Senaste kommentarerna i forumet

lillablå, det är inte ofta jag är här heller, men just i dag råkade jag titta in och då hade du också varit här. Världen är liten! Jo, vi kan höras på FB även om jag inte är där ofta heller.
Stor kram själv!

Tack för hälsningen!
Du är den finaste, fortfarande!!!
<3

Du är fortfarande en av mina viktigaste här!!
Jag är väldigt sällan här inne, men vill du nå mig är jag vän med Pia på fejjan...
Stor kram!!

Påklädd, ryggan med termosen är med, nallen, ciggen.. Har en känsla att jag glömt nåt..
Javisttja.. Skulle ju slänga in dagens betraktelse som jag plitat på..
Idag handlar det om att föröka på samma sätt som man alltid gjort, TROTS att det inte funkar..
För ett antal år sedan var jag en flitig anhängare av dr Phil.. Jodå, DET FINNS påänger i det karln säger (om man skalar bort lite av "all-the-american-bullshit", som beror på kulturkrockar..)
Vid ett flertal tillfällen har jag sett karln förklara, att vi ständigt stångar huvudet i väggen, genom att försöka "lösa" problem, på samma sätt som vi alltid gjort.. Trots att vi till 99,9% vid det här laget är säkra på att det inte fungerar..
Det är precis som det blir en sorts prestige i det hela till slut. Vi SKA/ måste lyckas, på "vårt" sätt...
Vi blir helt döva och blinda för andra lösningar än "våra egna".. Och till slut blir det på något sätt viktigare att kontrollera vår verklighet, på vårt sätt, än att slappna av och leva..
Kanske är det därför vi vägrar släppa taget om misslyckade projekt? Vägrar "släppa taget" över en annan människa?
Vi VILL att den andre, ska göra som vi vill, på det sätt vi har bestämt...
Kommer att tänka på hur många kvinnor vägrar släppa in sina män på de typiskt kvinnliga domänerna..
Varför? Jo, ibland handlar det om att han inte gör som "jag" gör?!
Strunta i om han diskar kastullerna först (istället för glas och bestick, som mamma lärde dig) Strunta i om han börjar i "fel ände" när han dammsuger.. eller använder "fel redskap" när han lagar mat.. Så länge det ni kommit överrens om blir gjort!
Själv, har jag fått lära mig att strunta i att karln kastar monteringsinstruktionen till alla IKEA-möbler... Om inte annat, så håller det honom sysselsatt i t i m m a r ;-D
Det är först, när man möts av ett: Jag tänker inte lyfta ett finger, utan jag tycker att jag har det så bra ändå, som det är dax att dra öronen åt sig..

Mina finaste vänner!!
Åh vad jag är lyckligt lottad som har vänner runt om i landet som tänker på mig!!
Tack!!

Liten uppdatering önskades?
Allt är bara fint, bortsett från en otroligt envis och otrevlig förkylning som inte släpper taget...
Det verkar som om mannen från i våras kan bli mannen för många vårar framöver, vågar inte säga för alltid, men just nu och idag är han mannen i mitt liv! Nog för att han kan reta gallfeber på mig, och så, men han får mig också att skratta, och sträva efter att bli en bättre människa!

Hans far är alkis, och som han säger själv så måste han tänka sig för vad häller drickat, han drack nog större delen av sitt livs ranson på Chalmers för många år sen... Det händer att vi tar ett glas vin eller en gin och tonic, det har nog skett vid två tillfällen sedan semestern... Och vet ni, han har ett fullt barskåp, som bara finns där, en stor skillnad från tiden med t... Hans var alltid, ALLTID, tomt... Oändligt skönt att alkoholen inte är en del av mitt liv, glömmer liksom bort att man faktiskt kan dricka vin till maten, det är bara helt oviktigt!!

Däremot hade jag och min älskade mormor (precis fyllda 96) ett riktigt fint samtal för ett par veckor sen, om morfar... Har vetat att han drack, men inte att det var då illa som det faktiskt var... Mormor fick böra hem hans öl, han var för svag för det själv, han orkade bara gå till systemet och köpa sin dagliga flaska... Och tydligen var han riktigt elak när han drack, verbalt... Och det vet vi ju, att det är precis lika illa som att ta till fysiskt våld... Mormor tog ofta ut sitt yngsta barnbarn i vagnen bara för att komma hemifrån. Älskade mormor... Och mamma ringde alltid innan vi åkte dit, för att kolla hur läget var... Inte undra på att jag drogs till alkisar och andra dominanta karlar! =)

Nog om mig, fina dompa, hur mår du? Hur har du det?
Och förresten, det gäller er andra också, vore fantastiskt att få höra hur ni mår!
Nu ska jag trotsa min förkylning, jag bara måste ut i det vackra höstvädret, om än bara för ett litet tag!!
Stora kramar till alla som vill ha!
Utan er vore jag inte där jag är idag, men det vet ni redan!
Kärlek till er alla!
/k

Nej, man blir inte en tråkmåns om man inte dricker.. (det är väl alla som dricker, som är rädda att bli "avslöjade" som skittråkiga, när de börjar "fylletugga" *skratt*)
Att vara trygg i sig själv, slår, som du skriver, det mesta..
Och även jag har med vindimmornas hjälp, skjutit upp en massa saker, jag lovat mig själv att jag skulle få gjort..
Numera, kan jag erkänna för mig själv, att detta skjuter jag upp, för att jag tycker att det är tråkigt. Fullt medveten om, att när jag är ute i sista sekunden, så får jag det gjort på nolltid.. (kallas att "prokastinera"..)
Idag, ska jag emmelertid inte längre skjuta på att gå ut en stund i den underbara höstsolen!
kram trollis

Det vore väldigt intressant, att ha med en person som Kaj Pollack! Jag har läst hans böcker och fått se lite av hur han jobbar på en personlig-självutvecklings-kurs!
Mycket tänkvärt, att vi oftast har "tankar" om oss själva och om andra, som egentligen inte alls stämmer..
Och att vi kan VÄLJA, vad vi tänker och hur vi förhåller oss till olika saker..
Det tror jag skulle ge många av oss en välbehövlig "självförtroende-boost" Och jag tror att vi kanske i viss mån måste börja med våra "jag", för att sedan också naturligtvis ta upp det här med alkohol!
Tror att en sådan som Kaj Pollack skulle hantera situationen galant ;-)

Tack för ett underbart FORUM, med underbara deltagare!
//trolis//

Det hjälpte att skriva ner mina impulstankar här, för att jag inte skulle handla efter dem.

Hösttrollet, du har rätt, som så många gånger, att kontrollbehovet inte bara är kopplat till honom. Tidigare har det varit pappas drickande jag sökt kontrollera, min egen vikt och mat(ätstörning) träning, jobbet mm. Det är dags att släppa taget, verkligen, att synliggöra hjälper. Det känns ju oerhört mycket bättre när man har handlat tvärtemot känslan att vilja kontrollera.

Nickan, fysisk distans tror jag är viktigt för att bromsa upp hjärtat lite. Är man mitt i det så är det svårt att tänka konstruktivt. När jag hade bestämt mig för att köra på nollkontakt kände jag mig starkare än på länge och som om delar av hjärnan hittade tillbaka till sin rätta plats.

Kram på er!

min gamla morsa älskar att min yngste son, (14 år), ringer till henne allt som oftast och frågar hur det är, att han hälsar på ganska ofta, (för att få lite käk ;-) ), men så har det varit hela hans uppväxt. Jag tror hon älskar att känna att han bryr sig och att hon också känner sig behövd.

VV

Jag hade samma problem som du, sundown. Orättvist mycket nedstämdhet och ångest fram till onsdag efter en helg med "normalt" drickande. Några öl och en delad vinare med frugan. Kolla senaste inlägget i min tråd "Personliga Persson satt en morgon vid frukostbordet".

Skriv här. Låt dina egna tankar och andras input slå hål på myten att det är mysigt att ta sig några järn. Det är inte mysigt när det förstör så många efterföljande dagar. Vissa av oss ska inte dricka, vi tål det inte helt enkelt.

Håll upp i några månader, suget försvinner sakta men säkert. Poppar tillbaka någon gång ibland. Men då håller du dig krampaktigt i forumet tills det gått över.

Häng med!

För en minut sedan gick det ett helt spontant lyckorus genom kroppen, som en elektrisk ström. Ingen anledning alls, förutom att jag kom att tänka på hur underbart det är att inte vara slav under alkoholen längre. I helgen ska jag vara gräsänkling, och förr hade det inneburit att jag gick omkring hemma och ölade och försökte titta på så många fotbollsmatcher som möjligt på teve. Fotboll var ett anledning till att få dricka även tidigt på dagen utan dåligt samvete. Problemet med detta beteende var ju att jag av naturliga skäl inte kunde ägna mig åt andra saker jag gillar. Som att vandra eller åka och fiska. Så när helgen led mot sitt slut började ångesten inför den kommande veckan. Ångest över att inte ha passat på och gjort något jag verkligen vill, ångest över att måndagen knackade på dörren, ångest över att inte komma loss och utvecklas. Start - stopp - start - stopp, vecka ut och vecka in. Med nykterheten känner jag en trygghet och kontinuitet. Jag klarar av saker jag förr inte klarade av pga att jag sänkte min självkänsla med alkoholen. Idag tar jag mig an otroligt mycket mer än då. Jag törs säga ja till sådant jag inte kan idag, men vet att jag kan lära mig. Förr var det alltid nej då, eller ja och ångest.

Ni som är nya här och tror att ni kommer att få det tråkigt om ni inte dricker. Tveka inte. Trygghet är inte detsamma som tråkigt. Att vara trygg i sig själv slår det mesta!

du sätter ord på allt det som jag känner och gör..."knarkar honom"...."känner redan oron komma tillbaka, om det händer igen, hur lurad, sviken och dum jag känner mig då".....jag vet , du vet att vi blir lurade men tanken finns där TÄNK OM DEN HÄR GÅNGEN BLIR ANNORLUNDA, tänk om han verkligen menar vad han säger den här gången....vi vill så gärna att det ska vara så!!!
Det är så lätt att sätta på sig den ena rollen, som jag kallar hjärna men sen när man träffas så kommer den andra rollen fram som heter hjärta. Allt blir så fort så väldigt skönt och behagligt för det är ju med honom man vill leva och vara...
Varför varför varför skulle det bli annorlunda den här gången, varför skulle han ha förändrats nu?? ALlt är bara en upprepning och nästa gång så känner jag ännu större skam och skuld för att jag tillät det hända igen....eller ännu värre...tanken på att nästa gång kanske jag inte finns kvar och kan känna skammen.... hur blir man stark och låter bara hjärnan styra detta???? Struntar i vad hjärtat står och skriker??
massor av styrkekramar från en svag nickan

Det är lätt att ta på sig för mycket Dompa. Jag hör en liten klocka i bakgrunden hemma hos dig. Tänker att du har mycket nu, med barn jobb o resor hit o dit. Så himla lätt att rusa på o sedan, rätt som det är har man blivit sönderstressad. Det är lite som med alkoholen kan jag tänka. Man märker det knappt själv, blir som ett beroende...hur man kommer upp i varv o har större o större krav på sig själv. Att fixa o styra, få saker att funka. Sen en dag när man får lite egentid vet man inte vad man ska göra. Alltid steget före... även i tanke o känslan.
Jag har förstått senaste tiden att det är jätteviktigt att leva här o nu (fast det är svårt jag vet... med barn o allt) men att man tänker på det i alla fall, är medveten. Så lätt att rusa på...

Uppriktigt, jag tror att en barnflicka eller något är det som du behöver annars finns risken att du kommer att gå med ständigt dåligt samvete för att du åker bort o jobbar osv. Farmor kan väl finnas som ett stöd i bakgrunden...
... jag tror barnen o farmor gillar tillvaron, du har fixat fint för dem. Det är för din skull som du skulle behöva ta lite hjälp, så att du får tid för DIG. Ingen människa kan orka i längden styra upp allting.

Hoppas du får en skön helg nu innan resan på måndag. Ta dig lite egentid, i alla fall en liten stund...

Kram till dig!
Även här en morgon utan tungt vinhuvud :)
Tilde

Känner igen det här med att vara "spindeln i nätet".. Den som fixar allt, som har full koll..
Det var skitsvårt, att släppa kontrollen!
Att inse, att jorden INTE gick under, för att jag inte hade fixat gympapåsar, matsäck och tvättat mannens kallingar..
Jag anmälde nämligen mig själv till en kurs, och sa sonika, NU får du ta över rulljansen.. (min fd, ansåg sig sig väldigt "teknisk", men högteknoligiska saker som diskmaskin, tvättmaskin och spis, var nästan överkurs där..)
Sedan fick jag ta många djupa andetag och förhandla med mig själv om att det faktiskt inte gjorde någonting, att de åt pizza, bjöd hem sig till famor och farfar på söndagmiddag och att barnet förmodligen knatade omkring med knallrosa tröja till oranga strumpbyxor och käkade gårdagens kalla spaghetti till frukost..
Kort sagt, de skulle ÖVERLEVA utan mig..;D

Hoppas att du kan fördela "kontrollen" över din tid lite bättre..
kram / trollis

Det känns skönt när ni hjälper mig att sänka mina prestationskrav. Jag försöker planera in roliga aktiviteter i min vardag och prioritera in mig själv mera. Jag kände igår när min sambo pratade om att han var tvungen att jobba i helgen igen och att han var tvungen att gå någon kurs på höstlovet när barnen är lediga......ja gör det du så hittar jag och barnen på något. Jag är så less på att vara den som ska rodda allt, som ska se till att barnens fritid och skoltid flyter, att det är jag som ska ha kontakt med skola och föräldrar. Jag har väl gjort det till vad det är idag förstår jag. Måste sluta bli irriterad på honom för jag har påpekat detta så himla många gånger.
Just nu känner jag att det är antingen jobb till 200% som gäller eller också går helgerna åt till att vara bakis i olika hög grad.
I kväll ska jag på mingelkväll och det ska bli jättekul, att göra något annat istället för att bara sitta hemma.

En dag i taget......

känner igen det där :-)) Varför inte ringa ibland och säga att det går bra ?? Uppmuntrar åt båda hållen så att säga ! Det är som jag säger att bara vetskapen om att hjälpen finns ett samtal bort hjälper oerhört mycket. Undrar hur många i Sverige som har mitt telefonnummer men som aldrig ringer ?? Hahaha , jag är nog tyvärr lika dålig på att ringa och tala om att det går kanonbra just nu :-( Måste nog bättra mig där :-)

sundown !! Min bana började så, några öl för att koppla av framförallt på fredagskvällen. Med tiden blev det på lördagen, självklart till bastun på söndagen, jamenvafan det är ju lillördag,måste fylla på lagret på torsdagen för att ha till helgen men det gör inget att jag smakar lite.....ja, sen var det inte så många dagar kvar på veckan.

Mina problem var inte så stora. Då. Hade jag vetat vad jag vet idag så hade jag haft större koll på mitt beteende så hade jag kanske sluppit en hel del problem senare i livet.

Att bli uppmärksam på sitt drickande är en bra väg för att förebygga och förhoppningsvis undvika det jag gått igenom.

Och idag ser jag enbart fördelar med att vara nykter, jag klarar att vara knäpp på nykter kaluv !

Dina krämpor, har du nog haft hela tiden.. Du vet etanol är ett väldigt effektivt bedövningsmedel..
Om du vill ha ett par hälsotips, så köp B-vitamin och magnesium.. Det är två ämnen, som kroppen "bränner slut på", när man intar stora doser alkohol..
De är bra för muskulatur och nervbanor..!
Jag håller tummarna för dig!
Och tänk på, att det du misshushållat med i många år, inte byggs upp på en kafferast ;-D (inte ens en the-paus..)
kram trollis

Jag blir så himla glad, när jag ser att någon som varit borta från forumet ett tag, tittar in igen och talar om hur det går..
Speciellt om det går bra, men även om det varit dippar..
Det känns som det här med "nykterhet", är något man får nöta/träna in..
Och även om man trillar en massa gånger, så lär man sig förhoppningsvis att gå så småningom.
Önskar dig all lycka med KBT-terrisen ;-D
kram trollis

...Dompa, jag halsade inte vin igårkväll heller. Det enda jag halsade under hela gårdagen var vatten, har nästan blivit beroende av det!;-) Nu sitter jag här och plitar med en mugg grönt te och ser den stigande solens strålar sakta smälta bort nattfrosten på grannens gräsmatta här i "the Hills".

Kvällen igår gick åt till att ta med båda pågarna på simskola och sedan hem och laga mat, äta, göra läsläxa med den store, läsa Mamma Mu för den lille och sedan somnade lille och jag i hans säng. Jag utan att ta Propavan, vilket jag tycker är urskönt idag!

Jag väntar fortfarande på att min kropp ska hämta sig (var kommer alla dessa krämpor ifrån, har jag väl inte haft tidigare??) men suget efter drogen är inte stort alls. Och det är väl då det kan börja bli farligt, antar jag, för då finns det risk för att man avdramatiserar och släpper på sin vaksamhet gentemot sig själv.

Sååå, ut på bevakningsuppdrag igen och aktivera sinnena fullt ut med det som är nödvändigt för att LEVA ett fullvärdigt och gott liv - som inte är etanoldrivet!

Ska bara fortsätta att läsa här lite till...

När jag läser, undrar jag, om du kanske skulle undersöka, var ditt kontrollbehov kommer från?
Det är kanske dags att släppa taget om det?
Du har kopplat ihop ditt kontrollbehov med den här mannen, men jag är säker på att du haft ditt kontrollbehov, långt innan du träffade honom..
Hur såg det ut då?
Vad försökte du kontrollera förut?
kram / trollis

Och välkommen ombord på forumskutan.. Du vet den där båten som vi alla sitter i..
En del påstår att de åker tåg samtidigt, men vi som är beroende är ju kända för en "split personality".. ;-D
Fortsätt att skriv, jag tror att det är något som underlättar. Det är bra att sätta ord på sina egna tankar och att få respons.. För det får man här!
kram / trollis

Jag tror det är viktigt att ha ett bra stöd!
Jag har lite långt till AA eller Al-anon, men jag har några underbara vänner(och bekanta) som stöttar mig.
En av dem, som själv haft problem sa, skit samma vad klockan är, krisar det mitt i natten, så RING!
De vet, att jag inte skulle ringa, om det inte vore just "kris".

De hör av sig med jämna mellanrum, och pratar en stund om hur det går och hur jag mår!
I början var det nästan lite pinsamt.. skulle JAG, ha all denna uppmärksamhet?
Sedan sa en av dem något viktigt. Vi är så himla bra på att hjälpa andra, så duktiga med att räcka ut handen, men vi är alla väldigt dåliga på att ta emot..
Vem sjutton ska vi hjälpa, till slut, om ingen vill TA EMOT?

Och det ligger något i det...
Ha en underbar nykter dag! / trollis

Även jag gratulerar dig till ditt beslut och jag hoppas att du kommer att känna samma stöd av Forumet som jag har gjort. Bara att börja skriva här var ett stort steg för mig, som klart signalerade att jag hade tagit ett avgörande steg mot ett nyktert liv, för det är nog tyvärr så det måste bli. Sörjer fortfarande vinet, men inte vad det gör med mig...

JÄTTEKRAM!

att kunna TA EMOT hjälp också, Dompa! Har du tänkt på att farmor faktiskt känner sig behövd?
Har du tänkt på att hon kanske(även om hon blir trött)ÄLSKAR att vara med barnbarnen, väldigt intensivt, en vecka eller två..?
Vi svenskar, placerar våra "tanter och farbröder" på hyllan, så snart de passerat 65-års strecket..
Då förväntas de nämligen tappa både förstånd och ork..
Mitt yngsta barns farmor, var faktiskt barnvakt åt barnbarns-barnet och det gick alldeles utmärkt!
(farmor är snart 90, men väldigt vital!)
Barnbarns-barnet skärpte sig, och uppförde sig exemplariskt ;-D
Och gammelfarmor levde upp.. Nu har jag nåt att berätta för gamlingarna på bridgen sa hon.. ( då pratar hon om folk som är ca 10 - 20 år y n g r e *skratt*)
nog om detta!
Hoppas att du får en bra resa!
/trollis/