Senaste kommentarerna i forumet

Long time,

Lydig som en hund i antabuskopplet. Mår prima. Tänker knappt på alkohol längre. Haft tillfällen då suget gripit tag i mej, men vid dessa tillfällen har jag bara nån timme senare varit förbi känslan. Glad, avslappnad och nykter. Insikten om att det räcker att bita ihop ett litet tag tar jag med mej tills det är dags att släppa antabusen.

Att inte dricka på julens alla fester skyller jag på hårdträning, vilket faktiskt är sant. Tränar, äter sunt och siktar på halvmaran till hösten. Därefter Berlin maraton 2014. Helt sjukt, är i bättre form än någonsin. För två månader sen fick jag nästan en hjärtattack om jag tog cykeln till jobb. Nu elva kg lättare.

Uppe med tuppen och väcker familjen med frukost varje morgon, en familj som verkar funka lite bättre när farsan inte suttit uppe med flaskan till fyra varje morgon. Med en farsa som är närvarande och inte antingen vill sova ut så länge som möjligt eller fylla på för att bli ännu gladare. Ibland känns livet lite mer slentrianmässigt men herrejävlar vad morgnarna är underbara! Spiknyktra, gnistrande, klara; med mål för dagen.

Slentrianmässigt lycklig. Det låter lite andefattigt men duger gott. Det enda som oroar är att jag närmar mej fyra kannor kaffe om dagen.

Så tack ni som tittar in. Ni har hjälpt. Jag har dock totalt tappat intresset för att hänga på nätet, min nyfunna nykterhet har väckt många slumrande intressen, vilket tyvärr hållt mej härifrån. Jag verkar inte bli den stöttepelare för andra jag hoppades kunna bli.

Men ni finns i mina tankar. Ofta. Tag hand/Putte

”Ikväll dricker vi nån. Eller några öl, har även införskaffat en BiB.”

”Har vin i köket som jag provsmakat................”

”Sitter och avnjuter gott vin.
Jag har en del att ta igen.”

Så Vill.sluta varför skriver du allt detta här ifall du tydligen kommit fram till att just du inte alls behöver förändra ditt drickande trots allt..?

Som det ska.
/A

Sitter och avnjuter gott vin.
Jag har en del att ta igen.
/za

Alla är borta, druckit öl och ätit tacos.
Köpte supergoda ostar till frun, men har sparat lite.
Har vin i köket som jag provsmakat................
Är själv och skall ta det varsamt.
Dricka med andakt.
Återkommer med rapport imorgon.
Kramar till ALLA!
/A

Låter tyvärr inte som någonting jag kan ge goda råd i. Utom att även om barnen vuxit upp och gett sig av och du som separerad känner dig tom så finns det säkert MYCKET gott och fint i dig.
Lätt att säga, jag vet men sträck på dig.
Du är så mycket mer och bättre än att slås i spillror.
Läs gärna min tråd "Nu får det faaaaan vara slut!!!"
Där har jag nyligen berättar lite av min historia, och jag kan lova dig!
INGEN!!! Vinner, eller tjänar på att du går ner dig.
Allra MINST du.
Jag önskar dig all lycka till!
Kramar i massor!
/A

tycker ändå att bara för att vi inte klarar det här så ska inte alla andra lida. För mig är det inga som helst problem att vara med i sådana sammanhang, jag hoppar bara över det jag inte kan hantera, men är med mina (arbets)kamrater. Klarar man inte det så är det är det rätt att tacka nej, och då kvittar andras synpunkter. Ett av våra problem - vi alkoholister alltså - är att vi vill gärna att alla andra ska ta ansvar för vårt tillstånd - men det är just det vi har att lära oss själva.

Visst är det skönt när barnen blir stora, jag känner så väl igen mig i era resonemang, det var så alldeles nyss för mig, men nu är de borta med vinden, och här är jag, med alla möjligheter i världen att dricka mig full och känner mig färdig att försvinna för evigt, ångerfull för att jag inte bättre tog vara på mina barn medan tid var, ensam med en make som behövde hitta sig själv och separerade.

Hej Stigsdotter,

så du hänger kvar här, och jag, jag kommer in här igen. Du har en gång kommenterat mina rader och det var skönt. Själv har jag nu - efter att ha resonerat lite som du angående make, barn osv - hamnat i den situationen att vi har flyttat isär. Jag känner att jag är på väg att gå under. Vet att jag har ett ansvar för mitt eget liv gentemot mina barn men axlar inte ansvaret. Är med andra ord rädd för mig själv.

Mina korvfingrar är inte kompatibla med mobilen.
Vi åt lunch på café Sten Sture i gamla stan nu skall viäta middag. Tacos, till det dricker vi öl!
Frun skall iväg och dricka vin och äta kex.
Jag köpte plain ostbricka till henne samt två grymma ostar från delikatessen.
Schysst marmelad och bra kexsorter, hon kommer göra succé min ängel!
/A

Att du gör saker ihop, med eller för barnen kommer ge eftertryck när dina barnbarn poppar
ut. Då kommer dom minnas att deras mamma var där och hjälpte till. Hur du tjatade och ville veta hur dom mådde och hade sig.
Som bara morsor gör åååååååhhhhh.
Men den tryggheten det ger FINNS där.
Även om du var på lyset what so ever så kommer dom minnas dig som en jobbig morsa som brydde sig .
Sedan om det är annat som ligger bakom din ågrän vet jag ej? Men du minne bli ihågkommen som den där jobbiga morsan som brydde sig.
Och det ÄR bra! Heder åt dig gumman.
Gillar dig!
Kramar, har varit i gamla stan på julmarknad och jämkade lunch på "billiga" Sten Sture café.
Hemma nu, frun skall iväg och äntra kex

det här är väl ändå ett forum där man får ventilera hur man mår och har det. Skriva av sej om inte annat och ofta får man kloka och förstående kommentarer. Och ibland har man problem och mår inte bra, det är väl själva forumidén? Jag förstår inte att det skulle vara ett problem. Om det sedan blir tjafs mellan forumdeltagarna, det är en annan sak, men att logga in här är absolut frivilligt. Man behöver heller inte delta i diskussioner som känns jobbiga. Jag försöker också komma bort från forum och dator och strävar efter att inte logga in eller kommentera så ofta. Men när jag gör det så brukar jag titta efter dina inlägg Maria för dom ger mej alltid nåt att tänka på.

För era inlägg, vilka kloka vänner jag har, blir alldeles varm i hjärtat av att ni bryr er. Ska följa råden om att bara finnas här, nykter och tillgänglig när hon vill.
Skönt att höra att ni inte tycker att jag bidragit till dålig stämning, började tro att jag gjorde det eftersom allt är så tungt just nu.
Du har rätt Nyman, livet blir tyvärr inte en trestegsraket mot lyckan bara för att man blir nykter, det är bara fortsätta kämpa.
Hur länge orkar man kämpa?, när blir livet lite enklare?, det funderar jag också över.

Katastroftankar känner jag väl igen Tilde, tack för dina ord. Visst Andreas måste de falla ibland själva men jag bär nog fortfarande på skulden om det är jag som orsakat hennes dåliga mående, jag vet ju inte. Hon vill inte prata med någon om hur hon mår.

Idag ska vi baka tillsammans, lussekatter och klä granen mm, det ska ändå bli mysigt att göra saker tillsammans, får nöja mig med det så länge.

Kram och tack!! Mina människor.

Jag tycker också att det ska bli spännande att träffas, det ska bli jättekul!

Att träffa dig.
Säger som ALLA!
/A
Du tillför.

Inte heller jag tycker att du har varit orsak till någon dålig stämning!
Jag gillar och respekterar dig!
Försöker att minska mitt "Forum-beroende" därför kommenterar jag nog inte så mycket som jag gjorde i början..
Adventskram /trollis

Skönt att du är kvar Dompa! Kloka ord mulletant!
Jag tror att vi reagerar olika på olika saker.. Ibland, tror jag att vissa anmälningar sker i "bästa välmening" eller att man , tyvärr blir förorättad/kränkt å någon annans vägnar.

Sedan kan det ju vara som så, att även om vi står ut med vissa formuleringar i våra trådar, så finns det andra som känner sig "klubbade i huvudet"/ledsna och sårade över formuleringarna..

Jag röstar faktiskt för mulletants förslag, att vi (om och när vi reagerar) ställer raka frågor om vad som menas!
Är det rent "svammel", så får man ju inse att det antingen är någon som försöker provocera eller göra sig lustig och då faller inte skammen på oss, utan på den som skrivit..

Ha en bra helg allihop! kram/ trollis (som inte sett inlägget med egna ögon!)

Hej Anli, vill bara säga att jag känner med dig. Jag tror att du kommer upp igen kanske som en lite annan människa, som dig själv. Man är inte svag bara för att man söker hjälp tvärtom, det är starkt att be om det. /a-k

En liten fjäril som dansar runt i full skrud!
Du behöver inte vara rädd att dra ned mig
i fallet. Jag tar ett stadigt tag om din hand, drar dig
tillbaks. Falla FÅR man göra, snava kan man oxå göra. Men du skall inte falla ensam.
Faller vi gör vi det tillsammans.
Blir lite roligare då också......... Hahahaha du fattar va! Gillar dig gumman!
Och alla andra också, vilka kommer i februari?
XA

Önskar dig en bra helg nu.
/A

och försöker "möta" inlägg som inte verkar ok med ... tja.... klokhet och kärlek?:) Raka frågor vad som menas.... Egna, ärliga reaktioner.... Då kanske vi tillsammans orkar hålla forumet upprätt utan anmälningar?

Måste ta fram Ann Heberleins lilla svarta bok om ondska i morse och hon skriver det vi vet "Förutsättningen för att onda handlingar ska kunna utföras är alltid den stora, tysta massans likgiltighet. Medgivande om man så vill."

Och det vill vi väl inte? Inte jag i alla fall./ mt

Hoppas kvällen blev ok, att du klarade att hålla dig till intag du kan leva med i dag.
Gjort är gjort...tyvärr säger även jag som var på glögg hos vänner i går och drack både glögg och drink.

Vi går tillsammans, men när jag faller tillbaks släpper jag taget en stund...vill inte dra med ngn i fallet.
Nu tar vi och försöker igen!!!
Kram Anli

Då vet jag... Jag förstår vad du skriver. Det finns regler som Alkoholhjälpen måste följa. Jag respekterar det och ber om ursäkt för min kritik. Nu med facit ihand. Ni gör vad ni måste för att få finnas kvar. Det är bra...då ni behövs

Men jag förstår ändå inte agerandet från dem som anmäler. Då är man inte redo för yttrandefrihet. Mitt (allas) liv är så kort och jag har lovat att försöka bli mer sann mot mig själv. Jag vill inte hänga på ett forum där jag inte vet vem som är inskränkt. Vem som anmäler istället för att ruska av sig eller ta en diskussion... Lev och låt leva. Skriv eller låt bli. Men anmäl inte din granne till "högre" ort. Barn gör så...eller svaga människor i oroshärdar. Rädsla förlamar sinnet.

Tilltufsingar; Ta vara på er! /R

vill bara säga att jag aldrig upplevt att du bidrar till dålig stämning. Du tillför.
Kram / mt

och insikter från en insnöad värld
I vårt liv finns inga yttre krav på hur vi använder vår tid men samvaron kräver ett fokus i engagemang som jag ser på ett annat sätt idag än för några år sen. Insikten kommer inifrån mig själv och är ett annat anpassningsmönster än medberoende. I morgontimmen, när jag skrev i Sorgsens tråd, förstod jag en bit till av det sammanhang jag fick vittring på häromdagen. Om den starkaste drivkraften i förändringsarbete finns i den del av hjärnan som saknar språk – samma ”plats” som triggas av missbruk så är de båda processerna ordlösa och inte åtkomliga för förnuftet. Eller förnuftsmässiga resonemang.

Den faktiska förändringen hos mig är ordlös. Något inom 12-stegsprogrammen (när de fungerar som bäst) når fram till det ordlösa. Något relaterar till riter, lek och mellanområde.

Tillstånd 18, 19, 6 - C.Andersson

Var omsorgsfull med dina ord
när du beskriver för den blinda
hur vackert hennes ansikte är
när det lyssnar

Var omsorgsfull med dina ord
när du beskriver för den döva
hur tyst det blev när hon slutade gråta

Bakom våra ord finns verkligheter som bårhus
Det obönhörliga låter sig sällan formuleras
Det som sker ordlöst ska vi återbörda till språket
Dikten är en återbördare

från en insnöad värld. Inget av det du skriver låter galet. Den första frågan, om det kan vara bra att det tar (lite) tid så att din man "hinner smälta att han dunsat i botten" kan jag inte svara på. Jag vet inte och vill inte spekulera.

Även jag, och min man, har varit uppfyllda av våra yrken och personliga utveckling under många år. Sånt som tillfört absolut mest gott i livet. Vi har turvis haft huvudansvar för den vardagliga marktjänsten så länge barnen var hemma. Alkoholen smög sig långsamt in i livsstilen och övergick för hans del till ett eskalerande smygdrickande. I och med hans nykterhet (i min värld ungefär det senaste året) har jag, på ett annat sätt än tidigare, sett min del med "nya ögon". Det är inte är lätt att medvetet ändra livsmönster (jämfört med att utveckla ovanor som t ex hur vindrickandet smög sig in).

I vårt liv finns inga yttre krav på hur vi använder vår tid men samvaron kräver ett fokus i engagemang som jag ser på ett annat sätt idag än för några år sen. Den insikten kommer inifrån mig själv och är ett annat anpassningsmönster än medberoende. Kanske det Jag-Du-Vi som Lelas brukar skriva om. Intressant - det har jag teoretiskt känt till och "trott på" i många år men just nu ser jag en skillnad. Idag är jag medveten om min del av ansvaret för "vi" på ett helt annat sätt än tidigare.

Min reflektion: Exakt nu är jag i "det bästa" som forumet gett mig - jag riktar mig till någon och förstår en bit till om mig själv!

Jag hoppas att du fortsätter skriva och dela med dig av erfarenheter efter anhörigveckan och förhoppningsvis den fortsatta vägen med din man in i ett nyktert liv. Mobilen är en metafor som det ofta hänvisas till här och jag tror att den håller - dvs att ni båda kommer att förändras.

Min reflektion: Den faktiska förändringen inom mig kan jag inte beskriva i ord. Den är och jag tar tacksamt emot den.

Hoppas du inte misstycker Sorgsen - det här handlar enbart om mig fastän det är riktat till dig. Jag kan ju bara tala om mig och mina erfarenheter:) Jag kommer att skriva vidare i min tråd om de tankar som väcktes. Tack för att du delar, på det sättet hjälper du mig att tänka vidare.

Några ord ännu om det onda inom oss - vi är tänkande människor, vi har ett medvetande och förmåga att reflektera över våra handlingar. Därmed är vi också ansvariga för våra handlingar och dess konsekvenser.

Allt gott till dig och även till din man! / mt