Senaste kommentarerna i forumet

Nu är ni båda på rätt väg och vilket stöd, blir så glad för din skull. Nu vet vi att spöket bor i en BiB, så dom undviker vi. Kram igen//Kalla

...så minns jag inte om han kallade mig för det före eller efter att jag kallat honom "impotenta jävla pervo". Här tänkte jag skriva en sån där blinksmiley, men det kändes inte riktigt passande :-/

Faktum att jag fick en stor kram av maken idag, dagen efter när jag kände mig som mest eländig. Min kära svägerska sände ett SMS till mig där hon skrev "det har lyst om dig den senast tiden då vi träffats, jag menar verkligen lyst!! Upp på hästen igen och ta nytt tag". Jag har känt att jag mått bättre och varit gladare sista tiden, detta var ju ett bevis på att jag gått rätt väg!

Jag tänkte/kände att jag inte orkar stå emot & förklara mig. Att jag skulle göra det tråkigt för min kompis som gillar att festa men framför allt inte uppleva den där osäkerheten och att handskas med min egna känslor. Jag har tidigare druckit mer när något negativt har hänt under en kväll. Tänkt att jag skiter i allt och häller i mig mer. Slippa känna efter, slippa ta ansvar, slippa mig själv helt enkelt. Jag tänkte innan jag tog den där första ölen att "du vet hur det blir när du dricker, varför skulle det inte bli så den här gången"? Men den tanken slog jag bort ganska snabbt. Och mycket riktigt blev det en hård kväll och jag mådde oerhört dåligt dagen efter.
Jag har alltid haft svårt att säga som det är runt mitt drickande när någon frågar hur festen var igår. Även om jag var snorfull så svarar jag att det var kul och inte så farligt. Och det kommer från mig som inte kan minnas hela kvällen. Jag kan tex inte bara säga att jag blev jätteberusad, det tar liksom emot. Inte lilla jag inte.
Jag tror jag är jätterädd för ett liv utan alkohol. Kommer det bli lika kul utan spritkickarna? Kommer jag få släppa vissa kompisar? Vad gör jag när jag bara vill fly från mig själv och min verklighet? Kommer jag kunna festa utan drinkarna? Jag hade ett gäng kompisar när jag bodde utomlands som aldrig drack och hade lika kul för det. Jag har druckit i hela mitt vuxna liv så det känna som jag måste lära om och det skrämmer mig. Jag är helt enkelt rädd att livet ska bli tråkigt. Men hur tråkigt är det inte att ligga bakfull en hel dag som jag inte får tillbaka? Många gånger är det själva drickandet i sig som lockar mer än att umgås med människor.
MissH, förstår att du kände av de där lättölen dagen efter. Förra gången jag hade en vit period på 5 månader så bestämde jag mig för att dricka och mådde nåt så fuktansvärt dåligt dan därpå. Ångest till tänderna och då kan vi ju bara förstå vilket gift vi stoppar (stoppade) i oss. Ja, man kan vara så j-a klok kring det här men det har ju inte med intelligens att göra. Jag har också grubblat jättemycket kring varför jag dricker, det måste ju finnas en anledning? Jag har pratat med en del alkholläkare & alkoholister som säger just det du är inne på: spelar det egentligen någon roll? Vi kan inte hantera det, punkt! Det är som om vi kan lösa anledningen till varför vi dricker så kan vi hux flux dricka normalt. Och handen på hjärtat, hur många dricker normalt?

Men skulle du inte tjäna på att tala med din fru, stödet från familj och de närmaste är väldigt viktigt. Det gör ju också att man stänger många dörrar till att dricka, det är svårt första gången att säga det, men man kan vara väldigt säker på att den man lever med redan vet det. Att smussla med nykterheten är bara en fortsättning på beroendet och låta dörren stå på glänt till att dricka igen.

Bara några tankar//Kram Kalla

Tänk nu på de två månaderna och var stolt över det, ett misstag kan aldrig sudda ut det. Så mycket styrka, kramar och en spark i baken nu tar vi nya tag//Kalla

Vi har alla här druckit för mycket lång tid och att ändra den vanan går inte på en grisblink, det tar tid. Några få lyckas direkt men de allra flesta får några bakslag innan det blir helt rätt. Dina 2 månader är inte bortkastade, du har gjort det och kan göra det igen. Nu vet du att en öppnad BiB och du är ingen bra kombo, BRA. Då håller du dig borta från dem framöver. Vi lär oss hela tiden vad som är våra fällor och hur vi framöver ska undvika dem, ibland blir det en jobbig läxa och vi är alla lika nära att det blir det. Försök att inte lägga för mycket skuld på dig själv, den här läxan har du lärt dig nu, och nu går vi vidare, imorgon kommer du att vakna och känna dig som vanligt igen. Stor kram till dig Stigsdotter!

jag förstår att den som "fallit igenom" mest av allt behöver en kram... Älska mig mest / när jag förtjänar det mist / då behöver jag det bäst. Jag förstår också att en besviken partner inte har förmågan till det just i den stunden utan besvikelsen tar överhanden. Verkligeheten bjuder ju på situationer där vi inte kan förstå den andra och/eller förmår möta hans/hennes behov... det är väl därför det behövs samlevnadsexperter som kan hjälpa oss med det. / mt

hård mot dig själv idag Stigsdotter

se framåt,
Varma kramen
/Tilde

Vad Stigsdotter framförallt hade behövt när hon föll igenom hade varit in STOR KRAM av sin man, och inte epitetet "Fyllekärring". Jag tror inte man behöver anlita någon samlevnads expert för att fatta detta.

Ha det Gött

- jag tror att du kan ta till dig lärdom av det som hände!

Jag vet inte om ni gått på familjesamtal och då kanske ni borde gå hos nån med kunskap om missbruk... Jag sätter ändå en länk till en terapimodell som väckt intresse hos mig. Böckerna är också bra, särskilt den senaste kanske som jag tror handlar om såna som du och jag som farit illa som barn. http://egillinge.com/sv/johan-a-anna--exempel

Jag kramar dig idag och förstår att din man inte orkar göra det. Så komplicerat och ändå så självklart. Styrkekram! / mt

Jag känner också av det du säger, men det går liksom i vågor och fallgroparna är väldigt svåra att förutse. Långa tider känner jag inte av något sug alls, (har mestadels en kropp som säger att den vill dricka men ett huvud som inte vill), men ibland skulle jag kunna ta en whisky direkt om den fanns inom räckhåll.

Det konstiga är hur lätt kroppen glömmer av hur illa den mår när man har bakrus. Sista gången jag trillade dit så hade jag ett bakrus i tre dagar som inte var av denna världen, men när jag nu försöker påminna mig om hur illa jag mådde så kommer kroppen inte ihåg detta alls.

Jag tror man får vänta ut suget tills det går över. Hitta på vad som helst, för faktum är att inte ens suget kan hålla ut hur länge som helst utan paus.

Ha det Gött

.

är nog det bästa man kan göra. Det leder ingen vart och man har mest ont av det själv. Jag är själv uppvuxen med en styvfar som var expert på att dra upp gammal skit och speciellt då när han var onykter. När han var nykter slätade han genast över det han dragit upp som om ingenting hänt, men säkert som tåget så kom det upp igen vid nästa fylla. Fy fan, jag är allergisk mot sånt nu. Min halvbror är lika dan men han har ingen chans nu när han börjar älta något för då avviker jag direkt från platsen och han får då älta med sig själv, och det måste ju vara kul eller hur?

Ha det Gött

Du behövde tydligen pysa ut lite frustration innan du tar nya tag. Det var plumpt av din man att kalla dig fyllekärring när han vet hur du har kämpat. Jag vet inte riktigt vad jag skall säga, jag trillade ju dit för ett tag sedan jag med. Du har ju i alla fall din ambition att sluta dricka kvar och din insikt om dig själv, det är väl huvudsaken. Livet är inte slut än och du får väl ta nya tag igen.

Själv har jag inte druckit något på 10 dagar nu och har ingen möjlighet att dricka något på ytterligare 14 dagar, jag får vara nöjd med detta så länge.

Jag tycker mig se lite olika typer av alkoholister här inne:

Vi, (jag, du och Dompa mfl.) som har jobbat hela vårt liv och fortfarande sköter våra jobb och andra åtaganden, men som tycker oss behöva en drink för att varva ner och som tyvärr ballar ur allt som oftast när vi inte kan stoppa alkohol intaget och som sen sitter med dåligt samvete.

Sedan finns de dom som anhörig sidan mest har bekymmer med. De som sätter alkoholen framför allt och som skiter i det mesta och som aldrig verkar ha dåligt samvete och som aldrig skulle komma på tanken att gå in på ett sånt här forum.

En tredje grupp verkar vara unga tjejer i karriären, som har så höga krav på sig själva att dom behöver alkohol bara för att orka med pressen.

Jag tror att grupp ett och tre på sikt har alla förutsättningar att gå vidare i ett nyktrare liv även om det kommer ta lite olika lång tid. Grupp två tror jag är utom all räddning. Jag har flera barndomskamrater i den gruppen varav en del redan är döda och dom andra är sakta men säkert på väg.

Ha det Gött.

Räddas det som räddas kan!!
Jag brukar ofta älta gamla eländen och sådant man vill ha ogjort, men vad skall man göra åt det.
Jag läste några kloka ord här på forumet: Att det är framtiden som man kan göra något åt. Det som är historia går inte att ändra på.
Det är nog det sannaste orden.
Njut av läget och känslan du känner just nu när den är positiv!

Ha det gott/Paron

Nya tag! Blir det nu kommer att göra allt som står i min mackt för att lösa detta.
Det fins för många fallgropar och duktiga förädar hjärnor och hjärn spöken. Hoppas att det går att förutse dessa så att man slipper falla eller bli övertalad...

Tack för omtanken/ Kram

Frugan vet inget om denna sida (Forumet). Men hon vet att jag har dragit ned på drickandet. Jag har även sagt att jag har tänkt dricka mindre.. Men jag har inte pratat om att jag känner det som ett problem. Hon säger att hon blir stolt varje gång jag väljer bort drickat, vid tillfällen där det är andra som dricker.
Träna i stället är ett bra alternativ: händer att jag gör det i stället det fungerar bra. Men när jag redan haft bra Träning (aktiviteter)2 gg samma dag så blir det ett annat missbruk, sliter även på kroppen, kan bli skador så att man blir sittande. Om jag blir sittande då är det helkört!

Det bästa stödet får jag här på forumet.Här på forumet känner jag att det finns riiktigt bra vänner.

Borde inte vara några problem att stå över drickat. Men mitt eller mina hjärnspöken eller förrädare hjärna är så jä..a stark.

Nu när semestern är slut hoppas jag att det blir mycket annat att tänka på.

Nä nu J...ar får vi ta nya tag och komma opp på banan.
Vi hörs!!!

- det är nog mer så att jag känner respekt... djup respekt. / mt

Igår firade jag 2 månader. Vi firade också svärfars 70-årsdag. Jag kan tydligen inte vistas i samma lokal som en öppnad Bib. Jag drack igår. Mycket. Maken kallade mig jävla fyllekärring och jag sa en massa elaka saker jag med. Hoppade ur bilen på väg hem och gick omkring mitt i natten och letade efter stranden på Långholmen, ville till vattnet. Rökte gjorde jag visst också. Ringde till folk. Vet inte vad jag ska göra med mig själv längre. Det gick ju så bra. Två månader är ändå inte särskilt lång tid :'(

är jag över mannen som igår berättade för våra vänner om sin nykterhet och om AA på ett så fint sätt!

På dagen talade jag med en kompis som först behövde skjuts för att hämta bilen. När jag ringde senare hade de bilen hemma men behövde skjuts till en konsert.
??? - Nu har du ju bilen hemma?
- Javisst, men vi dricker vin till maten...
Jag kände en sån lättnad och befrielse över att vara fri från den där begränsningen att ta sig hit och dit med bil. Pratade med mannen om det och senare också när vi satt i båten på kvällen. Förr var det så att även om jag inte brydde mig om att dricka och gärna skulle kört så ville mannen att jag också skulle dricka och många gånger gjorde jag det för andras skull.

Jag berättade också igår att jag känt mig (placerad i roll) som "utanförstående iakttagare" ett antal gånger. Det var en ärlig kväll och reaktionerna var olika. Jag var odelat lycklig och stolt! / mt

Jag ser inte min lillflicka som direkt klok. Modig absolut...men på det där osunda maskrosbarns sättet. Hon säger att hon vill följa med dels för att packa själv, träffa hästen, träffa J. Hoppas en del av det är sant. Jag tänker ibland att hon följer med eftersom hon fattar att både jag och J BEHÖVER henne. Så ska det inte vara.

Alla mina barn är alkoholistbarn. Skadade på olika sätt. Äldste killen lever i total förnekelse. Låtsas inte bry sig, spelar tonåringen som har fullt upp med sitt. Lillkillen är som en hundvalp i vilken kvinnas knä som helst. Och Strawberry som enda dotter...drar vuxenbiten. Jag kommer aldrig kunna ge dem en del av sin barndom tillbaka...men jag måste försöka rädda vad som räddas kan. Hur fan gör man det? Hur reagerar andras ungar? Blir de någonsin hela igen?

Många frågor...anar att tiden är den ende som kan svara. Imorgon åker vi iaf. jag och min numera blonda flicka. En vecka i byhåla sen en roadtrip genom Europa...bara vi två!(Och Fisalisa/hunden om hon är tillräckligt frisk) Det ska bli mysigt. /R

När du letade dagen efter en BiB...det var ju så likt när jag bestämde mig för att stanna en dag till på hotellet efter mitt återfall. Inte "söp"jag nästa dag. Det var mer ett nertrappande av alkoholhalten i blodet som skedde sakta med några vinglas. För det är obekvämt att när alkoholen försvinner för snabbt. Så även om man kanske inte vill fortsätta supa så vill man plana ut. Så funkar nog inte "friskt" folk. Scary stuff som sagt!

Däremot sjutumsspiken... Jag har givetvis hittat en nödutgång; Säger att jag inte kan dricka idag när jag har barnen. Men kanske ngn gång i framtiden. Den feges väg så länge. Jag vet att om jag om tio år börjar dricka...ja, då kan jag nog inte sluta. Men att säga att jag ska förbli nykter hela mitt liv? Det är för STORT för att jag ska kunna hantera tanken.
/R

När vi börjar nyktra till tycks så många av oss också ifrågasätta så många andra livsval. Tänka är bra...vi har ju inte hunnit med det eftersom glaset måste hinnas drickas upp. Att ta tid på dig och även ge maken tid...verkar klokt. Tvärt emot min strategi :). Men så länge vägen bär till Rom... Jag hoppas du fick några rofyllda timmar inatt och inte bara slit med brukarna. Håller med Leo; Du stöttar så många och din livserfarenhet lyser igenom i dina råd. Kram /R

Stappla vidare kompis! Du har ju tagit dina första steg här... För sånna som oss är återfallet aldrig längre än fem minuter bort. Därför tror jag det är viktigt att ha en plan för de kommande fem minuterna. Träna kanske i ditt fall? Hur ställer sig din fru till detta ditt beslut att dra ner på drickat? Får du ngt stöd? Nu kan ju inte hon bygga Paron...det kan bara du göra. Men jag undrar om hon vet?
Ruska av dig nu...förlåt dig själv, gör ett nytt försök! /R

Har du tänkt på vattengympa? Du känner dig ju mer rörlig i vatten? Dessutom tror jag man kan träffa damer där? En tanke bara...

Saknar dig brorsan och blir lite orolig när du inte checkar in. Hur har du det? Med allt? Hoppas du kan njuta av sommaren och tanka energi. Snart är ju killarna tillbaka och då vill de nog till farsan TP ganska omgående. Ta hand om dig och tota gärna ner en rad om du orkar. Kram gubben ;-)