Senaste kommentarerna i forumet

Såklart, jag finns där.

Ibland kanske man inser efteråt att man inte borde tryckt på knappen?

Men jag vill gärna hålla kontakten med dig...så jag finns kvar på FB om du vill. Kram och lite kräks...nej inte på dig ;-). Bara Kram och så! /R

"Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem". En devis jag inte kan underskatta. Där finns jag. Nu säger jag farväl...denna gång på allvar. Läste idag ett riktigt elakt inlägg från en forummedlem till en annan. Hann bara läsa...ville gå in och kommentera senare. Men döm om min förvåning när inlägget bara är borta! Jag är en ganska openminded kille...min gräns går vid censur. Antar att ngn upprörd medlem anmält inlägget (hur kan man ens tänka tanken att anmäla en annan människas tankar...ja, den får jag grubbla på)....hmmm ja, jag köper det. Men att Alkoholhjälpen raderar det är för mig oförlåtligt. Rädsla läser jag in. Därför vill jag inte längre vara med...jag kan inte...
Alla människor har en gräns...min går vid yttrandefrihet. Så jag avviker. Vill tacka alla tilltufsningar för stöd...ni kommer att leva kvar i min själ. (Om ni får läsa detta förstås...kanske även denna kritik raderas). Drick med förstånd!!! /R

Tack Adde, Vill.sluta, Höst trollet och Tilde! Tack för att ni tar er tid att skriva, känns så skönt att ha er alla här!

Ja, det gäller verkligen att kemin stämmer! Hoppas!
Har skrivit en lista med saker jag ska ta upp, kommer tvinga mig själv att läsa upp listan så hon får hela bilden direkt. Jag känner mig själv, läser jag inte upp listan innantill kommer jag sitta där och försöka vara trevlig. Kan liksom inte låta bli! Att alltid vara trevlig och intresserad, känner jag mig själv kommer det sluta med att jag frågar hur psykologen ska fira jul och om hon har tips på några bra sill recept ;) Men nu ska jag först läsa upp min lista med "problem", efter det lär hon inte låta mig komma undan med småprat och trevligt bemötande.
Detta är oxå ngt jag måste jobba med, mitt behov av att alltid komma överens med folk! Jag är som en kameleont, känner av människor och anpassar mig. Kan vara bra i vissa lägen, men inte när man behöver hjälp! Nu jäklar ska jag vara ärlig! Och funkar det inte med henne får jag leta vidare.

Adde, har funderat på beroendeenhet eller AA (vet iof inte ens var det finns, men går ju att googla upp). Än så länge är jag för feg :( Har ngn galen förhoppning om att jag ska klara detta själv, utan att låta omvärlden veta. Jag ger det en chans till, sen får jag väl gå vidare och söka hjälp på annat håll. Tror även jag behöver prata om annat, livet, tankar, beteende som kanske inte hänger ihop med beroendet. Vi får se... För mina barn skull ska jag ge allt jag har! De förtjänar en mamma som är glad, stark och stabil...på riktigt och inte bara spelat.

Stor kram på er!

sätter jag mig gärna på för en stunds stilla stjärntittande under värmande plädar och pälsar. När näsan frusit till går jag in och tar lite gryta. Vad mysigt ni gör det här inne kära vänner!

sätter jag mig gärna på för en stunds stilla stjärntittande under värmande plädar och pälsar. När näsan frusit till går jag in och tar lite gryta. Vad mysigt ni gör det här inne kära vänner!

DET skulle smaka f å g e l.. Hehe ;-D

Kommer att tänka på historien om den snåle bonden, som åt uppvärmd gröt till lunch.
Genom fönstret ser han sin granne komma gåendes, så han går ut för att språka.
-Jaha, säger han, Då har man spisat fågel...
- Ja sir dä, säger grannen.. Den har visst sketet i skägget på dig...
/ trollis

Det gör ont att veta vilken sten du bär i ditt bröst.
Jag tror ditt beslut om att prata med ngn är helt rätt.
Det var ju du och jag som skulle gå hand i hand.....
Hoppas du känner stenen falla och livet bli lite lättare. Tänker så på dig och skulle bara vilja krama dig och stryka din kind och låta dig få gråta mot min axel.
Du fixar detta, du är en kämpe, en överlevare.
Kom så gumman, gråt en stund. Du reser dig starkare sedan. Du får det.

Kindpuss och björnkram!
/A

Och tar en av de goda bullarna mmmmmm, tack!
Har varit tokmycket på jobbet, men har varit ned om värre saker.
Läst om alla avhopp
och tycker det är tråkigt.
Samtidigt kommer det inga nya innan den nya siten. Kommer ha en riktig myshelg med familjen denna helg.
Alla jäktar på med sitt, jag ÄLSKAR julen.
Det den frambringar hos barnen, all denna GLÄDJE. Tråkigt att inte alla har samma posetiva minnen.
Nyss vaknat, senare skall jag berätta om ett otroligt julminne jag har sedan jag var liten.
Nu skall jag mumsa trollmorsans läckra kanelbullar. Kramar ALLA!!!
/A

Trollis skrev om det i sin helgreflektion. Så är det...som om världen redan har loggat ut. Trots att det är en dryg vecka kvar till att helger börjar. Detta tycks vara standard...även de muslimska/icke kristna länder som jag via arbete har kontakt med...har saktat ned. Alla anpassar sig efter jultomten...vilken respekt för galenskapen... Det är min första reflektion. Min andra är att man "passar på". Människan behöver vila...tack vare julen finns det en ursäkt. Jag behöver också sakta ned...med ursäkten skaver.

Vill bara sitta här...i tystnaden...i mina konstiga tankar. Skönt med vänner som bara är. /R

Vad skönt, att vi kan sitta tysta härinne.. Hoppas jag inte stör, när jag konkar in en gammal gungstol som stått lite på undantag.. Det ligger ett par tjocka fårskinn i den (jodå, de har blivit piskade i snön, när det var minus 25, så det finns nog inget "levande" kvar i..
Brasa, gungstol, en kopp kaffe och goda vänners sällskap. Det ger styrka inför helgen..
Lämnar en uppvärmd, ingungad stol till den som behöver lite ro..(Andreas kanske?)
Ta hand om er, glöm inte det tredje ljuset på söndag ;-D/trollis

Lycka till idag. Jag tror det blir en lättnad för dig, nu har du tagit ett kliv i rätt riktning.
Styrkekram Tilde

inte ta hjälp av beroendeenheten eller AA ? Jag var precis lika som du innan jag tog beslutet om att be om hjälp och det var enormt skönt när det som ni kallar fasaden rasade helt.

Först då kunde jag börja på nytt.

Tycks vara klass på katt-a-strofen! Fasanjakt är ju annars en engelsk överklass "sport" :-). Lusekatten är grekinna och lik resten av sina landsmän...hon är inte speciellt aktiv om man säger så...men väldigt charmig. Ha det gott själv Trollis. Tänk om ni får fasan på julafton? Kram /R

Hej igen! Jag håller tummarna för att personkemin stämmer med din psykolog!
DET är viktigt. Känner man inget förtroende, så är man hela tiden på sin vakt..

På sätt och vis, skulle du behöva komma till något ställe, där du kunde släppa hela fasaden..
Där någon annan tog hand om allt praktiskt, medan du finge hjälp att plocka ihop dig själv, efter raset..
Bra med ärligheten, för de enda vi lurar i längden är oss själv.. Men vi människor är ju så funtade att vi gärna vill ha någon form av "bakdörr".. Och visst ger det ångest (mindre eller större) när man inser att man bränt sina broar.
Kram /trollis

Tack höst Trollis! Precis så är det, trassligt nystan av känslor. Och jag ÄR dödstrött av att hålla fasaden uppe! Så obeskrivligt trött! Kan inte skriva mkt, är på jobbet och känner att jag kommer börja gråta om jag tänker för mkt på allt.

Inser dock att ngt måste ske! Har tidigare sökt hjälp på vårdcentralen, men trots att de skrev ut antabus (som jag bara tagit enstaka tablett av) så kändes det som de inte kunde se igenom min välpolerade fasad, inte förstod vilken galet trött människa som finns bakom skalet. Så jag struntar i dom. I dag ringde jag o bokade tid hos en psykolog. Kostar massor såklart, men jag klarar inte detta själv! Ska tvinga mig själv att vara ärlig, inte "glömma" att säga exakt hur mkt jag dricker, hur sjuka tankar jag har. Är jag inte helt ärlig så ger det inget! Stackars psykolog...om hon visste vad som väntar henne ;)

Katt-a-stofen gillar snö, så länge den inte är för b l ö t.. Tvärr har han ju lite fel färg, för att kunna smyga så här års. ;-D
Efter några "lagom" ruscher mot fasanerna är det dags att komma in och värma sig.. Han har hittat ett nytt favvoställe.. ovanpå pannan i källaren. Funkar så länge det ligger ett lager arbetshandskar på tork.

Vem vet, vi k a n s k e hittar en fasan fastkilad i kattluckan en dag? Har sett att han varit bara en tasslängd ifrån att lyckas..
Ha det gott! kram /trollis

Åter slår det mig hur lika vi är.. När jag läser om den där långsamma tillvänjningen, det kunde varit min historia.. Hur alkoholen suddar i kanterna på känslorna, till man inte längre kommer ihåg, vad som suddats bort och varför..

Ibland är det som vissa stunder av drickande blivit så automatiska, att man överhuvudtaget inte reflekterade över om känslorna v a r inblandade.. Ungefär som Emil (han i Lönneberga ;-) ) säger om hyss: Det är inget man "gör".. De bara "blir"..

Jag tror som du, att man måste våga, även om man inte når ända fram varje gång.. För varje gång, når vi ju en bit längre..

Ha en bra dag Tildesyster! kram /trollis

Antar att du behöver sova ikapp efter jobbet, så jag smyger in till dig med en termos kaffe och kanelbullar..
Ville bara att du ska veta att jag, vi alla bryr oss..
Kram/ trollmorsan

När man väl raserat den där fasaden, så lugnar det ner sig..
När det inte längre finns någon fasad kvar att hålla upp, inser man hur trött man är egentligen..
Det tar massor av energi, att försöka lura sig själv, för det är ju till syvende och sist det man gör..

Det ÄR jobbigt och jag tror att din känsla är en massa känslor, som ett trassligt nystan.. Men som Tilde skriver, känslor är inte farliga (även om de kan väcka obehag) de är bara känslor..
Skickar dig en styrkekram och håller dig i handen här i zyberrymden idag.. / trollis

Nu är det nära, riktigt nära. Tror jag kommer bryta ihop snart, på riktigt!

Klarar inte att hålla uppe fasaden längre. Vill slita mitt hår, skrika och bete mig sjukt galet, men står här och väntar på tåget o beter mig helt normalt. Jag vet även att jag kommer vara trevlig, korrekt på jobbet och ha riktigt kul vid lunchbordet. Men när som helst kommer jag att bryta ihop. Det är en tidsfråga...

Kombinationen familjesituation, höga krav på mig själv och alkoholen funkar inte längre. Inte alls faktiskt... Ja jäklar, oj vad folk som känner mig kommer bli chockade när/om jag totalt spårar ur...nästa så jag ser det framför mig he he he.

Antingen sker en drastisk förändring, JAG måste ju självklart se till att den blir av, eller så rasar allt!

Hon hälsar tillbaka att; "Man är väl inte koko bara för att man är katt? Bo i snöriket? Våta tassar? No way, José!". Själv hälsar jag bara God morgon tilllbaka. God morgon mt och alla andra! /R

Ha en fin dag! Hälsa Lusekatten att han kan vara glad som inte bor i snöriket:) / mt

- så bra att ni hittat varandra!

Du Sorgsen konstaterar att makens beteende är skrämmande likt psykiskt misshandel och undrar varför han valde just dig? Du frågar om det kan vara så att han är avundsjuk och om den känslan kan bli så stark att kärleken kvävs?

Eftersom du skriver att hans beteende är likt psykisk misshandel sätter jag igen en tråd till tuvaforum, om narcissism och aggression http://www.tuvaforum.se/snabblista-narcissism-aggression.asp Du kanske redan har läste den sidan.

Du kan googla och läsa om personlighetsstörningar, det finns hur mycket som helst, av olika kvalitet att läsa. MEN - jag tror att det är mycket viktigare att du fokuserar på dig själv! Mycket svårare är det också... Den sanning du redan läst många gånger är att den enda man kan förändra är sig själv. Därmed tror jag också att oberoende vad din mans beteende beror på så är det han som äger rätten och möjligheten till att förändra sig. De verktyg han kan behöva är det sannolikt nån annan än du som kan ge honom. Däremot kan du säkert vara ett stöd för honom längs vägen den dag han visar i handling att han verkligen valt en annan väg.

Jag tror på människans unikhet och varje människas möjligheter. Jag tror också att "det onda" finns inom oss alla (där har jag ändrat min uppfattning genom livet) och att det är mitt ansvar att lära känna mig själv och skärskåda mig själv. Just nu kommer jag ihåg Ann Heberleins "En liten bok om ondska" som jag tyckte mycket om. Denna höst har jag läst "12 steg för hopplösa" av Olle Carlsson - där finns uppgifter som räcker för resten av livet.

En viktig förändring för mig var den stund jag insåg (verkligen insåg) och sade till min man att "jag kan inte hjälpa dig... jag har gjort allt jag kan och jag kan inte hjälpa dig". Det svåra i vår situation såg inte ut som det ni båda beskriver men jag kan känna igen mönstret. Och fokus, mitt fokus, på att förstå orsaker och försöka "rätta till". Jag skrev många brev, även han. Min bild är att så länge han drack förde det inte framåt. För mig har hans nykterhet varit avgörande - den har över tiden medfört genomgripande förändringar i vårt liv.

Allt gott, lev väl! / mt