Senaste kommentarerna i forumet

Vi är många här som delar din historia. Låter som en bra idé att sätta stopp nu för det bara eskalerar tyvärr.
Läs i trådarna och du kommer att känna att du inte är ensam, vi är med dig, skriv ofta för det hjälper när suget kommer.
Nu börjar det..

Barnen vet redan. Då är det extra skönt och tryggt för dem att känna att du är nykter. :)

Och jag är själv inte ett dugg bättre inser jag just. Jag som själv varit en fyllkaja, men dolt det för de icke nära. Kunde säga på jobbet att i helgen åt vi så god mat och tog ett glas vin. Det låter ju bra men jag kanske tog 8 glas vin, vet ej eftersom jag aldrig mindes gårdagskvällen.
Varför gör man så, jo för att vi kvinnor skäms att berätta att vi var fulla. Däremot männen de nästan skryter över hur fulla de var.
Vi har ett par som ofta är med på fester vi går på och de dricker mkt båda två och blir rejält fulla. Inget jag noterade förut men nu däremot.
Skäms när jag inser att jag tänkt på henne som patetisk och äcklig och "varför tar hon inte tag i sitt problem" men har inte reagerat så när det gäller mannen.
Nej, bra ämne, ska definitivt bli mer medveten över när jag dömer andra

För ditt inlägg i min tråd. Vet du, för några månader sedan tänkte jag samma som du, " när ungarna flyttat då.. "
Men det kommer inte bli så, det går inte för mig och jag tror inte du heller kommer att göra det. Du är för klok för det, dessutom så kanske barnbarn börjar komma då.
FAST det hoppas jag dröjer, känner mig alldeles för ung för att ens kunna tänka tanken mormor.
Jag gjorde som du och sket i A idag, vi gör det imorgon också va?
Kram !

Fantastiskt bra, din (tåg)resa har nyss börjat, men du har hunnit långt i ditt tänk kring A.
Ser också vilket engagemang du har och vad du själv stöttar och peppar alla.
Beundransvärt :))

Detta forum ger väldigt mycket men börjar sakna att få träffa likasinnade. Har inte provat AA men du gör mig övertygad, det är möten på måndagar där jag bor har jag sett. Jag går dit på måndag.

Hem vill jag också hälsa dig, du har varit saknad här. Härligt att du haft det bra och att inte A-spöket blev så jobbigt. Hoppas även du har haft möjlighet att få vara i dina tankar.
Kram

Det jag flyktigt hunnit läsa mig till.
Men det känns endå som vi är bästa vänner.......
Nåja, VÄLKOMMEN HEM!
KRAM
/A

Ibland skulle det passa med en enkel "gillaknapp" här..

Kramar NN!
Som sagt ..kaftanen finns redan..

Det är maktlöst att supa bort sig.
Men man ÄR inte maktlös. Man har fortfarande makten att stå emot, vissa gör det bättre och enklare än andra.
Men kom hit om det känns tungt.
Kom in i våra ÖPPNA famnar..............
Lillsnuttis DU SKALL ALDRIG BLI MAKTLÖS.
Kram/A

Tack fina ni för era svar! Och för tipsen! Jag kollar upp länkarna!

Tack, markatta, för att du delar med dig om dina egna erfarenheter!

Jag och maken har varit väldigt inblandade i den här historien, så jag har varit med tjejen genom alla de vårdinstanser hon har passerat. Det är alltså inte bara hennes bild av vården som jag har, utan jag har själv varit med och träffat varenda en av hennes kontakter. Och tyvärr har de inte varit så mycket att hänga i granen... En och annan ängel har vi mött (framförallt en manlig nattsköterska på psykakuten, han är min hjälte fortfarande!), men de har stått maktlösa pga resursbrist och sånt.

Och visst vet jag att man inte botar ätstörningar med god mat. Men, samtidigt vet jag att man aldrig någonsin kommer kunna förändra sin relation till maten om man blir serverad sånt skräp som på ätstörningsavdelningen där tjejen var inskriven. Hualigen.

Apropå att vara manipulativ, så har ju naturligtvis även den här tjejen spelat sådana spel. Men, hon har ärligt och rakt berättat om sina problem för flera olika vårdinstanser och ändå får hon inte hjälp. Hon är ju, gubevars, inte suicidal så det finns andra som behöver platserna bättre... Så sorgligt.

kraftverk - tack för de där tipsen! Vi har långt till Mora (jag gissar att det är 50 mil åtminstone) men det är ju värt att kolla upp. Jag vet att det finns bra team för sånt här även här i vår närhet, men hon har som sagt blivit utskriven därifrån pga resursbrist.

Men men. Jag kollar upp era tips och fortsätter fundera på vad jag kan och inte kan göra. Kram, alla!
/H.

Inte mycket mer att tillägga.
Men du är en super tjej , keep up the good work babe!
kramar/A

All respekt för det Fru Ledsen! Jag vissnar också på du-är-sjuk-tugget och vänta bara...
Vi är alla olika. Usch jag skriver det så ofta. Nu vissnar jag på mig själv också.
Men visst komme du tillbaka till kollektivbröllopet om det nu blir av. Maid of honor - det är du!
Kram till dig Fru Glad!

hej

jo jag fokuserar mycket på mitt mående jag delar upp det här...

jag följer mitt mående när jag vart ifrån o när jag gått tillbaka...
jag vet att när jag börjat mått bättre det är då det är som farligast att falla tillbaka...

jag kommer fortsätta skriva

kramar Nana

Ta det i din takt, Framtidsdrömmar!
Du behöver inte känna att du har bråttom för någon annans skull.

Kram!
/H.

Jag kommer att tänka på att kvinnan som leder anhörigarbetet på behandlingshemmet där min man var säger att man kan avgöra om en person är medberoende på hur h*n svarar på frågan "hur mår du?". Så här funkar vi medberoende:

"Hej hur mår du?"
"Jo, nu är han nykter." (Alternativt "Nja, han har druckit")

Vi definierar vårt eget mående utifrån alkoholistens promillehalt. Inte så sunt, eller hur?

Anna, fortsätt skriva. Om inte annat kommer den dokumentationen kunna vara viktig om du skulle behöva bevisa något längre fram. Men gör också som markatta säger och sök upp Al-Anon.

Kram!
/H.

Dompa>>
Om jag dricker kaffe regelbundet (två koppar dagligen eller mer) så får jag kraftig ihållande huvudvärk av att hoppa över en dag. Beroendeproblematik skulle man kunna säga. Te har jag aldrig haft problem med. Drack te fram till för några år sedan då det började bli mer och mer kaffe. Men jag är egentligen ingen kaffemänniska.

Jag är tyst mest pga att jag har väldigt mycket just nu. Lite för mycket. Tittar till forumet mest på tåget, men att skriva på vanlig knappmobiltelefon är för jobbigt.

Nykter är jag, och lär så förbli. För så känns det. Mitt liv är idag så mycket bättre än för ett år sedan. De yttre omständigheterna är desamma, det är bara alkoholen som tagits bort. Men forumet måste jag ha. Märker att jag ibland får för mig att det vore en bra idé att ta en öl. Det är det inte...

Följer din resa och blir varm. Dels av den värme du utstrålar, men också genom att lite av Italien verkar läcka igenom forumet rakt ut ur min bildskärm. Italien, ett land jag har kvar på "länder-att-besöka-listan".

I dag var det ett år sedan min pappas fru dog i sviterna av A-missbruk. Tog familjen med mig och besökte graven och pappa min. Känner ingen sorg utan bara stor trötthet och tomhet. Pappa är fast i sitt beroende och jag gör inget åt det. Det som fastnade och som suttit i hela vägen hem och fortfarande gör det är den "spritiga" andedräkten. Undrar oxå varför han inte väntar med att dricka tills vi åkt hem. När säger barnen något? Vem är jag att döma?

Hej Dompa!
Jag framför din hälsning! :)
/H.

Hej alla !
Har inte varit här på ett tag, men inte glömt bort er. Har varit kontroll
från min sida, och det känns bra. Frugan bortrest ett par veckor, och jag
övervägde inte en enda gång att ta en ensamfylla. Vet hur det blir.
Det fungerade den här gången. Vi har social druckit till och från, men
inga destruktiva tendenser. Skönt det också. Men som man sagt/skrivit en
triljon gånger - det är nu det börjar. Känner mig som en repad skiva, men
har tro. Har börjat hos en väldigt bra ( men dyr ) KBT terris. Känns kanon.
Mycket i mitt liv skall nu styras upp till det bättre :)
Kram & gonatt !!

Jag vill inte alls vara tyst! Har massor med sjukt roliga saker att skriva..
Men det känns inte som det passar här..
Det är så många som säger "du är sjuk".. ja, ni vet.
Min anledning, hur mycket jag än älskade honom, är borta. Jag har aldrig skrivit om allt bakom..
Jag har landat där och dricker kanske två-tre glas på en middag. O nu kan det gå långt mellan dom..
Jagar inget, tröstar mej inte. Det är lugnt.

Jag respekterar alla och vet så väl att en del aldrig kommer fixa det.
Men att bli utväntad..typ, "jaja..du säger det du.. men du kommer trilla dit..." känns inte ok.
Jag valde forum för att jag var illa däran. Länge och då.

Men nu,
tja,
jag har väl mitt nu antar jag.
Fint så.

Allt gott till er (o du R, Tutto il mio amore;))

:)

Ätstörningar har många likheter med beroende inte minst vad den gör med de anhöriga. Jag har jobbat en del med ätstörningar på en BUP mottagning och kan bara hålla med om att det ofta inte hjälper med en vanlig kurator/ psykolog kontakt. Det är en svår, slug och manipulativ sjukdom. Det finns ätstörningsenheter som har specialiserade team som arbetar både individuellt och med hela familjen. Nu vet jag ju inte var i landet ni befinner er i, men googla på KÄTS så får du mycket information. JAg har samarbetat en del med MHE kliniken i Mora och har väldigt bra erfarenhet av dom. Dom tar emot en vecka i månaden under ett halvår och resten får man arbeta hemma. Lycka till

Hej vännen, titta på atstorning.se för råd både för drabbad och anhöriga. Kram A

dig, Framtidsdrömmar! / mt

Klart alla ska få komma till tals. Jag håller dock med Adde, den här sjukdomen är progressiv, kronisk och dödlig.
Jag är maktlös inför alkoholen och super man bort en kväll, helg, semesterresa osv så är man maktlös anser jag.
Men alla tycker vi olika!