Senaste kommentarerna i forumet

alkoholsuget kan komma när man minst anar det. Oftast när jag mår bra så kommer känslan När man tror att nu är man fri. Man blir förmodligen aldrig riktigt säker, man får leva med det. Och det brukar ändå gå om rätt snabbt. Det är heller inget man behöver bry sej om.

Jag läste nyligen en artikel om Eva Rausing. Nu hade ju hon varit ordentligt fast i droger också men enligt artikeln hade paret varit utan alkohol och droger i ELVA år när dom på nyårsaftonen 1999 beslöt sej för att fira med ett glas champagne. Därifrån började vägen mot undergången.

"Drogerna lämnar en aldrig, de är som ett odjur som alltid förföljer dej", säger en i artikel. Det kanske är likadant med alkohol om man en gång blivit beroende. Men förmodligen inte lika svårt.

Tänker på er! Hoppas ni fick lite vila inatt. Rapportera när du orkar/vill/hinner. Kramar från din kattskit!

och du kommer förmodligen att få rätt Dompa. Min kära fru har högtidligt deklarerat att hon absolut inte kan tänka sig att stanna hos mig mer än 2 veckor. När jag förklarade att hon måste dela mina vedermödor om hon fortsättningsvis skulle ha tillgång till mina pengar, (plastkort), gick hon i taket. Fy fan, en spark i röven är tydligen det som gäller. Kanske hon saknar kossan när båset är tomt, men jag bryr mig faktiskt inte längre.

VV

Gång på gång dyker detta upp...i lite olika ordkonstellationer med budskapet förblir det samma. Mitt sätt att vara. Jag blir ju lite nyfiken (man/jag blir det automatiskt när det handlar om en själv) vad det är du har sett som jag har missat? Kanske kan jag förbättra mig om jag får veta var felet ligger? "Kung" och "är som han är". Vad är problemet? Kan du utveckla eller är det offerkoftan som ska på igen? /R

Santorini, jag såg att r Maria vill få lite glöd i sin relation då den enligt henne är knackigt.

Jag vill inte uppmuntrs missbruk, men tyckert alla sätt för att räds en relation är bra.
Även om det omfattar två glas vin, med bra efterdyningar......... I sovrummet ;-) !!!

att visa sin omtanke på.

Ok för rädslan, men hur kärleksfullt är det
att driva den man då älskar till tårar?

Och lämna henne där och inte ens vara i samma rum*

Om han nu var så rädd och blev arg av omtanke, varför höll han inter om henne och kramade henne
Medans han uttryckte sin oro?

Men det kanske kommer svar, om inte vet Maria vad hon borde göra.
Men som den ängeln hon är så kanske låtter hon det bero.
Kramar vännen!
/A

jag gillar och omfattar. Jag tror Maria att du innerst vet... du har hjälpt andra att hållas på banan. Kanske du skulle slå ett pling till Stigsdotter? Vi behöver varandra!
Kram / mt

är fantastiskt! Fortsätt läsa och skriva, det är ett bra sätt att bli klar över sig själv. / mt

Maria, läs ditt första inlägg i din tråd så förstår du varför din man blir orolig.

Och du Andreas, tycker du faktiskt att det är ett bra förslag från en missbrukarpersonlighet att börja dricka igen för att hålla kärleken levande när förmodligen missbruket bidragit till att om relationen tagit skada? Såna hurrarop ger jag inte mycket för. Såna "uppoffringar" vill nog ingen anhörig ha.

Men det här är min högst personliga åsikt och den behöver ni inte bry er om, förstås. Som tur är:-)

Ha en bra dag!

Det är ett fantastiskt forum det här.

Jag har läst tråd efter tråd och kommer till klarhet efter klarhet.

Jag är fruktansvärt medberoende. Jag lägger enormt mycket tid och energi på att vara ledsen, och arg. Jag får för mig att jag mår bättre om jag har kontroll över vad, hur mycket och när han dricker. Jag vill inte vara den här personen.

Han å andra sidan självmedicinerar ju sin ångest med hjälp av alkohol. Han är nog inte helt omedveten om att han har problem (i hans värld sitter alkoholister dock på parkbänken utanför bolaget kl 10), men han skulle aldrig söka hjälp för det.

Jag/vi har en hel del att ta tag i om det här ska fungera...

Kram från Grön

I alla fall mitt alkoholsug. Man skulle tro att det bara kommer när man har en dålig dag, en svacka eller är allmänt låg. Har dock märkt att det kan komma precis när man mår som bäst. Kanske du fortfarande undermedvetet förknippar semester och resor med lite dricka. Så tänker jag. Ha det gott i backarna. /R

om det är rätt eller fel att låta detta bli en (personlig) dagbok. Funderar också över det och att en del tycker det blir fel fokus... Det är ju ändå så att var och en väljer vad man läser... och det är kanske av de raderna som ger en hjärtklappning - av en eller annan orsak - som man kan lära sig mest om sig själv. / mt

med risk att du blir ledsen. Eller arg på mej, det får du bli! Men eftersom du och jag följts åt rätt länge så tror jag att vårt missbruksmönster är ganska lika. Jag hinner inte läsa tillbaka i din tråd nu men så vitt jag förstår har det inte funkat för dej tidigare att dricka bara när barnen är borta? Då skulle du inte vara här. Vad får dej att tro att det skulle fungera nu?

Nu är du sjuk och extra känslig och din man uttryckte sej säkert burdust men jag tror att han helt enkelt är rädd om dej. Han vet hur du kämpat och att du inte vill ha tillbaka livet som det var innan du slutade. Han är orolig helt enkelt och då kan man uttrycka sej burdust. Men hans reaktion visar att han bryr sej om dej! Att hålla med när du föreslår att ni ska dricka vin i helgen vore enligt mitt sätt att se det ansvarslöst och nonchalant.

Om jag nu sätter mitt liv i samma situation så skulle jag bli väldigt besviken om min man genast nappade på ett sånt förslag. Obs då i relation till mitt missbruk, som han inte ens vet vidden av (han vet nog inte hur mycket jag drack i veckorna då han var borta). Men han har sett hur det gått överstyr och skulle han hålla med att vi ska dricka i helgen, då tar han inte mitt problem på allvar. Sen är det en annan sak att mitt drickande eller inte är mitt eget ansvar och beslut men frågar jag honom ska han absolut inte hålla med att det är en bra idé. Att din man säger emot visar att han tar ditt problem på allvar. Han blev helt enkelt rädd. Med all rätt, enligt min mening.

Jag bryr mej uppriktig om dej Maria, därför är jag lite hård nu. Du är i din fulla rätt förstås att känna dej kränkt och lessen. Man känner det man känner. Men jag som ser det utifrån tycker att du är det av fel orsaker, om jag säger så. Jag tycker det är alldeles klart att din mans reaktion är för ditt eget bästas skull.
Hoppas du mår bättre snart och får tillbaka kraften. Ta väl hand om dej. Styrkekramar!

Då ska vi packa ihop och städa och attackera backarna en sista gång, sedan bär det av hemmåt igen. Slut för den här gången. Vaknade med ett djävulskt alkoholsug i morse... Var fan kom det ifrån?? Sitter och försöker få rätsida på det nu med en kopp kaffe framför mig. Återkommer när jag fått fatt i min dator igen. Hatar att skriva på mobilen...

Jo du VV...man kan hitta mycket vettigt i bibeln. Ja lite trams också men ibland klockrena sanningar. Ska hålla tummarna för att ni hittar tillbaka till varandra...du och frun. Att relationen går att bygga vidare på. Om ni vill bygga vidare. Kan ju bli både himmel eller helvete av detta sammanboende. Men vi tänker väl att det blir bra. Iaf. till motsatsen bevisats.

När det gäller din analys om att vi mer verkar ha relationsrelaterade än alkoholrelaterade promblem så håller jag med. Om inte annat så är det dem vi dryftar. Kanske för att det inte finns så mycket att säga om sitt (icke) drickande efter ett tag. Antingen dricker man eller låter bli. Medans relationerna kanske är en av anledningarna till att man ens började dricka...tänker jag.

Tycker dock jag lär mig ganska mycket av det med...att få en inblick i hur andra har. Hur andra känner. Grubbla lite ;-). Skriva själv... För mig har detta blivit lite som en dagbok...vilket kanske är fel. Att ventilera sitt varje dag...men jag ska försöka trappa ner det personliga lite. Har förstått att det kan trötta vissa.

Tänker mera på föräldraskapet och hur vi som Stigsdotter skrev kan göra illa med dumma kommentarer. Hennes kloka mamma som agerade så klokt när hon talade om världens bästa man. Även hon lyckades klanta till det med sin BH kommentar. Det är lite det jag menar med grodorna...man vet inte vilka av orden som kommer att bli kvar i minnet hos ens ongar. /R

Tänkte på en sak precis, att livet blivit längre - dagarna och veckorna har utrymme för så mycket mer innehåll nu som nykter. Både känslor och aktiviteter. Återigen fylls jag av tacksamhet och stilla glädje över beslutet, genomförandet, stödet härifrån, min styrka/svaghet.
Vaknat tidigt med lillan. Kokat kaffe och dricker det samtidigt som lillan somnar om i bärselen. Gott, båda sakerna. Håller på med lite don i hemmet. Röjde ut julen redan i förrgår, det är ung så länge jag brukar stå ut. Älskar att ta fram stjärnorna och tomtarna till 1:a advent, men är absolut färdigjulad efter nyår. Levande ljus brinner dock i varje hörn hos mig då vintern här är lång och mörk. Såg en röd strimma av solen bakom berget igår, den första skymten på länge. Hopp om livet alltså! Fick en så fin litografi av mannen i julklapp, "Sovande Uggleunge" av Blaziuz, vilket resulterade i att jag var tvungen att hänga om alla tavlor i hela vardagsrummet. Detta är en av de saker min man inte fattar, att man inte bara kan hänga upp en ny tavla där det finns en ledig spik:-D
Idag ska jag jobba några timmar, men ännu kan jag morna mig en stund, och läsa lite här. Önskar er en god lördag!

- hälsa vana. Jag har ett anonymt fb-konto under namnet Mittiplaneten Johansson:)
Kram till morgonkaffet! / A - Nu är det gjort - varm hälsning med hjärta:)

Ha det sjudjävla superbra på jobbet nu.
Du är en av de underbara hjältarinnorna här inne.
Skönt, att vara inne!
/A

Hälsa Vana från mig♥

Mulletanten med all sin erfarenhet och klokskap hann före. Kram till dig också! /A

Dina reaktioner är helt sunda. Det är nästan omänskligt att kastas så i hopp och förtvivlan som du ständigt gör nu. Boka absolut inte av din anhörigvecka. Jag har aldrig fått möjligheten att genomgå en sådan, men hört mycket gott om den, och oavsett vad som händer med er relation framöver tror jag du kan ha nytta av att ha genomgått den. För din egen skull. För att kunna bearbeta på ett bra sätt och komma vidare. För att lära sig förhållningssätt och gränser. Stor styrkekram! /A

Fläktar i nattens hetta.
Tack för att ni finns!
/A

lämna inte återbud. Åk dit för din egen skull och ta emot allt du får ut av det! Oberoende hur det blir med mannen så bär du dina djupa erfarenheter av lycka och smärta - så bra att få dela dem och vrida-och-vända i enskildhet och delande! Hoppas även att din man tar in essensen i 12-stegsprogrammet - det finns mycket levnadskonst och visdom att hämta där.
Kram, kram / mt

över att du tittar in här ibland. Min "tråd" här på forumet är en viktig länk för mig. Det finns dagar då jag skriver mycket och har stor behållning av forumet och det finns andra dagar då jag tvivlar på att jag numera hör hemma här. Men forumet är ännu viktigt för mig som en plats för fria tankar. Min tråd här i det vidare livet ska oberoende av annat få leva kvar och jag hoppas din och Pias gör detsamma. vana finns dagligen på fb så vi har koll på varandra:)
Kram, kram - en fin dag och allt det bästa önskar dig ♥ / A

...natten har varit svår.

Jag tappade tålamodet och krig bröt ut...
Han ser inte! vill inte se?förmår inte? vågar inte?
Jag har ingen aning vilket!

Förmodligen började mina spänningar släppa i lyckoruset och min oro blev tydligare för honom.
Men, det finns inte en tillstymmelse till förståelse eller vilja från hans sida att se att jag har behov. Inte ens en liten liten gnutta.
Det gör mig så ledsen....

Han gapar och trissar sig själv till oanade höjder. Jag fortsätter va lugn och får springa efter honom, om inte så hade han hamnat på nåt systembolag eller i nån bar.
Det orkar jag inte så jag försöker dämpa, den nyktre men extremt obehaglige mannen, ute bland folk. Han verkar njuta av skådespelet, han viftar och gestikulerar, är högljudd och extremt oförskämd. Tårarna trillar och det triggar honom än mer, han verkar njuta av att få mig dit????

Just nu vill jag inte ha mer med honom att göra...aldrig mer känns det som...
Han kommer aldrig och ber om ursäkt utan kan vara långtjurig i evighet. Tror jag fått en ursäkt en gång på drygt tre år!

Inget är måttligt i honom...gränslöst svin utan empati...

Han gapade negativt om anhörigveckan, att den inte kommer ha någon inverkan på mig( idioten)..han menade också att hans nyktra 4-5 veckor?(från 22dec?!)gör att jag inte kan skylla hans beteende på alkohol, underförstått att det enbart är mig det är fel på...
Trots allt sånt här måste jag dämpa, vända, stryka medhårs, om inte så eskalerar det än mer...

nämndemansgården- jag har nedräkning och längtar så till att få vara ensam med mina tankar, få dela dem med andra i samma sits, få sunda input. De orden får vara hur jobbiga som helst, inget kan slå makens elakheter...inget...

Skönt jag besinnat mig över natten..skrev ett mail om återbud men sände det inte, det ligger och trycker i utkastkorgen.
Var inne här för att ta bort mig...orken finns inte i mig på samma sätt som när det handlade om liv eller död...

utan sin "bäste vän" vinpavan borde inte vara svårt egentligen, för den vännen är en oerhört falsk vän som kräver all ens uppmärksamhet, lovar runt och håller tunt, ljuger om vilket fantastiskt par vi är ihop, låter dej betala notan varje gång ni träffats, får dej att må dåligt, svettas och ha ångest. En sådan "vän" BORDE inte vara svår att säga upp bekantskapen med. Tror jag ska göra det.

Kramar till dej!