Senaste kommentarerna i forumet

till två veckor!
Har du äntligen lyckats sätta munkavle på papegojan nu då? ;-)

Jättekram till dej!
/MB

som tröst. Det var bra att du ringde din AA- kontakt, det är nog bra att få prata.

Jag har slutat med hjälp av antabus. Jag tror att eftersom det är direkt farligt att experimentera med att dricka med antabus i kroppen, så måste själva grundviljan vara stark som den är hos dej, det man använder antabus till är som sista nödbromsen, jag har stått utanför systemet och varit nära, men rädslan för svåra effekter med antabusen har stoppat mej.

Vitsar som den Claes Malmberg drog i schlagerfestivalen
Röd utan sol?
Två starköl och en antabus
hjälper till att skapa en mes- stämpel, men jag tror man ska ta det på stort allvar.

Jag hade nog fått en längre och tyngre resa utan antabus, så jag är nöjd och glad!

Men jag måste poängtera att jag sitter ju inte inne med alla rätt, finns säkert många åsikter.

Kram till dej!
/MB

är slut sedan en och en halv vecka tillbaka. Ja, jag tror det är semester för många, vädret är dessutom kanon åtminstone på Sveriges framsida, hihi!
Kram!

Det gick inte längre period än 14 dagar den här gången heller. Är alldeles för upprörd och mår för dåligt för att skriva något längre inlägg men har åter haft en dryckesperiod på en vecka. Suget kom som en blixt från klar himmel och jag hade inget att sätta emot. Drickandet eskalerade de sista tre dagarna och sista alkoholen dracks vid 8 igårkväll. Hur kan man utsätta sig för detta när man själv vet hur det slutar.

Jag ringde en AA-kontakt jag har. Vi pratade ganska länge och jag fick lätta mitt hjärta. Ska ringa vårdcentralen imorgonbitti och försöka få en tid så snabbt som möjligt. Måste pröva med antabus nu. Har länge haft ett enormt motstånd mot detta men det finns snart inget hopp kvar. Nästa gång super jag ihjäl mig. Ser inte fram mot denna natt. Vet alltför väl vad som väntar mig. Är det någon som har synpunkter på eget eller andras intagandes av antabus vore det till hjälp.

Trevlig kväll
Tjalle

jag passar på att säga hej och välkommen till Spes.

Kul att du, Sommar12 mår bättre nu, det är inte roligt att känna sej deppig den enda tiden på året då man bara måste må bra och vara glad. Kraven är höga, själv är jag en av dem som får sammanbrott om det blir för varmt vilket får omgivningen att undra om jag har alla hästar hemma... :-)

Kramar til er båda/MB

Hur har du det? Jag hoppas att du inte ledsnar för att forumet är lite lugnt just nu, jag tror att vädret är för vackert för att sitta vid datorn, hihi!

Kram!MB

och prata. Kanske har han en plan för hur han ska göra nu. Hoppas det.

Känner mig ganska lugn faktiskt. Det fina med livet och relationen försvinner inte pga det här återfallet.
Det känns i alla fall inte som om vi börjar om från början, om ni förstår vad jag menar.

Kram

Akta dig för motgångar då suget gärna sätter in, var inte hungrig då suget griper tag i dig.
Du fixar detta!
Nöjd och belåten är det bästa sättet att hålla suget borta.
Bra jobbat!/A

trist. Bara så trist - men du såg tecknen. Det gjorde jag också - i efterhand - på den tiden återfallen kom, även om de var "små och korta" (några GT/öl under några timmar) MEN jag tror inte jag kunnat hejda dem. Ansvaret måste ligga hos honom.
Ta hand om dig, kloka fina du. Kramar! /mt

är bäst! Hoppas det blir så här på forumet igen.
Mitt liv har varit fyllt av barnbarn hela veckan. Full fart, skratt och gråt, skoj och stoj.
Vi har det fint :)
Ta väl hand om dig och de dina A - och alla andra som läser.
Sommarkramar! / mt

Har haft två riktigt bra dagar då jag varit nöjd med livet som det är.
Dags att andas ut, det är över för den här gången...
Ska njuta av ledigheten nu!

Stiltjen är total, nästan skrämmande.
Snart ledighet för en själv, sommarhälsning till dig!
/

Det är så tyst, hoppas allt är bra och du firar sommar med sol och bad?
Kram/

En och en halv vecka kvar.
Men på forumet har det blivit semester känns det som.
/A

Och då menar jag inte drickat, nä 14 är siffran på min tid som vit. En ung stapplande sådan.
Men bedrövelsen över den totala stiltjen på forumet.
Vart är alla, nya såsom gamla trogna......... .
Skriv och berätta om er vardag.
Svårigheter och det som går bra, ge er tillkänna.
/A

För det du gjorde som var dumt förr. Säg det högt i spegeln. Kram

Jag trorpå dig Sommar 12! Du kommer att klara det! Kram

Tråkigt! Var det länge han hade hållit upp? Har inte något bra svar på din fråga, men kan tänka mig att det är bäst att avvakta lite. Skulle vara intressant att höra era erfarenheter kring detta.

Styrkekramar
Miss K

bara skänka dig styrka med en stor kram och jag tror att du har svaret inom dig. Du är den viktigaste personen i ditt liv och du måste vara rädd om dig själv.

Kram ♥

tillbaka !! Med hjälp av en dag i taget så kan du sjunga med här :-)
http://www.youtube.com/watch?v=XKnbnmSsmKQ

Här finns gott om likasinnade, stanna kvar och läs bland trådarna.
Kolla eller skriv under rubriken "förändra sitt drickande"
Där finns vi med samma problematik.
Vi som har problem med A.

Du kommer känna igen dig många gångar tror jag om du tar dig tid att läsa runt lite.
/A

Den viktigaste ingridiensen har du redan, viljan.
Motivationen hittar du när du läser om de som fått före dig.
Grattis och välkommen!
/

Hur gör jag nu? Han ligger däckad på ett golv, inte mitt golv. Jag lämnade honom där. Kollade att han inte var död, för han såg död ut, sedan gick jag.
Men sen då? Imorgon och alla andra dagar.
Har bestämt att absolut inte prata med honom i morgon även om han söker upp mig. Orkar inte med något meningslöst bakissnack och ågren.
Det värsta är att jag nästan kunde se det komma i.o.m. en ökad stress och motgångar på andra plan. Jag kunde se det jagade i hans blick redan igår. Hade jag kunnat hade jag dragit i hans nödbroms. Han måste också sett det komma men valde bort nödbromsen.

Kan inte tänka just nu. Börjar jag om med ultimatum eller bara avvaktar på hur han själv ser på det?

Känner just ingenting. Ska försöka sova och fundera imorgon.

Hej Denna!
Jätte ny här ja me, förstår du är vilsen för det är jag också.

Jag har lämnat min man, för en kombination av alkoholist och narcissism(?). Jag har små barn och jag trodde inte jag skulle våga/kunna lämna - främst av rädsla för att inte få vara nära mina barn varje dag och oro hur de skulle ha det hos honom... Men allt blev bara värre och efter månader av bearbetning så fanns inget annat val än att lämna.

Idag har han slutat dricka, men alla hans anklagelser, påhopp, arga ord, saker han påtvingar barnen osv - det är döden ibland, men jag har valt livet. Jag skulle ha förintats om jag stannat. Jag överlever utan barnen - det som gör mest ont är när jag märker hur han "bearbetar" barnen - "Här får du ett halsband, det ska du ha på dig för att visa att du tänker på pappa", "Du vill väl visa pappa att du villv ara med mig? Då ringer du till mig varje dag när du är hos mamma"...

Jag kämpar - och jag har kämpat: det finns hjälp att få! Jag vet inte hur ni har det, vad exakt som pågår runtomkring Miss Li och anonymatjejen, men det finns hjälp:
- ring AA och prata med en nykter alkoholist, bara för att få lite stöttning i oro/tankesätt och få råd från någon
- gå på AlAnon-möte
- prata med kvinnojouren för stöd/samtal
- kontakta kommunens kvinnomottagning för samtal
- prata med socialtjänsten bara för att informera om läget och höra er för om möjligheter och vad de säger (de sa i min kommun att om pappan är alkoholist så kan det bli så att han måste lämna prov för att visa att han är alkoholfri för att få ha barnen)
- kontakta kyrkan: en del erbjuder stöd/samtal
- ring Bris vuxentelefon för att få råd för barnens bästa
- ring Familjerätten i er kommun (de erbjuder samarbetssamtal vid en separation, men jag hade många, många samtal med en kvinna i min kommun och det stöttade mig oerhört)

Man måste inte lämna sin alkoholiserade man, men man kanske måste lämna för att ta bort möjliggörandet för att få honom att vakna och ta hjälp. Så länge man stannar, hotar, bönar och ber, skäller, gråter osv osv, men ändå stannar, så ser de ju att det är ju bara tomma hot.
Varma kramar