skrev santorini i Här är jag - äntligen.

vilken rolig liknelse till nikotinersättning! Fast lite så använder jag bubbelvatten, i vinglas! Har inte tänkt på det förut. Men jag köpte en SodaStream så det är billig ersättning och inga biverkningar, lite bubblig kanske:)

Jag tror D-vitamin är bra. Jag har ju lagt om kosten också till LCHF och jag vet inte vad det beror på men jag har klarat mej från förkylningar och annat hela hösten. Strunt samma vilket men min motståndskraft verkar vara bättre. Hoppas det håller bara! Så skönt i alla fall att vara nöjd med tillvaron som nykterist. Jag var på en middag med kollegor igårkväll och jag tog bilen. Jag reflekterade inte ens över att jag skulle velat dricka vin och jag tror ingen annan ens tänkte på det heller, att jag inte drack vin. Så skönt, största delen av tiden. Små flashbacks av sug kan och får jag väl leva med. De kommer inte ofta numera och varar inte länge.
Ha det gott alla!


skrev santorini i Här är jag - äntligen.

för sej själv fast man vet att man har det bra! Slå inte dej själv för det! Man måste också få tycka att det är tråkigt ibland fast man är frisk och har ett jobb. Man kan inte hela tiden gå omkring och vara tacksam. Man kan ju ändå vara medveten om att det är ett "onödigt" gnäll:) Vi ska inte ge oss dåligt samvete för att vi inte jämt är glada. Jag kan också få gnälla inom mej för att jag ibland skulle vilja kunna dricka vin fast jag vet att det inte ger mej nåt positivt om jag skulle göra det. Gnäll och kämpa på! Det blir bättre igen:)


skrev Maria42 i Mitt nya år

I min tråd, jag har ju också lämnat yrket men det är nog starkt förankrat ändå hos oss, på gott och ont. Ont har mina barn tyckt eftersom jag har varit svår att lura när de velat vara sjuka för att slippa skolan. Men även gott eftersom jag kunnat hjälpa dem när de verkligen varit sjuka.

Önskar dig en bra torsdag!
Kram


skrev Putte72 i Här är jag - äntligen.

Försöker ny mental strategi.

Det sägs att man ska skatta sej lycklig om man är född i Sverige.

Redan där ha du dragit högvinsten i livets lotteri.

Det kunde värre. Jag har allt! Att gnälla är ganska futtigt.

Jag biter lite hårdare och väntar på ljuset. Om bara kylan släpper ska jag jävlar piska kroppen också.

Kaffe. Snus. Kaffe snus. Trötthet vik hädan! Jag försöker vara starkare än jag är. Jag tror att mina barn gillar mej. Gott nog.


skrev mulletant i Maria

i andra trådar och ler. Idag känner jag att vi är kollegor:)
Även om jag lämnat yrket finns det starkt kvar i min identitet.
Bästa krya på dig hälsningar och kram! / mt


skrev mulletant i Filosofiska rummet

vad jag tänkte skriva... Håller tummarna jag också! Kram, kram!


skrev mulletant i Hur finner jag styrkan att gå min väg?

Godmorgon Framtidsdrömmar!
Hoppas du är inne och läser och känner att du inte är ensam. Jag skrev nyss i en annan tråd om att bryta upp och kom på att jag vill dela samma erfarenhet med dig. Jag tror att jag tidigare skrivit om att jag stod på trampolinen... men inte detta (ursäkta ifall jag upprepar mig):

"Då, i mitten av 70-talet, stod jag länge på trampolinen och vägde. Eftersom hans lön var avsevärt högre än min gjorde jag ett antal test för mig själv för att se om jag skulle klara det nödvändigaste - mat och boende typ. T.ex åt jag gröt varje dag under en lång period när han var bortrest. Just nu tänker jag att det var bra att ha tänkt igenom så grundligt för vi hade några verkligt svåra konfrontationer innan allt var klart, och då stod jag stadigt. Även min mamma ifrågasatte mitt val och beslut - den mest kritiska uppgörelse vi nånsin hade. Också då stod jag... ibland är det det enda man göra - stå. Sedermera tyckte min mamma så oändligt mycket om Mullegubben och sa ofta att han var hennes trygghet."

Den turbulens som finns omkring dig i och med kaoset i din mans familjs gör det förstås svårt att hålla fokus på dig och dina val. Var det din terapeut som var sjukskriven? Sök nån ny kontakt - markatta gav tips. Antagligen känner du själv till dem också men ibland kan man behöva få stöd i det man redan vet:)

Angående att ibland är "stå" det enda man kan göra så tänker jag att det handlar om "stundvis" i kritiska lägen. Det är inte detsamma som att du står för dig själv och väger på trampolinen - där behöver du din tid. Jag tror att du kommer att hoppa när du verkligen är redo! Men då.... tar du steget ...

Kram, kram till dig! / mt


skrev Mammy Blue i Flyttar mej själv...

eftersom jag är ledig hela helgen. Har inte hunnit läss och skriva så mycket som jag skulle vilja, men det blir tid för det i helgen.

Kramar till den som vill ha


skrev mulletant i Vägen tillbaka till mig själv

helt med Maria - absolut inte! ska man gå ner i arbetstid för att man är i en personlig kris. Det kan ha varit väl ment men det är helt fel. Sjukskriven ska man vara i så fall.

Då, i mitten av 70-talet, stod jag länge på trampolinen och vägde. Eftersom hans lön var avsevärt högre än min gjorde jag ett antal test för mig själv för att se om jag skulle klara det nödvändigaste - mat och boende typ. T.ex åt jag gröt varje dag under en lång period när han var bortrest. Just nu tänker jag att det var bra att ha tänkt igenom så grundligt för vi hade några verkligt svåra konfrontationer innan allt var klart, och då stod jag stadigt. Även min mamma ifrågasatte mitt val och beslut - den mest kritiska uppgörelse vi nånsin hade. Också då stod jag... ibland är det det enda man göra - stå. Sedermera tyckte min mamma så oändligt mycket om Mullegubben och sa ofta att han var hennes trygghet.

I mina öron (visst är det bakvänt att skriva "i mina öron" när jag läser:) låter det bra att det finns goda relationer i din (nuvarande) mans familj - det kan vara bra för barnen att det finns ett sammanhang där. Och ni kommer antagligen att fortsätta träffas - på födelsedagar, student, kanske bröllop och sen när ni får barnbarn. Vi har haft många bra familjekalas med föredettingar av olika slag.

(Ursäkta - men jag måste ha alla parenteser och tankstreck med eftersom det här är ett eftertänksamt samtal:)

Kram och önskan om en bra dag! / mt


skrev Maria42 i Vägen tillbaka till mig själv

Tvekan om att du har pratat om det hör jag, då borde det inte komma som en bomb.
Men din chef!! , varför skulle du gå ner i arbetstid?, konstigt förslag tycker jag och skulle inte råda dig att göra det. Sedan då när allt är stabilt igen och du behöver hela din lön när du lever själv, vad är garantin för att du får tillbaka din heltid?, Nej, gå inte på det.
Är det så att det blir för mycket se då till att bli sjukskriven istället, man kan bli sjukskriven på halvtid eller 25 % tex, ja andra procent också eller på heltid ett tag, du har ju en försäkring, du kan nog få hjälp via den med läkarkontakten och även psykolog brukar ingå.
Kram!


skrev Maria42 i Filosofiska rummet

Kanske skriver något annat men det blir fyra när hon skriver, det är inte så ovanligt att det kommer ut "fel" efter sådana skador.
Glädjande att hon kommunicerar, Håller tummarna att det fortsätter gå framåt.
Kram!


skrev lessenfrun i Filosofiska rummet

Måste landa lite härinne nu.
Varför skriver Törnrosa "fyra" med handen som funkar...?
Känns ju väldigt creepy.
Vill ha svar men måste ha tålamod...

Fina ljus här :)


skrev Stigsdotter i RÅD FÖR DIG SOM VILL DRICKA MINDRE

...det fungerar nämligen så att det hjälper mig att hjälpa dig så om du går på ett möte och berättar att du är ny så kommer du få telefonnummer till riktiga människor som du kan ringa. Gillar ni varandra så kan det ju bli vänner av det hela!


skrev tekla i Hur gör man för att bli nykter?

Vill bara sända en hälsning till dej!

Ta en dag i taget och kämpa på!

Kram från tekla.


skrev Lilja-12 i Hur gör man för att bli nykter?

Hej igen alla gamla och nya vänner här på forumet.

Har ju kallat mig lilja-12, efter att jag tidigare varit lilja-11, men har även detta år rasat tillbaka.Har ny kärlek sen i våras vilket varit fantastiskt läkande men det är som om jag inte klarar ett sunt, vettigt liv. Finns inga problem skapar jag några i hjärnan; inbillar mig att han inte älskar mig och dylikt, fast han gör allt för att visa, är svartsjuk på hans tidigare förhållanden för att kunna se mig själv i ett grådaskigt ljus. Få bekräftat hur värdelös jag är för att sedan ta till flaskan. Det ger ingen kick. Ingen tröst. inget välbefinnande. Däremot försätter jag mig varje gång i problematiska situationer som det tar DAGAR att reda ut, där jag bland annat gör HONOM illa.

Nykter nu sen i lördags. 5 dagar. Jag som var nykter 6 MÅNADER i sträck förra året.

Ibland blir jag så uppgiven. Detta helvetets drickande som jag nu vid 2 tillfällen rejält ramlat tillbaka i detta nya år.
SKa försöka ibland och dricka lite socialt. Det går jättebra, inga problem.
Men sen tar jag igen det tiofalt i min ensamhet.

läser här om alla som kämpar, förtvivlar, allar som peppar, gradvis mår bättre och bättre.

Säger HEJ till er alla!
Kram,
Lilja


skrev vill.sluta i Vägen tillbaka till mig själv

Inte för utan str man blir lite lätt förbannad när man får veta vilken skit du lever i.
Det är ju du som är Sessan, då skall du ju även bli behandlad som så oxå!
Nä du har rätt, det konmer INTE komma som en bomb.
Och skulle det ändå göra det, efter vad du berättat, SÅ ÄR DET RÄTT ÅT HONOM!

Men för barnens skull! Är det bäst att det går så fredligt till som det går!
Skickar lite bra och possitiv energi till dig!
Kram/


skrev Pontus i RÅD FÖR DIG SOM VILL DRICKA MINDRE

Ja absolut,hänger mkt här och det hjälper mkt. Väldigt bra. Men kanske kan ringa
o kolla söka en kontakt till när det behövs vid tuff stund. Tack för svar!


skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv

...hade jag velat att vi gjorde det för länge sedan. Det har jag sagt. Jag har också sagt att det går nästan inte en dag utan att jag funderar på skiljsmässa. Jag har sagt att jag vill så mycket mer än det vi har. Jag har sagt att jag är för ung för att sluta ha sex, jag har sagt så mycket och jag är otroligt trött på att höra min egen röst!

Det blir inga bomber som släpps i huvudet på honom, han vet ganska väl vad jag tycker och har han inte hört så är det inte för att jag inte har talat. Familjeterapeuten frågade om vi talat om skiljsmässa och då sa han att vi skrev ett äktenskapsförord i höstas och det är väl en förberedelse för det? Och jag blir bara så arg att han inte reagerar, varför frågar han inte då vad jag tänker, säger vad han själv tänker om han nu ser det som en förberedelse, varför frågar han inte? Jag upplever ett sådant ointresse för oss så det liknar ingenting.

Tack Mulletanten för trampolinbilden, det är där jag befinner mig nu. Längst ut står jag och får svindel, jag vet att det kommer att göra ont när jag plaskar i men jag kommer att hoppa!

Nä han pratar inte men jag tror faktiskt att hans syster kommer att prata med honom, fråga hur vi har det, varför jag inte är med, hur det går med mitt drickande osv. När jag har velat få saker genom hans tjurskallighet har jag brukat "plantera" dem hos hans syster. Eftersom hon ju är hans syster har jag inte talat med henne om mina tankar, känner nu att jag velat göra det... Fast några av hennes ord finns kvar i mitt minne, när vi pratade om relationer för länge sedan, hur de brukar sätta sig en stund vid köksbordet och prata varje vecka; att hur stressigt det än är skrattar de ihop. Det är ju så jag vill ha det. Bara för det kom jag att tänka på den gången när svågern undrade vart min elaka humor som han gillar tagit vägen... min egen karl blir bara sur när jag försöker skämta.

Förresten HAR jag talat om för min chef att vi har det jobbigt hemma, jag har till och med suttit och grinat inne på hennes rum (inte mitt fel, hon kan vara väldigt sympatisk och inkännande när hon väljer att vara det, stryker en på armen o så). Hon tyckte jag skulle gå ned i arbetstid om jag känner att jag inte kan prestera 100% på jobbet... det känns ju lite sådär, orkar inte ens tänka på vad han där hemma skulle säga om ett sådant avbräck i ekonomin...


skrev Stigsdotter i Vägen tillbaka till mig själv

Nu kanske jag har fel men som jag ser det så är det mest jag som står för knutslåendet. Time-out är bra. Får se hur det blir.


skrev Dompa i Personliga Persson satt en morgon vid frukostbordet...

Trevlig resa önskar jag med. Det är livsviktigt att komma bort från vardagen ibland. DS


skrev Dompa i Personliga Persson satt en morgon vid frukostbordet...

Håller nog med LP där... Har själv i unga år jobbat just i finlandstrafiken...både Viking och (på den tiden) Silja. Fylla stavas den resan...och det var en underdrift! Men du behöver ju inte delta. Bara bli stärkt i din nykterhet medans du steppar över spyorna. Du kan nog göra det bästa av det!

Det där med skilsmässa efter nykterheten...den tanken tycks vara så vanlig. Jag har gjort det, Kalla är där. Stigsdotter och några andra nosar på tankarna. Vi förändras och ser saker på ett annat sätt. Ibland blir det bättre...men tyvärr inte alltid.

Skönt att du har hittat din grej iaf. med meditationen tänker jag. /R


skrev Dompa i Div åsikter eller...?

Ciao Adde! Har du lust att kolla Pontus fråga i tråden "RÅD FÖR DIG SOM VILL DRICKA MINDRE" (!)? Tror att du - som varit med ett tag - kanske kan hjälpa... Vänligen/R


skrev Dompa i RÅD FÖR DIG SOM VILL DRICKA MINDRE

Hej! Jag tror att AA har sponsorskap...en slags IRL vän. Har du prövat AA? Bollar vidare till Adde - en kille som har kolll på det. Annars kan du väl hänga här med oss? Mig har det hjälpt väldigt mkt även om jag inte har kunnat "ta" på vännerna? Inte mkt till svar där...men en tanke bara? Har du prövat oss? Önskar dig allt gott och hoppas du skriver mer för det hjälper. Konstigt men sant! /Dompa i tråden "Dompa", dit du alltid är Välkommen!


skrev Pontus i RÅD FÖR DIG SOM VILL DRICKA MINDRE

Någon som har tips på var jag kan finna en kontakt person när man behöver. Förutom alkohollinjen! Behöver en vän