, han nickade lite nedstämd...
Vill du ha en alkoholfri öl frågade jag honom sedan, han sken genast upp.."Skämtar du, finns det sådant?", jag ställde 5 olika sorter vid hans tallrik och han var VÄLDIGT nöjd och förvånad.
Precis så vill jag att den alkoholfria ölen ska fungera, den ska fylla ett tomrum och en funktion.
Han var inte fortsatt moloken utan var väldigt delaktig i kvällens diskussioner..
Jag var glad att jag kunde rädda en påtvingad nykterist för kvällen lite glädje.

Lite ånger kände jag nog under gårdagskvällen, en nyinflyttad granne som inte känner oss andra i området så pass väl, kom med en Mackmyra whisky, en svensktillverkad whisky som jag inte hann testa under min aktiva tid, där högg det lite i bröstet på mig.
Men jag ställde den tacksamt högst upp i barskåpet, och bestämde mig, den här bjuder jag inte på ikväll, den ska stå där som ett monument som en grej jag inte hann med när tillfället gavs..
Det är ännu inte försent, men det finns inte inom min överskådliga framtid just nu i alla fall.
Kanske grabben kan ta den som arvegods, då lär den ju vara vällagrad i vilket fall, haha!

Det blev många roliga skratt under kvällen, roligaste var det när gamla kontakter återknöts.
Min systerdotter undrade varför den unga kvinnan plötsligt började fläta håret på den något äldre kvinnan, men det är ju min guddotter fröken fräken som blivit 25 år och flätar håret på sin mamma.
Va!, har hon blivit så stor...(hon gick i blöjor senast de sågs...)

Mamman å sin sida ställde sig ute i hallen och undrade var vår lillkille hade tagit vägen, hon hade inte hunnit hälsa på honom, -" här är jag.." hördes en bullrande röst en halvmeter ovanför henne.
Lillkillen har blivit dryga 15 år och är nästan två meter och närmar sig tresiffrigt på vågen,
han fick kröka ryggen ordentligt när han skulle krama "tant", haha vilken syn.
Hon hade tidigare hälsat på honom men inte hört när han presenterade sig, och inte velat säga "Va!"

Så i kontakter mellan människor så var festen enastående, precis som jag hade önskat.
Ung möter gammal, alltifrån 3 år till 81 år...

Det jag mest har reagerat på i min nya nykterhet är att...

..människor är underbara i sina rätta element, sådant minns man inte med sin baksmälla.
Man bara tar det för givet, utan att ens uppleva det..

Att inte vara påverkad av sinnesfrånvaron påverkar verkligheten, markant.

Slut för idag, tack för idag..

Mors Berra

Håller med Santorini, det går och det är så skönt att slippa skämmas för vad man har gjort. Även jag har haft svårt att sluta som du men till slut gick det.
Kram!

Går av och till i de tankarna, just nu är det lugnt men tror nu att det beror på att jag varit så avtrubbad (se min tråd). Kan bli ändringar även hos mig på sikt.
Skönt att ni verkar överens, det är viktigt framförallt gentemot barnen.
Styrkekram !

Det är nog bara för henne det går åt ett riktigt bra håll.
Jag är där jag är.
Inga toppar, inga dalar.
Ständig saknad.
Massor av kamp därinne i hjärtat.

Men wth,
danska TV-serier och Marabous nya med saltlakrits gör det uthärdligt ;)

Själv äter jag fortfarande lättare antidepp...de dagar jag kommer ihåg! (missar oftast) Här går inte heller hissen hela vägen upp.

Men i långa loppet så tror jag att det är bra. Att inte medicinera bort sin galenskap...ut med skiten bara. Trots att det kan bli jobbigt för omgivning.
Mitt problem är nog inte direkt humöret...snarare att jag har åsikter om... allt. Jag menar verkligen allt!!!

Fortsätt att reagera! Bara min spontana tanke. Från en dåre till en annan ;-) /R

Eller ngt sånt, skäms att erkänna men jag måste vara korkad. Har här berättat att jag sällan brusar upp utan är nästan lugnet självt, blir väldigt sällan arg.
Det stämmer inte, har nu slutat med mina antidepressiva tbl som jag ätit på låg dos i flera år och inte märkt av ngt vidare.
Men kan berätta att jag har ett HUMÖR!!!
Har ju varit avtrubbad av medicinerna och jag vet ju att man blir det men ändå inte kopplat att jag varit det. Bara gått några dagar och redan hunnit sätta ner foten rejält några gånger, hur ska detta sluta?. När jag tänker efter så har jag ju aldrig varit någon blid/ljuv varelse utan haft ett humör, har helt glömt det eftersom jag inget känt på flera år.
Märker att familjen hoppar till, de är väl ovana. Nå, jag tror det behövs att jag river i lite, gäller både barnen och gubben!

Klös!!

Tack Eken, för dina tankar!

Tack för att du delar med dig. Jag är rädd för precis det som du skriver: vad händer när flickan blir större, står på sig på ett annat sätt osv... Och samtidigt så är jag så rädd för att jag ska göra fel. Känns som jag spelar ett gammalt band: jag ältar. Jag vet att jag bara borde lämna, men kan inte. Är rädd att flickan ska ta skada, att han ska använda henne emot mig, att jag itne kommer kunna göra det bästa för henne osv osv osv... Men jag laddar...

Berra,
har tänkt mycket på det du skrev:
"I framtiden kommer det bara att vara vid överlämningen av barnen,
och vilka helgdagar de ska få vara hos vilken av föräldrarna.
Vilka kläder de bär och vad de gör när de är hos den andra föräldern, är deras ensak.
Man kan inte styra förbi ens egna befogenheter, jag har sett det allt för ofta hos en del mammor."
Jag skulel kunna komma att bli en av dessa mammor. Och det är itne av elakhet, utan av skälet att jag levt i detta - där sambon inte vet när barnet behöver mat, inte tänker på att smörja in barnet med solkräm och hon bränner sig, inte tänker på att barnet måste kissa innan man sätter sig i bilen för en längre resa, inte tänker på att barnet kommer frysa iklädd bara förra vårens tunna jacka när det är -5 och snöigt... osv osv... Men jag ska tänka på det du skrivit...
Och det gör ont: det gör sååå ont att tänka att sambon som inte orkar med barnet en dag, hur ska han orka en helg? Det gör ont i mig att tänka på hur mycket ignorerande, skuldbeläggande, skäll flickan ibland kan få utstå när jag är med och avlastar, men hur blir det när han är själv med henne?

Ja, jag är så fruktansvärt osäker. Så rädd att det ska bli fel... och samtidigt vet jag att detta inte är rätt: kan inte leva så här.

Förstår dig, och hoppas att du får klarhet.
Varm kram

önskar jag dig!
Och tack för ditt inlägg i min tråd!!

Kram, N

Hej Sorgsen44!

Idag gör du skäl för ditt nedstämda forumnamn, men det är ok. Man får vara ledsen och orolig.

Det kommer att vända, och du har tagit ett väldigt viktigt steg mot en bättre situation. För dig själv. Bra!

Kram!
/H.

det verkar vara skilsmässor och separationer i nykterhetens spår. Kan det vara så att medan vi dricker för mycket så är vi fast i det och orkar inte ta tag i saker. Eller dricker vi för att slippa göra det? När man sen blir nykter så blir man också tvungen att ta itu med sånt som är fel. Det ligger en stor frihet i den känslan tycker jag. Att se nyktert på tillvaron, bokstavligt talat. Det blir ju också lättare att stå på sej när ens självkänsla ökar.

Även jag har haft lite kris i förhållandet men min man har lyckligtvis valt att ändra på sitt beteende också. Inte helt men han dricker betydligt mindre och hans drickande har varit ett bekymmer för mej. Vi är på rätt väg. Jag hoppas det håller. Jag finner mej inte i nåt annat men jag tar det som det kommer och hoppas att förbättringen består. Vi har så mycket roligare tillsammans nu.

"jag ska ju inte må dåligt beroende på hur han beter sig" skriver du... För mig är det helt naturligt att måendet påverkas av människorna i omgivningen. Det är verkligen inte lätt att ändra sig så att man mår bättre om man lever med en person som dricker och bryter löften ideligen... Nej, fundera noga om du ska sträva efter att ändra dig så att du mår bra i det du lever nu.

Det låter som mannen lovar och lovar men inget ändrar sig. Om han är beroende är det ett tufft jobb att sluta - tyvärr låter det inte som han kan bryta sitt drickande på egen hand.

Kanske hårda ord... hoppas att jag inte gör dig ledsen. Det är inte meningen - men jag hoppas att du tänker efter ordentligt ... särskilt hur du fått för dig att du ska ändra dig så att du mår bra i ett hem där du väljer att dra dig undan.

Kvinnan som slutade har väl en efterträdare? Kolla in det - det finns mer än en klok person som jobbar med sånt:)

Kram på dej - hojta till om du tycker att jag missförstått nånting / mt

Hej igen!

Tack mt för dina rader!
Ja jag mådde bra ett tag och hade mitt eget liv.
Tyvärr trodde jag att den styrka jag fått med mig då skulle räcka länge, okej den har räckt ett tag men det känns som det inte är mycket kvar nu.

Den underbara kvinnan som jag träffade berättade sista gången vi sågs att hon skulle byta jobb, så tyvärr finns inte den möjlighet till kontakt kvar.

Al-anonon gruppen känns inte som det passar mig, jag vill gärna ha respons på det jag säger, det känner jag inte att jag får där. Sen är jag inte den person som har lätt för att prata och då stänger jag av ännu mera.

Jag måste skriva både bra och dåliga dagar för att se vad som händer och hur jag tar det.
Just nu är det lugnt men jag kan ändå inte slappna av, måste jobba på det, jag ska ju inte må dåligt beroende på hur han beter sig. Måste jobba på det, ser ju hur dumt det ser ut när man läser det men ändå är det så svårt.

Sen är det besvikelsen över att det han säger inte betyder nåt eller att han tror det när han säger det men dagen efter är det som om det inte har sagts, rörigt men hoppas nån förstod.
Jag hoppas ju att det han säger om att sluta dricka så mycket skulle bli verklighet nån dag.
Förstår att han kanske vill men har en annan inom sej som inte vill att han ska dricka mindre.

Jag har mycket att fundera på, mest på mig själv och hur jag kan och ska ändra mig för att må bättre.
Det enda jag kan ta ansvar för är ju mig själv och det ska jag ta.

Ha en trevlig söndagkväll!

Kram från tekla.

Kram!

efter en liten promenix - samlar kraft inför matlagningen. Andas och njut du!

Vad bra du sköter det här, skönt för dig att få par dagar för dig själv. Skickar styrka och kramar till dig//Kalla

Mitt SMS till Maria hade inte varit för att det var jobbigt utan det hade innehållit ett: jippi, nu är det gjort! Och det var det som kändes lite onödigt, ungefär som att gå och sätta sig och ändra status på FB till "it´s complicated" eller nåt... Hade nog själv undrat lite om det varit tvärtom...

Idag är barnen hemma hos kompisar så det hade ju varit en bra pratardag. Men han är bakfull och jag håller fast vid det jag sa, fundera lite över hur du vill ha det (alltså med boende osv) så tar vi tag i allt när ni kommer hem från fjällen.

Jag har parkerat mig i sköna fåtöljen med en tekopp en lite bra läsning, här tänker jag sitta minst en timme till nu!

...men många flaskor finns i hyllorna och eftersom jag brukar vara den som går på Bolaget och handlar, så är det nästan uteslutande Italienska viner som köps hem. Till frun. Nollöl till mig. Gillar Nanny State och Störtebeker plus en weissbier jag provköpte hem i förrgår som var riktigt god till maten.
Jovisst, jag provar ju en klunk av vinet med, om det är något nytt jag släpat hem, men det blir aldrig mer och det känns helt lugnt. Vill bara smaka, vill inte bli berusad och det ÄR jag som styr över mitt beslut. Jag kan inte tänka mig att dricka igen i berusningssyfte förrän jag är helt säker på av vilken anledning jag skulle dricka. Just nu finns ingen och fan vet när det skulle bli, om det nu skulle inträffa. Jag tycker att jag är avslappnad i närheten av alkohol. Fler och fler människor i min närhet börjar ju upptäcka att jag inte dricker starkt och jag försöker avdramatisera och förklara att: Just nu är det så här och jag vet inte hur länge det kommer att vara så, men JAG bestämmer och det är inget konstigt med det. Måste säga att i flesta fall möts det med respekt och nyfikenhet, nån gång med dumhet och plumpa reaktioner, men det är inget att fästa sig vid...

Idag har jag myst med den kära, duschat och tvättat hår på barn, spelat Kinect (det är ett riktigt jävla träningspass!) förberett för fotbollscup hela dagen imorgon och planerat för en bjudning vi ska ha senare i veckan. Igår var det ridning med minstingen och sedan var vi i ishallen i två timmar med obligatorisk varm choklad på läktaren efter att man hade gjort sig förtjänt av den.
Livet känns "mitt i" - har alla känslolägen och alla hastigheter. Skriver fortfarande mycket låtar, både på svenska och engelska och håller på att drilla en superduktig ung sångerska som ska framföra ett av mina alster på en show senare i vår. Kommer nog bli riktigt bra faktiskt. Jag ska vara med på ett hörn med komp och stämsång. Låter lite som First Aid Kit blandat med några delar Ryan Adams (dock inte höbalscountryversionen...) Musiken har börjat uppta en allt större del i mitt medvetande och jag känner att jag börjar närma mig:

Ah, nu får jag fan ta tag i detta och göra något ordentligt av det! Det är ju det HÄR jag vill göra och som jag tycker är roligt!

Får se vart det landar så småningom, men högen med material växer och det känns som jag borde göra något med alltihop, frågan är vad?...

Jaha, Dompa, Perth alltså? Låter som en fucking dröm, om du frågar mig! Man lever bara en gång och inte särskilt länge heller "so, just go for it, bro'!" Tror inte att man någonsin ångrar de positiva besluten, när man väljer till något, istället för att välja bort något. Ska bli spännande att följa nästa etapp på resan!

Så, nu ska jag bygga "Briomek" med lille, en superstor traktor tydligen. Gött mos! Krammar till ALLA!/NM

det är så typiskt oss det där med vinet, att hälla ut det tycker vi är klart "spritmissbruk":-) Men vad skönt varje gång man inser och erkänner hur man tänker, det gör det faktiskt lättare. Ha en fortsatt bra dag!

Mycket trevligt i Götet, gott med sådana vänner. God mat, mycket skratt, folk som kan dricka normalt och inte behöver tömma flaskorna. Skrattade åt mig själv när de hällde ut resten av vinet när vi dukade av, för hela mitt inre skrek "Vad gör du människa" :D
Det är i sådana situationer som jag inser att jag är alkoholist och det kommer jag alltid vara, känns konstigt nog bra för då behöver jag inte fundera mer på det.

Dompa jag återkommer med uppbrottet, men det var så konstig känsla. Ungefär som när man tar sista avsked av någon nära. Man fylls av kärlek till den personen, men vet att allt är över.

I dag blir det snöpromenad och bio, livet skall vara gott att leva ;-) Kramar, styrka och stolthet till er där ute//Kalla